Intervju om upphovsrätten i det digitala samhället
Det är väl något slags personligt rekord i längd på intervju, när jag intervjuas om upphovsrätten i det digitala sam
hället
Andreas kontaktade mig efter min disputation i oktober för intervjun, och den har pågått i textform lite långsamt och utdraget i tid under ett par månader. Intervjun, som börjar här, tar upp problemet med tankestrukturer uppkomna under andra förutsättningar än dagens och som är förankrade i rätten. En rätt som kan bli starkt utmanad när samhället förändras snabbt. Jag har skrivit om det i termer av metaforernas makt, bl a Under strecket i SvD.
Jag talar i intervjun om ett “‘stigberoende’ i den upphovsrättsliga utvecklingen i termer av en rättslig inlåsning oförmögen att anpassa sig till nyare sociala praktiker i ett digitalt samhälle”, som jag utvecklat här, men även i artikel i skotsk rättsvetenskaplig tidskrift, i nordisk rättsvetenskaplig tidskrift [pdf] och hos Torrentfreak.
Jag tar i intervjun upp frågan om föreställningar om skapande i upphovsrätten, som ibland kritiserats för att i alltför hög grad stå för det “ensamma geniet”. Peter Jakobsson tar upp det – bland annat – på ett bra sätt i sin nyligen publicerade avhandling Öppenhetsindustrin [pdf], som jag kan rekommendera. Vi diskuterar även anonymitetsfrågan, som vi i Cybernormer nyligen var ute i pressen (Svd, DN etc) och snackade om i anslutning till att vi släppte data från vår senaste undersökning.
Slutligen diskuterar jag den komplexa frågan om hur rättens roll påverkas av upphovsrättens bristande legitimitet:
Jag tror att vi under lång tid kommer att få se den dubbelhet som finns nu mellan reglering och enforcement, d.v.s. ett tillstånd av en mycket riskabel mellan-zon där man i Sverige instiftar oerhört långtgående lagstiftning, mycket som en följd av sina internationella åtaganden, men samtidigt inte på bred front tillämpar desamma. Det ger ett förtydligande av rätten som rättspluralistisk – för att vara akademisk – d.v.s. att vi som rättens adressater i högre utsträckning själva har att förhålla oss till olika normsystem, där rätten bara är ett av alla försök till att styra vårt beteende. Man kan uttrycka det som att det finns en stor risk att rätten som imperativ minskar, d.v.s. att “bryta mot lagen” blir mindre laddat.
Vad tror ni om det – vad kommer egentligen det att leda till – påverkas själva rättens roll? Är det en överdriven analys, och om inte, hur stort behov har vi av rättens roll som stark auktoritet i ett samhälle?










Jag tror att vi måste distansera oss från ett samhälle där lagen ger upphovsrättsinnehavarna en rätt som bara begränsas av domstolar. Skadeståndet sätts av skrämselsyfte, men vi pirater blir ju inte skrämda. Vi ser anonymisering som ett verktyg för att skydda oss. I samhället i övrigt har vi lämnat från detta enkla synsätt bakom oss. Vi ser hur upphovsrättsinnehavarna utsätter sina egna produkter för en kraftig prispress över tid. Vi ser hur till slut att vissa verk försvinner helt från marknaden. Men skrämselnivån på skadestånden ligger fast.
Om jag äger ett hus så har staten och marknaden en hyfsad uppfattning vad detta hus är värt. Ett ruckel är mindre värt än ett nybyggt hus. Jag får vid brand en ersättning till värdet. Kanske det är så att samhället måste ställa krav på en motprestation. Jag ser gärna en modell där vi anser att skadeståndsbeloppen i fildelningsmål speglar vad upphovsmannen betalar. Hur detta system som översätter betalning till skadeståndsnivåer skall se ut, vet jag inte, men en sidoeffekt är att vi skulle kunna anser att om ett verk inte matchas av en betalning så skall det anses som övergivet. Om dessa belopp är enkelt att söka på så kan även remixkulturen dra nytta av att veta vad man kan remixa. Dessa avgifter skulle kunna vara en behjärtansvärd förstärkning av kulturskolor för att därmed gynna nya kulturskapare.