Intervju om upphovsrätten i det digitala samhället
Det är väl något slags personligt rekord i längd på intervju, när jag intervjuas om upphovsrätten i det digitala samhället i en tidskrift som heter Nordic Hardware. Det är Andreas Galistel som skriver en artikel med namnet Digital upphovsrätt i en analog tid, som avslutas med min intervju. Tänkte här puffa lite för den, och visa på hur den sitter ihop med en del annat.
Andreas kontaktade mig efter min disputation i oktober för intervjun, och den har pågått i textform lite långsamt och utdraget i tid under ett par månader. Intervjun, som börjar här, tar upp problemet med tankestrukturer uppkomna under andra förutsättningar än dagens och som är förankrade i rätten. En rätt som kan bli starkt utmanad när samhället förändras snabbt. Jag har skrivit om det i termer av metaforernas makt, bl a Under strecket i SvD.
Jag talar i intervjun om ett “‘stigberoende’ i den upphovsrättsliga utvecklingen i termer av en rättslig inlåsning oförmögen att anpassa sig till nyare sociala praktiker i ett digitalt samhälle”, som jag utvecklat här, men även i artikel i skotsk rättsvetenskaplig tidskrift, i nordisk rättsvetenskaplig tidskrift [pdf] och hos Torrentfreak.
Jag tar i intervjun upp frågan om föreställningar om skapande i upphovsrätten, som ibland kritiserats för att i alltför hög grad stå för det “ensamma geniet”. Peter Jakobsson tar upp det – bland annat – på ett bra sätt i sin nyligen publicerade avhandling Öppenhetsindustrin [pdf], som jag kan rekommendera. Vi diskuterar även anonymitetsfrågan, som vi i Cybernormer nyligen var ute i pressen (Svd, DN etc) och snackade om i anslutning till att vi släppte data från vår senaste undersökning.
Slutligen diskuterar jag den komplexa frågan om hur rättens roll påverkas av upphovsrättens bristande legitimitet:
Jag tror att vi under lång tid kommer att få se den dubbelhet som finns nu mellan reglering och enforcement, d.v.s. ett tillstånd av en mycket riskabel mellan-zon där man i Sverige instiftar oerhört långtgående lagstiftning, mycket som en följd av sina internationella åtaganden, men samtidigt inte på bred front tillämpar desamma. Det ger ett förtydligande av rätten som rättspluralistisk – för att vara akademisk – d.v.s. att vi som rättens adressater i högre utsträckning själva har att förhålla oss till olika normsystem, där rätten bara är ett av alla försök till att styra vårt beteende. Man kan uttrycka det som att det finns en stor risk att rätten som imperativ minskar, d.v.s. att “bryta mot lagen” blir mindre laddat.
Vad tror ni om det – vad kommer egentligen det att leda till – påverkas själva rättens roll? Är det en överdriven analys, och om inte, hur stort behov har vi av rättens roll som stark auktoritet i ett samhälle?
Metaforernas makt
Jag har idag en understreckare i dagens SvD om metaforernas makt och ofrånkomliga plats i språk och tanke. Den rubrik som gavs fokuserar maktaspekten i första hand, som såklart är betydande och på något sätt ständigt närvarande. Det finns ju något väsentligt relevant i att den som kan etablera en specifik metafor också kan styra hur vi tänker och talar kring ett fenomen.
Den kanske lite dolda baksidan av detta är att meningsskapandet just är ett skapande. Det kunde se annorlunda ut, och den som har tillträdet till att välja begrepp och metaforer att vara betydande, tillåts också att styra tanken i någon mening. Vilket blir extra intressant i förhållande till lag och rätt. Och under ligger en tankestruktur och styr vilka metaforer som skall uppfattas som meningsfulla. Den som kan styra metaforerna besitter en typ av makt. Och etablerade metaforer är svåra att flytta på.
Och då närmar vi oss rätten och rättssystemet. Och de rättsligt etablerade metaforerna är också därmed upphöjda till en oerhört förfördelad position med ett uttalat tolkningsföreträde. För tro inte att det rättsliga på något sätt skulle vara fritt från metaforer. Läs gärna mer i SvD.
Jag drar naturligtvis växlar från upphovsrätten i det digitala samhället, som jag cirkulerar kring i min rättssociologiska avhandling som jag disputerade på den 14 oktober i år.
Uppdatering: Missa inte Torrentfreaks artikel på liknande upphovsrättsligt metaforiska tema.
Avhandlingen
Samtidigt skrivs det om min avhandling idag på lite olika ställen, gärna ihop med en bild på en mycket skäggig variant av mig själv. Under rubriken “Otidsenliga metaforer förvirrar i fildelningsmål” fokuserar Lunds universitets nyhetsflöde på lite olika delar av min avhandling, som normkonflikter mellan rätt och sociala normer, metaforer och underliggande tankestrukturer som delvis förklaringsgrund, m.m. Se även skäggapan reproduceras i PC för alla.
Övrigt
Karin Englund om metaforer i nyheterna (och min understreckare)
Ladda avhandlingen [pdf]: Metaphors and Norms – Understanding copyright law in a digital society.
Beställ den på Lunds universitets tryckeri, hos Adlibris eller hos Bokus.
Har skrivit om metaforer i andra poster här på cybernormer, bland annat om boken Framtiden, om kategoriseringens makt i TPB-fallet, mm.
Om mätbarhet och metaforer: Om boken Framtiden
Det sägs att människan är alltings mått. Och, visst, vi har ju som människor svårt att lämna just det perspektivet. Och när människan bygger det digitala byggs även det största massmätningsinstrumentet världen skådat.
Det här är några spridda anteckningar från utkanten av pyramiden. Saker som lockades fram av Eric Schüldts och Jonas Anderssons relativt nysläppta bok Framtiden (på Ivrig förlag). Kanske är det lite sent att komma nu. När svärmen har dragit vidare, andra böcker kommit ut. Se det som en logg. Och när jag läste, och antecknade, befann jag mig i utkanten av den uppkopplingsbara zonen. Där de elektromagnetiska vågorna är så svaga att jag var tillbaks i gymnasietidens modemackompanjerade tålamod. Nu är jag åter (i framtiden).
Den accelererade uppkoppladheten, känslan av ett flöde och digital delaktighet fanns inte där. Och det är det som boken Framtiden handlar om, bland annat. Om den nutida statusen på nätverkets plats i våra liv som något ofrånkomligt, som en nödvändighet i vår tillvaro, som ett behov och längtan – och saknad.
Framtiden påminner mig lite om Jevgenij Zamjatins Vi från 1921 i sin dystopiska ansats och stundom korthuggna språk. Likheter finns, de genomskinliga strukturerna, det vildvuxna som ett ursprung och återkomst. Och, inte mist, kollektivismen:
“Du blev ett vi, blev en annan, blev något annat, blev något större.” (78)
De explicita referenserna till östblockssystemen, som sovjeten Zamjatin så tydligt har i åtanke, är dock väldigt få i Framtiden, men något kan finns i efterordet via C Wright Mills (125) eller Zygmunt Bauman (133). Zamjatin nämns inte men kan ses som en föregångare till flera av 1900-talets övriga dystopiska verk.
Men till skillnad från Zamjatins Vi så är boken Framtidens handling inte i så central utan snarare ett hjälpmedel i tecknandet av en metafor för det digitaliserade samhället: pyramiden.
Jag kan inte säga att jag recenserar här, snarare associerar några tankar som resonerar mot Schüldts och Anderssons text. För, i någon mening är recensera att mäta. Och det är en sak jag just nu vill undvika.
Jonas Andersson berör fildelningens betydelse i bokens efterord. Fildelningen, menar Jonas, kan tala för ett större skeende, ett samhälleligt förändringsperspektiv.
“Fildelningen är – lika mycket som utspelen mot den – egentligen ytliga skärmytslingar som äger rum mot bakgrund av något mycket större: den tilltagande digitaliseringen av allas våra dagliga liv” (129)
Och det där är, inte oväntat, ett perspektiv som jag lätt tar del i. Jag har ju skrivit artikel utifrån ett paradigmatiskt perspektiv, i en ansats att finna det som är en förändringsprocess på bred front. Min precis tryckta avhandling behandlar just upphovsrätten ”in a digital society”.
Om att recensera
Det finns en rad recensioner av boken Framtiden i landets större tidningar. Newsmillgrundaren Leo Lagercrantz berättar i Expressen att han först såg boken Framtiden som en uppgöresle från avhoppare från de digitaliseringsfrälsta. Men när han läste, och bara fann snack om pyramider, blev han besviken.
Jag ser inte boken som ett första avhopp från den samlade kåren av digitaliseringsfrälsta. Jag ser reflektion, om än i dystopisk förpackning. Jag ser sund eftertänksamhet. En vilja till att förstå vad vi har hamnat i. Utan att därmed hoppa av eller ta avstånd eller propagera för avveckling.
Det visar att omdömet beror på från vilket perspektiv man läser. Om man ville se ett avhopp, med argument, ja, då blir man besviken. Men det är också en process som inte egentligen inrymmer boken, bara läsarens förväntning och följande besvikelse. En sån politisering eller dikotomisering kanske är symptomatisk för en debattsajts skapare? För det tycks vara så mycket av den mediala bevakningen och urvalet kring digitalisering och dess konsekvenser tycks se ut. För/emot. På/av. Om du tycker X, då tycker jag Y.
Men man får inte glömma att allt inte behöver hamna i motsatsförhållanden. Ibland missar man rentav det mest viktiga om man hamnar i en polemisk position.
Därför är Rasmus Fleischers ansats lite mer sympatiskt. Han anger varifrån han kommer när han läser boken. Sen får man gilla eller ogilla just det perspektivet som man vill.
Metaforer
Språket i boken är stundom metaforiskt rikt. Inte bara de uppenbara och underbyggda metaforerna, som pyramiden, eller ens de återkommande om utveckling i termer av en riktning där framåt och uppåt är bra, och i termer av hastighet där accelerationen är positiv. Texten är metaforrik ändå. Utmaningen med pyramidmetaforen är dess tak, dess “toppsten”, som strider mot “här finns ingen början, här finns inget slut” (53-54). Toppstenen är en definitiv början i Framtidens pyramid och ett definitivt slut i Cheops.
Men vad betyder den?
Rättspositivisterna kunde tala om en Kelsens Grundnorm, det ursprung ur vilket alla andra regler kan härledas. Men det, av flera orsaker, är inte ett perspektiv som tilltalar mig. ”Toppstenen i guld” kunde vara protokollen det digitala vilar på. Ur denna struktur tillåts flödet, även om konträra lager byggs ovanpå – koden är lagen – för att vara Lessigist. Det gillar jag något bättre.
Om mätbarhet
Andreas Ekström skrev en fin recension av boken Framtiden åt Sydsvenskan där han avslutade med att konstatera att “årets bok? Kanske är det årets bok”.
Jag log åt omdömet. Först gladdes jag åt författarna. Sen funderade jag kring alltings mätbarhet. Eller snarare föreställningen om alltings mätbarhet. Det finns något ironiskt åt att en bok som ägnar sig åt att i mycket kritisera en övergripande trend åt ett mätbarhetssamhälle blir mätt som svar. Även om den mäts till att ligga bra till i konkurrensen mot andra.
Helena Granström, som skrivit Alltings mått, tillägnas boken. Men hur mäter man en text? Varför accepterar vi så reflexmässigt att det är en positiv sak att skriva årets bok? Vem gör ens den bedömningen?
Jag vet inte.
Hur mäter man denna text och säger att just 120 sidor Zamjatindoftande digitaliseringsreflektioner skall “slå” 357 sidor om…en deckare från Bergen? [mer om mätbarhet, på s 79] Det finns naturligtvis många argument varför en text kan vara bra, och även bättre än en annan text, det är inte det jag värjer mig emot i första hand. Men varför är det en så snabb reaktion från oss att mäta, varför accepterar vi det så enkelt? Vad är det mätbarheten gör med oss – statistiken, topplistorna, inläggen, diplomen, betygen och siffrorna?
Och jag är ju redan en del av akademin – mätbarheten är min norm – det är kanske därför jag så lätt fallit in i pyramiden?
“Om människan redan tidigare hade varit alltings mått blev nu måttet det som definierade människan. Allting skulle mätas, framtidens löfte sa att allting kunde mätas. Och det som inte kunde mätas existerade inte. Sådan var pyramidens lag.
Detta var grunden till din flykt, ditt uppror. Mätbarheten. Föreställningen om att det som inte gick att mäta inte heller existerade. Pyramidens hela syfte var att göra allt – allt – mätbart.
De försökte mäta dig och de mätte dig. De mätte allt de kunde hitta kring dig. Men de missade det allra viktigaste, att du innerst inne faktiskt inte gick att mäta. Du gick inte att mäta, eftersom du var i grunden orimlig. Du var inte byggd som en maskin. Du var en människa, full av en längtan som var omätbar.
Pyramiden sa att du var helt igenom rationell, en pusselbit, en myra, fullt mätbar, katalogiserbar. Du visste att det inte var sant. Du hade det enda som maskinen saknade. Du hade fortfarande en själ.” (Schüldt och Andersson 2011, s. 80)
Mer: CopyriotI copyriotII copyriot III copyriotIV DN Intensifier IntensifierII Intensifier III Artikel i Expressen tar upp boken En sågning i Helsingborgs Dagblad Ekström i Sydsvenskan Liljestrand i DN Henrik Summanen Spektakulärt Sondera Expressen
Samhällsnyttan med en informationstjänst. Läsning av en artikel om TPB och Hovrättens dom
Marcin tipsade just om Jens Andreasson och Kristoffer Schollins artikel i Svensk Juristtidning om Pirate Bay-rättegångarna. Artikeln är nyligen utkommen, och Schollin var ju för övrigt med som sakkunnig i domstolen i fallet. Båda författarna är juristdoktorer och hänger på Handelshögskolan i GBG.
Jag skrollade lite och fastnade. Dels för att det behövs fler kompetenta juridiska diskussioner utifrån ett nätsamhällsperspektiv, och dels för att diskussionen knyter an till sånt jag skriver om i min avhandling som jag håller på att svänga ihop. Andersson och Schollin skriver bra om uppsåtsfrågan, som är central i rättsfallet med TPB. Du hittar artikeln med namnet Goda och onda medhjälpare — Är du socialt adekvat, lille vän? Om Pirate Bay-målets betydelse här [pdf].
TPB-fallet
Tingsrättens dom föll ju april 2009, där alla fyra dömdes till olika tidsvarianter av ett års fängelse och ett gemensamt (”solidariskt”) skadestånd på ungefär 32 miljoner. Samtliga överklagade beslutet, dvs även den ”vinnande” sidan, och de tre av de fyra som kunde inställa sig i Hovrätten dömdes i november 2010 till något kortare, men olika, tidsvarianter i fängelse och ett väsentligt högre skadestånd, uppåt 46 miljoner. Vilket har överklagats till Högsta domstolen av de tre dömda. Här är Hovrättsdomen [pdf].
Uppsåt?
Uppsåtsbedömningen är central i fallet med TPB, och Hovrätten anför att det är tillräckligt med endast en vag relation mellan medhjälparens insikt och huvudgärningen för att anse att uppsåt föreligger. Hovrätten jämför och relaterar till ett tidigare fall, som domstolen därmed menar är vägledande, – NJA 2007 s. 929. Andersson och Schollin menar dock att:
Vid en jämförelse av NJA 2007 s. 929 med TPB-målet finner vi att de är tämligen olika….
…I relationen mellan de tilltalade i TPB-målet och de okända användare i olika länder som tillgängliggjort något av verken i åtalet finner vi en annan typ av relation. Denna relation är inte bara generell, den är också hypotetisk. Från att ha krävt en viss, om än ej fullständig, överensstämmelse mellan en tilltalads föreställning om händelseförloppet och det verkliga förloppet, så kräver man nu endast en hypotetisk föreställning om sådana händelseförlopp i allmänhet. Genom att denna hypotetiska relation anses vara tillräcklig sänks kravet på subjektiv täckning avsevärt, även jämfört med NJA 2007 s. 929 (s 538).
Därmed är kraven rätt låga för att att bedömas ha uppsåt till brottet. Det leder till en vidgad kriminalisering, dvs att många är de tjänster som skulle bedömas vara medverkande till upphovsrättsbrott. Även en sökmotor som Google.
Social adekvans?
Hur hanterar då Hovrätten den vida kriminaliseringen – för inte vill de väl kriminalisera en så allmän tjänst som en global sökmotor eller riskera att nästan alla större informationstjänster som om så bara delvis kan användas för att sprida upphovsrättsskyddat material utan tillstånd inkluderas? Nej, de börjar laborera med ”allmännytta” via ett i den juridiska doktrinen gammalt begrepp om s k ”social adekvans” (därav namnet på Andreasson och Schollins artikel). Det Andreasson och Schollin fokuserar är därmed den allmänna bedömningen av exv en söktjänsts eller informationstjänsts nytta som Hovrätten hävdar måste göras, som en konsekvens av att Hovrätten utvidgat kriminaliseringen, dvs sänkt kraven för att uppsåt skall anses föreligga (man pratar gärna i såna här passiva termer när man har med juridiska frågor att göra – “att det skall anses föreligga” – av vem? – domstolen!).
Dvs, först sänks kraven för uppsåt, och sedan görs en bedömning av den ”sociala adekvansen” kring tjänsten. Om den då är socialt adekvat, eller vad man ska kalla det, trots att uppsåt föreligger (vilket det härmed säkert oftast gör) så är den tilltalade fri igen. Detta låga krav leder då i realiteten till att bedömningen i sig är onödig – alla är ju medverkande:
Om man nu finner det nödvändigt att konstruera ett medhjälpsbegrepp med så lågt ställda krav på korrelation mellan en tilltalads föreställning om händelseförloppet och den egentliga huvudgärningen att det inte krävs något annat än ett hypotetiskt likgiltighetsuppsåt, så kommer uppsåtsprövningen i praktiken att ha spelat ut sin roll vid bedömningen av mötes- och söktjänsters upphovsrättsliga status (Andreasson & Schollin 2011, s. 539).
Det gör ju även den där andra bedömningen, om samhällsnytta, desto mer betydande (rättsligt sett). Här följer Andreasson och Schollin upp med en bra diskussion om samhällsförändring och immaterialrättens plats i samhället i förhållande till digitalisering, med referenser både till googlerådgivaren och upphovsrättsexperten William Patry och upphovsrättsexperten och kritikern James Boyle. De diskuterar även ”upphovsrättens inlåsningseffekter” (som jag gjort en stor poäng av i en längre akademisk artikel, i gästblogg på torrenfreak och här på cybrnrmr). De skriver:
Upphovsrättens inlåsningseffekter samt TPB:s och andra liknande aktörers potential att bidra till ökad tillgänglighet och delaktighet är något som bör beaktas i en bedömning av den sociala adekvansen. Det skulle ju faktiskt, med ett på sätt och vis Boyleskt perspektiv, kunna hävdas att TPB faktiskt har tillgodosett grundläggande upphovsrättsliga värden som informationsfrihet, kreativitet och yttrandefrihet (s. 548).
Och så som Hovrätten formulerar bedömningen:
Om en söktjänst till sin karaktär är sådan att den i första hand är ett värdefullt verktyg i laglig verksamhet och allmänt samhällsnyttig, om denna legitima användning dominerar, men spridning eller överföring av olagligt material trots försiktighetsåtgärder inte kan uteslutas, kan driften av en sådan tjänst i objektivt hänseende komma att bedömas som tillåten.
Bedömningen om vad som är “allmänt samhällsnyttigt” har troligen många gått bet på genom tiderna. Det är en vansklig det-beror-ju-på-bedömning som normalt sett inte klingar väl med det rättsliga “objektiva” uttolkandet till vardags. Vad är det, med andra ord, som skall inbegripas i denna samhällsnytta? Nyttan för sedan gammalt etablerade aktörer? ”Det allmännas” behov av att kunna hitta vilken information som helst? Hur är det med fri tillgänglighet till rättsligt inlåst musik och film, mm., – kan det ligga i samhällsnyttan? Såklart menar inte Hovrätten det senaste. Hur är det med den närmast stundande utvecklingen av digitala tjänster? En snäv bedömning riskerar väl rimligen att hålla tillbaka en sådan utveckling, eller? Bedömningen är vansklig, den modell Hovrätten väljer är svår, speciellt i ljuset av den inlåst och svåradapterande upphovsrätt.
Enögd kulturekonomi
Valet av just det domstolscitatet är egentligen medieforskaren Jonas Anderssons, som var inne på den ensidiga syn på kulturekonomin som det vittnar om, på SvD opinion strax efter Hovrättens dom föll. Han tar bl. a. upp en poäng som Hovrättens resonemang går miste om:
Det märkliga med detta resonemang är att det bortser från den extra spridning som sker tack vare fildelningen, till exempel av verk som överhuvudtaget aldrig skulle bli köpta eller uthyrda annars. Fildelningen bidrar onekligen till att skapa kännedom om verk, och tjänstgör som en slags provsmakning vilket leder till en bredare smak, en mer bevandrad och intresserad kulturpublik, som i slutändan köper avsevärda mängder DVD- och Bluray-filmer, biobiljetter och videospel. Fildelning är en magnifik distributionstjänst, som låter medborgare provtitta och provlyssna på material.
Jonas visar på den dubbelhet som finns i musikbranschen i praktik och juridik:
Underhållningsbranschen befinner sig i en schizofren situation. Å ena sidan medger man att värdet på en digital fil är att jämföras med radio, då tjänster som Spotify medför att användarna betalar en jämförelsevis blygsam avgift för att ta del av materialet, medan upphovsmännen får en tillika ytterst blygsam ersättning per överförd fil. (Ja, även Spotify bygger på fildelningstekniken.) Å andra sidan för man en juridisk kamp där man sätter ett fiktivt värde på de filer som överförs genom Bittorrenttjänster som The Pirate Bay.
Här tar Jonas Andersson upp mitt exempel med exemplarmetaforen i upphovsrättslagen [pdf], som jag beskriver i mitt bidrag till antologin Efter The Pirate Bay (som även Schollin var med i – och Jonas var ju redaktör). Dvs, vanskligheten med att använda analogt förankrade modeller för värdebestämning av digital filöverföring.
“Om att med ödmjukhet blicka mot framtiden”
Andreasson och Schollin gör även en intressant bedömning av e-handelslagens omfattning i förhållande till TPB, som jag inte tar upp här, och de rundar av med en rätt ödmjuk attityd gentemot det kommande och varnar för att slå ner för hårt mot nya ”informationstjänsters” digitala lösningar och innovationer:
Bedömningar av informationstjänsters sociala adekvans, bristande gärningsculpa och e-handelslagens omfattning blir med nödvändighet svåra normativa bedömningar som inte kan undgå att handla om att med ödmjukhet blicka mot framtiden. Det kan tänkas att vissa tjänster endast är destruktiva, men i många fall är bilden betydligt mer mångfacetterad. Det gäller att försöka se till att de rättskonstruktioner som framtolkas är väl balanserade och inte stannar vid att skydda de tjänster och de tekniker som redan är etablerade utan också lämnar rum för det som kan bli framtidens etablissemang (s 556).
UPPDATERING. Med en trögrörlig reaktionstid (posten har varit uppe i flera dagar) får jag påminna om att inte missa Rasmus Fleischers (copyriot) kommentarer kring artikeln, där han ser problem i argumentationen.
SvJT
Om den metaforiska kampen om att få definiera TPB.
New article: The Path Dependence of European Copyright
I’ve mentioned that it was on the way (in swedish) before, and have now published a longer academic article on how the development of European copyright is locked in and too (path) dependent on formative moments in the past, making it stuck in its own formulations, standards and metaphors. Which among other things tends to increase the general surveillance of everyone.
In order to make such a claim understandable, I thought I’d make a little longer post today.
The academic article is called The Path Dependence of European Copyright and can be found in Scripted, a journal based in the School of Law, University of Edinburgh (thanks also to Péter Mezei for reading and tips). Don’t miss my guest post at Torrentfreak: Copyright Is Like QWERTY: Locked-In and Retrospective.
In short, I use path dependence theory, the notion of lock-in effects to analyse the legislative trend. It is a way to try to grasp the bigger (legislative) picture, in order to detect the most important problems that this brings. For obvious reasons there are not much space for detail regarding the analysed regulations, it is an analysis based on legislative consequences and initiatives – infosoc, IPRED, data retention directive, ACTA, telecoms reform package – but necessary details for the grand picture is nevertheless brought forward.
To grasp the internal path dependence of European copyright is to try to grasp a grander development, a trend consisting of a multitude of details. As most people know, there is something very inconsistent and discordant between online behaviour and copyright regulation. So, when InfoSoc criminalises more actions, IPRED strengthens copyright enforcement, disconnection from internet for copyright violators is discussed widely over Europe and ACTA is non-democratically negotiated it all says something about the bigger trend, about the track chosen and the consequences that can be singled out. And why it is interesting in the first place is because of its inconsistency with social norms and behaviour.
If our recently finished study on TPB is the side of the behavioural practice, this article gives a good picture of the other side – the legal development – of the battle between social norms and legal norms.
Law and its normative past
It is not chocking or strange that law is in many aspects very dependent on its history, in the sense that history matters. However, concepts and principles tend to create paths that also lock in future legal directions. The problem here is not that legal developments relate to its past, or lock in standardised modes of prescribed conduct. On the contrary, these elements serve as parts of a key function of law – the principle of predictability. And problems occur when they relate to the past in such a manner that it fails to include or to grasp important changes in society, and it is so locked in that it cannot even consider alternatives that might be more efficient, given the new conditions in society. In short, problems occur when law is too path dependent in relation to social change, especially when the conditions of the world has changed so drastically.
…and what about the path dependence of European copyright?
First, the legitimacy issue deals with the fundamental conflict between social and legal norms, making the path dependence analysis important in the first place. This stems in part from the fact that the global copyright construction is a legal complex that in general is based on ideas of the conditions of an analogue world for distribution and production of copies, but it is armed with increasingly protective measures when faced with human conduct in the context of digital networks.
Second, the path dependence of European copyright serves as a strong argument for those who benefit from its conservation. Appeals to tradition impede change by privileging the status quo in terms of an increased protection. The reason why these appeals still prevail as dominant ones is a consequence of the linkage to a strong industry protecting and voicing them, thereby complementing the internal functions of path dependence.
Third, there are power structures that contribute to make this legal path colonise other legal paths. When concerned interests, relying on the power balances of the regulation drafted in non-digital times, seek to maintain their position, other values that the law protects become secondary, such as general consumer privacy and sometimes property. For instance, the Data Retention Directive describes how copyright enforcement may become embroiled in legal efforts against terrorism, the Telecoms reform package shows how it can get tangled up in telecommunications market issues. For that matter, the ACTA shows how copyright can increasingly be understood in terms of trade, and hence, be part of trade agreements that can circumvent more democratic legislative processes on a national or supranational level.
Fourth, from the strong path dependence of copyright there derives a clear tendency to target the ISPs and other intermediaries in an attempt to keep the copyright path intact. The IPRED is a clear example of this, and also the Telecoms Reform Package and, the ACTA further emphasise this fact. There are plans to revise the IPRED, and a recent report from the Commission discusses (PDF, on page 7) that the currently available legislative and non-legislative instruments are not powerful enough to combat “online infringements of intellectual property rights effectively”, which leads to the conclusion that ISPs could be further targeted and involved. The key role of the ISPs is, however, also part of a bigger issue that concerns the character of the Internet as we know it and the features and possibilities for the online enforcement of the law.
Fifth, the development of European copyright, in its broad sense, not only re-builds the Internet in terms of traceability (the IPRED and possibly the Data Retention Directive) but also legal enforcement in terms of mass-surveillance. The potential of technology and its embeddedness in all aspects of social life test the limits on the effectiveness of legal action in determining the borders of legitimacy. It is important to be clear about the fact that the development of a general mass surveillance of the entire population is not an issue to be taken lightly or a development that should be allowed to pass unscrutinised.
Conclusion
The underlying formulations of how copyright is constructed and conceptualised is reproduced and strengthened in various related and sometimes only tenuously related legislative efforts. The trend in European copyright is therefore strongly protectionist, through the expanding and strengthening of rights and their enforcement, and in that it is self-reinforcing and locked in to certain standards.
Further, the path dependence of European copyright serves as a strong argument for those who benefit from its preservation, signalling that there are strong power structures that support the colonisation by this legal path of other legal paths that protect conflicting rights.
Thus, the path dependence of copyright leads to an imbalance of principal importance between the interests at stake. The imbalance lies in that a such a special interest is allowed to modify methods of legal enforcement from the reactive and particular to the pre-emptive and general. The special copyright interest gains at the expense of the privacy of everyone.
Read the entire article here.
Read my guest post at Torrentfreak: Copyright Is Like QWERTY: Locked-In and Retrospective.
Bland anslagstavlor, operatörer och sökmotorer: Kategoriernas metaforiska makt i fallet med The Pirate Bay
The Pirate Bay-fallet är ju i andra instans just i detta nu. SvD och Sydsvenskan bevakar, liksom DN. Den ständiga kampen sker över den föreställda skiljelinjen mellan passivitet och aktivitet. Slutplädering har under förmiddagen hållits av åklagare i hovrätten. När man läser referaten slås man lätt av det eviga problemet med kategorisering: vad är The Pirate Bay? Metaforistiken är ständigt närvarande, begreppen tänjs på i olika riktningar, tings ontologier ifrågasätts och omformuleras.
The Pirate Bay består, eller bestod i samlandet av flera funktioner, som Rasmus formulerar, och Marcin diskuterat tidigare. Vilket rimligen också förändrar förutsättningarna för metaforargumentationen.
Tillbaks till dagens plädering. Är The Pirate Bay en elektronisk anslagstavla? Var man landar i sitt svar ger specifika rättsliga följder för ansvarsfrågor och straff. Notera anslagstavlemetaforen stegvisa utveckling. Först den redan i lag etablerade skeumorfen anslagstavla > elektronisk anslagstavla > inkludera TPB-sajten.
Man kunde här kalla den, som med den allra simplaste morfiseringen, e-anslagstavla. Man tar då något gammalt ock känt från den fysiska världen, kallar den ”elektronisk” och applicerar den på en ny digitalt etablerad företeelse som sker i någon typ av nätverksaform, och vips, man har hanterat det nya okända. Ni förstår (e-post, e-handel, e-myndighet). Föreställningen om den fysiska företeelsen vi klumpar ihop under beteckningen ”anslagstavla” (minns animationen med gubben som viftar bort alla lappar för att fästa sin egen – statlig tv, tidigt 90-tal) är källdomän och den nya företeelsen benämns med samma metafor och är därmed måldomän, för att återknyta till Lakoff & Johnsons metaforforskning.
Åklagaren anser att TPB-sajten kan ses som en elektronisk anslagstavla. Som SvD refererar:
”Moderatorerna och det faktum att användarna kan skriva meddelanden till varandra talar för det. Men för elektroniska anslagstavlor finns ingen ansvarsfrihet om brott begås med uppsåt – vilket alltså åklagaren hävdar har skett.”
Är TPB en operatör, frågar sig åklagare Roswall? Nej, blir hans snabba svar. Och därmed vill åklagaren undvika de rättighetsknippe som är knutet till skydd för mer passiva förmedlare av data. Här är tanken att de som bara står för en infrastruktur inte bär ansvar för trafiken i infrastrukturen. Operatörsfrågan har i övrigt visat sig vara relevant i förhållande till de som förser TPB med bandbredd, som i fallet med Black Internet.
Skivbolagens representant Danowski tillbakavisar argumentet att TPB är en sökmotor i stil med Google med ett ”Google är en ren sökmotor”, även om expertvittne Schollin tidigare medgivit att Google kan vara bättre på att bistå med att finna torrents än vad TPB-sökmotorn är.
Metaforistiken är givetvis intressant även här. Det som drev fram begreppet har något att göra med att man faktiskt letar efter något, och får hjälp med det, och att den hjälpen är relativt automatiserad och stark – motoriserad. Det kunde vara ”sökkatalysator”, eller något annat liknande. Den bakomliggande föreställningen bakom varför det är okej med en ”ren” sökmotorfunktion men inte med en sökmotorfunktion uppblandad med annat är knuten till idén om passivitet. Om verktyget inte gör något utan på befallning från sin användare så är tillhandahållaren av verktyget mindre ansvarig. Det är en ständigt återkommande föreställning som delar upp den rättsliga argumentationen mellan kärande och svarande, målsägande och tilltalad, lag nord och lag syd.
Då återstår ständigt frågan: vad är The Pirate Bay? I en strikt mening så är The Pirate Bay en företeelse som inte funnits i så många år. Och den företeelse som är under prövning finns inte ens nu i samma form, utan uppdelad i sina funktioner, vars aktiva drift sköts av olika parter. En företeelse, ett fenomen som därför inte heller finns specifikt reglerat i vare sig upphovsrätt, e-handelsdirektiv eller någon annan rättslig kropp. Problemet för juridiken, för rätten och för de som tycker att deras rättigheter blivit kränkta av de ansvariga bakom sajten blir så – såvida man skulle följa denna strikta mening – är att inget ansvar kan utdömas utifrån befintlig lagstiftning. Därmed blir rätten metaforisk, och begreppen tänjs på i en dialektisk kamp över den passiva/aktiva knivseggen.
Mer om världsbilder och The Pirate Bay.
Samma metaforiska expansion har skett med termen ”exemplar”, vilket jag skrivit om i en antologi, som Isobel recenserar här. Anders Mildner har varit inne på kategoriseringens makt, utan att utveckla det eller formulera metaforerna i det. Och, jepp, förutsättningarna förändras av tekniken, kul betraktelse här.
“Som Herakleitos stiger du ner i en ny fil varje gång” – Efter The Pirate Bay recenserad i SvD
Ursäkta min sena reaktion. Beror på Oxford och konferens. Isobel recenserar boken Efter The Pirate Bay i SvD. Läs här. Hon diskuterar tätheten av metaforanalyser i boken, och kul nog ägnar hon en stor del av texten åt mitt bidrag. Det ligger i linje med de metaforteoretiska grunder som jag använder mig av för att analysera rättsliga imperativ, när hon säger:
“Vi kan ju inte tänka utanför språket, men vi kan försöka se igenom det. Öppna ögonen under vattenytan, om liknelsen tillåts. Just därför är det så viktigt vilka ord vi sätter på saker, vilka metaforer vi använder.”
Uppdatering: Läs gärna Anders Rydells recension.
Nicklas Lundblad noterar kort.
Ny bok: Efter The Pirate Bay
Det har kommit en ny bok som behandlar den nätpolitiska debatten från olika håll, med namnet Efter The Pirate Bay. Redaktörer är Jonas Andersson, mediaforskare med intressen åt det digitala och Pelle Snickars, docent i filmvetenskap och verksam som forskningschef på Kungliga biblioteket, som ger ut boken i serien Mediehistorisk arkiv.
Förutom att den erbjuds till ett sympatiskt pris, känns antologin med sina 17 bidrag ovanligt intressant och aktuell, med texter från många av de som märkts i den nätpolitiska debatten i det senaste. Kul att vara med i en bok som kostar runt 70 kronor och som släpps fritt (här är en pdf) under Creative Commons-Licens istället för en som kostar 1534 kr och som är inlåst och svåråtkomlig.
Vi är ett par stycken som utvecklar teman relaterade till metaforanvändning, något även en av de bidragande författarna, Rasmus Fleischer, uppmärksammat. Här kan jag lyxa till med att låta Rasmus recension stå för fiolerna i vad mitt bidrag handlar om:
Detta problematiseras av Stefan Larsson som belyser hur metaforerna flöde och exemplar samexisterar. Även de kommersiella aktörer vars affärsidé är att erbjuda flöden måste förhålla sig till det juridiska ramverk som utgår från att de som flödar ändock är enskilda exemplar, försedda med en tänkt prislapp. Därav de fullständigt absurda siffror som Stockholms tingsrätt räknade ut i skadeståndet för The Pirate Bay.
Stefan Larssons bidrag till antologin är även det som mest uttalat teoretiserar metaforernas betydelse. Hans utgångspunkt är en bok som har utövat stort inflytande inom kognitionsforskningen, Metaphors we live by (1980) av George Lakoff och Mark Johnson. Dessa hävdar att inte bara vårt tänkande utan även vårt handlande är djupt metaforstyrt. Nätets politik kan då förstås som en strid om vilka metaforer som ska gälla.
Det är en bra beskrivning, även om sista meningen förenklar. Många i antologin skriver om vad vi uppfattar som tydliga figurativa metaforer, men en poäng jag vill lyfta fram i min text är att metaforanvändningen går till på ett mer fundamentalt plan än så. Det blir ju lite pedagogiskt svårt eftersom jag själv ägnar mest möda åt en explicit metafor som just ingår i ett slags kamp om nätets politik. Exemplarmetaforen är dock av ett sådant slag att vi inte lika lätt uppfattar den som en metafor, som vi kanske enklare gör med ”molnet” i cloud computing eller ”pirat” i piratpartiet.
En längre poäng i min text än den Fleischer redovisar är att rätten inte alls är värderingsfri, om någon trodde det, men också att den kan leda till absurda konsekvenser utan att det ens uppmärksammas som något inneboende problem hos rätten. Jag analyserar en central del hos upphovsrätten i termer av konceptuella metaforer. Metaforer brukar ju betraktas som något uteslutande knutet till språkliga konstruktioner snarare än tankemässiga. Som kontrast till minimalistiska föreställning av metaforer har språk- och kognitionsforskarna George Lakoff och Mark Johnson visat att ”metaforer finns överallt i vårt vardagsliv, inte bara i språket utan även i tanke och handling. Våra vanliga begreppsmässiga system, enligt vilka vi både tänker och agerar, är i grunden metaforiska till sin karaktär”. Metaforer och de föreställningar de bygger på uppstår ur vårt interagerande med vår fysiska och sociala omgivning. De är härledda ur kroppsliga upplevelser (”balansen” håller dig upprätt; ”mer är upp” för när du lägger saker på varandra så höjs högen ”uppåt”) (Lakoff 1993, s 240), visuella bilder (lagens ”långa arm”). (se Berger 2009, s 262-266).
Med detta konceptuella metaforbegrepp kan man analysera sig in bakom dolda värdestrukturer i formuleringar. Speciellt intressant blir det i rättsliga formuleringar, eftersom dessa har en explicit maktapparat knuten till sig som kan styra marknader, låsa in människor, premiera monopol och så vidare. Vidare kan man säga att kan man kontrollera formuleringen av dessa imperativ kan man även rama in föreställningar om hur verkligheten är uppbyggd. Och om man skulle vilja protestera mot imperativet, men inte förstått att man redan köpt och tagit till sig den metaforapparat som det är uppbyggt kring så kommer man finna sig i den extremt utsatta och svårmanövrerbara positionen att man inte bara försöker argumentera mot imperativet men också förhåller sig i underläge eftersom man låtit sin motståndare rama in debatten med sin version av tillvaron.
En sådan dold värdestruktur i upphovsrätten är dess bundenhet till ”exemplar” och därmed kontroll över dessa. När de exemplar som upphovsrätten reglerade i en analog tillvaro också skulle regleras i en digital tillvaro expanderades begreppet ”exemplar” till att innefatta även de digitala ”exemplaren”, trots att dessa inte är bundna av samma begränsningar och karakteristika som sina föregångare. Konsekvenserna blir – tada – stundtals absurda.
Rasmus gör förresten en bra och viktig samtidshistorisk exposé i antologin, fylld av rättssociologiska poänger som att enskilda lagförslag som rör nätmiljön inte kan betraktas utifrån sin omedelbara (tänkta) effekt. Konsekvenserna är långt större och mer svåröverblickbara än så. Nätets karaktär är sådant (generativt) att entiteter kan splittras upp eller aggregeras, som The Pirate Bay, flödena gömmas, anonymisering förstärkas, krypteras, och alternativa lösningar erbjuds ständigt, om det så är mot spotifyreklamljudet eller bevarande av den data som streamtjänsterna är menade att inte lämna kvar. Exposén är viktig just för att den nyanserar allt det som vi retrospektivt tenderar att helt vulgärt förenkla och polarisera. Rasmus diskuterar inledningsvis piratestetikens död, som jag även varit inne på i en post och diskuterar metaforrelationen vatten och Internet. Rasmus kretsar påfallande ofta kring rättens roll i nätpolitiken, vilket gör hans text rättssociologiskt intressant, om man nu inte skulle tilltalas nog av nätpolitiska analyser.
Övriga medverkande i Efter The Pirate Bay är
Jonas Andersson, Leif Dahlberg, Andreas Ekström, Rasmus Fleischer, Lars Ilshammar, Peter Jakobsson, Daniel Johansson, Nicklas Lundblad, Tobias Nielsén, Karl Palmås, Kristoffer Schollin, Karl Sigfrid, Pelle Snickars, Oscar Swartz, Johan Söderberg, Nina Wormbs.
Andra om boken:
Andreas Ekström
Staffan Malmgren om dess licens
Copyriot var först ut med tillgängliggörande.
Jag har varit inne på tankekonstruktionernas inlåsningar i upphovsrätten tidigare, i termer av conceptions, eller föreställningar. Och har skrivit om det i en antologi från presentatörer på FSCONS 2008. Finns i tryck här.
En kamp om föreställningar och metaforer
I en tid när föreställningar om ägande av immateriella ting å ena sidan ger utslag i termer av att 30 låtars spridning värderas till 4,7 miljoner ($US 675,000) och å andra sidan i argumentationer för att exemplarförsäljningen är död och att allmänningen måste värnas i högre grad. Det nyliga moderata reformförslaget konstaterade exempelvis att
“upphovsrätten inte är äganderätt”, vilket kontrasteras av andra politiker som hyser föreställningen om att den är det.
I en tid när metaforen “krig” används för att beskriva försök att hindra av digital spridning av kulturella uttryck. När britterna är nyfikna på effekterna av våra jaga-fildelare-lagar och till och med indierna kastar ett öga åt vårt håll kan det vara på sin plats att fundera över vilka föreställningar som debatteras, deras inbäddadhet i lagstiftning, och relevans för en analys av vår samtid. Så har jag gjort i mitt inlägg i följande antologi:
FREE BEER (version 1.0) is a collection of texts written by speakers at FSCONS 2008 and based on their respective talks. FREE BEER is based on classic communication technology, but with added hypertext protocols for a natural energy boost.
The authors of FREE BEER are Rasmus Fleischer, Jeremiah Foster, Stefan Larsson, Mike Linksvayer, Smári McCarthy, Henrik Moltke, Nikolaj Hald Nielsen, Denis Jaromil Rojo, Johan Söderberg, Victor Stone and Ville Sundell.
The entire book is published under the Creative Commons Attribution-Share Alike license, version 2.5. This licence gives everyone the right to share, modify and even make money from the book, as long as it happens under the same licence.
Of course, FREE BEER is also a beer. You can find out more about the beer in the interview on page 57.
FREE BEER has been edited by Stian Rødven Eide.
Antologin följde i efterdyningarna av förra årets FSCONS (Free Society Conference and Nordic Summit, som var i Göteborg). Några av talarna satte sina presentationer på pränt i en antologi med namnet FREE BEER 1.0 , som släpptes för några veckor sedan. Den kan laddas ner här, men också köpas som print-on-demand.
Det är en rätt brokig skara författare. Mitt bidrag, The darling conceptions of your time: Or, why Galileo Galilei sings so sadly in the chorus beskriver föreställningar, eller conceptions, som är konfliktfyllda, i den upphovsrättsliga lagstiftningen och debatten runt regleringen i den digitala kontexten.
Jag ägnar mig framförallt åt fem föreställningar, om
1. äganderätt
2. kontroll över exemplar
3. stöld
4. de fås skapande för de mångas konsumtion och
5. uppdelningen privat/offentlig miljö.
Det finns fler intressanta föreställningar, uppdelningen kanske kan förbättras, men hursomhelst är det föreställningar som kan diskuteras från många perspektiv. Några är enklare att brottas med än andra. Vissa mer förankrade i lagstiftning än andra. De utgör föreställningar och metaforer som ingår i debatten. Många bloggare har så klart uppmärksammat föreställningarna och beskriver inneboende problem i de olika föreställningarna från olika perspektiv. Som, Schultz, Schwartz, Larry, och Rasmus.
Jag använder Galileo Galilei i texten för att illustrera hur uppfattningar som rör tingens ordning kan förändras, vara inbäddade i trögrörliga strukturer som bland annat kan ha med makt att göra, och bli föremål för en kamp mellan ”världsbilder”. Det finns element av upphovsrättsdebatten, och även nätneutralitetsdebatten, exempelvis med nätoperatörernas roll (är dom som vägnät och postgång?), som absolut går att beskriva i termer av en kamp mellan hur tillvaron skall beskrivas, eller kamp mellan paradigm.
Där inkluderas på flera sätt också såklart skapande, exempelvis musik, och dess reglering och distribution. Mårten Schultz skriver exempelvis om att upphovsrätten inte är äganderätt. Och visst finns det ”risker med ett sloppy språkbruk”. Men det är just i det slarviga användandet, i glidningen, som den delvis omedvetna kampen kring koncepten sker, till etiketterna som sätts på saker och ting. Den som vinner mark med sin användning, är den som får definiera konceptet.
Se också
FRAMTIDSBOKEN
Nikolaj Hald Nielsen
men framförallt allt Daniel Johanssons och Markus Larssons studie av musikindustrins inkomstutveckling, enligt industrins rapporterade siffror, i en uppdelning mellan the live sector, the collecting sector, and artists as a group. Kan inte nog påpeka vikten av denna typ av mer förankrat tecknade porträtt över hur tillvaron egentligen ser ut. Debatten mår bra av det, analysen av lagstiftningen, (föreställningarna och metaforerna) mår bra av det.
Om artister som är mot stöld, som de kallar den olagliga fildelningen. Juridikbloggaren Mårten Schultz har en diskussion kring illegal fildelning inte är stöld.
Anonymisering som symptom på samhällskonflikt
Våren 2009 kan nog sägas vara våren då krypteringen av privatpersoners Internettrafik blev en mer allmän kunskap. Man kan säga att under 2009 lärde sig folket att det går att vara anonym på internet även när stora krafter inte vill att man skall vara det. Och under 2009 växte intresset, även till vissa anonymiseringstjänsteleverantörers förvåning. Anonymiseringen kan ses som ett symptom på en konflikt i samhället, som bland annat har med upphovsrätt, politik och föreställningar om ägande att göra.
I tidigare inlägg diskuteras nätneutralitet, och anonymisering kan ses som en variant av minskad nätneutralitet, som en trend som går mot ett mer protektionistiskt internet. Och att öppenheten är en poäng i sig är något bland annat Marcin menar när han därmed uttrycker det hela som “ett anonymt internet är också ett trasigt internet”. Anonymisering är bara en liten aspekt av vår pågående undersökning, men jag vill gräva lite i just denna lilla aspekt här. Man kan tänka sig att man analyserar anonymiseringstrenden i förhållande till integritet, mänskliga rättigheter kontra terrorism och säkerhetspolitik. Å andra sidan kan man snäva in spektrat något och analysera i förhållande till upphovsrätt, fildelning och mediadistribution. Jag väljer här det senare, men utan att för den skull säga att det förra är mindre intressant. Syftet är här att visa på de systematiska förutsättningar som bidrar till lagstiftning som ipred och rättsprocesser som den mot The Pirate Bay, som fortsätter i HovRätten, och efterverkningar mot operatören Black Internet som i mycket stod för anslutningen av siten.
Det kan i mycket beskrivas som en maktkamp. En maktkamp mellan en relativt välorganiserad industri (till den del det handlar om spridning av media) traditionellt sammankopplad med skapande verksamhet och en relativt oorganiserad men bred samling individer som finner den rättsliga regleringen illegitim. Vilket leder till en utbredd önskan att vara anonym online. Vilket lett till framväxten av en marknad för sådana tjänster vi inte sett förut med samma utbredning. Det här är naturligtvis inte raketvetenskap. Att det förhåller sig så är troligt. Men att sedan förklara varför är en svårare sak. Det handlar bland annat om att formulera detta relativt enkla faktum lite mer tydligt. Men först en kort tillbakablick.
Jag skrev två examensarbeten under 2005. Ett i rättssociologi och ett i juridik (med rättssociologisk inriktning). Det juridiska kallade jag Musikupphovsrätten i ett samhälle under förändring – Internet och fildelning ur ett rättssociologiskt perspektiv, där jag analyserade upphovsrätten från ett normperspektiv. Det var ett litet underkapitel på sidorna 59-60 med namnet ”Något kort om vad som är att vänta” som väckte mitt intresse när jag nyligen bläddrade igenom uppsatsen. I underkapitlet hade jag listat tre punkter som var någon typ av halvgrundade förutsägelser baserat på min normanalys.
-
”Som en följd av den digitala miljöns potential listas här tre förutsägelser om vad som troligen kommer att bli vanligare:
- Fler och mer anonymiserade fildelningsnätverk. Nätverk som genom olika lösningar begränsar insynen och möjligheten att rättsligt knyta individer till olaglig fildelning. Lösningarna kommer att vara av olika innovativ teknisk natur, exempelvis starkt krypterad.
- Upphovsrättsliga organisationer väljer, i brist på att kunna identifiera individerna, att via operatörerna försöka komma åt den olagliga fildelningen, vilket redan synts av. Dock kommer också Upphovsrättslobby försöka påverka lagstiftning åt att operatörer exv måste spara trafikinformation längre tid eller att lägre straffsats krävs för åtkomst av den.
- DRM. Det upphovsrättsliga skyddet privatiseras i högre grad, eftersom den offentliga bevakningen av upphovsrättens upprätthållande brister, ur dataföretagens och medieindustrins synvinkel.”
Och detta stod alltså klart redan 2005. Nu är det ju naturligtvis inte riktigt raketvetenskap det här heller, att göra dessa förutsägelser så sent som 2005 när upphovsrättslagen just reviderats och därmed beskrivits noga och bearbetats. Men ändå. Vart fall två av de tre punkterna stämmer bra in på vad som hänt under år 2009. Även om DRM, Digital Rights Management, dvs digitala skydd mot exempelvis kopiering som producenterna inför på produkter, numera oftast betraktas som en sämre väg att gå så såg vi ett tag hur tekniska spärrar talades varmt om inom upphovsrättsindustrin. Att operatörerna har en nyckelroll som både lagstiftning (telekompaketet, ipred, trafikdatalagringsdirektivet) och upphovsrättsindustrin förstått var inte lika klart 2005 men är ställt bortom alla tvivel och aktualiseras i mycket under år 2009.
Tillbaka då till krypteringen, eller mer specifikt uttryckt här, anonymiseringen. Precis som vår studie i januari/februari i år visade, så var majoriteten av de tillfrågade beredda att betala för anonymitet på internet för det fall att lagstiftning dök upp med syfte att enklare komma åt fildelare. Och mycket riktigt trädde den så kallde ipredlagen ikraft den 1 april 2009. Det totala internetflödet i Sverige sjönk enligt visa uppgifter med mer än 30 procent över en natt samtidigt som intresset för anonymiseringstjänster ökade.
“Vi har blivit överrumplade, fast vi kanske inte borde ha blivit det”, konstaterade i juni 2009 Jan Erik Fiske, styrelseordförande för Relakks, en anonymiseringstjänst som startades i kretsen runt Jonas Birgersson. Ipredatorinititativet visades upp för den anonymiseringstörstande (troligen yngre) allmänheten. Det är denna tjänst som mottog ca 170 000 intresseanmälningar och som inom kort kommer att släppas, enligt grabbarna bakom (TPB-trion med ett nätverk runt sig). Andra operatörer låter nu anonymisering ingå gratis i abonnemanget. Anonymisering har helt enkelt blivit en tjänst på en marknad.
Då, precis när ipred trädde ikraft, handlade det mycket om fildelning i tidningsrubrikerna. Men argumentationen har vuxit sig större än så. Många har utvecklat argumenten kring integritet och yttrandefrihet. Exemplet med klustret kring WeRebuild.eu och där TPB hjälpte till med nyhetsflödet ut ur Iran för några månader sedan, visar på aktivismen kring dessa värderingar och den oerhörda potential som finns i denna riktning. Vilket även politikerna plockade upp, inte minst efter Piratpartiets framgångar i valet till Europaparlamentet.
Men, som Måns Svensson skrev här på cybernormer.se redan den 2 april, dvs dagen efter Ipred trädde ikraft och när nedgången i trafiken precis visat sig:
Det är väl känt att repressiva reformer (ökad övervakning och skärpta sanktioner) ofta får en omedelbar och förhållandevis kraftig avskräckande effekt på människors benägenhet att bryta mot regler. Särskilt gäller det sådana regleringar som saknar starkt stöd i de sociala normerna. I regel klingar den initiala avskräckande effekten av med tiden.
Detta skrevs alltså baserat på en mer allmän förståelse för rättens roll i relation till de sociala normerna. Och då hade vi just visat på den totala avsaknaden av sociala normer i ålderskategorierna 15 till 25 år som säger att fildelning är fel. Dvs, de kände inte så själva och de kände inte några sådana förväntningar på sig från sin omgivning. Lägg nu till faktumet att datatrafiknivåerna är uppe på samma nivåer som innan IPRED trädde ikraft så har vi några intressanta frågeställningar kring relationen mellan rättslig reglering och sociala normer (notera också ”I regel klingar den initiala avskräckande effekten av med tiden”).
I och med att man kunde förutsäga att anonymiseringsintresset fanns redan innan Ipred trädde ikraft och att vi kunde visa på hur starka och spridda de sociala normer är som lever med flödet av det kommunikativa internet, vilket inkluderar företeelser som twitter, bloggande, facebookande, fildelande, msn:ande, wikibyggande, onlinerollspel med mängder deltagare (mmorpg). Sätt då in den rättsliga trenden mot den sociala utvecklingen och vi har konflikt mellan vad många känner är rätt och fel och vad som är formaliserat som rätt och fel. Anonymiseringen visar dels på styrkan i teknologin och dels på styrkan i den sociala norm hänger ihop med viljan att vara anonym.
Här någonstans kan man fortsätta teckna maktkampen i förhållande till upphovsrätt. Och komponenter i denna maktkamp är inte bara marknadsmodeller (”hur tar man betalt för gratis?!”, som upphovsrättsaggregatörer uttrycker det ibland) utan också hur tillvaron kan betraktas, för att beskriva det lite mer abstrakt. Det handlar om föreställningar om tillvaron. Det finns med andra ord en industri, en politik och en juridik som är konstruerad efter analoga förutsättningar där saker som att distribuera ljud och bild var en dyr investering som ganska rimligt krävde skydd för att bli av. Det låg här i samma riktning att se till att folk kunde skapa, leva på sitt skapande (såvida intresset fanns för deras skapande) och att skydda de dyra investeringar som behövdes för distributionen av skapandet.
En viktig poäng i sammanhanget är att med industrin, politiken och juridiken följer ett språk, en retorik som är bärare av de tankar som förmedlas och placeras i juridiken, försvaras inom politiken och operationaliseras inom industrin. Det är vad jag har beskrivit som the darling conceptions of your time. De föreställningar som ligger inbakade i systemet, kan man säga. Detta hänger också ihop med den paradigmatiska kamp som Håkan Hydén har beskrivit i bloggen. Den politiska-juridiska-idémässiga konstruktion fungerade och vilade på de förutsättningar som fanns att vila på. Och systemet fungerade för att förutsättningarna och konstruktionen som vilade därpå var så lika, det var tillräckligt homogent.
Nu vet ni redan nästa steg: förutsättningarna förändrades drastiskt. Det som var ljud och bild började kallas information, kunde översättas i digital form och därmed också kopieras utan några tunga investeringar. Den respekterade sociologen Manuel Castells beskrev det som nätverkssamhällets framväxt. Det handlar med andra ord inte längre bara om att skeppa ljud och bild från producenter till konsumenter (vilket bl a Oscar Swartz kritiserar i anslutning till tanken om bredbandsavgift, dvs den föreställningen) utan något socialt sett bredare hade vuxit fram, något nätverksbaserat, något som utnyttjade och formerade sig över de nya digitala förutsättningarna för att kommunicera, ta del av saker, ge av saker, skapa, prata, socialisera, bråka, bevaka och leva ut sina lustar. Det här är historia. Systemet däremot – nu talar jag om industrin, politiken och juridiken – adapterar sig i olika takt. Det har uppstått en konflikt mellan konstruktionen och de underliggande förutsättningarna.
Nu ska vi alltså påminna oss om att förutsättningarna snabbt förändrades. Vi pratar här om de senaste 20 åren, men framförallt de senaste 10, medan industrins formeringar vuxit från 50-100 år (från inspelningsmöjligheternas början och sen utvecklats), politikens roll är mer än sekelgammal, medan juridiken – och det här är intressant – å ena sidan utvecklats i form av immaterialrätt och mer specifikt upphovsrätt under framför allt andra halvan av 1900-talet men med element i form av formaliserade tankar om äganderätt som kommer från en mångtusenårig tradition beskriven även av den romerska rätt vi har inkorporerat från våra starka tyska influenser under 1800-talet (den som vill fördjupa sig här kan läsa Ditlev Tamms Romersk rätt och europeisk rättsutveckling).
Den juridiska sidans föreställningsvärld, dvs den juridiska konstruktionen, är här med andra ord en mix av relativt nya föreställningar om immateriellt ägande, knutna till de analoga förutsättningarna för distribution, och ett mångtusenårig tanketradition kring ägande. Man kan då konstatera framför allt två saker.
Den ena är att retoriken, språkbruket och de idéer om ägande som är mångtusenåriga och mycket utbredda i samhällskonstruktionen föder den kortare immaterialrättsliga traditionen med tyngd. Dvs förespråkare för den senare hämtar tunga argument ur den förra. Detta alltså oavsett om det är relevant eller ej. Det immateriella ägandet och det materiella ägandet är rimligen väsensskilda ting, därför bör man vara mycket vaksam på när dessa sammanblandas.
Den andra saken vi kan konstatera här är att den juridiska konstruktionen av det immateriella ägandet är beroende av förutsättningarna för den materiella/analoga distributionen. Dvs, hade det inte för tiden när de immaterialrättsliga idéerna kodifierades och utvecklades varit så tungt och dyrt att producera och distribuera ljud, bild och vad vi nu kallar information så hade inte juridiken konstruerats kring idén om kontroll över exemplar. Juridiken hade troligen inte konstruerats kring idén om produkter för media så mycket som för tjänster. Dvs, inte så mycket kring exemplar som kring flöden.
Här ligger med andra ord en viss paradox. Idéerna om immateriellt ägande är konstruerade och beroende av en tid när saker i allra högsta grad var materiella, dvs analoga. Hade upphovsrätten, exempelvis, skapats nu, dvs hade vi kommit på hur man spelar in ljud och bild och direkt gjort detta digitalt så hade upphovsrätten säkerligen också sett helt annorlunda ut på några bärande punkter. Den hade inte inte funnits, dvs behovet av någon typ av erkännande åt skaparen och någon typ av bestämmande hade vi troligen konstruerat i enlighet med en lång tradition av ägande och socialt förankrad norm, men den hade haft andra karaktärsdrag, mer anpassade åt de digitala förutsättningarna.
Vad har då denna schism, denna aktersegling som förutsättningarna och dess sociala konsekvenser har gjort mot industrin-politiken-juridiken (eller, såklart, bara delar av) med anonymisering att göra? Jo, man kan beskriva anonymiseringen, dvs den konstaterade breda önskan och strävan att surfa anonymt som finns hos folk, som ett symptom på glappet mellan å ena sidan stora delar av den samhälleliga konstruktionen och de sociala normerna. Följande fråga ställdes i januari/februari 2009, ca 100 individer mellan 15 och 25 år gamla:
Dvs, det finns sedan en tid en rätt så alarmerande glipa mellan vad folk tycker är ett lämpligt sätt att konstruera juridik, formera politik och operationalisera industri över de givna förutsättningar som finns för det och hur det nu är konstruerat.
Och nu återstår att se vad som hänt i 15-25åringarnas inställning till anonymisering EFTER ipredlagens ikraftträdande. Så här såg det ut i januari/februari 2009, dvs två-tre månader innan ipred trädde ikraft och fick stor plats i media.
Hur ser det då ut nu, post-ipredimplementering? Kommer vi att kalla 2009 anonymiseringens år? Det återstår att se. Anonymiseringen är dock i sig ett otvetydigt exempel på en samhällelig konflikt knuten till upphovsrätt och distribution av media.
Media om anonymisering
DI BLT SVT Sundsvalls Tidning Aftonbladet SvD Kulturnyheterna SR Ekot Lokaltidningen Lund IDG
Andra bloggar om: anonymisering, ipred, sociala normer
Cybernorms.net- The Research Bay closed, for this time 12 May 2012At 0900 o’clock Saturday morning local time we closed the survey that we have had promoted on The Pirate Bay, called The Research Bay. After 72 hours we’ve got almost 100 000 answers – covering people of all ages from all over the world! This gives the research community a great pool of data and […]
- The Research Bay, reloaded 9 May 2012Welcome to Cybernorms.net, the blog of the Cybernorms Research Group. We are a group of researchers mainly based at the Department of Sociology of Law at Lund University, Sweden, affiliated with the Lund University Internet Institute. During three days in April last year the Cybernorms Research Group conducted a big survey study called The Research […]
- Releasing data on online anonymity 3 May 2012The week has been a good week in the media for the LUii affiliated Cybernorms research project. With Måns Svensson, head of the research group, in the lead, we released data from our latest follow up survey on file sharing and online anonymity. We found that when compared to figures from late 2009, 40% more […]
- Conference on norms: session on law, language and the mind 25 April 2012The international conference on norms in Lund, Sweden, is now in its second of two days. The official name is The Normative Anatomy of Society – Relations Between Norms and Law in the 21st Century. Its is arranged by the Department for Sociology of Law at Lund University. Picture from the morning plenary. From the […]
- Conference on norms in April 6 February 2012There is a conference coming up 24-25 April at Lund University in Sweden. If you are academically into norms from any perspective, you should probably check it out. The name of the conference is The Normative Anatomy of Society. Relations Between Norms and Law in the 21st Century and it deals with “to promote an […]
- The Research Bay closed, for this time 12 May 2012
