Gästblogg: Nyskapande nätaktivism försökte bygga om telekompaketet

May 6, 2009 · Posted in Gästblogg · 9 Comments 


Ibland bjuder vi på Cybernormer.se in skribenter utifrån att gästblogga hos oss. Det kan då röra sig om kommentarer kring aktuella och brännande ämnen. Författarna till gästblogginläggen står själva för sitt innehåll, men vi på Cybernormer.se har som förhoppning att inläggen kan väcka diskussion och eftertanke – oavsett innehåll och position.

I och med dagens omröstning om telekompaketet nere i Strasbourg står det klart att människor kan påverka politiker samt hacka traditionella politiska kanaler. Även om det nu inte blev en solklar ”seger” eller ”förlust” såsom basunerades ut av media, har nätaktivister gemensamt bidragit med engagemang, uppoffringar och individuella egenskaper, vars handlingar och positiva inställning sände vågor genom hela Europa…

Många ställer sig nog frågan ”hur kunde vi påverka i denna omfattning?” Det hänger ihop med en rad olika komplexa faktorer varav en är att traditionella medier passivt söker enkla förklaringar i sin rapportering – europeiska medborgare försöker däremot aktivt förstå och förändra. Men detta är bara en del av en helhet som finns hitom politiken.

Det har inte alltid varit såhär. Medborgare börjar nu höja sig över den förlegade vänster-höger-skalan, skapar kontakter och bygger ut internationella relationer i hopp om att omstrukturera EU:s ogenomträngliga byråkratiska maskineri. Många människor med olika politiska övertygelser och åsikter växer nu ihop i flöden som har ett gemensamt perspektiv på fri- och rättigheter.

Nätpolitiken och nätaktivismen hänger ihop, men vi behöver fundera vidare över vad begreppen egentligen innebär och hur de hänger ihop. Många undrar antagligen ”Vad är det som sker just nu?” när vi också måste stanna upp och analysera de små historiska fragment som på ett ickelinjärt sätt måste analyseras för att förstå komplexiteten mellan det lilla politiska engagemanget och den stora EU-strukturen.

Det har uppstått en situation då vi inte bara kan använda oss av förklaringsmodeller som på ett top-down-manér analyserar ”det lilla”fenomenet utifrån ”det stora” – utan vi måste även titta på hur det ”lilla” påverkar det ”stora” som ger upphov till nya teorier och praxis.

Nedan ska jag dock kort försöka återge mitt perspektiv på det som har skett under de senaste veckorna i relation till arbetet med telekompaketet.se

Nätaktivismen

Aktivism är det hängivna engagemang varigenom handlingar ämnar att uppnå politiska mål, oftast i samband med protester och demonstrationer. Nätaktivismen fungerar dock annorlunda på flera olika sätt jämfört med traditionell aktivism. Låt mig försöka förklara varför.

Demonstrationer och protester är traditionellt sätt rätt centraliserade. Givetvis sprider demonstrationer ringar över det politiska vattnet – men inte på samma sätt som nätaktivismen sprider tusentals ringar på de globalpolitiska haven. Internets inneboende struktur har ersatt den centraliserade formen av budskapsspridning till förmån för ett centraldecentraliserat perspektiv på förståelse och spridning av information.

Nätaktivismens budskap och informationsspridning sker genom tusentals olika kanaler samtidigt och informationen bearbetas inte av en enskild upphovsman. Nätaktivismen kan stå utan ledare eller pådrivare. Information bearbetas i realtid av olika aktivistkluster som ibland oberoende av varandra drar egna slutsatser eller verkar helt oberoende av varandra. När dessa kluster sedan möts i friktionsberikande möten, uppstår ny information och spridningen förändras.

Grupparbetets bearbetning av flera olika informationskällor påverkas av olika kluster. Att samarbeta med varandra och lära sig av sina misstag är ett tecken på att oberoende kluster möts och omformas genom ett gemensamt perspektiv eller ställningstagande. Den traditionella politiken inbegriper i polemik medan nätaktivismen jobbar prodynamiskt. Nätaktivismen blundar inte för förändring och föränderlighet utan använder sig av den.

Alla möjliga analysperspektiv möjjliggör en bred informationsbevakning och man kan spinna vidare på olika konsekvenser, negativa aspekter, riskanalyser och positiva egenskaper på samma gång. För de olika perspektiven handlar ju om viljan att förstå något – inte att föra ”sanningar” bort från rampljuset.

Nätaktivismen har således ersatt megafonen med polyfonen. Internet och bloggsfären utgör tillsammans en disharmonisk harmoni, som likt en symfoniorkester med sin starka kravall(akustik) konstituerar – inte med hjälp av pengar och organisationer – utan genom potentialen att kunna göra sig hörd.

Det-att-göra-sig-hörd gör nog en hel del politiker nervösa och de spelar inte samma melodi som medborgarna. Medborgarnas massiva melodiösa ljudväg kan med sitt sorl få politikernas fiolspelande att helt tystna så de måste starta om från början. Men medborgarnas olika vibrationsfrekvenser formar om individers såsom multitudens gemensamma ljudvägg. Häri ligger en dynamik som gör att jag kan ana att antalet människor som på ett öppet eller anonymt sätt kan göra sig hörda, spelar roll för nätaktivismen som sådan.

Omformningsmöjligheterna samt förståelsen för politiska fenomen kan öka i takt med att fler kan agera, reagera, strukturera, interagera och ”skapa” tillsammans med olika informationsstrukturer och människor.

Missnöjet med att våra fri- och rättigheter inte försvaras i tillräckligt stor utsträckning gör att engagemanget för det politiska och politiken ökar per se. Med hjälp av ett fritt och öppet Internet kan medborgaren inte bara göra sig hörd inför staten som vårdar hennes frihet, utan även diskutera problematiken och staten med sina medmänniskor. Och detta på grund av att vi både kan arbeta i det dolda och i det öppna på samma gång; Det semidolda.

Jag tror inte att vi behöver någon integritetsombudsman, jag tror inte heller att vi behöver prata om integritet som begrepp. Vad betyder integritet för dig? För mig har det nästan helt tappat sin innebörd och partier slänger ur sig detta ord i tid och otid. Vi behöver rikta om perspektivet och blicka mot den anonymitet som istället är en väldigt fruktbar utgångsposition. Nätaktivismen tror jag kommer att kunna belysa detta perspektiv framöver.

Internet gör det fortfarande möjligt för oss att vara anonyma. Nätaktivismen motsätter sig till exempel olika förslag som vill införa blogglicenser. Hur ska detta kontrolleras och efterlevas?. I analogi till Näringsdepartementets halvtomma journalistseminarium om telekompaketet tidigare i veckan förstår jag att upprättandet av en blogglicens skulle nedmontera Internets inneboende potential till flervägskommunikation och dessutom leda till sömniga tillställningar som inte alla får möjlighet att ta del av.

Nätaktivismen visar upp en vilja att förändra och är öppen för förändring. Den inbegriper handlande som vill förändra strukturer, direktiv, lagar eller orättvisor – men dess riktadhet går tillbaka mot medborgarna som bidrar med sitt engagemang, tänkande och tid. I det att man ämnar att förändra, ges det möjligheter till att förändra sina egna åsikter och ståndpunkter. Dubbelriktningen är något som är nyttigt om det relaterar till en mängd olika faktorer i fråga om fri- och rättigheter.

-Vad är då nätpolitiken för något? ”Är inte det hur vi gemensamt omkullkastar staten” säger kanske någon. En annan utbrister möjligtvis att ”det är något som vi ägnar oss åt för att politikerna suger”. Men hur ser vi då på nätpolitiken som formats i relation till telekompaketet? Jag gör ett försök att belysa dess positiva inställning.

Nätpolitiken

Politik relaterar sig staten, arbete, politiskt handlande, samt olika manövreringar. Politiken har alltid varit teoretisk: Många metoder, handlingssätt, skalor, etc. har använts för att forma verkligheten och för att förstå verkligheten.

Men politik är mer än processer och taktik. Politiken förändrar världen vi lever i och moraliska ställningstaganden formar våra gemensamma beslut. Jag tror att transparens och möjligheten till flervägskommunikation gör att vi lättare kan forma om vår individuella moraliska och etiska måttstock. Som politiker måste man beakta multitudens uppfattningar och synpunkter och som frihetsvänlig politiker måste man låta multituden få göra sig hörd.

Nätpolitiken har uppehållit sig vid telekompaketet för att knippet med direktiv innehåller skrivningar som lobbyn, telekombranschen och nationella intressen har tvingat in i paketet. Regleringar och enandet av telekommarknaden har gått till förlikning inte på grund av att medborgare engagerar sig och gör sig hörda, utan för att korporativistiska intressen styrde förhandlingarna och att politikerna lät det ske.

Det medborgarrättsliga engagemanget har försökt visa detta för traditionella medier under en längre tid, men de ser fortfarande dikotomier och binära möjligheter där nätpolitiken tänker polynärt. Här finns tendenser som gör det svårare för traditionella medier att sätta fingret på vad som försegår samt att informera medborgarna om detta.

Nätpolitiken ser inga gränser. De senaste veckorna har nätpolitiken erkänt internets grundläggande struktur, innovationskraft och ekonomiska potential. Medborgare har sett möjligheter där politiker sett problem. Internets fria struktur gör det ju möjligt att skapa innovation och att stärka marknader. Internet ökar konkurrensen mellan företag som försöker tjäna pengar på olika efterfrågade, billiga och bra tjänster.

Internet finns ingenstans och överallt. Det är internetionellt. Var någonstans finns dess gränser och dess slut? Vi använder oss varken av ett europeiskt internet eller ett svenskt internet, för dess struktur likställs ej med nationers gränser. Internet är gränslöst.

Nätpolitiken är även den gränslös. På en mycket kort tid har svenskar börjat ringa ned till Europa för att tala med europaparlamentariker och tyskar har ringt till svenska politiker för att argumentera för starkare fri- och rättigheter. Nätaktivismen kan sägas vara gränslös för att den knyter kontakter och bygger upp internationella relationer och samförstående, men nätpolitikens gränslöshet ligger i att en person i Sverige, anonym eller öppet, kan ringa ned till politiker i EU för att prata en stund av om delar ev ett telekompaket.

Näringsdepartementet försöker undvika debatten. Henrik Hansson vågar iallfall och försöker att kommunicera med medborgare på bloggar . Detta är någonting som borde uppmuntras. Politiker måste våga. Medborgare runt om i Europa vågar ringa till fransmän, tyskar, italienare, britter och spanjorer klockan halv nio på morgonen och fråga hur de tänker rösta i telekompaketsomröstningen, men jag ser inte att politiker i speciellt stor utsträckning försöker ta sig tid att hoppa in och debattera det som diskuteras mellan människor.

Jag efterlyser ett politiskt sätt att debattera, på nätet och afk, som bygger på lika villkor, åsiktsfrihet och respekt. I dagsläget kan tonen vara rätt bitter och hård mot de politiker som vågar att blogga eller kommentera och det blir svårt för politikerna att våga uttrycka sig i risk för att bli förödmjukade och hånade.

Nätaktivismen jobbar i en positiv anda och försöker att hålla sig transparent. Telekompaketet.se har vid upprepande tillfällen bjudit in traditionella medier till dess kanal på irc där man kan se hur olika kluster jobbar i realtid. Några har tittat förbi, men jag skulle vilja se mer av denna typ av kommunikation.

Våra politiska partiers hemsidor, bloggar, informationsmaterial och twittrande är fortfarande i det stora hela top-down envägskommunikation. Politiker kan inte längre stå och mässa och predika för de saliga medborgarna, för det är nya tider i det politiska klimatet. Partierna måste ta sina plattformar in i samtiden.

Nätpolitiken kan göras mer genomskinlig. Nätaktivismen har visat i och med telekompaketsdebaclet att ökad öppenhet och arbete avslöjar politiker som ändrar åsikt innan direktiv och paket röstas igenom. I fallet med Näringsdepartementet så fick de erfara hur några fraser blev sprängstoff i det nätaktivistiska arbetet, som på ett rakt och sjysst sätt tog upp problematiken på bordet och synade exakt vad som hade sagts. Detta innebär att nätpolitiken måste förändra sig efter avslöjanden av olika slag och nätaktivismen bör skapa fler verktyg för att hålla reda på hur politiker röstar i förhållande på den politik som de driver.

Nätpolitiken ser solidaritet med europeiska medborgare. I Sverige har vi rätt bra lagar (sanning med modifikation) jämfört med olika länder inom EU, så finns det ingenting i internationella relationer och arbetet inom EU som stätter stopp för att bry oss om resten av Europas medborgare. Om Internet är internetionellt så visar vi internetionell solidaritet.

Sveriges förhållningssätt till Europeiska medborgare bär spår av den ”tredje vägen” eller ”neutraliteten”, vars konnotationer sträcker sig långt tillbaka i Sveriges historia.

Nätpolitikens begreppslighet kan däremot liknas vid ett ‘fraktalskott’ vars dolda praktiska potential måste slipas fram, borstas rent och poleras. Nätaktivismen vill verkligen väl. Inställningen har varit att inte måla upp några konspirationsteorier eller att kalla politiker för onda. Nätpolitiken bekräftar den traditionella politikens problematik. Allianser bildas, grupptryck skapas och politiker vågar inte rösta. Nätaktivismen är medveten om detta och kommunierar både med multituden och med individer. Nätpolitiken rättar sig inte i leden. Fraktalpolitiken står inte och väntar i samtidens politiska kö, utan den strukturerar om kön och omdefinierar köandet i sig. Om man är en del av fraktalpolitik gör man bäst i att inte stänga in sig i ett destruktivt vi-mot-dom-tänk.

Avslutande tankar inför framtiden

Vi kan inte längre rikta in oss på olika direktiv när de redan är färdiga att implementeras; målsättningen ska vara att förslagen börjar granskas så fort de läcker ut från Riksdagens konferensrum eller från EU.

Daniel Risberg
Student i Teoretisk filosofi och språk @ Stockholms Universitet
Bloggar på DOOM4, Eco & Ethics och Skumgardiner.

Andra bloggar om: , , ,

Tags: no tags

Seminarium efter domen mot The Pirate Bay

April 8, 2009 · Posted in Kalendarium · Comment 

Tisdagen den 21 april, några dagar efter att domen mot The Pirate Bay offentliggjorts, arrangerar Institutet för Rättsinformatik vid Stockholms Universitet ett seminarium för diskussion av upphovsrätt, juridik och legitimitet.

Medverkar gör Magnus Eriksson, medgrundare till Piratbyrån, Håkan Hydén, professor i rättssociologi, Jan Rosén, professor i civilrätt och regeringens särskilde utredare för översyn av upphovsrättslagen, Daniel Westman, doktorand i rättsinformatik och Peter Wahlgren, professor i rättsinformatik.

Håkan Hydén arbetar med Cybernormer, och står för det rättssociologiska perspektivet kring lagstiftningens legitimitet och gränser. Seminariet äger rum klockan 14-16 i Aula Magna, Höger hörsal, Stockholms universitet, Frescati (kartbeskrivning), är gratis och öppet för alla.

Tags: no tags