Intervju om upphovsrätten i det digitala samhället
Det är väl något slags personligt rekord i längd på intervju, när jag intervjuas om upphovsrätten i det digitala samhället i en tidskrift som heter Nordic Hardware. Det är Andreas Galistel som skriver en artikel med namnet Digital upphovsrätt i en analog tid, som avslutas med min intervju. Tänkte här puffa lite för den, och visa på hur den sitter ihop med en del annat.
Andreas kontaktade mig efter min disputation i oktober för intervjun, och den har pågått i textform lite långsamt och utdraget i tid under ett par månader. Intervjun, som börjar här, tar upp problemet med tankestrukturer uppkomna under andra förutsättningar än dagens och som är förankrade i rätten. En rätt som kan bli starkt utmanad när samhället förändras snabbt. Jag har skrivit om det i termer av metaforernas makt, bl a Under strecket i SvD.
Jag talar i intervjun om ett “‘stigberoende’ i den upphovsrättsliga utvecklingen i termer av en rättslig inlåsning oförmögen att anpassa sig till nyare sociala praktiker i ett digitalt samhälle”, som jag utvecklat här, men även i artikel i skotsk rättsvetenskaplig tidskrift, i nordisk rättsvetenskaplig tidskrift [pdf] och hos Torrentfreak.
Jag tar i intervjun upp frågan om föreställningar om skapande i upphovsrätten, som ibland kritiserats för att i alltför hög grad stå för det “ensamma geniet”. Peter Jakobsson tar upp det – bland annat – på ett bra sätt i sin nyligen publicerade avhandling Öppenhetsindustrin [pdf], som jag kan rekommendera. Vi diskuterar även anonymitetsfrågan, som vi i Cybernormer nyligen var ute i pressen (Svd, DN etc) och snackade om i anslutning till att vi släppte data från vår senaste undersökning.
Slutligen diskuterar jag den komplexa frågan om hur rättens roll påverkas av upphovsrättens bristande legitimitet:
Jag tror att vi under lång tid kommer att få se den dubbelhet som finns nu mellan reglering och enforcement, d.v.s. ett tillstånd av en mycket riskabel mellan-zon där man i Sverige instiftar oerhört långtgående lagstiftning, mycket som en följd av sina internationella åtaganden, men samtidigt inte på bred front tillämpar desamma. Det ger ett förtydligande av rätten som rättspluralistisk – för att vara akademisk – d.v.s. att vi som rättens adressater i högre utsträckning själva har att förhålla oss till olika normsystem, där rätten bara är ett av alla försök till att styra vårt beteende. Man kan uttrycka det som att det finns en stor risk att rätten som imperativ minskar, d.v.s. att “bryta mot lagen” blir mindre laddat.
Vad tror ni om det – vad kommer egentligen det att leda till – påverkas själva rättens roll? Är det en överdriven analys, och om inte, hur stort behov har vi av rättens roll som stark auktoritet i ett samhälle?
Kort om datalagring på is
Håller på att lägga sista handen vid en artikel om upphovsrättens stigberoende. Jag har varit inne på det förut, och det handlar om hur historien blir normativ, hur inlåsningseffekter knutna till val av rättsliga metaforer och föreställningar eller tankefigurer fryser den rättsliga utvecklingen i en viss riktning.
Jag ligger ju ungefär en vecka efter i nyhetsflödet med det här, men ni har väl inte missat att datalagringsdirektivets implementering skjutits upp ett år?
Jag går i artikeln (The Path Dependence of European Copyright) igenom de viktigare europeiska upphovsrättsliga förändringarna som gjorts de senaste sju åtta åren, med rötter något längre tillbaka, och använder implementeringen i Sverige som belysande exempel. Här knyter jag den rättsliga stigberoendet i de mer givna infosoc och ipred, men även hur datalagringsdirektivet spelar in i upphovsrättssammanhanget, men diskuterar även kort telekompaketet och relativt nyligen färdigförhandlade ACTA. Jag återkommer till artikeln när den publiceras i april, men vill bara helt kort ge ytterligare ett eko kring datalagringsdirektivets uppskjutna implementering. Se idg dn svd
Varför är datalagringen intressant?
Dels för att datalagringsdirektivet svänger konsumentskyddet på en principiell nivå, från att operatörer inte ska spara trafikdata längre än nödvändigt för bl a debitering till att operatörena måste spara trafikdata mellan 6 till 24 månader under syftet att bekämpa “allvarliga brott”. Även om Sverige har valt den kortare lagringstiden så är omsvängningen ändå fundamental.
Det innebär inte bara en given stor omkostnad för operatörerna (och därmed konsumenterna), men även ställer det en del frågor kring hur operatörerna skall hålla isär data som skall finnas tillgänglig för polisiärt arbete enligt direktivet och annan data som exv upphovsrättshavare kan begära ut enligt IPRED när deras rättigheter kränkts. Förutom de uppenbara integritetsfrågorna kring den ganska massiva och generella lagringen av nätburet beteende, och telefonerande, så kommer även risken för läckandet av data och huruvida datalagringen hjälper IPRED – och därmed den hyperstarka upphovsrätten – eller ej. I sverige är det delvis upp till HD att avgöra, efter det att EU-domstolen givit sitt svar.
Sen finns ju alltid chansen att datalagringen driver på nätets kryptering och anonymisering, kanske i oväntade riktningar precis som vi visat att Ipred gjort. I bakgrunden lurar även vad man inkluderar i “allvarliga brott”.
Vi har med andra ord alla anledningar att återkomma till datalagringsdirektivet vad det lider.
Se tankar om det nationalrättsliga problemet med med gränslösa nätet, dvs datalagringsimplementeringens krav på lagring inom landet kontra molntjänster. Anna Troberg varnar för integritetsproblemen.
Kreativ nätoperatör undviker datalagring
Intressant utspel från Jon Karlung på internetoperatören Bahnhof idag gällande kommande datalagringslag. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2011 och innebär en skyldighet för telefoni- och internetleverantörer att lagra abonnentinformation i minst sex månader i syfte att bekämpa “allvarliga brott”. Det är denna generella lagring av information om vårt telefonerande och nätvarande som Karlung opponerar sig emot, och menar att brottsbekämpning inte framförallt bör bedrivas genom en allmän övervakning överlag.
Intressant är att Karlung pratar om att låta trafiken passera en VPN-tjänst, dvs att kryptera trafiken och dess loggningsdata i den mån de kan. Det är lite oklart för mig vilken data som då blir tillgänglig för en brottsutredare som begär ut, och vilka möjligheter en internetoperatör har att överhuvudtaget anonymisera sin trafik för sig själv. Någon som vet får gärna kommentera och förklara. Karlung säger till P3 Nyheter:
Rent tekniskt handlar det om en osynlighetspunkt, vi kommer att datalagra allt fram till den här osynlighetspunkten. Vad som händer efter den är inte vårt ansvar och ligger utanför Bahnhof. Så det enda vi kommer att lagra är ytterst lite information som i praktiken kommer att sakna relevans.
Dels sätter det här ju fingret på krypteringens styrka och anonymiserande effekt, men även – mer specifikt – på operatörernas roll i ett gytter av delvis motstående intressen. Om vi börjar med det senare så kan jag konstatera att operatörerna har en nyckelroll i kampen mellan olika intressen på nätet har stått klart sedan länge. Detta är dock något som framöver säkerligen kommer att fortsatt trappas upp, inte bara på upphovsrättsområdet, och operatörerna kommer troligen att känna sig alltmer trängda, och deras roll som neutrala paketförmedlare kommer att undergrävas av en rad intressen. Vi har tidigare sett hur några operatörer tog uttryckligt avstånd från IPRED, medan andra slimmade sin datahantering för att göra IPRED mer svårtillämpad.
I Metro Teknik kommenterar justitieminister Beatrice Ask införandet av datalagringsdirektivet:
Jag har varit skeptisk till det men Sverige är skyldigt att genomföra direktivet. Vi har valt kortast möjliga lagringstid och kommer att ställa krav på hur uppgifterna ska skyddas. Samtidigt ska vi vara medvetna om att den här typen av information kan ha stor betydelse för polisens brottsbekämpning.
Vad Beatrice inte funderar på är väl att lagen med andra ord även kan ha en negativ påverkan på polisens brottsbekämpning, med än mindre samarbetande operatörer och ett än mer anonymiserat och krypterat nät.
Karlung sätter även fingret på en lagstiftningstrend som vi sett delvis knuten till det upphovsrättsliga området men parallellt med annat, gällande mer kriminalisering (typ infosoc), förstärkt enforcement (typ IPRED), mer allmän trafikövervakning av allas beteende i syfte att fiska upp oönskade element (typ FRA). Man kan uttrycka det som att när Harvardprofessorn Jonathan Zittrain skriver om nätets generativitet och förmåga att kunna formas efter behov så kan man spåna vidare och konstatera att om första vågens generativitet skapar gränslösa funktioner över internet så kommer den andra vågens generativitet vara det rättsliga och polisiära svaret för sådant som skrämdes upp av den första vågen. Man skall inte glömma att generativiteten inte bara kan öppna upp och sprida, utan även lagra, låsa och spåra. Vilket då i sin tur får sin reaktion – som Bahnhofs.
När det gäller kryptering och anonymisering har vi ju visat hur IPRED bidragit till ett mer krypterat och anonymiserat fildelningsbeteende, vilket återkommande sätter fingret på frågan om regleringarnas legitimitet. Det finns alltid sociala bieffekter av genomdrivandet av lagstiftning med svagt stöd i de sociala normerna. Krypterad nätvaro är en, operatörernas undvikande lagring av data i syfte att skydda sin viktigaste relation: kunden – är en annan.
———-
Det europeiska Datalagringsdirektivet blev till ett lagförslag i december 2010. Lagrådsremiss från 11 nov 2010.
Läs Swartz detaljerade och nyttiga post om detaljproblemen i datalagringen, men även för en bra förteckning över tidigare rapporterat om lagen.
Journalistförbundet demonstrerar nu på morgonen mot datalagringen, på Mynttorget i Stockholm, eftersom det undergräver meddelarfriheten och källskyddet.
DN-notis: “Bahnhof anonymiserar fildelning“
Krönika i SvD tar upp vår anonymiseringsartikel
Igår skrev journalisten och medieanalytikern Anders Mildner i sin krönika om anonymisering som konsekvens av “jakten på pirater”, som är terminologin i rubriken. Jag antar att den kommer i dagens tryckta upplaga. Mildner lutar sig mot vår nyligen publicerade artikel om anonymisering som konsekvens av IPRED.
Mildner tar bland annat upp att lagstiftaren och politikerna har dålig koll på de egentliga konsekvenserna av den lagstiftning de driver igenom, och skriver:
Med tanke på den energi som politikerna har ägnat åt frågorna, är det märkligt att nästan ingen har funderat över hur den grupp som man försöker klämma åt faktiskt reagerar på de nya lagarna. Jo, nog noterar man att den där femtedelen fortfarande inte lyder. Men av detta drar man inte någon annan slutsats än att lagarna än en gång måste vässas.
Så vad händer då med fildelarna? Svaret är att de faktiskt förändrar sitt beteende. Fast inte på det sättet lagstiftaren tänkt sig. I stället för att sluta fildela, använder de i allt högre utsträckning några av alla de anonymitetstjänster som gör dem svåra eller omöjliga att spåra.
Det är är ju såklart problematiskt när politikerna har dålig koll på de egentliga konsekvenserna av lagstiftning, och det är säkert ofta just så. Vår artikel diskuterar att det finns konsekvenser av en hårdnackad upphovsrättsenforcement som kan komma att påverka även karaktären av internet, eftersom det styr om flödena och uppmuntrar starkare anonymisering. Om man driver igenom lagstiftning som har dåligt stöd i de sociala normerna sker en polarisering, dvs ett slags upptrappning genom de verktyg som nätet bjuder på i sin decentralisering och generativitet.
Mildner tar även upp övervakningsfrågan, om än i förbifarten, dvs den möjlighet till massiv kontroll över dataströmmar som är våra liv som en pågående lagstiftningstrend tycks leda till. Och, om man då lutar sig mot det sociala norm-perspektivet, kan man konstatera att lagstiftning med legitimitetsproblem också kommer att stimulera kontraåtgärder. Den lagstiftningssanktionerade övervakningstrenden är säkerligen en del i stimulerandet av ett mer anonymiserat internet.
Mildner skriver:
Upphovsrättskriget har skapat en ond cirkel. Medborgarna söker anonymitet på internet eftersom de är oroliga för övervakning – och när allt fler försvinner in i dimman och gör sig osynliga på nätet, ökar i sin tur oron hos lagstiftaren, som därför trappar upp jakten ytterligare.
Läs Mildners krönika här.
Artikel om anonymisering, fildelning och rättslig enforcement
Då och då hörs röster om hur ökad kryptering som konsekvens av införandet av IPRED försvårar för lagförandet även av andra brott, inte bara mot upphovsrätten. Vi var inne på anonymiseringsfluktuationen kring IPRED för lite mer än ett år sedan när vi gjorde enkätstudier med 15 till 25-åringar i Sverige. Nu är det dags att flagga för vår senaste vetenskapliga artikel som följer i kölvattnet av den datainsamlingen. Artikeln publicerades precis innan jul i Policy & internet, ett samarbete mellan Oxford Internet Institute (OII) och Berkeley Electronic Press. Artikeln fick namnet Compliance or Obscurity? Online Anonymity as a Consequence of Fighting Unauthorised File-sharing och kan laddas ner gratis genom länken.
Artikeln, skriven av mig och Måns Svensson, är troligen den första att knyta förändringar i användning av anonymiseringstjänster till upphovsrättsenforcement. Artikeln handlar i viss mån om anonymitet som en del av nätets karaktär och föreslår att nyckeln till att förstå förändringarna i grad av nätanonymitet innan och efter IPRED kan hittas i lagens förhållande till de sociala normerna och rättens upplevda legitimitet.
This study shows that unauthorized file sharing of copyrighted content is at least one reason for seeking stronger anonymity online. The increase from before to after the IPRED implementation was significant for high-frequency file sharers. These results must however be seen in a grander perspective of law in relation to social norms. Online anonymity is not only about a few services being offered for an obscure and small group in the corners of society; it is often perceived as part of the “normality” of Internet behavior.
Som ett komplement till enkäterna tog jag ut lite stats från googletrends för att se om det fanns något intressant sökstatistik för ett par valda ord som har med anonymisering eller anonymiseringstjänster att göra i Sverige under 2009. Det finns en del svårigheter med sökmotordata, men det är ett kul sätt att utmana de ibland lite förlegade metoduppfattningarna som finns i samhällsvetenskapen. Kul också att se om det gick att peta in i en vetenskaplig tidskrift. Även om man alltså inte ska luta sig alltför hårt åt just dessa data så kan man se att precis runt implementeringen av IPRED tycks finnas ett ökat intresse för anonymisering och vpn-tjänster finnas, knutet till vad folk söker på.
Poängen med att se rätten i förhållande till de sociala normerna är att ha ett slags måttstock för rättsliga förändringar, utanför rätten, och att man därigenom även kan spekulera kring en lags funktionalitet, i betydelsen att huruvida den verkligen får de effekter den var tänkt att få. I artikeln kan man dock säga att vi fokuserar en dysfunktion, en latent sådan, dvs en konsekvens som inte var väntad och som fungerar direkt emot den åsyftade effekten. Vilket alltså även påverkar annan enforcement med. Från abstract:
The implementation of illegitimate laws is likely to spur dysfunctional (for the law) counter-measures. In the case of copyright enforcement and encryption technologies, the first seems to drive the other to some extent, affecting the balance of openness and anonymity on the Internet, possibly and at worst leading to that the enforcement of legislation that has a weak representation among social norms negatively affects the enforcement of legislation that has a strong representation among social norms.
Ungerske upphovsrätts- och nätforskaren Péter Mezei skriver om artikeln.
Om anonymisering och rättens legitimitet
Jag har tidigare varit inne på “Anonymisering som symptom på samhällskonflikt” och tänkte här kommentera nyheterna om hur många som anonymiserar sig online, komma in på legitimitetsfrågor genom att nämna partipolitiska riktlinjer och avsluta med att pusha för ett intressant föredrag (som dock är fullt).
Efter att TT:s Sten Gustafsson varit i kontakt med oss och skrivit om anonymisering, var Måns Svensson med i Ekot i helgen och snackade, och nyheter om hur många som surfar anonymt har surfat runt i media, bl a i DN och SvD, baserat på vår senaste undersökning.
Jag förutspådde i våras att ipred skulle pressa fram ett mycker mer dolt internet, en tydligt ökad anonymisering. Så har också rapporterats i media. Men, när jag tittar på siffrorna från vår senaste undersökning, och jämför med vår förra, från tiden innan Ipred, verkar inte ökningen vara lika explosionsartad som det har låtit i media ibland. Vart fall inte i åldersgruppen 15 – 25 år, ska tilläggas (för åldersgrupperna utanför det spannet täcks inte av vår undersökning). Frågan är hur man skall tolka den ökning som trots allt har skett.
Men utan att fortsätta klyva hår över adjektiv (när blir en ökning “explosionsartad”?) så ser vi att ökningen till oktober 2009 av de som faktiskt använder sig av en anonymiseringstjänst jämfört med tidigare undersökning i januari/februari 2009 är från 8,6% till 10,2 %. Det är ungefär samma antal (runt 60 %) som vid båda undersökningstillfällena säger sig vilja skaffa anonymiseringstjänst för det fall att ”om man genom ny lagstiftning ökar olika aktörers (exempelvis musikproducenters) möjligheter att stämma dig om du blir ertappad med att fildela?”.
Även om man kan slå på trumman om hur många som anonymiserar sig, så är det svårare att säga hur rationaliteterna ser ut bakom de som anonymiserar sig, och hur djup ipreds påverkan egentligen är. Det finns såklart flera förklaringsfaktorer till varför folk vill vara anonyma, och Ipred är ju snarare en hantlangare åt den upphovsrättsliga reglering (”enforcement of IPR”) som in sin tur i vart fall har delvisa legitimitetsproblem. Upphovsrättens nya muskler i den digitala världen.
Införandet av ipred kunde man tro skulle realisera denna vilja att anonymisera och därmed öka antalet som faktiskt använder en anonymiseringstjänst. Ökningen verkar vara mellan 15 och 20 %. Lägg därtill att det tycks finnas en bred potential, en stor grupp som står beredda att betala för att springa in i skuggan när ipred börjar upplevas som en reell fara, för det fall lagen kommer att praktiseras mer.
Samtidigt vore ett anonymiserat internet en utveckling som går emot mycket av det fria flödets ideologi som många ”nätaktivister” jobbar för idag. Ett anonymiserat internet vore i deras ögon ett ”trasigt internet”, varför det finns strömningar som tror på både flödet och på öppenheten, och därmed är benägna att inte gömma sig, trots att den (icke flödesbaserade) upphovsrättslagen kriminaliserar deras beteende. Detta knyter an till en förändringstrend som kan ses i det svenska nätsverige, som jag beskrivit tidigare.
Samtidigt, pratar man om anonymisering ligger det i det här fallet nära till hands att diskutera frågan om rättens legitimitet, vilket ger oss skäl nog att återkomma till Måns tidigare inlägg om Socialdemokraternas reviderade politiska riktlinjer. Av det man ser i nyheterna så verkar vilja riva upp FRA men inte ipred (även om de vill förändra den, som kompromiss). De konstaterar härmed att
”Ipred-lagen måste förändras. Kulturskapare ska ha samma möjligheter som andra att leva på frukten av sitt eget arbete.
Vi står därför bakom upphovsrättsinnehavarnas legitima krav att få ersättning för sina verk på ett rättssäkert sätt. Men det finns en berättigad oro för att tillämpningen av Ipred kan kränka den enskildes integritet och göra intrång i privatlivet. Den som använder internet utan att begå brott ska inte behöva känna sig övervakad.”
Det är alltså för integritet så länge man inte begår brott, och för upphovsrätt i betydelsen rätten att leva på sitt kulturarbete. Det är givetvis goda ståndpunkter, men lite grunda när det gäller frågor där rättens legitimitet hos folket kan ifrågasättas. Som med upphovsrätten, så som den är formulerad idag.
Dvs, ingenting om det egentliga dilemmat, dvs hur man ska lösa problemet med en upphovsrättslig reglering som i vissa delar gällande exemplarkontroll inte har någon representation hos de sociala normerna hos en stor grupp i samhället.
Inget om dilemmat i termer av en demokratifråga, inget av dilemmat i termer av en legitimitetsfråga. Vilket är det som blir så oerhört pikant när ser hur svag acceptans fildelarjakten har i samhället, speciellt hos de yngre .
Nu är det väl inte så att just detta parti tänkt mer eller mindre än de flesta andra partier, men partiet är stort, och frågan är viktig – och svår – varför jag vill hänvisa till att det finns forskare/rättsvetare som har tänkt till lite mer i frågan, och dessutom lyckligtvis reser långt för att tala inför våra kära folkvalda den 18 november. Det svåra är väl att få dit de som inte redan är frälsta.
Läs mer om anonymiseringen i Helsingborgs Dagblad Realtid.se Blekinge Läns Tidning DN
SR Ekot SR SVT SVT SvD Smålandsposten Aftonbladet
Anonymisering som symptom på samhällskonflikt
Våren 2009 kan nog sägas vara våren då krypteringen av privatpersoners Internettrafik blev en mer allmän kunskap. Man kan säga att under 2009 lärde sig folket att det går att vara anonym på internet även när stora krafter inte vill att man skall vara det. Och under 2009 växte intresset, även till vissa anonymiseringstjänsteleverantörers förvåning. Anonymiseringen kan ses som ett symptom på en konflikt i samhället, som bland annat har med upphovsrätt, politik och föreställningar om ägande att göra.
I tidigare inlägg diskuteras nätneutralitet, och anonymisering kan ses som en variant av minskad nätneutralitet, som en trend som går mot ett mer protektionistiskt internet. Och att öppenheten är en poäng i sig är något bland annat Marcin menar när han därmed uttrycker det hela som “ett anonymt internet är också ett trasigt internet”. Anonymisering är bara en liten aspekt av vår pågående undersökning, men jag vill gräva lite i just denna lilla aspekt här. Man kan tänka sig att man analyserar anonymiseringstrenden i förhållande till integritet, mänskliga rättigheter kontra terrorism och säkerhetspolitik. Å andra sidan kan man snäva in spektrat något och analysera i förhållande till upphovsrätt, fildelning och mediadistribution. Jag väljer här det senare, men utan att för den skull säga att det förra är mindre intressant. Syftet är här att visa på de systematiska förutsättningar som bidrar till lagstiftning som ipred och rättsprocesser som den mot The Pirate Bay, som fortsätter i HovRätten, och efterverkningar mot operatören Black Internet som i mycket stod för anslutningen av siten.
Det kan i mycket beskrivas som en maktkamp. En maktkamp mellan en relativt välorganiserad industri (till den del det handlar om spridning av media) traditionellt sammankopplad med skapande verksamhet och en relativt oorganiserad men bred samling individer som finner den rättsliga regleringen illegitim. Vilket leder till en utbredd önskan att vara anonym online. Vilket lett till framväxten av en marknad för sådana tjänster vi inte sett förut med samma utbredning. Det här är naturligtvis inte raketvetenskap. Att det förhåller sig så är troligt. Men att sedan förklara varför är en svårare sak. Det handlar bland annat om att formulera detta relativt enkla faktum lite mer tydligt. Men först en kort tillbakablick.
Jag skrev två examensarbeten under 2005. Ett i rättssociologi och ett i juridik (med rättssociologisk inriktning). Det juridiska kallade jag Musikupphovsrätten i ett samhälle under förändring – Internet och fildelning ur ett rättssociologiskt perspektiv, där jag analyserade upphovsrätten från ett normperspektiv. Det var ett litet underkapitel på sidorna 59-60 med namnet ”Något kort om vad som är att vänta” som väckte mitt intresse när jag nyligen bläddrade igenom uppsatsen. I underkapitlet hade jag listat tre punkter som var någon typ av halvgrundade förutsägelser baserat på min normanalys.
-
”Som en följd av den digitala miljöns potential listas här tre förutsägelser om vad som troligen kommer att bli vanligare:
- Fler och mer anonymiserade fildelningsnätverk. Nätverk som genom olika lösningar begränsar insynen och möjligheten att rättsligt knyta individer till olaglig fildelning. Lösningarna kommer att vara av olika innovativ teknisk natur, exempelvis starkt krypterad.
- Upphovsrättsliga organisationer väljer, i brist på att kunna identifiera individerna, att via operatörerna försöka komma åt den olagliga fildelningen, vilket redan synts av. Dock kommer också Upphovsrättslobby försöka påverka lagstiftning åt att operatörer exv måste spara trafikinformation längre tid eller att lägre straffsats krävs för åtkomst av den.
- DRM. Det upphovsrättsliga skyddet privatiseras i högre grad, eftersom den offentliga bevakningen av upphovsrättens upprätthållande brister, ur dataföretagens och medieindustrins synvinkel.”
Och detta stod alltså klart redan 2005. Nu är det ju naturligtvis inte riktigt raketvetenskap det här heller, att göra dessa förutsägelser så sent som 2005 när upphovsrättslagen just reviderats och därmed beskrivits noga och bearbetats. Men ändå. Vart fall två av de tre punkterna stämmer bra in på vad som hänt under år 2009. Även om DRM, Digital Rights Management, dvs digitala skydd mot exempelvis kopiering som producenterna inför på produkter, numera oftast betraktas som en sämre väg att gå så såg vi ett tag hur tekniska spärrar talades varmt om inom upphovsrättsindustrin. Att operatörerna har en nyckelroll som både lagstiftning (telekompaketet, ipred, trafikdatalagringsdirektivet) och upphovsrättsindustrin förstått var inte lika klart 2005 men är ställt bortom alla tvivel och aktualiseras i mycket under år 2009.
Tillbaka då till krypteringen, eller mer specifikt uttryckt här, anonymiseringen. Precis som vår studie i januari/februari i år visade, så var majoriteten av de tillfrågade beredda att betala för anonymitet på internet för det fall att lagstiftning dök upp med syfte att enklare komma åt fildelare. Och mycket riktigt trädde den så kallde ipredlagen ikraft den 1 april 2009. Det totala internetflödet i Sverige sjönk enligt visa uppgifter med mer än 30 procent över en natt samtidigt som intresset för anonymiseringstjänster ökade.
“Vi har blivit överrumplade, fast vi kanske inte borde ha blivit det”, konstaterade i juni 2009 Jan Erik Fiske, styrelseordförande för Relakks, en anonymiseringstjänst som startades i kretsen runt Jonas Birgersson. Ipredatorinititativet visades upp för den anonymiseringstörstande (troligen yngre) allmänheten. Det är denna tjänst som mottog ca 170 000 intresseanmälningar och som inom kort kommer att släppas, enligt grabbarna bakom (TPB-trion med ett nätverk runt sig). Andra operatörer låter nu anonymisering ingå gratis i abonnemanget. Anonymisering har helt enkelt blivit en tjänst på en marknad.
Då, precis när ipred trädde ikraft, handlade det mycket om fildelning i tidningsrubrikerna. Men argumentationen har vuxit sig större än så. Många har utvecklat argumenten kring integritet och yttrandefrihet. Exemplet med klustret kring WeRebuild.eu och där TPB hjälpte till med nyhetsflödet ut ur Iran för några månader sedan, visar på aktivismen kring dessa värderingar och den oerhörda potential som finns i denna riktning. Vilket även politikerna plockade upp, inte minst efter Piratpartiets framgångar i valet till Europaparlamentet.
Men, som Måns Svensson skrev här på cybernormer.se redan den 2 april, dvs dagen efter Ipred trädde ikraft och när nedgången i trafiken precis visat sig:
Det är väl känt att repressiva reformer (ökad övervakning och skärpta sanktioner) ofta får en omedelbar och förhållandevis kraftig avskräckande effekt på människors benägenhet att bryta mot regler. Särskilt gäller det sådana regleringar som saknar starkt stöd i de sociala normerna. I regel klingar den initiala avskräckande effekten av med tiden.
Detta skrevs alltså baserat på en mer allmän förståelse för rättens roll i relation till de sociala normerna. Och då hade vi just visat på den totala avsaknaden av sociala normer i ålderskategorierna 15 till 25 år som säger att fildelning är fel. Dvs, de kände inte så själva och de kände inte några sådana förväntningar på sig från sin omgivning. Lägg nu till faktumet att datatrafiknivåerna är uppe på samma nivåer som innan IPRED trädde ikraft så har vi några intressanta frågeställningar kring relationen mellan rättslig reglering och sociala normer (notera också ”I regel klingar den initiala avskräckande effekten av med tiden”).
I och med att man kunde förutsäga att anonymiseringsintresset fanns redan innan Ipred trädde ikraft och att vi kunde visa på hur starka och spridda de sociala normer är som lever med flödet av det kommunikativa internet, vilket inkluderar företeelser som twitter, bloggande, facebookande, fildelande, msn:ande, wikibyggande, onlinerollspel med mängder deltagare (mmorpg). Sätt då in den rättsliga trenden mot den sociala utvecklingen och vi har konflikt mellan vad många känner är rätt och fel och vad som är formaliserat som rätt och fel. Anonymiseringen visar dels på styrkan i teknologin och dels på styrkan i den sociala norm hänger ihop med viljan att vara anonym.
Här någonstans kan man fortsätta teckna maktkampen i förhållande till upphovsrätt. Och komponenter i denna maktkamp är inte bara marknadsmodeller (”hur tar man betalt för gratis?!”, som upphovsrättsaggregatörer uttrycker det ibland) utan också hur tillvaron kan betraktas, för att beskriva det lite mer abstrakt. Det handlar om föreställningar om tillvaron. Det finns med andra ord en industri, en politik och en juridik som är konstruerad efter analoga förutsättningar där saker som att distribuera ljud och bild var en dyr investering som ganska rimligt krävde skydd för att bli av. Det låg här i samma riktning att se till att folk kunde skapa, leva på sitt skapande (såvida intresset fanns för deras skapande) och att skydda de dyra investeringar som behövdes för distributionen av skapandet.
En viktig poäng i sammanhanget är att med industrin, politiken och juridiken följer ett språk, en retorik som är bärare av de tankar som förmedlas och placeras i juridiken, försvaras inom politiken och operationaliseras inom industrin. Det är vad jag har beskrivit som the darling conceptions of your time. De föreställningar som ligger inbakade i systemet, kan man säga. Detta hänger också ihop med den paradigmatiska kamp som Håkan Hydén har beskrivit i bloggen. Den politiska-juridiska-idémässiga konstruktion fungerade och vilade på de förutsättningar som fanns att vila på. Och systemet fungerade för att förutsättningarna och konstruktionen som vilade därpå var så lika, det var tillräckligt homogent.
Nu vet ni redan nästa steg: förutsättningarna förändrades drastiskt. Det som var ljud och bild började kallas information, kunde översättas i digital form och därmed också kopieras utan några tunga investeringar. Den respekterade sociologen Manuel Castells beskrev det som nätverkssamhällets framväxt. Det handlar med andra ord inte längre bara om att skeppa ljud och bild från producenter till konsumenter (vilket bl a Oscar Swartz kritiserar i anslutning till tanken om bredbandsavgift, dvs den föreställningen) utan något socialt sett bredare hade vuxit fram, något nätverksbaserat, något som utnyttjade och formerade sig över de nya digitala förutsättningarna för att kommunicera, ta del av saker, ge av saker, skapa, prata, socialisera, bråka, bevaka och leva ut sina lustar. Det här är historia. Systemet däremot – nu talar jag om industrin, politiken och juridiken – adapterar sig i olika takt. Det har uppstått en konflikt mellan konstruktionen och de underliggande förutsättningarna.
Nu ska vi alltså påminna oss om att förutsättningarna snabbt förändrades. Vi pratar här om de senaste 20 åren, men framförallt de senaste 10, medan industrins formeringar vuxit från 50-100 år (från inspelningsmöjligheternas början och sen utvecklats), politikens roll är mer än sekelgammal, medan juridiken – och det här är intressant – å ena sidan utvecklats i form av immaterialrätt och mer specifikt upphovsrätt under framför allt andra halvan av 1900-talet men med element i form av formaliserade tankar om äganderätt som kommer från en mångtusenårig tradition beskriven även av den romerska rätt vi har inkorporerat från våra starka tyska influenser under 1800-talet (den som vill fördjupa sig här kan läsa Ditlev Tamms Romersk rätt och europeisk rättsutveckling).
Den juridiska sidans föreställningsvärld, dvs den juridiska konstruktionen, är här med andra ord en mix av relativt nya föreställningar om immateriellt ägande, knutna till de analoga förutsättningarna för distribution, och ett mångtusenårig tanketradition kring ägande. Man kan då konstatera framför allt två saker.
Den ena är att retoriken, språkbruket och de idéer om ägande som är mångtusenåriga och mycket utbredda i samhällskonstruktionen föder den kortare immaterialrättsliga traditionen med tyngd. Dvs förespråkare för den senare hämtar tunga argument ur den förra. Detta alltså oavsett om det är relevant eller ej. Det immateriella ägandet och det materiella ägandet är rimligen väsensskilda ting, därför bör man vara mycket vaksam på när dessa sammanblandas.
Den andra saken vi kan konstatera här är att den juridiska konstruktionen av det immateriella ägandet är beroende av förutsättningarna för den materiella/analoga distributionen. Dvs, hade det inte för tiden när de immaterialrättsliga idéerna kodifierades och utvecklades varit så tungt och dyrt att producera och distribuera ljud, bild och vad vi nu kallar information så hade inte juridiken konstruerats kring idén om kontroll över exemplar. Juridiken hade troligen inte konstruerats kring idén om produkter för media så mycket som för tjänster. Dvs, inte så mycket kring exemplar som kring flöden.
Här ligger med andra ord en viss paradox. Idéerna om immateriellt ägande är konstruerade och beroende av en tid när saker i allra högsta grad var materiella, dvs analoga. Hade upphovsrätten, exempelvis, skapats nu, dvs hade vi kommit på hur man spelar in ljud och bild och direkt gjort detta digitalt så hade upphovsrätten säkerligen också sett helt annorlunda ut på några bärande punkter. Den hade inte inte funnits, dvs behovet av någon typ av erkännande åt skaparen och någon typ av bestämmande hade vi troligen konstruerat i enlighet med en lång tradition av ägande och socialt förankrad norm, men den hade haft andra karaktärsdrag, mer anpassade åt de digitala förutsättningarna.
Vad har då denna schism, denna aktersegling som förutsättningarna och dess sociala konsekvenser har gjort mot industrin-politiken-juridiken (eller, såklart, bara delar av) med anonymisering att göra? Jo, man kan beskriva anonymiseringen, dvs den konstaterade breda önskan och strävan att surfa anonymt som finns hos folk, som ett symptom på glappet mellan å ena sidan stora delar av den samhälleliga konstruktionen och de sociala normerna. Följande fråga ställdes i januari/februari 2009, ca 100 individer mellan 15 och 25 år gamla:
Dvs, det finns sedan en tid en rätt så alarmerande glipa mellan vad folk tycker är ett lämpligt sätt att konstruera juridik, formera politik och operationalisera industri över de givna förutsättningar som finns för det och hur det nu är konstruerat.
Och nu återstår att se vad som hänt i 15-25åringarnas inställning till anonymisering EFTER ipredlagens ikraftträdande. Så här såg det ut i januari/februari 2009, dvs två-tre månader innan ipred trädde ikraft och fick stor plats i media.
Hur ser det då ut nu, post-ipredimplementering? Kommer vi att kalla 2009 anonymiseringens år? Det återstår att se. Anonymiseringen är dock i sig ett otvetydigt exempel på en samhällelig konflikt knuten till upphovsrätt och distribution av media.
Media om anonymisering
DI BLT SVT Sundsvalls Tidning Aftonbladet SvD Kulturnyheterna SR Ekot Lokaltidningen Lund IDG
Andra bloggar om: anonymisering, ipred, sociala normer
Cybernorms.net- The Research Bay closed, for this time 12 May 2012At 0900 o’clock Saturday morning local time we closed the survey that we have had promoted on The Pirate Bay, called The Research Bay. After 72 hours we’ve got almost 100 000 answers – covering people of all ages from all over the world! This gives the research community a great pool of data and […]
- The Research Bay, reloaded 9 May 2012Welcome to Cybernorms.net, the blog of the Cybernorms Research Group. We are a group of researchers mainly based at the Department of Sociology of Law at Lund University, Sweden, affiliated with the Lund University Internet Institute. During three days in April last year the Cybernorms Research Group conducted a big survey study called The Research […]
- Releasing data on online anonymity 3 May 2012The week has been a good week in the media for the LUii affiliated Cybernorms research project. With Måns Svensson, head of the research group, in the lead, we released data from our latest follow up survey on file sharing and online anonymity. We found that when compared to figures from late 2009, 40% more […]
- Conference on norms: session on law, language and the mind 25 April 2012The international conference on norms in Lund, Sweden, is now in its second of two days. The official name is The Normative Anatomy of Society – Relations Between Norms and Law in the 21st Century. Its is arranged by the Department for Sociology of Law at Lund University. Picture from the morning plenary. From the […]
- Conference on norms in April 6 February 2012There is a conference coming up 24-25 April at Lund University in Sweden. If you are academically into norms from any perspective, you should probably check it out. The name of the conference is The Normative Anatomy of Society. Relations Between Norms and Law in the 21st Century and it deals with “to promote an […]
- The Research Bay closed, for this time 12 May 2012
