Rättighetsalliansens krav på Piratpartiet vidgar medverkansansvaret

Den s k Rättighetsalliansen, f d Antipiratbyrån, har i skrivelse [pdf] uppmanat det politiska partiet Piratpartiet och företaget Serious Tubes, en internet service provider (ISP), att omedelbart upphöra med att tillhandahålla internetaccess till The Pirate Bay (TPB). Man har gett Piratpartiet och Serious Tubes en vecka på sig att vidta nödvändiga åtgärder. Om besked inte lämnas senast den 26 februari 2013 om att medverkan till intrången upphört kommer Rättighetsalliansen att väcka talan inför domstol utan ytterligare meddelande, heter det i det brev som översänts.

Rättighetsalliansen säger sig företräda bland annat Noble Entertainment, Nordisk Film och SF som är rättighetshavare till många av de svenska filmer de åberopar olovligen görs tillgängliga för allmänheten genom Pirate Bay. I sin skrivelse hänvisar Rättighetsalliansen till att den som medverkar till intrång enligt Upphovsrättslagen kan förbjudas vid vite att fortsätta med sin medverkan och åläggas att betala skadestånd för den skada som medverkan har orsakat.

I sin argumentation hävdar Rättighetsalliansen att ”ansvaret för medverkan till intrång är enligt upphovsrättslagen omfattande”. Man hänvisar både till det tidigare målet mot TPB och till några mål som avser vitesföreläggande mot företag som tillhandahållit internet access till TPB. Omständigheterna i dessa fall är dock annorlunda i jämförelse med vad som gäller beträffande Piratpartiet och Serious Tubes. Överhuvudtaget är de rättsliga konstruktioner som domstolarna har gett sig in på i dessa upphovsrättsfall alarmerande ur rättssäkerhetssynvinkel.

Svea Hovrätt uttalade i det av Rättighetsalliansen åberopade fallet följande: ”Eftersom det inte torde finnas någon generell skyldighet för den som vidarebefordrar information att undersöka informationens innehåll bör som regel inte heller mellanhandens underlåtenhet att kontrollera om det förekommer intrångsmaterial i verksamheten anses utgöra ett främjande i det nu aktuella hänseendet. (Jfr till det nu anförda prop. 2001/02:150 s. 89.)” Med andra ord menar hovrätten det aktuella företaget inte har skyldighet att undersöka vad nätets används till i de fall de själva bidrar med förmedlingen. Så långt gott och väl.

Hovrätten fortsätter: ”För att ett medverkansansvar (i objektiv mening) skall komma i fråga för mellanhanden torde alltså som regel krävas någonting mer än själva tillhandahållandet och bedrivandet av leverantörsverksamheten. Ett exempel på en situation där medverkansansvar (i vart fall i objektivt hänseende) kan aktualiseras är när ”intrångsgöraren” har träffat avtal med mellanhanden om rätt att utnyttja dennes serverutrymme och mellanhanden därefter har fått konkreta indikationer på att serverutrymmet används på ett sätt som innebär upphovsrättsintrång. Prop. 2004/05:110.”

Domstolen resonerar här med utgångspunkt från ett objektivt ansvar, dvs att en ISP har ett ansvar för att kontrollera om någon har använt nätet för att koppla upp sig mot TPB. Redan denna ståndpunkt är tveksam. En ISP sluter ju inte avtal på ett sådant sätt att man har koll på vad var och en använder nätuppkopplingen till. Än mer anmärkningsvärt är att domstolen tycks mena att det räcker med ett objektivt konstaterat ansvar, dvs att det inte krävs uppsåt eller oaktsamhet för att konstituera ansvar, skadestånds- eller straffrättsligt.

Skälet till detta är att man hänvisar till att det rör sig om förbud vid vite och att det i samband med vitesföreläggande inte skulle krävas att käranden/åklagare inte behöver styrka subjektivt rekvisit, dvs att den skadestånds- eller straffgrundande handlingen har skett genom uppsåt eller oaktsamhet. Detta torde vara en glidning i den rättsliga argumentationen som man skulle kunna förvänta sig av en part i målet, typ Rättighetsalliansen, men knappast av en domstol.

Den grund som Rättighetsalliansen åberopar tycks med andra ord vila på en bräcklig farkost. Vi riskerar att få uppleva nya kollisioner mellan ett gammalt rättssystem och en ny verklighet, där rättens stringens och legitimitet utmanas ytterligare. Man trodde ju att det ursprungliga målet mot TPB i tings- och hovrätt var tillräckligt, men det tycks ju bara vara början på slutet.