Skapare, fans och pirater
Häromdagen lanserades den nya lobbyorganisationen Kulturskaparna med en viss grad av dunder och brak. Samma dag som konferensen Creators Conference gick av stapeln i Stockholm dök det upp en aktör som menar sig företräda kreatörer och skapare.
Bloggosfären reagerade symptomatiskt och antagligen också väntat. Bloggpost efter bloggpost skrev igår i olika ordalag om hur orätt det är av Kulturskaparna att mena att alla verkliga kulturskapare står bakom organisationen. Intressant vinkling är också den som bloggaren Scaber Nestor gör om hur tveksamt är att fackföreningar vid SVT och SR skriver under en partsinlaga, samtidigt som de förväntas bedriva objektiv journalistik. Nåväl, den diskussionen pågår på andra håll och behöver inte upprepas här.
Istället tänkte jag stanna vid ett uttalande som gått ut via bland andra tidningen Resumé, där Kulturskaparnas samordnare Ulrica Källén citeras:
– Många kändisar har en nära relation till sina fans och vågar inte sticka ut hakan. De som ändå har gjort det har inte alltför sällan fått ta emot kritik från pirater och egna fans, säger Ulrica Källén.
Notera sista meningen, och skillnaden som görs mellan kategorin “pirater” och kategorin “fans”.
Utifrån en undersökning som Kulturskaparna låtit göra (och som jag hoppas vi kan återkomma till) kan man anta att de som är beredda att betala för att ta del av kultur är att betrakta som “fans”. De som istället fildelar illegalt kan antas vara “pirater”. Men är det så enkelt? Kan man särskilja “fans” och “pirater” på det sätt som Kulturskaparna här försöker göra?
Att väldigt många fildelar, eller i varje fall inte bryr sig om huruvida fildelningen är lagligt eller inte, bekräftas av den undersökning projektet Cybernormer inledde sin verksamhet med för ganska precis ett år sedan och som ligger till grund för Måns Svensson och Stefan Larssons hyfsat nysläppta forskningsrapport. Samtidigt har vi också tidigare rapporterat om hur kultur tycks vara något man är beredd att betala för. Det bekräftas än mer om man ser till de undersökningar som gjorts av bland annat det göteborgsbaserade SOM-institutet och nederländska TNO som båda visar att fildelare också är mycket aktiva kulturkonsumenter med stor betalningsvilja. Det är något Telias årliga Trendrapport, som släpptes idag, också pekar på.
Frågan som kanske bör ställas är alltså vilka som egentligen åsyftas när man talar om “pirater” och vilka som snarare är “fans”? Kan begreppen likställas, eller kan piratbegreppet kanske rent utav strykas helt? Dessutom, förändrar det i så fall diskussionen?
Internet som demokratisk arena och rättighet
Internet som mänsklig rättighet är en tanke vi på Cybernormer bollar med emellanåt, såväl här i bloggen som vid mer köttsliga sammankomster. Det har då kanske framförallt rört det skolprojekt som så sakteligen börjar växa fram, där tanken är att underlätta för barn i den Indiska delstaten Kerala att få tillgång till internet som ett led i deras skolundervisning. Allt med stöd av artikel 13 i Barnkonventionen, en av FN:s nio konventioner om mänskliga rättigheter:
1. Barnet skall ha rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar frihet att oberoende av territoriella gränser söka, motta och sprida information och tankar av alla slag, i tal, skrift eller tryck, i konstnärlig form eller genom annat uttrycksmedel som barnet väljer.
2. Utövandet av denna rätt får underkastas vissa inskränkningar men endast sådana som är föreskrivna i lag och som är nödvändiga
(a) för att respektera andra personers rättigheter eller anseende; eller
(b) för att skydda den nationella säkerheten, den allmänna ordningen (ordre puplic) eller folkhälsan eller den allmänna sedligheten.
Vi har också berört ämnet när vi talat om nätpolitiska rörelser, såsom de svenska nätaktivisternas pågående fokusförändring och kinesiska upprop med krav på nätfrihet och öppenhet liksom att den franska författningsdomstolen ser internet som en “fundamental rättighet”. Bland de saker vi inte behandlat på bloggen är hur länder väldigt nära oss erkänt internet som en lagstadgad rättighet.
Idag släppte BBC News en nyhet om en stor undersökning som gjorts om hur människor uppfattar internet. 27000 personer från 26 länder har tillfrågats, och av dem menar närmare 80 procent att internet bör vara en mänsklig rättighet. Artikeln citerar Hamadoun Toure från Internationella Telekomförbundet (ITU):
“The right to communicate cannot be ignored. The internet is the most powerful potential source of enlightenment ever created. [Governments must] regard the internet as basic infrastructure – just like roads, waste and water. We have entered the knowledge society and everyone must have access to participate.”
Det är någonstans här som både vårt egna Networking@Schools och Iran-relaterade projekt som nyhetstjänsten DailyNiteOwl hakar på, och visar på en internationell trend i hur internet nu är ett led i en pågående demokratiseringsprocess. Jag har förövrigt själv berört det i debattartiklar kopplat till händelserna i Iran där jag hävdat att “demokrati inte kan finnas utan frihet till information, kommunikation och samtal“.
Att få in internet i ett politiskt MR-sammanhang förbereds också på flera håll. Piratpartiets europaparlamentariker Christian Engström formulerade i slutet av november ett upprop för en “Internet Bill of Rights” med huvudkravet att Europakonventionen om skydd av mänskliga rättigheter också ska innefatta internet. Det skulle i så fall lite krasst innebär att tillgång till internet inte skulle få begränsas, vilket i sin tur skulle kullkasta lagar som hotar att stänga av medborgare från internet. Även det internationella och mycket arbetssamma projektet Internet Rights and Principles Coalition har samma ambitioner. De har som uttryckt målsättning att gemensamt i ett pågående samtal översätta och transponera FN:s konvention om mänskliga rättigheter till ett mer internetionaliserat sammanhang, så att den både passar och kan vara verksam i en digital kontext.
Som bonus så här i slutet av inlägget vill jag också uppmärksamma en väldigt tänkvärd film. Avsändare är Human Rights Watch, och temat är hur internet används i rapportering av brott mot mänskliga rättigheter.
Nya krav på varningsbrev till fildelare
Som vi på Cybernormer tidigare skrivit avslog Hovrätten Antipiratbyråns begäran om att få ta del av uppgifter ur internetoperatören Ephones kundregister. (Har ni inte läst Stefan Larssons ordentliga genomgång av det ärendet, så gör det!) I väntan på att det hela tas upp av Högsta Domstolen har så Antipiratbyrån gått ut med krav på nya lagändringar.
Antipiratbyrån, med juristen Henrik Pontén, i spetsen vill göra det möjligt för upphovsrättsorganisationer att skicka varningsbrev till misstänkta fildelare. Tanken är att det ska ske via en “statlig instans eller tredjepartsorganisation” som internetoperatörer är tvungna att att foga sig efter när så krävs.
Anledningen är troligen att bevisläget för Bittorrent är klart annorlunda jämfört med protokoll som Direct Connect. Via programvara för Direct Connect är det lätt att få översikt över vad varje enskild användare delar med sig av. Det blir då lätt att hävda att en enskild användare är ansvarig för tillgängliggörande av mycket stora mängder material. Via programvara för Bittorrent kan man inte på samma sätt se var varje användare delar ut, utan istället enbart få tillgång till vilka ip-adresser som deltar i spridning av en enskild fil. Det är då svårt att hävda något mer än att fildelning skett i ett enskild fall.
Tanken med Antipiratbyråns nya förslag är därmed att man ska kunna varna fildelare som kunnat spåras till filöverföringar som i kvantitet ännu inte nått upp till vad som krävs för att åtal ska väckas.
Förfarandet är inte helt olikt tidigare tillvägagångssätt, då upphovsrättsorganisationer direkt via internetoperatörerna skickat varningsmail till personer vars uppkoppling använts för olovlig fildelning. Då fick Antipiratbyrån backning av Datainspektionen på grund av sin hantering av personuppgifter och ändrade då sina arbetsmetoder. Den nya tanken med en extra instans som mellanhand kan därmed tänkas vara ett sätt att ta sig runt Datainspektionens kritik.
Valåret börjar med upphovsrättspolitiska utspel
Den moderate riksdagsledamoten Karl Sigfrid listar på sin blogg några viktiga utspel som ägt rum den senaste tiden och som alla behandlar upphovsrättsproblematik i någon omfattning. Dels finns en politisk skiljelinje som blivit alltmer tydlig sedan Piratpartiet grundades för fyra år sedan. Här skriver Karl Sigfrid:
Det är kul att Carl Bildt som första regeringsföreträdare går på offensiven i arbetet för ett fritt internet. Han gör det med ett utrikespolitiskt perspektiv och fokuserar särskilt på regimerna i Kina och Iran.
Piratpartiets ordförande Rick Falkvinge svarar att Sverige ska sopa rent på den egna uppfarten innan vi börjar moralisera över andra länder. Smutsfläckarna som han anser måste gnuggas bort för att Sverige ska återfå sin trovärdighet är FRA-lagen, IPRED och Thomas Bodströms datalagringsdirektiv.
Det är intressant att studera hur den politiska agendan vrids i takt med att debatten hårdnar. Det har de senaste valrörelserna tyckts vara en kamp om främst unga väljare som gjort att politiker tvingats ta ställning till frågor rörande upphovsrätt, fildelning och internet. Exempelvis har det också resulterat i tydliga vallöften, som sedermera kanske inte infriats riktigt så som det var tänkt. Det har också blivit het debatt kring de här frågorna på partikongresser, och där är resultatet ännu okänt.
Överlag är dock diskussionsklimatet väldigt polariserat och inte särskilt progressivt. I mer generella nätsammanhang ser det lite annorlunda ut. Liksom nätaktivismen försökt svänga om för att ta sig bort från brandkårstänket och istället sikta framåt har också den mer etablerade politiken börjat röra sig åt samma håll. Det har under det senaste året funnits flera hoppfulla tecken på att det faktiskt är förändringar på gång, vilket förstås känns hoppfullt. Fortfarande saknas dock en god plan för internetleverantörernas roll i förändringsprocessen, oavsett om det gäller upphovsrätt eller allmänt nätansvar. Kanske kan man börja diskutera de stora frågorna istället för att snurra runt i gamla cirklar?
00-talets upphovsrätt och framåt
Cybernormers forskningsområde rör, som vi så fint skrivit “den klyfta och det avstånd som i dag riskerar att växa fram mellan det traditionella samhällets regler och de sociala normer som genereras inom ramen för unga nätkulturer“. Det har, kanske inte helt oväntat, i mångt och mycket kommit att konkretiseras i de konflikter som uppstår kring synen på upphovsrätt på internet. Som fortsättning på förra posten vill vi därför också erbjuda ett tydligt och bra lästips.
Dagens Nyheter skrev häromsistens en god genomgång av hur upphovsrättsproblematiken sett ut under det som kommit att kallas 00-talet, ett årtionde som varit mer än händelserikt. En del av det som rabblas är redan utspelat, men mycket är också ännu inte avklarat. Vi har redan sett hur EU-länder försöker införa att internetanvändare ska stängas av vid fildelningsrelaterad brottslighet, hur internetleverantörer hävdas vara ansvariga för deras kunders eventuella upphovsrättsbrott och hur enskilda internetanvändare blir både anmälda för något som i ungdomskretsar är mycket vanligt. Vad som väntar framöver är svårt att säga, men man kan nog utan att vara alldeles för vågad säga att konflikten kan sägas ha flyttat från fildelningsnätverken och nu rör ett bredare internet som arena.
Det är i varje fall en utveckling vi säkerligen kommer få anledning att fortsätta hålla ett öga på.
Nytt år, nya tag!
Nu har det nya året börjat, och även vi på Cybernormer börjar vakna ur vår dvala. Vinterkoman är svår att ta sig ur, men i och med att terminerna börjar dra igång prövar även vi våra krafter.
Bloggen har nu funnits ett år och har blivit ett väldigt bra fönster utåt, där vi kunnat kommunicera våra forskningsfrågor, funderingar och resultat. De mest populära inläggen under året var bland andra Rättsliga normer och sociala cybernormer, Vetenskap, journalistik och politik, och Domen mot The Pirate Bay – några reflektioner så här i efterhand. Vi hade också flera intressanta gästbloggar av externa skribenter. Året avslutades med att den första rapporten som kommit ur projektet, kallad “Sociala normer kring fildelning och den europeiska lagstiftningstrenden“, släpptes.
Det nya året bjuder förstås på nya utmaningar. Dels fortskrider projektet enligt den plan som finns, men vi kommer också med stor sannolikhet få vara med om flera aktuella händelser som glider över på Cybernormers område. Som en ickedetaljerad tidslinje kan man se ettårsdagen av införandet av Ipred, därefter en valkampanj som säkerligen i någon utsträckning kommer fokusera på nätfrågor och dessutom ännu en rättegång mot The Pirate Bay senare i höst. Parallellt med detta sker mycket på EU-arenan, där three-strikes-laws och olika typer av lagpaket verkar diskuteras lite varstans.
Under året kommer vi från Cybernormers sida också förgrena vårt projekt mot andra delar av vårt intresseområde. Även om fildelningsdiskussionen ständigt tycks vara närvarande finns även annat vi både vill och borde studera närmare.
Kul är också att Lunds Universitet nu försöker samla alla forskningsrelaterade bloggar kopplade till universitet på en sida, och där finns förstås även vi.
Mer diskussion om jäv och upphovsrättsproblematik
I en artikel på Infotorg Juridik sätter Mikael Kindbom idag fingret på flera av de punkter vi diskuterat här på Cybernormer under den senaste tiden. Artikeln handlar främst om hur de som engagerat sig kring rättegången mot The Pirate Bay möjligtvis inte kommer vara särskilt intresserade av sakfrågan när slutgiltig dom väl faller. Dessutom berör Kindbom några andra intressanta punkter, som säkert kan må bra av en vidare diskussion.
Först och främst, jävsfrågan. Vi har på Cybernormer kommenterat jävskarusellen kring TPB-rättegången flera gånger (1 2 3 4 5 6 7). Kindbom menar att det kan vara svårt att hitta domare helt utan jävsrelaterade kopplingar som kan tolkas som känsliga:
Men har inte den senaste tidens processande dragit ett löjets skimmer över juridiken? Domare engagerar sig i kampen för upphovsrätten och anklagas för att gå industrins ärenden. (…) Ska den domare som engagerar sig i grannsamverkan mot inbrott i sitt villakvarter anses diskvalificerad att döma i stöldmål? Kanske den som stöder Non Fighting Generation ska hållas borta från misshandelsmål?
I posten “Är upphovsrätten opartisk?” problematiserar Stefan Larsson det hela och diskuterar just vilka kopplingar man som lagstiftare kan och bör ha utan att det kan ses som ofördelaktigt.
Om man betraktar jävsfrågan från ett strikt rättsdogmatiskt perspektiv så ligger det ju såklart inom rättens ramar att ha upphovsrättsligt kompetenta domare och opartiska nämndemän. Och här kommer gränsdragningsfrågan att spela den stora rollen, dvs mer exakt var gränsen skall dras utifrån den rätt som föreligger. Om man däremot lyfter blicken och betraktar jävsfrågan från ett mer samhälleligt perspektiv kan andra, mycket större problem skönjas.
Mer intressant kan kanske Kindboms påstående om att “upphovsrätten är väl lagligen reglerad och förankrad hos svenska folket genom riksdagsbeslut”. Kindbom leverar två påståenden, varav det första kan konstateras vara direkt sant. Upphovsrätten är lagligen reglerad genom riksdagbeslut. Det andra, att upphovsrätten är väl förankrad hos svenska folket är inte lika entydigt.
Precis som Håkan Hydén, Måns Svensson och Stefan Larsson från Cybernormer skrivit på Newsmill visar den senaste undersökningen att acceptensen för fildelarjakt inte alls är särskilt stark. Även om lagstiftningen är tydlig är de sociala normerna inte i linje med denna. Hur man kan tolka detta beskriver Måns Svensson i en tidigare post här på bloggen:
Å den ena sidan finns det en syn inom rättssociologin som hävdar att lagen är sprungen ur samhällets sociala strukturer och att lagens möjligheter att påverka sociala normer (via exempelvis övervakning och straff) är ytterligt begränsade. Lagen är i det här perspektivet sociala normer vilka av samhället har getts en särskild status såsom rättsregler.
Å den andra sidan finns det de som hävdar att rätten omfattar egenskaper vilka möjliggör för lagstiftaren att i betydande utsträckning “designa” de sociala strukturer som avgör hur människor påverkar varandra i det dagliga livet. Lagen är i det perspektivet sprungen ur en “kunskap” om vad som är den bästa (eller mest moraliska) lösningen på varje givet samhällsproblem. Legitimitet uppstår i det att människor anpassar sig till lagstiftningen och tillslut delar den grundsyn som en gång gav upphov till lagen.
Oavsett vilken sida man själv ställer sig på kan det vara intressant att notera och diskutera konflikten mellan att ha en tydlig lagstiftning som så tydligen står i motsättning till de sociala normer man har för avsikt att hantera. Den delen av diskussionen tycks (tyvärr) ha försvunnit i mediabruset kring fildelningens vara eller icke vara.
Kinesiskt upprop för digitala rättigheter
Internet som mänsklig rättighet är en fråga som vi på Cybernormer tidigare berört som hastigast. Då gällde det projektet Networking@Schools som Cybernormer driver ihop med Ericsson AB, och som ämnar tillhandahålla internettillgång till ett antal skolor i den indiska delstaten Kerala. Frågan är dock något som diskuteras även i andra forum.
Igår var det årsdagen av bildandet av Republiken Kina, den statsbildning som genom Xinhairevolutionen år 1911 innebar slutet för den sedan länge regerande Qing-dynastin. För att uppmärksamma dagen presenterade igår en grupp kinesiska intellektuella ett upprop som de kallar Deklarationen om Mänskliga Rättigheter på Internet [engelsk länk] (Declaration of Internet Human Rights [kinesisk länk]). Att uppropet kommer just från Kina, och att det släpptes just igår, kan nog ses som en kommentar till den censur av kommunikationsvägar som Kina gjort sig känt för.
Man skriver bland annat:
Vi ser och förstår hur den tekniska revolutionen [som internet fört med sig] har medfört vad gäller utveckling och social förändring. Vi ser dess potential vad gäller att stärka basala mänskliga rättigheter och friheter för det kinesiska folket. Vad internet tillfört till civilisationen kan liknas vid historiska upptäckter som såväl järnet och elden, som uppfinnande av plogen och hjulet.
Sedan följer ett tio punkters upprop som inleds med:
1. Yttrandefrihet på Internet är en del av den medborgerliga yttrandefriheten. Det är vår mest basala mänskliga rättighet och en något totalt grundläggande som bör vara värnat, högt värderat och skyddat.
Att Internet hör till något som bör värderas högt är alltså något som diskuteras även i klart mer tillslutna delar av världen. Nyttan med projekt som Networking@School aktualiseras än mer när man ser vidden av de strävanden och ställningstaganden som görs runt om i världen.
Cybernormer och Networking@Schools kommer göra en presentation på Fokus temadag “När tekniken förändrar politiken” ihop med projektet Wireless Africa, som arbetar med att bygga lättskött infrastruktur för internet i ännu ouppkopplade delas av Afrika. Juliagruppen håller i samtalet som går under namnet “Digital demokratisering“.
The Pirate Bay får inte synas i Google
Idag upptäcktes det att The Pirate Bay slutat synas i Google-sökningar. Inte helt och fullt, men tillräckligt mycket för att man ska dra ögonen åt sig. Först ut var snacket på Twitter, därefter bloggar, och sedan hakade såväl Svenska Dagbladet, Idg, bloggar, utländsk press och Sydsvenskan på.
Gör man en sökning på “The Pirate Bay” dyker det upp några nyheter och Wikipedia-sidor om TPB, sedan en regelrätt scam-site som utnyttjar The Pirate Bays goda namn och först därefter kommer en undersida till TPB-index upp. En av nyhetssidorna handlar just nu dessutom om avstängningen, vilket blir lite ironiskt.
Anledningen till avstängningen tycks vara ett krav från någon rättighetsinnehavare enligt den amerikanska datalagen Digital Millenium Copyright Act – DMCA. Någon har alltså klagat på verksamheten som The Pirate Bay bedriver och därigenom fått den borttagen från Googles register. Några frågetecken börjar genast fladdra.
Det är klart problematiskt om en nationell lag som DMCA används för att påverka tillgång av tjänster på global basis. Internet är helt klart en global företeelse, och därmed blir det svårt att motivera att på grundval av nationell lagstiftning begränsa sökresultat för användare från hela världen.
Dessutom är inte hela The Pirate Bay avstängt från Google. Som synes på bilden dyker sökresultat upp som pekar på vissa undersidor. Det som tycks vara borttaget är förstasidan, som i sig inte innehåller något annat än en sökmotor. Om det nu gäller ett krav enligt DMCA så är det tokigt om det som försvinner ur sökresultaten är en av få sidor på sajten som inte ens pekar till något som skulle kunna tolkas som upphovsrättskränkande.
Uppdatering: Under kvällen har tydligen sökspärren tagits bort, och The Pirate Bay är åter sökbart på Google.
Ny undersökning visar på ändrade fildelningsvanor
I början av året publicerade vi på Cybernormer en undersökning om ungas fildelningsvanor. Den visade bland annat att tre av fyra ungdomar i åldrarna 15-25 år inte känner att det faktum att fildelning är olagligt är ett skäl för att låta bli att fildela. Nu, ett drygt halvår senare har undersökningen gjorts om, för att se om det skett en förändring.
Sedan förra undersökningen har väldigt mycket hänt inom området internet och fildelning. Vissa saker kunde man se vara på väg redan i vintras, annat har tillkommit. Det har dock varit svårt att förutse vilket genomslag saker som rättegången mot The Pirate Bay, införandet av Ipred, diskussionen kring Telekompaketet och andra aktuella händelser som inträffat skulle ha. Det är i skenet av allt detta den nya undersökningen gjorts.
En längre och utförligare presentation av resultatet av undersökningen kommer publiceras här inom en hyfsat snar framtid. Som en lite kaxig teaser kan vi idag presentera en del av det undersökningen visat. Slutsatser kan man antingen dra själv eller vänta på de uppföljande artiklar som kommer inom ramen för Cybernormer.
Först och främst, man _kan_ se en skillnad i fildelningsfrekvens från senaste undersökningen. Andelen ungdomar som anger att de inte fildelar har ökat. Vid förra undersökningen angav drygt 20% att de aldrig fildelade, en siffra som nu ligger på knappt 40%. Vad man lite hastigt kan anta är att Ipred kan vara en påverkande faktor här, och då ha påverkat fler ungdomar att sluta fildela.
Samtidigt innebär detta att 60% av de tillfrågade uppger att de fildelar, antingen dagligen eller mer sällan. Här kan man dock utifrån undersökningsresultatet se att fildelningsfrekvensen förskjutits, så att man även om man fildelar gör det vid betydligt färre tillfällen.
Dagens Nyheter publicerar idag en artikel som tar upp just den här undersökningen. Cybernormers Måns Svensson tar där upp viktiga poänger man kan och bör diskutera när man talar om de här frågorna.
Uppdatering: Marcin de Kaminski skriver på samma tema på Newsmill, med utgångspunkt i att Ipred fått fildelningen att minska, men inte lyckats ändra ungdomars inställning till fildelning.
Läs- och länktips
Måns Svensson and Stefan Larsson: Social Norms and Intellectual Property – Online norms and the European legal development
Paul Przemyslaw Polanski: Customary Law of the Internet (Volume 13)
Håkan Hydén, Stefan Larsson, Dennis Töllborg: FRAMTIDSBOKEN: Volym 1.0 - 'The Darling Conceptions of Your Time'
Matthias Baier, Måns Svensson: Om normer
Projektets Facebookgrupp: Gå gärna med!
