Två snabba om Facebook
Under torsdagen gjorde jag två små Cybernormrelaterade inhopp hos Aftonbladet. Aftonbladet är en av flera svenska tidningar som börjat fundera på hur man ska ta itu med det så kallade näthatet. Tidningarna har vidtagit rätt olika åtgärder, några har stängt av kommentarsfunktionen på vissa känsliga artiklar, andra stängt av kommenteringen helt. Aftonbladets lösning handlar om att outsourca kommentarfunktionen till Facebook, och man hoppas då att det faktum att varje kommentator kan spåras till en Facebook-profil ska lösa de värsta problemen. Om det här skrev jag först en artikel på debattplats:
För varje tecken vi skriver hos Aftonbladet, för varje klick vi gör och varje artikel vi väljer att läsa, fyller vi på Facebooks redan gigantiska statistiska databas än mer. Facebook har redan bättre koll på oss än vad vi har själva. De vet vilka filmer vi gillar, vilka vi varit tillsammans med och när våra sysslingbryllingar fyller år. De vet det eftersom vi frivilligt ger ifrån oss den informationen. Nu ska de dessutom i samarbete med våra nyhetsförmedlare få möjlighet att få insyn i vad vi egentligen tycker är spännande, och dessutom vad vi tycker om det.
Och så blev jag senare också inbjuden att expertchatta om Facebook med Aftonbladets läsare. Där fick jag bland annat chansen att prata om skillnader och likheter mellan Facebook och Google, det här med hur privat läsning av sexspalter egentligen är, lite näthat och förstås också katter.
Den ofrivillige fildelaren
I föregående post skriver Måns om de logiska vurpor som dykt upp i debatten efter den fildelningsrättegång som ägde rum i Göteborg tidigare i veckan. Samma dag som rättegången gick av stapeln, i tisdags, hade några av oss från Cybernormer en informativ och vetenskap-lik debattartikel i GP: Fildelningsåtal ett olycksfall i arbetet.
Det intressanta med just denna rättegång är att den misstänkte fildelaren inte är mer än 15 år samt att hela ansvaret för rättssamhällets totalkollision med det digitala samhällets sociala normer läggs på en 15-årings axlar.
…inleder vi, för att fortsätta med en snabbgenomgång av hur vi ser på den nuvarande situationen gällande fildelning.Under våren har vi genomfört intervjuer med en hel drös niondeklassare i Linköping. Parallellt med det har vi också gjort vad vi menar är världens största fildelningsundersökning [här också en post-blogg]. Vi behöver bara skrapa på ytan av vår data för att se att fildelning fortfarande är väldigt, väldigt vanligt. Samtidigt är det också vanligt att man framför allt kör drive-by’s på nedladdningssiterna, agerar vad man kallar “free riders” och tankar ner utan att bekymra sig om att dela med sig. Skulle alla göra så här skulle det förstås innebära ett problem för fildelningssystemet, som så uttryckligen bygger på att någon delar med sig. Det här har utvecklarna av BitTorrent löst genom att i sina program automatiskt samtidigt dela ut det som laddas ner. Utan ansträngning, och ibland utan att veta om det, ordnas kretsloppet så att filflödet alltid är igång. Bra eller dåligt, men det är inte alltid man vet om det. I varje fall är det inte något särskilt många bryr sig särskilt mycket om. I debattartikeln skriver vi ut det här med lite större ord:
Man skulle kunna säga att 15-åringarna hellre är vad man i samhällsvetenskapliga sammanhang brukar kalla för free riders. Det sätt på vilket fildelningsgemenskapen har kommit tillrätta med problemet med free riders är att man skapat gemensamma tvingande normer. En metod som i grunden liknar det sätt på vilket vi har konstruerat vårt välfärdssamhälle. Skillnaden är att när välfärdssamhället skapar tvingande rättsliga regler så skapar fildelningsgemenskaperna tvingande tekniska normer. Det vill säga att man bygger in system i fildelningstekniken som tvingar den som vill ta del av gemenskapens samlade resurser att också dela med sig. Man brukar i internetsammanhang tala om code as law. Det vill säga att där man i vårt analoga samhälle väljer att reglera genom lag och rättsliga normer så väljer man i en digital verklighet ofta att reglera genom programmeringskod och tekniska normer.
För högst troligt har den åtalade 15-åringen inte haft för avsikt att fildela. Det är i varje fall vad som framgår i polisförhör. Istället har han, precis som de flesta andra 15-åringar vi pratat med under våren, haft ett sug att kika lite på film. Och plötsligt sitter han i en rättssal och är hotad av ungdomstjänst och dryga böter. Det är hårda bud för den som verkligen gillar film idag.
Hur det gick för 15-åringen i rätten? Ja, han blev friad. Varför? Han menade att han inte alls var medveten om att han delade ut. Själva fildelningen sköttes ju tydligen helt automatiskt av hans dator, i bakgrunden utan att han haft ett enda finger med i spelet. Han själv ville ju bara kolla på film.
“Det är så svårt att döma oskyldiga när domstolarna lägger sig i”
Under tisdagen genomfördes rättegången mot den 15-åring, elev på Buråsskolan, som åtalats för fildelning. Trots att 15-åringen erkände att han laddat ner ett antal filmer så friades han från misstanke om att ha brutit mot upphovrättslagen (1960:729). Det har lett till åtminstone två kreativa idéer eller tankar avseende det svenska rättssystemet.
Åklagaren i målet Fredrik Ingblad är upprörd och tycker att domen är absurd:
I de här målen som är lite annorlunda kommer nämndemännen fel helt enkelt när det gäller de regler man ska följa gällande bevisvärdering och det som står i lagen. Jag kan inte uttrycka mig på något annat sätt.
Man kan fundera kring vad man skall dra för slutsats utifrån Ingblads reflektion. Måhända vore det bättre om åklagarna dömde? Det borde väl undanröja risken för framtida absurda domar? Annars har Netopia och Per Strömbäck en idé:
…som jag sa i P1-morgon igår så är åtalet ett bra exempel på det onödiga i att såna här ärenden hanteras av polis och åklagare (som många Ipred-kritiker förespråkat).
Javisst Strömbäck, om vi bara slopar domstolarnas inblandning i den här typen av ärenden helt och hållet så blir det mycket bättre. Domstolarna gör ju det, när allt kommer omkring, så förbaskat svårt att döma oskyldiga.
Cybernormer skriver om åtalet här
Ola, eller hur snabbt man blir skyldig på Internet
Låt mig inleda med en meta-ingress. Det är sympatiskt att ha en kravlös blogg. Vi på Cybernormer bloggar lite emellanåt när lusten faller på, och försöker hålla oss – om än ibland lite luddigt – inom ramen för vårt forskningsområde. Inte sällan är vi rätt sent på bollen också, och kommenterar saker när andra redan slutat tjöta. Det är befriande, man kan resonera lite utan att ha det här ständiga bruset av rykten, tyckare, tänkare, domare och bödlar omkring sig. “Domare och bödlar”, kanske den uppmärksamme läsaren tänker nu, “det var väl lite att ta i?”. Inte alls. Internet är fullt av dem. Fråga Ola.
Storyn om Ola Lindholm och hans eventuella narkotikabruk är ett gott exempel. Betänk här, jag vet inte om Ola tagit knark eller inte. Egentligen är det för tillfället rätt oviktigt. Det viktiga i diskussionen tänker jag mig istället är hur nätets alla drev drivit, svängt, vänt och ännu inte landat. Bäst genomgång av alla turer har nog Deeped (rätta mig gärna om det finns mer upplänkade poster). Själv har jag inte bemötat mig att samla särskilt mycket info, utan mest torrt konstaterat att gången gått fram och tillbaka. Först hetsas det mot Ola, sedan blir man förbryllad när han nekar, sedan upprörd när Ola själv beskyller Expressen för ditten och datten.
Efter att helgens diskussioner om huruvida Ola eller Expressen gjort mest fel nu börjat klinga av återstår, i varje fall i mina flöden på Twitter och Facebook, några få hårdföra som bestämt sig för en kompromiss. “Expressen kan måhända gjort fel i sin hets efter snabba publiceringar, men om Ola har tagit knark så är det ju en helt annan fråga.” Sant så. Dock att detta inte är en kompromiss. Det är ännu ett snedsteg.
Liksom i fallet Assange, och andra uppmärksammade brottsfall som diskuterats på nätet, är det lätt att dom faller innan den rättsliga processen ens inletts. Tydligen måste man välja sida i samtalet. Man måste välja om man hissar skuldflaggan eller hoppas på att det bara är rykten man hör. Återkommande är att dreven handlar om smutskastning eller smör (Julian Assange hänvisar ofta till Expressens skriverier som “a smear [smör] campaign”). Det hela blir ett ställningstagande, både principiellt och mer specifikt för den utpekade personen. Ett ställningstagande som i diskussionsform kan vara intressant, men som i Internets brådrask blir till fasta argument och ett olyckligt sidoväljande.
En av de viktigaste grundstenarna i vårt rättssystem är oskuldspresumtionen. Stelt beskrivet handlar det om att var och en är oskyldig tills domstol beslutat om fällande dom. I termer av Internet kan det handla om att man ibland kanske behöver stanna till för att tänka ett extra varv, men den här gången tyst. Istället för att spä på de rykten som driver omkring, mata alla tyckare och tänkare, liksom. Man kan faktiskt diskutera utan att döma. Det kräver dock ibland att man tar ett steg tillbaka och inte låter sig stressas av nätflödet.
Jag vet som sagt var inte något om Ola. Jag känner honom inte heller. Däremot var Cybernormers Måns Svensson deltagare i samma paneldiskussion som Ola häromåret. Ämnet var nätfilter, och lite diplomatiskt kan man väl säga att Ola då grävde en grop han kanske inte väntat sig ramla i själv. Då sa han ungefär att man kanske var tvungen att riskera några oskyldigt dömda och offra lite frihet på barnskyddets altare. Det var rätt tydligt att han då pratade ur ett strikt barnskyddsperspektiv. Jag är inte helt säker på om han skulle uttrycka sig på samma sätt nu.
Egentligen är nyss nämnda Ola-groda i sammanhanget inte helt viktig. Den är mer tänkt som en vänskaplig klapp i bakhuvudet på Ola, så att han förstår vad det är han egentligen säger. Lite krasst och långdraget kan man hävda att det är resonemang som hans som gör det hela än mer problematiskt. Skulden måste, såväl i filterfallet som i Ola-fallet, prövas rättsligt innan den kan befästas och straff utmätas. Annars ligger vi riktigt pyrt till. Jag misstänker att det är en läxa Ola nu lärt sig.
Nu kvarstår ju givetvis faktum. Ola är ännu inte dömd. I varje fall inte i rätten. Socialt, liksom på nätet, verkar situationen däremot betydligt knivigare. Det är svårt att väja för något man knappt ens hinner se.
Undersökningen på The Pirate Bay avslutad
Efter tre dagar i hetluften är så Cybernormers undersökning av fildelningsvanor med The Pirate Bay som utgångspunkt avslutad. The Pirate Bay har tagit ner den logotype som pekat mot vår enkät, som vi också stängt.
Under tre dagar har vi samlat ihop över 70 000 svar. Vi har nu en enormt bra datapool att utgå från i vår forskning och kommer med stor sannolikhet vara sysselsatta ett tag.
Förutom gott forskningsunderlag har vi också hunnit med att få en del ära och berömmelse. Här är ett axplock av den uppmärksamhet vi kunnat notera: Lunds universitet, Dagens Nyheter, Ny Teknik, Sydsvenskan, Metro, Torrentfreak, Ars Technica, Osnews.pl, Digital Trends, Creative Media Services, ItaliaSw.com, Winfuture.De, ReadWriteWeb, FutureZone.at, The Local. Vi har säkert missat en del, men det är ibland svårt att hänga med. För kommentarer direkt från The Pirate Bays användare kan man snegla åt deras egen blogg.
Stort tack till alla som deltagit i vår undersökning!
Måns Svensson, Stefan Larsson och Marcin de Kaminski
Cybernormer genomför undersökning ihop med The Pirate Bay
Från och med idag och tre dagar framåt genomför Cybernormer en stor undersökning i samarbete med The Pirate Bay. Besökare på The Pirate Bay möts under de här dagarna av en modifierad logotype som vid klick dirigerar vidare till vår enkät. Emellanåt är enkäten av tekniska skäl stängd, varpå klick istället leder till en informativ text i The Pirate Bays egen blogg.
Vår undersökning är förstås inte den första som rör fildelning. Inom ramen för Cybernormer har det redan genomförts undersökningar, och fler är på gång. Andra forskare har gjort andra undersökningar utifrån sitt perspektiv. Samtidigt är det inte ofta som man får möjlighet ta sig in på insidan av sådana här svåråtkomliga nätkulturer och beforska dem från insidan.
Vi tror att vår undersökning kommer ge en bra bild av hur fildelningskulturen ser ut, vad som pågår just nu och var den är på väg. Än vet vi förstås inte vad vi finner för resultat, men vi hoppas kunna presentera mer snart. Det är ju inte varje dag man får möjlighet att genomföra undersökningar på en så stor fildelningssida som The Pirate Bay.
För mer information om vår undersökning eller om Cybernormer överlag, använd gärna kontaktformuläret på http://www.cybernormer.se/kontakt .
Welcome to Cybernormer
Welcome to the home page and blog of Cybernormer. We are a research group based on the department of Sociology of Law at Lund University, Sweden, explore the norm creating processes that appear in the wake of the changing information technology.
Read more about the group and about the researchers connected to it by using the top menu.
Kan vi prata om det, Flashback?
Jag har skrivit och pratat en del om Flashback. Det har resulterat i bland annat en artikel och en ledare/bloggpost i den lundabaserade studenttidningen Lundagård och dessutom en artikel i Corren. Här på bloggen har jag skrivit både om ruttna russin, om självmord och så hade vi också en gästblogg i ämnet. Jag har också skrivit om just självmord och Flashback på på Aftonbladet debatt.
Nu har det, så att säga, kommit till min kännedom att det finns folk på Flashback som inte håller med om mina analyser av vad som försigår på Flashback. Mest syns det i den tråden om Wikileaks och Julian Assange (som även till och från blandar in mig i diskussionen av helt andra anledningar). Nu tycker jag ju inte att jag tänker fel, men om jag kan skärpa till mina analyser är förstås jag den förste att bli glad. Därför tänkte jag att vi skulle pröva lite interaktivitet över forumgränserna med Cybernormer som samtalsbas.
Jag vill därför bjuda in alla från Flashback (och givetvis andra!) som inte håller med mig för lite trevligt och öppet samtal. Posta svar här nedan som kommentarer så ska jag försöka svara på hur jag tänker. Tycker man att jag ändå har en del poänger är man förstås också välkommen med i samtalet. Kanske kan vi hitta nya spår att diskutera, eller för den sakens skulle hitta gamla spår att lägga åt sidan. Saker jag skulle vilja prata om är exempelvis:
Vad i mina Flashback-poster är galet, vad är mer korrekt?
Finns det något som helt bör släppas och annat som kanske skulle kunna grävas mer i?
Kan man förstå Flashback som en enhet eller måste man grotta ner sig i varje liten avkrok för att få uttala sig?
Hjälp mig, vettja!
(Och ja förstås, man får gärna vara anonym. Är man orolig för IP-loggar och liknande föreslår jag att man använder VPN:er, proxys eller andra anonymiseringsvarianter.)
Flashback och de ruttna russinen
Jag har under den senaste tiden blivit tillfrågad en del om hur Flashback fungerar och hur man egentligen ska läsa Flashback. Det har resulterat i bland annat en artikel och en ledare/bloggpost i den lundabaserade studenttidningen Lundagård och dessutom en artikel i Corren. Correnartikeln finns tyvärr inte på nätet, men bygger på liknande spår som Lundagård.
Flashback fortsätter vara i ropet. Vi skrev ju en snabbis om det i höstas, för egen maskin, på en debattsida och så hade vi också en gästblogg i ämnet.
Så, hur ska man då läsa Flashback. Ja, början på resonemanget prickade jag in redan i förra vändan.
Användare på Flashback har en tendens att använda forumet som någon sorts kognitiv lekstuga, där man prövar sina egna och andras gränser till det yttersta. Genom att utmana varandra på ett eller annat sätt kan man på sätt och vis lära känna sig själv (och lite poetiskt även då möjligtvis en hel drös mänskliga extremer).
I Lundagård jämför jag Flashback med ett kollektivt huvud, en tanke som jag tror går att spinna vidare på. Flashback är inte statiskt, utan hela tiden i rörelse. Därför är det problematiskt när man dyker in i en tråd, ser massa upprörande saker, och sedan tar dem som antingen “sanning” eller som “Flashbacks åsikt i ämnet”. Snarare måste man se det mer processlikt, att tankar stöts och blöts rätt länge innan man kan komma fram till något som är ens i närheten av pudelns kärna.
Det här med kärnor är för övrigt inte direkt Flashbacks starka sida. I de trådar jag brukar hålla koll på verkar kärnan komma allt längre bort i takt med att den ena slutsatsen efter den andra radas upp. Det är inte särskilt märkligt. Ser man till sig själv fungerar man nog ofta så när man funderar på egen hand. Man stöter och blöter tankar, låter det passera en del sannolikhetsfilter och sedan kanske man godtar resultatet och anser det vara ens åsikt. I sociala sammanhang, särskilt bland goda vänner, är det ännu tydligare att man ibland vräker ur sig påståenden på rad för att se vilka som är värda att spinna vidare på. Så tänker jag att man kan försöka läsa även Flashback.
På Flashback samlas ju trots allt människor av alla de slag, och det inte bara i de mest extrema trådarna som man brukar höra om. Man bollar tankar, idéer, flexar på sanningar för att se vartåt diskussionen bär hän. Ungefär så som man gör även i mer köttsliga sammanhang. Det är hela tiden en kognitiv process som med tiden om man har tur leder till något konstruktivt. Oftast kanske den inte gör det, men så är det även i köttet.
Den stora skillnaden mellan köttvärld och Flashback torde vara att Flashback är öppet. Vem som helst kan hoppa in i samtalet, eller bara ta del av det. Det gör att det lätt upplevs märkligt, när man kommer in mitt i ett skeende. Det är förstås ett problem. Själva har vi vårt omdömescentra kopplat till frontalloben. På grund av, eller kanske snarare tack vare, det släpper vi inte ut alla märkliga tankar som man som människa bär på. Likaså fungerar de flesta grupper någorlunda självreglerande. Alla tanke-delar släpps inte ut. Det vore socialt ohållbart om man gick rund och vräkte ur sig halvfärdiga tankegångar till höger och vänster.
På Flashback finns inte den spärren inbyggd i systemet, utan ansvaret läggs på oss som läsare istället. Det är jobbigt, särskilt när man läser saker som är helt uppåt väggarna, spritt språngande tokiga, eller bara lagom fördomsfulla och kanske osunda. Men någonstans blir det konsekvensen, att filtret flyttas från samtalsforumet till åskådaren. Därför är det förrädiskt att försöka pilla russin (även ruttna) ur de kakor som serveras på Flashback.
Not: I en sorts lekmannaundersökning har för övrigt en användare på Flashback samlat ihop statistik över hur fördelningen mellan forum ser ut. Det visar sig då att så kallade extrema diskussionsforum som “Nationalsocialism, fascism och nationalism” inte ens är hälften så populära som mer träiga forum som “Fysik, matematik och teknologi” eller för den delen “Matlagning, metoder och redskap”. Det är rätt talande. På Flashback tycks finnas plats för det mesta. Oklart om det är bra, men för att ens försöka relatera till Flashback som koncept eller forum måste man också förstå hur det fungerar.
Kreativ nätoperatör undviker datalagring
Intressant utspel från Jon Karlung på internetoperatören Bahnhof idag gällande kommande datalagringslag. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2011 och innebär en skyldighet för telefoni- och internetleverantörer att lagra abonnentinformation i minst sex månader i syfte att bekämpa “allvarliga brott”. Det är denna generella lagring av information om vårt telefonerande och nätvarande som Karlung opponerar sig emot, och menar att brottsbekämpning inte framförallt bör bedrivas genom en allmän övervakning överlag.
Intressant är att Karlung pratar om att låta trafiken passera en VPN-tjänst, dvs att kryptera trafiken och dess loggningsdata i den mån de kan. Det är lite oklart för mig vilken data som då blir tillgänglig för en brottsutredare som begär ut, och vilka möjligheter en internetoperatör har att överhuvudtaget anonymisera sin trafik för sig själv. Någon som vet får gärna kommentera och förklara. Karlung säger till P3 Nyheter:
Rent tekniskt handlar det om en osynlighetspunkt, vi kommer att datalagra allt fram till den här osynlighetspunkten. Vad som händer efter den är inte vårt ansvar och ligger utanför Bahnhof. Så det enda vi kommer att lagra är ytterst lite information som i praktiken kommer att sakna relevans.
Dels sätter det här ju fingret på krypteringens styrka och anonymiserande effekt, men även – mer specifikt – på operatörernas roll i ett gytter av delvis motstående intressen. Om vi börjar med det senare så kan jag konstatera att operatörerna har en nyckelroll i kampen mellan olika intressen på nätet har stått klart sedan länge. Detta är dock något som framöver säkerligen kommer att fortsatt trappas upp, inte bara på upphovsrättsområdet, och operatörerna kommer troligen att känna sig alltmer trängda, och deras roll som neutrala paketförmedlare kommer att undergrävas av en rad intressen. Vi har tidigare sett hur några operatörer tog uttryckligt avstånd från IPRED, medan andra slimmade sin datahantering för att göra IPRED mer svårtillämpad.
I Metro Teknik kommenterar justitieminister Beatrice Ask införandet av datalagringsdirektivet:
Jag har varit skeptisk till det men Sverige är skyldigt att genomföra direktivet. Vi har valt kortast möjliga lagringstid och kommer att ställa krav på hur uppgifterna ska skyddas. Samtidigt ska vi vara medvetna om att den här typen av information kan ha stor betydelse för polisens brottsbekämpning.
Vad Beatrice inte funderar på är väl att lagen med andra ord även kan ha en negativ påverkan på polisens brottsbekämpning, med än mindre samarbetande operatörer och ett än mer anonymiserat och krypterat nät.
Karlung sätter även fingret på en lagstiftningstrend som vi sett delvis knuten till det upphovsrättsliga området men parallellt med annat, gällande mer kriminalisering (typ infosoc), förstärkt enforcement (typ IPRED), mer allmän trafikövervakning av allas beteende i syfte att fiska upp oönskade element (typ FRA). Man kan uttrycka det som att när Harvardprofessorn Jonathan Zittrain skriver om nätets generativitet och förmåga att kunna formas efter behov så kan man spåna vidare och konstatera att om första vågens generativitet skapar gränslösa funktioner över internet så kommer den andra vågens generativitet vara det rättsliga och polisiära svaret för sådant som skrämdes upp av den första vågen. Man skall inte glömma att generativiteten inte bara kan öppna upp och sprida, utan även lagra, låsa och spåra. Vilket då i sin tur får sin reaktion – som Bahnhofs.
När det gäller kryptering och anonymisering har vi ju visat hur IPRED bidragit till ett mer krypterat och anonymiserat fildelningsbeteende, vilket återkommande sätter fingret på frågan om regleringarnas legitimitet. Det finns alltid sociala bieffekter av genomdrivandet av lagstiftning med svagt stöd i de sociala normerna. Krypterad nätvaro är en, operatörernas undvikande lagring av data i syfte att skydda sin viktigaste relation: kunden – är en annan.
———-
Det europeiska Datalagringsdirektivet blev till ett lagförslag i december 2010. Lagrådsremiss från 11 nov 2010.
Läs Swartz detaljerade och nyttiga post om detaljproblemen i datalagringen, men även för en bra förteckning över tidigare rapporterat om lagen.
Journalistförbundet demonstrerar nu på morgonen mot datalagringen, på Mynttorget i Stockholm, eftersom det undergräver meddelarfriheten och källskyddet.
DN-notis: “Bahnhof anonymiserar fildelning“
Cybernorms.net- The Research Bay closed, for this time 12 May 2012At 0900 o’clock Saturday morning local time we closed the survey that we have had promoted on The Pirate Bay, called The Research Bay. After 72 hours we’ve got almost 100 000 answers – covering people of all ages from all over the world! This gives the research community a great pool of data and […]
- The Research Bay, reloaded 9 May 2012Welcome to Cybernorms.net, the blog of the Cybernorms Research Group. We are a group of researchers mainly based at the Department of Sociology of Law at Lund University, Sweden, affiliated with the Lund University Internet Institute. During three days in April last year the Cybernorms Research Group conducted a big survey study called The Research […]
- Releasing data on online anonymity 3 May 2012The week has been a good week in the media for the LUii affiliated Cybernorms research project. With Måns Svensson, head of the research group, in the lead, we released data from our latest follow up survey on file sharing and online anonymity. We found that when compared to figures from late 2009, 40% more […]
- Conference on norms: session on law, language and the mind 25 April 2012The international conference on norms in Lund, Sweden, is now in its second of two days. The official name is The Normative Anatomy of Society – Relations Between Norms and Law in the 21st Century. Its is arranged by the Department for Sociology of Law at Lund University. Picture from the morning plenary. From the […]
- Conference on norms in April 6 February 2012There is a conference coming up 24-25 April at Lund University in Sweden. If you are academically into norms from any perspective, you should probably check it out. The name of the conference is The Normative Anatomy of Society. Relations Between Norms and Law in the 21st Century and it deals with “to promote an […]
- The Research Bay closed, for this time 12 May 2012
