Måns snackade idag i rapport om Cybernormers uppföljning på studien om sociala normer och (illegal) fildelning. Vi frågade ca 1000 personer innan och efter IPRED-lagen trädde ikraft under 2009 både om fildelningsfrekvens och på ett sätt så att vi kunde mäta styrkan hos de sociala normerna. Och noterade att beteendet visade ett något minskat delande men samtidigt oförändrad normstyrka (dvs lika svag som innan). Detta följde Cybernormer upp med en enkätrunda i januari 2012. Text-tv rapporterar:

Och när det gäller genomförandet av studien:

Det är väl något slags personligt rekord i längd på intervju, när jag intervjuas om upphovsrätten i det digitala samhället i en tidskrift som heter Nordic Hardware. Det är Andreas Galistel som skriver en artikel med namnet Digital upphovsrätt i en analog tid, som avslutas med min intervju. Tänkte här puffa lite för den, och visa på hur den sitter ihop med en del annat.

Andreas kontaktade mig efter min disputation i oktober för intervjun, och den har pågått i textform lite långsamt och utdraget i tid under ett par månader. Intervjun, som börjar här, tar upp problemet med tankestrukturer uppkomna under andra förutsättningar än dagens och som är förankrade i rätten. En rätt som kan bli starkt utmanad när samhället förändras snabbt. Jag har skrivit om det i termer av metaforernas makt, bl a Under strecket i SvD.

Jag talar i intervjun om ett “‘stigberoende’ i den upphovsrättsliga utvecklingen i termer av en rättslig inlåsning oförmögen att anpassa sig till nyare sociala praktiker i ett digitalt samhälle”, som jag utvecklat här, men även i artikel i skotsk rättsvetenskaplig tidskrift, i nordisk rättsvetenskaplig tidskrift [pdf] och hos Torrentfreak.

Jag tar i intervjun upp frågan om föreställningar om skapande i upphovsrätten, som ibland kritiserats för att i alltför hög grad stå för det “ensamma geniet”. Peter Jakobsson tar upp det – bland annat – på ett bra sätt i sin nyligen publicerade avhandling Öppenhetsindustrin [pdf], som jag kan rekommendera. Vi diskuterar även anonymitetsfrågan, som vi i Cybernormer nyligen var ute i pressen (Svd, DN etc) och snackade om i anslutning till att vi släppte data från vår senaste undersökning.

Slutligen diskuterar jag den komplexa frågan om hur rättens roll påverkas av upphovsrättens bristande legitimitet:

Jag tror att vi under lång tid kommer att få se den dubbelhet som finns nu mellan reglering och enforcement, d.v.s. ett tillstånd av en mycket riskabel mellan-zon där man i Sverige instiftar oerhört långtgående lagstiftning, mycket som en följd av sina internationella åtaganden, men samtidigt inte på bred front tillämpar desamma. Det ger ett förtydligande av rätten som rättspluralistisk – för att vara akademisk – d.v.s. att vi som rättens adressater i högre utsträckning själva har att förhålla oss till olika normsystem, där rätten bara är ett av alla försök till att styra vårt beteende. Man kan uttrycka det som att det finns en stor risk att rätten som imperativ minskar, d.v.s. att “bryta mot lagen” blir mindre laddat.

Vad tror ni om det – vad kommer egentligen det att leda till – påverkas själva rättens roll? Är det en överdriven analys, och om inte, hur stort behov har vi av rättens roll som stark auktoritet i ett samhälle?

Marcin de Kaminski sitter just nu i debattstolen på en liten uppbyggd scen inne i AF-borgen i Lund. Debatten handlar om reglering och nätet, eller, frihet och nätet, som arrangörerna DEBATT I LUND förklarar.

Internet är fritt men domineras av jättar som Google och Facebook. Vem garanterar individens integritet, vem slår vakt om demokratin? Gör de sociala medierna oss friare eller blir vi mer kontrollerade, fångade i nya normer och sociala roller?

Med i panelen är även Elza Dunkels, forskar vid Umeå universitet om barns och ungas nätanvändning, Thore Husfeldt, datavetare och debattör från Lunds universitet och Hanne Petersen, professor vid Köpenhamns universitet och forskar om kulturförändringar.

Debatten leds av journalisten och författaren Andreas Ekström, som mest är knuten till Sydsvenskan och även har skrivit en bok om Google.

Känn på det här citatet, från Marcin:

“Internet is awesome, that’s a fact”.

Kommer ni ihåg dosarna? Det var de små figurerna i fragglarna som dedikerade sig helt och hållet till att bygga saker. Som i sin tur Fragglarna åt upp, vilket är en helt annan historia.

Icke-nyheter
Det har varit tyst här på cybernormerbloggen, men det är långt ifrån ett tecken på att vi varit overksamma. Tvärtom, vi håller på att bygga saker. Just nu är det några riktigt intressanta grejer på gång med LUii, dvs Lund University Internet Institute. Men – eftersom bläcket ännu inte torkat på kontrakten – så kan vi inte säga exakt vad det är. Än.

Däremot kan konstateras att medlemmar i forskargruppen Cybernormer uttalat sig på lite olika ställen i media i det senaste – om data.

Datalagring genom lag
Håkan Hydén intervjuades i DN häromdagen för att prata om integritetsfrågan i relation till det datalagringsdirektiv som tidigare skjutits upp och på onsdag skall röstas om igen. Håkan talar om samhällsförändring knuten till teknik och om en generationsklyfta:

De etablerade partierna har svårt att hänga med i denna process, menar Hydén, eftersom de är sprungna ur ett annat samhäller där tung industri och jordbruk dominerade.
– De här konflikterna indikerar att det politiska systemet inte riktigt motsvarar de intressegrupper som nu växer fram.

Fildelning, sociala normer och TPB
Måns Svensson intervjuades i Sydsvenskan, där han berättade kort om vår senaste studie, en uppföljning på vår före/efter-IPRED-studie vi gjort tidigare, som handlar dels om sociala normer, men även fildelningsfrekvens och anonymisering. Artikeln är lång och matnyttig och handlar bland annat om verkställandet av straffen i The Pirate Bay-fallet, men även om konflikten mellan sociala normer är rätten som är så tydlig i det här fallet, och om hur polisen satsat hårder den senaste få åren på att lagföra den här typen av brott, vilket har “resulterat i omkring 100 inledda förundersökningar sedan 2009, och utmynnat i hittills 18 domar.”

Vår nya data – bloggpostens mest centrala ord – håller nu på att bearbetas i denna uppföljningsstudie, och presenteras närmre och lite mer samlat framöver.

Datalagring genom policy: frågan om integritet
Ni har väl inte missat Marcin de kaminskis debattartikel på SVT debatt? Det är i samma härad som frågor kring datalagring, det är bara det att Marcin ägnar sig åt att debattera den privatägda, Google-manövrerade istället för den statligt påbjudna. Det handlar om Googles nya policy för datahantering, dvs hanteringen av “vår” data, användarnas. Marcin konstaterar bland annat att den “så kallade förenkling som kommit med Googles nya policy handlar främst om två saker, som ingen av dem är särskilt trevlig”:

Dels har de börjat samlas all data som vi gett bort i gemensamma databaser för vad man menar är effektivare samkörning. Det innebär att relevansen för vad vi blir föreslagna på en tjänst, till exempel Youtube, kan baseras på vad vår aktivitet på andra tjänster, till exempel söket eller för den delen Google sociala tjänst Google+.

Dels har Google nu också sett till att få vår tillåtelse att lagra, samköra och använda vår sökhistorik. Och det är inte bara de sökningar som vi gör från och med nu, utan snarare alla sökningar vi någonsin gjort via Googles sökmotor – ända sedan tidernas begynnelse. Google är visserligen en på det stora hela en relativt ny tjänst, men så mycket som vi söker kan man ändå anta att det är en rätt stor och väldigt blandad kompott de nu skaffat sig tillgång till.

Läs mer här om problemet med (icke-)relevansen av denna massiva insamling av data, och hur integritetsproblemet formuleras i detta.

Det här var de senaste nyheterna. När det gäller övriga icke-nyheter, så återkommer jag när bläck torkat, händer skakats och saker satts i rullning, för att berätta om vårt dos-byggande.

Om inte någon fraggel äter upp det.

Corren Aftonbladet: Centerns roll, kritiken Johanna Nylander om datalagring SR: protester, Centerns splittring SvD: operatörerna, Federley, ungdomsförbunden emot, DN om förseningsböter Skånskan GP

Tänkte puffa för en artikel of mine som publicerades i decembernumret av den nordiska rättsvetenskapliga tidskriften Retfærd. Artikeln översätter begreppet “path dependence” till “stigberoende” och förklarar hur den upphovsrättsliga trenden kommit att bli så inlåst, och anger en rad delvis bistra konsekvenser av detta. Titeln är Den stigberoende upphovsrätten. Om konsekvenserna av rättslig inlåsning i en digital tid och det är ett tema jag behandlat här på cybernormer innan, och hos torrentfreak, men även som engelskspråkig artikel i en skotsk rättsvetenskaplig tidskrift (Script:ed). Eftersom tidskriften är lite obskyr, i betydelsen att man varken kan köpa lösnummer eller hitta enskilda artiklar efter 2008 online, så kan du hitta min artikel här [pdf].

Jag konstaterar i artikeln exempelvis att det upphovsrättsliga stigberoendet leder till en kolonisering av en rad andra värden och rättigheter. Det är bredden av lagstiftningsinstrument som skapar trenden, och visar på koloniseringen:

“När berörda intressen strävar efter att upprätthålla sin position, riskerar andra skyddsvärden att blir sekundära. När stigberoendet leder till en utvidgad kriminalisering påverkar det också hur hierarkierna ser ut rättigheter emellan. Här kan kriminaliseringen av kringgående av tekniska skydd – som Infosoc introducerade – eller konsumentskyddets försvagande i och med IPRED, utgöra exempel. Dessutom, om datalagringsdirektivet beskriver hur upprätthållande av copyright kan bli indragna i rättsliga åtgärder mot terrorism, visar reformen av telekommarknaden hur upphovsrätten kan komma att knytas till frågor som rör telemarknaden, vilket inte minst inkluderar internetoperatörernas roll, och ACTA hur upphovsrätten kan förstås i termer av handel och därmed vara en del av handelsavtal som kan kringgå mer demokratiskt lagstiftande processer på nationell eller överstatlig nivå.” (s. 139)

Att fokusera mellanhändernas som ansvariga har pågått länge, men kan ändå ses som ha intensifierats med det senast tydliga exemplet i den amerikanska SOPA, dvs Stop Online Piracy Act. SOPA kan man såklart kan läsa om i stormedia som SvD, SvD, DN, SR, men  lagförslaget har kanske ändå inte fått den uppmärksamhet som det förtjänar. Maktmedlena är oerhört starka, och kan påverka många. NyTeknik förklarar så här:

Lagförslagen SOPA och PIPA innebär att det skulle räcka att det på något enda ställe på Ny Teknik.se, kanske bara i en läsarkommentar, finns en länk till piratkopierat material, för att amerikanska myndigheter ska kunna tvinga internetföretag att blockera hela Nyteknik.se för amerikanska användare.

Inom fem dagar. Utan rättegång.

Lessig är starkt kritisk, nästan med en suck:

SOPA is just the latest, but in  many ways, the most absurd campaign in the endless saga of America’s copyright wars. It will be yet another failed attempt in a failed war, and I obviously believe it should be opposed.

Något om skyddstiderna
En annan konsekvens av den upphovsrättsliga inlåsningen är naturligtvis de bisarrt långa skyddstiderna. Den senaste utökningen inom EU skedde i en omröstning i september 2011 och rör skyddet för inspelningarna, som nu förlängs från 50 till 70 år. Detta var jag med och kommenterade i P2:s musikmagasin Mitt i Musiken.

Beslutet motiveras bl a med:

”Artister börjar generellt sett sina karriärer som unga och dagens 50-åriga skyddstid skyddar oftast inte deras framföranden genom hela deras livstid. Därför har vissa artister ett inkomstbortfall i slutet av deras levnad. Dessa kan heller inte alltid förlita sig på sin rätt att undvika eller begränsa stötande användning av deras framförande under deras levnad” (Europeiska unionens råd, 12 september 2011).

Här tycks upphovsrätten ses som ett slags pensionssystem, som på något sätt tycks anta att musikers och producenters viktigaste och mest inkomstbringande tid sker mycket tidigt i deras karriärer och att de även på ålderns höst har rätt att tjäna på vad de gjorde på exempelvis en inspelning för 60 år sedan. Detta är problematiskt, dels för att antagandet är gjort på lösa grunder, det finns inget som hindrar att även äldre artister är aktiva och kreativa, och dels för att påståendet om en förlängning av skyddet från 50 till 70 år efter framförandet skulle ”öka artister produktivitetsnivå” är helt evidensbefriat. Man kan med samma grad av trovärdighet föreslå en diametralt motsatt ståndpunkt, dvs att en kortare skyddstid skulle stimulera även äldre artister att fortsätta skapa istället för att förlita sig på inkomster för något de gjort för mer än ett halvsekel sedan.

Det nya direktivets argument kan ses som en återanvändning av argumentet för ”skapandets bästa”, oaktat det faktum att det snarare hindrar nytt skapande än stimulerar detta, dvs väljer det gamla existerande framför det nya och kommande, till favör för de som äger de flesta inspelningar, dvs skivbolagen.

Upphovsrätten tuffar på och brer ut sig.

Övrigt:
Alexandra Petri om SOPA.

Innan det går för lång tid måste rapporteras från vad som kan beskrivas som LUiis (Lund University Internet Institute) första konferenssession. I Lunds bjöds det in till det 55:e Nordiska arbetsmiljömötet, som för året helt relevant hade uppmärksammat att även det digitala har kommit att påverka stora delar arbetslivet på ett alltmer grundläggande sätt. Vi samlade en session som ett led i att snacka om, formera runt, förstå frågorna med hur relevant det är att bygga något tvärvetenskapligt i stil med LUii.

Efter att ha disputerat på fredagen (14/10), legat i koma över helgen, landade jag på måndagen (17/10) ner som chair för vår dubbelsession. Vi snackade både om konsekvenserna av digitalisiering/internet och samverkande/utvecklande/invecklande/påverkande faktorer överlag men även såklart också med en väldigt relevant inriktning mot arbete och arbetsliv.

Vår session hade namnet:
Labour and the digital: What does the Internet, social networks and digitalised communication change in society and work-life?

Jag skriver mer om detta på FALF’s blogg (Forum för ArbetsLivsForskning), och bland annat en längre logg över de 12 inläggen under dagen.

Som några av er hört jobbar vi nu på att bygga ett forskningsinstitut här nere i Lund, dvs Lund University Internet Institute. Även kallat “LUii”.

Vi ser ett behov av att samla ihop forskare, lärare, studenter och allmänt it-kunniga som ser betydelsen av internet, av digitala nätverk, av dess impact på samtliga delar i samhället, på hur företag organiseras, hur myndigheter agerar, hur alla kommunicerar och till och med tänker – under samma breda paraply. Den traditionella fakultetsuppdelningen som vi har på LU är inte till fördel när det gäller studier kring internets roll och betydelse. Därför vill vi överbrygga den, inte rasera den, men skicka små kontaktspröt över dess murar. Så att vi kan växa tillsammans oavsett institutionell tillhörighet. Så att vi kan smitta varandra.

Inom, utom, över och bortom universitetet.

Därför kör vi nu en kortkort intresseenkät framförallt riktad till forskare, lärare och IT-praktiker vid Lunds universitet, men den är även öppen för alla andra med som tycker att ett Luii låter som en god idé.

Anmäl ditt intresse genom att klicka på den här länken

Goda exempel
Det finns såklart goda exempel på tvärvetenskapliga organisationer som har internet och digitalisering som fokus. De mest kända hittar vi utomlands och är väl Stanford Center for Internet and Society, Berkman Center for Internet & Society (Harvard) och Oxford Internet Institute (OII). Dessa fick dock stora medel att jobba med. Men inte direkt. OII fick så småningom 150 miljoner (2001), the Berkman Centre grundades 1998 av Zittrain och Nesson, och växte mer organiskt från ett litet initiativ till att 2008 bli ett stort tvärvetenskapligt center vid Harvard. Stanford Centre grundades av Lessig år 2000 och har nu vuxit till att ha en rad olika sub-initiativ.

Här har Lunds universitet en chans att profilera sig i Sverige. Om sådana argument behövs.

Varför Luii behövs
Syftet måste vara vidare än att samla forskare. Eftersom problemställningen är så stor, och kunskapen så spridd, måste ett initiativ som vill förstå de digitala teknologiernas samhälleliga konsekvenser inkludera inte bara forskare, utan även studenter, lärare, programmerare, lagstiftare, företagare, entreprenörer, visionärer, mediavetare, och även politiker. Men bredden får komma så småningom. Vi börjar där vi står.

Det uttalade syftet med Lund University Internet Institute är att verka samlande för de forskare, akademiker, lärare, studenter, programmerare, lagstiftare, personer i näringslivet, offentlighet och media som kan bidra till en ökad och samlad förståelse och kunskap för de digitala teknologiernas och det digitaliserade nätverkets konsekvenser i möte och interaktion med individer, företag, lagstiftning och myndigheter.

Kort sagt, vad som pågår i det digitala samhället. Vad som händer med samhället när (delar av) det blir digitalt.

Dessa konsekvenser är relevanta för en rad betydande samhälleliga processer och fenomen, vilket inkluderar lagstiftning, innovation, rättens sociala fundament, sociala normer, människors integritet, arbetssituation, kreativitet, utanförskap och utbildning. I korthet, det är av fundamental betydelse för det sociala, det rättsliga, det affärsmässiga och det kodade i allmänhet.

Det betyder också att LUii kan – när det är redo för det – inkludera forskning, utbildning och forskarutbildning och inte minst verka som en på forskning grundad deltagare i samhällsdebatten rörande frågor som har med ovan nämnda att göra.

Uppstartsfasen
Vi startar LUii som en grupp inom Arbetsmiljöhögskolan på 10e området. Vi börjar med andra ord nedifrån, i myllan, i frågan om intresset, för att se om LUii gror och kommer att växa. För utan forskarnas, lärarnas och praktikernas intresse är initiativet ingenting.

Vi är de första LUiisterna. Är ni med?

Ja, ni kanske såg oss oss i dn, där vi berättade om vår stora fildelningsstudie, utförd via TPB-sidan. Den gav eko bl i Expressen och torrentfreak som rapporterade, och fick kritik från en som har svårt med att cybernormer studerar kriminalitet och har ett projekt ihop med Ericsson. Man kan även läsa i DN att resultaten förvånar bokbransch och Voddler.

Nog om det. Min avhandling – Metaphors and Norms. Understanding Copyright Law in a Digital Society – är nu tryckt och ligger och väntar på att prövas inför betygsnämnd och opponent. I avhandlingen ingår alltså inte TPB-studien, men de tidigare studierna som vi gjort om fildelning och anonymisering, mm. både innan och efter IPRED trädde ikraft.

Du kan ladda ner den här: Metaphors and Norms – Understanding Copyright Law in a Digital Society [pdf]. Gör det!

En snabb beskrivning av avhandlingen kunde vara:

Det här är en sammanläggningsavhandling i rättssociologi som – via fyra artiklar och en kappa – dels visar hur upphovsrätten förstärks och breddas när den möter den digitala utmaningen, och dels visar hur de sociala normerna är exceptionellt svaga på just det här området. En delstudie rör exempelvis de sociala normerna innan och efter IPRED infördes i Sverige. En annan delstudie visar hur IPRED påverkar användningen av kryptering för att bli mer anonym på nätet.

I syfte att förklara denna tydliga klyfta mellan de rättsliga och de sociala normerna utvecklar Stefan Larsson i sin avhandling en teori om hur metaforer och underliggande tankestrukturer relaterar till just normer. Han visar hur vissa rättsliga metaforer nästan omärkligt förändrats i sin betydelse i övergången till det digitala och hur detta lett till en konflikt mellan de underliggande tankestrukturerna i upphovsrättslagen relaterat till de sociala normerna. Föreställningar om verkligheten idag stämmer inte överens med de föreställningar som dominerade när upphovsrätten växte fram.

En något mer akademisk beskrivning hittar du här.

Kom gärna till disputationen

Tid: fredag 14 oktober, kl 13:15
Plats: Pufendorfsalen, Lilla Gråbrödersgatan 3C, Lund.

Marcin tipsade just om Jens Andreasson och Kristoffer Schollins artikel i Svensk Juristtidning om Pirate Bay-rättegångarna. Artikeln är nyligen utkommen, och Schollin var ju för övrigt med som sakkunnig i domstolen i fallet. Båda författarna är juristdoktorer och hänger på Handelshögskolan i GBG.

Jag skrollade lite och fastnade. Dels för att det behövs fler kompetenta juridiska diskussioner utifrån ett nätsamhällsperspektiv, och dels för att diskussionen knyter an till sånt jag skriver om i min avhandling som jag håller på att svänga ihop. Andersson och Schollin skriver bra om uppsåtsfrågan, som är central i rättsfallet med TPB. Du hittar artikeln med namnet Goda och onda medhjälpare — Är du socialt adekvat, lille vän? Om Pirate Bay-målets betydelse här [pdf].

TPB-fallet
Tingsrättens dom föll ju april 2009, där alla fyra dömdes till olika tidsvarianter av ett års fängelse och ett gemensamt (”solidariskt”) skadestånd på ungefär 32 miljoner. Samtliga överklagade beslutet, dvs även den ”vinnande” sidan, och de tre av de fyra som kunde inställa sig i Hovrätten dömdes i november 2010 till något kortare, men olika, tidsvarianter i fängelse och ett väsentligt högre skadestånd, uppåt 46 miljoner. Vilket har överklagats till Högsta domstolen av de tre dömda. Här är Hovrättsdomen [pdf].

Uppsåt?
Uppsåtsbedömningen är central i fallet med TPB, och Hovrätten anför att det är tillräckligt med endast en vag relation mellan medhjälparens insikt och huvudgärningen för att anse att uppsåt föreligger. Hovrätten jämför och relaterar till ett tidigare fall, som domstolen därmed menar är vägledande, – NJA 2007 s. 929. Andersson och Schollin menar dock att:

Vid en jämförelse av NJA 2007 s. 929 med TPB-målet finner vi att de är tämligen olika….
…I relationen mellan de tilltalade i TPB-målet och de okända användare i olika länder som tillgängliggjort något av verken i åtalet finner vi en annan typ av relation. Denna relation är inte bara generell, den är också hypotetisk. Från att ha krävt en viss, om än ej fullständig, överensstämmelse mellan en tilltalads föreställning om händelseförloppet och det verkliga förloppet, så kräver man nu endast en hypotetisk föreställning om sådana händelseförlopp i allmänhet. Genom att denna hypotetiska relation anses vara tillräcklig sänks kravet på subjektiv täckning avsevärt, även jämfört med NJA 2007 s. 929 (s 538).

Därmed är kraven rätt låga för att att bedömas ha uppsåt till brottet. Det leder till en vidgad kriminalisering, dvs att många är de tjänster som skulle bedömas vara medverkande till upphovsrättsbrott. Även en sökmotor som Google.

Social adekvans?
Hur hanterar då Hovrätten den vida kriminaliseringen – för inte vill de väl kriminalisera en så allmän tjänst som en global sökmotor eller riskera att nästan alla större informationstjänster som om så bara delvis kan användas för att sprida upphovsrättsskyddat material utan tillstånd inkluderas? Nej, de börjar laborera med ”allmännytta” via ett i den juridiska doktrinen gammalt begrepp om s k ”social adekvans” (därav namnet på Andreasson och Schollins artikel). Det Andreasson och Schollin fokuserar är därmed den allmänna bedömningen av exv en söktjänsts eller informationstjänsts nytta som Hovrätten hävdar måste göras, som en konsekvens av att Hovrätten utvidgat kriminaliseringen, dvs sänkt kraven för att uppsåt skall anses föreligga (man pratar gärna i såna här passiva termer när man har med juridiska frågor att göra – “att det skall anses föreligga” – av vem? – domstolen!).

Dvs, först sänks kraven för uppsåt, och sedan görs en bedömning av den ”sociala adekvansen” kring tjänsten. Om den då är socialt adekvat, eller vad man ska kalla det, trots att uppsåt föreligger (vilket det härmed säkert oftast gör) så är den tilltalade fri igen. Detta låga krav leder då i realiteten till att bedömningen i sig är onödig – alla är ju medverkande:

Om man nu finner det nödvändigt att konstruera ett medhjälpsbegrepp med så lågt ställda krav på korrelation mellan en tilltalads föreställning om händelseförloppet och den egentliga huvudgärningen att det inte krävs något annat än ett hypotetiskt likgiltighetsuppsåt, så kommer uppsåtsprövningen i praktiken att ha spelat ut sin roll vid bedömningen av mötes- och söktjänsters upphovsrättsliga status (Andreasson & Schollin 2011, s. 539).

Det gör ju även den där andra bedömningen, om samhällsnytta, desto mer betydande (rättsligt sett). Här följer Andreasson och Schollin upp med en bra diskussion om samhällsförändring och immaterialrättens plats i samhället i förhållande till digitalisering, med referenser både till googlerådgivaren och upphovsrättsexperten William Patry och upphovsrättsexperten och kritikern James Boyle. De diskuterar även ”upphovsrättens inlåsningseffekter” (som jag gjort en stor poäng av i en längre akademisk artikel, i gästblogg på torrenfreak och här på cybrnrmr). De skriver:

Upphovsrättens inlåsningseffekter samt TPB:s och andra liknande aktörers potential att bidra till ökad tillgänglighet och delaktighet är något som bör beaktas i en bedömning av den sociala adekvansen. Det skulle ju faktiskt, med ett på sätt och vis Boyleskt perspektiv, kunna hävdas att TPB faktiskt har tillgodosett grundläggande upphovsrättsliga värden som informationsfrihet, kreativitet och yttrandefrihet (s. 548).

Och så som Hovrätten formulerar bedömningen:

Om en söktjänst till sin karaktär är sådan att den i första hand är ett värdefullt verktyg i laglig verksamhet och allmänt samhällsnyttig, om denna legitima användning dominerar, men spridning eller överföring av olagligt material trots försiktighetsåtgärder inte kan uteslutas, kan driften av en sådan tjänst i objektivt hänseende komma att bedömas som tillåten.

Bedömningen om vad som är “allmänt samhällsnyttigt” har troligen många gått bet på genom tiderna. Det är en vansklig det-beror-ju-på-bedömning som normalt sett inte klingar väl med det rättsliga “objektiva” uttolkandet till vardags. Vad är det, med andra ord, som skall inbegripas i denna samhällsnytta? Nyttan för sedan gammalt etablerade aktörer? ”Det allmännas” behov av att kunna hitta vilken information som helst? Hur är det med fri tillgänglighet till rättsligt inlåst musik och film, mm., – kan det ligga i samhällsnyttan? Såklart menar inte Hovrätten det senaste. Hur är det med den närmast stundande utvecklingen av digitala tjänster? En snäv bedömning riskerar väl rimligen att hålla tillbaka en sådan utveckling, eller? Bedömningen är vansklig, den modell Hovrätten väljer är svår, speciellt i ljuset av den inlåst och svåradapterande upphovsrätt.

Enögd kulturekonomi
Valet av just det domstolscitatet är egentligen medieforskaren Jonas Anderssons, som var inne på den ensidiga syn på kulturekonomin som det vittnar om, på SvD opinion strax efter Hovrättens dom föll. Han tar bl. a. upp en poäng som Hovrättens resonemang går miste om:

Det märkliga med detta resonemang är att det bortser från den extra spridning som sker tack vare fildelningen, till exempel av verk som överhuvudtaget aldrig skulle bli köpta eller uthyrda annars. Fildelningen bidrar onekligen till att skapa kännedom om verk, och tjänstgör som en slags provsmakning vilket leder till en bredare smak, en mer bevandrad och intresserad kulturpublik, som i slutändan köper avsevärda mängder DVD- och Bluray-filmer, biobiljetter och videospel. Fildelning är en magnifik distributionstjänst, som låter medborgare provtitta och provlyssna på material.

Jonas visar på den dubbelhet som finns i musikbranschen i praktik och juridik:

Underhållningsbranschen befinner sig i en schizofren situation. Å ena sidan medger man att värdet på en digital fil är att jämföras med radio, då tjänster som Spotify medför att användarna betalar en jämförelsevis blygsam avgift för att ta del av materialet, medan upphovsmännen får en tillika ytterst blygsam ersättning per överförd fil. (Ja, även Spotify bygger på fildelningstekniken.) Å andra sidan för man en juridisk kamp där man sätter ett fiktivt värde på de filer som överförs genom Bittorrenttjänster som The Pirate Bay.

Här tar Jonas Andersson upp mitt exempel med exemplarmetaforen i upphovsrättslagen [pdf], som jag beskriver i mitt bidrag till antologin Efter The Pirate Bay (som även Schollin var med i – och Jonas var ju redaktör). Dvs, vanskligheten med att använda analogt förankrade modeller för värdebestämning av digital filöverföring.

“Om att med ödmjukhet blicka mot framtiden”
Andreasson och Schollin gör även en intressant bedömning av e-handelslagens omfattning i förhållande till TPB, som jag inte tar upp här, och de rundar av med en rätt ödmjuk attityd gentemot det kommande och varnar för att slå ner för hårt mot nya ”informationstjänsters” digitala lösningar och innovationer:

Bedömningar av informationstjänsters sociala adekvans, bristande gärningsculpa och e-handelslagens omfattning blir med nödvändighet svåra normativa bedömningar som inte kan undgå att handla om att med ödmjukhet blicka mot framtiden. Det kan tänkas att vissa tjänster endast är destruktiva, men i många fall är bilden betydligt mer mångfacetterad. Det gäller att försöka se till att de rättskonstruktioner som framtolkas är väl balanserade och inte stannar vid att skydda de tjänster och de tekniker som redan är etablerade utan också lämnar rum för det som kan bli framtidens etablissemang (s 556).

UPPDATERING. Med en trögrörlig reaktionstid (posten har varit uppe i flera dagar) får jag påminna om att inte missa Rasmus Fleischers (copyriot) kommentarer kring artikeln, där han ser problem i argumentationen.

SvJT
Om den metaforiska kampen om att få definiera TPB.

Jag har varit inne på det förut, den där tanken om hur exemplarkontrollen i upphovsrätten inte fungerar så bra i sin överförda bemärkelse online. Hur det metaforiska inramandet i att överföra begrepp från en analog, fysisk kontext till en digital kontext som innehåller helt andra typer av begränsningar. Ni vet, är det verkligen stöld att kopiera, osv.

Man kan uttrycka problemen med den metaforiska överföringen som jag gjorde i min och Håkans artikel förra året*:

When the idea of property rights are established in an analogue reality and then transferred to a digital one, certain problems will occur. An obvious one, which reflects the two sides of the debate over the handling of media content, is the “copyism” of Internet communications on the one hand and “theft” on the other. From a traditional perspective, the illegal file sharing of copyrighted content has been called theft. The metaphor is problematic in the sense that a key element of stealing is that the individual who has been robbed physically loses the stolen object; this of course is not the case with file sharing, since files are copied.

Men man kan också uttrycka det med en liten film och musik, vilket på många sätt är mycket roligare. Sitter och hetsar med avhandling som jag ska blir klar med i sommar, och kopplade av med lite slösurfande kring saker jag skriver om. Trillade på den här. Copying is not theft.

* Larsson and Hydén (2010) Law, deviation and paradigmatic change: Copyright and its metaphors, in Vargas Martin et al. Technology for Facilitating Humanity and Combating Social Deviations: Interdisciplinary Perspectives, IGI Global.

Det är ju för övrigt samma dilemma som jag utvecklade i mitt bidrag [pdf] till antologin Efter The Pirate Bay, där jag räknade ut vad en hel bittorrentsajt skulle vara värd om man använde samma monetära värderingslogik som Tingsrätten och senare Hovrätten godkände i fallet med TPB.