Den outgrundliga juridiken
I samband med rättegången mot The Pirate Bay, TPB, buy viagra uk
av/” title=”Problematisk misstanke om jäv”>aktualiserades frågan om jäv. Bestämmelser om detta finns i Rättegångsbalken 4 kap 13 §. Där föreskrivs bl.a. att jäv kan anses föreligga om omständighet som är ägnad att rubba förtroendet för en domares opartiskhet i målet kan påvisas. TPB-rättegången leddes i tingsrätten av lagmannen Tomas Norström. Norström var medlem i Svenska Föreningen för Upphovsrätt och satt med i styrelsen för den Svenska föreningen för industriellt rättskydd. Två föreningar som tydligt tar ställning i upphovsrättsfrågor. Föreningarna är dessutom dotterföreningar till ALAI och AIPPI, två internationella föreningar som i sina stadgar har målet är att stärka upphovsrättsinnehavares intressen. Ordföranden för dessa internationella föreningar uttalar sig ofta mot all form av upphovsrättsintrång och att man jobbar för hårdare straff för intrång.
Här kan man således på goda grunder tala om risk för otillbörlig påverkan. Thomas Norström bedömde dock inte sig själv som jävig. Dessutom underlät han att berätta om sina engagemang eftersom han inte tyckte de var av vikt. När målet hade överklagats till hovrätten visade det sig att det nu inte var en utan två domare som hade en bakgrund i samma förening för upphovsrätt. Inte desto mindre ogillades allt tal om jäv.
Detta ska jämföras med det s.k. Södertäljemålet där Svea hovrätt 5 oktober 2012 anser att en nämndeman var jävig. Nämndemannen var ledamot i Polisnämnden i Södertälje samtidigt som Södertäljemålet pågick vid tingsrätten. På polisnämndens sammanträden har polisen återkommande informerat om den grova organiserade brottsligheten i Södertälje och sina insatser mot denna. Hovrätten anger att det bl.a. mot denna bakgrund är berättigat av en tilltalad att ifrågasätta nämndemannens förmåga att göra en förutsättningslös prövning av den för målet centrala frågan om nätverket existerat och hur det i så fall sett ut. Ledamotskapet i polisnämnden har därför i detta fall varit en sådan omständighet som är ägnad att rubba förtroendet för nämndemannens opartiskhet och oberoende, menar hovrätten. Nämndemannen har därigenom varit jävig.
Tingsrättens dom undanröjs därför. Det innebär att målet skickas tillbaka till tingsrätten för förnyad handläggning.
En Polisnämnd har enligt polisförordningen (1998:1558) till uppgift att bevaka medborgarnas intressen i polisverksamheten. Den ska vidare enligt 5 kap polisförordningen avgöra
1. viktiga frågor om planeringen och inriktningen av verksamheten samt ekonomi,
2. viktiga frågor som rör polismyndighetens organisation, och
3. andra frågor som länspolismästaren hänskjuter till styrelsen.
Polisnämnden får inte avgöra frågor som avser polisledning i särskilda fall. Den ska yttra sig i samband med att länspolismästare, biträdande länspolismästare, polismästare, polisöverintendenter och polisintendenter skall anställas. Det rör sig således på det hela taget om ganska allmänna frågor.
Reglerna för att förebygga jäv har ett dubbelt syfte; dels att förebygga att någon påverkar ett beslut (eller en dom) otillbörligt och dels att förebygga misstankar om att beslutet inte tagits på sakliga grunder. I fallet med TPB finns det med dessa utgångspunkter all anledning att ifrågasätta opartiskheten hos domaren, Tomas Norström. Närmare än ledamotskap i en intresseförening för den sak som är under prövning i målet kan man knappast komma när det gäller tillämpningen av Rättegångsbalken 4 kap 13 § pkt. 10. Här bedömdes det dock inte som jäv. När det sedan gäller Södertäljemålet är kopplingen till jäv, om inte långsökt, så i vart fall överdriven. Den ledamot av Polisnämnden som tillika var nämndeman har inte fått information av direkt betydelse för det mål han var satt att bedöma. Att han – som hovrätten argumenterar – genom ledamotskapet i Polisnämnden skulle ha fått information om och påverkats i synen på om det fanns kriminella gäng i Södertälje eller ej, är sannolikt inte allvarligare än den påverkan som sker genom massmedia i samma ämne.
När justitieminister Beatrice Ask i tv ombads att kommentera att man nu måste ta om hela rättegången, som pågått under lång tid till stora kostnader och lidande för många inblandade, svarar hon att det finns regler om detta och att dessa är vi tvungna att följa. Problemet är dock, dels att dessa regler är öppna för tolkning som vi sett ovan och dels att reglerna om handläggning av brottmål bygger på att domare, till vilka nämndemän räknas, enbart ska förhålla sig till det som lagts fram för domstolen under rättegången. Då skulle man i analogi med vad justitieministern framhåller ha anledning att utgå från att reglerna följts och ingen otillbörlig påverkan ägt rum.
Man förstår att Peter Sunde i sin nådeansökan suckar djupt över juridikens outgrundlighet. Så blir det lätt när det finns en dold agenda för rätten. En och samma rättsliga reglering kan beroende på vad makten vill dra åt olika håll. Det tolkningsutrymmet finns alltid i juridiken. I det ena fallet, TPB, passade det att inte vara jävig, you know why, medan i det andra, Södertäljemålet, var läge på att vara jävig. Hur kan man ha en så dum nämndeman som inte begriper bättre? Är det lönt att vi har nämndemän överhuvudtaget?










Noterar att en annan jävs-diskussion är på uppseglande: http://www.dn.se/nyheter/sverige/namndeman-deltog-i-serieskyttmoten
Viktigt att detta tas upp och förhoppningsvis fortsätter att analyseras.
Det visar på systematiskt godtycke.
Det minskar trovärdigheten för rättssystemet. Märkligt är att rättssystemet verkar oberört av detta i förhållande till internetvärlden. Som om man demonstrativt vill visa att de som vill ha ett fritt internet, inte kan räkna med korrekt och objektiv behandling från systemets sida.
Analogt att rättssystemet bara består av katoliker som ska döma protestanter. Protestanterna har då all anledning att misstänka att de inte blir rättvist behandlade, åtminstone beträffande frågor som har med religion att göra, kanske också generellt. Men det innebär också att ett “katolskt” rättssystem helt saknar auktoritet visavi protestanter. Samhället splittras när statligt våld ersätter auktoritet, det vet vi historiskt.
Borde undersökas hur Pirate Baymålet och andra upphovsrättsmål visavi internetanvändare hanteras i jämförelse med andra påstådda “white collar crimes” som exempelvis insideraffärer. Hur bedöms bevisning etc…
Hur kan någon vid sina sinnens fulla bruk tro att dessa typer av selektiv tolkning inte kommer att undergräva allmänhetens förtroende för rättsystemet och i förlängningen staten… OM jag var aktivist så skulle jag säga; “vi vet att ni (Bodström & Ask) har sålt ut Sverige till amerikanska särintressen – min fråga är dock vad vi i retur, eller är frågan felställd – vad fick ni i retur…”
Inför en ev. fortsatt diskussion kring vad Sverige fick i retur kan jag rekommendera (om-)läsning av http://falkvinge.net/2010/12/25/det-kom-en-julklapp/
Vad gäller jävsfrågan är det väl bara att konstatera att det svenska rättssystemet gör skillnad på jäv och jäv – liksom på folk och folk.
Annat historiskt dokument om skillnaden mellan jäv och jäv: http://www.newsmill.se/artikel/2009/09/22/jav-ar-jav-ar-jav-eller
Att man lyckas upprätthålla legitimiteten för (rätts)systemet beror på att man alltid beskriver det som att det bara finns en lösning på varje juridiskt problem. Ingen ansvarsfull jurist skulle tillstå att det finns frihetsgrader i tolkningen av rätten. Det skulle undergräva systemets trovärdighet och funktion. Så vad jag just gjort är, apropå Jeffer, att ha svurit i kyrkan. Och jag är beredd att göra det igen. Det finns dom av oss som länge har fört den här diskussionen och då också ställt frågorna: Är det värt att kritisera systemet på ett sätt som skulle leda till dess upplösning? Är det inte bättre att trots allt ha ett rättssystem än inget alls? Det fungerar ju trots allt i många stycken rätt hyfsat, har varit en del av argumenten.
Och det är just det som är problemet. Jurister skapar sin legitimitet genom att “utöva rättvisa” i marginella och okontroversiella fall. Ju mer okontroversiellt , desto mer juridiskt finlir. Man bygger på detta sätt upp ett slags förtroendekapital som senare används för att kunna gå maktens ärenden i kontroversiella fall. Och som sagt, det är inte helt fel juridiskt att hävda att nämndemannen i Södertäljemålet, eller i Mangsfallet med för den delen, varit jävig. Men det som inte låtsas om är att man lika väl kan hävda motsatsen utan att det skulle bli rättsligt fel. Samma sak i TPB-målet. Norström m fl domare i hovrätten, anknutna till berörda intresseorganisationer, betraktades inte som jäviga. Men de kunde lika gärna och borde ur juridisk synvinkel ha betraktats som jäviga.
Varför utgången blir på det ena eller andra viset är inget som juridiken ger svar på. Det kräver en maktanalys eller samhällsanalys i det särskilda fallet, som Birger och Kristina Svartholm är inne på.
@Håkan: Då kan man alltså se pirate baymålet i första hand som en maktdemonstration riktad mot internet och de nya mänskliga friheter internet ger oss. Politisk/ekonomisk makt som utövas genom statligt våld, som böter som innebär livstids ekonomisk ruin, razzior, husrannsakan, kroppsvisitation, långa häktningstider, fängelse och annan förnedrande behandling, men som saknar absolut objektiv rättslig legitimitet.
Peter, Gottfrid och Fredrik är alltså utsatta för en häxjakt där utgången redan var given av ett riggat system på främmande makts uppdrag.
@ Jeffer 1:st. Jo, så är det nog. Det belyses inte bara genom jävsfrågan. Varje ingrepp som gjorts från rättsmaskineriet i dessa sammanhang har varit oproportioneliga, de orimliga skadestånden i TPB-domen, fängelsedomar, vitesbelopp mot TPB och för att hämta hem Gottfrid Svartholm till rättegång i en storleksordning som vi aldrig har sett motsvarigheter till tidigare. Detta gör att det finns anledning att hålla med dig i din analys.
@ Jeffer 2:a st. Jag har själv inga belägg för ditt påstående, men i historiens ljus kommer detta mycket väl kunna komma att betecknas som en slags häxjakt. Kom ihåg att för dryga hundra år sedan var facklig verksamhet i form av strejker förbjudna, fackföreningar utan förenings- och förhandlingsrätt och kollektivavtal utan rättsverkan. Det dröjde inte länge förrän samhället hade förändrats genom den storskaliga industriproduktionen så att dessa blev naturliga och idag omhuldade företeelser. Fackliga rättigheter gick från förbjudna till tillåtna under en period av 30-40 år. Det är sånt som händer när samhället byter skal och går över i en ny skepnad. Men det är klart. Det hjälper inte dom som drabbas i övergången från ett samhälle till ett annat. Den fasen har under alla tider skördat sina offer, alltifrån Martin Luther, Galileo Galilie, Mary Shelley Karl Marx till fackföreningspionjärerna.
@Håkan:
Spännande med exemplet om arbetarrörelsen. Först kompromisslösa ensidiga lagar, sedan “samförståndsanda.” Det är som en ständigt återkommande cykel…
Intressant är också med vilken förbluffande arrogans dagens etablerade maskineri går till attack. Som sagt – nästan demonstrativt. Ingen oro för den allmänna opinionen eller bakslag. “Vi är Herrarna och ni undersåtar, vi straffar och ni lyder – och lyder ni inte så krossar vi er”
Förutom tiden för arbetarrörelsen framväxt är det mycket likt tiden för det protestantiska upproret, då den Katolska kyrkan uppvisade samma hybris och arrogans. Med en motståndare som Martin Luther blev det förödande kontraproduktivt.
1520 brände Martin Luther Corpus juris canonici – den religiösa lagen – tillsammans med påvens bannbulla. Den redan latenta och uppdämda fientligheten mot de katolska institutionerna exploderade med våldsam kraft i en upptrappningscykel som slutade i dagens sekulära lagstiftning och samhälle.
Katolska kyrkan hegemoniska anspråk eliminerades för all framtid.
@Kristina Svartholm:
Beträffande förföljelsen av Gottfrid. Vilken bakgrund har åklagaren? Är han knuten till upphovsrättsfrämjande organisationer eller deltar i sådant sällskap? Har han varit i USA på “specialutbildning?” USA satsar stora resurser på att utbilda utländska poliser, åklagare och domare i den amerikanska synen på upphovsrätt och internet. Varje ambassad har en speciell “upphovsrättsagent.” Försöker åklagaren positionera sig inför eventuell anställning av amerikanska filmbolag, som polisen Jimmi Keyzer? Hur behandlas Gottfrid och efter vilka strikt förklarade skäl? Kan åklagaren bevisa att det inte är godtycke? etc
Tack för ett bra inlägg HH samt kloka kommentarer i tråden. Tycker att läget för rättstaten är synnerligen illa. Genom att bara tillföra ytterligen en liten dimension från en av vår tids allra största Prof. Lawrence Lessig och hans oerhört gedigna arbete summerat i boken “Republic Lost” och genomgånget i en utmärkt föreläsning vid “Innovation in Mind” i Lund för knappt en månad sedan (som i korthet går ut på att det amerikanska folket inte längre är representerat av sina valda ombud utan dessa representerar alltmera “special intresest” som i ett sjukt system gör narr av vad vi i dagligt tal menar med demokrati. För att bara ge ett kort exempel så visar Lessig hur 42 personer! står för ca 50% av av de ekonomiska bidragen inför valet). Om man bara anstränger sig det minsta lilla så är det inte så svårt att se hur det amerika som så många högaktar av många anledningar nu domineras av en mkt liten men mkt kapitalstark skara människor.
Detta är naturligtvis tragiskt och på samma tema så brottas ju EU inte bara med Euro-problemet utan har aldrig heller löst detta med en riktigt folklig representation (det s.k. demokratiska underskottet).
Det som är nytt är hur Sverige och många andra länder, genom direkta och indirekta påtryckningar, från “the united special interest of corporate america” är så mottagliga för ett antal riktigt dåliga ideer som kommer att skapa stora inhemska problem.
Att “special interest” försöker skriva om lagar och regler så att det passar deras världsbild och produkter är naturligt men vad som är så frapperande är hur stat efter stat helt obegripligt gör policy självmål genom att anamma dessa “färdigtuggade” åsikter och förslag.
OM jag var statvetare så skulle titta mkt ingående på hur dåliga amerikanska memer sprids genom internationella handelsavtal samt (genom t.ex. wikilieaks mtrl) genom mera handgriplig uppvaktning från USA.
OM jag var rättsociolog skulle jag titta på vilka personer på justitiedepartementet som har gjort “karriär” av att driva frågor som av en händelse råker ligga i tiden (dvs samtidigt introduceras i handelsavtal från USA) och titta på var dessa personer hamnar efter sina “dåligt avlönade hundår” i statlig tjänst sedan kunnat kliva över till “special interest” sidan (enligt Lessig så är det genomsnittliga lönelyftet på en sådan karriärglidning 1500%.
OM jag var ekonom så skulle jag titta på kostnade för staten / folket av den kroniska ineffektivitet som skyddet av särintressen innebär.
Men framför allt OM jag var historiker / politiker så skulle jag titta noga på vad som hände när nyteknik (tryckpress) kombinerades med reformbehov (av religionen) och att resultat blev en oerhört ökad förmåga för människor att använda sin potential (läskunnighet, viktiga skrifter på eget språk, tillgängligare för allt större del av befolkningen). Speciellt hade jag funderat på de fruktansvärde konflikter som bokstavligen slet sönder familjer och länder samt hur folket (oavsätt vilken terror de styrande var bereda att sätta in) fullständigt vägrade att ge upp sin nyvunna kunskap.
Vem vill vara på den sidan som trots olika former av övergrepp är dömd att förlora slaget, vad kommer att hända med dem som väljer fel…
Det folkrörelsesverige som jag är så stolt över att tillhöra tror jag kommer att kunna förstå sin misstag och bli ett lysande exempel på hur vår tradition kan stå upp mot lömskt manipulerande från andra länder och driva en egen politik som kan förmulera lämpliga kompromiser så att t.ex. upphovsrätten kan reformeras utan att förtroendet för rättsstaten och vår demokrati skall dras ner i rännstenen.
Forskning och samtal kring ovan tror jag är lämpliga första steg (tack igen till HH och cybernormer för ert viktiga arbete).
Tack själv för visat intresse och engagemang. Håller med om behovet av forskning på de frågor du nämner.
Jag drar mig till minnes ett replikskifte från TPB-rättegången, när Peter Sunde ledsnade på att få frågor om sina politiska åsikter:
Peter Sunde: “Det där är en politisk fråga. Är det här en politisk rättegång eller en juridisk rättegång?”
Peter Danowsky: “På vilket sätt är upphovsrätten en politisk fråga?”
För den som inser att rättegången handlade om de anklagades politiska åsikter på upphovsrättsområdet är det uppenbart att medlemskap i en förening med en politisk agenda på just det området kan ses som jäv. Om man däremot uppfattar upphovsrätten som så självklar att man inte kan förstå hur den skulle kunna vara en politisk fråga, då förstår man kanske inte heller att ett sådant medlemskap kan göra att en domare uppfattas som partisk.
Jag tror att det är där någonstans man ska söka svaret på varför Tomas Norström och de andra domarna bedömdes som ojäviga.
Svar till jeffer ang Gottfrid:
(1) Jag vet ingenting om åklagarens bakgrund. Han förefaller helt “ny” i de här sammanhangen. Misstanken nu gäller dock inte upphovsrättsbrott utan dataintrång.
(2) Gottfrid hålls häktad med restriktioner, beslutade av åklagaren. Detta innebär strikt isolering, frånsett de besök jag fått tillstånd att göra (hittills en g/vecka), beledsagad av två poliser som lyssnar på våra samtal. En timmes utevistelse per dag i en rastgård med höga betongväggar. Besök i gym är inte tillåtet. TV finns i cellen. Alla måltider intas där. Möjlighet att köpa Aftonbladet (enda tillgängliga tidning) måndag och onsdag då kioskvagn kommer. Han får ta emot (och skicka?) brev. Av de fem brev jag hittills skrivit har dock bara ett kommit fram (de ska passera genom åklagaren först innan han får dem).
Häktningstiden har förlängts en gång och kommer med allra största sannolikhet att förlängas även i morgon, den 12 oktober. Åklagaren har tidigare angett i sin framställan om förlängd häktning att “det finns risk att den misstänkte genom att undanröja bevis eller på något annat sätt försvårar sakens utredning” och “det finns risk för att den misstänkte fortsätter sin brottsliga verksamhet”. (Detta genom att kryssa i rutor i ett färdigt formulär.) Tingsrätten har sedan följt formuleringarna i sitt beslut.
Så har kan det fortsätta med nya beslut om omhäktning med två veckors intervaller, osäkert hur länge. Sveriges regler är sådana.
Själv tycker jag att det är anmärkningsvärt att de båda “medmisstänkta”, som satt häktade i våras, är på fri fot i väntan på att åklagaren ska kunna få ihop tillräckligt mycket för en rättegång.
Jag tycker också att det är anmärkningsvärt att åklagaren tycks mena att Gottfrid skulle kunna fortsätta “sin brottsliga verksamhet” inifrån det fängelse han väl egentligen skulle sitta i nu.
Det var f.ö. fängelsestraffet som utgjorde skälet till att Gottfrid hämtades hem från Kambodja, i alla fall enligt de uppgifter som lämnades både från polisen och ambassaden i Phnom Penh (se t ex http://www.svt.se/kultur/pirate-bay-grundaren-kan-utlamnas-idag).
Som vanlig medborgare utan tidigare kontakter med den s.k. rättvisan är jag skakad i grunden av det som förevarit, både i Pirate Bay-ärendet och det som sker nu. Självklart färgas min uppfattning kraftigt av att det handlar om min son men jag försöker ändå se saken med någorlunda objektiva ögon.
Nu rör det här inte enbart nämndemän, utan i TPB-fallet även domare, men jag matar på med Mårten Schultz text om nämndemän. Tror det kan finnas poänger att utläsa även där: http://mobil.svd.se/c.jsp?cid=16198091&item=http%3A%2F%2Fwww.svd.se%2F%3Fservice%3Dmobile%26articleId%3D6736703&mredirectsrc=www.svd.se
“• En central rättsstatstanke är att domare ska vara oberoende. De ska kunna känna sig säkra på att deras uppdrag inte hotas för att de dömer på ett sätt som uppfattas som misshagligt för den politiska makten eller opinionen. Ordinarie domare har därför ett starkt skydd. När det gäller nämndemän ligger det annorlunda till: De kan stängas av från sitt uppdrag på ganska lösa grunder. Det gör att nämndemännens oavhängighet kan ifrågasättas.”
Och ikväll tar tydligen SVT Debatt upp nämndemannasituationen, med bland andra Leif Silbersky i studion: http://debatt.svt.se/2012/10/11/slang-ut-amatorerna-fran-vara-domstolar/
Kristina: Något orelaterat får du gärna hälsa till Gottfrid vid tillfälle. Helt bortom alla processer är det många som tänker på honom.
Marcin: Tack, det ska jag göra! Han behöver allt stöd han kan få även om han (i vanlig ordning) håller huvudet högt.
Jag kan förstås inte låta bli att fundera över vad ett sådant här bemötande i (kriminal-)”vårdens” namn kan göra med de människor som råkar ut för det.
Dessutom: han sitter där han sitter för att han är “på sannolika skäl misstänkt” – fast som misstänkt ska man väl fortfarande betraktas som oskyldig enligt vårt rättssystem? Men det är måhända en annan diskussion.
Kan av personlig erfarenhet med sorg bara bekräfta att rättssystemet inte är mycket att hänga i julgranen. Min far sitter just nu fängslad efter att ha överlevt ett överfall och svår misshandel i sitt hem. Det slutade med att de brottades om ett vapen och den inkräktande mannen blev skjuten. Ett axplock på de saker jag upplevt som följt rättegångar, förhör osv är följande: poliser som ljuger i rätten (fotobevis motsäger polisen), polis som slänger bort bevis, polis som stjäl mobiltelefon, polis som är jävig, två slutpläderingar mot min far, advokaten fick en, argumentering med halmgubbar, så slarvig hantering av bevis att blod blivit speglat på plagg som vikts ihop, polis som hotar övriga familjen, övervåld, missade bevis till den milda grad att jag själv fått leta reda på en kula i en karm och mäta ut den med laser föratt polisen missat, vägran att ta upp detta nya bevis, för att inte tala om att den döde på band inspelat sagt att han tänker döda min far och händelsevis råkar vara 3 ggr så stor. Efter detta följer mer trackasserier, man undrar ju. Är det brottsligt att överleva? Jag brukade tro vi hade rättssäkerhet i Sverige när jag var ung och naiv.
Ville inte kapa tråden förresten, förlåt. Men jag vill få fram att det här är mer än enstaka händelser. Det är nåt ruttet i rättssystemet och nåt måste göras åt det. Gottfrid finns också i mina tankar och jag kan verkligen relatera till känslan av när makten på förhand bestämt sig för att nån är skyldig.
Angående frågan om vem åklagare Henrik Olin är. Människorättsaktivist 1995 enligt SvD.
https://despotify.se/sluta-ljug-henrik-olin/
Några gamla artiklar och länkar i ämnet.
[...] Hydéns inlägg från tisdagen visar tydligt hur rättssociologiskt intressant nämndemannasystemet …. Rätten är synnerligen vag, tolkningsbar och avhängig en komplex blandning faktorer. Enligt den sene Wittgenstein är det t.o.m. svårt att avgöra vad det innebär att följa en regel på riktigt sätt. Istället beror korrekt regelföljande på att följa sedvänjor, “praxis” – eller en vidare kontext av sociala normer, menar Wittgenstein. [...]
@Björn Persson
Intressant om politik. Det innebär alltså att juristerna underförstått proklamerar att upphovsrätt är okontroversiell. Detta trots att motsatsen uppenbarligen är fallet. Upphovsrätt är extremkontroversiell. Den är i så fall politisk per definition:
“Varje religiös, moralisk, ekonomisk, etisk eller annan antites förvandlas till en politisk om den är tillräckligt stark för att effektivt gruppera människor som vän och fiende… att korrekt urskilja den verkliga vännen från den verkliga fienden. En religiös rörelse som för krig mot medlemmar av andra religiösa rörelser eller är inblandade i andra krig, är redan mer än en religiös rörelse. Det är en politisk enhet”
- Carl Schmitt “Der Begriff des Politischen” – Det politiska begreppet.
@Kristina Svartholm
Ja vad tror sig åklagaren kunna vinna på att trakassera Gottfrid, förutom trakasserandet i sig? Vill han framtvinga en bekännelse i inkvisitorisk anda, där häktningsförhållandet är påtryckningsmedlet eller tortyrverktyget, eller väntar han på resultat från annat håll, och varför skulle det dyka upp något nu när det inte gjort det på månader?
Eller är allt bara svepskäl för att kunna jävlas med någon man inte gillar därför att personen varit uppkäftig mot överheten. En underhuggare som vill visa för överordnade att han också kan dra åt tumskruven.
Gottfrid och övriga i Pirate Bay är berömvärda föregångare, som bokstavligen bevisat möjligheterna med den totala tillgängligheten av allt som kan digitaliseras. Det mest jämlikhetsskapande som någonsin gjorts av människor – den absoluta spridningen av allt till alla.
De har modigt trotsat en arrogant och medborgarfientlig överhet här och framför allt i USA, trots hot och trakasserier som knäckt miljardärer och fått storföretag och regeringar att fegt vika undan.
Håller helt med Marcin – det är många som tänker på Gottfrid.
Jag tycker jeffer väcker en intressant fråga i det här sammanhanget, nämligen den om trakasserier. Hur definieras sådana i rättssammanhang – existerar de öht – kan man i så fall alls komma åt dem?
Ska man kalla det för trakasserier (eller bara ren och skär obetänksamhet, dvs dumhet) när jag, som igår, plötsligt ställs inför att ta hand om ett antal totalt slaktade datorburkar från PRQ-razzian 2006 som “villkor” för att få lämna in tre st böcker till Gottfrid i häktet? Polisen hade levererat det gamla beslaget till häktet en timme innan mitt besök. Man visste att han ville ha böckerna och att jag var angelägen om att lämna dom (jag har försökt göra det i ett par veckor nu men det har stupat på att hans “låda” i häktesförrådet varit full och att de byråkratiska turerna för att tömma den varit fullständigt obegripliga/godtyckliga från den ena stunden till den andra). Man visste också att han skrivit under på att jag skulle ta hand om alla hans saker. Så vad gör man för att bli av med den gamla skroten? Jo, kör ut den till Sollentunahäktet och låter mig sköta resten. Som sagt: trakasserier – eller?
@Kristina Svartholm
Helt obegripligt. Självklart är det trakasserier! Det måste i alla fall vara grundhypotesen. Att vägra Gottfrid tre böcker på grund av utrymmesbrist – utrymmesbrist?! Häpnadsväckande – det strider både mot rent fysiska naturlagar och allt rättsligt förnuft. Det är absolut skrattretande om det inte samtidigt är så tragiskt.
Har Gottfrid efterfrågat den idag värdelösa datorutrustningen från 2006? Om svaret är nej, måste det tolkas som att det är för att jävlas som man levererar den till häktet. För det behövs inga formella förklaringar – ett barn kan fatta vad det är frågan om.
Om vi kan konstatera att det är trakasserier är det viktigt att finna källan. Är det enskilda personer på låg nivå på eller är det på order, eller pga av förväntningar från högre ort?
Varifrån kommer ordern om att Gottfrid ska behandlas illa? Vad är häktets förklaring? Vem är ansvarig på häktet och polisen i sammanhanget?
Varje liten detalj som kan antyda illvilja bör noteras noggrant. “It adds up” och till slut ser man systemet…
För övrigt – omhäktats alltså Gottfrid igår? Med vilken motivation?
Jo, det blev omhäktning. Motiveringen var att han skulle kunna förstöra bevis/sabba utredningen (kollusionsrisk). Dock inte, som förra gången, risk för att han skulle “fortsätta sin brottsliga verksamhet”, så åklagaren fick inte helt som han ville.
Men åter till något som i alla fall i någon mån hör ihop med frågan om jäv: den om trakasserier. Om folk uppfattar att sådana är “vedertagna” inom systemet – hur påverkar det rättsmedvetandet? Vad säger ni rättssociologer? Dags att starta en egen diskussion om saken månne?
Peter Sunde skriver så här idag, http://www.newsmill.se/artikel/2012/10/14/i-the-pirate-bay-fallet-var-till-och-med-domarna-j-viga
Intressant. Men ännu mera intressant hur rättvårdande myndigheter skall hantera det uppkomna läget.
Gör om, gör rätt – är naturligtvis det som bör göras men vågar de inblandade visa civilkurage?
Att våga ta om TPB-rättegången med neutral bestättning i rätten skulle i ett ögonblick stärka en hel generations förtroende för rätten och samhället i stort (det omvända gäller naturligtvis)…
Håkan Hydén och Peter Sunde uttalar sig om jävsproblemet i Torrentfreak idag: http://torrentfreak.com/gang-war-trial-bias-court-ruling-gives-pirate-bay-fresh-hope-of-re-trial-121017/