Riskerar nätaktivismen att förrättsligas?
Håkan Gustavsson och Stellan Vinthagen höll ett spännande seminarium (Rättssociologiska enheten vid Lunds universitet 8/2-2010) med stor relevans för projektet Cybernormer på temat Rättslig mobilisering och sociala rörelser. Gustavsson och Vinthagen har nyligen fått finansiering från Vetenskapsrådet för att bedriva forskning på området. Gustavsson har sin hemvist inom juridiken och Vinthagen är sociolog och deras projekt är tydligt rättssociologiskt.
Presentationen rörde visserligen inte specifikt sociala rörelser på nätet – men de berörde många frågor som har att göra med sociala rörelsers möjligheter att påverka rätten. Samt frågor om hur engagemang i rättsliga frågor med tiden tenderar att påverka de sociala rörelserna mot ett slags förrättsligande. Teman som är av största intresse för oss som sysslar med att försöka förstå sociala och rättsliga normer i förhållande till internet.
Att förstå normbildningsprocesser på nätet och deras förhållande till rätten är dels en fråga om att förstå de sociala processer som uppstår i det att människor umgås, kommunicerar och interagerar på internet. Det vill säga att se nätet som en av alla de arenor där människor möts, socialiserar och genererar gemensamma förhållningssätt och förväntningar.
Men det är också en fråga om att förstå det som på engelska brukar kallas för Internet activism – grupperingar och strömningar på nätet som arbetar aktivt med att åstadkomma förändringar av samhället och rätten. Internet activism handlar således om att uttnyttja de kraftfulla verktyg för kommunikation och informationshantering som nätet erbjuder i syfte att påverka strukturer i samhället. Inte sällan handlar det om olika försök att påverka politik, lagstiftning och maktutövning.
I Sverige har begreppet nätaktivism ofta använts för att beskriva Internet activism som syftar till att påverka politik, lagstiftning och maktutövning rörande internet. Internet activism som syftar till att påverka andra strukturer i samhället än de som enbart rör internet har inte refererats till som nätaktivism i samma usträckning (men det finns undantag – exempelvis då aktioner på nätet som syftat till att stödja människorättsaktivister i Iran har fått epitetet nätaktivism).
Ett annat utmärkande drag hos de fenomen/rörelser som i Sveriga har beskrivits som nätaktivism är att de i hög utsträckning anammar vad Gustavsson och Vinthagen kallar för legalstrategier. Det innebär att man lägger stor kraft på att agera i förhållande till rätten och lagstiftningen. Det kanske tydligaste exemplet är det motstånd som växte fram på nätet mot den så kallade FRA-lagen. I övrigt har det framförallt handlat om ett engagemang i lagstiftningsprocesser på en EU-nivå med relevans för internet.
I sammanhanget kan nämnas The European Community Directive on Copyright in the Information Society (INFOSOC, Directive 2001/29/EC), The Intellectual Property Rights Enforcement Directive (IPRED, Directive 2004/48/EG), The Data Retention Directive (Directive 2006/24/EC), och nu senast det paket av direktiv som refereras till som The European Telecoms Reform Package (telekompaketet). Engagemanget har rört dels EU-direktiven som sådana, men också implementeringen av direktiven genom svensk lagstiftning.
Gustavsson och Vinthagen pekade på fem legalstrategier som används av sociala rörelser i allmänhet:
1. Upprätthålla existerande rätt eller kompensera dess bristande tillämpning, genom rörelseverksamhet som praktiskt påverkar eller underlättar rättsutövningen.
2. Reformera rätten genom att försöka övertyga eller påverka berörda aktörer eller allmänhet, eller genom att påverka existerande rättsliga institutioner.
3. Skapa ny rätt (som inte fanns tidigare) genom att ta över rättsutövningen på ett område (rättsbildning).
4. Utmana existerande rättsordningar, normregler, lag eller dess tillämpning genom att hävda en tolkning eller annan/högre rätts giltighet.
5. Underminera existerande rätt genom att göra motstånd och undergräva de maktrelationer som upprätthåller rätten.
Det krävs inte allt för mycket ansträngning för att se att svenska nätaktivister har begagnat sig av samtliga de fem legalstrategier som Gustavsson och Vinthagen menar är de centrala. Man har dessutom gjort det med en betydande grad av framgång.
En intressant och kanske viktig fråga i sammanhaget är om nätaktivismen i likhet med många andra sociala rörelser kommer att förrättsligas i den mening som Gustavsson och Vinthagen (med hänvisning till Brännströms avhandling Förrättsligande) beskriver:
Förrättsligande kan […] beteckna en utveckling genom vilken ett rättsligt handlingsmotiv får företräde framför ett annat – till exempel kulturellt, moraliskt, politiskt eller ekonomiskt – eller genom vilken en rättslig beskrivning av en situation får företräde framför andra sätt att beskriva situationen.
Med andra ord handlar det om att sociala rörelser i det att de anammar legalstrategier tenderar att låta de rättsliga frågorna bli överordnade i förhållande till konfliktens politiska (och egentliga) sidor. Om man vill formulera det i klartext kan man ställa sig frågan om nätaktivismen i det att nätaktivismen rör sig så frekvent på en rättslig nivå riskerar att förrättsligas och därmed underordnar sig rättsliga frågeställningar och rättsligt språk på bekostnad av friare visioner.
Jag har inget självklart svar på de här frågorna – men jag kommer att med stort intresse följa Gustavssons och Vinthagens forskningsprojekt. Bland annat genom den forskningsblogg som de står i begrepp att dra igång.
Radioinslag om anonymitet, fildelning och Cybernormer
Måns Svensson från Cybernormer var med i SR P4 Malmös morgonprogram den trettonde november. Där pratades det bland annat anonymitet, fildelning och sociala normer kontra lagstftning.
Var tioende mellan 15 och 25 år gömmer sig på nätet för att kunna fildela. Efter Ipredlagen har många hittat sätt att hålla sig gömda på nätet för att kunna fortsätta ladda ner filer i fred. Måns Svensson har i sin forskning i rättsociologi vid Lunds universitet kommit fram till att var tioende person mellan 15 och 25 år är hemlig och håller sig undan övervakning. Och en anledning är att det inte finns nån social kontroll som signalerar att detta är fel.
Inslaget som sändes i morgonprogrammet (SR P4 Malmö) hittar man här.
The Pirate Bay har återigen stängts
Ännu en gång har The Pirate Bay varit nere under ett antal timmar. Det är ännu oklart vad som ligger bakom stoppet – det spekulerades under natten om att det hade att göra med att tingsrätten den 30 oktober hotar Gottfried Svartholm-Warg och Fredrik Neij med böter om vardera 500 000 kronor om fildelnings-siten inte plockas bort från nätet. I nuläget förefaller The Pirate Bay emellertid att återigen vara i full drift.
Socialdemokraterna och nätpolitiken
Socialdemokraterna har genom kongressbeslut förbundit sig att förändra Ipredlagen om de vinner valet 2010 – det är dock oklart i vilken utsträckning och på vilket sätt lagen skall förändras. Kongressens beslut har beskrivits som en seger för de inom partiet som vill värna integriteten på nätet. Åsa Westlund återger på sin blogg följande utdrag ur de nya politiska riktlinjerna för partiet:
IPRED lagen måste förändras. Kulturskapare ska ha samma möjligheter att som andra leva på frukten av sitt eget arbete. Vi står därför bakom upphovsrättsinnehavarnas legitima krav att få ersättning för sina verk på ett rättssäkert sätt. Men det finns en berättigad oro för att tillämpningen av IPRED kan kränka den enskildes integritet och göra intrång i privatlivet. Den som använder Internet utan att begå brott ska inte behöva känna sig övervakad. Hänsyn måste också tas till att privatpersoners internetabonnemang kan ha missbrukas av någon annan. Rättssäkerheten för enskilda behöver därför stärkas. Det måste finnas en rimlig proportion mellan den vidtagna åtgärden och den skada brottet kan ha åsamkat. Utgångspunkten är att det är polisen som utreder brott, även mot upphovsrätten.
Vi måst inrätta en integritetsombudsman som i första hand ska arbeta förebyggande i syfte att värna den personliga integriteten. Det behövs en obereoende översyn av hur olika lagstiftningar och olika företags agenade påverkar den personliga integriteten. Uppdraget är brett och inkluderar integriteten på nätet, i arbetslivet och som konsumenter.
Det ska inte gå att få ut uppgifter om en persons internetanvändande utan att det finns starka skäl för det.
Det är svårt att se hur dessa skrivningar skall kunna ligga till grund för en ny och modern nätpolitik. Nyckelmeningen i texten ovan får nog sägas vara: Den som använder internet utan att begå brott ska inte behöva känna sig övervakad. Slutsats e-contrario: de miljontals svenska internetanvändare som regelbudet fildelar upphovsrättsskyddat material får med en socialdemokratisk politik finna sig i att känna sig övervakade.
Fildelarjakt har svag acceptens i samhället
Håkan Hydén, Stefan Larsson och Måns Svensson skriver på Newsmill om att Jakten på fildelare har svag acceptens i samhället.
Det rättssociologiska projektet Cybernormer vid Lunds universitet undersöker normbildningsprocesser (rättsliga och sociala) som uppstår i informationsteknologins kölvatten. Forskarna Håkan Hydén, Stefan Larsson och Måns Svensson redovisar resultat från en färsk undersökning och menar att vare sig rättegången mot The Pirate Bay eller införandet av Ipredlagen har förändrat de tillåtande sociala normerna i förhållande till olaglig fildelning. Däremot avstår fler unga människor idag än vad som var fallet i början av året från att fildela. Det gör de på grund av rädslan att åka fast och straffas. Lagar som inte backas upp av sociala normer har små möjligheter att bli långsiktigt framgångsrika, menar forskarna.
Läs gärna artikeln på Newsmill.
Är fildelningen tillbaka på samma nivåer som före Ipredlagen?
Under det senaste halvåret har grafer över datatrafik från Netnod Internet exchange AB diskuterats livligt. Netnod driver sex centrala knutpunkter för internettrafik i Sverige och redovisar statistik för den trafik som passerar deras knutpunkter på sin hemsida.
I grafen ovan ser man en kraftig nedgång i trafiken den 1 april – samma dag som Ipredlagen trädde ikraft i Sverige. Kurt Erik Lindqvist, VD på Netnod var noga med att poängtera att det inte går att dra några generella slutsatser avseende svensk internettrafik utifrån den statistik som Netnod presenterar.
Idag kan man se att trafiken via Netnod i det närmaste är tillbaka på samma nivåer som före nedgången den 1 april. Det är frestande att dra slutsatsen att fildelningen nu är tillbaka på samma nivåer som före Ipredlagens ikraftträdande. Jag ringde därför upp Kurt Erik Lindkvist på Netnod och frågade om det är en rimlig slutsats.
Föga förvånande är han lika skeptisk idag till att man drar några som helst slutsatser avseende svensk internettrafik eller fildelningens omfattning utifrån den statistik som företaget presenterar.
- Jag tror inte att man som forskare skall dra några slutsatser alls. För det första är hälften av våra kunder utländska operatörer, många i Ryssland. För det andra tar internettrafiken andra vägar än via oss. Bland annat går en hel del trafik direkt mellan operatörerna.
Med andra ord kan man om man får tro Kurt Erik Lindqvist inte bevisa vare sig att fildelningen minskade när Ipredlagen trädde ikraft, eller att den nu är tillbaka på samma nivåer.
Men man kan givetvis vända på kuttingen och ställa sig frågan om det finns något i den statistik som Netnod redovisar som talar emot att Ipredlagen resulterade i en omedelbar minskning av fildelningen och därefter en stadig återgång till de nivåer som rådde före Ipred.
Man kan konstatera att en kraftig nedgång (ökad regelefterlevnad) följt av en långsammare återgång (minskad regelefterlevnad) är förväntad. Det har att göra med att vi på förhand visste att den repressiva utvecklingen (ökad övervakning och strängare straff) saknar stöd i samhällets sociala normer. Repressiva reformer utan samhällelig acceptens brukar generera förändringar av regelefterlevnaden som följer det mönstret.
Om man till det läggar att vi idag, genom vår färska undersökning, vet att de sociala normerna inte har förändrats sedan det att Ipredlagen trädde i kraft så förefaller Netnods statistik än mer naturlig. Man hade kunnat tänka sig att rättsliga förändringar under det senaste halvåret och debatten kring dem hade förändrat människors syn på fildelning. Men det är inte fallet – ungdomar ser fortfarande inget fel i att fildela och känner inget socialt tryck från människor i sin omgivning (vare sig från vuxna eller jämnåriga) att låta bli.
Vår undersökning ger dock anledning att ifrågasätta om hela återhämtningen, vad gäller trafiken via Netnod, kan förklaras med att människor åter fildelar olagligt i samma utsträckning som tidigare. Vår undersökning visar att andelen 15-25 åringar som aldrig fildelar har ökat från 20 procent i januari till närmare 40 procent i september. De som fortfarande fildelar gör det dessutom mer sällan idag än i januari. Men det är viktigt att hålla i minnet att minskningen inte beror på förändrad inställning (vare sig hos ungdomarna eller människor i deras omgivning) utan på rädsla för att åka fast. Så vad kan då förklara den återhämtning vad gäller trafik som Netnod upplever?
Kurt Erik Lindqvist påpekar att deras mätningar i princip alltid har visat på en uppgång under hösten för att sedan plana ut under våren och sommaren – så ser den historiska utvecklingen ut. Måhända ser man en kombination av naturlig tillväxt och ökad fildelning.
En annan intressant fråga är om fildelarna har bytt metoder. Gruppen unga som fildelar dagligen är enligt vår undersökning nästan lika stor i dag som före Ipred (strax under tio procent av de tillfrågade). Dessutom kan vi se att den här gruppen i ökande utsträckning använder sig av anonymiseringstjänster (20 procent i januari och 30 procent i september). Man kan spekulera kring att det bland unga finns en kärna som laddar ner upphovsrättsskyddat material över internet och som sedan sprider musik och filmer till sin vänkrets via usb, msn etc. Mer om det vet vi sannolikt när vi gjort våra gruppintervjuer med niondeklassarna vid Lunds skolor.
Läs mer i artikel i Sydsvenskan
Kommissionär för mänskliga rättigheter och integritet ett steg i rätt riktning
EU-kommissionens ordförande väljs av medlemsländernas regeringar men måste godkännas av Europaparlamentet. Nästa onsdag skall parlamentet ta ställning till om det skall godkänna medlemsländernas förslag om en ny mandatperiod för nuvarande orföranden José Manuel Barroso. Det är i skenet av det som man skall tolka Barrosos löfte om att tillsätta en särskild kommissionär för mänskliga rättigheter och integritetsfrågor. Den folkpartistiska parlamentsledamoten Olle Schmidt uttalar sig i SvD och menar att löftet kan vara det som krävdes för att den liberala gruppen i parlamentet skall ge Barroso sitt stöd:
- Vi har tidigare varit missnöjda med honom på det här området. Han har saknat passion och inte engagerat sig tillräckligt, men nu visar han stor vilja att förändra Europa. Det var många som överraskades av en stark insats igår. Men det är väl så när man känner att marken gungar och uppdraget är hotat.
Oavsett att löftet måhända har givits av Barroso i syfte att möjliggöra sitt fortsatta orförandeskap så är det en spännande utveckling. Inte minst det faktum att beskrivningen av den tilltänkta kommissionärens ansvarsområde så tydligt pekar på en koppling mellan nätfrågor och mänskliga rättigheter. Ger om inte annat oss på Cybernormer lite råg i ryggen i förhållande till vårt projekt Networking@school i Indien. Vår avsikt är att genom att tillhandahålla internet till skolor i Indien visa hur barns tillgång till internet är en fråga om mänskliga rättigheter. Den som är intresserad kan höra oss tala om projektet på tidningen Fokus temadag Tekniken-förändrar-politiken den 15 oktober.
Bambuserföreläsning om Cybernormer
Bambusersändning från Håkan Hydéns föreläsning (om Cybernormer, fildelning och paradigmskifte) vid Lunds universitets politiska och ekonomiska förening (LUPEF) den 8 september 2009.
Större risk att råka ut för trafikolycka än att åka fast för fildelning
Det är nu ungefär ett halvår sedan Ipred-lagen trädde ikraft. Lagen har onekligen haft inverkan på debatten om fildelning och mycket tyder på att den också haft en viss dämpande effekt på fildelningen av upphovsrättsskyddat material (mer om det här om någon vecka då vi publicerar resultat från ny undersökning). Paradoxalt nog har lagen däremot inte haft någon nämnvärd påverkan om man ser till den rättsliga praktiken. Ifpi:s VD Lars Gustavsson förklarar i en intervju i DN varför lagen ännu inte har resulterat i en enda anmälan mot misstänkta olagliga fildelare av musik.
– Det har inte alls blivit som vi har väntat oss, eftersom vi sedan bestämde att vi skulle vänta på domen från bokförlagens första ärende. Dessutom har motparterna gjort det fantastiskt komplicerat för oss och åberopat alla tänkbara invändningar även mot lagstiftningen.
Gustavsson förklarar dock att det skall bli ändring – i höst kommer ett antal anmälningar att göras och han rekommenderar alla fildelare att använda sig av något av de lagliga alternativ som finns på marknaden. Det är tydligt att Gustavsson i intervjun vill sända ut signalen att från och med i höst föreligger det en reell risk att åka fast om man väljer att fortsätta att fildela. Enligt Gustavsson själv handlar det inte om så många som hundra anmälningar under hösten – men ett antal. Säg att det kan röra sig om femtio anmälningar.
Gustavssons löfte om en offensiv under hösten gör att man kan filosofera lite kring risk. Låt oss anta att man anmäler urskiljningslöst och att alla som fildelar löper lika stor risk att åka fast (i praktiken jagar man sannolikt i första hand de som bedriver omfattande verksamheter). Vi vet idag att omkring två av tre personer i åldern 15-25 år fildelar regelbundet (färska siffror). Antalet personer i den här åldersgruppen är omkring 1,2 miljoner. Det innebär att vi i Sverige har omkring 800 000 olagliga fildelare bara i ålderskategorin 15-25 år. Om alla (säg 50 st) som anmäls är 15-25 år så innebär det att 1 på 16 000 kommer att anmälas. Om man sedan ser till hur många som därefter verkligen blir dömda till skadestånd så minskar risken sannolikt ytterligare.
För att göra en parallell som kan ge en fingervisning om hur stor (eller liten) risken är kan man nämna att varje år skadas drygt 650 personer allvarligt i vägtrafiken i den här ålderskategorin och omkring 50 dör. Det gör att under hösten kommer ungefär 16 stycken av de 800 000 som laddar ner olagligt att omkomma i vägtrafiken och drygt 200 kommer att skadas allvarligt. I det perspektivet blir det mindre dramatiskt att tänka sig att 50 av dem blir anmälda för upphovsrättsbrott.
För den som är intresserad av att hålla koll på om man är en av de 50 som det lämnas in en anmälan mot så rekommenderas ipredkoll.se – Piratbyråns bevakning av anmälningar som lämnas in till landets tingsrätter.
Bör nätneutralitet vara absolut och allomfattande?
Begreppet nätneutralitet är i sin enklaste grund tämligen okomplicerat och representerar den till synes självklara principen att om en person X betalar för internetaccess med prestandan Z och en person Y i sin tur betalar för internetaccess med samma (eller högre) prestanda så skall X och Y kunna koppla upp sig mot varandra över internet med prestandan Z och utbyta information.
Under rubriken “Internet vill vara neutralt” har Marcin de Kaminski författat en informativ text om hotet mot nätneutralitet.
För den som är som är intresserad av en mer amerikanskt ödesmättad beskrivning av hotet mot nätneutraliteten – samt en spännande exposé över internets födelse (och framtida död?) rekommenderas klippet nedan.
Även om begreppet nätneutralitet i sin grund förefaller enkelt så väcker det hos mig följdfrågor. I grunden handlar nätneutraliteten om att skydda användarna mot olika interventioner från internetleverantörernas sida syftandes till att begränsa/censurera accessen till internet. Man kan exempelvis tänka sig att sådana interventioner uppstår som ett resultat av att leverantörerna vill styra användandet mot egna eller partners betaltjänster eller att interventionerna uppstår som ett resultat av att leverantörerna genom lagstiftning tvingas agera. Det faktum att försök att begränsa internet uppstår som ett resultat av lag är definitivt inte en garanti för att försöken inte skulle syfta till att gynna olika kommersiella intressen – hittills har huvudregeln varit att upphovsrättsindustrin och lagstiftaren går hand i hand. Men man kan också tänka sig att rätten tvingar internetleverantörer att ingripa för att skydda olika medborgerliga och mänskliga intressen.
Att anamma en princip som hindrar internetleverantörer att i kommersiellt syfte begränsa användarnas tillgång till internet känns inte särskilt komplicerat. Det blir svårare om man också vill att principen skall omfatta alla interventioner som kan tänkas komma att uppstå som ett resultat av lag. Man brukar hävda (inte minst bland sk nätaktivister) att det blir allt mer uppenbart att det inte längre är meningsfullt att tala om en uppdelning mellan den digitala verkligheten (cyberspace) och den omgivande (traditionella) verkligheten – allt smälter samman och hänger ihop i en och samma framväxande verklighet. Att förvägra samhället att genom lag ingripa i förhållanden på internet måste därmed också vara att starkt begränsa samhällets möjligheter att skapa gemensamma spelregler överhuvudtaget. Hur bygger man – med en bevarad och absolut nätneutralitet – trygghet för människor i en verklighet där digitalt och materiellt vävs samman? Är den gamla devisen “land skall med lag byggas” förlegad? Eller gäller uppdelningen mellan cyberspace och den “verkliga” verkligheten fortfarande när man talar om nätneutralitet?
Läs- och länktips
Måns Svensson and Stefan Larsson: Social Norms and Intellectual Property – Online norms and the European legal development
Paul Przemyslaw Polanski: Customary Law of the Internet (Volume 13)
Håkan Hydén, Stefan Larsson, Dennis Töllborg: FRAMTIDSBOKEN: Volym 1.0 - 'The Darling Conceptions of Your Time'
Matthias Baier, Måns Svensson: Om normer
Projektets Facebookgrupp: Gå gärna med!
