Om anonymisering och rättens legitimitet

Jag har tidigare varit inne på “Anonymisering som symptom på samhällskonflikt” och tänkte här kommentera nyheterna om hur många som anonymiserar sig online, komma in på legitimitetsfrågor genom att nämna partipolitiska riktlinjer och avsluta med att pusha för ett intressant föredrag (som dock är fullt).

Efter att TT:s Sten Gustafsson varit i kontakt med oss och skrivit om anonymisering, var Måns Svensson med i Ekot i helgen och snackade, och nyheter om hur många som surfar anonymt har surfat runt i media, bl a i DN och SvD, baserat på vår senaste undersökning.

Jag förutspådde i våras att ipred skulle pressa fram ett mycker mer dolt internet, en tydligt ökad anonymisering. Så har också rapporterats i media. Men, när jag tittar på siffrorna från vår senaste undersökning, och jämför med vår förra, från tiden innan Ipred, verkar inte ökningen vara lika explosionsartad som det har låtit i media ibland. Vart fall inte i åldersgruppen 15 – 25 år, ska tilläggas (för åldersgrupperna utanför det spannet täcks inte av vår undersökning). Frågan är hur man skall tolka den ökning som trots allt har skett.

Men utan att fortsätta klyva hår över adjektiv (när blir en ökning “explosionsartad”?) så ser vi att ökningen till oktober 2009 av de som faktiskt använder sig av en anonymiseringstjänst jämfört med tidigare undersökning i januari/februari 2009 är från 8,6% till 10,2 %. Det är ungefär samma antal (runt 60 %) som vid båda undersökningstillfällena säger sig vilja skaffa anonymiseringstjänst för det fall att ”om man genom ny lagstiftning ökar olika aktörers (exempelvis musikproducenters) möjligheter att stämma dig om du blir ertappad med att fildela?”.

Även om man kan slå på trumman om hur många som anonymiserar sig, så är det svårare att säga hur rationaliteterna ser ut bakom de som anonymiserar sig, och hur djup ipreds påverkan egentligen är. Det finns såklart flera förklaringsfaktorer till varför folk vill vara anonyma, och Ipred är ju snarare en hantlangare åt den upphovsrättsliga reglering (”enforcement of IPR”) som in sin tur i vart fall har delvisa legitimitetsproblem. Upphovsrättens nya muskler i den digitala världen.

Införandet av ipred kunde man tro skulle realisera denna vilja att anonymisera och därmed öka antalet som faktiskt använder en anonymiseringstjänst. Ökningen verkar vara mellan 15 och 20 %. Lägg därtill att det tycks finnas en bred potential, en stor grupp som står beredda att betala för att springa in i skuggan när ipred börjar upplevas som en reell fara, för det fall lagen kommer att praktiseras mer.

Samtidigt vore ett anonymiserat internet en utveckling som går emot mycket av det fria flödets ideologi som många ”nätaktivister” jobbar för idag. Ett anonymiserat internet vore i deras ögon ett ”trasigt internet”, varför det finns strömningar som tror på både flödet och på öppenheten, och därmed är benägna att inte gömma sig, trots att den (icke flödesbaserade) upphovsrättslagen kriminaliserar deras beteende. Detta knyter an till en förändringstrend som kan ses i det svenska nätsverige, som jag beskrivit tidigare.

Samtidigt, pratar man om anonymisering ligger det i det här fallet nära till hands att diskutera frågan om rättens legitimitet, vilket ger oss skäl nog att återkomma till Måns tidigare inlägg om Socialdemokraternas reviderade politiska riktlinjer. Av det man ser i nyheterna så verkar vilja riva upp FRA men inte ipred (även om de vill förändra den, som kompromiss). De konstaterar härmed att

”Ipred-lagen måste förändras. Kulturskapare ska ha samma möjligheter som andra att leva på frukten av sitt eget arbete.

Vi står därför bakom upphovsrättsinnehavarnas legitima krav att få ersättning för sina verk på ett rättssäkert sätt. Men det finns en berättigad oro för att tillämpningen av Ipred kan kränka den enskildes integritet och göra intrång i privatlivet. Den som använder internet utan att begå brott ska inte behöva känna sig övervakad.”

Det är alltså för integritet så länge man inte begår brott, och för upphovsrätt i betydelsen rätten att leva på sitt kulturarbete. Det är givetvis goda ståndpunkter, men lite grunda när det gäller frågor där rättens legitimitet hos folket kan ifrågasättas. Som med upphovsrätten, så som den är formulerad idag.

Dvs, ingenting om det egentliga dilemmat, dvs hur man ska lösa problemet med en upphovsrättslig reglering som i vissa delar gällande exemplarkontroll inte har någon representation hos de sociala normerna hos en stor grupp i samhället.

Inget om dilemmat i termer av en demokratifråga, inget av dilemmat i termer av en legitimitetsfråga. Vilket är det som blir så oerhört pikant när ser hur svag acceptans fildelarjakten har i samhället, speciellt hos de yngre .

Nu är det väl inte så att just detta parti tänkt mer eller mindre än de flesta andra partier, men partiet är stort, och frågan är viktig – och svår – varför jag vill hänvisa till att det finns forskare/rättsvetare som har tänkt till lite mer i frågan, och dessutom lyckligtvis reser långt för att tala inför våra kära folkvalda den 18 november. Det svåra är väl att få dit de som inte redan är frälsta.

Läs mer om anonymiseringen i Helsingborgs Dagblad Realtid.se Blekinge Läns Tidning DN
SR Ekot SR SVT SVT SvD Smålandsposten Aftonbladet

Om anonymiseringstjänsterna