Upphovsrättsligt stigberoende och kolonisering: SOPA och EUs skyddstider
Tänkte puffa för en artikel of mine som publicerades i decembernumret av den nordiska rättsvetenskapliga tidskriften Retfærd. Artikeln översätter begreppet “path dependence” till “stigberoende” och förklarar hur den upphovsrättsliga trenden kommit att bli så inlåst, och anger en rad delvis bistra konsekvenser av detta. Titeln är Den stigberoende upphovsrätten. Om konsekvenserna av rättslig inlåsning i en digital tid och det är ett tema jag behandlat här på cybernormer innan, och hos torrentfreak, men även som engelskspråkig artikel i en skotsk rättsvetenskaplig tidskrift (Script:ed). Eftersom tidskriften är lite obskyr, i betydelsen att man varken kan köpa lösnummer eller hitta enskilda artiklar efter 2008 online, så kan du hitta min artikel här [pdf].
Jag konstaterar i artikeln exempelvis att det upphovsrättsliga stigberoendet leder till en kolonisering av en rad andra värden och rättigheter. Det är bredden av lagstiftningsinstrument som skapar trenden, och visar på koloniseringen:
“När berörda intressen strävar efter att upprätthålla sin position, riskerar andra skyddsvärden att blir sekundära. När stigberoendet leder till en utvidgad kriminalisering påverkar det också hur hierarkierna ser ut rättigheter emellan. Här kan kriminaliseringen av kringgående av tekniska skydd – som Infosoc introducerade – eller konsumentskyddets försvagande i och med IPRED, utgöra exempel. Dessutom, om datalagringsdirektivet beskriver hur upprätthållande av copyright kan bli indragna i rättsliga åtgärder mot terrorism, visar reformen av telekommarknaden hur upphovsrätten kan komma att knytas till frågor som rör telemarknaden, vilket inte minst inkluderar internetoperatörernas roll, och ACTA hur upphovsrätten kan förstås i termer av handel och därmed vara en del av handelsavtal som kan kringgå mer demokratiskt lagstiftande processer på nationell eller överstatlig nivå.” (s. 139)
Att fokusera mellanhändernas som ansvariga har pågått länge, men kan ändå ses som ha intensifierats med det senast tydliga exemplet i den amerikanska SOPA, dvs Stop Online Piracy Act. SOPA kan man såklart kan läsa om i stormedia som SvD, SvD, DN, SR, men lagförslaget har kanske ändå inte fått den uppmärksamhet som det förtjänar. Maktmedlena är oerhört starka, och kan påverka många. NyTeknik förklarar så här:
Lagförslagen SOPA och PIPA innebär att det skulle räcka att det på något enda ställe på Ny Teknik.se, kanske bara i en läsarkommentar, finns en länk till piratkopierat material, för att amerikanska myndigheter ska kunna tvinga internetföretag att blockera hela Nyteknik.se för amerikanska användare.
Inom fem dagar. Utan rättegång.
Lessig är starkt kritisk, nästan med en suck:
SOPA is just the latest, but in many ways, the most absurd campaign in the endless saga of America’s copyright wars. It will be yet another failed attempt in a failed war, and I obviously believe it should be opposed.
Något om skyddstiderna
En annan konsekvens av den upphovsrättsliga inlåsningen är naturligtvis de bisarrt långa skyddstiderna. Den senaste utökningen inom EU skedde i en omröstning i september 2011 och rör skyddet för inspelningarna, som nu förlängs från 50 till 70 år. Detta var jag med och kommenterade i P2:s musikmagasin Mitt i Musiken.
Beslutet motiveras bl a med:
”Artister börjar generellt sett sina karriärer som unga och dagens 50-åriga skyddstid skyddar oftast inte deras framföranden genom hela deras livstid. Därför har vissa artister ett inkomstbortfall i slutet av deras levnad. Dessa kan heller inte alltid förlita sig på sin rätt att undvika eller begränsa stötande användning av deras framförande under deras levnad” (Europeiska unionens råd, 12 september 2011).
Här tycks upphovsrätten ses som ett slags pensionssystem, som på något sätt tycks anta att musikers och producenters viktigaste och mest inkomstbringande tid sker mycket tidigt i deras karriärer och att de även på ålderns höst har rätt att tjäna på vad de gjorde på exempelvis en inspelning för 60 år sedan. Detta är problematiskt, dels för att antagandet är gjort på lösa grunder, det finns inget som hindrar att även äldre artister är aktiva och kreativa, och dels för att påståendet om en förlängning av skyddet från 50 till 70 år efter framförandet skulle ”öka artister produktivitetsnivå” är helt evidensbefriat. Man kan med samma grad av trovärdighet föreslå en diametralt motsatt ståndpunkt, dvs att en kortare skyddstid skulle stimulera även äldre artister att fortsätta skapa istället för att förlita sig på inkomster för något de gjort för mer än ett halvsekel sedan.
Det nya direktivets argument kan ses som en återanvändning av argumentet för ”skapandets bästa”, oaktat det faktum att det snarare hindrar nytt skapande än stimulerar detta, dvs väljer det gamla existerande framför det nya och kommande, till favör för de som äger de flesta inspelningar, dvs skivbolagen.
Upphovsrätten tuffar på och brer ut sig.
Övrigt:
Alexandra Petri om SOPA.
Kommentarer
En kommentar to “Upphovsrättsligt stigberoende och kolonisering: SOPA och EUs skyddstider”
Lämna gärna en kommentar!











[...] I USA har under den senaste tiden en rätt hätsk debatt om de två lagförslagen SOPA och PIPA ägt rum. Vi på Cybernormer hade nosat på dem lite tidigt i höstas, men blev egentligen inte varse om lagförslagens betydelse förrän vi i november var i San Fransisco och där träffade nätfrihetsorganisationen EFF. Där var SOPA högsta prioritet, och det av flera olika anledningar. Stefan är inne på en viktig aspekt i en tidigare post här på Cybernormer. [...]