Krönika i SvD tar upp vår anonymiseringsartikel
Igår skrev journalisten och medieanalytikern Anders Mildner i sin krönika om anonymisering som konsekvens av “jakten på pirater”, som är terminologin i rubriken. Jag antar att den kommer i dagens tryckta upplaga. Mildner lutar sig mot vår nyligen publicerade artikel om anonymisering som konsekvens av IPRED.
Mildner tar bland annat upp att lagstiftaren och politikerna har dålig koll på de egentliga konsekvenserna av den lagstiftning de driver igenom, och skriver:
Med tanke på den energi som politikerna har ägnat åt frågorna, är det märkligt att nästan ingen har funderat över hur den grupp som man försöker klämma åt faktiskt reagerar på de nya lagarna. Jo, nog noterar man att den där femtedelen fortfarande inte lyder. Men av detta drar man inte någon annan slutsats än att lagarna än en gång måste vässas.
Så vad händer då med fildelarna? Svaret är att de faktiskt förändrar sitt beteende. Fast inte på det sättet lagstiftaren tänkt sig. I stället för att sluta fildela, använder de i allt högre utsträckning några av alla de anonymitetstjänster som gör dem svåra eller omöjliga att spåra.
Det är är ju såklart problematiskt när politikerna har dålig koll på de egentliga konsekvenserna av lagstiftning, och det är säkert ofta just så. Vår artikel diskuterar att det finns konsekvenser av en hårdnackad upphovsrättsenforcement som kan komma att påverka även karaktären av internet, eftersom det styr om flödena och uppmuntrar starkare anonymisering. Om man driver igenom lagstiftning som har dåligt stöd i de sociala normerna sker en polarisering, dvs ett slags upptrappning genom de verktyg som nätet bjuder på i sin decentralisering och generativitet.
Mildner tar även upp övervakningsfrågan, om än i förbifarten, dvs den möjlighet till massiv kontroll över dataströmmar som är våra liv som en pågående lagstiftningstrend tycks leda till. Och, om man då lutar sig mot det sociala norm-perspektivet, kan man konstatera att lagstiftning med legitimitetsproblem också kommer att stimulera kontraåtgärder. Den lagstiftningssanktionerade övervakningstrenden är säkerligen en del i stimulerandet av ett mer anonymiserat internet.
Mildner skriver:
Upphovsrättskriget har skapat en ond cirkel. Medborgarna söker anonymitet på internet eftersom de är oroliga för övervakning – och när allt fler försvinner in i dimman och gör sig osynliga på nätet, ökar i sin tur oron hos lagstiftaren, som därför trappar upp jakten ytterligare.
Läs Mildners krönika här.
Marcin om nätaktivism i P1
Igår var Marcin de Kaminski inbjuden till Studio Ett i P1 för att prata om nätaktivism. Programhemsidan beskriver det så här:
Nätaktivism är det nya sättet att visa sin politiska ståndpunkt. Aktivister som verkar via Internet, ofta med syftet att sprida information eller möjliggöra kommunikation. Ett välkänt och aktuellt exempel är Wikileaks, som gjort mängder av sekretessbelagt material tillgängligt för allmänheten. Och för många nätaktiviter är det just den fria informationen som är målet med kampen. En som kan en hel del om det här är Marcin de Kaminski, doktorand i rättssociologi i Lund.
Kolla in programhemsidan och lyssna här.
Uppdatering: Här kapas bloggposten lite av Marcin, för att fortsätta resonera lite. Inhoppet i Studio Ett igår byggde framförallt på flera parallella frågeställningar, vilket kan bli lite märkligt när tiden är begränsad och man inte riktigt hinner klart.
Ett intressant spår är varför nätaktivismen, som Wikileaks fått representera, blivit så stort just nu. Wikileaks menade jag i Studio Ett kan ses som ett resultat av att världen blivit mer komplex. Jag var inne på liknande tankegångar tidigare i vintras när jag skrev om “Wikileaks [som] ett tecken i tiden“. Mitt inlägg i Aftonbladet balanserar lite på en tunn linje av foliehattar, men det finns nog poänger. Lite kort och spekulativt kan man nog resonera i termer av att världen snurrar snabbare nu än tidigare, och att fler frågor kräver svar. Då finns det gott om utrymme för dem som bär på svaren, eller säger sig göra det.
Jag brukar dock hellre vilja ta upp mer konkret teknisk aktivism som fått fäste där människor på olika sätt försöker öppna vägar för kommunikation ut från, och in till, slutna länder. Iran är ett gott sådant exempel, där aktivismen spelade en betydande roll kring oroligheterna under 2009. Burma några år innan dess och de just nu pågående händelserna i Tunisien är andra. Det blir på något sätt mer hands-on när man talar om faktisk aktivism. Bortsett från de rent humanitära skälen till sådan aktivism vill jag påstå att drivkrafterna är liknande; man vill öppna det som tidigare varit stängt.
Mellan träd och nät
Kan man dra paralleller mellan nedhuggna träd och Internet. Ja, utifrån ett normperspektiv borde det vara möjligt. Cybernormers Måns Svensson intervjuades om det här i Studio Ett under gårdagen. Frågan som ställs är hur man ska se på normer idag, och om man är mer individualist idag än tidigare.
Måns driver tesen att den centrala frågan är var man söker social uppskattning. Tidigare har man varit beroende av goda kontakter med den närmaste omgivningen, typ grannar. I en tid när vårt sociala liv är mer utspritt och inte beroende av en direkt fysisk närhet förändras rimligtvis också synen på vilka vi bryr oss om och sätter i första rummet. Samtidigt är det viktigt att se att vi – även om omgivning, utveckling och systemvillkor har förändrats – fortfarande är sociala varelser.
Lyssna gärna på Studio Ett, som inleds med en bakgrund om den trädfällning diskussionen utgår från.
Cybernormare på QDAY
Imorgon (idag) onsdag är både jag och Håkan Hydén med på ett evenemang i Lund som heter QDAY. Evenemanget verkar delvis ha inspirerats av amerikanska TED, som blandar design, teknologi, underhållning och vetenskap i lite mer lättillgängliga presentationer.

Årets QDAY går under det mycket brett tolkningsbara temat Human Interface. Man kan väl inte säga att QDAY är speciellt transparent, då programmet inte helt offentliggörs innan, och platserna är dyra. Evenemanget marknadsförs med:
Q-day 2010 – The Human Interface går av stapeln den 10 november och belyser frågor som:
Hur sociala är de sociala medierna – egentligen?
Var går gränserna mellan det mänskliga och det virtuella – och vart är de på väg?
Vad händer med jaget, när vi kan byta skepnad med en knapptryckning?
Q-day 2010 vänder sig till dig som har nyfikenheten i behåll, ett brinnande intresse för framtiden och tycker om att bli överraskad.
Och jag gör ett snabbt inhopp på 5 minuter kl 16.15 i något som kallas Stand-up Science, och kommer snacka om vårt oundvikligen metaforiska tänkande, sen dyker exempelvis Andreas Ekström upp. Håkan snackar runt 17.55 och vid 18.20 kommer ett panelsamtal att ledas av Elisif Elvinsdotter, där förutom Håkan och jag även Peter Gärdenfors och Anne-Lise Kjaer deltar. Får se till att sprida lite rörliga bilder om det hela blir bra.
Hursomhelst: “välkommen till gränslandet”.
Antipirat ute och seglar
UPPDATERING: Härligt nog puffade vi samtidigt för vårt debattinlägg, jag och Marcin. Nåt som kan hända på en flerpersonsblogg. Men läs hellre Marcins, den är bättre! /ste
Den välbekante fildelningsbekämparen Henrik Pontén, jurist anställd av Svenska Antipiratbyrån, var häromdagen i radio och pratade om franska HADOPI-lagstiftningen som ett föredöme i att arbeta mot illegal fildelning. Han framhåller framförallt att skicka varningsbrev till de som “bryter mot lagen” som något mycket effektivt och eftersträvansvärt. Detta ser Pontén som ett mycket bättre sätt än att behöva inleda “en dyr rättslig process”.
Modellen med varningsbrev är dock problematisk på flera sätt, gällande rättssäkerhetsfrågan, internetoperatörernas roll i det hela, och inte minst huruvida förfarandet ens uppnår det syftar till att uppnå. Jag och Marcin de Kaminski kommenterar på SVT Debatt.
Läs mer hos
Kullenberg Swartz SR
IPRED. Intressant på så många vis.
Vi har inom forskargruppen ägnat en hel del tankemöda åt IPREDs implementering i Sverige. IPRED visade sig vara intressant på många sätt, och jag tänkte att det kunde vara på sin plats att samla ihop lite kort vad vi undersökt, analyserat och konstaterat inom Cybernormer gällande IPRED. Det är bra att IPRED lyfts upp och analyseras, som på morgondagens (dagens) seminarium som annonserats via Netopia.
Seminarium: Framtiden efter IPRED
Datum: Torsdagen den 28 oktober
Tid: Kl. 08.30–10.00. Kaffe/te och smörgås serveras från kl. 08.00
Plats : IFN, Grevgatan 34, 2 tr, Stockholm
Anmälan: elisabeth.gustafsson@ifn.se, antalet platser är begränsat
De som inte kan gå på seminariet (som vi inte heller är med på) kan istället läsa om IPRED här hos Cybernormer.
Vi gjorde en undersökning på normstyrkan gällande illegal fildelning några månader innan IPRED implementerades 1 april 2009, som vi släppte som rapport, och följde upp några månader efter IPRED implementerades. Då kunde vi konstatera att det sociala stödet för upphovsrätten i förhållande till fildelning var fortsatt lågt i åldersgruppen 15 till 25 – men även att andelen som aldrig fildelar trots det ökade från 22 till 39 procent.
Vi har konstaterat att IPRED kan ses
- som uttryck för den starkt stigberoende europeiska och globalt anknutna upphovsrättsliga konstruktionen.
- IPRED visade även på en koppling mellan krypterad anonymisering och fildelning nära relaterat till frågor om sociala normer och lagstiftningars legitimitet.
- IPRED visade även upp en oerhörd skillnad mellan förhandssnack, hype, och utfall. De planerade flera hundra fallen blev tre, hittills.
- IPRED visar även på en tät, intressant rättsligt oklar relation till trafikdata och ISPernas alltmer utsatta roll. Vilken såklart förstärks om man sänker de straffsatser som krävs för att begära ut personuppgifter som regeringen föreslår i en promemoria från justitiedepartementet.
Uppdatering: Utan att det meddelats på Netopias hemsida har arrangören, Institutet för näringslivsforskning, ställt in seminariet på grund av förhinder. På IFN:s hemsida kan man däremot hitta mer information (och den rapport som skulle diskuterats).
“Som Herakleitos stiger du ner i en ny fil varje gång” – Efter The Pirate Bay recenserad i SvD
Ursäkta min sena reaktion. Beror på Oxford och konferens. Isobel recenserar boken Efter The Pirate Bay i SvD. Läs här. Hon diskuterar tätheten av metaforanalyser i boken, och kul nog ägnar hon en stor del av texten åt mitt bidrag. Det ligger i linje med de metaforteoretiska grunder som jag använder mig av för att analysera rättsliga imperativ, när hon säger:
“Vi kan ju inte tänka utanför språket, men vi kan försöka se igenom det. Öppna ögonen under vattenytan, om liknelsen tillåts. Just därför är det så viktigt vilka ord vi sätter på saker, vilka metaforer vi använder.”
Uppdatering: Läs gärna Anders Rydells recension.
Nicklas Lundblad noterar kort.
HD frågar EU-domstolen i Ipred-fall
Högsta Domstolen meddelade prövningstillstånd i Ephonefallet i januari i år, och nu har HD beslutat att hämta in synpunkter från EU-domstolen gällande förhållandet till datalagringsdirektivet, som Ekot, kulturnyheterna och DN rapporterade igår. Och den Europeiska unionens domstols handläggning kommer att ta tid.
Det är alltså första gången ett Ipred-fall når till HD. Lite mer detaljer hittar du i inlägget från tiden när HD meddelade prövningstillstånd. Det övervägande mest intressanta med Ipredfallet är att det pressar fram frågan om relationen mellan Ipred och Datalagringsdirektivet. HD konstaterar att, trots att EG-domstolen (den har bytt namn nu) tagit upp liknande fall så
…kvarstår en viss osäkerhet om unionsrätten utgör hinder mot att tillämpa regeln i 53 c § upphovsrättslagen. Eftersom Datalagringsdirektivet inte nämns i något av dessa två avgöranden uppkommer frågan om bestämmelsen kan stå i strid med det direktivet. Vidare aktualiseras frågan om det förhållandet att Sverige, trots att tiden för införlivande med nationell rätt gått ut, ännu inte har genomfört Datalagringsdirektivet påverkar bedömningen. Svar på dessa frågor om tolkningen av Datalagringsdirektivet är nödvändiga för att fatta beslut i saken.
Kolla själva HDs beslut.
För övrigt: MiNimaliteter har mycket info, och Karl Sigfried ställer viktiga frågor i kölvattnet av detta.
Oxford och nätpolitik
Man kan konstatera att, även om FRA-lagen förekommit i debatten, så är det tunt på nätpolitikområdet i traditionell media inför valet på söndag. Även om såklart Piratpartiet gör vad de kan. Utan att spekulera för mycket, var säkerligen regeringen visa av EU-parlamentsvalet vad de har att förlora på ett sådant fokus, och lät detta bland annat bli en medveten motivator till att flytta införandet av Datalagringsdirektivet till efter valet, trots att EU varnar för böter.

Foto av Dimitry b
Så, mitt i valtider där nätpolitiken tycks få en undanskuffad roll (trots att bra bok nyligen släppts på temat) ska Cybernormer (jag) till anrika Oxford för att presentera en artikel om anonymisering och Ipred som är på gång. Det är en tvådagars konferens arrangerad av Oxford Internet Institute som går under namnet Internet, Politics, Policy 2010: An Impact Assessment. Artikeln i sig ska revideras och submittas till den tidskrift som är knuten till konferensen, Policy & Internet. Jag tror att konferensen kommer att ha en öppnare hållning mot nätets omvälvande samhällseffekter i relation till reglering än en del andra rättssociologiska konferenser, som ibland visar tendenser på att luta sig mot ett inomrättsligt underliggande värde. De senare ger vid handen att rätten alltid har rätt och att problemlösningen därmed bara handlar om att få samhället i samklang med rätten. Förenklat och förkortat sagt. Det är en problematisk hållning på flera sätt, som mer kan försvaras i exempelvis politiska sammanhang, under specifika syften, men inte rimligen i akademiska och vetenskapliga. Denna konferens är dedikerad till just reglering och Internet, och att döma av de sessions som kommer att hända i konferensen så ser det lovande och intressant ut.
Har varit inne på anonymisering och rättens legitimitet i post tidigare, i anslutning till när vi samlade in data.
När lärare hamnar på Youtube
I förra veckan var jag med i en diskussion rörande det faktum att elever ibland hänger ut lärare på nätet. Det var det lokala tv-/nätprogrammet 30 Minuter som hade bjudit in mig, Hans Flygare från lärarförbundet, Sofia Jannati från elevkåren på Folkungaskolan i Linköping och linköpingsforskaren Marcus Samuelsson.
Marcus Samuelsson har ställt till med lite rabalder, om än möjligtvis bara lokalt, när han uttalat sig om att nätpublicering av dåliga lärare kan vara ett vettigt hjälpmedel både när det gäller pedagogisk utveckling och diskussioner om exempelvis lärarroll och förebilder. Det var från detta diskussionen utgick. Se gärna inslaget här:
Ämnet är intressant, men första svårigheten är att hitta rätt utgångspunkt. Hans Flygare talar om det här som ett arbetsmiljöproblem. Att lärare riskerar att hängas ut på Internet, oavsett vad skälet är, ser han som något man måste komma tillrätta med. Marcus Samuelsson, som är forskare i pedagogik vid Institutionen för beteendeveteskap och lärande vid Linköpings universitet, å andra sidan närmar sig elden när han menar att de här filmerna som finns på bland annat Youtube pekar på en skev relation mellan lärare och elever. Utan att vara särskilt insatt i skolfrågor tänker att det finns många poänger i det. Det är också det jag försöker peka på i min del av diskussionen.
Att utifrån ett barn- och ungdomsperspektiv resonera kring vad de elever som hänger ut sina lärare egentligen vill säga med detta är ett konstruktivt sätt att bemöta det här. Att prata om kränkningen av läraren som det primära menar jag är inlåsande och befäster de strukturer som de här filmerna kan tolkas som ett svar på. Jag menar inte att förringa den upplevda kränkningen en uthängning på Internet, utan snarare dyka in i just precis den.
Mitt utgångsläge var, och är, att man måste försöka läsa in och av vad som egentligen försöker sägas med en videopublicering. Försöker man göra narr av en lärare kan jag personligen tycka att det är rätt fånigt, men det kan också vara något djupare som man försöker förmedla. Vi får inte glömma att elever faktiskt har rätt att bli bemötta värdigt och professionellt av de lärare de möter (på en arbetsplats dessutom, som är tänkt att delas).
Än mer intressant blir det när man lägger på den dimension Sofia Jannati tillför. Hon menade att det inte är Internet man ska fokusera på, vilket hon menade på ett ickeförringande sätt. Det gäller istället att se vad Internet innebär för de ungdomar som publicerar den här typen av filmer. Det går i många fall inte att se Internet som begränsat till att vara en anslagstavla. Istället krävs det att man sätter på sig nätkulturglasögonen och noterar att ungdomar använder nätet som en social arena, i många fall kan man också anta att det till och med är en primär eller i varje fall mycket betydelsefull sådan. Att då se publiceringen som ett kommunikativt grepp i ett socialt sammanhang kan därför vara nyckeln till en ökad förståelse av fenomenet, snarare än att måla in sig i ett kränk-hörn.
Tillägg: Som bonus vill jag också pusha för att jag och Marcus Samuelsson båda har pytsat in till den kommande boken “Youth Culture and Net Culture: Online Social Practice” som redakterats av Elza Dunkels, Gun-Marie Frånberg och Camilla Hällgren (priset är absurt, men låna den gärna på bibliotek när den kommer ut, den verkar vara riktigt bra!).

