Arbete i förkylningarnas tidevarv
I morse när jag kom till arbetet fann jag följande lilla text utanför en kollegas dörr. ”Förkyld – arbetar hemma”. Något som föranledde följande lilla reflektion i relation till vårt forskningsprojekt ”Ska du gå hem redan?”
En central utgångspunkt i projektet är att ny teknik och framväxten av mer kunskapsintensiva arbeten bidragit till öppna upp för att arbeta flexibelt – och potentiellt gränslöst. En utveckling som skapat oklarheter kring arbetets gränser och i förlängningen vad som utgör en rimlig arbetsinsats. I detta sammanhang blir det intressant att fråga sig vad som händer då om du som arbetstagare är sjuk men ändå arbetar – i hemmet. Kanske sitter du där just nu med en kopp rykande varmt ingefärste och med laptoppen i knäet och kollar mailen. Att så sker antar jag är ett utslag av såväl att undvika karensdagar som lojalitet med organisationen och kollegor som kanske annars fått gå in och täcka upp. Fenomenet kom upp i det mediala ramljuset för ett par år sedan när Peter Eriksson (vid denna tid språkrör för Miljöpartiet) blev kontaktad i hemmet av Ekot för en intervju om sina traktamenten. Eriksson svarade då att han var för sjuk för att prata, detta trots att han inte anmält sig som sjuk den dagen. Några timmar senare kända han sig dock pigg nog att svara på frågor från en annan journalist.
Ett närbesläktat fenomen är att ”vobba”, dvs att svara på mail och ringa jobbsamtal samtidigt som man är hemma med sjukt barn. Enligt en undersökning från Unionen vobbar 3 av 4 tjänstemän, något som Försäkringskassan förklarar inte är tillåtet. Lagen är glasklar säger Niklas Löfgren, familjeekonomisk talesperson på Försäkringskassan.
Hur som helst. Om du som läser detta känner igen dig. Delge dina erfarenheter i kommentarsfältet. Och glöm inte. Möjligheten att vara sjuk(skriven) är en central friskfaktor för att undvika längre sjukskrivningar.
Avslutningsvis kan det vara värt att fundera på vilken information det egentligen är som skylten söker förmedla.
Även om ni inte ser det… så arbetar jag faktiskt.
//Calle











Jag känner mig lite osäker på definitionen av “VOB” som sådan, kanske den kan klargöras?
I mitt fall, som de senaste 6-7 åren haft jobb inom IT som inneburit ledande befattning och stort ansvar, har jag haft alla möjligheter att jobba på distans, förutsatts vara tillgänglig jämt och haft stor frihet i hur jag disponerar mitt arbete.
Det har även fått den följden att jag i nio fall av tio varit den som stannat hemma när det varit sjuka barn, planeringsdagar på dagis eller annat liknande. Min fru har ett helt annat närvarokrav och har inte t ex möjligheten att logga in hemifrån via VPN eller dylikt. Jag tycker det är ett fall framåt för jämställdheten att jag som man kan ta ett större ansvar för våra barn och min fru kan satsa på sin karriär.
Dock, om man skulle titta på officiell statistik, skulle den ge följande bild:
- Jag är aldrig sjuk.
- Våra barn är snudd på medicinska underverk som trots daglig vistelse i dagismiljö är sjuka några enstaka dagar per år.
- När våra barn är sjuka så är vi stenåldersmässiga i vår jämställdhet eftersom min fru är den som tar 100% av VAB-dagarna.
Detta förstås eftersom jag helt enkelt bara stannar hemma och jobbar och bokar om eventuella möten jag har den/de dagarna. Och detsamma om barnen har feber eller nåt och inte kan gå till dagis. Skulle det mot förmodan vara så att jag i undantagsfall inte kan jobba hemma, ja då får min fru vabba.
Så, vobbandet, förutsätter det att man anmäler VAB och sen jobbar ändå, eller är jag att betrakta som en vobbare som bryter mot Försäkringskassans regler?
Sitter även här på ett ansvarstyngt jobb där man förväntas vara tillgänglig överallt och när som helst på dygnet.
Logiken kring “Möjligheten att vara sjuk(skriven) är en central friskfaktor för att undvika längre sjukskrivningar.” är inte så solklar i mitt fall. Om jag t.ex. är borta från min mail i mer än ett dygn så travar arbetet upp sig såpass att det knappt går att få en överblick när man återkommer till jobbet. Vilket orsakar stress till den grad att sjukdomar gärna bryter ut igen.
Då är det mer hälsosamt att stilla svara på mail och telefonsamtal medan man snorar hemma, så att man kan vara lugn över att återvända till arbetet när man blir frisk.
Jag kan bara instämma i Pierres resonemang om att bygga upp backlog också. Jag är väldigt tacksam över att ha möjlighet att kolla av saker och ting även om man måste vara hemma.
[...] Andreas View 1 day [...]
Enligt Språkrådet – instituet för språk och folkminnen lyder beskrivningen av “Vobba” enligt följande (notera även begreppet “sjobba”):
Vobba
maj
I dagens uppkopplade samhälle är det svårt att vara helt ledig från jobbet, det känner de flesta av oss till. Det gäller kanske särskilt när man är hemma för vård av barn (vab), dvs. vabbar. Allt fler varvar sagor och febertermometrar med jobb, vilket givit oss nyordet vobba. Alltså att vabba och jobba samtidigt. Varianten jabba, som också förekommer, står för samma sak.
Särskilt mycket vobbande, eller bara vabbande, brukar det bli de snoriga vintermånaderna. Därav bildningen vabruari, som februari skämtsamt kallas ibland.
Samhällets förändring syns också i ordet vaffa. Att vaffa är att ta ledigt för att hand om sina föräldrar, till exempel när man måste gå med gamla mamma till vårdcentralen.
Letar man lite går det att hitta fler exempel i detta produktiva ordträsk, som vappa (vård av partner) och vamma (vård av man). Nu väntar vi på ännu fler ord på jobb- och vabbfältet. Volka (vabbskolka från jobbet), sjobba (jobba när man är sjuk) eller sobba (semesterjobba) kanske?
Sjuknärvaro – jobba hemma
Upplösningen av arbetets gränser visar sig inte bara i att vi jobbar hemma när vi är sjuka, utan vi går också till jobbet när vi är sjuka. Att vi har en hög grad av sjuknärvaro är ingen nyhet, men enligt Arbetsmiljöverkets studie ökar den. Enligt 2011 års arbetsmiljöundersökning går 47 % av männen och 50 % av kvinnorna till jobbet även om de är sjuka. Detta gör de minst två gånger om året. Detta kan jämföras med motsvarande studie 2009 där den genomsnittliga sjuknärvaron var tre procentenheter, eller 140 000 personer, lägre. Sett i ett något längre perspektiv har dock sjuknärvaron (under minst två dagar) legat tämligen stabilt kring 50 % sedan 2001. I studien framgår att det, för både män och kvinnor, är individer med en hög grad av egeninflytande och egenansvar som går till jobbet när de är sjuka. (http://www.av.se/dokument/statistik/officiell_stat/ARBMIL2011.pdf).
Hur ska vi då förstå detta?
Den höga sjuknärvaron, och att vi arbetar hemma när vi är sjuka, har troligen flera orsaker. Individer med svagt inflytande över sitt arbete och individer som upplever risk för att bli av med jobbet har andra skäl än individer med hög kontroll och med eftertraktad kompetens. Vissa arbeten kräver att arbetet måste utföras på arbetsplatsen, medan andra i varierande grad kan utföras hemma. Förklaringarna skiljer sig därmed åt. En vanlig förklaring är att vi går till jobbet för att vi är rädda att bli av med det. Ett skäl som borde vara närvarande för individer med tidsbegränsade anställningar, exempelvis många av de ungdomar som arbetar i restaurangbranschen. Om det enbart handlar om rädslan för att bli av med jobbet borde dock konjunkturer och arbetslöshet slå igenom på ett tydligare sätt. Det är intressant att nivån är stabil kring 50 %. Kan en förklaring vara att arbetet är så pass viktigt och centralt för oss att vi väljer att jobba när vi är sjuka? Att vi har en stark lojalitet med organisationen och/eller kollegor. Mitt arbete måste utföras oavsett om jag är sjuk eller inte!
[...] i ansiktet på oss antyder att vi lever i en tid där det ständigt dyker upp nya ord. Ord som är värda att beakta! Som historiker och arbetslivsforskare stöter jag ibland på ord som jag inte hittar i äldre [...]
[...] Arbete i förkylningarnas tidevarv : Cybernormer.se Share this:TwitterFacebook November 11, 2012 Leave a reply [...]
[...] det hela i bloggen tidigare, men var utslagen (utmattad) av sjuka barn i drivor och vägrade sjobba eller vobba under [...]
[...] att relationen arbete-/familjeliv även kommit att förändras. Vi har i en tidigare blogg t ex diskuterat framväxten av vobb (att arbeta och vara hemma med sjukt barn samtidigt). Genomgående för vår diskussion är att då [...]