Högsta Domstolen meddelade prövningstillstånd i Ephonefallet i januari i år, och nu har HD beslutat att hämta in synpunkter från EU-domstolen gällande förhållandet till datalagringsdirektivet, som Ekot, kulturnyheterna och DN rapporterade igår. Och den Europeiska unionens domstols handläggning kommer att ta tid.

Det är alltså första gången ett Ipred-fall når till HD. Lite mer detaljer hittar du i inlägget från tiden när HD meddelade prövningstillstånd. Det övervägande mest intressanta med Ipredfallet är att det pressar fram frågan om relationen mellan Ipred och Datalagringsdirektivet. HD konstaterar att, trots att EG-domstolen (den har bytt namn nu) tagit upp liknande fall så

…kvarstår en viss osäkerhet om unionsrätten utgör hinder mot att tillämpa regeln i 53 c § upphovsrättslagen. Eftersom Datalagringsdirektivet inte nämns i något av dessa två avgöranden uppkommer frågan om bestämmelsen kan stå i strid med det direktivet. Vidare aktualiseras frågan om det förhållandet att Sverige, trots att tiden för införlivande med nationell rätt gått ut, ännu inte har genomfört Datalagringsdirektivet påverkar bedömningen. Svar på dessa frågor om tolkningen av Datalagringsdirektivet är nödvändiga för att fatta beslut i saken.

Kolla själva HDs beslut.

För övrigt: MiNimaliteter har mycket info, och Karl Sigfried ställer viktiga frågor i kölvattnet av detta.

Vi var inbjudna av KK-stiftelsen till det Forskartorg som NE arrangerar på Bok- och biblioteksmässan i Göteborg. I vår presentation följde vi i princip Måns inlägg på Kunskapsbloggen om den klyfta och det avstånd som i dag riskerar att växa fram mellan det traditionella samhällets regler och de sociala normer som genereras inom ramen för unga nätkulturer. Snackade med andra ord om internet, de nätanpassade sociala normerna i unga nätkulturer som de rättsliga normerna inte klarar av att fungerar ihop med, om ipred, TPB-domen och nätaktivism, och avslutade med en cliffhanger om vad vår pågående undersökning kommer att visa.

Jävsfrågan kring målet mot The Pirate Bay har dykt upp igen. Denna gång är det målsägande (de som stämt TPB) i form av Ifpi som kräver att en av nämndemännen plockas bort inför att fallet tas upp i Hovrätten, på grunderna av att nämndemannen är anställd av Spotify.

Målsägandes representanter, som har jävsproblematiken efter tingsrättsmålet färskt i minne, uttalar sig i dn. Monique Wadsted, ombud för de amerikanska filmbolagen: – Det ska inte finnas några som helst tveksamheter i det här fallet. Vi får se det här som ett olycksfall i arbetet”, säger hon.

Marcin de Kaminski kontrar dock i artikel på Newsmill och menar att det finns dolda avsikter med Ifpi:s jävsanmälan i detta fall, i form av att den jävsanklagade nämndemannen sitter på en teknisk expertis kring bittorrenttekniken som kunde vara målsägande till last. De Kaminski skriver att ” Ifpi och de övriga målsägarna är dödligt oroliga för att låta personer med alltför stort tekniskt kunnande vara med och påverka domslutet” och lyfter ånyo upp den delikata jävsproblematiken i fallet:

Det tycks fortfarande vara svårt att hitta en domare som är obefläckad från samröre med upphovsrättsträsket och samtidigt kompetent nog att hantera rättegången mot The Pirate Bay. Men när det förts på tal hävdar målsägarsidan, med just Ifpi i spetsen, att det är viktigt att ha en rätt som förstår upphovsrättsproblematik. Plötsligt godtas det då som argument för att behålla domare som på sin fritid fikar med upphovsrättsadvokaterna som samtidigt försöker sätta dit grabbarna bakom The Pirate Bay.

Och det handlar om, som så ofta, från vilken grund man betraktar frågan. Om man betraktar jävsfrågan från ett strikt rättsdogmatiskt perspektiv så ligger det ju såklart inom rättens ramar att ha upphovsrättsligt kompetenta domare och opartiska nämndemän. Och här kommer gränsdragningsfrågan att spela den stora rollen, dvs mer exakt var gränsen skall dras utifrån den rätt som föreligger.

Om man däremot lyfter blicken och betraktar jävsfrågan från ett mer samhälleligt perspektiv kan andra, mycket större problem skönjas. Utifrån det samhälleliga perspektivet kan konstatera att 3 av 4 ungdomar mellan 15 och 25 inte känner att fildelning är fel. Vilket så att säga lyfter frågan kring själva den del av rätten som TPB-målet berör, dvs upphovsrätten. Sedd i det här ljuset kommer upphovsrätten, som kriminaliserar fildelningen, i så fall för de yngre samhällsmedborgarna inte att så mycket vara ett uttryck för en rättslig spegel av de sociala normerna för hur produkterna av skapande skall hanteras – ett slags vertikalt perspektivet, om man så vill – utan snarare som en support för den industri som vuxit upp under analoga förutsättning, som något som snedvrider de förhållanden som skulle fått råda – ett mer horisontellt perspektiv. Dvs, inte som ett uttryck för rätt och fel utan som ett maktmedel för en industri som inte förstått att rulla med slagen, att skapa en fungerande marknad av de nya förutsättningarna. Som undertecknad och professor Hydén uttryckt i en artikel om samhällsförändring och rätten (2008, sid. 12):

Legal science must understand how society changes. Or else there is a too strong risk that the legal order turns into an institution that uses its powers to support the parties that act and are coming from the traditional order in society, meaning an institution that distorts the societal development to fit some interests before others, as a consequence from that the legal regulations has first appeared in the same time as the old structures and parties emerged. These aging parties will receive support, not because they represent something more true or more just, but simply because they are the next to kin of the emperor, so to speak. The legal order then becomes a tool for power in a struggle between the old and the new, rather than a democratically legitimate interpreter of what is right and just.

Och då blir frågan huruvida detta är fallet med upphovsrätten. För Lawrence Lessig, stanfordprofessor och styrelsemedlem i Creative Commons , står svaret klart. Han uttrycker sin ståndpunkt gällande “kriget om upphovsrätten” i förordet till sin senaste bok Remix – Making art and commerce thrive in the hybrid economy:

It is time we stop wasting the resources of our federal courts, our police, and our universities to punish behavior that we need not punish. It is time we stop developing tools that do nothing more than break the extraordinary connectivity and efficiency of this network. It is time we call a truce, and figure a better way. And a better way means redefining the system of law we call copyright so that ordinary, normal behaviour is not called criminal.

Och det är i ljuset av detta större samhälleliga perspektiv som upphovsrätten och målet mot TPB och därmed även i viss mån jävsfrågan kan problematiseras. Som en maktkamp mellan företrädare för en utbredd och accepterad praktik och en rättsligt subventionerad industri. Om rätten i det här fallet kan problematiseras och kritiseras, kan även gränsdragningen i jävsfrågor rimligen också problematiseras och kritiseras under samma logik. Och i så fall blir frågan: är upphovsrätten opartisk?

Cybernormer om jäv i TPB-fallet 1 2 3 4 5 6 7
SvD SvD dn.se dn.se svt SR SR Nyheter24.se Nyhetskanalen.se

Andra bloggar om: jäv, The Pirate Bay, TPB

Orsaken till att det varit lite tystare här på cybernormer.se några veckor beror på att flera av oss varit på uppdrag i det oerhört spännande Indien. Och orsaken till det är framförallt ett SIDA-projekt om barns rättigheter till och i utbildning.

En annan orsak är dock att Cybernormer.se har en samarbetspartner i Ericsson, och eftersom företrädaren för Ericsson utgår från Indien, så vi har varit där och diskuterat fortsättning och framtida forskning. Inom SIDA-projektet besökte vi en rad skolor, för olika åldrar, och fick därmed en inblick hur utbildningen bedrivs, hur klassrummen, skolorna, barnens och pedagogernas situation ser ut i delstaten Kerala.

Skolbarn på rad i Kasaragod.

Först kan allmänt konstateras att av det komplexa, intressanta, turbulenta, vackra och ibland våldsamma Indien ser vi inte mycket i svensk media. Sen kan man konstatera att det inte alltid är helt lätt att hitta dörrar in till internet här i den sydöstra delen (Kerala) av Indien som vi rest runt i. Statistiken avslöjar att det 2007 fanns så många som 42 miljoner som hade tillgång till internet. Med detta sagt skall man dock inte glömma att detta inte ens innebär 4 % av befolkningen.

I skolorna i bergsområdena i Wayanad hittade vi oftast en dator inne på rektorns kontor. I övrigt var det glest. I de lite större skolorna, t ex i en skola med 900 elever i Kasaragod (den med alla barnen på rad på bilden ovan) kunde man se en datorsal. Dock ej uppkopplad. Uppkopplingen fanns, återigen, inne i lärarrummet. Vad det gäller mjukvara kunde man dock se på tavlan att den friare varianten användes.

Datasal.

Vägen till mjukvaran

Nu är vi hemma igen. Under tiden har Pirate bay hunnit säljas, Almedalsveckan passera och Ipredator fortsatt omskrivas. Det återstår ännu att se på vilket sätt cybernormer kommer att betrakta, studera eller samarbeta med Indiska intressen. Bollen är hursomhaver satt i rullning.

Andra bloggar om: indien, kerala, cybernormer, internet, sida, barns rättigheter

En orsak till att det varit lite tystare på Cybernormer.se den senaste veckan är för att jag och Måns har jobbat på en rapport om den studie vi utförde i februari om sociala normer gällande fildelning, anonymisering och annat. Ett första utkast till rapport presenterar vi idag (ikväll svensk tid) i Denver på the Law and Society Associations årliga träff.

Studien tecknar å ena sidan den rättsliga utvecklingen på Europanivå med den svenska implementeringen av IPRED, förstärkt upphovsrätt med INFOSOC, frågan om datatrafiklagringsdirektivets plats i det hela samt i viss mån Telekompaketet, och å andra sidan, vilket är studiens stora grej, hur de sociala normerna ser ut gällande fildelning, lagstiftning på området, anonymisering och betalningsvilja. Konflikten är oerhört tydlig. Studien har vi själva kommenterat på DN debatt och i urval på cybernormer.se här.

Vi har varit inne på den intressanta trendproblematiken tidigare inlägg om Rättsliga normer och sociala cybernormer. Studien gör i princip anspråk på att mäta de sociala normerna, vilket gör det vetenskapligt försvarbart och därmed extra pikant när dessa tecknas i bjärt kontrast med den rättsliga regleringstrenden.

Nu återstår att se vilket bemötande vi får från våra internationella kollegor.