Hösten innebär fortsättning och nyheter
Hösten har verkligen rivstartat. Snart är det val, tätt följt av hovrättsförhandlingar i målet mot The Pirate Bay. Samtidigt sker en hel del nätpolitiskt såväl på EU-plan som närmare oss här i Sverige. Samtidigt fortlöper Cybernormers arbete när det gäller att fördjupa sig kring olika fenomen inom ramen för fältet “unga nätkulturer”. Fildelning och bild-publicering är något vi här med jämna mellanrum återkommer till, och det kommer vi förstås fortsätta med.
Rent praktiskt har jag (Marcin) fortsatt min bana in mot vetenskapens inre. Från och med i onsdags (faktiskt!) är jag inte bara knuten till Cybernormer på projektbasis, utan nu istället som doktorand vid Rättssociologiska enheten vid Lunds universitet som ju projektet bor hos. Mitt huvudspår kommer där vara nätfilter i såväl bred som smal kontext, vid sidan om mitt tidigare intresse för allmän nätpolitik och nätbaserad interaktion.
Missa förresten för all del inte den bok som Stefan, trots idogt avhandlingsarbete, har skrivit om här. Med en närstående piraträttegång är det säkert dags för många att uppdatera det nätpolitiska tänket.
Bokrelease 8 sep i STHLM
Med anledning av att boken Efter The Pirate Bay släpps hålls en release i Stockholm. Redaktör Jonas Andersson skriver:
Boken håller som sagt på att bli tillgänglig nu i dagarna, och “släppet” den 8 sept är tänkt som ett enkelt panelsamtal med Anders Rydell och oss redaktörer, samt möjligtvis några av de medverkande, på pressklubben Desken (på baren Kåken i Stockholm). Ni är alla givetvis varmt välkomna! Återkommer med mer info om det, spika gärna den 8 i almanackan.
Så: Baren Kåken, restaurang 1900:s bakficka. Regeringsgatan 66. Onsdag 8 september. Redaktörerna Pelle Snickars och Jonas Andersson är där, i samtal med skribenten och författaren Anders Rydell, som skrev Piraterna. De svenska fildelarna som plundrade Hollywood ihop med Sam Sundberg. Förhoppningsvis är en och annan av de 17 författarna till bidragen i Efter The Pirate Bay där. Jag kan inte komma. Sitter fastkedjad vid mitt avhandlingsmanus i Malmö.
Uppdatering (bild med inbjudan). Boken kan man köpa billigast på plats med andra ord.
Ny bok: Efter The Pirate Bay
Det har kommit en ny bok som behandlar den nätpolitiska debatten från olika håll, med namnet Efter The Pirate Bay. Redaktörer är Jonas Andersson, mediaforskare med intressen åt det digitala och Pelle Snickars, docent i filmvetenskap och verksam som forskningschef på Kungliga biblioteket, som ger ut boken i serien Mediehistorisk arkiv.
Förutom att den erbjuds till ett sympatiskt pris, känns antologin med sina 17 bidrag ovanligt intressant och aktuell, med texter från många av de som märkts i den nätpolitiska debatten i det senaste. Kul att vara med i en bok som kostar runt 70 kronor och som släpps fritt (här är en pdf) under Creative Commons-Licens istället för en som kostar 1534 kr och som är inlåst och svåråtkomlig.
Vi är ett par stycken som utvecklar teman relaterade till metaforanvändning, något även en av de bidragande författarna, Rasmus Fleischer, uppmärksammat. Här kan jag lyxa till med att låta Rasmus recension stå för fiolerna i vad mitt bidrag handlar om:
Detta problematiseras av Stefan Larsson som belyser hur metaforerna flöde och exemplar samexisterar. Även de kommersiella aktörer vars affärsidé är att erbjuda flöden måste förhålla sig till det juridiska ramverk som utgår från att de som flödar ändock är enskilda exemplar, försedda med en tänkt prislapp. Därav de fullständigt absurda siffror som Stockholms tingsrätt räknade ut i skadeståndet för The Pirate Bay.
Stefan Larssons bidrag till antologin är även det som mest uttalat teoretiserar metaforernas betydelse. Hans utgångspunkt är en bok som har utövat stort inflytande inom kognitionsforskningen, Metaphors we live by (1980) av George Lakoff och Mark Johnson. Dessa hävdar att inte bara vårt tänkande utan även vårt handlande är djupt metaforstyrt. Nätets politik kan då förstås som en strid om vilka metaforer som ska gälla.
Det är en bra beskrivning, även om sista meningen förenklar. Många i antologin skriver om vad vi uppfattar som tydliga figurativa metaforer, men en poäng jag vill lyfta fram i min text är att metaforanvändningen går till på ett mer fundamentalt plan än så. Det blir ju lite pedagogiskt svårt eftersom jag själv ägnar mest möda åt en explicit metafor som just ingår i ett slags kamp om nätets politik. Exemplarmetaforen är dock av ett sådant slag att vi inte lika lätt uppfattar den som en metafor, som vi kanske enklare gör med ”molnet” i cloud computing eller ”pirat” i piratpartiet.
En längre poäng i min text än den Fleischer redovisar är att rätten inte alls är värderingsfri, om någon trodde det, men också att den kan leda till absurda konsekvenser utan att det ens uppmärksammas som något inneboende problem hos rätten. Jag analyserar en central del hos upphovsrätten i termer av konceptuella metaforer. Metaforer brukar ju betraktas som något uteslutande knutet till språkliga konstruktioner snarare än tankemässiga. Som kontrast till minimalistiska föreställning av metaforer har språk- och kognitionsforskarna George Lakoff och Mark Johnson visat att ”metaforer finns överallt i vårt vardagsliv, inte bara i språket utan även i tanke och handling. Våra vanliga begreppsmässiga system, enligt vilka vi både tänker och agerar, är i grunden metaforiska till sin karaktär”. Metaforer och de föreställningar de bygger på uppstår ur vårt interagerande med vår fysiska och sociala omgivning. De är härledda ur kroppsliga upplevelser (”balansen” håller dig upprätt; ”mer är upp” för när du lägger saker på varandra så höjs högen ”uppåt”) (Lakoff 1993, s 240), visuella bilder (lagens ”långa arm”). (se Berger 2009, s 262-266).
Med detta konceptuella metaforbegrepp kan man analysera sig in bakom dolda värdestrukturer i formuleringar. Speciellt intressant blir det i rättsliga formuleringar, eftersom dessa har en explicit maktapparat knuten till sig som kan styra marknader, låsa in människor, premiera monopol och så vidare. Vidare kan man säga att kan man kontrollera formuleringen av dessa imperativ kan man även rama in föreställningar om hur verkligheten är uppbyggd. Och om man skulle vilja protestera mot imperativet, men inte förstått att man redan köpt och tagit till sig den metaforapparat som det är uppbyggt kring så kommer man finna sig i den extremt utsatta och svårmanövrerbara positionen att man inte bara försöker argumentera mot imperativet men också förhåller sig i underläge eftersom man låtit sin motståndare rama in debatten med sin version av tillvaron.
En sådan dold värdestruktur i upphovsrätten är dess bundenhet till ”exemplar” och därmed kontroll över dessa. När de exemplar som upphovsrätten reglerade i en analog tillvaro också skulle regleras i en digital tillvaro expanderades begreppet ”exemplar” till att innefatta även de digitala ”exemplaren”, trots att dessa inte är bundna av samma begränsningar och karakteristika som sina föregångare. Konsekvenserna blir – tada – stundtals absurda.
Rasmus gör förresten en bra och viktig samtidshistorisk exposé i antologin, fylld av rättssociologiska poänger som att enskilda lagförslag som rör nätmiljön inte kan betraktas utifrån sin omedelbara (tänkta) effekt. Konsekvenserna är långt större och mer svåröverblickbara än så. Nätets karaktär är sådant (generativt) att entiteter kan splittras upp eller aggregeras, som The Pirate Bay, flödena gömmas, anonymisering förstärkas, krypteras, och alternativa lösningar erbjuds ständigt, om det så är mot spotifyreklamljudet eller bevarande av den data som streamtjänsterna är menade att inte lämna kvar. Exposén är viktig just för att den nyanserar allt det som vi retrospektivt tenderar att helt vulgärt förenkla och polarisera. Rasmus diskuterar inledningsvis piratestetikens död, som jag även varit inne på i en post och diskuterar metaforrelationen vatten och Internet. Rasmus kretsar påfallande ofta kring rättens roll i nätpolitiken, vilket gör hans text rättssociologiskt intressant, om man nu inte skulle tilltalas nog av nätpolitiska analyser.
Övriga medverkande i Efter The Pirate Bay är
Jonas Andersson, Leif Dahlberg, Andreas Ekström, Rasmus Fleischer, Lars Ilshammar, Peter Jakobsson, Daniel Johansson, Nicklas Lundblad, Tobias Nielsén, Karl Palmås, Kristoffer Schollin, Karl Sigfrid, Pelle Snickars, Oscar Swartz, Johan Söderberg, Nina Wormbs.
Andra om boken:
Andreas Ekström
Staffan Malmgren om dess licens
Copyriot var först ut med tillgängligörande.
Jag har varit inne på tankekonstruktionernas inlåsningar i upphovsrätten tidigare, i termer av conceptions, eller föreställningar. Och har skrivit om det i en antologi från presentatörer på FSCONS 2008. Finns i tryck här.
Juridik + Teknik = Svart?
Nej, det är ingen felstavning i rubriken. Det är en så kallad ordlek. Liksom det mesta som rör The Pirate Bay tycks även sitens relation till internetoperatören Black Internet nämligen bli en långdragen historia. Vi har skrivit om relationen dem emellan flera gånger här på Cybernormer. Som en kort sammanfattning kan man konstatera att Black Internet haft en kund som i sin tur levererat bandbredd åt TPB, en relation som för snart ett år sedan under viteshot avslutades.
Black Internet överklagade då tingsrättsbeslutet, och häromsistens kom Hovrättens utlåtande som – också kort sammanfattat – fastställer det tidigare beslutet. Black Internet får inte leverera bandbredd till The Pirate Bay.
På detta beslut följde dock nu en twist. Black Internet beslutade, tämligen överraskande, att inte bara i fortsättningen undvika att ha TPB som kund (om än per proxy) utan också helt spärra åtkomsten till siten i sitt nät. Alla Black Internets kunder får därmed finnas sig i att ha åtkomst till ett internet utan TPB.
Pressen värmde pressarna. Bloggarna vässade bloggarna. Och argast av dem alla var som vanligt Rick Falkvinge, som dundrade från under sin eh… korkek:
“Rättsväsendet fungerar inte i upphovsrättsmål — det enda som hjälper är att ändra lagarna, och om nödvändigt, byta ut de domare som suttit för mycket i knät på industrin.”
“För att komma till rätta med osäkerheten behöver vi tydliga skrivningar i lagen om att tillhandahållande av nätkapacitet inte är att betrakta som medverkan till upphovsrättsbrott.”
När jag samma dag som det här blev känt ringde upp Victor Möller som är VD för Black Internet var han lika försiktig som han lät bekymrad.
“Vi har ett stort problem här”, sa han allvarligt, “för som jag ser det förstår varken tingsrätt eller hovrätt konsekvenserna av vad de egentligen beslutar om. De menar att vi inte får ’tillhandahålla uppkoppling till Internet’ för en site som vi aldrig haft som kund. Det är inte jätteenkelt att förstå vad som egentligen menas med det. För att vara på den säkra sidan, och inte riskera något vite, målar vi därför fan på väggen och blockerar den helt och hållet i vårt nät”.
Det är det som står i Hovrättens utlåtande. Black Internet får inte “tillhandahålla uppkoppling till Internet för fildelningstjänsten The Pirate Bay som består av (…) [sökmotor] (…OCH…) hemsida (…OCH…) trackerfunktion”. Man väljer därför från Black Internets sida att helt sonika stänga av all tillgång till TPB för sina kunder.
Hovrätten gick snabbt ut och förklarade att Black Internet övertolkat utlåtandet, vilket också går att läsa på flera av de ovan nämnda länkarna. Samtidigt är det i utlåtandet inte tydligt avgränsat var Black Internets ansvar börjar och slutar. När vi pratades vid fortsatte Victor Möller:
“Det vi skulle behöva är att Hovrätten förklarar för oss precis vad vi får och inte får göra, exempelvis att vi är skyldiga att spärra viss typ av data eller vissa dns-poster. Inte för att det är något vi ser fram emot att göra, utan för att vi ska veta hur vi ska undvika att gång på gång hotas av vite när vi gör det vi gör bäst – levererar Internet.”
Måhända att Black Internet nu läst lagen som (tankepaus) jurister läser Internet, men det är inte svårt att se en del tänkbara problem.
Dels det uppenbara problemet; The Pirate Bay är inte längre den helhetstjänst man en gång varit, utan har idag knoppat av trackerfunktionen. Innebär det att de här domsluten och utlåtandena ens är giltiga? Kanske. Vem vet, och ännu viktigare – vem vågar utmana ödet för att ta reda på det?
Dels det Black Internet här tagit fasta på; vad menar man egentligen med att “tillhandahålla uppkoppling mot Internet” för en viss tjänst? Man skulle kunna tänka sig att det handlade antingen om att inte erbjuda bandbredd direkt till tjänsten. Det skulle nog de flesta tolka det som. Men Internet är de facto strukturerat som ett nät, och genom att tillåta åtkomst till en tjänst bereder man – om än lite lagom luddigt – plats för tjänsten att finnas på/i nätet.
Det är här inte helt långsökt att koppla till Stefan Larssons post om upp- och nerladdning som ett återkommande bekymmer för upphovsrättsjuridiken. Här finns en parallell som nog kan anses vara klar, och som är det Victor Möller refererar till; var går gränsen för att “tillhandahålla uppkoppling till Internet”?
Black Internet tolkar i varje fall Hovrättens utlåtande som att de måste göra The Pirate Bay onåbar i och från deras nät. Hovrätten menar att de övertolkar. Hur Black Internets motparter, den samlade upphovsrättsindustrin, ser det är oklart. Just nu är de nog rätt glada.
(Vill man göra sin egen tolkning kan man läsa Hovrättens utlåtande, det finns här som PDF.)
Gästblogg: Cyber-Democratization of Democracy
Ibland bjuder vi på Cybernormer.se in skribenter utifrån att gästblogga hos oss. Det kan då röra sig om kommentarer kring aktuella och brännande ämnen. Författarna till gästblogginläggen står själva för sitt innehåll, men vi på Cybernormer.se har som förhoppning att inläggen kan väcka diskussion och eftertanke – oavsett innehåll och position.
Cyber-Democratization of Democracy
Talking about democracy seems hard these days. Every single country have failed to excercise it. Digital Economy Bill, ACTA, Sinde Law, HADOPI, Manzanero Law, airport authorities searching devices. No data is protected only surveilled. No parlament is guaranteeing their citizens their protection against corporate interest. It would really be the end if it weren’t for what we can do with, and as, an Internet.
The Internet is one of the most important spaces where real democracy takes place. So people around the world – depending on their level of connectivity – are defending in different ways, different parts of this infrastructure. From Mexico to Sweden, Venezuela to Iran and many other. I would’t be afraid to say that all internauts are together in this one, even if we all interpret it differently.
If you ask me: what we are fighting for? I really couldn’t answer that we are doing it for democracy but for the Internet as democratic system. Unfortunately the access to this super functional system depends of connectivity and here is where I think the case of Mexico is interesting. It is necessary to understand all the implications that the internet have in places like Mexico, where the connectivity defines democracy in all possible levels.
Mexico is a country with a population over 100 million where connectivity is controlled by a monopoly called Telcel, owned by the richest man of the world: (Measuring the Information Society 2010 Executive Summary Page x)
So yes, Internet access and connectivity is a luxury in Mexico, one that takes work and effort to maintain for most of the society, as you have to pay your cellphone bill too. For example I pay 20 euros for a 1MB connection of internet and around 48 euros for 200 mins of mobile and 3G. So last year when the government tried to tax the internet with 3%, together with cable services and mobile services, mexicans jumped and start fighting not for internet per se, but actually to democratize the access to telecommunications, for all.
The pressure from the civil society sparked at Twitter and it grew to the point that internauts had to go to the Senate to explain to the government what the Internet means, using banal apple metaphores. The pressure and civil action of #internetnecesario got so big that the tax was stopped at least for the internet connection service and only, if your service was not hooked to Triple Play. However, the discussion have started and lots of people are more involved in the discussion about media and telecoms since the demonstrations held back in October of 2009. They were beautiful Really
Thanks to this event, a lot of people articulate the importance of connecting more people in a more cohesive way. Which includes regulating the anti-market generated by Telmex and open up the competition in order to fill the gaps that the monopoly leaves behind.
After this, a lot of debate and on-/off-line protest and debate arouse around pretty much every single law related with telecom, intellectual property, piracy and data. Yes, we have reacted around every single event but we haven’t been that good with pre-emptive protests or trying other channels. For good or bad and like other developing nations, the actions happens through Twitter mostly.
Anyway, during the negotiations of ACTA in Mexico back in january, a protest were held to demand transparency outside the Hotel Fiesta Americana, where the meeting took place.. Independent blogs and citizen media have been covering the development of the treaty and lately traditional national newspapers. Now, #ACTA is a daily trending topic in Mexico and it merges often with other topics worth contesting, like the Manzanero Law that enables authorities to prosecute piracy ex-oficio and is surrounded by dangerous statements of the industry lobbyist and politcians urging to regulate file-sharing and the internet at all.
One of the answers to this is a blog called openacta.org. The main object was to open up the discussion and demand, well, to open the ACTA. The dynamic so far has been to use information against itself by building news-streams of mainstream news that construct some kind of answers to their recent unreasonable laws and statements, trying to spark some dialogue about freedom, digital rights and democracy in relation to the global trend of controlling internet to the benefit of the industries that depend of the explotation of intellectual property. OpenActa also investigates legislative action in Congress and Senate through the daily monitoring of their initiatives and votes and sometimes have the really boring task of delivering petitions to Senators.
The mexican telecommunications ecosystem is really moving fast, even though our embarasing level of connectivity. Within a week we just had RENAUT – a controversial law that require to fingerprint cellphone users in order to combat organized crime - that almost disconnect up to 20 million users that refused to do so. In which other democracy do you substitute legal procedures with threats of removing connectivity? This was followed by a striking news from TIME Magazine announcing a government crackdown on Twitter under the same national security arguments. And keeps going, same week, lobbyist from the industry have been appearing in mainstream media calling for a “gradual response” (they don’t say 3 strikes) bill that regulate file-sharing. Finally, today the debate around the new Telecommunications and Audiovisal Content Federal Bill struck the internet.
As I write this article, a new Telecomunications and Audiovisual Content Bill is being discussed in the Congress, and as much as it offers all the basis to democratize the access to telecoms and even enables competition and promotes the respect to net neutrality principles, it also lacks a component that can guarantee the access to an internet where the most important thing is not “content” and stronger protection to freedom of speech rights. The next days are going to be interesting for sure.
As someone worded it perfectly in a recent discussion: “internet needs to be free, but first we need internet. 80% don’t have it”. So this is what we are fighting for. Rich countries like Sweden pay less for telecom access than developing countries like Mexico. If you consider that we have 50 million people living in poverty and around 19 million in extreme poverty it is obvious where the priority is.
Connectivity do define the state of democracy of a society.
So Sweden is the benchmark for connectivity. Until a few years ago Europe was a model to look for when speaking about democracy. However, The Pirate Bay Trial, HADOPI, Digital Economy Bill, Sinde Law, etcetera, have undermined this status Europe used to have as a role for democracy. An this is also where a country like Mexico with serious infrastructure and democracy disadvantage. level up and join the rest of the internet, to fight for democracy as a common interest.
It is going to be interesting to experience how the mexican society act and defend both, the democratization of internet and the internet as democratic system.
Geraldine Juárez
Living in the streets of Mexico City and on the internet, she is interested in understanding the configurations and effects created when society, information, pop culture, intellectual property and power collide in México. She has been collaborating with net activist projects like OpenActa and the Physical Agents of the Internet (A.F.I.) ‚ and writting about information and politics in the citizen blog Critica Pura.
Två Ipredfall i en smäll
Det har i dagarna kommit två viktiga Ipred-utslag, varav ett dessutom är intressant att utveckla för att om inte annat förklara den tekniska terminologin.
För några dagar sedan dömde Svea Hovrätt till Antipiratbyråns fördel och tvingas nu Telia Sonera att lämna ut abbonentsuppgifter rörande siten Swetorrents. Det är en följetong som nu rullat på ett tag, där Telia Sonera bland annat hävdat att Ipred strider mot EUs Datalagringsdirektiv. Datalagringsdirektivet, menade man, är väldigt tydligt med att uppgifter rörande trafikdata och nätabbonenter endast får lämnas ut till rättsvårdande myndighet – vilket väl inte Antipiratbyrån ska anses vara. Hovrätten menar dock att Datalagringsdirektivet inte är tillämpligt i detta fall, vilket innebär att Telia Sonera måste lämna ut uppgifterna. Telia Soneras jurist Patrik Hiselius är inte nöjd:
– …det börjar ärligt talat bli lite tjatigt med det här anti och ipred. Vi skulle hellre sitta och prata om filmpremiärer i hemmasoffan för att stävja upphovsrättsbrotten, säger Patrik Hiselius.
Han tillägger att företaget lyssnar av både kunder och opinion, men att det mestadels är en principiell fråga.
– För oss inom kommunikationsbranschen har tystnadsplikten alltid varit väldigt stark, säger han.
Stefan uppdaterar: TeliaSonera begär prövningstillstånd i HD.
Nu under torsdagskvällen kom så ett kanske mer överraskande och någonstans också mer problematiskt beslut. Ett gäng amerikanska filmbolag, med Monique Wadstedt från advokatfirman Maqs som svensk representant, stämde i höstas internetleverantören Portlane för att de erbjöd sina tjänster åt bittorrent-trackern OpenBittorrent. Då krävde Maqs att Portlane skulle stänga av OpenBittorrent från internet, vilket Tingsrätten inte godtog. Efter ett mer segdraget beslut åläggs Portlane nu att lämna ut uppgifter som vem som är den kund som driver OpenBittorrent.
Maqs menar att OpenBittorrent tagit över funktionen som The Pirate Bays tracker hade, innan den i höstas stängdes ner, och att OpenBittorrent därmed ska anses vara en del av den tjänst The Pirate Bay tillhandahåller. Kanske krävs det lite resonerande kring det här, med utgångspunkt i den fråga Copyriot formulerade i höstas: “Vad är egentligen The Pirate Bay?“. Stockholms Tingsrätt anförde då att The Pirate Bay bestod av tre delar:
- en hemsida som tillhandahåller användargränssnitt, sök- och databasfunktioner som är åtkomlig via web-adressen http://thepiratebay.org,
- en hemsida som lagrar och/eller från vilken torrentfiler laddas ner, som är åtkomlig via web-adressen http://torrent.thepiratebay.org, och
- en trackerfunktion, bestående av BitTorrent-trackrar, som kontrolleras via eller hänvisas till via http://tracker.thepiratebay.org/ och/eller announcewebbadresserna /…/ htp://tracker.thepiratebay.org.announce och udp://tracker.thepiratebay.org/announce
Och visst är det så att det tidigare varit vanligt att en fildelningstjänst som bygger på bittorrentteknik hittills bestått av dessa tre tätt sammanlänkade delar. Det fönster ut mot världen som slutanvändaren ser har dock aldrig varit mer än nummer ett. Som fildelare ser man sällan mer än sökmotorn på sidan, med tillhörande knappar och fält. De andra delarna har ingen direkt publik funktion, utan kan – inte utan fördel – drivas på helt annat håll.
Nummer två, alltså lagringen av de filer man laddar ner från bittorrentsidor, har sedan länge varit decentraliserad. Samlingssidor som Suprnova och Mininova, varav ingen idag väl egentligen är funktionsduglig, har haft egna uppladdningsfunktioner för att hålla ordning på att de torrenter som indexerats i databasen faktiskt finns. Likaså har The Pirate Bay fillager för de torrenter som sprids via sidan. Nu har det dessutom börjat dyka upp helt fristående torrentlagringstjänster som exempelvis Torrage, och det är väl bara en tidsfråga innan The Pirate Bay sönderfaller än mer och flyttar ut lagringen till någon sådan tjänst.
Nummer tre, trackerfunktionen, är egentligen det mest centrala i bittorrentnavet. Där torrentfilerna, som kan lagras och skickas precis hur som helst, kan sägas vara digitala skattkartor som hjälper datorer som vill dela filer att koppla ihop sig kan trackern kanske liknas vid en kartläsare med väldig simultankapacitet. Torrentfilerna innehåller information om vilken tracker som kan hjälpa dem att hitta varandra, varpå trackern koordinerar filutbytet.
I höstas ansåg The Pirate Bay att den funktionen inte längre behövdes för att sidan skulle fungera, varpå de stängde ner sin tracker. Snabbt dök det upp stabila efterträdare, såsom PublicBittorrent och den nu ansatta OpenBittorrent, som tog över funktionen och snabbt dök in som standardtrackers på de torrenter som läggs upp på The Pirate Bay. För sakens skull kan nämnas att det finns en otrolig uppsjö trackers som håller koll på olika typer av torrentfiler, men man kan väl anta att de inte ansetts vara tillräckligt tillförlitliga.
Nu har alltså OpenBittorent ansetts vara tillräckligt olaglig för att dess operatör Portlane ska tvingas lämna ut uppgifter om vem som ligger bakom trackern. Tidigare har det spekulerats i att det är Fredrik Neij från The Pirate Bay som ligger bakom projektet, men det återstår väl att se. OpenBittorrent hävdar själva att man är ett gäng Peruanska studenter.
Upp och ner, ner och upp. Om upphovsrättsjuridikens ofrånkomligt politiska syskon
Olika medier berättar idag om hur Piratpartiet tagit över att härbärgera The Pirate Bay på sina servrar i Stockholm leverera bandbredden till Pirate Bay. Bakgrunden är att domstolen Landgericht Hamburg nyligen beslutade att gå på sex stora Hollywoodbolags linje och utdöma ett direkt gällande förbud för operatören CB3ROB/CyberBunker mot att leverera bandbredd till The Pirate Baysajten. Piratpartiet har i sin tur sett ett politisk värde i att ta sig an frågan, tala om händelserna i termer av yttrandefrihet, och låta sajtens trafik gå via deras bandbredd. Sydsvenskan skriver exempelvis att
”Piratpartiet levererar bandbredd till hemsidan och sökmotorn, däremot inte till själva torrentfilerna. Och inte heller till någon tracker, eftersom The Pirate Bay inte längre har någon egen tracker.”
Kolla exempelvis copyriot för skillnaden mellan att ha en bittorrenttracker och en sökmotor för torrentfiler. Den är, inte minst rättsligt, väldigt viktig.
För att rekapitulera frågan något, och sätta den i ett händelsesammanhang. En annan väg än att gå rakt på de som driver en sajt man inte gillar är att försöka strypa deras bandbredd genom att angripa deras operatör. Operatörerna, eller ISPerna, är ju väktare av internets infrastruktur, de kan härbärgera webbsajter åt kunder och de ser till att trafiken når dessa när folk surfar runt på internet. Eftersom ISPerna sitter på en sådan nyckelposition skyddas de från attacker och sig själva genom lagstiftning som poängterar att de skall förhålla sig neutralt till innehållet på sajter och att de t ex inte ska spara information om surfares identiteter längre än nödvändigt.
Det är också därför det är extra intressant när en ISP utsätts för påtryckningar från någon part. Ipredlagen handlar om detta, i sin praktik, och utgör alltså ett undantag mot den neutrala principen. Vi har sett det i fallet med Ephone, Telia och vi hör om lagstiftning som börjar rucka på principen som direktivet om trafikdata. ISPn Black Internet stängde ju ner sina leveranser av TPBsajten när de riskerade vite. Och nu är det The Pirate Bay revisited – igen.
Bandbreddsleverantören CB3ROB/CyberBunker levererar levererade bandbredd till The Pirate Bay, och har alltså nyligen belagts med ett preliminärt eller interimistiskt förbud mot att göra så av en domstol i Hamburg, rapporterar TorrentFreak. Hitta domen här (pdf) (från TorrentFreak).
Bakom förbudet står sex stycken Hollywoodjättar: 1) Columbia Pictures Industries Inc., 2) Disney Enterprises Inc., 3) Paramount Pictures Corporation, 4) Twentieth Century Fox Film Corporation, 5) Universal City Studios Productions, 6) Warner Bros. Entertainment Inc. Och de har rättigheterna till var sin film som de menar sprids med hjälp av TPB-sajten på ett olagligt vis (förutom nr 3, som det verkar som inte har lyckats visa detta för någon av sina filmer? Vad gör dom i sammanhanget? ”Hänger” med?).
Operatören CB3ROBs företrädare, Sven Kamphuis, vänder på det rättsligt sanktionerade perspektivet på ett ganska frispråkigt sätt:
“Now don’t get me wrong, I’m all for removing MPA content, as it’s crap anyway, and gives free promotion to criminal cartels that corrupt our governments, engage in unfair competition, and act [with hostility] against ISPs [which] is not the way to go, but as we believe in an open Internet, we’ll even let them stay around for a while”.
Trots denna kaxighet stängdes alltså leveranserna av. Vilket ledde till att PiratPartiet såg en chans att höja sin medianärvaro igen. Här träder upphovsrättsjuridiken ånyo in i den politiska sfären. Peter Sunde, denna gång som “Pirate Bays tidigare talesman”, ser den politiska sammankopplingen på ett väldigt konkret sätt som något som kommer att skydda sajten.
SVT: Om Piratpartiets it-operatörer har några synpunkter på att The Pirate Bay ligger hos Piratpartiet så blir det svårt för dem att göra något åt det. Om de klipper bandbredden så blir det ju faktiskt politisk censur – då klipper de ju även Piratpartiets nät.
Det här berättar också om rättens geografiska bundenhet. Kaliforniska mediaföretag går till en tysk domstol under tysk lag för att tvinga ett hollandbaserat tyskt företag att strypa bandbredden till en sajt som har svenska grundare. Och det ställer återigen upphovsrättens reglerade kontrollsystem i fokus. Upphovsrätten har otidsenliga element i sig, och en konsekvens av detta har gett en flora av skrivande kring TPB men även PiratPartiets plats i den politiska etern.
Nu är det ju inte så att Piratpartiet är den enda lösningen på vare sig bandbredd eller härbärgeringsproblem. Aktörer i andra länder, med annan politik, eller snarare andra juridiska råmärken, erbjuder naturligtvis sina tjänster. Man kan fråga sig vad följderna egentligen blir, mer än att man möjligen jagar bort härbärgerandet, riktar om flödena till länder som inte står under kalifornisk kontroll – i sin mest extensiva mening – och att man tummar på neutralitetsprinciper för infrastruktur för upphovsrättsliga mellanhänders skull.
svt om PP som operatör
svt och Sunde
SvD om att TPB är uppe igen
Nyhetskanalen.se
SR1 SR2 SR3
Mathias Klang
Inget nytt jäv kring The Pirate Bay
Det har varit många turer kring eventuellt jäviga domare i målet mot The Pirate Bay. Vi på Cybernormer har tidigare gjort vårt bästa för att försöka summera och kommentera så mycket som möjligt. Håkan Hydén har också uttalat sig om tidigare jävsmisstankar i DN, samtidigt som jag själv skrivit hos Newsmill. Nu rörde det dock Svea Hovrätts domare, däribland Ulrika Ihrfeldt.
Ihrfeldt har tidigare enligt egen utsago varit medlem i Svenska Föreningen för Upphovsrätt, vilket upprört bland andra Peter Sunde, en av de åtalade i målet mot The Pirate Bay. Idag skriver dock SvD att Högsta Domstolen utrett Ihrfeldts misstänkta jäv och kommit fram till att det inte föreligger några hinder för att Ihrfeldt och hennes kollega Kristina Boutz ska döma i målet. Enligt SvD skriver Högsta Domstolen:
“I svensk praxis har det ansetts inte utgöra jäv att en domare i ett lagstiftningsärende eller i en dom i ett annat mål eller i ett rättsvetenskapligt sammanhang uttryckt en åsikt i en rättsfråga som aktualiseras i målet”
Det verkar alltså som att målet mot The Pirate Bay tas upp av Svea Hovrätt till hösten. Exakt när det blir är ännu oklart, eftersom man har svårt att fastställa datum som passar alla inblandade. Någon som dock inte är nöjd med Högsta Domstolens besked är Per E Samuelsson, advokat åt Carl Lundström som också är åtalad i samma mål:
– Det är inget som väcker förtroende hos den breda unga opinion som är på piraternas sida i rättegången. Tyvärr tror jag att det här får en kontraproduktiv effekt där den kommande domen inte kommer att mötas med något större förtroende, hur det än går. Ungdomar skrattar åt det här och tycker det är en fars, och nu har de fått ytterligare vatten på sin kvarn.
Vi på Cybernormer kommer givetvis fortsätta följa turerna i målet mot The Pirate Bay. Andra som skriver om det här är bland annat Dagens Juridik och SR Nyheter.
Cybernorms – processes of norm creation in young web cultures
I was on an afternoon session at the law faculty in Lund yesterday and presented the Cybernorms project. I had earlier told two of my English-speaking colleagues that I would present in English, in opposition to the rest of the presenters that I figured would present in Swedish. But when I finally got there, a bit underprepared, seeing the stern looking crowd I took cover in my mother tongue.
An apology is in place. The following post should be seen as that (please forgive my cowardice, Julija and Lucas! Now let me correct my error). In addition to this, the project hasn’t been good at giving descriptions of the project for the non-Swedish speaking. This is a continuation of what we have written here.
The reason I was presenting at all was that we as Department in Sociologist of Law had been invited by the Law faculty in order to get to know each others’ research a bit closer. We all share the same research objective in terms of that law is an important part of our research, may it be in the field of genetically modified crop and its application process, environmental law, criminal gangs cases, involuntary care or online norms and for instance copyright.
The “cybernorms” project
This project, that runs this blog, translates to something like Cybernorms – processes of norm creation in young web cultures. It is administratively placed at Lund University and the department of sociology of law, and was started by Dr Måns Svensson, Stefan Larsson (me) and Professor Håkan Hydén, with the official starting date 1 May 2009. This site was however put up in March 2009 and we did a survey on file sharing norms already in January/February the same year. Partly because it was in line with my PhD thesis theme and we figured that we might as well get started as fast as possible. Måns and Håkan were (and is) supervising my PhD research (a couple of few more months left).
When sketching the research project we contacted The Pirate Bay, the BitTorrent tracker that was convicted last year (the men behind it), since we figured that if we are to understand the new practices we need to discuss and receive ideas with people have a good view and insights in the details of the technology-related behaviour. We received attention for this when we later received funding for the project from KK-stiftelsen as one of 9 projects in a pretty grand (SEK 35 millions, about 3.5 million Euro) research program on “young web cultures”. These contacts lead to Marcin de Kaminski, a competent voice in the debate who has become a part of the project.
The project receives funding from KK-stiftelsen from 1 May 2009 until last of April 2013. And the four-year-project is soon to develop from focusing illegal file sharing and its applicable legal norms to also include research regarding the use of pictures online as well as gaming for monetary reasons, likely focusing online poker and its normative structures (and issues).
The first survey we did last year we released as a report also containing an outline of a European legal trend contrasting the social norms of file sharing. Måns and I wrote it and called it Social Norms and Intellectual Property – Online norms and the European legal development and is downloadable from the link.
The second survey and the comparison to the first as well as the very interesting analysis of the effects of the implementation of the IPR enforcement directive in Swedish law, generally called ”the IPRED-law” is under preparation in an article. We have released a few preliminary results on the blog, and you can find our statements in national press when the IPRED-law celebrated its first year in force.
We will perform interviews with 9th grade students in the schools of Lund, starting this fall, in order to get a good understanding of how what place the internet has for these digital natives, so to speak. This will be related to all the three areas of interest in this project, which together hopefully will unlock questions that not merely relates to simplistic issues of each case.
The overarching question regards the creation of social norms in young web cultures and their relation to legal norms, that sort of forms the traditional system the this new practices are born into, often in contrast and conflict.
We have a collaboration with ERICSSON, the company that builds infrastructure for mobile traffic data, and have discussed how we can exchange ideas and information relevant for both parts. One track has lead to a possible offspring project we only briefly mentioned before regarding access to internet for children in India, which we want to use as a means to strengthen child rights, via the educational environment. We also discussing with other partners for scientific collaboration and will release it as soon as it finds a more permanent shape.
So, Julija and Lucas, I hope this can be accepted as an apology for not presenting in English yesterday and also work as a decent presentation for anyone interested in the project that does not speak Swedish. A few international traces can be found online, though: When we released figures on uses of anonymity services among the 15-25-year-olds it spread to blogs in English, English, Hungarian, Spanish and Polish.
And a way to read the blog in English, or something with similarities to English, and perhaps as a last resport, is to use a translator in this way, where “cybernorms” is translated to “cyber standards”. Of course, don’t trust the exact formulations, but one might get the overall picture of what’s written. And if you are not satisfied with that, you can smurfalize it all and for instance find out that the new copyright proposal doesn’t “smurf much difference”.
Nya upphovsrättutredningen gör ingen skillnad
Så kom den då, Upphovsrättsutredningens delbetänkande som något försenat släpptes (2010-04-08). Utredningen uppvisar inte en strategi som bygger på ”more of the same”, dvs. ytterligare hårdare tag mot fildelare. Istället för straffrättsliga medel har utredningsmannen, Jan Rosén, utvecklat lagens civilrättsliga regler. Det införs nya allmänna bestämmelser om avtal. Vidare justeras reglerna om avtalslicenser i olika hänseenden. Utredningsmannen föreslår
- bestämmelser om tolkning av upphovsrättsliga avtal,
- att sådana ska kunna jämkas enligt avtalslagens allmänna jämkningsregel (i 36 § AvtL),
- att den som har ensamrätt att utnyttja upphovsrättigheter ska vara skyldig att utnyttja dessa rättigheter,
- att en ny allmän avtalsrättslig ersättningsbestämmelse ska införas som ger upphovsmannen rätt till skälig ersättning när förfoganderätten överlåts eller upplåts till någon annan (läs t ex film-, skiv eller bokförlag),
- att avtal om överföring till allmänheten liksom offentligt framförande av ett verk ska gälla för en tid om tre år och inte medföra ensamrätt, om inget annat har avtalats, vilket har särskilt betydelse vid utnyttjanden som sker i internetmiljön. Denna bestämmelse innehåller en avsevärd skillnad gentemot gällande rätt.
Dessutom införs modifiering av reglerna om filmavtal och om upphovsrätt till datorprogram som skapats i anställningsförhållanden. I det första fallet försvagas och i det andra fallet förstärks den ideella delen av upphovsrätten, dvs att datorprogrammet inte mot upphovsmannens medgivande får förvanskas eller ändras.
Låt mig säga det direkt. Hela utredningsförslaget andas en strävan efter att med rätten skapa legitimitet och stöd för rättsliga konstruktioner som hotas av den tekniska utvecklingen. Såtillvida har utredningsmannen förstått vad det handlar om. Den konflikt på upphovsrättens område som fildelningsproblematiken blottlagt handlar om relationen mellan upphovsman och den som ekonomiskt förfogar över upphovsrätten genom att ha köpt upp densamma. Det är för att mildra denna konflikt som de nya reglerna införs. Det är en vanlig funktion hos rätten, att den används av politiker för att ge uttryck för att man bryr sig och gör något åt ett samhälleligt problem. Det är dock så att de regler som införs oftast inte har någon avgörande betydelse för lösningen av problemet. Så tycks det vara även i detta fall. Det finns anledning att förvänta sig att utredningsförslaget inte blir särskilt populärt i praktiken. En reflektion i detta perspektiv är just att de civilrättsliga regler som införs är dispositiva och kan avtalas bort av starkare parter. De regler om jämkning och annat som föreslås är inte av sådan karaktär att de kommer att lösa de praktiska problemen.
Utredningsmannen ställer sig på den individuelle upphovsmannens sida och ställer denne i centrum. Utredningsmannen tänker väl sig att detta ska leda till ökad legitimitet för upphovsrättslagstiftningen som sådan, i det att människor ska vara benägna i större utsträckning att betala för upplevelser som de annars kan tillgodogöra sig gratis genom fildelning. Eller för att använda utredningsmannens egen retorik i den artikel som publicerades på DN Debatt: ”Ambitionen är att erbjuda klara och begripliga avtalsregler, att underlätta användningen av skyddade verk och andra prestationer och att smörja det maskineri som låter litteratur, musik och konst nå ut till allmänheten”.
Denna ambition må ju framstå som god, men det finns anledning att ställa sig tveksam till frågan om föreslagna åtgärder förmår att åstadkomma det önskade förhållandet. Om vi försöker oss på en vetenskaplig (läs rättssociologisk) analys av situationen kan vi konstatera att neurovetenskapen nu även nått juridiken. Inom den framväxande disciplinen för kognitiv jurisprudens(som bygger på kognitiv neurovetenskap), har de två amerikanska professorerna, Oliver Goodenough och Gregory Decker ställt sig frågan: ”Varför stjäl goda människor intellektuell egendom” (Goodenough och Decker 2006)? Författarna bygger på de resultat som skapas genom kopplingen mellan vårt nervsystem och hur vi tänker och omsätter tanke till handling. Idén är att vårt beslutsfattande styrs av en kombination av den genetiska organisationen av vår hjärna och influenser från de fysiska, sociala och kulturella miljöer vi lever i. Dessa tillsammans formar vårt minne och våra vanor, och utvecklar kapaciteter såsom medvetna tankar, logik och förmåga att skapa och forma externa institutioner, exempelvis lagen och rätten. Emotion är också en viktig komponent till stöd för ett effektivt rättsligt system (Maroney 2006). Således skriver författarna, måste äganderättens regler vara kraftfullt förankrade i våra känslomässiga reaktioner för att vi ska erkänna och respektera rätten till egendom. Vi är också beroende av vissa primitiva kognitiva reaktioner i den mänskliga hjärnan: hjärnan har en struktur som gör att människor kopplar äganderätten till de saker som vi uppfattar som ägodelar. Dessutom förstärks den känslomässiga komponenten i äganderätten genom att vi associerar till fysiska ägodelar. Detta gör att immaterialrätten står inför allvarliga utmaningar när det gäller frivillig efterlevelse. Problemet med upphovsrättens efterlevnad i detta perspektiv är inte en fråga om rättslig reglering utan känslomässigt. Istället för känslomässiga reaktioner aktiverar upphovsrätten de delar av hjärnan som har med kreativt skapande och uppfinningar att göra. Det tycks således som att kreativitet belönas på annat sätt och att dessa har anknytning till värden som respekt och prestige å ena sidan och att hålla något hemligt å den andra sidan. Författarna drar därför följande slutsats:
Upphovsrätten sänder ett budskap till lagens mottagare som strider mot äganderättsbegreppet. Det är ett budskap som kräver respekt, men inte pengar. I detta perspektiv framstår fildelning som legitim och inte som ett brott. Vad vore ett bättre sätt att visa respekt för upphovsmannen än att sprida föremålet för uppskattning till andra? Och gärna under anonymitetsskydd!
Om dessa antaganden är korrekta, finns det ingen användning av “mer av samma sak, bara hårdare”, vilket återspeglas i den hittillsvarande rättsliga utvecklingen på området såväl i Europa som i USA (Jfr Goodenough och Decker 2006, s. 18). Detta kommer inte att ge märkbart bättre resultat när det gäller lagstiftningens efterlevnad. Den forskning som vi bedriver inom Cybernormsprojektet och som kommenterats nyligen i anslutning till ettårsdagen av IPRED-lagens införande i Sverige, har visat att det snarare tycks vara så att de nya metoder som produceras av den tekniska utvecklingen kommer att betraktas som normala och legitima, om än olagliga. Det må vara att den hittillsvarande medieutvecklingens olika tekniska innovationer inte har varit upphovsrättens motståndare, som utredningsmannen hävdar i sin artikel, men detta är ett påstående som bygger på att upphovsrätten varit knuten till en materialiserad produkt, en LP-skiva, en DVD, en CD-skiva eller en bok. Men när upphovsrätten går över till att ”enbart” hantera upplevelser som laddas ner i det särskilda fallet, går det inte längre att ens i en överförd bemärkelse att associera till äganderätten till fysiska ting.
Brott brukar betraktas som ett avvikande beteende. Begreppet avvikande beteende förutsätter att det finns en måttstock som identifierar vad som är “normalt”. När tidigare olagliga beteenden blir normala kan de inte längre anses som avvikande, Det är den lärdom vi kan dra av historien. Den nuvarande historiska situationen tyder på att vi har anledning att förvänta sig något liknande hända i samband med fildelning, såväl som i andra delar av informationsteknologin. Vi bör komma ihåg att för något mer än hundra år sedan var strejker på arbetsmarknaden fortfarande olagliga i de flesta europeiska länder. I Sverige gällde den s k Åkarpslagen fram till 1904. Fackföreningarna hade ingen formell rätt att företräda sina medlemmar och förhandla med arbetsgivarna. Kollektivavtal har inte formellt godkänts i Sverige förrän genom lag 1928. Dessa rättsliga instrument hade en dramatisk historia innan de blev till ledande mekanismer (särskilt i Sverige) för att reglera arbetsmarknaden. Faktum är att för mindre än 80 år sedan sköts arbetare till döds i Sverige för att de deltog i en demonstration för arbetstagares rättigheter (Ådalen 1931). De som drev fram kollektiva rättigheter var eniga i sitt motstånd mot den rådande produktionsordningen, skråväsendet inom hantverket och jordbrukssektorn. Trots att de storskaliga villkoren för industriell produktion länge funnits tog det tid innan dessa nya regleringsinstrument kom att godtas. Men i dag är de allmänt omhuldade i hela den industrialiserade världen. När vi nu står inför övergången från ett industriellt samhälle till mer av ett informationssamhälle som bygger på digital teknik, har vi anledning att bära med oss dessa erfarenheter från tidigare och liknande övergångsperioder i samhällets historia.
”Att skyddade verk görs lätt tillgängliga för allmänheten genom smidig rättighetsklarering, givetvis mot skälig ersättning, framstår som något av samtidens och framtidens angelägna samhällsprojekt”, skriver utredningsmannen i DN Debatt. Det är inte svårt att hålla med. Han föreslår därför inrättande av en svensk modell enligt beprövad erfarenhet i industrisamhällets mer lättidentifierade maktstrukturer, nämligen att de organisationer som är mest representativa och som bäst företräder upphovsmännen bör få lagstiftarens mandat att utveckla den kollektiva licensieringen både när det gäller den svenska och den internationella repertoar som används i Sverige.
Det är säkert lättare att överlåta problemhanteringen till särskilda ”experter” eller partsrepresentanter för att på så sätt skapa solidaritet med befintliga storskaliga system. Men vad artikeln om kognitiv jurisprudens lärt oss är att vanliga människor inte kan ta till sig en spontan solidaritet med (upphovs)rättsregler som inte har en förankring hos våra känslor för något som vi kan identifiera oss med. Vanligt folk har uppenbarligen svårt att solidarisera sig med distributörernas ekonomiskt betingade äganderättsanspråk. Så länge dessa inte kraftigt modifieras kan man inte förvänta sig någon spontan efterlevnad av upphovsrättslagstiftningens regler. Den kan möjligen tvingas fram genom lag, med då till ett pris som riskerar att bli för högt. Redan Pirate Bay-domen har i stor utsträckning visat sig vara en Pyrrhus-seger. Den föder motreaktioner som har oanade konsekvenser även på andra än upphovsrättens område.
Tillägg: En omarbetad version av detta inlägg är idag infört på Sydsvenska Dagbladets Debattsida.
Tillägg 2: Upphovsrättsutredningens delbetänkande diskuteras även på många andra håll.
Läs- och länktips
Jonas Andersson & Pelle Snickars (red.): EFTER THE PIRATE BAY
Måns Svensson and Stefan Larsson: Social Norms and Intellectual Property – Online norms and the European legal development
Paul Przemyslaw Polanski: Customary Law of the Internet (Volume 13)
Håkan Hydén, Stefan Larsson, Dennis Töllborg: FRAMTIDSBOKEN: Volym 1.0 - 'The Darling Conceptions of Your Time'
Matthias Baier, Måns Svensson: Om normer
Projektets Facebookgrupp: Gå gärna med!
