Upphovsrättsligt stigberoende och kolonisering: SOPA och EUs skyddstider
Tänkte puffa för en artikel of mine som publicerades i decembernumret av den nordiska rättsvetenskapliga tidskriften Retfærd. Artikeln översätter begreppet “path dependence” till “stigberoende” och förklarar hur den upphovsrättsliga trenden kommit att bli så inlåst, och anger en rad delvis bistra konsekvenser av detta. Titeln är Den stigberoende upphovsrätten. Om konsekvenserna av rättslig inlåsning i en digital tid och det är ett tema jag behandlat här på cybernormer innan, och hos torrentfreak, men även som engelskspråkig artikel i en skotsk rättsvetenskaplig tidskrift (Script:ed). Eftersom tidskriften är lite obskyr, i betydelsen att man varken kan köpa lösnummer eller hitta enskilda artiklar efter 2008 online, så kan du hitta min artikel här [pdf].
Jag konstaterar i artikeln exempelvis att det upphovsrättsliga stigberoendet leder till en kolonisering av en rad andra värden och rättigheter. Det är bredden av lagstiftningsinstrument som skapar trenden, och visar på koloniseringen:
“När berörda intressen strävar efter att upprätthålla sin position, riskerar andra skyddsvärden att blir sekundära. När stigberoendet leder till en utvidgad kriminalisering påverkar det också hur hierarkierna ser ut rättigheter emellan. Här kan kriminaliseringen av kringgående av tekniska skydd – som Infosoc introducerade – eller konsumentskyddets försvagande i och med IPRED, utgöra exempel. Dessutom, om datalagringsdirektivet beskriver hur upprätthållande av copyright kan bli indragna i rättsliga åtgärder mot terrorism, visar reformen av telekommarknaden hur upphovsrätten kan komma att knytas till frågor som rör telemarknaden, vilket inte minst inkluderar internetoperatörernas roll, och ACTA hur upphovsrätten kan förstås i termer av handel och därmed vara en del av handelsavtal som kan kringgå mer demokratiskt lagstiftande processer på nationell eller överstatlig nivå.” (s. 139)
Att fokusera mellanhändernas som ansvariga har pågått länge, men kan ändå ses som ha intensifierats med det senast tydliga exemplet i den amerikanska SOPA, dvs Stop Online Piracy Act. SOPA kan man såklart kan läsa om i stormedia som SvD, SvD, DN, SR, men lagförslaget har kanske ändå inte fått den uppmärksamhet som det förtjänar. Maktmedlena är oerhört starka, och kan påverka många. NyTeknik förklarar så här:
Lagförslagen SOPA och PIPA innebär att det skulle räcka att det på något enda ställe på Ny Teknik.se, kanske bara i en läsarkommentar, finns en länk till piratkopierat material, för att amerikanska myndigheter ska kunna tvinga internetföretag att blockera hela Nyteknik.se för amerikanska användare.
Inom fem dagar. Utan rättegång.
Lessig är starkt kritisk, nästan med en suck:
SOPA is just the latest, but in many ways, the most absurd campaign in the endless saga of America’s copyright wars. It will be yet another failed attempt in a failed war, and I obviously believe it should be opposed.
Något om skyddstiderna
En annan konsekvens av den upphovsrättsliga inlåsningen är naturligtvis de bisarrt långa skyddstiderna. Den senaste utökningen inom EU skedde i en omröstning i september 2011 och rör skyddet för inspelningarna, som nu förlängs från 50 till 70 år. Detta var jag med och kommenterade i P2:s musikmagasin Mitt i Musiken.
Beslutet motiveras bl a med:
”Artister börjar generellt sett sina karriärer som unga och dagens 50-åriga skyddstid skyddar oftast inte deras framföranden genom hela deras livstid. Därför har vissa artister ett inkomstbortfall i slutet av deras levnad. Dessa kan heller inte alltid förlita sig på sin rätt att undvika eller begränsa stötande användning av deras framförande under deras levnad” (Europeiska unionens råd, 12 september 2011).
Här tycks upphovsrätten ses som ett slags pensionssystem, som på något sätt tycks anta att musikers och producenters viktigaste och mest inkomstbringande tid sker mycket tidigt i deras karriärer och att de även på ålderns höst har rätt att tjäna på vad de gjorde på exempelvis en inspelning för 60 år sedan. Detta är problematiskt, dels för att antagandet är gjort på lösa grunder, det finns inget som hindrar att även äldre artister är aktiva och kreativa, och dels för att påståendet om en förlängning av skyddet från 50 till 70 år efter framförandet skulle ”öka artister produktivitetsnivå” är helt evidensbefriat. Man kan med samma grad av trovärdighet föreslå en diametralt motsatt ståndpunkt, dvs att en kortare skyddstid skulle stimulera även äldre artister att fortsätta skapa istället för att förlita sig på inkomster för något de gjort för mer än ett halvsekel sedan.
Det nya direktivets argument kan ses som en återanvändning av argumentet för ”skapandets bästa”, oaktat det faktum att det snarare hindrar nytt skapande än stimulerar detta, dvs väljer det gamla existerande framför det nya och kommande, till favör för de som äger de flesta inspelningar, dvs skivbolagen.
Upphovsrätten tuffar på och brer ut sig.
Övrigt:
Alexandra Petri om SOPA.
Arbetet och nätet: Luiis första konferenssession
Innan det går för lång tid måste rapporteras från vad som kan beskrivas som Luiis (Lund University Internet Institute) första konferenssession. I Lunds bjöds det in till det 55:e Nordiska arbetsmiljömötet, som för året helt relevant hade uppmärksammat att även det digitala har kommit att påverka stora delar arbetslivet på ett alltmer grundläggande sätt. Vi samlade en session som ett led i att snacka om, formera runt, förstå frågorna med hur relevant det är att bygga något tvärvetenskapligt i stil med Luii.
Efter att ha disputerat på fredagen (14/10), legat i koma över helgen, landade jag på måndagen (17/10) ner som chair för vår dubbelsession. Vi snackade både om konsekvenserna av digitalisiering/internet och samverkande/utvecklande/invecklande/påverkande faktorer överlag men även såklart också med en väldigt relevant inriktning mot arbete och arbetsliv.
Vår session hade namnet:
Labour and the digital: What does the Internet, social networks and digitalised communication change in society and work-life?
Jag skriver mer om detta på FALF’s blogg (Forum för ArbetsLivsForskning), och bland annat en längre logg över de 12 inläggen under dagen.
Lund University Internet Institute – nätverket växer
Som några av er hört jobbar vi nu på att bygga ett forskningsinstitut här nere i Lund, dvs Lund University Internet Institute. Även kallat “Luii”.
Vi ser ett behov av att samla ihop forskare, lärare, studenter och allmänt it-kunniga som ser betydelsen av internet, av digitala nätverk, av dess impact på samtliga delar i samhället, på hur företag organiseras, hur myndigheter agerar, hur alla kommunicerar och till och med tänker – under samma breda paraply. Den traditionella fakultetsuppdelningen som vi har på LU är inte till fördel när det gäller studier kring internets roll och betydelse. Därför vill vi överbrygga den, inte rasera den, men skicka små kontaktspröt över dess murar. Så att vi kan växa tillsammans oavsett institutionell tillhörighet. Så att vi kan smitta varandra.
Inom, utom, över och bortom universitetet.
Därför kör vi nu en kortkort intresseenkät framförallt riktad till forskare, lärare och IT-praktiker vid Lunds universitet, men den är även öppen för alla andra med som tycker att ett Luii låter som en god idé.
Anmäl ditt intresse genom att klicka på den här länken
Goda exempel
Det finns såklart goda exempel på tvärvetenskapliga organisationer som har internet och digitalisering som fokus. De mest kända hittar vi utomlands och är väl Stanford Center for Internet and Society, Berkman Center for Internet & Society (Harvard) och Oxford Internet Institute (OII). Dessa fick dock stora medel att jobba med. Men inte direkt. OII fick så småningom 150 miljoner (2001), the Berkman Centre grundades 1998 av Zittrain och Nesson, och växte mer organiskt från ett litet initiativ till att 2008 bli ett stort tvärvetenskapligt center vid Harvard. Stanford Centre grundades av Lessig år 2000 och har nu vuxit till att ha en rad olika sub-initiativ.
Här har Lunds universitet en chans att profilera sig i Sverige. Om sådana argument behövs.
Varför Luii behövs
Syftet måste vara vidare än att samla forskare. Eftersom problemställningen är så stor, och kunskapen så spridd, måste ett initiativ som vill förstå de digitala teknologiernas samhälleliga konsekvenser inkludera inte bara forskare, utan även studenter, lärare, programmerare, lagstiftare, företagare, entreprenörer, visionärer, mediavetare, och även politiker. Men bredden får komma så småningom. Vi börjar där vi står.
Det uttalade syftet med Lund University Internet Institute är att verka samlande för de forskare, akademiker, lärare, studenter, programmerare, lagstiftare, personer i näringslivet, offentlighet och media som kan bidra till en ökad och samlad förståelse och kunskap för de digitala teknologiernas och det digitaliserade nätverkets konsekvenser i möte och interaktion med individer, företag, lagstiftning och myndigheter.
Kort sagt, vad som pågår i det digitala samhället. Vad som händer med samhället när (delar av) det blir digitalt.
Dessa konsekvenser är relevanta för en rad betydande samhälleliga processer och fenomen, vilket inkluderar lagstiftning, innovation, rättens sociala fundament, sociala normer, människors integritet, arbetssituation, kreativitet, utanförskap och utbildning. I korthet, det är av fundamental betydelse för det sociala, det rättsliga, det affärsmässiga och det kodade i allmänhet.
Det betyder också att Luii kan – när det är redo för det – inkludera forskning, utbildning och forskarutbildning och inte minst verka som en på forskning grundad deltagare i samhällsdebatten rörande frågor som har med ovan nämnda att göra.
Uppstartsfasen
Vi startar Luii som en grupp inom Arbetsmiljöhögskolan på 10e området. Vi börjar med andra ord nedifrån, i myllan, i frågan om intresset, för att se om Luii gror och kommer att växa. För utan forskarnas, lärarnas och praktikernas intresse är initiativet ingenting.
Vi är de första Luiisterna. Är ni med?
Avhandling klar. Disputation på gång.
Ja, ni kanske såg oss oss i dn, där vi berättade om vår stora fildelningsstudie, utförd via TPB-sidan. Den gav eko bl i Expressen och torrentfreak som rapporterade, och fick kritik från en som har svårt med att cybernormer studerar kriminalitet och har ett projekt ihop med Ericsson. Man kan även läsa i DN att resultaten förvånar bokbransch och Voddler.
Nog om det. Min avhandling – Metaphors and Norms. Understanding Copyright Law in a Digital Society – är nu tryckt och ligger och väntar på att prövas inför betygsnämnd och opponent. I avhandlingen ingår alltså inte TPB-studien, men de tidigare studierna som vi gjort om fildelning och anonymisering, mm. både innan och efter IPRED trädde ikraft.
Du kan ladda ner den här: Metaphors and Norms – Understanding Copyright Law in a Digital Society [pdf]. Gör det!
En snabb beskrivning av avhandlingen kunde vara:
Det här är en sammanläggningsavhandling i rättssociologi som – via fyra artiklar och en kappa – dels visar hur upphovsrätten förstärks och breddas när den möter den digitala utmaningen, och dels visar hur de sociala normerna är exceptionellt svaga på just det här området. En delstudie rör exempelvis de sociala normerna innan och efter IPRED infördes i Sverige. En annan delstudie visar hur IPRED påverkar användningen av kryptering för att bli mer anonym på nätet.
I syfte att förklara denna tydliga klyfta mellan de rättsliga och de sociala normerna utvecklar Stefan Larsson i sin avhandling en teori om hur metaforer och underliggande tankestrukturer relaterar till just normer. Han visar hur vissa rättsliga metaforer nästan omärkligt förändrats i sin betydelse i övergången till det digitala och hur detta lett till en konflikt mellan de underliggande tankestrukturerna i upphovsrättslagen relaterat till de sociala normerna. Föreställningar om verkligheten idag stämmer inte överens med de föreställningar som dominerade när upphovsrätten växte fram.
En något mer akademisk beskrivning hittar du här.
Kom gärna till disputationen
Tid: fredag 14 oktober, kl 13:15
Plats: Pufendorfsalen, Lilla Gråbrödersgatan 3C, Lund.
Samhällsnyttan med en informationstjänst. Läsning av en artikel om TPB och Hovrättens dom
Marcin tipsade just om Jens Andreasson och Kristoffer Schollins artikel i Svensk Juristtidning om Pirate Bay-rättegångarna. Artikeln är nyligen utkommen, och Schollin var ju för övrigt med som sakkunnig i domstolen i fallet. Båda författarna är juristdoktorer och hänger på Handelshögskolan i GBG.
Jag skrollade lite och fastnade. Dels för att det behövs fler kompetenta juridiska diskussioner utifrån ett nätsamhällsperspektiv, och dels för att diskussionen knyter an till sånt jag skriver om i min avhandling som jag håller på att svänga ihop. Andersson och Schollin skriver bra om uppsåtsfrågan, som är central i rättsfallet med TPB. Du hittar artikeln med namnet Goda och onda medhjälpare — Är du socialt adekvat, lille vän? Om Pirate Bay-målets betydelse här [pdf].
TPB-fallet
Tingsrättens dom föll ju april 2009, där alla fyra dömdes till olika tidsvarianter av ett års fängelse och ett gemensamt (”solidariskt”) skadestånd på ungefär 32 miljoner. Samtliga överklagade beslutet, dvs även den ”vinnande” sidan, och de tre av de fyra som kunde inställa sig i Hovrätten dömdes i november 2010 till något kortare, men olika, tidsvarianter i fängelse och ett väsentligt högre skadestånd, uppåt 46 miljoner. Vilket har överklagats till Högsta domstolen av de tre dömda. Här är Hovrättsdomen [pdf].
Uppsåt?
Uppsåtsbedömningen är central i fallet med TPB, och Hovrätten anför att det är tillräckligt med endast en vag relation mellan medhjälparens insikt och huvudgärningen för att anse att uppsåt föreligger. Hovrätten jämför och relaterar till ett tidigare fall, som domstolen därmed menar är vägledande, – NJA 2007 s. 929. Andersson och Schollin menar dock att:
Vid en jämförelse av NJA 2007 s. 929 med TPB-målet finner vi att de är tämligen olika….
…I relationen mellan de tilltalade i TPB-målet och de okända användare i olika länder som tillgängliggjort något av verken i åtalet finner vi en annan typ av relation. Denna relation är inte bara generell, den är också hypotetisk. Från att ha krävt en viss, om än ej fullständig, överensstämmelse mellan en tilltalads föreställning om händelseförloppet och det verkliga förloppet, så kräver man nu endast en hypotetisk föreställning om sådana händelseförlopp i allmänhet. Genom att denna hypotetiska relation anses vara tillräcklig sänks kravet på subjektiv täckning avsevärt, även jämfört med NJA 2007 s. 929 (s 538).
Därmed är kraven rätt låga för att att bedömas ha uppsåt till brottet. Det leder till en vidgad kriminalisering, dvs att många är de tjänster som skulle bedömas vara medverkande till upphovsrättsbrott. Även en sökmotor som Google.
Social adekvans?
Hur hanterar då Hovrätten den vida kriminaliseringen – för inte vill de väl kriminalisera en så allmän tjänst som en global sökmotor eller riskera att nästan alla större informationstjänster som om så bara delvis kan användas för att sprida upphovsrättsskyddat material utan tillstånd inkluderas? Nej, de börjar laborera med ”allmännytta” via ett i den juridiska doktrinen gammalt begrepp om s k ”social adekvans” (därav namnet på Andreasson och Schollins artikel). Det Andreasson och Schollin fokuserar är därmed den allmänna bedömningen av exv en söktjänsts eller informationstjänsts nytta som Hovrätten hävdar måste göras, som en konsekvens av att Hovrätten utvidgat kriminaliseringen, dvs sänkt kraven för att uppsåt skall anses föreligga (man pratar gärna i såna här passiva termer när man har med juridiska frågor att göra – “att det skall anses föreligga” – av vem? – domstolen!).
Dvs, först sänks kraven för uppsåt, och sedan görs en bedömning av den ”sociala adekvansen” kring tjänsten. Om den då är socialt adekvat, eller vad man ska kalla det, trots att uppsåt föreligger (vilket det härmed säkert oftast gör) så är den tilltalade fri igen. Detta låga krav leder då i realiteten till att bedömningen i sig är onödig – alla är ju medverkande:
Om man nu finner det nödvändigt att konstruera ett medhjälpsbegrepp med så lågt ställda krav på korrelation mellan en tilltalads föreställning om händelseförloppet och den egentliga huvudgärningen att det inte krävs något annat än ett hypotetiskt likgiltighetsuppsåt, så kommer uppsåtsprövningen i praktiken att ha spelat ut sin roll vid bedömningen av mötes- och söktjänsters upphovsrättsliga status (Andreasson & Schollin 2011, s. 539).
Det gör ju även den där andra bedömningen, om samhällsnytta, desto mer betydande (rättsligt sett). Här följer Andreasson och Schollin upp med en bra diskussion om samhällsförändring och immaterialrättens plats i samhället i förhållande till digitalisering, med referenser både till googlerådgivaren och upphovsrättsexperten William Patry och upphovsrättsexperten och kritikern James Boyle. De diskuterar även ”upphovsrättens inlåsningseffekter” (som jag gjort en stor poäng av i en längre akademisk artikel, i gästblogg på torrenfreak och här på cybrnrmr). De skriver:
Upphovsrättens inlåsningseffekter samt TPB:s och andra liknande aktörers potential att bidra till ökad tillgänglighet och delaktighet är något som bör beaktas i en bedömning av den sociala adekvansen. Det skulle ju faktiskt, med ett på sätt och vis Boyleskt perspektiv, kunna hävdas att TPB faktiskt har tillgodosett grundläggande upphovsrättsliga värden som informationsfrihet, kreativitet och yttrandefrihet (s. 548).
Och så som Hovrätten formulerar bedömningen:
Om en söktjänst till sin karaktär är sådan att den i första hand är ett värdefullt verktyg i laglig verksamhet och allmänt samhällsnyttig, om denna legitima användning dominerar, men spridning eller överföring av olagligt material trots försiktighetsåtgärder inte kan uteslutas, kan driften av en sådan tjänst i objektivt hänseende komma att bedömas som tillåten.
Bedömningen om vad som är “allmänt samhällsnyttigt” har troligen många gått bet på genom tiderna. Det är en vansklig det-beror-ju-på-bedömning som normalt sett inte klingar väl med det rättsliga “objektiva” uttolkandet till vardags. Vad är det, med andra ord, som skall inbegripas i denna samhällsnytta? Nyttan för sedan gammalt etablerade aktörer? ”Det allmännas” behov av att kunna hitta vilken information som helst? Hur är det med fri tillgänglighet till rättsligt inlåst musik och film, mm., – kan det ligga i samhällsnyttan? Såklart menar inte Hovrätten det senaste. Hur är det med den närmast stundande utvecklingen av digitala tjänster? En snäv bedömning riskerar väl rimligen att hålla tillbaka en sådan utveckling, eller? Bedömningen är vansklig, den modell Hovrätten väljer är svår, speciellt i ljuset av den inlåst och svåradapterande upphovsrätt.
Enögd kulturekonomi
Valet av just det domstolscitatet är egentligen medieforskaren Jonas Anderssons, som var inne på den ensidiga syn på kulturekonomin som det vittnar om, på SvD opinion strax efter Hovrättens dom föll. Han tar bl. a. upp en poäng som Hovrättens resonemang går miste om:
Det märkliga med detta resonemang är att det bortser från den extra spridning som sker tack vare fildelningen, till exempel av verk som överhuvudtaget aldrig skulle bli köpta eller uthyrda annars. Fildelningen bidrar onekligen till att skapa kännedom om verk, och tjänstgör som en slags provsmakning vilket leder till en bredare smak, en mer bevandrad och intresserad kulturpublik, som i slutändan köper avsevärda mängder DVD- och Bluray-filmer, biobiljetter och videospel. Fildelning är en magnifik distributionstjänst, som låter medborgare provtitta och provlyssna på material.
Jonas visar på den dubbelhet som finns i musikbranschen i praktik och juridik:
Underhållningsbranschen befinner sig i en schizofren situation. Å ena sidan medger man att värdet på en digital fil är att jämföras med radio, då tjänster som Spotify medför att användarna betalar en jämförelsevis blygsam avgift för att ta del av materialet, medan upphovsmännen får en tillika ytterst blygsam ersättning per överförd fil. (Ja, även Spotify bygger på fildelningstekniken.) Å andra sidan för man en juridisk kamp där man sätter ett fiktivt värde på de filer som överförs genom Bittorrenttjänster som The Pirate Bay.
Här tar Jonas Andersson upp mitt exempel med exemplarmetaforen i upphovsrättslagen [pdf], som jag beskriver i mitt bidrag till antologin Efter The Pirate Bay (som även Schollin var med i – och Jonas var ju redaktör). Dvs, vanskligheten med att använda analogt förankrade modeller för värdebestämning av digital filöverföring.
“Om att med ödmjukhet blicka mot framtiden”
Andreasson och Schollin gör även en intressant bedömning av e-handelslagens omfattning i förhållande till TPB, som jag inte tar upp här, och de rundar av med en rätt ödmjuk attityd gentemot det kommande och varnar för att slå ner för hårt mot nya ”informationstjänsters” digitala lösningar och innovationer:
Bedömningar av informationstjänsters sociala adekvans, bristande gärningsculpa och e-handelslagens omfattning blir med nödvändighet svåra normativa bedömningar som inte kan undgå att handla om att med ödmjukhet blicka mot framtiden. Det kan tänkas att vissa tjänster endast är destruktiva, men i många fall är bilden betydligt mer mångfacetterad. Det gäller att försöka se till att de rättskonstruktioner som framtolkas är väl balanserade och inte stannar vid att skydda de tjänster och de tekniker som redan är etablerade utan också lämnar rum för det som kan bli framtidens etablissemang (s 556).
UPPDATERING. Med en trögrörlig reaktionstid (posten har varit uppe i flera dagar) får jag påminna om att inte missa Rasmus Fleischers (copyriot) kommentarer kring artikeln, där han ser problem i argumentationen.
SvJT
Om den metaforiska kampen om att få definiera TPB.
‘Copying is not theft’
Jag har varit inne på det förut, den där tanken om hur exemplarkontrollen i upphovsrätten inte fungerar så bra i sin överförda bemärkelse online. Hur det metaforiska inramandet i att överföra begrepp från en analog, fysisk kontext till en digital kontext som innehåller helt andra typer av begränsningar. Ni vet, är det verkligen stöld att kopiera, osv.
Man kan uttrycka problemen med den metaforiska överföringen som jag gjorde i min och Håkans artikel förra året*:
When the idea of property rights are established in an analogue reality and then transferred to a digital one, certain problems will occur. An obvious one, which reflects the two sides of the debate over the handling of media content, is the “copyism” of Internet communications on the one hand and “theft” on the other. From a traditional perspective, the illegal file sharing of copyrighted content has been called theft. The metaphor is problematic in the sense that a key element of stealing is that the individual who has been robbed physically loses the stolen object; this of course is not the case with file sharing, since files are copied.
Men man kan också uttrycka det med en liten film och musik, vilket på många sätt är mycket roligare. Sitter och hetsar med avhandling som jag ska blir klar med i sommar, och kopplade av med lite slösurfande kring saker jag skriver om. Trillade på den här. Copying is not theft.
* Larsson and Hydén (2010) Law, deviation and paradigmatic change: Copyright and its metaphors, in Vargas Martin et al. Technology for Facilitating Humanity and Combating Social Deviations: Interdisciplinary Perspectives, IGI Global.
Det är ju för övrigt samma dilemma som jag utvecklade i mitt bidrag [pdf] till antologin Efter The Pirate Bay, där jag räknade ut vad en hel bittorrentsajt skulle vara värd om man använde samma monetära värderingslogik som Tingsrätten och senare Hovrätten godkände i fallet med TPB.
Kreativ nätoperatör undviker datalagring
Intressant utspel från Jon Karlung på internetoperatören Bahnhof idag gällande kommande datalagringslag. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2011 och innebär en skyldighet för telefoni- och internetleverantörer att lagra abonnentinformation i minst sex månader i syfte att bekämpa “allvarliga brott”. Det är denna generella lagring av information om vårt telefonerande och nätvarande som Karlung opponerar sig emot, och menar att brottsbekämpning inte framförallt bör bedrivas genom en allmän övervakning överlag.
Intressant är att Karlung pratar om att låta trafiken passera en VPN-tjänst, dvs att kryptera trafiken och dess loggningsdata i den mån de kan. Det är lite oklart för mig vilken data som då blir tillgänglig för en brottsutredare som begär ut, och vilka möjligheter en internetoperatör har att överhuvudtaget anonymisera sin trafik för sig själv. Någon som vet får gärna kommentera och förklara. Karlung säger till P3 Nyheter:
Rent tekniskt handlar det om en osynlighetspunkt, vi kommer att datalagra allt fram till den här osynlighetspunkten. Vad som händer efter den är inte vårt ansvar och ligger utanför Bahnhof. Så det enda vi kommer att lagra är ytterst lite information som i praktiken kommer att sakna relevans.
Dels sätter det här ju fingret på krypteringens styrka och anonymiserande effekt, men även – mer specifikt – på operatörernas roll i ett gytter av delvis motstående intressen. Om vi börjar med det senare så kan jag konstatera att operatörerna har en nyckelroll i kampen mellan olika intressen på nätet har stått klart sedan länge. Detta är dock något som framöver säkerligen kommer att fortsatt trappas upp, inte bara på upphovsrättsområdet, och operatörerna kommer troligen att känna sig alltmer trängda, och deras roll som neutrala paketförmedlare kommer att undergrävas av en rad intressen. Vi har tidigare sett hur några operatörer tog uttryckligt avstånd från IPRED, medan andra slimmade sin datahantering för att göra IPRED mer svårtillämpad.
I Metro Teknik kommenterar justitieminister Beatrice Ask införandet av datalagringsdirektivet:
Jag har varit skeptisk till det men Sverige är skyldigt att genomföra direktivet. Vi har valt kortast möjliga lagringstid och kommer att ställa krav på hur uppgifterna ska skyddas. Samtidigt ska vi vara medvetna om att den här typen av information kan ha stor betydelse för polisens brottsbekämpning.
Vad Beatrice inte funderar på är väl att lagen med andra ord även kan ha en negativ påverkan på polisens brottsbekämpning, med än mindre samarbetande operatörer och ett än mer anonymiserat och krypterat nät.
Karlung sätter även fingret på en lagstiftningstrend som vi sett delvis knuten till det upphovsrättsliga området men parallellt med annat, gällande mer kriminalisering (typ infosoc), förstärkt enforcement (typ IPRED), mer allmän trafikövervakning av allas beteende i syfte att fiska upp oönskade element (typ FRA). Man kan uttrycka det som att när Harvardprofessorn Jonathan Zittrain skriver om nätets generativitet och förmåga att kunna formas efter behov så kan man spåna vidare och konstatera att om första vågens generativitet skapar gränslösa funktioner över internet så kommer den andra vågens generativitet vara det rättsliga och polisiära svaret för sådant som skrämdes upp av den första vågen. Man skall inte glömma att generativiteten inte bara kan öppna upp och sprida, utan även lagra, låsa och spåra. Vilket då i sin tur får sin reaktion – som Bahnhofs.
När det gäller kryptering och anonymisering har vi ju visat hur IPRED bidragit till ett mer krypterat och anonymiserat fildelningsbeteende, vilket återkommande sätter fingret på frågan om regleringarnas legitimitet. Det finns alltid sociala bieffekter av genomdrivandet av lagstiftning med svagt stöd i de sociala normerna. Krypterad nätvaro är en, operatörernas undvikande lagring av data i syfte att skydda sin viktigaste relation: kunden – är en annan.
———-
Det europeiska Datalagringsdirektivet blev till ett lagförslag i december 2010. Lagrådsremiss från 11 nov 2010.
Läs Swartz detaljerade och nyttiga post om detaljproblemen i datalagringen, men även för en bra förteckning över tidigare rapporterat om lagen.
Journalistförbundet demonstrerar nu på morgonen mot datalagringen, på Mynttorget i Stockholm, eftersom det undergräver meddelarfriheten och källskyddet.
DN-notis: “Bahnhof anonymiserar fildelning“
Krönika i SvD tar upp vår anonymiseringsartikel
Igår skrev journalisten och medieanalytikern Anders Mildner i sin krönika om anonymisering som konsekvens av “jakten på pirater”, som är terminologin i rubriken. Jag antar att den kommer i dagens tryckta upplaga. Mildner lutar sig mot vår nyligen publicerade artikel om anonymisering som konsekvens av IPRED.
Mildner tar bland annat upp att lagstiftaren och politikerna har dålig koll på de egentliga konsekvenserna av den lagstiftning de driver igenom, och skriver:
Med tanke på den energi som politikerna har ägnat åt frågorna, är det märkligt att nästan ingen har funderat över hur den grupp som man försöker klämma åt faktiskt reagerar på de nya lagarna. Jo, nog noterar man att den där femtedelen fortfarande inte lyder. Men av detta drar man inte någon annan slutsats än att lagarna än en gång måste vässas.
Så vad händer då med fildelarna? Svaret är att de faktiskt förändrar sitt beteende. Fast inte på det sättet lagstiftaren tänkt sig. I stället för att sluta fildela, använder de i allt högre utsträckning några av alla de anonymitetstjänster som gör dem svåra eller omöjliga att spåra.
Det är är ju såklart problematiskt när politikerna har dålig koll på de egentliga konsekvenserna av lagstiftning, och det är säkert ofta just så. Vår artikel diskuterar att det finns konsekvenser av en hårdnackad upphovsrättsenforcement som kan komma att påverka även karaktären av internet, eftersom det styr om flödena och uppmuntrar starkare anonymisering. Om man driver igenom lagstiftning som har dåligt stöd i de sociala normerna sker en polarisering, dvs ett slags upptrappning genom de verktyg som nätet bjuder på i sin decentralisering och generativitet.
Mildner tar även upp övervakningsfrågan, om än i förbifarten, dvs den möjlighet till massiv kontroll över dataströmmar som är våra liv som en pågående lagstiftningstrend tycks leda till. Och, om man då lutar sig mot det sociala norm-perspektivet, kan man konstatera att lagstiftning med legitimitetsproblem också kommer att stimulera kontraåtgärder. Den lagstiftningssanktionerade övervakningstrenden är säkerligen en del i stimulerandet av ett mer anonymiserat internet.
Mildner skriver:
Upphovsrättskriget har skapat en ond cirkel. Medborgarna söker anonymitet på internet eftersom de är oroliga för övervakning – och när allt fler försvinner in i dimman och gör sig osynliga på nätet, ökar i sin tur oron hos lagstiftaren, som därför trappar upp jakten ytterligare.
Läs Mildners krönika här.
Marcin om nätaktivism i P1
Igår var Marcin de Kaminski inbjuden till Studio Ett i P1 för att prata om nätaktivism. Programhemsidan beskriver det så här:
Nätaktivism är det nya sättet att visa sin politiska ståndpunkt. Aktivister som verkar via Internet, ofta med syftet att sprida information eller möjliggöra kommunikation. Ett välkänt och aktuellt exempel är Wikileaks, som gjort mängder av sekretessbelagt material tillgängligt för allmänheten. Och för många nätaktiviter är det just den fria informationen som är målet med kampen. En som kan en hel del om det här är Marcin de Kaminski, doktorand i rättssociologi i Lund.
Kolla in programhemsidan och lyssna här.
Uppdatering: Här kapas bloggposten lite av Marcin, för att fortsätta resonera lite. Inhoppet i Studio Ett igår byggde framförallt på flera parallella frågeställningar, vilket kan bli lite märkligt när tiden är begränsad och man inte riktigt hinner klart.
Ett intressant spår är varför nätaktivismen, som Wikileaks fått representera, blivit så stort just nu. Wikileaks menade jag i Studio Ett kan ses som ett resultat av att världen blivit mer komplex. Jag var inne på liknande tankegångar tidigare i vintras när jag skrev om “Wikileaks [som] ett tecken i tiden“. Mitt inlägg i Aftonbladet balanserar lite på en tunn linje av foliehattar, men det finns nog poänger. Lite kort och spekulativt kan man nog resonera i termer av att världen snurrar snabbare nu än tidigare, och att fler frågor kräver svar. Då finns det gott om utrymme för dem som bär på svaren, eller säger sig göra det.
Jag brukar dock hellre vilja ta upp mer konkret teknisk aktivism som fått fäste där människor på olika sätt försöker öppna vägar för kommunikation ut från, och in till, slutna länder. Iran är ett gott sådant exempel, där aktivismen spelade en betydande roll kring oroligheterna under 2009. Burma några år innan dess och de just nu pågående händelserna i Tunisien är andra. Det blir på något sätt mer hands-on när man talar om faktisk aktivism. Bortsett från de rent humanitära skälen till sådan aktivism vill jag påstå att drivkrafterna är liknande; man vill öppna det som tidigare varit stängt.
Mellan träd och nät
Kan man dra paralleller mellan nedhuggna träd och Internet. Ja, utifrån ett normperspektiv borde det vara möjligt. Cybernormers Måns Svensson intervjuades om det här i Studio Ett under gårdagen. Frågan som ställs är hur man ska se på normer idag, och om man är mer individualist idag än tidigare.
Måns driver tesen att den centrala frågan är var man söker social uppskattning. Tidigare har man varit beroende av goda kontakter med den närmaste omgivningen, typ grannar. I en tid när vårt sociala liv är mer utspritt och inte beroende av en direkt fysisk närhet förändras rimligtvis också synen på vilka vi bryr oss om och sätter i första rummet. Samtidigt är det viktigt att se att vi – även om omgivning, utveckling och systemvillkor har förändrats – fortfarande är sociala varelser.
Lyssna gärna på Studio Ett, som inleds med en bakgrund om den trädfällning diskussionen utgår från.
Cybernorms.net- Cybernorms featuring Roger Cotterrell 15 January 2012Cybernorms.net at Lund University proudly presents a series of lectures on Sociology of Law hosted on iTunesU. The series display interviews with some of the worlds most prominent scholars in the field today. Håkan Hydén, professor at the sociology of law department, Lund university, has traveled around Europe in this first season, talking to famous sociolog […]
- Hungarian conference on Human rights v. Copyright in Feb 2012 10 December 2011We have during the last few years heard arguments for treating internet access with a rights-based approach, and we have seen national legislative examples of it (i.e. Finland, Costa Rica). That the internet and access to it, means so much for so many in terms of how we lead our lives, education, information, banking etc, […]
- Copyright and metaphors 5 November 2011Don’t miss the TorrentFreak article on my PhD thesis Metaphors and Norms – Understanding copyright law in a digital society (download thesis here [pdf]). TorrentFreak writes: When talking about piracy the entertainment industry and politicians often use the term “theft.” This is a huge problem according to the Swedish sociologist of law Stefan Larsson. In [. […]
- Cybernorms featuring Reza Banakar 4 November 2011Cybernorms.net at Lund University proudly presents a series of lectures on Sociology of Law hosted on iTunesU. The series display interviews with some of the worlds most prominent scholars in the field today. Håkan Hydén, professor at the sociology of law department, Lund university, has traveled around Europe in this first season, talking to famous sociolog […]
- Understanding copyright law in a digital society 14 October 2011Stefan Larsson, member of the Cybernorms research group, is today defending his doctoral thesis at the department of Sociology of Law, Lund University. The titel of the thesis is Metaphors and Norms – Understanding copyright law in a digital society Abstract: This is a compilation thesis in the sociology of law, which analyses copyright law […]
- Cybernorms featuring Roger Cotterrell 15 January 2012
