Avhandling klar. Disputation på gång.
Ja, ni kanske såg oss oss i dn, där vi berättade om vår stora fildelningsstudie, utförd via TPB-sidan. Den gav eko bl i Expressen och torrentfreak som rapporterade, och fick kritik från en som har svårt med att cybernormer studerar kriminalitet och har ett projekt ihop med Ericsson. Man kan även läsa i DN att resultaten förvånar bokbransch och Voddler.
Nog om det. Min avhandling – Metaphors and Norms. Understanding Copyright Law in a Digital Society – är nu tryckt och ligger och väntar på att prövas inför betygsnämnd och opponent. I avhandlingen ingår alltså inte TPB-studien, men de tidigare studierna som vi gjort om fildelning och anonymisering, mm. både innan och efter IPRED trädde ikraft.
Du kan ladda ner den här: Metaphors and Norms – Understanding Copyright Law in a Digital Society [pdf]. Gör det!
En snabb beskrivning av avhandlingen kunde vara:
Det här är en sammanläggningsavhandling i rättssociologi som – via fyra artiklar och en kappa – dels visar hur upphovsrätten förstärks och breddas när den möter den digitala utmaningen, och dels visar hur de sociala normerna är exceptionellt svaga på just det här området. En delstudie rör exempelvis de sociala normerna innan och efter IPRED infördes i Sverige. En annan delstudie visar hur IPRED påverkar användningen av kryptering för att bli mer anonym på nätet.
I syfte att förklara denna tydliga klyfta mellan de rättsliga och de sociala normerna utvecklar Stefan Larsson i sin avhandling en teori om hur metaforer och underliggande tankestrukturer relaterar till just normer. Han visar hur vissa rättsliga metaforer nästan omärkligt förändrats i sin betydelse i övergången till det digitala och hur detta lett till en konflikt mellan de underliggande tankestrukturerna i upphovsrättslagen relaterat till de sociala normerna. Föreställningar om verkligheten idag stämmer inte överens med de föreställningar som dominerade när upphovsrätten växte fram.
En något mer akademisk beskrivning hittar du här.
Kom gärna till disputationen
Tid: fredag 14 oktober, kl 13:15
Plats: Pufendorfsalen, Lilla Gråbrödersgatan 3C, Lund.
Om mätbarhet och metaforer: Om boken Framtiden
Det sägs att människan är alltings mått. Och, visst, vi har ju som människor svårt att lämna just det perspektivet. Och när människan bygger det digitala byggs även det största massmätningsinstrumentet världen skådat.
Det här är några spridda anteckningar från utkanten av pyramiden. Saker som lockades fram av Eric Schüldts och Jonas Anderssons relativt nysläppta bok Framtiden (på Ivrig förlag). Kanske är det lite sent att komma nu. När svärmen har dragit vidare, andra böcker kommit ut. Se det som en logg. Och när jag läste, och antecknade, befann jag mig i utkanten av den uppkopplingsbara zonen. Där de elektromagnetiska vågorna är så svaga att jag var tillbaks i gymnasietidens modemackompanjerade tålamod. Nu är jag åter (i framtiden).
Den accelererade uppkoppladheten, känslan av ett flöde och digital delaktighet fanns inte där. Och det är det som boken Framtiden handlar om, bland annat. Om den nutida statusen på nätverkets plats i våra liv som något ofrånkomligt, som en nödvändighet i vår tillvaro, som ett behov och längtan – och saknad.
Framtiden påminner mig lite om Jevgenij Zamjatins Vi från 1921 i sin dystopiska ansats och stundom korthuggna språk. Likheter finns, de genomskinliga strukturerna, det vildvuxna som ett ursprung och återkomst. Och, inte mist, kollektivismen:
“Du blev ett vi, blev en annan, blev något annat, blev något större.” (78)
De explicita referenserna till östblockssystemen, som sovjeten Zamjatin så tydligt har i åtanke, är dock väldigt få i Framtiden, men något kan finns i efterordet via C Wright Mills (125) eller Zygmunt Bauman (133). Zamjatin nämns inte men kan ses som en föregångare till flera av 1900-talets övriga dystopiska verk.
Men till skillnad från Zamjatins Vi så är boken Framtidens handling inte i så central utan snarare ett hjälpmedel i tecknandet av en metafor för det digitaliserade samhället: pyramiden.
Jag kan inte säga att jag recenserar här, snarare associerar några tankar som resonerar mot Schüldts och Anderssons text. För, i någon mening är recensera att mäta. Och det är en sak jag just nu vill undvika.
Jonas Andersson berör fildelningens betydelse i bokens efterord. Fildelningen, menar Jonas, kan tala för ett större skeende, ett samhälleligt förändringsperspektiv.
“Fildelningen är – lika mycket som utspelen mot den – egentligen ytliga skärmytslingar som äger rum mot bakgrund av något mycket större: den tilltagande digitaliseringen av allas våra dagliga liv” (129)
Och det där är, inte oväntat, ett perspektiv som jag lätt tar del i. Jag har ju skrivit artikel utifrån ett paradigmatiskt perspektiv, i en ansats att finna det som är en förändringsprocess på bred front. Min precis tryckta avhandling behandlar just upphovsrätten ”in a digital society”.
Om att recensera
Det finns en rad recensioner av boken Framtiden i landets större tidningar. Newsmillgrundaren Leo Lagercrantz berättar i Expressen att han först såg boken Framtiden som en uppgöresle från avhoppare från de digitaliseringsfrälsta. Men när han läste, och bara fann snack om pyramider, blev han besviken.
Jag ser inte boken som ett första avhopp från den samlade kåren av digitaliseringsfrälsta. Jag ser reflektion, om än i dystopisk förpackning. Jag ser sund eftertänksamhet. En vilja till att förstå vad vi har hamnat i. Utan att därmed hoppa av eller ta avstånd eller propagera för avveckling.
Det visar att omdömet beror på från vilket perspektiv man läser. Om man ville se ett avhopp, med argument, ja, då blir man besviken. Men det är också en process som inte egentligen inrymmer boken, bara läsarens förväntning och följande besvikelse. En sån politisering eller dikotomisering kanske är symptomatisk för en debattsajts skapare? För det tycks vara så mycket av den mediala bevakningen och urvalet kring digitalisering och dess konsekvenser tycks se ut. För/emot. På/av. Om du tycker X, då tycker jag Y.
Men man får inte glömma att allt inte behöver hamna i motsatsförhållanden. Ibland missar man rentav det mest viktiga om man hamnar i en polemisk position.
Därför är Rasmus Fleischers ansats lite mer sympatiskt. Han anger varifrån han kommer när han läser boken. Sen får man gilla eller ogilla just det perspektivet som man vill.
Metaforer
Språket i boken är stundom metaforiskt rikt. Inte bara de uppenbara och underbyggda metaforerna, som pyramiden, eller ens de återkommande om utveckling i termer av en riktning där framåt och uppåt är bra, och i termer av hastighet där accelerationen är positiv. Texten är metaforrik ändå. Utmaningen med pyramidmetaforen är dess tak, dess “toppsten”, som strider mot “här finns ingen början, här finns inget slut” (53-54). Toppstenen är en definitiv början i Framtidens pyramid och ett definitivt slut i Cheops.
Men vad betyder den?
Rättspositivisterna kunde tala om en Kelsens Grundnorm, det ursprung ur vilket alla andra regler kan härledas. Men det, av flera orsaker, är inte ett perspektiv som tilltalar mig. ”Toppstenen i guld” kunde vara protokollen det digitala vilar på. Ur denna struktur tillåts flödet, även om konträra lager byggs ovanpå – koden är lagen – för att vara Lessigist. Det gillar jag något bättre.
Om mätbarhet
Andreas Ekström skrev en fin recension av boken Framtiden åt Sydsvenskan där han avslutade med att konstatera att “årets bok? Kanske är det årets bok”.
Jag log åt omdömet. Först gladdes jag åt författarna. Sen funderade jag kring alltings mätbarhet. Eller snarare föreställningen om alltings mätbarhet. Det finns något ironiskt åt att en bok som ägnar sig åt att i mycket kritisera en övergripande trend åt ett mätbarhetssamhälle blir mätt som svar. Även om den mäts till att ligga bra till i konkurrensen mot andra.
Helena Granström, som skrivit Alltings mått, tillägnas boken. Men hur mäter man en text? Varför accepterar vi så reflexmässigt att det är en positiv sak att skriva årets bok? Vem gör ens den bedömningen?
Jag vet inte.
Hur mäter man denna text och säger att just 120 sidor Zamjatindoftande digitaliseringsreflektioner skall “slå” 357 sidor om…en deckare från Bergen? [mer om mätbarhet, på s 79] Det finns naturligtvis många argument varför en text kan vara bra, och även bättre än en annan text, det är inte det jag värjer mig emot i första hand. Men varför är det en så snabb reaktion från oss att mäta, varför accepterar vi det så enkelt? Vad är det mätbarheten gör med oss – statistiken, topplistorna, inläggen, diplomen, betygen och siffrorna?
Och jag är ju redan en del av akademin – mätbarheten är min norm – det är kanske därför jag så lätt fallit in i pyramiden?
“Om människan redan tidigare hade varit alltings mått blev nu måttet det som definierade människan. Allting skulle mätas, framtidens löfte sa att allting kunde mätas. Och det som inte kunde mätas existerade inte. Sådan var pyramidens lag.
Detta var grunden till din flykt, ditt uppror. Mätbarheten. Föreställningen om att det som inte gick att mäta inte heller existerade. Pyramidens hela syfte var att göra allt – allt – mätbart.
De försökte mäta dig och de mätte dig. De mätte allt de kunde hitta kring dig. Men de missade det allra viktigaste, att du innerst inne faktiskt inte gick att mäta. Du gick inte att mäta, eftersom du var i grunden orimlig. Du var inte byggd som en maskin. Du var en människa, full av en längtan som var omätbar.
Pyramiden sa att du var helt igenom rationell, en pusselbit, en myra, fullt mätbar, katalogiserbar. Du visste att det inte var sant. Du hade det enda som maskinen saknade. Du hade fortfarande en själ.” (Schüldt och Andersson 2011, s. 80)
Mer: CopyriotI copyriotII copyriot III copyriotIV DN Intensifier IntensifierII Intensifier III Artikel i Expressen tar upp boken En sågning i Helsingborgs Dagblad Ekström i Sydsvenskan Liljestrand i DN Henrik Summanen Spektakulärt Sondera Expressen
Samhällsnyttan med en informationstjänst. Läsning av en artikel om TPB och Hovrättens dom
Marcin tipsade just om Jens Andreasson och Kristoffer Schollins artikel i Svensk Juristtidning om Pirate Bay-rättegångarna. Artikeln är nyligen utkommen, och Schollin var ju för övrigt med som sakkunnig i domstolen i fallet. Båda författarna är juristdoktorer och hänger på Handelshögskolan i GBG.
Jag skrollade lite och fastnade. Dels för att det behövs fler kompetenta juridiska diskussioner utifrån ett nätsamhällsperspektiv, och dels för att diskussionen knyter an till sånt jag skriver om i min avhandling som jag håller på att svänga ihop. Andersson och Schollin skriver bra om uppsåtsfrågan, som är central i rättsfallet med TPB. Du hittar artikeln med namnet Goda och onda medhjälpare — Är du socialt adekvat, lille vän? Om Pirate Bay-målets betydelse här [pdf].
TPB-fallet
Tingsrättens dom föll ju april 2009, där alla fyra dömdes till olika tidsvarianter av ett års fängelse och ett gemensamt (”solidariskt”) skadestånd på ungefär 32 miljoner. Samtliga överklagade beslutet, dvs även den ”vinnande” sidan, och de tre av de fyra som kunde inställa sig i Hovrätten dömdes i november 2010 till något kortare, men olika, tidsvarianter i fängelse och ett väsentligt högre skadestånd, uppåt 46 miljoner. Vilket har överklagats till Högsta domstolen av de tre dömda. Här är Hovrättsdomen [pdf].
Uppsåt?
Uppsåtsbedömningen är central i fallet med TPB, och Hovrätten anför att det är tillräckligt med endast en vag relation mellan medhjälparens insikt och huvudgärningen för att anse att uppsåt föreligger. Hovrätten jämför och relaterar till ett tidigare fall, som domstolen därmed menar är vägledande, – NJA 2007 s. 929. Andersson och Schollin menar dock att:
Vid en jämförelse av NJA 2007 s. 929 med TPB-målet finner vi att de är tämligen olika….
…I relationen mellan de tilltalade i TPB-målet och de okända användare i olika länder som tillgängliggjort något av verken i åtalet finner vi en annan typ av relation. Denna relation är inte bara generell, den är också hypotetisk. Från att ha krävt en viss, om än ej fullständig, överensstämmelse mellan en tilltalads föreställning om händelseförloppet och det verkliga förloppet, så kräver man nu endast en hypotetisk föreställning om sådana händelseförlopp i allmänhet. Genom att denna hypotetiska relation anses vara tillräcklig sänks kravet på subjektiv täckning avsevärt, även jämfört med NJA 2007 s. 929 (s 538).
Därmed är kraven rätt låga för att att bedömas ha uppsåt till brottet. Det leder till en vidgad kriminalisering, dvs att många är de tjänster som skulle bedömas vara medverkande till upphovsrättsbrott. Även en sökmotor som Google.
Social adekvans?
Hur hanterar då Hovrätten den vida kriminaliseringen – för inte vill de väl kriminalisera en så allmän tjänst som en global sökmotor eller riskera att nästan alla större informationstjänster som om så bara delvis kan användas för att sprida upphovsrättsskyddat material utan tillstånd inkluderas? Nej, de börjar laborera med ”allmännytta” via ett i den juridiska doktrinen gammalt begrepp om s k ”social adekvans” (därav namnet på Andreasson och Schollins artikel). Det Andreasson och Schollin fokuserar är därmed den allmänna bedömningen av exv en söktjänsts eller informationstjänsts nytta som Hovrätten hävdar måste göras, som en konsekvens av att Hovrätten utvidgat kriminaliseringen, dvs sänkt kraven för att uppsåt skall anses föreligga (man pratar gärna i såna här passiva termer när man har med juridiska frågor att göra – “att det skall anses föreligga” – av vem? – domstolen!).
Dvs, först sänks kraven för uppsåt, och sedan görs en bedömning av den ”sociala adekvansen” kring tjänsten. Om den då är socialt adekvat, eller vad man ska kalla det, trots att uppsåt föreligger (vilket det härmed säkert oftast gör) så är den tilltalade fri igen. Detta låga krav leder då i realiteten till att bedömningen i sig är onödig – alla är ju medverkande:
Om man nu finner det nödvändigt att konstruera ett medhjälpsbegrepp med så lågt ställda krav på korrelation mellan en tilltalads föreställning om händelseförloppet och den egentliga huvudgärningen att det inte krävs något annat än ett hypotetiskt likgiltighetsuppsåt, så kommer uppsåtsprövningen i praktiken att ha spelat ut sin roll vid bedömningen av mötes- och söktjänsters upphovsrättsliga status (Andreasson & Schollin 2011, s. 539).
Det gör ju även den där andra bedömningen, om samhällsnytta, desto mer betydande (rättsligt sett). Här följer Andreasson och Schollin upp med en bra diskussion om samhällsförändring och immaterialrättens plats i samhället i förhållande till digitalisering, med referenser både till googlerådgivaren och upphovsrättsexperten William Patry och upphovsrättsexperten och kritikern James Boyle. De diskuterar även ”upphovsrättens inlåsningseffekter” (som jag gjort en stor poäng av i en längre akademisk artikel, i gästblogg på torrenfreak och här på cybrnrmr). De skriver:
Upphovsrättens inlåsningseffekter samt TPB:s och andra liknande aktörers potential att bidra till ökad tillgänglighet och delaktighet är något som bör beaktas i en bedömning av den sociala adekvansen. Det skulle ju faktiskt, med ett på sätt och vis Boyleskt perspektiv, kunna hävdas att TPB faktiskt har tillgodosett grundläggande upphovsrättsliga värden som informationsfrihet, kreativitet och yttrandefrihet (s. 548).
Och så som Hovrätten formulerar bedömningen:
Om en söktjänst till sin karaktär är sådan att den i första hand är ett värdefullt verktyg i laglig verksamhet och allmänt samhällsnyttig, om denna legitima användning dominerar, men spridning eller överföring av olagligt material trots försiktighetsåtgärder inte kan uteslutas, kan driften av en sådan tjänst i objektivt hänseende komma att bedömas som tillåten.
Bedömningen om vad som är “allmänt samhällsnyttigt” har troligen många gått bet på genom tiderna. Det är en vansklig det-beror-ju-på-bedömning som normalt sett inte klingar väl med det rättsliga “objektiva” uttolkandet till vardags. Vad är det, med andra ord, som skall inbegripas i denna samhällsnytta? Nyttan för sedan gammalt etablerade aktörer? ”Det allmännas” behov av att kunna hitta vilken information som helst? Hur är det med fri tillgänglighet till rättsligt inlåst musik och film, mm., – kan det ligga i samhällsnyttan? Såklart menar inte Hovrätten det senaste. Hur är det med den närmast stundande utvecklingen av digitala tjänster? En snäv bedömning riskerar väl rimligen att hålla tillbaka en sådan utveckling, eller? Bedömningen är vansklig, den modell Hovrätten väljer är svår, speciellt i ljuset av den inlåst och svåradapterande upphovsrätt.
Enögd kulturekonomi
Valet av just det domstolscitatet är egentligen medieforskaren Jonas Anderssons, som var inne på den ensidiga syn på kulturekonomin som det vittnar om, på SvD opinion strax efter Hovrättens dom föll. Han tar bl. a. upp en poäng som Hovrättens resonemang går miste om:
Det märkliga med detta resonemang är att det bortser från den extra spridning som sker tack vare fildelningen, till exempel av verk som överhuvudtaget aldrig skulle bli köpta eller uthyrda annars. Fildelningen bidrar onekligen till att skapa kännedom om verk, och tjänstgör som en slags provsmakning vilket leder till en bredare smak, en mer bevandrad och intresserad kulturpublik, som i slutändan köper avsevärda mängder DVD- och Bluray-filmer, biobiljetter och videospel. Fildelning är en magnifik distributionstjänst, som låter medborgare provtitta och provlyssna på material.
Jonas visar på den dubbelhet som finns i musikbranschen i praktik och juridik:
Underhållningsbranschen befinner sig i en schizofren situation. Å ena sidan medger man att värdet på en digital fil är att jämföras med radio, då tjänster som Spotify medför att användarna betalar en jämförelsevis blygsam avgift för att ta del av materialet, medan upphovsmännen får en tillika ytterst blygsam ersättning per överförd fil. (Ja, även Spotify bygger på fildelningstekniken.) Å andra sidan för man en juridisk kamp där man sätter ett fiktivt värde på de filer som överförs genom Bittorrenttjänster som The Pirate Bay.
Här tar Jonas Andersson upp mitt exempel med exemplarmetaforen i upphovsrättslagen [pdf], som jag beskriver i mitt bidrag till antologin Efter The Pirate Bay (som även Schollin var med i – och Jonas var ju redaktör). Dvs, vanskligheten med att använda analogt förankrade modeller för värdebestämning av digital filöverföring.
“Om att med ödmjukhet blicka mot framtiden”
Andreasson och Schollin gör även en intressant bedömning av e-handelslagens omfattning i förhållande till TPB, som jag inte tar upp här, och de rundar av med en rätt ödmjuk attityd gentemot det kommande och varnar för att slå ner för hårt mot nya ”informationstjänsters” digitala lösningar och innovationer:
Bedömningar av informationstjänsters sociala adekvans, bristande gärningsculpa och e-handelslagens omfattning blir med nödvändighet svåra normativa bedömningar som inte kan undgå att handla om att med ödmjukhet blicka mot framtiden. Det kan tänkas att vissa tjänster endast är destruktiva, men i många fall är bilden betydligt mer mångfacetterad. Det gäller att försöka se till att de rättskonstruktioner som framtolkas är väl balanserade och inte stannar vid att skydda de tjänster och de tekniker som redan är etablerade utan också lämnar rum för det som kan bli framtidens etablissemang (s 556).
UPPDATERING. Med en trögrörlig reaktionstid (posten har varit uppe i flera dagar) får jag påminna om att inte missa Rasmus Fleischers (copyriot) kommentarer kring artikeln, där han ser problem i argumentationen.
SvJT
Om den metaforiska kampen om att få definiera TPB.
‘Copying is not theft’
Jag har varit inne på det förut, den där tanken om hur exemplarkontrollen i upphovsrätten inte fungerar så bra i sin överförda bemärkelse online. Hur det metaforiska inramandet i att överföra begrepp från en analog, fysisk kontext till en digital kontext som innehåller helt andra typer av begränsningar. Ni vet, är det verkligen stöld att kopiera, osv.
Man kan uttrycka problemen med den metaforiska överföringen som jag gjorde i min och Håkans artikel förra året*:
When the idea of property rights are established in an analogue reality and then transferred to a digital one, certain problems will occur. An obvious one, which reflects the two sides of the debate over the handling of media content, is the “copyism” of Internet communications on the one hand and “theft” on the other. From a traditional perspective, the illegal file sharing of copyrighted content has been called theft. The metaphor is problematic in the sense that a key element of stealing is that the individual who has been robbed physically loses the stolen object; this of course is not the case with file sharing, since files are copied.
Men man kan också uttrycka det med en liten film och musik, vilket på många sätt är mycket roligare. Sitter och hetsar med avhandling som jag ska blir klar med i sommar, och kopplade av med lite slösurfande kring saker jag skriver om. Trillade på den här. Copying is not theft.
* Larsson and Hydén (2010) Law, deviation and paradigmatic change: Copyright and its metaphors, in Vargas Martin et al. Technology for Facilitating Humanity and Combating Social Deviations: Interdisciplinary Perspectives, IGI Global.
Det är ju för övrigt samma dilemma som jag utvecklade i mitt bidrag [pdf] till antologin Efter The Pirate Bay, där jag räknade ut vad en hel bittorrentsajt skulle vara värd om man använde samma monetära värderingslogik som Tingsrätten och senare Hovrätten godkände i fallet med TPB.
En ny era av nyfikenhet: Foucault om remixens och nätverkens tid?
Jag kan inte säga att jag är speciellt inläst på Foucault. Inte mer än det som man lite grann snubblar in på om man hänger i de rätt akademskt färgade kretsar jag rör mig i som doktorand vid en samhällsvetenskaplig fakultet. Men jag vill hursomhelst dela med mig av ett citat från Foucault som fick mig att fundera – vad kunde han förutse 1980?
Det var i januari 1980 som Foucault deltog i en längre intervju i Le Monde, som på den tiden var ett betydande forum för idédebatt. Allt detta står att läsa om i Diskursernas kamp (2008, s. 16-17), som är ett urval av hans texter. Det kanske mest anmärkningsvärda med formen på intervjun är annars att Foucault bara ställde upp på den om han fick göra den anonymt, dvs att den publicerades anonymt. Och så blev fallet.
Oavsett anonymiseringen, passagen som jag fastnade för var denna:
“Jag drömmer om en ny era av nyfikenhet. De tekniska möjligheterna är för handen. Begäret finns; det finns oändligt mycket värt att veta, människor som skulle kunna ägna sig åt detta existerar också. Vad är det som står i vägen? En brist på utrymme: trånga, oframkomliga kanaler, nästan monopolistiska, otillräckliga. Det tjänar inget till att inta en protektionistisk attityd, försöka hindra att “dålig” information väller in och dränker den “goda”. Det gäller att i stället mångfaldiga kanalerna och möjligheterna att ta emot och sända. Ingen livremspolitik på det området! Vilket inte behöver innebära, som man ofta fruktar, uniformering och nivellering neråt, utan tvärtom differentiering och samexistens mellan skilda nätverk.”
Kom ihåg att detta är 1980 – hur kommer det sig att språkbruket fungerar så träffande idag? Är det en översättningsfråga? Kan en översättning från franskan ha färgats av ett modernare språkbruk som leder tankarna till internet och digitala strukturer?
Eller är det jag? Är det mitt eget fokus på upphovsrättsfrågor, fildelning, normstrukturer och nätet i övrigt som gör att jag tolkar in hans ordval i min tankekontext? Hur är det i så fall för er – känns inte språkbruket träffande idag för er med?
Eller är det helt enkelt Foucault? Vad kunde Foucault egentligen säga om internets framväxt och samhällets digitalisering från sitt perspektiv redan 1980? Eller uttrycker han sig så allmänt att det kunde gälla för alla tider? En referens till en evig kamp mellan det etablerade och det nya, som även Sokrates refererar till om de unga Athenarna (via Platon)? Eller i vart fall även för Frankrike på gränsen till 1980-talet – synthens, reverbets och axelpuffarnas årtionde.
Hursomhelst, en ny era av nyfikenhet – det låter vackert. En sådan era vill jag vara en del av.
New article: The Path Dependence of European Copyright
I’ve mentioned that it was on the way (in swedish) before, and have now published a longer academic article on how the development of European copyright is locked in and too (path) dependent on formative moments in the past, making it stuck in its own formulations, standards and metaphors. Which among other things tends to increase the general surveillance of everyone.
In order to make such a claim understandable, I thought I’d make a little longer post today.
The academic article is called The Path Dependence of European Copyright and can be found in Scripted, a journal based in the School of Law, University of Edinburgh (thanks also to Péter Mezei for reading and tips). Don’t miss my guest post at Torrentfreak: Copyright Is Like QWERTY: Locked-In and Retrospective.
In short, I use path dependence theory, the notion of lock-in effects to analyse the legislative trend. It is a way to try to grasp the bigger (legislative) picture, in order to detect the most important problems that this brings. For obvious reasons there are not much space for detail regarding the analysed regulations, it is an analysis based on legislative consequences and initiatives – infosoc, IPRED, data retention directive, ACTA, telecoms reform package – but necessary details for the grand picture is nevertheless brought forward.
To grasp the internal path dependence of European copyright is to try to grasp a grander development, a trend consisting of a multitude of details. As most people know, there is something very inconsistent and discordant between online behaviour and copyright regulation. So, when InfoSoc criminalises more actions, IPRED strengthens copyright enforcement, disconnection from internet for copyright violators is discussed widely over Europe and ACTA is non-democratically negotiated it all says something about the bigger trend, about the track chosen and the consequences that can be singled out. And why it is interesting in the first place is because of its inconsistency with social norms and behaviour.
If our recently finished study on TPB is the side of the behavioural practice, this article gives a good picture of the other side – the legal development – of the battle between social norms and legal norms.
Law and its normative past
It is not chocking or strange that law is in many aspects very dependent on its history, in the sense that history matters. However, concepts and principles tend to create paths that also lock in future legal directions. The problem here is not that legal developments relate to its past, or lock in standardised modes of prescribed conduct. On the contrary, these elements serve as parts of a key function of law – the principle of predictability. And problems occur when they relate to the past in such a manner that it fails to include or to grasp important changes in society, and it is so locked in that it cannot even consider alternatives that might be more efficient, given the new conditions in society. In short, problems occur when law is too path dependent in relation to social change, especially when the conditions of the world has changed so drastically.
…and what about the path dependence of European copyright?
First, the legitimacy issue deals with the fundamental conflict between social and legal norms, making the path dependence analysis important in the first place. This stems in part from the fact that the global copyright construction is a legal complex that in general is based on ideas of the conditions of an analogue world for distribution and production of copies, but it is armed with increasingly protective measures when faced with human conduct in the context of digital networks.
Second, the path dependence of European copyright serves as a strong argument for those who benefit from its conservation. Appeals to tradition impede change by privileging the status quo in terms of an increased protection. The reason why these appeals still prevail as dominant ones is a consequence of the linkage to a strong industry protecting and voicing them, thereby complementing the internal functions of path dependence.
Third, there are power structures that contribute to make this legal path colonise other legal paths. When concerned interests, relying on the power balances of the regulation drafted in non-digital times, seek to maintain their position, other values that the law protects become secondary, such as general consumer privacy and sometimes property. For instance, the Data Retention Directive describes how copyright enforcement may become embroiled in legal efforts against terrorism, the Telecoms reform package shows how it can get tangled up in telecommunications market issues. For that matter, the ACTA shows how copyright can increasingly be understood in terms of trade, and hence, be part of trade agreements that can circumvent more democratic legislative processes on a national or supranational level.
Fourth, from the strong path dependence of copyright there derives a clear tendency to target the ISPs and other intermediaries in an attempt to keep the copyright path intact. The IPRED is a clear example of this, and also the Telecoms Reform Package and, the ACTA further emphasise this fact. There are plans to revise the IPRED, and a recent report from the Commission discusses (PDF, on page 7) that the currently available legislative and non-legislative instruments are not powerful enough to combat “online infringements of intellectual property rights effectively”, which leads to the conclusion that ISPs could be further targeted and involved. The key role of the ISPs is, however, also part of a bigger issue that concerns the character of the Internet as we know it and the features and possibilities for the online enforcement of the law.
Fifth, the development of European copyright, in its broad sense, not only re-builds the Internet in terms of traceability (the IPRED and possibly the Data Retention Directive) but also legal enforcement in terms of mass-surveillance. The potential of technology and its embeddedness in all aspects of social life test the limits on the effectiveness of legal action in determining the borders of legitimacy. It is important to be clear about the fact that the development of a general mass surveillance of the entire population is not an issue to be taken lightly or a development that should be allowed to pass unscrutinised.
Conclusion
The underlying formulations of how copyright is constructed and conceptualised is reproduced and strengthened in various related and sometimes only tenuously related legislative efforts. The trend in European copyright is therefore strongly protectionist, through the expanding and strengthening of rights and their enforcement, and in that it is self-reinforcing and locked in to certain standards.
Further, the path dependence of European copyright serves as a strong argument for those who benefit from its preservation, signalling that there are strong power structures that support the colonisation by this legal path of other legal paths that protect conflicting rights.
Thus, the path dependence of copyright leads to an imbalance of principal importance between the interests at stake. The imbalance lies in that a such a special interest is allowed to modify methods of legal enforcement from the reactive and particular to the pre-emptive and general. The special copyright interest gains at the expense of the privacy of everyone.
Read the entire article here.
Read my guest post at Torrentfreak: Copyright Is Like QWERTY: Locked-In and Retrospective.
Kort om datalagring på is
Håller på att lägga sista handen vid en artikel om upphovsrättens stigberoende. Jag har varit inne på det förut, och det handlar om hur historien blir normativ, hur inlåsningseffekter knutna till val av rättsliga metaforer och föreställningar eller tankefigurer fryser den rättsliga utvecklingen i en viss riktning.
Jag ligger ju ungefär en vecka efter i nyhetsflödet med det här, men ni har väl inte missat att datalagringsdirektivets implementering skjutits upp ett år?
Jag går i artikeln (The Path Dependence of European Copyright) igenom de viktigare europeiska upphovsrättsliga förändringarna som gjorts de senaste sju åtta åren, med rötter något längre tillbaka, och använder implementeringen i Sverige som belysande exempel. Här knyter jag den rättsliga stigberoendet i de mer givna infosoc och ipred, men även hur datalagringsdirektivet spelar in i upphovsrättssammanhanget, men diskuterar även kort telekompaketet och relativt nyligen färdigförhandlade ACTA. Jag återkommer till artikeln när den publiceras i april, men vill bara helt kort ge ytterligare ett eko kring datalagringsdirektivets uppskjutna implementering. Se idg dn svd
Varför är datalagringen intressant?
Dels för att datalagringsdirektivet svänger konsumentskyddet på en principiell nivå, från att operatörer inte ska spara trafikdata längre än nödvändigt för bl a debitering till att operatörena måste spara trafikdata mellan 6 till 24 månader under syftet att bekämpa “allvarliga brott”. Även om Sverige har valt den kortare lagringstiden så är omsvängningen ändå fundamental.
Det innebär inte bara en given stor omkostnad för operatörerna (och därmed konsumenterna), men även ställer det en del frågor kring hur operatörerna skall hålla isär data som skall finnas tillgänglig för polisiärt arbete enligt direktivet och annan data som exv upphovsrättshavare kan begära ut enligt IPRED när deras rättigheter kränkts. Förutom de uppenbara integritetsfrågorna kring den ganska massiva och generella lagringen av nätburet beteende, och telefonerande, så kommer även risken för läckandet av data och huruvida datalagringen hjälper IPRED – och därmed den hyperstarka upphovsrätten – eller ej. I sverige är det delvis upp till HD att avgöra, efter det att EU-domstolen givit sitt svar.
Sen finns ju alltid chansen att datalagringen driver på nätets kryptering och anonymisering, kanske i oväntade riktningar precis som vi visat att Ipred gjort. I bakgrunden lurar även vad man inkluderar i “allvarliga brott”.
Vi har med andra ord alla anledningar att återkomma till datalagringsdirektivet vad det lider.
Se tankar om det nationalrättsliga problemet med med gränslösa nätet, dvs datalagringsimplementeringens krav på lagring inom landet kontra molntjänster. Anna Troberg varnar för integritetsproblemen.
Kreativ nätoperatör undviker datalagring
Intressant utspel från Jon Karlung på internetoperatören Bahnhof idag gällande kommande datalagringslag. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2011 och innebär en skyldighet för telefoni- och internetleverantörer att lagra abonnentinformation i minst sex månader i syfte att bekämpa “allvarliga brott”. Det är denna generella lagring av information om vårt telefonerande och nätvarande som Karlung opponerar sig emot, och menar att brottsbekämpning inte framförallt bör bedrivas genom en allmän övervakning överlag.
Intressant är att Karlung pratar om att låta trafiken passera en VPN-tjänst, dvs att kryptera trafiken och dess loggningsdata i den mån de kan. Det är lite oklart för mig vilken data som då blir tillgänglig för en brottsutredare som begär ut, och vilka möjligheter en internetoperatör har att överhuvudtaget anonymisera sin trafik för sig själv. Någon som vet får gärna kommentera och förklara. Karlung säger till P3 Nyheter:
Rent tekniskt handlar det om en osynlighetspunkt, vi kommer att datalagra allt fram till den här osynlighetspunkten. Vad som händer efter den är inte vårt ansvar och ligger utanför Bahnhof. Så det enda vi kommer att lagra är ytterst lite information som i praktiken kommer att sakna relevans.
Dels sätter det här ju fingret på krypteringens styrka och anonymiserande effekt, men även – mer specifikt – på operatörernas roll i ett gytter av delvis motstående intressen. Om vi börjar med det senare så kan jag konstatera att operatörerna har en nyckelroll i kampen mellan olika intressen på nätet har stått klart sedan länge. Detta är dock något som framöver säkerligen kommer att fortsatt trappas upp, inte bara på upphovsrättsområdet, och operatörerna kommer troligen att känna sig alltmer trängda, och deras roll som neutrala paketförmedlare kommer att undergrävas av en rad intressen. Vi har tidigare sett hur några operatörer tog uttryckligt avstånd från IPRED, medan andra slimmade sin datahantering för att göra IPRED mer svårtillämpad.
I Metro Teknik kommenterar justitieminister Beatrice Ask införandet av datalagringsdirektivet:
Jag har varit skeptisk till det men Sverige är skyldigt att genomföra direktivet. Vi har valt kortast möjliga lagringstid och kommer att ställa krav på hur uppgifterna ska skyddas. Samtidigt ska vi vara medvetna om att den här typen av information kan ha stor betydelse för polisens brottsbekämpning.
Vad Beatrice inte funderar på är väl att lagen med andra ord även kan ha en negativ påverkan på polisens brottsbekämpning, med än mindre samarbetande operatörer och ett än mer anonymiserat och krypterat nät.
Karlung sätter även fingret på en lagstiftningstrend som vi sett delvis knuten till det upphovsrättsliga området men parallellt med annat, gällande mer kriminalisering (typ infosoc), förstärkt enforcement (typ IPRED), mer allmän trafikövervakning av allas beteende i syfte att fiska upp oönskade element (typ FRA). Man kan uttrycka det som att när Harvardprofessorn Jonathan Zittrain skriver om nätets generativitet och förmåga att kunna formas efter behov så kan man spåna vidare och konstatera att om första vågens generativitet skapar gränslösa funktioner över internet så kommer den andra vågens generativitet vara det rättsliga och polisiära svaret för sådant som skrämdes upp av den första vågen. Man skall inte glömma att generativiteten inte bara kan öppna upp och sprida, utan även lagra, låsa och spåra. Vilket då i sin tur får sin reaktion – som Bahnhofs.
När det gäller kryptering och anonymisering har vi ju visat hur IPRED bidragit till ett mer krypterat och anonymiserat fildelningsbeteende, vilket återkommande sätter fingret på frågan om regleringarnas legitimitet. Det finns alltid sociala bieffekter av genomdrivandet av lagstiftning med svagt stöd i de sociala normerna. Krypterad nätvaro är en, operatörernas undvikande lagring av data i syfte att skydda sin viktigaste relation: kunden – är en annan.
———-
Det europeiska Datalagringsdirektivet blev till ett lagförslag i december 2010. Lagrådsremiss från 11 nov 2010.
Läs Swartz detaljerade och nyttiga post om detaljproblemen i datalagringen, men även för en bra förteckning över tidigare rapporterat om lagen.
Journalistförbundet demonstrerar nu på morgonen mot datalagringen, på Mynttorget i Stockholm, eftersom det undergräver meddelarfriheten och källskyddet.
DN-notis: “Bahnhof anonymiserar fildelning“
Krönika i SvD tar upp vår anonymiseringsartikel
Igår skrev journalisten och medieanalytikern Anders Mildner i sin krönika om anonymisering som konsekvens av “jakten på pirater”, som är terminologin i rubriken. Jag antar att den kommer i dagens tryckta upplaga. Mildner lutar sig mot vår nyligen publicerade artikel om anonymisering som konsekvens av IPRED.
Mildner tar bland annat upp att lagstiftaren och politikerna har dålig koll på de egentliga konsekvenserna av den lagstiftning de driver igenom, och skriver:
Med tanke på den energi som politikerna har ägnat åt frågorna, är det märkligt att nästan ingen har funderat över hur den grupp som man försöker klämma åt faktiskt reagerar på de nya lagarna. Jo, nog noterar man att den där femtedelen fortfarande inte lyder. Men av detta drar man inte någon annan slutsats än att lagarna än en gång måste vässas.
Så vad händer då med fildelarna? Svaret är att de faktiskt förändrar sitt beteende. Fast inte på det sättet lagstiftaren tänkt sig. I stället för att sluta fildela, använder de i allt högre utsträckning några av alla de anonymitetstjänster som gör dem svåra eller omöjliga att spåra.
Det är är ju såklart problematiskt när politikerna har dålig koll på de egentliga konsekvenserna av lagstiftning, och det är säkert ofta just så. Vår artikel diskuterar att det finns konsekvenser av en hårdnackad upphovsrättsenforcement som kan komma att påverka även karaktären av internet, eftersom det styr om flödena och uppmuntrar starkare anonymisering. Om man driver igenom lagstiftning som har dåligt stöd i de sociala normerna sker en polarisering, dvs ett slags upptrappning genom de verktyg som nätet bjuder på i sin decentralisering och generativitet.
Mildner tar även upp övervakningsfrågan, om än i förbifarten, dvs den möjlighet till massiv kontroll över dataströmmar som är våra liv som en pågående lagstiftningstrend tycks leda till. Och, om man då lutar sig mot det sociala norm-perspektivet, kan man konstatera att lagstiftning med legitimitetsproblem också kommer att stimulera kontraåtgärder. Den lagstiftningssanktionerade övervakningstrenden är säkerligen en del i stimulerandet av ett mer anonymiserat internet.
Mildner skriver:
Upphovsrättskriget har skapat en ond cirkel. Medborgarna söker anonymitet på internet eftersom de är oroliga för övervakning – och när allt fler försvinner in i dimman och gör sig osynliga på nätet, ökar i sin tur oron hos lagstiftaren, som därför trappar upp jakten ytterligare.
Läs Mildners krönika här.
Marcin om nätaktivism i P1
Igår var Marcin de Kaminski inbjuden till Studio Ett i P1 för att prata om nätaktivism. Programhemsidan beskriver det så här:
Nätaktivism är det nya sättet att visa sin politiska ståndpunkt. Aktivister som verkar via Internet, ofta med syftet att sprida information eller möjliggöra kommunikation. Ett välkänt och aktuellt exempel är Wikileaks, som gjort mängder av sekretessbelagt material tillgängligt för allmänheten. Och för många nätaktiviter är det just den fria informationen som är målet med kampen. En som kan en hel del om det här är Marcin de Kaminski, doktorand i rättssociologi i Lund.
Kolla in programhemsidan och lyssna här.
Uppdatering: Här kapas bloggposten lite av Marcin, för att fortsätta resonera lite. Inhoppet i Studio Ett igår byggde framförallt på flera parallella frågeställningar, vilket kan bli lite märkligt när tiden är begränsad och man inte riktigt hinner klart.
Ett intressant spår är varför nätaktivismen, som Wikileaks fått representera, blivit så stort just nu. Wikileaks menade jag i Studio Ett kan ses som ett resultat av att världen blivit mer komplex. Jag var inne på liknande tankegångar tidigare i vintras när jag skrev om “Wikileaks [som] ett tecken i tiden“. Mitt inlägg i Aftonbladet balanserar lite på en tunn linje av foliehattar, men det finns nog poänger. Lite kort och spekulativt kan man nog resonera i termer av att världen snurrar snabbare nu än tidigare, och att fler frågor kräver svar. Då finns det gott om utrymme för dem som bär på svaren, eller säger sig göra det.
Jag brukar dock hellre vilja ta upp mer konkret teknisk aktivism som fått fäste där människor på olika sätt försöker öppna vägar för kommunikation ut från, och in till, slutna länder. Iran är ett gott sådant exempel, där aktivismen spelade en betydande roll kring oroligheterna under 2009. Burma några år innan dess och de just nu pågående händelserna i Tunisien är andra. Det blir på något sätt mer hands-on när man talar om faktisk aktivism. Bortsett från de rent humanitära skälen till sådan aktivism vill jag påstå att drivkrafterna är liknande; man vill öppna det som tidigare varit stängt.
Cybernorms.net- The Research Bay closed, for this time 12 May 2012At 0900 o’clock Saturday morning local time we closed the survey that we have had promoted on The Pirate Bay, called The Research Bay. After 72 hours we’ve got almost 100 000 answers – covering people of all ages from all over the world! This gives the research community a great pool of data and […]
- The Research Bay, reloaded 9 May 2012Welcome to Cybernorms.net, the blog of the Cybernorms Research Group. We are a group of researchers mainly based at the Department of Sociology of Law at Lund University, Sweden, affiliated with the Lund University Internet Institute. During three days in April last year the Cybernorms Research Group conducted a big survey study called The Research […]
- Releasing data on online anonymity 3 May 2012The week has been a good week in the media for the LUii affiliated Cybernorms research project. With Måns Svensson, head of the research group, in the lead, we released data from our latest follow up survey on file sharing and online anonymity. We found that when compared to figures from late 2009, 40% more […]
- Conference on norms: session on law, language and the mind 25 April 2012The international conference on norms in Lund, Sweden, is now in its second of two days. The official name is The Normative Anatomy of Society – Relations Between Norms and Law in the 21st Century. Its is arranged by the Department for Sociology of Law at Lund University. Picture from the morning plenary. From the […]
- Conference on norms in April 6 February 2012There is a conference coming up 24-25 April at Lund University in Sweden. If you are academically into norms from any perspective, you should probably check it out. The name of the conference is The Normative Anatomy of Society. Relations Between Norms and Law in the 21st Century and it deals with “to promote an […]
- The Research Bay closed, for this time 12 May 2012
