Upphovsrättsligt stigberoende och kolonisering: SOPA och EUs skyddstider
Tänkte puffa för en artikel of mine som publicerades i decembernumret av den nordiska rättsvetenskapliga tidskriften Retfærd. Artikeln översätter begreppet “path dependence” till “stigberoende” och förklarar hur den upphovsrättsliga trenden kommit att bli så inlåst, och anger en rad delvis bistra konsekvenser av detta. Titeln är Den stigberoende upphovsrätten. Om konsekvenserna av rättslig inlåsning i en digital tid och det är ett tema jag behandlat här på cybernormer innan, och hos torrentfreak, men även som engelskspråkig artikel i en skotsk rättsvetenskaplig tidskrift (Script:ed). Eftersom tidskriften är lite obskyr, i betydelsen att man varken kan köpa lösnummer eller hitta enskilda artiklar efter 2008 online, så kan du hitta min artikel här [pdf].
Jag konstaterar i artikeln exempelvis att det upphovsrättsliga stigberoendet leder till en kolonisering av en rad andra värden och rättigheter. Det är bredden av lagstiftningsinstrument som skapar trenden, och visar på koloniseringen:
“När berörda intressen strävar efter att upprätthålla sin position, riskerar andra skyddsvärden att blir sekundära. När stigberoendet leder till en utvidgad kriminalisering påverkar det också hur hierarkierna ser ut rättigheter emellan. Här kan kriminaliseringen av kringgående av tekniska skydd – som Infosoc introducerade – eller konsumentskyddets försvagande i och med IPRED, utgöra exempel. Dessutom, om datalagringsdirektivet beskriver hur upprätthållande av copyright kan bli indragna i rättsliga åtgärder mot terrorism, visar reformen av telekommarknaden hur upphovsrätten kan komma att knytas till frågor som rör telemarknaden, vilket inte minst inkluderar internetoperatörernas roll, och ACTA hur upphovsrätten kan förstås i termer av handel och därmed vara en del av handelsavtal som kan kringgå mer demokratiskt lagstiftande processer på nationell eller överstatlig nivå.” (s. 139)
Att fokusera mellanhändernas som ansvariga har pågått länge, men kan ändå ses som ha intensifierats med det senast tydliga exemplet i den amerikanska SOPA, dvs Stop Online Piracy Act. SOPA kan man såklart kan läsa om i stormedia som SvD, SvD, DN, SR, men lagförslaget har kanske ändå inte fått den uppmärksamhet som det förtjänar. Maktmedlena är oerhört starka, och kan påverka många. NyTeknik förklarar så här:
Lagförslagen SOPA och PIPA innebär att det skulle räcka att det på något enda ställe på Ny Teknik.se, kanske bara i en läsarkommentar, finns en länk till piratkopierat material, för att amerikanska myndigheter ska kunna tvinga internetföretag att blockera hela Nyteknik.se för amerikanska användare.
Inom fem dagar. Utan rättegång.
Lessig är starkt kritisk, nästan med en suck:
SOPA is just the latest, but in many ways, the most absurd campaign in the endless saga of America’s copyright wars. It will be yet another failed attempt in a failed war, and I obviously believe it should be opposed.
Något om skyddstiderna
En annan konsekvens av den upphovsrättsliga inlåsningen är naturligtvis de bisarrt långa skyddstiderna. Den senaste utökningen inom EU skedde i en omröstning i september 2011 och rör skyddet för inspelningarna, som nu förlängs från 50 till 70 år. Detta var jag med och kommenterade i P2:s musikmagasin Mitt i Musiken.
Beslutet motiveras bl a med:
”Artister börjar generellt sett sina karriärer som unga och dagens 50-åriga skyddstid skyddar oftast inte deras framföranden genom hela deras livstid. Därför har vissa artister ett inkomstbortfall i slutet av deras levnad. Dessa kan heller inte alltid förlita sig på sin rätt att undvika eller begränsa stötande användning av deras framförande under deras levnad” (Europeiska unionens råd, 12 september 2011).
Här tycks upphovsrätten ses som ett slags pensionssystem, som på något sätt tycks anta att musikers och producenters viktigaste och mest inkomstbringande tid sker mycket tidigt i deras karriärer och att de även på ålderns höst har rätt att tjäna på vad de gjorde på exempelvis en inspelning för 60 år sedan. Detta är problematiskt, dels för att antagandet är gjort på lösa grunder, det finns inget som hindrar att även äldre artister är aktiva och kreativa, och dels för att påståendet om en förlängning av skyddet från 50 till 70 år efter framförandet skulle ”öka artister produktivitetsnivå” är helt evidensbefriat. Man kan med samma grad av trovärdighet föreslå en diametralt motsatt ståndpunkt, dvs att en kortare skyddstid skulle stimulera även äldre artister att fortsätta skapa istället för att förlita sig på inkomster för något de gjort för mer än ett halvsekel sedan.
Det nya direktivets argument kan ses som en återanvändning av argumentet för ”skapandets bästa”, oaktat det faktum att det snarare hindrar nytt skapande än stimulerar detta, dvs väljer det gamla existerande framför det nya och kommande, till favör för de som äger de flesta inspelningar, dvs skivbolagen.
Upphovsrätten tuffar på och brer ut sig.
Övrigt:
Alexandra Petri om SOPA.
Arbetet och nätet: Luiis första konferenssession
Innan det går för lång tid måste rapporteras från vad som kan beskrivas som Luiis (Lund University Internet Institute) första konferenssession. I Lunds bjöds det in till det 55:e Nordiska arbetsmiljömötet, som för året helt relevant hade uppmärksammat att även det digitala har kommit att påverka stora delar arbetslivet på ett alltmer grundläggande sätt. Vi samlade en session som ett led i att snacka om, formera runt, förstå frågorna med hur relevant det är att bygga något tvärvetenskapligt i stil med Luii.
Efter att ha disputerat på fredagen (14/10), legat i koma över helgen, landade jag på måndagen (17/10) ner som chair för vår dubbelsession. Vi snackade både om konsekvenserna av digitalisiering/internet och samverkande/utvecklande/invecklande/påverkande faktorer överlag men även såklart också med en väldigt relevant inriktning mot arbete och arbetsliv.
Vår session hade namnet:
Labour and the digital: What does the Internet, social networks and digitalised communication change in society and work-life?
Jag skriver mer om detta på FALF’s blogg (Forum för ArbetsLivsForskning), och bland annat en längre logg över de 12 inläggen under dagen.
Metaforernas makt
Jag har idag en understreckare i dagens SvD om metaforernas makt och ofrånkomliga plats i språk och tanke. Den rubrik som gavs fokuserar maktaspekten i första hand, som såklart är betydande och på något sätt ständigt närvarande. Det finns ju något väsentligt relevant i att den som kan etablera en specifik metafor också kan styra hur vi tänker och talar kring ett fenomen.
Den kanske lite dolda baksidan av detta är att meningsskapandet just är ett skapande. Det kunde se annorlunda ut, och den som har tillträdet till att välja begrepp och metaforer att vara betydande, tillåts också att styra tanken i någon mening. Vilket blir extra intressant i förhållande till lag och rätt. Och under ligger en tankestruktur och styr vilka metaforer som skall uppfattas som meningsfulla. Den som kan styra metaforerna besitter en typ av makt. Och etablerade metaforer är svåra att flytta på.
Och då närmar vi oss rätten och rättssystemet. Och de rättsligt etablerade metaforerna är också därmed upphöjda till en oerhört förfördelad position med ett uttalat tolkningsföreträde. För tro inte att det rättsliga på något sätt skulle vara fritt från metaforer. Läs gärna mer i SvD.
Jag drar naturligtvis växlar från upphovsrätten i det digitala samhället, som jag cirkulerar kring i min rättssociologiska avhandling som jag disputerade på den 14 oktober i år.
Uppdatering: Missa inte Torrentfreaks artikel på liknande upphovsrättsligt metaforiska tema.
Avhandlingen
Samtidigt skrivs det om min avhandling idag på lite olika ställen, gärna ihop med en bild på en mycket skäggig variant av mig själv. Under rubriken “Otidsenliga metaforer förvirrar i fildelningsmål” fokuserar Lunds universitets nyhetsflöde på lite olika delar av min avhandling, som normkonflikter mellan rätt och sociala normer, metaforer och underliggande tankestrukturer som delvis förklaringsgrund, m.m. Se även skäggapan reproduceras i PC för alla.
Övrigt
Karin Englund om metaforer i nyheterna (och min understreckare)
Ladda avhandlingen [pdf]: Metaphors and Norms – Understanding copyright law in a digital society.
Beställ den på Lunds universitets tryckeri, hos Adlibris eller hos Bokus.
Har skrivit om metaforer i andra poster här på cybernormer, bland annat om boken Framtiden, om kategoriseringens makt i TPB-fallet, mm.
En glad doktor
Tänkte bara kort rapportera från min disputation i fredags. Kort sagt: betygsnämnden godkände min insats och min avhandling. Ingen av ledamöterna flikade in någon erinran om att något annat borde vara fallet.
Allt gott, således.
Och plötsligt, efter ca 2,5 timmars utfrågning och diskuterande förvandlades jag från en för stunden först rätt så stressad doktorand, till en alltmer utåtriktat engagerad och avslappnat diskuterande doktorand, för att slutligen avluta metamorfosen som en glad doktor i rättssociologi.
Här är de mest centrala för hela föreställningen. Från vänster: Pelle Snickars (betygsnämnd), Jan Ljungberg (opponent), Reza Banakar (betygsnämnd), Håkan Hydén (handledare och disputationens ordf.), Karsten Åström (betygsnämndens ordf., meddelade beslutet), Måns Svensson (handledare) och Stefan Larsson (segerrusig, nybliven filosofie doktor i rättssociologi). Foto: Kari Rönkkö.
Foto: Ulla Larsson
Forskargruppen Cybernormer har med andra ord producerat sin första avhandling, även om jag förvisso påbörjade avhandlingsarbetet innan vi startade forskargruppen. Trots att mycket såklart är mina tankar och mina val av ord för avhandlingen, så går det inte att komma ifrån att mycket är format i den tankekontext som är Cybernormer. Så, i vart fall delvis, är det vår avhandling. Vilket inte minst befästs av att Måns Svensson och Håkan Hydén varit mina handledare och därtill är medförfattare på tre av fyra i avhandlingen ingående artiklar.
Detta betyder inte bara att jag har cybernormer som grupp, som kontext, som tankekatalysator, att tacka för en hel del, utan även att det inte bara var jag som var under prövning i fredags. Vi prövades.
Med framgång.
Det känns bra.
Opponent Ljungberg slipar knivarna. Foto: Peter Mezei.
“Å ena sidan och å andra sidan”. Foto: Peter Mezei.
“It wasn’t me”. Foto: Peter Mezei.
AVHANDLING:
Metaphors and Norms – Understanding Copyright Law in a Digital Society
Ladda ner avhandlingen här [pdf].
Beställ boken på Lunds universitets tryckeri.
Beställ boken hos Adlibris eller hos Bokus.
En ljudinspelning av disputationen har smygit fram på nätet. Ljudkvalitén är dock inte tiptop.
Läs gärna den ungerska upphovsrättsexperten Peter Mezeis recension av både avhandling och disputation.
Lund University Internet Institute – nätverket växer
Som några av er hört jobbar vi nu på att bygga ett forskningsinstitut här nere i Lund, dvs Lund University Internet Institute. Även kallat “Luii”.
Vi ser ett behov av att samla ihop forskare, lärare, studenter och allmänt it-kunniga som ser betydelsen av internet, av digitala nätverk, av dess impact på samtliga delar i samhället, på hur företag organiseras, hur myndigheter agerar, hur alla kommunicerar och till och med tänker – under samma breda paraply. Den traditionella fakultetsuppdelningen som vi har på LU är inte till fördel när det gäller studier kring internets roll och betydelse. Därför vill vi överbrygga den, inte rasera den, men skicka små kontaktspröt över dess murar. Så att vi kan växa tillsammans oavsett institutionell tillhörighet. Så att vi kan smitta varandra.
Inom, utom, över och bortom universitetet.
Därför kör vi nu en kortkort intresseenkät framförallt riktad till forskare, lärare och IT-praktiker vid Lunds universitet, men den är även öppen för alla andra med som tycker att ett Luii låter som en god idé.
Anmäl ditt intresse genom att klicka på den här länken
Goda exempel
Det finns såklart goda exempel på tvärvetenskapliga organisationer som har internet och digitalisering som fokus. De mest kända hittar vi utomlands och är väl Stanford Center for Internet and Society, Berkman Center for Internet & Society (Harvard) och Oxford Internet Institute (OII). Dessa fick dock stora medel att jobba med. Men inte direkt. OII fick så småningom 150 miljoner (2001), the Berkman Centre grundades 1998 av Zittrain och Nesson, och växte mer organiskt från ett litet initiativ till att 2008 bli ett stort tvärvetenskapligt center vid Harvard. Stanford Centre grundades av Lessig år 2000 och har nu vuxit till att ha en rad olika sub-initiativ.
Här har Lunds universitet en chans att profilera sig i Sverige. Om sådana argument behövs.
Varför Luii behövs
Syftet måste vara vidare än att samla forskare. Eftersom problemställningen är så stor, och kunskapen så spridd, måste ett initiativ som vill förstå de digitala teknologiernas samhälleliga konsekvenser inkludera inte bara forskare, utan även studenter, lärare, programmerare, lagstiftare, företagare, entreprenörer, visionärer, mediavetare, och även politiker. Men bredden får komma så småningom. Vi börjar där vi står.
Det uttalade syftet med Lund University Internet Institute är att verka samlande för de forskare, akademiker, lärare, studenter, programmerare, lagstiftare, personer i näringslivet, offentlighet och media som kan bidra till en ökad och samlad förståelse och kunskap för de digitala teknologiernas och det digitaliserade nätverkets konsekvenser i möte och interaktion med individer, företag, lagstiftning och myndigheter.
Kort sagt, vad som pågår i det digitala samhället. Vad som händer med samhället när (delar av) det blir digitalt.
Dessa konsekvenser är relevanta för en rad betydande samhälleliga processer och fenomen, vilket inkluderar lagstiftning, innovation, rättens sociala fundament, sociala normer, människors integritet, arbetssituation, kreativitet, utanförskap och utbildning. I korthet, det är av fundamental betydelse för det sociala, det rättsliga, det affärsmässiga och det kodade i allmänhet.
Det betyder också att Luii kan – när det är redo för det – inkludera forskning, utbildning och forskarutbildning och inte minst verka som en på forskning grundad deltagare i samhällsdebatten rörande frågor som har med ovan nämnda att göra.
Uppstartsfasen
Vi startar Luii som en grupp inom Arbetsmiljöhögskolan på 10e området. Vi börjar med andra ord nedifrån, i myllan, i frågan om intresset, för att se om Luii gror och kommer att växa. För utan forskarnas, lärarnas och praktikernas intresse är initiativet ingenting.
Vi är de första Luiisterna. Är ni med?
Avhandling klar. Disputation på gång.
Ja, ni kanske såg oss oss i dn, där vi berättade om vår stora fildelningsstudie, utförd via TPB-sidan. Den gav eko bl i Expressen och torrentfreak som rapporterade, och fick kritik från en som har svårt med att cybernormer studerar kriminalitet och har ett projekt ihop med Ericsson. Man kan även läsa i DN att resultaten förvånar bokbransch och Voddler.
Nog om det. Min avhandling – Metaphors and Norms. Understanding Copyright Law in a Digital Society – är nu tryckt och ligger och väntar på att prövas inför betygsnämnd och opponent. I avhandlingen ingår alltså inte TPB-studien, men de tidigare studierna som vi gjort om fildelning och anonymisering, mm. både innan och efter IPRED trädde ikraft.
Du kan ladda ner den här: Metaphors and Norms – Understanding Copyright Law in a Digital Society [pdf]. Gör det!
En snabb beskrivning av avhandlingen kunde vara:
Det här är en sammanläggningsavhandling i rättssociologi som – via fyra artiklar och en kappa – dels visar hur upphovsrätten förstärks och breddas när den möter den digitala utmaningen, och dels visar hur de sociala normerna är exceptionellt svaga på just det här området. En delstudie rör exempelvis de sociala normerna innan och efter IPRED infördes i Sverige. En annan delstudie visar hur IPRED påverkar användningen av kryptering för att bli mer anonym på nätet.
I syfte att förklara denna tydliga klyfta mellan de rättsliga och de sociala normerna utvecklar Stefan Larsson i sin avhandling en teori om hur metaforer och underliggande tankestrukturer relaterar till just normer. Han visar hur vissa rättsliga metaforer nästan omärkligt förändrats i sin betydelse i övergången till det digitala och hur detta lett till en konflikt mellan de underliggande tankestrukturerna i upphovsrättslagen relaterat till de sociala normerna. Föreställningar om verkligheten idag stämmer inte överens med de föreställningar som dominerade när upphovsrätten växte fram.
En något mer akademisk beskrivning hittar du här.
Kom gärna till disputationen
Tid: fredag 14 oktober, kl 13:15
Plats: Pufendorfsalen, Lilla Gråbrödersgatan 3C, Lund.
Om mätbarhet och metaforer: Om boken Framtiden
Det sägs att människan är alltings mått. Och, visst, vi har ju som människor svårt att lämna just det perspektivet. Och när människan bygger det digitala byggs även det största massmätningsinstrumentet världen skådat.
Det här är några spridda anteckningar från utkanten av pyramiden. Saker som lockades fram av Eric Schüldts och Jonas Anderssons relativt nysläppta bok Framtiden (på Ivrig förlag). Kanske är det lite sent att komma nu. När svärmen har dragit vidare, andra böcker kommit ut. Se det som en logg. Och när jag läste, och antecknade, befann jag mig i utkanten av den uppkopplingsbara zonen. Där de elektromagnetiska vågorna är så svaga att jag var tillbaks i gymnasietidens modemackompanjerade tålamod. Nu är jag åter (i framtiden).
Den accelererade uppkoppladheten, känslan av ett flöde och digital delaktighet fanns inte där. Och det är det som boken Framtiden handlar om, bland annat. Om den nutida statusen på nätverkets plats i våra liv som något ofrånkomligt, som en nödvändighet i vår tillvaro, som ett behov och längtan – och saknad.
Framtiden påminner mig lite om Jevgenij Zamjatins Vi från 1921 i sin dystopiska ansats och stundom korthuggna språk. Likheter finns, de genomskinliga strukturerna, det vildvuxna som ett ursprung och återkomst. Och, inte mist, kollektivismen:
“Du blev ett vi, blev en annan, blev något annat, blev något större.” (78)
De explicita referenserna till östblockssystemen, som sovjeten Zamjatin så tydligt har i åtanke, är dock väldigt få i Framtiden, men något kan finns i efterordet via C Wright Mills (125) eller Zygmunt Bauman (133). Zamjatin nämns inte men kan ses som en föregångare till flera av 1900-talets övriga dystopiska verk.
Men till skillnad från Zamjatins Vi så är boken Framtidens handling inte i så central utan snarare ett hjälpmedel i tecknandet av en metafor för det digitaliserade samhället: pyramiden.
Jag kan inte säga att jag recenserar här, snarare associerar några tankar som resonerar mot Schüldts och Anderssons text. För, i någon mening är recensera att mäta. Och det är en sak jag just nu vill undvika.
Jonas Andersson berör fildelningens betydelse i bokens efterord. Fildelningen, menar Jonas, kan tala för ett större skeende, ett samhälleligt förändringsperspektiv.
“Fildelningen är – lika mycket som utspelen mot den – egentligen ytliga skärmytslingar som äger rum mot bakgrund av något mycket större: den tilltagande digitaliseringen av allas våra dagliga liv” (129)
Och det där är, inte oväntat, ett perspektiv som jag lätt tar del i. Jag har ju skrivit artikel utifrån ett paradigmatiskt perspektiv, i en ansats att finna det som är en förändringsprocess på bred front. Min precis tryckta avhandling behandlar just upphovsrätten ”in a digital society”.
Om att recensera
Det finns en rad recensioner av boken Framtiden i landets större tidningar. Newsmillgrundaren Leo Lagercrantz berättar i Expressen att han först såg boken Framtiden som en uppgöresle från avhoppare från de digitaliseringsfrälsta. Men när han läste, och bara fann snack om pyramider, blev han besviken.
Jag ser inte boken som ett första avhopp från den samlade kåren av digitaliseringsfrälsta. Jag ser reflektion, om än i dystopisk förpackning. Jag ser sund eftertänksamhet. En vilja till att förstå vad vi har hamnat i. Utan att därmed hoppa av eller ta avstånd eller propagera för avveckling.
Det visar att omdömet beror på från vilket perspektiv man läser. Om man ville se ett avhopp, med argument, ja, då blir man besviken. Men det är också en process som inte egentligen inrymmer boken, bara läsarens förväntning och följande besvikelse. En sån politisering eller dikotomisering kanske är symptomatisk för en debattsajts skapare? För det tycks vara så mycket av den mediala bevakningen och urvalet kring digitalisering och dess konsekvenser tycks se ut. För/emot. På/av. Om du tycker X, då tycker jag Y.
Men man får inte glömma att allt inte behöver hamna i motsatsförhållanden. Ibland missar man rentav det mest viktiga om man hamnar i en polemisk position.
Därför är Rasmus Fleischers ansats lite mer sympatiskt. Han anger varifrån han kommer när han läser boken. Sen får man gilla eller ogilla just det perspektivet som man vill.
Metaforer
Språket i boken är stundom metaforiskt rikt. Inte bara de uppenbara och underbyggda metaforerna, som pyramiden, eller ens de återkommande om utveckling i termer av en riktning där framåt och uppåt är bra, och i termer av hastighet där accelerationen är positiv. Texten är metaforrik ändå. Utmaningen med pyramidmetaforen är dess tak, dess “toppsten”, som strider mot “här finns ingen början, här finns inget slut” (53-54). Toppstenen är en definitiv början i Framtidens pyramid och ett definitivt slut i Cheops.
Men vad betyder den?
Rättspositivisterna kunde tala om en Kelsens Grundnorm, det ursprung ur vilket alla andra regler kan härledas. Men det, av flera orsaker, är inte ett perspektiv som tilltalar mig. ”Toppstenen i guld” kunde vara protokollen det digitala vilar på. Ur denna struktur tillåts flödet, även om konträra lager byggs ovanpå – koden är lagen – för att vara Lessigist. Det gillar jag något bättre.
Om mätbarhet
Andreas Ekström skrev en fin recension av boken Framtiden åt Sydsvenskan där han avslutade med att konstatera att “årets bok? Kanske är det årets bok”.
Jag log åt omdömet. Först gladdes jag åt författarna. Sen funderade jag kring alltings mätbarhet. Eller snarare föreställningen om alltings mätbarhet. Det finns något ironiskt åt att en bok som ägnar sig åt att i mycket kritisera en övergripande trend åt ett mätbarhetssamhälle blir mätt som svar. Även om den mäts till att ligga bra till i konkurrensen mot andra.
Helena Granström, som skrivit Alltings mått, tillägnas boken. Men hur mäter man en text? Varför accepterar vi så reflexmässigt att det är en positiv sak att skriva årets bok? Vem gör ens den bedömningen?
Jag vet inte.
Hur mäter man denna text och säger att just 120 sidor Zamjatindoftande digitaliseringsreflektioner skall “slå” 357 sidor om…en deckare från Bergen? [mer om mätbarhet, på s 79] Det finns naturligtvis många argument varför en text kan vara bra, och även bättre än en annan text, det är inte det jag värjer mig emot i första hand. Men varför är det en så snabb reaktion från oss att mäta, varför accepterar vi det så enkelt? Vad är det mätbarheten gör med oss – statistiken, topplistorna, inläggen, diplomen, betygen och siffrorna?
Och jag är ju redan en del av akademin – mätbarheten är min norm – det är kanske därför jag så lätt fallit in i pyramiden?
“Om människan redan tidigare hade varit alltings mått blev nu måttet det som definierade människan. Allting skulle mätas, framtidens löfte sa att allting kunde mätas. Och det som inte kunde mätas existerade inte. Sådan var pyramidens lag.
Detta var grunden till din flykt, ditt uppror. Mätbarheten. Föreställningen om att det som inte gick att mäta inte heller existerade. Pyramidens hela syfte var att göra allt – allt – mätbart.
De försökte mäta dig och de mätte dig. De mätte allt de kunde hitta kring dig. Men de missade det allra viktigaste, att du innerst inne faktiskt inte gick att mäta. Du gick inte att mäta, eftersom du var i grunden orimlig. Du var inte byggd som en maskin. Du var en människa, full av en längtan som var omätbar.
Pyramiden sa att du var helt igenom rationell, en pusselbit, en myra, fullt mätbar, katalogiserbar. Du visste att det inte var sant. Du hade det enda som maskinen saknade. Du hade fortfarande en själ.” (Schüldt och Andersson 2011, s. 80)
Mer: CopyriotI copyriotII copyriot III copyriotIV DN Intensifier IntensifierII Intensifier III Artikel i Expressen tar upp boken En sågning i Helsingborgs Dagblad Ekström i Sydsvenskan Liljestrand i DN Henrik Summanen Spektakulärt Sondera Expressen
Samhällsnyttan med en informationstjänst. Läsning av en artikel om TPB och Hovrättens dom
Marcin tipsade just om Jens Andreasson och Kristoffer Schollins artikel i Svensk Juristtidning om Pirate Bay-rättegångarna. Artikeln är nyligen utkommen, och Schollin var ju för övrigt med som sakkunnig i domstolen i fallet. Båda författarna är juristdoktorer och hänger på Handelshögskolan i GBG.
Jag skrollade lite och fastnade. Dels för att det behövs fler kompetenta juridiska diskussioner utifrån ett nätsamhällsperspektiv, och dels för att diskussionen knyter an till sånt jag skriver om i min avhandling som jag håller på att svänga ihop. Andersson och Schollin skriver bra om uppsåtsfrågan, som är central i rättsfallet med TPB. Du hittar artikeln med namnet Goda och onda medhjälpare — Är du socialt adekvat, lille vän? Om Pirate Bay-målets betydelse här [pdf].
TPB-fallet
Tingsrättens dom föll ju april 2009, där alla fyra dömdes till olika tidsvarianter av ett års fängelse och ett gemensamt (”solidariskt”) skadestånd på ungefär 32 miljoner. Samtliga överklagade beslutet, dvs även den ”vinnande” sidan, och de tre av de fyra som kunde inställa sig i Hovrätten dömdes i november 2010 till något kortare, men olika, tidsvarianter i fängelse och ett väsentligt högre skadestånd, uppåt 46 miljoner. Vilket har överklagats till Högsta domstolen av de tre dömda. Här är Hovrättsdomen [pdf].
Uppsåt?
Uppsåtsbedömningen är central i fallet med TPB, och Hovrätten anför att det är tillräckligt med endast en vag relation mellan medhjälparens insikt och huvudgärningen för att anse att uppsåt föreligger. Hovrätten jämför och relaterar till ett tidigare fall, som domstolen därmed menar är vägledande, – NJA 2007 s. 929. Andersson och Schollin menar dock att:
Vid en jämförelse av NJA 2007 s. 929 med TPB-målet finner vi att de är tämligen olika….
…I relationen mellan de tilltalade i TPB-målet och de okända användare i olika länder som tillgängliggjort något av verken i åtalet finner vi en annan typ av relation. Denna relation är inte bara generell, den är också hypotetisk. Från att ha krävt en viss, om än ej fullständig, överensstämmelse mellan en tilltalads föreställning om händelseförloppet och det verkliga förloppet, så kräver man nu endast en hypotetisk föreställning om sådana händelseförlopp i allmänhet. Genom att denna hypotetiska relation anses vara tillräcklig sänks kravet på subjektiv täckning avsevärt, även jämfört med NJA 2007 s. 929 (s 538).
Därmed är kraven rätt låga för att att bedömas ha uppsåt till brottet. Det leder till en vidgad kriminalisering, dvs att många är de tjänster som skulle bedömas vara medverkande till upphovsrättsbrott. Även en sökmotor som Google.
Social adekvans?
Hur hanterar då Hovrätten den vida kriminaliseringen – för inte vill de väl kriminalisera en så allmän tjänst som en global sökmotor eller riskera att nästan alla större informationstjänster som om så bara delvis kan användas för att sprida upphovsrättsskyddat material utan tillstånd inkluderas? Nej, de börjar laborera med ”allmännytta” via ett i den juridiska doktrinen gammalt begrepp om s k ”social adekvans” (därav namnet på Andreasson och Schollins artikel). Det Andreasson och Schollin fokuserar är därmed den allmänna bedömningen av exv en söktjänsts eller informationstjänsts nytta som Hovrätten hävdar måste göras, som en konsekvens av att Hovrätten utvidgat kriminaliseringen, dvs sänkt kraven för att uppsåt skall anses föreligga (man pratar gärna i såna här passiva termer när man har med juridiska frågor att göra – “att det skall anses föreligga” – av vem? – domstolen!).
Dvs, först sänks kraven för uppsåt, och sedan görs en bedömning av den ”sociala adekvansen” kring tjänsten. Om den då är socialt adekvat, eller vad man ska kalla det, trots att uppsåt föreligger (vilket det härmed säkert oftast gör) så är den tilltalade fri igen. Detta låga krav leder då i realiteten till att bedömningen i sig är onödig – alla är ju medverkande:
Om man nu finner det nödvändigt att konstruera ett medhjälpsbegrepp med så lågt ställda krav på korrelation mellan en tilltalads föreställning om händelseförloppet och den egentliga huvudgärningen att det inte krävs något annat än ett hypotetiskt likgiltighetsuppsåt, så kommer uppsåtsprövningen i praktiken att ha spelat ut sin roll vid bedömningen av mötes- och söktjänsters upphovsrättsliga status (Andreasson & Schollin 2011, s. 539).
Det gör ju även den där andra bedömningen, om samhällsnytta, desto mer betydande (rättsligt sett). Här följer Andreasson och Schollin upp med en bra diskussion om samhällsförändring och immaterialrättens plats i samhället i förhållande till digitalisering, med referenser både till googlerådgivaren och upphovsrättsexperten William Patry och upphovsrättsexperten och kritikern James Boyle. De diskuterar även ”upphovsrättens inlåsningseffekter” (som jag gjort en stor poäng av i en längre akademisk artikel, i gästblogg på torrenfreak och här på cybrnrmr). De skriver:
Upphovsrättens inlåsningseffekter samt TPB:s och andra liknande aktörers potential att bidra till ökad tillgänglighet och delaktighet är något som bör beaktas i en bedömning av den sociala adekvansen. Det skulle ju faktiskt, med ett på sätt och vis Boyleskt perspektiv, kunna hävdas att TPB faktiskt har tillgodosett grundläggande upphovsrättsliga värden som informationsfrihet, kreativitet och yttrandefrihet (s. 548).
Och så som Hovrätten formulerar bedömningen:
Om en söktjänst till sin karaktär är sådan att den i första hand är ett värdefullt verktyg i laglig verksamhet och allmänt samhällsnyttig, om denna legitima användning dominerar, men spridning eller överföring av olagligt material trots försiktighetsåtgärder inte kan uteslutas, kan driften av en sådan tjänst i objektivt hänseende komma att bedömas som tillåten.
Bedömningen om vad som är “allmänt samhällsnyttigt” har troligen många gått bet på genom tiderna. Det är en vansklig det-beror-ju-på-bedömning som normalt sett inte klingar väl med det rättsliga “objektiva” uttolkandet till vardags. Vad är det, med andra ord, som skall inbegripas i denna samhällsnytta? Nyttan för sedan gammalt etablerade aktörer? ”Det allmännas” behov av att kunna hitta vilken information som helst? Hur är det med fri tillgänglighet till rättsligt inlåst musik och film, mm., – kan det ligga i samhällsnyttan? Såklart menar inte Hovrätten det senaste. Hur är det med den närmast stundande utvecklingen av digitala tjänster? En snäv bedömning riskerar väl rimligen att hålla tillbaka en sådan utveckling, eller? Bedömningen är vansklig, den modell Hovrätten väljer är svår, speciellt i ljuset av den inlåst och svåradapterande upphovsrätt.
Enögd kulturekonomi
Valet av just det domstolscitatet är egentligen medieforskaren Jonas Anderssons, som var inne på den ensidiga syn på kulturekonomin som det vittnar om, på SvD opinion strax efter Hovrättens dom föll. Han tar bl. a. upp en poäng som Hovrättens resonemang går miste om:
Det märkliga med detta resonemang är att det bortser från den extra spridning som sker tack vare fildelningen, till exempel av verk som överhuvudtaget aldrig skulle bli köpta eller uthyrda annars. Fildelningen bidrar onekligen till att skapa kännedom om verk, och tjänstgör som en slags provsmakning vilket leder till en bredare smak, en mer bevandrad och intresserad kulturpublik, som i slutändan köper avsevärda mängder DVD- och Bluray-filmer, biobiljetter och videospel. Fildelning är en magnifik distributionstjänst, som låter medborgare provtitta och provlyssna på material.
Jonas visar på den dubbelhet som finns i musikbranschen i praktik och juridik:
Underhållningsbranschen befinner sig i en schizofren situation. Å ena sidan medger man att värdet på en digital fil är att jämföras med radio, då tjänster som Spotify medför att användarna betalar en jämförelsevis blygsam avgift för att ta del av materialet, medan upphovsmännen får en tillika ytterst blygsam ersättning per överförd fil. (Ja, även Spotify bygger på fildelningstekniken.) Å andra sidan för man en juridisk kamp där man sätter ett fiktivt värde på de filer som överförs genom Bittorrenttjänster som The Pirate Bay.
Här tar Jonas Andersson upp mitt exempel med exemplarmetaforen i upphovsrättslagen [pdf], som jag beskriver i mitt bidrag till antologin Efter The Pirate Bay (som även Schollin var med i – och Jonas var ju redaktör). Dvs, vanskligheten med att använda analogt förankrade modeller för värdebestämning av digital filöverföring.
“Om att med ödmjukhet blicka mot framtiden”
Andreasson och Schollin gör även en intressant bedömning av e-handelslagens omfattning i förhållande till TPB, som jag inte tar upp här, och de rundar av med en rätt ödmjuk attityd gentemot det kommande och varnar för att slå ner för hårt mot nya ”informationstjänsters” digitala lösningar och innovationer:
Bedömningar av informationstjänsters sociala adekvans, bristande gärningsculpa och e-handelslagens omfattning blir med nödvändighet svåra normativa bedömningar som inte kan undgå att handla om att med ödmjukhet blicka mot framtiden. Det kan tänkas att vissa tjänster endast är destruktiva, men i många fall är bilden betydligt mer mångfacetterad. Det gäller att försöka se till att de rättskonstruktioner som framtolkas är väl balanserade och inte stannar vid att skydda de tjänster och de tekniker som redan är etablerade utan också lämnar rum för det som kan bli framtidens etablissemang (s 556).
UPPDATERING. Med en trögrörlig reaktionstid (posten har varit uppe i flera dagar) får jag påminna om att inte missa Rasmus Fleischers (copyriot) kommentarer kring artikeln, där han ser problem i argumentationen.
SvJT
Om den metaforiska kampen om att få definiera TPB.
‘Copying is not theft’
Jag har varit inne på det förut, den där tanken om hur exemplarkontrollen i upphovsrätten inte fungerar så bra i sin överförda bemärkelse online. Hur det metaforiska inramandet i att överföra begrepp från en analog, fysisk kontext till en digital kontext som innehåller helt andra typer av begränsningar. Ni vet, är det verkligen stöld att kopiera, osv.
Man kan uttrycka problemen med den metaforiska överföringen som jag gjorde i min och Håkans artikel förra året*:
When the idea of property rights are established in an analogue reality and then transferred to a digital one, certain problems will occur. An obvious one, which reflects the two sides of the debate over the handling of media content, is the “copyism” of Internet communications on the one hand and “theft” on the other. From a traditional perspective, the illegal file sharing of copyrighted content has been called theft. The metaphor is problematic in the sense that a key element of stealing is that the individual who has been robbed physically loses the stolen object; this of course is not the case with file sharing, since files are copied.
Men man kan också uttrycka det med en liten film och musik, vilket på många sätt är mycket roligare. Sitter och hetsar med avhandling som jag ska blir klar med i sommar, och kopplade av med lite slösurfande kring saker jag skriver om. Trillade på den här. Copying is not theft.
* Larsson and Hydén (2010) Law, deviation and paradigmatic change: Copyright and its metaphors, in Vargas Martin et al. Technology for Facilitating Humanity and Combating Social Deviations: Interdisciplinary Perspectives, IGI Global.
Det är ju för övrigt samma dilemma som jag utvecklade i mitt bidrag [pdf] till antologin Efter The Pirate Bay, där jag räknade ut vad en hel bittorrentsajt skulle vara värd om man använde samma monetära värderingslogik som Tingsrätten och senare Hovrätten godkände i fallet med TPB.
En ny era av nyfikenhet: Foucault om remixens och nätverkens tid?
Jag kan inte säga att jag är speciellt inläst på Foucault. Inte mer än det som man lite grann snubblar in på om man hänger i de rätt akademskt färgade kretsar jag rör mig i som doktorand vid en samhällsvetenskaplig fakultet. Men jag vill hursomhelst dela med mig av ett citat från Foucault som fick mig att fundera – vad kunde han förutse 1980?
Det var i januari 1980 som Foucault deltog i en längre intervju i Le Monde, som på den tiden var ett betydande forum för idédebatt. Allt detta står att läsa om i Diskursernas kamp (2008, s. 16-17), som är ett urval av hans texter. Det kanske mest anmärkningsvärda med formen på intervjun är annars att Foucault bara ställde upp på den om han fick göra den anonymt, dvs att den publicerades anonymt. Och så blev fallet.
Oavsett anonymiseringen, passagen som jag fastnade för var denna:
“Jag drömmer om en ny era av nyfikenhet. De tekniska möjligheterna är för handen. Begäret finns; det finns oändligt mycket värt att veta, människor som skulle kunna ägna sig åt detta existerar också. Vad är det som står i vägen? En brist på utrymme: trånga, oframkomliga kanaler, nästan monopolistiska, otillräckliga. Det tjänar inget till att inta en protektionistisk attityd, försöka hindra att “dålig” information väller in och dränker den “goda”. Det gäller att i stället mångfaldiga kanalerna och möjligheterna att ta emot och sända. Ingen livremspolitik på det området! Vilket inte behöver innebära, som man ofta fruktar, uniformering och nivellering neråt, utan tvärtom differentiering och samexistens mellan skilda nätverk.”
Kom ihåg att detta är 1980 – hur kommer det sig att språkbruket fungerar så träffande idag? Är det en översättningsfråga? Kan en översättning från franskan ha färgats av ett modernare språkbruk som leder tankarna till internet och digitala strukturer?
Eller är det jag? Är det mitt eget fokus på upphovsrättsfrågor, fildelning, normstrukturer och nätet i övrigt som gör att jag tolkar in hans ordval i min tankekontext? Hur är det i så fall för er – känns inte språkbruket träffande idag för er med?
Eller är det helt enkelt Foucault? Vad kunde Foucault egentligen säga om internets framväxt och samhällets digitalisering från sitt perspektiv redan 1980? Eller uttrycker han sig så allmänt att det kunde gälla för alla tider? En referens till en evig kamp mellan det etablerade och det nya, som även Sokrates refererar till om de unga Athenarna (via Platon)? Eller i vart fall även för Frankrike på gränsen till 1980-talet – synthens, reverbets och axelpuffarnas årtionde.
Hursomhelst, en ny era av nyfikenhet – det låter vackert. En sådan era vill jag vara en del av.
Cybernorms.net- Cybernorms featuring Roger Cotterrell 15 January 2012Cybernorms.net at Lund University proudly presents a series of lectures on Sociology of Law hosted on iTunesU. The series display interviews with some of the worlds most prominent scholars in the field today. Håkan Hydén, professor at the sociology of law department, Lund university, has traveled around Europe in this first season, talking to famous sociolog […]
- Hungarian conference on Human rights v. Copyright in Feb 2012 10 December 2011We have during the last few years heard arguments for treating internet access with a rights-based approach, and we have seen national legislative examples of it (i.e. Finland, Costa Rica). That the internet and access to it, means so much for so many in terms of how we lead our lives, education, information, banking etc, […]
- Copyright and metaphors 5 November 2011Don’t miss the TorrentFreak article on my PhD thesis Metaphors and Norms – Understanding copyright law in a digital society (download thesis here [pdf]). TorrentFreak writes: When talking about piracy the entertainment industry and politicians often use the term “theft.” This is a huge problem according to the Swedish sociologist of law Stefan Larsson. In [. […]
- Cybernorms featuring Reza Banakar 4 November 2011Cybernorms.net at Lund University proudly presents a series of lectures on Sociology of Law hosted on iTunesU. The series display interviews with some of the worlds most prominent scholars in the field today. Håkan Hydén, professor at the sociology of law department, Lund university, has traveled around Europe in this first season, talking to famous sociolog […]
- Understanding copyright law in a digital society 14 October 2011Stefan Larsson, member of the Cybernorms research group, is today defending his doctoral thesis at the department of Sociology of Law, Lund University. The titel of the thesis is Metaphors and Norms – Understanding copyright law in a digital society Abstract: This is a compilation thesis in the sociology of law, which analyses copyright law […]
- Cybernorms featuring Roger Cotterrell 15 January 2012
