Nu kommer vi sätta oss och jämföra med förra årets enkät och med andra undersökningar som vi och andra forskare gjort. Tanken är att vi ska kunna stärka de fynd vi gjorde förra året, eller möjligtvis se en förändring. I vilket fall som helst ger det en ovanligt god möjlighet att göra nedstamp i en miljö som annars är svår att ta del av.

Tack till alla som besvärat sig med att besvara vår enkät, det är för oss verkligen jättemycket värt!

För att se till att det här inte blir en för enkelriktad relation så håller vi som bäst på och förbereder en liten överraskning som tack för hjälpen. Vi hoppas ha den klar inom en dryg vecka, så håll gärna utkik här då. Och på The Pirate Bay.

Från och med tidigt i morse och 72 timmar framöver har The Pirate Bays framsida tagits över av oss. Genom att klicka på loggan från “The Research Bay” kommer man till vår webb-enkät. Enkäten är väldigt lik den från förra året, med några tillägg – framförallt gällande nätblockeringar och anonymisering.

Resultatet från förra årets undersökning kommer för övrigt att, ur ett rättssociologiskt perspektiv, presenteras i artikelform. Så snart vi kan kommer vi presentera det hela, även om de akademiska kvarnarna mal rätt långsamt. Däremot har vi en överraskning som vi tänkte överlämna till Internet inom kort. Snart så…

Torrentfreak redan hunnit skriva om den här vändan, där en hel del viktiga frågor besvaras.. Vid eventuella frågor kontaktas vi lättast via kontaktformuläret här på sidan.

Andreas kontaktade mig efter min disputation i oktober för intervjun, och den har pågått i textform lite långsamt och utdraget i tid under ett par månader. Intervjun, som börjar här, tar upp problemet med tankestrukturer uppkomna under andra förutsättningar än dagens och som är förankrade i rätten. En rätt som kan bli starkt utmanad när samhället förändras snabbt. Jag har skrivit om det i termer av metaforernas makt, bl a Under strecket i SvD.

Jag talar i intervjun om ett “‘stigberoende’ i den upphovsrättsliga utvecklingen i termer av en rättslig inlåsning oförmögen att anpassa sig till nyare sociala praktiker i ett digitalt samhälle”, som jag utvecklat här, men även i artikel i skotsk rättsvetenskaplig tidskrift, i nordisk rättsvetenskaplig tidskrift [pdf] och hos Torrentfreak.

Jag tar i intervjun upp frågan om föreställningar om skapande i upphovsrätten, som ibland kritiserats för att i alltför hög grad stå för det “ensamma geniet”. Peter Jakobsson tar upp det – bland annat – på ett bra sätt i sin nyligen publicerade avhandling Öppenhetsindustrin [pdf], som jag kan rekommendera. Vi diskuterar även anonymitetsfrågan, som vi i Cybernormer nyligen var ute i pressen (Svd, DN etc) och snackade om i anslutning till att vi släppte data från vår senaste undersökning.

Slutligen diskuterar jag den komplexa frågan om hur rättens roll påverkas av upphovsrättens bristande legitimitet:

Jag tror att vi under lång tid kommer att få se den dubbelhet som finns nu mellan reglering och enforcement, d.v.s. ett tillstånd av en mycket riskabel mellan-zon där man i Sverige instiftar oerhört långtgående lagstiftning, mycket som en följd av sina internationella åtaganden, men samtidigt inte på bred front tillämpar desamma. Det ger ett förtydligande av rätten som rättspluralistisk – för att vara akademisk – d.v.s. att vi som rättens adressater i högre utsträckning själva har att förhålla oss till olika normsystem, där rätten bara är ett av alla försök till att styra vårt beteende. Man kan uttrycka det som att det finns en stor risk att rätten som imperativ minskar, d.v.s. att “bryta mot lagen” blir mindre laddat.

Vad tror ni om det – vad kommer egentligen det att leda till – påverkas själva rättens roll? Är det en överdriven analys, och om inte, hur stort behov har vi av rättens roll som stark auktoritet i ett samhälle?

Bild: Hans och Greta och det här med spårbarhet

Det handlar alltså om den studie vi redan genomfört två gånger tidigare. Först en gång i februari 2009 (mitt under brinnande TPB-rättegång, men före Ipred). Därefter i oktober 2009 (efter att Ipred trätt i kraft). Och så nu då, i februari 2012 (tre år efter att Ipred trätt i kraft). Vad vi ser i den tredje studien är att 15% av våra respondenter, som alltså är 15-25 år gamla, använder någon form av anonymiseringstjänst. 2009 rörde det sig om 10%. Vi förutspår att den här ökningen kommer fortsätta, särskilt om exempelvis utlåtandet från Europadomstolen leder till en ökad jakt på fildelare.

Datan släpptes via TT, vilket gjort att man kunnat läsa om det lite varstans – såväl i stora som i mindre medier. Från  SvD, DN, P3, svt.se och tv4.se, till  GP, Sydsvenskan, Borås Tidning, and Aftonbladet.  Även bortom Sverige har det här haft visst genomslag, bland annat hos Torrentfreak, BBC news, The local och australiensiska iTNews. I den senare poängterar Stefan Larsson att användandet av anonymiseringstekniker och -tjänster troligtvis kommer öka inte bara på grund av fildelningsjakt utan även med tanke på andra typer av lagstiftning, exempelvis datalagring och andra övervakningslagar.

Vill man kan man läsa om oss även på ryska, tyska, och italienska.

Den vetenskapliga artikel som behandlar de här fynden har inte gått igenom hela processen än, men de tidigare studierna finns beskrivna i artikeln Compliance or Obscurity? Online Anonymity as a Consequence of Fighting Unauthorised File-sharing, som man kan hitta här [pdf].

Internet är fritt men domineras av jättar som Google och Facebook. Vem garanterar individens integritet, vem slår vakt om demokratin? Gör de sociala medierna oss friare eller blir vi mer kontrollerade, fångade i nya normer och sociala roller?

Med i panelen är även Elza Dunkels, forskar vid Umeå universitet om barns och ungas nätanvändning, Thore Husfeldt, datavetare och debattör från Lunds universitet och Hanne Petersen, professor vid Köpenhamns universitet och forskar om kulturförändringar.

Debatten leds av journalisten och författaren Andreas Ekström, som mest är knuten till Sydsvenskan och även har skrivit en bok om Google.

Känn på det här citatet, från Marcin:

“Internet is awesome, that’s a fact”.

Lund i Landskrona har blivit verklighet i och med att Lund University Internet Institute, LUii, kommer att placera sin ledning och centrala stab i Citadellet, Landskrona. Institutet består av tio forskarplatser och konferensmöjligheter. Institutet ska fungera som en plattform för kunskapsutbyte och forskning om internet i samhällsutvecklingen och ska skapa en gemensam mötesplats för experter inom olika områden. Tanken är också att förena akademisk kompetens med pågående projekt knutna till näringslivet. Forskningschef är rättssociolog Stefan Larsson.

Vi har valt att framförallt organisera oss i en ledningsgrupp, som består av Stefan Larsson, Måns Svensson och Marcin de Kaminski från forskargruppen Cybernormer. Samarbetet med Landskrona stad, som har en hel del riktigt intressant att komma med, gäller både lokal (Citadellet) och i forskning. Och den kombinationen är lyckad på många sätt. Landskrona stad släppte nyligen ett pressmeddelande, där exempelvis ordföranden i kommunstyrelsen, Torkild Strandberg uttalar sig om samarbetet:

- Vi välkomnar det fördjupade samarbetet med Lunds universitet. Vi vill stärka banden till universitetet, forskning och andra utbildningsinstitutioner, säger Torkild Strandberg (FP), kommunstyrelsens ordförande i Landskrona.

Med anledning av detta rapporterade även Helsingborgs Dagblad, där vi även berättar om ett av våra projekt som kommer att drivas ihop med Landskrona stad. I första numret av affärstidningen Näringsliv skrevs också om LUii, och den potential som finns i Landskrona nämndes även om de specifika samarbetsformerna ännu inte var helt klara.

Det hela är rätt snabbt marscherat, då det var i september vi gjorde ett upprop för intresse. Låt oss nu bygga vidare, hör av er om ni vill vara med och bygga. Jag är genuint övertygad om att för att förstå och påverka vissa aspekter av digitalisering behöver vi hitta sektorsövergripande plattformar, mellan akademiska discipliner, mellan universitet, företag och offentliga förvaltningar, och så vidare.

Read more in english here.

Icke-nyheter
Det har varit tyst här på cybernormerbloggen, men det är långt ifrån ett tecken på att vi varit overksamma. Tvärtom, vi håller på att bygga saker. Just nu är det några riktigt intressanta grejer på gång med LUii, dvs Lund University Internet Institute. Men – eftersom bläcket ännu inte torkat på kontrakten – så kan vi inte säga exakt vad det är. Än.

Däremot kan konstateras att medlemmar i forskargruppen Cybernormer uttalat sig på lite olika ställen i media i det senaste – om data.

Datalagring genom lag
Håkan Hydén intervjuades i DN häromdagen för att prata om integritetsfrågan i relation till det datalagringsdirektiv som tidigare skjutits upp och på onsdag skall röstas om igen. Håkan talar om samhällsförändring knuten till teknik och om en generationsklyfta:

De etablerade partierna har svårt att hänga med i denna process, menar Hydén, eftersom de är sprungna ur ett annat samhäller där tung industri och jordbruk dominerade.
– De här konflikterna indikerar att det politiska systemet inte riktigt motsvarar de intressegrupper som nu växer fram.

Fildelning, sociala normer och TPB
Måns Svensson intervjuades i Sydsvenskan, där han berättade kort om vår senaste studie, en uppföljning på vår före/efter-IPRED-studie vi gjort tidigare, som handlar dels om sociala normer, men även fildelningsfrekvens och anonymisering. Artikeln är lång och matnyttig och handlar bland annat om verkställandet av straffen i The Pirate Bay-fallet, men även om konflikten mellan sociala normer är rätten som är så tydlig i det här fallet, och om hur polisen satsat hårder den senaste få åren på att lagföra den här typen av brott, vilket har “resulterat i omkring 100 inledda förundersökningar sedan 2009, och utmynnat i hittills 18 domar.”

Vår nya data – bloggpostens mest centrala ord – håller nu på att bearbetas i denna uppföljningsstudie, och presenteras närmre och lite mer samlat framöver.

Datalagring genom policy: frågan om integritet
Ni har väl inte missat Marcin de kaminskis debattartikel på SVT debatt? Det är i samma härad som frågor kring datalagring, det är bara det att Marcin ägnar sig åt att debattera den privatägda, Google-manövrerade istället för den statligt påbjudna. Det handlar om Googles nya policy för datahantering, dvs hanteringen av “vår” data, användarnas. Marcin konstaterar bland annat att den “så kallade förenkling som kommit med Googles nya policy handlar främst om två saker, som ingen av dem är särskilt trevlig”:

Dels har de börjat samlas all data som vi gett bort i gemensamma databaser för vad man menar är effektivare samkörning. Det innebär att relevansen för vad vi blir föreslagna på en tjänst, till exempel Youtube, kan baseras på vad vår aktivitet på andra tjänster, till exempel söket eller för den delen Google sociala tjänst Google+.

Dels har Google nu också sett till att få vår tillåtelse att lagra, samköra och använda vår sökhistorik. Och det är inte bara de sökningar som vi gör från och med nu, utan snarare alla sökningar vi någonsin gjort via Googles sökmotor – ända sedan tidernas begynnelse. Google är visserligen en på det stora hela en relativt ny tjänst, men så mycket som vi söker kan man ändå anta att det är en rätt stor och väldigt blandad kompott de nu skaffat sig tillgång till.

Läs mer här om problemet med (icke-)relevansen av denna massiva insamling av data, och hur integritetsproblemet formuleras i detta.

Det här var de senaste nyheterna. När det gäller övriga icke-nyheter, så återkommer jag när bläck torkat, händer skakats och saker satts i rullning, för att berätta om vårt dos-byggande.

Om inte någon fraggel äter upp det.

Corren Aftonbladet: Centerns roll, kritiken Johanna Nylander om datalagring SR: protester, Centerns splittring SvD: operatörerna, Federley, ungdomsförbunden emot, DN om förseningsböter Skånskan GP

Konferensen går under namnet The Normative Anatomy of Society. Relations Between Norms and Law in the 21st Century och Cybernormer står för en eller flera sessions. Konferensen handlar i stort om “to promote an interdisciplinary debate about the role of norms in our society and their interaction with the law” och konstaterar att “Identifying and questioning these different types of norms is not only a task for sociology of law, but is a field in which multiple disciplines interact. For this reason, the conference aims to promote scientific debate and communication across multiple disciplines.”

Vi har lite löst formulerat målet med cybernormers session(s)som:

The aim of this session is to enhance knowledge and discussions around how Internet creates new norms in society. Social norms that spontaneously grow within different net cultures, but also norms in the shape of legislation aiming to regulate and control activities on the internet.

Det finns även en session som jag satt upp som går under namnet Law, language and mind: The linguistic, metaphorical and conceptual approach on law and norms, där jag följer och utvidgar det metaforteoretiska spår jag drog upp i min avhandling från hösten 2011 – Metaphors and norms. Denna session fokuserar “lingual, metaphorical, symbolic and other fundamental communicative tools role for how law and norms operate, function or are constructed”.

Deadline för bidrag till konferensen är fredag 10 februari. Arrangör är i huvudsak Rättssociologiska enheten vid Lunds universitet.

I USA har under den senaste tiden en rätt hätsk debatt om de två lagförslagen SOPA och PIPA ägt rum. Vi på Cybernormer hade nosat på dem lite tidigt i höstas, men blev egentligen inte varse om lagförslagens betydelse förrän vi i november var i San Fransisco och där träffade nätfrihetsorganisationen EFF. Där var SOPA högsta prioritet, och det av flera olika anledningar. Stefan är inne på en viktig aspekt i en tidigare post här på Cybernormer.

Först, i väldigt korta ordalag. SOPA och systerlagstiftningen PIPA är upphovsrättslagstiftning. Målet är att minska nätrelaterade upphovsrättsbrott av alla de slag. Tanken är att det ska vara en effektiv lagstiftning som gynnar upphovsrättsinnehavare. De verktyg som man framför som främsta vapen mot piratism är att man tillgriper åtgärder fort nog för att hantera Internets snabbhet och dessutom hyfsat intrusiva förslag på vilka dessa åtgärder ska vara. Effektivitet alltså.

Stefan nämner i sin post ett faktum som EFF var väldigt noga med att påpeka: De liggande lagförslagen är som gjorda för att hålla processen kort. Tiden mellan att en klagan lämnats in till domstol och åtgärd utförs föreslås vara fem dagar. Fem dagar är knappt vad ett besked om att man råkar vara part i rättslig tvist med vanlig postgång tar för att komma någon tillhands. Och det är verkligen ingen tid att tala om om man dessutom förväntas aktivera (eller bygga upp) ett rättsligt försvar. I själva verket riskerar därför SOPA döda hemsidor innan hemsidesägaren ens hinner reagera. Först därefter, när skadan så att säga redan är skedd, kan man eventuellt få möjlighet att överklaga.

Jag har i en del intervjuer kallat det cowboy-lagstiftning. Och det tycker jag fortfarande att det är. SOPA är typisk lagstiftning som skjuter först och därefter eventuellt frågar om vad det egentligen var som hände. SOPA skjuter dessutom brett.

Den fråga som upprört de flesta på Internet, och som nog också är anledningen att en del sidor nu är svarta, är att SOPA innehåller väldigt tydliga skrivningar om olika former av domänblockeringar. Dels att sidor som sägs strida mot SOPA helt sonika kan bli av med sina domäner, men också att man i särskilda DNS-filter ska kunna blockera “olagliga hemsidor”. Det är en väldigt drastisk och konstig väg att gå.

Det här med DNS har jag pratat om tidigare, och jag tänkte sno vissa delar därifrån för att illustrera. För något år sedan, när Wikileaks var i ropet, skrev jag den här förklaringen på Svt Debatt:

För att hitta rätt på Internet krävs bra kartor. För att en hemsida ska hittas kopplar man på ett lättförståeligt domännamn och pekar namnet till en mångsiffrig IP-adress. Även utan domännamnet kan servern hittas, men då krävs att man känner till IP-adressen som är betydligt svårare att komma ihåg och skicka vidare. En vanlig anledning till de farthinder och felledningar vi upplever som ”långsamt Internet” beror på glapp i någon del av kopplingskedjan mellan vår uppkoppling och den domän och server vi försökt hitta fram till. Domännamnsystemet är olyckligtvis en av nätets mest sårbara punkter.

Att använda sig av DNS-filter är att mecka med Internet kartor. Genom att filtrera bort sidor ur DNS-systemet kan man göra dem oåtkomliga. Man tar bort kartpekaren och det blir klart mycket svårare att hitta. För de flesta verkar det vara en bra lösning. Det är samma system vi i Sverige har för att filtrera bort sidor som polisens barnpornografigrupp kategoriserat som övergreppsmaterial, för att vi vanliga nätanvändare inte ska snubba in på barnporr. Men, det finns vissa problem. Dels de generella invändningar som jag tycker bör föras fram så fort filtrering kommer på tal, och som kan ses på bilden om i min post om “Tema Trippel-kontroll“. Alltså risken att man blockerar för mycket, inte tillräckligt eller kanske sådant som egentligen inte borde filtreras. Men dels också det argument som faktiskt först framfördes i en senat-debatt om just SOPA och som jag återanvänder i en intervju om nyliga filterförsök av The Pirate Bay.

Vill du bli av med en knarkarkvart i ditt kvarter ringer du polisen. Du byter inte plats på skyltar med förhoppningen att kunderna inte ska hitta dit. Sådant löser inga problem. Istället blir det svårare även för dem som av högst legitima skäl vill besöka kvarteret att hitta rätt.

För visst är det så. Även om det i SOPA-fallet är rättsväsendet som bestämmer om de digitala skyltpekarna löser filtrering och blockering väldigt sällan problem. Det är snabba lösningar på klart mer invecklade bekymmer. Genom att försöka filtrera bort fildelningssidor, som sker på flera håll i Europa just nu och som också är en del av SOPA, krånglar man till det för användarna – men de som vill hitta dit kommer ändå kunna göra det (se tydligt exempel från Belgien här, ca 17m27s in). Men resultatet blir med tiden allt fler svarta hål på Internet, och det är något som försvårar även för gemene man. Särskilt när SOPA då är tänkt att agera fort. Risken är att det blir fler hål än vad man hinner laga.

Utifrån ett nätperspektiv är det förstås väldigt dåligt.

(Som talande exempel här kan man ta den Svt Debatt-artikel jag citerar ovan. Av någon oförklarlig anledning har Svt bytt publiceringssystem och därmed gjort en hel massa innehåll otillgängligt. Det handlar förstås inte om filter, men illustrerar ändå problemet med de svarta hålen. För att kunna länka in artikeln måste jag gå via omvägar för att lyckas hitta lagrade kopior någon helt annanstans på Internet. Svårt att hitta, men inte omöjligt.)

Som avslutning klipper jag in en pedagogisk och förklarande film om SOPA. Vill man ha snabbvarianten kan man titta på den här bilden (som innehåller vattenskotrar, Oprah Winfrey och ledsna kattungar).