Tillgång till internet är en mänsklig rättighet
En av de mest fundamentala frågorna i debatten om internet handlar om huruvida tillgången till internet är att betrakta som en grundläggande mänsklig rättighet. För internetaktivister och unga nätkulturer förefaller det vara självklart att så är fallet medan skeptikerna ryggar inför tanken att en teknik som bara funnits i några årtionden skulle kunna åtnjuta en sådan status.
Om tillgången till internet verkligen skulle komma att betraktas som en grundläggande mänsklig rättighet så skulle det få åtminstone tre centrala konsekvenser. För det första (a) skulle det innebära att enskilda internetanvändare inte godtyckligt kan stängas av från internet. Rättsligt borde avstängning från internet ur det perspektivet hanteras på liknande sätt som andra former av frihetsberövanden (såsom fängelse eller tvångsvård). Möjligheterna att stänga av användare från internet skulle därmed kraftigt begränsas och omgärdas med en synnerligen hög grad av rättssäkerhet. För det andra (b) skulle det innebära ett skydd för internet som sådant. Det skulle vara poänglöst att tala om tillgången till internet som en grundläggande mänsklig rättighet om man inte samtidigt gav internet en definition som vilade på idéer om yttrandefrihet och skydd mot överdriven kontroll och styrning. I förlängningen kan man peka på en tredje central konsekvens (c) som handlar om allas rätt till internet. Om tillgången till internet upphöjs till en grundläggande mänsklig rättighet blir det svårt att argumentera för att den tillgången skall vara begränsad till dem som har råd att betala för den. Man skulle bli tvungen att hantera internetfrågan på samma sätt som man hanterat exempelvis frågan om rätten till utbildning.
Cybernormer har nyligen initierat ett projekt som har för avsikt att genom praktiskt byggande testa de här tankarna. Det handlar om det projekt som Stefan Larsson skriver om i tidigare inlägg och som vi har för avsikt att driva i delstaten Kerala i sydvästra Indien. Nedan ett nyhetsinslag i indisk TV om det besök i Kerela vi just återvänt från.
Utgångspunkten för projektet är en av FN:s nio konventioner om mänskliga rättigheter – nämligen Barnkonventionen. I artikel 13 kan man läsa att:
1. Barnet skall ha rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar frihet att oberoende av territoriella gränser söka, motta och sprida information och tankar av alla slag, i tal, skrift eller tryck, i konstnärlig form eller genom annat uttrycksmedel som barnet väljer.
2. Utövandet av denna rätt får underkastas vissa inskränkningar men endast sådana som är föreskrivna i lag och som är nödvändiga
(a) för att respektera andra personers rättigheter eller anseende; eller
(b) för att skydda den nationella säkerheten, den allmänna ordningen (ordre puplic) eller folkhälsan eller den allmänna sedligheten.
Projektets grundidé är att internet i dag är så fundamentalt för kommunikation och information att det inte är möjligt att uppfylla Barnkonventionens artikel 13 utan att erbjuda alla barn (upp till 18 år enligt barnkonventionens definition) tillgång till internet. En värld där alla barn har tillgång till internet är långt borta. Vår ambition är emellertid att peka på principen och att visa på ett exempel på hur man kan arbeta med frågan. Vi har för avsikt att tillhandahålla ett antal skolor i Kerela internettillgång samt att studera de möjligheter som öppnar sig för barn och skolpersonal. Vidare är vår tanke att visa på hur internet i skolan kan användas för att främja arbetet med att implementera och integrera hela barnkonventionen i det dagliga skolarbetet. Det vill vi göra genom att knyta samman de uppkopplade skolorna i ett skoldatanät där skyddet av barnens rättigheter spelar en central roll. Projektet kommer att drivas av medarbetarna på Cybernormer. Ericsson AB har en nyckelroll och representeras av Henrik Pålsson som är stationerad i Delhi. Vidare kommer Per Wickenberg, rättssociolog vid Lunds universitet, som arbetat med skolutveckling och barns rättigheter internationellt (bland annat i Indien och Kerala) i många år för SIDAS räkning att ingå i projektets ledningsgrupp. Ett antal skolledare och skoladministratörer i Kerala, Indien har också knutits till projektet.
Andra bloggar om: internet, mänskliga rättigheter, fns barnkonvention, barnkonventionen, sida, kerala, rättssociologi
Hårdare tag mot fildelare – korkad marknadsföring
Om man får tro Eric Pfanner och The New York Times är nöjesindustrin i USA på väg att överge strategin att via rättsväsendet tvinga fram regelefterlevnad när det gäller fildelning – åtminstone på hemmaplan. Enligt Pfanner har industrin till slut dragit slutsatsen att det helt enkelt är dålig marknadsföring att dra sina mest hängivna fans inför rätta.
…What all this shows, if more evidence was needed, is that an anti-piracy strategy based largely on enforcement is bound to fail. In the United States, the recording industry has backed away from a legal campaign against file-sharers, realizing that suing its biggest fans is not a great marketing strategy. Now the U.S. music and movie industries are moving to make more content available legally.
Om Pfanners analys är riktig har insikten om att “hårdare tag” mot fildelare i USA inte är en framkomlig väg lett fram till att industrin i stället lägger resurserna på att ta fram lagliga alternativ vilka är attraktiva nog att locka nöjeskonsumenterna.
Fildelningen tillbaka på samma nivåer som före IPRED-lagen
I april skrev vi ett inlägg här på Cybernormer.se där vi funderade kring i vilken utsträckning IPRED-lagen skulle förmå att förändra människors beteende i riktning mot ökad regelefterlevnad när det gäller fildelning av upphovskyddat material på internet. Vår prognos var att den initiala effekten (som man kunde iaktta i form av kraftigt minskad nättrafik) skulle klinga av.
Det är väl känt att repressiva reformer (ökad övervakning och skärpta sanktioner) ofta får en omedelbar och förhållandevis kraftig avskräckande effekt på människors benägenhet att bryta mot regler. Särskilt gäller det sådana regleringar som saknar starkt stöd i de sociala normerna. I regel klingar den initiala avskräckande effekten av med tiden.
På liknade sätt resonerade vi i en DN-debattartikel som vi publicerade i anslutning till rättegången mot The Pirate bay. Repressiva åtgärder får sannolikt svaga effekter som ett resultat av att de inte har stöd i det allmänna rättsmedvetandet och i de sociala normerna.
Sannolikt skulle en eventuellt fällande dom få marginella eller inga effekter på den mängd upphovsrättsskyddat material som sprids över internet.
I dag kan man läsa i en artikel i DN att den mobila nättrafiken är tillbaka på samma höga nivå som i september förra året. Om det stämmer har den initiala avskräckande effekt som kunde konstateras efter det att IPRED-lagen trädde i kraft klingat av vad gäller den mobila trafiken. Det var väntat och ligger i linje med såväl rättssociologisk teori som erfarenheter från andra områden där man lagstiftat i strid med det allmänna rättsmedvetandet.
Det innebär uppenbarligen dock inte att lagstiftaren har tappat modet: Reinfeldt gör en helomvändning och kraftsamlar mot fildelningskulturen.
Piratpartiet och porrhungrande Sverigedemokrater
I valets efterdyningar (eller efterskalv om man så vill) försöker gammelmedia att förstå vad som har hänt. Trötta politiska kommentatorer i alla åldrar placerar slentrianmässigt in Piratpartiets framgång i diverse färdigstöpta och återanvända politiska analyser.
En variant är att hävda att Piratpartiet är ett enfrågeparti med svag kompetens och lite att komma med i det komplexa spel som det politiska livet utgör. Slutsatsen är att piratpartisterna vad det lider kommer att stå med brallorna i knävecken – likt Ny Demokrati förödmjukade av det politiska etablissemangets avancerade retorik.
En annan variant är att hävda att Piratpartiet snubblade in i det politiska etablissemangets finrum av en sinkadus. Argumentationen går ut på att Piratpartiet av en ödets nyck har behängts med en fräschör som visserligen renderat röster – men som med nödvändighet kommer att erodera i det att mode-nycken har ebbat ut.
En tredje variant är att Piratpartiets framgång bör förklaras utifrån att väljarkåren till del består av en grupp “mindre vetande” vilka söker sig till sensation som flugor söker sig till… Den åsyftade gruppen utgörs av unga män – vilka hade röstat på högerextremistiska Sverigedemokraterna om det inte hade varit för att de blev distraherade av möjligheten att få ladda ner gratis porrfilmer.
Det är häpnadsväckande hur svag förståelsen för det nya är. Som pricken över “i” får Sören Holmberg (som förefaller ha axlat Arne Weises roll som gammelmedias främste traditionsbärare) för åttioelfte gången representera vetenskapen i det att demokratins högtidtsstunder skall tolkas. Inget ont om Sören (eller Arne för den delen) – men visst finns det forskare med aningen färskare saliv på fingret att tillgå?
Piratpartiets framgång är onekligen intressant – men den kan inte reduceras till att vara en upprepning av vad junilistor och Bert Karlsson haft för sig i det förgångna. Ny teknik har skapat ett nytt samhälle och nya politiska förutsättningar vilka inte låter sig förklaras inom ramen för ett paradigm som befinner sig på reträtt. Det är möjligt att Piratpartiet inte är den nya världens Socialdemokrati – men de sociala strömningar som givit upphov till Piratpartiets framgångar kommer inte att ebba ut. De strömningarna är resultatet av en ny framväxande verklighet där människor kommunicerar och interagerar på helt nya villkor. Att förstå den verkligheten är vår tids stora samhällsvetenskapliga utmaning.
Andra bloggar om: piratpartiet, eu-parlamentet, sverigedemokrater, paradigm, sören holmberg
Radiotjänst trollar med internet
I den stora debatten kring fildelning och upphovsrättsindustrins allt hårdare tag mot fildelare, har frågan om nya marknadslösningar ofta ventilerats. Bland annat har det föreslagits att internetabonnemang skall belastas med en “fildelningsavgift” eller “internet-licensavgift” som kan distribueras till kreatörerna i proportion mot den verkliga distributionen av deras verk.
Internetaktivister har varit tveksamma till de här tankarna och upphovsrättsindustrin är naturligtvis inte intresserade av en lösning där deras förtjänst på distributionen undergrävs.
Det blir i det perspektivet lätt parodiskt att SVT i ett slag kan komma att licensbelägga alla uppkopplade datorer i Sverige – genom att själva lägga ut sina sändningar på nätet. Radiotjänst förklarar:
Redan i dag erbjuder flera kanaler sina tittare möjligheten att se på enstaka program på internet. Men det ger inte Radiotjänst rätten att ta ut tv-avgift av datorinnehavaren eftersom datorn inte definieras som en tv-mottagare, enligt lagen om finansiering av radio och tv. Det som krävs för att datorn ska förvandlas till en tv-apparat är att någon kanal börjar sända hela sitt kanalutbud över internet. I samma ögonblick som det sker blir datorn en tv och avgift kan tas ut.
Inget krångel med EU-direktiv, samhällelig debatt om integritet och politiskt käbbel här inte. Radiotjänst meddelar helt sonika att man har för avsikt att förvandla alla internetuppkopplade datorer till… tv-apparater.
Franska senaten säger ja till Hadopi
SvD rapporterar att franska senaten med en överväldigande majoritet röstade för Hadopi-lagen.
Upphovsrättsinnehavare och regeringen har drivit frågan att personer som laddar upp och ner upphovsrättsskyddat material på nätet ska kunna stängas av efter två varningar.
I går sade nationalförsamlingen ja till lagen, och i dag godkändes den även av den franska senaten. Röstsiffrorna i senaten blev 189 för och 14 emot, rapporterar Le Monde.
Det gör att den franska myndigheten Hadopi, som lagen är uppkallad efter, nu får möjlighet att spåra fildelare och kräva att internetoperatörer stänger av deras uppkopplingar i upp till ett år.
Den i Frankrike nu beslutade lagen är en tydlig framgång för upphovsrättsindustrin. En framgång som kommer ge industrin vind i seglen även utanför Frankrikes gränser. På en europeisk nivå diskuterar man huruvida det finns ett behov av ett grundläggande medborgarskydd i form av ett internets mänskliga rättigheter.
Upphovsrättsfrågan har kommit att bli större än frågan om fildelandets vara eller icke vara. Inte heller är det i första hand en fråga om kreatörers rätt till inkomst. Den avgörande frågan handlar om huruvida internationella storföretags ekonomiska intressen skall prioriteras framför enskilda individers rätt att kommunicera fritt med varandra.
Frankrike tar täten vad gäller reglering av internet?
Det franska parlamentet röstade idag för den omdebatterade Hadopi-lagen. DN rapporterar att senaten i morgon har sista ordet i frågan.
Hadopi-lagen har delat Frankrike i två läger och vid dagens omröstning var 296 personer för lagen medan 233 personer var emot. Lagen antogs alltså av en liten majoritet.
I morgon ska senaten ta ställning till förslaget. Om förslaget passerar även senaten kommer en statlig myndighet att upprättas. Dess uppgift blir att spåra och bestraffa dem som laddar ner olagligt material.
Lagen är kontroversiell – bland annat på grund av att den innebär att människor kan stängas av från möjligheten att inneha ett internetabbonemang om de ertappas med att fildela upphovsrättsskyddat material vid upprepade tillfällen. Detta utan föregående prövning i domstol.
Men kanske än mer uppseendeväckande är att lagen medför ett “ägaransvar” för internetaccess. Det innebär att var och en som har ett internetabonnemang också har en skyldighet att se till att ingen annan använder det abonnemanget för att fildela upphovsrättsskyddat material. Det i sin tur innebär i praktiken att öppna trådlösa nätverk blir “olagliga”. Ett rejält steg i riktning mot att begränsa frihetsgraden på nätet.
Centern vill ha ett öppet samhälle… och stryper den interna debatten
Centerpartiet håller stämma och för några dagar sedan gjorde Annie Johansson, integritetspolitisk talesperson (c), i en debattartikel i SvD, ett nummer av att Centern värnar integriteten på nätet. Cybernormer ställde sig då frågan om Centern med ett sådant utspel skulle förmå internetaktivister att ändra sin skeptiska syn på partiet.
DN beskriver hur hård kritik mot partiets sätt att hantera integritetsfrågorna reses från de egna leden – och främst då från de yngre deltagarna.
De som argumenterades mest bestämt och hårdast tillhörde oftast den yngre generationen på stämman. En av dem var ungdomsförbundets ordförande Magnus Andersson.
- De unga människor som jag företräder har sitt liv på internet. Det finns ingen skillnad. Man skickar kärleksbrev, man skickar sms, sköter sina bankärenden och också kontakten med sin mamma via nätet. Därför är den personliga integriteten så otroligt viktig. Jag är mer besviken än när jag kom till den här stämman, sa han.
Annie Johanssons utspel i SvD ter sig allt mer som ett spel för gallerierna. “Centern eftersträvar ett samhälle där människor vågar vara öppna” skrev hon. Samtidigt försöker partiet att strypa debatten på den egna stämman.
Centern tar strid för medborgerliga rättigheter på nätet?
Annie Johansson, integritetspolitisk talesperson (c) skriver i SvD att Centerpartiet skall verka för bland annat en integritetsbalk och ökat skydd för internetanvändare gentemot staten. Bland annat skall Centerpartiet verka för rätten att vara anonym på nätet.
- Centerpartiet försvarar tanken att det ska vara möjligt att vara anonym på Internet genom krypterings- och anonymiseringstjänster. Internet ska vara ett område där den enskilde anonymt kan agera, exempelvis uttrycka sina åsikter, söka information och interagera med andra människor. Att förbjuda någon att vara anonym på Internet vore som att förbjuda någon att skicka anonyma i insändare till tidningar eller att tvinga människor att legitimera sig för att få skicka ett vanligt brev med posten.
Uppenbarligen har Centerpartiet, givet att partistämman i helgen ger tummen upp, beslutat sig för att göra medborgerliga rättigheter på nätet till en profilfråga. Kraften i nätets engagemang för de här frågorna har uppenbarligen blivit tydlig även för de etablerade partierna. Nu skall det bli intressant att se om Centerpartiet kan svänga nätaktivisternas uppfattning om partiet (bilden hittills har varit att Centern kör ett dubbelspel) samt att se hur övriga partier kommer att förhålla sig till Centerns nya hållning.
Andra bloggar om: Centerpartiet, anonymisering, Annie Johansson, integritet
Telekompaketet och nätkulturernas identitet
Under eftermiddagen dominerades tidningarnas rubriker här här här av beskedet om att Telekompaketet stoppats (åtminstone tillfälligt). Europa-parlamentet beslutade efter stor dramatik att gå emot ministerrådets kompromissförslag som om det hade accepterats hade inneburit att internetanvändare hade kunnat stängas av från sitt abonnemang utan föregående prövning i domstol.
Helt naturligt ser alla de nätaktivister, debattörer, bloggskribenter etc som strider för användarnas rättigheter på nätet det här som en viktig seger. I någon mening bör man nog också betrakta dagens händelser i EU-parlamentet som ett historiskt skifte vad gäller europapolitikens förutsättningar. Det är uppenbarligen svårt för ministerrådet att styra parlamentet då parlamentet har uppbackning av nätkulturernas snabba och informerade kommunikatörer. Trycket från medborgarna blev helt enkelt för stort.
Svenske EU-parlamentarikern Olle Schmidt (FP) försökte förra veckan övertala den liberala parlamentsgruppen i London att stödja Telekompaketets omstridda ändringsförslag 138. Enligt källor till DN.se bestämde liberalerna först i går, vid ett kaotiskt gruppmöte i Strasbourg, att man absolut inte stöder kompromissen med ministerrådet. Detta efter ett enormt tryck utifrån.
Samtidigt kan det finnas anledning att fundera kring vad framgången innebär för nätkulturerna – och då inte minst ur ett identitetsperspektiv. Sociologen Manuell Castells, professor emeritus vid University of California, Berkeley har genom sin mastodont-trilogi om informationsåldern lagt ett fundament för förståelsen av nätsamhällets förutsättningar. En av Castells viktigaste poänger är distinktionen mellan motståndsidetiteter och projektidentiteter inom olika sociala rörelser. Han skriver:
Å ena sidan tenderar alltså de dominerande, globala eliter som bebor flödesrummet att bestå av identitetslösa individer (“världsmedborgare”), å andra sidan tenderar människor i sin opposition mot ekonomisk, kulturell och politisk rättighetsförlust att dras mot kollektiva identiteter /…/ Vid sidan av statsapparater, globala nätverk och jagcentrerade individer finns det alltså kollektiv som formas kring motståndsidentitet. Alla dessa element hänger dock inte samman. Deras logik utesluter varandra och deras samexistens lär inte bli fredlig.
Utifrån den här insikten argumenterar Castells för behovet av att motståndsidentiteterna omvandlas till projektidentiteter med potentiell förmåga att bygga ett nytt civilt samhälle. Sociala rörelser vilka inte tar sin utgångspunkt i ett passivt motstånd utan i det framåtsyftande byggandet av nya strukturer för en ny värld. Dagens händelser i europaparlamentet får nog ses som resultatet av det tryck som en social rörelse vilandes på en motståndsidentitet har förmått att applicera på rådande maktstrukturer.
Omfattningen vad gäller de attacker på unga nätkulturer som upphovsrättsindustrin via EU just nu formerar är av en sådan dignitet att man får förmoda att nätkulturerna kommer att tvingas allt längre in i en motståndsidentitet. Om man till det lägger att upphovsrättsindutrin förmodligen backas upp i sina ambitioner att bygga en central kontroll och övervakning av nätet, av ett säkerhetstänkande som uppstått i kölvattnet av bland annat “nine-eleven”, så förstår man att det är starka krafter som är i rörelse.
Den kanske mest intressanta frågan just nu blir då om nätkulturerna kommer att förmå att samtidigt behålla de drag av projektidentitet som varit så tydliga under internets första årtionden. Kommer nätkulturerna att med samma lekfullhet och i samma innovativa anda som tidigare söka nya vägar att bygga sociala strukturer för en ny värld? Eller kommer nätkulturerna att nötas ner till renodlade motståndsidentiteter vilka lägger sitt krut på att försvara sig mot ekonomiska, kulturella och politiska rättighetsförluster?
Andra bloggar om: telekompaketet, nätkulturer, Manuell Castell, motstånd
Cybernorms.net- The Research Bay closed, for this time 12 May 2012At 0900 o’clock Saturday morning local time we closed the survey that we have had promoted on The Pirate Bay, called The Research Bay. After 72 hours we’ve got almost 100 000 answers – covering people of all ages from all over the world! This gives the research community a great pool of data and […]
- The Research Bay, reloaded 9 May 2012Welcome to Cybernorms.net, the blog of the Cybernorms Research Group. We are a group of researchers mainly based at the Department of Sociology of Law at Lund University, Sweden, affiliated with the Lund University Internet Institute. During three days in April last year the Cybernorms Research Group conducted a big survey study called The Research […]
- Releasing data on online anonymity 3 May 2012The week has been a good week in the media for the LUii affiliated Cybernorms research project. With Måns Svensson, head of the research group, in the lead, we released data from our latest follow up survey on file sharing and online anonymity. We found that when compared to figures from late 2009, 40% more […]
- Conference on norms: session on law, language and the mind 25 April 2012The international conference on norms in Lund, Sweden, is now in its second of two days. The official name is The Normative Anatomy of Society – Relations Between Norms and Law in the 21st Century. Its is arranged by the Department for Sociology of Law at Lund University. Picture from the morning plenary. From the […]
- Conference on norms in April 6 February 2012There is a conference coming up 24-25 April at Lund University in Sweden. If you are academically into norms from any perspective, you should probably check it out. The name of the conference is The Normative Anatomy of Society. Relations Between Norms and Law in the 21st Century and it deals with “to promote an […]
- The Research Bay closed, for this time 12 May 2012
