Lund University Internet Institute – nätverket växer
Som några av er hört jobbar vi nu på att bygga ett forskningsinstitut här nere i Lund, dvs Lund University Internet Institute. Även kallat “Luii”.
Vi ser ett behov av att samla ihop forskare, lärare, studenter och allmänt it-kunniga som ser betydelsen av internet, av digitala nätverk, av dess impact på samtliga delar i samhället, på hur företag organiseras, hur myndigheter agerar, hur alla kommunicerar och till och med tänker – under samma breda paraply. Den traditionella fakultetsuppdelningen som vi har på LU är inte till fördel när det gäller studier kring internets roll och betydelse. Därför vill vi överbrygga den, inte rasera den, men skicka små kontaktspröt över dess murar. Så att vi kan växa tillsammans oavsett institutionell tillhörighet. Så att vi kan smitta varandra.
Inom, utom, över och bortom universitetet.
Därför kör vi nu en kortkort intresseenkät framförallt riktad till forskare, lärare och IT-praktiker vid Lunds universitet, men den är även öppen för alla andra med som tycker att ett Luii låter som en god idé.
Anmäl ditt intresse genom att klicka på den här länken
Goda exempel
Det finns såklart goda exempel på tvärvetenskapliga organisationer som har internet och digitalisering som fokus. De mest kända hittar vi utomlands och är väl Stanford Center for Internet and Society, Berkman Center for Internet & Society (Harvard) och Oxford Internet Institute (OII). Dessa fick dock stora medel att jobba med. Men inte direkt. OII fick så småningom 150 miljoner (2001), the Berkman Centre grundades 1998 av Zittrain och Nesson, och växte mer organiskt från ett litet initiativ till att 2008 bli ett stort tvärvetenskapligt center vid Harvard. Stanford Centre grundades av Lessig år 2000 och har nu vuxit till att ha en rad olika sub-initiativ.
Här har Lunds universitet en chans att profilera sig i Sverige. Om sådana argument behövs.
Varför Luii behövs
Syftet måste vara vidare än att samla forskare. Eftersom problemställningen är så stor, och kunskapen så spridd, måste ett initiativ som vill förstå de digitala teknologiernas samhälleliga konsekvenser inkludera inte bara forskare, utan även studenter, lärare, programmerare, lagstiftare, företagare, entreprenörer, visionärer, mediavetare, och även politiker. Men bredden får komma så småningom. Vi börjar där vi står.
Det uttalade syftet med Lund University Internet Institute är att verka samlande för de forskare, akademiker, lärare, studenter, programmerare, lagstiftare, personer i näringslivet, offentlighet och media som kan bidra till en ökad och samlad förståelse och kunskap för de digitala teknologiernas och det digitaliserade nätverkets konsekvenser i möte och interaktion med individer, företag, lagstiftning och myndigheter.
Kort sagt, vad som pågår i det digitala samhället. Vad som händer med samhället när (delar av) det blir digitalt.
Dessa konsekvenser är relevanta för en rad betydande samhälleliga processer och fenomen, vilket inkluderar lagstiftning, innovation, rättens sociala fundament, sociala normer, människors integritet, arbetssituation, kreativitet, utanförskap och utbildning. I korthet, det är av fundamental betydelse för det sociala, det rättsliga, det affärsmässiga och det kodade i allmänhet.
Det betyder också att Luii kan – när det är redo för det – inkludera forskning, utbildning och forskarutbildning och inte minst verka som en på forskning grundad deltagare i samhällsdebatten rörande frågor som har med ovan nämnda att göra.
Uppstartsfasen
Vi startar Luii som en grupp inom Arbetsmiljöhögskolan på 10e området. Vi börjar med andra ord nedifrån, i myllan, i frågan om intresset, för att se om Luii gror och kommer att växa. För utan forskarnas, lärarnas och praktikernas intresse är initiativet ingenting.
Vi är de första Luiisterna. Är ni med?
Professor Jacqueline D Lipton writes about cybernorms
[This is a post from the Cybernorms.net blog, which is the English equivalent to Cybernormer.se. You can follow this link to read this post at its original URL.]
A recent article by Jacqueline D Lipton, Professor of Law; Associate Dean for Faculty Development and Research; Co-Director, Center for Law, Technology, and the Arts, Case Western Reserve University School of Law, brings attention to the concept of cybernorms. The article is titled What Blogging Might Teach About CyberNorms and is published in The Akron Intellectual Property Journal, a scholarly legal publication of The University of Akron School of Law that produces an annual volume of two issues for use by scholars, practitioners, and judges. In a SSRN pre-publication there is an abstract of the article that give us the following information:
Since the dawn of the information age, scholars have debated the viability of regulating cyberspace. Early on, Professor Lawrence Lessig suggested that “code is law” online. Lessig and others also examined the respective regulatory functions of laws, code, market forces, and social norms. In recent years, with the rise of Web 2.0 interactive technologies, norms have taken center-stage as a regulatory modality online. The advantages of norms are that they can develop quickly by the communities that seek to enforce them, and they are not bound by geography. However, to date there has been scant literature dealing in any detail with specific online norms, and comparing them with other forms of regulation. This article reverses that trend by presenting a detailed case study of one developing norm in the blogosphere – the norm against “hijacking” a comment thread in a blog by hyperlinking, and thereby redirecting readers, to another blog. Using this case study, the article draws some conclusions about the relative advantages and disadvantages of norms as regulators. In particular, the author concludes that too much weight is often placed on vague and opaque norms in online interactions. It advocates future emphasis on more well developed and clearly expressed norms.
The article constitutes one important contribution to the ongoing scholarly discussion about interactions and coexistence of legal rules and social norms online. It both lays out some fundamental theoretical considerations and illustrates the complexity through an interesting example. Liptons production regarding cyberlaw and cybernorms in this article and elsewhere is well worth studying.
Avhandling klar. Disputation på gång.
Ja, ni kanske såg oss oss i dn, där vi berättade om vår stora fildelningsstudie, utförd via TPB-sidan. Den gav eko bl i Expressen och torrentfreak som rapporterade, och fick kritik från en som har svårt med att cybernormer studerar kriminalitet och har ett projekt ihop med Ericsson. Man kan även läsa i DN att resultaten förvånar bokbransch och Voddler.
Nog om det. Min avhandling – Metaphors and Norms. Understanding Copyright Law in a Digital Society – är nu tryckt och ligger och väntar på att prövas inför betygsnämnd och opponent. I avhandlingen ingår alltså inte TPB-studien, men de tidigare studierna som vi gjort om fildelning och anonymisering, mm. både innan och efter IPRED trädde ikraft.
Du kan ladda ner den här: Metaphors and Norms – Understanding Copyright Law in a Digital Society [pdf]. Gör det!
En snabb beskrivning av avhandlingen kunde vara:
Det här är en sammanläggningsavhandling i rättssociologi som – via fyra artiklar och en kappa – dels visar hur upphovsrätten förstärks och breddas när den möter den digitala utmaningen, och dels visar hur de sociala normerna är exceptionellt svaga på just det här området. En delstudie rör exempelvis de sociala normerna innan och efter IPRED infördes i Sverige. En annan delstudie visar hur IPRED påverkar användningen av kryptering för att bli mer anonym på nätet.
I syfte att förklara denna tydliga klyfta mellan de rättsliga och de sociala normerna utvecklar Stefan Larsson i sin avhandling en teori om hur metaforer och underliggande tankestrukturer relaterar till just normer. Han visar hur vissa rättsliga metaforer nästan omärkligt förändrats i sin betydelse i övergången till det digitala och hur detta lett till en konflikt mellan de underliggande tankestrukturerna i upphovsrättslagen relaterat till de sociala normerna. Föreställningar om verkligheten idag stämmer inte överens med de föreställningar som dominerade när upphovsrätten växte fram.
En något mer akademisk beskrivning hittar du här.
Kom gärna till disputationen
Tid: fredag 14 oktober, kl 13:15
Plats: Pufendorfsalen, Lilla Gråbrödersgatan 3C, Lund.
“Nästan inga tjejer laddar ner”
Under måndagen lanserade Dagens Nyheter sin nya omgjorda tidning och valde att fronta kulturdelen med… oss på Cybernormer. På ett uppslag i nya DN Kultur får Måns Svensson och Stefan Larsson möjlighet att ge en absolut första inblick i resultaten från vår stora undersökning av fildelning på The Pirate Bay.
Bland annat berättas i artikeln att:
–Unga killar skaffar sig anonymitetsskydd och fildelar, hämtar ner från det globala nätverket. Väldigt många, visar vår studie, använder sneakersharing – alltså usb-minnen, cd-skivor och mobiltelefoner, metoder som är mycket svårare att spåra än bittorrent-tekniken eller peer to peer som The pirate bay använder. Det verkar vara en krympande grupp människor som tankar ner från det globala nätet, men man bygger lokala nät i stället, säger Måns Svensson, forskare på Cybernormer som tillsammans med kollegan Stefan Larsson lägger fram resultatet av studien runt ett ovalt bord på rättssociologiska institutionen, inhyst i en korridor på det som en gång var Lunds lasarett.
Rubriken på den här posten, liksom både DN:s, Expressens och Torrentfreaks artiklar, bygger på att 93,8 procent av de som svarat i vår undersökning kryssat i att de är män, Det är en klart anmärkningsvärd siffra. Visst skulle man utifrån allmän vindspaning kunnat gissa att det skulle varit en övervikt män, men så här överväldigande hade vi aldrig trott att det skulle vara.
I papperstidningen beskrivs det här som att The Pirate Bay är “ett sunkigt genushål”, något som väckt sovande troll. Minst lika roligt som att vi fått ett uppslag i DN är nämligen att Pär Ström och hans Genusnytt ondgör sig över vår inställning till genusfrågan. Ströms huvudkontring lägger ribban, kan man säga:
Är det någon som står och hindrar tjejer från att fildela? Sitter det måhända ett genusfilter i de programvaror som krävs, installerat av Patriarkatet, som gör att tjejer helt enkelt inte kan starta dem?
Olyckligt fokus kanske, men Ströms ilska är en så kallad framgångsindikator på Internet. Är Ström arg har man antagligen rätt genusbrillor på.
Det kommer mer sneakpeaks från vår forskning rätt snart. I en dagstidning nära dig…
Om mätbarhet och metaforer: Om boken Framtiden
Det sägs att människan är alltings mått. Och, visst, vi har ju som människor svårt att lämna just det perspektivet. Och när människan bygger det digitala byggs även det största massmätningsinstrumentet världen skådat.
Det här är några spridda anteckningar från utkanten av pyramiden. Saker som lockades fram av Eric Schüldts och Jonas Anderssons relativt nysläppta bok Framtiden (på Ivrig förlag). Kanske är det lite sent att komma nu. När svärmen har dragit vidare, andra böcker kommit ut. Se det som en logg. Och när jag läste, och antecknade, befann jag mig i utkanten av den uppkopplingsbara zonen. Där de elektromagnetiska vågorna är så svaga att jag var tillbaks i gymnasietidens modemackompanjerade tålamod. Nu är jag åter (i framtiden).
Den accelererade uppkoppladheten, känslan av ett flöde och digital delaktighet fanns inte där. Och det är det som boken Framtiden handlar om, bland annat. Om den nutida statusen på nätverkets plats i våra liv som något ofrånkomligt, som en nödvändighet i vår tillvaro, som ett behov och längtan – och saknad.
Framtiden påminner mig lite om Jevgenij Zamjatins Vi från 1921 i sin dystopiska ansats och stundom korthuggna språk. Likheter finns, de genomskinliga strukturerna, det vildvuxna som ett ursprung och återkomst. Och, inte mist, kollektivismen:
“Du blev ett vi, blev en annan, blev något annat, blev något större.” (78)
De explicita referenserna till östblockssystemen, som sovjeten Zamjatin så tydligt har i åtanke, är dock väldigt få i Framtiden, men något kan finns i efterordet via C Wright Mills (125) eller Zygmunt Bauman (133). Zamjatin nämns inte men kan ses som en föregångare till flera av 1900-talets övriga dystopiska verk.
Men till skillnad från Zamjatins Vi så är boken Framtidens handling inte i så central utan snarare ett hjälpmedel i tecknandet av en metafor för det digitaliserade samhället: pyramiden.
Jag kan inte säga att jag recenserar här, snarare associerar några tankar som resonerar mot Schüldts och Anderssons text. För, i någon mening är recensera att mäta. Och det är en sak jag just nu vill undvika.
Jonas Andersson berör fildelningens betydelse i bokens efterord. Fildelningen, menar Jonas, kan tala för ett större skeende, ett samhälleligt förändringsperspektiv.
“Fildelningen är – lika mycket som utspelen mot den – egentligen ytliga skärmytslingar som äger rum mot bakgrund av något mycket större: den tilltagande digitaliseringen av allas våra dagliga liv” (129)
Och det där är, inte oväntat, ett perspektiv som jag lätt tar del i. Jag har ju skrivit artikel utifrån ett paradigmatiskt perspektiv, i en ansats att finna det som är en förändringsprocess på bred front. Min precis tryckta avhandling behandlar just upphovsrätten ”in a digital society”.
Om att recensera
Det finns en rad recensioner av boken Framtiden i landets större tidningar. Newsmillgrundaren Leo Lagercrantz berättar i Expressen att han först såg boken Framtiden som en uppgöresle från avhoppare från de digitaliseringsfrälsta. Men när han läste, och bara fann snack om pyramider, blev han besviken.
Jag ser inte boken som ett första avhopp från den samlade kåren av digitaliseringsfrälsta. Jag ser reflektion, om än i dystopisk förpackning. Jag ser sund eftertänksamhet. En vilja till att förstå vad vi har hamnat i. Utan att därmed hoppa av eller ta avstånd eller propagera för avveckling.
Det visar att omdömet beror på från vilket perspektiv man läser. Om man ville se ett avhopp, med argument, ja, då blir man besviken. Men det är också en process som inte egentligen inrymmer boken, bara läsarens förväntning och följande besvikelse. En sån politisering eller dikotomisering kanske är symptomatisk för en debattsajts skapare? För det tycks vara så mycket av den mediala bevakningen och urvalet kring digitalisering och dess konsekvenser tycks se ut. För/emot. På/av. Om du tycker X, då tycker jag Y.
Men man får inte glömma att allt inte behöver hamna i motsatsförhållanden. Ibland missar man rentav det mest viktiga om man hamnar i en polemisk position.
Därför är Rasmus Fleischers ansats lite mer sympatiskt. Han anger varifrån han kommer när han läser boken. Sen får man gilla eller ogilla just det perspektivet som man vill.
Metaforer
Språket i boken är stundom metaforiskt rikt. Inte bara de uppenbara och underbyggda metaforerna, som pyramiden, eller ens de återkommande om utveckling i termer av en riktning där framåt och uppåt är bra, och i termer av hastighet där accelerationen är positiv. Texten är metaforrik ändå. Utmaningen med pyramidmetaforen är dess tak, dess “toppsten”, som strider mot “här finns ingen början, här finns inget slut” (53-54). Toppstenen är en definitiv början i Framtidens pyramid och ett definitivt slut i Cheops.
Men vad betyder den?
Rättspositivisterna kunde tala om en Kelsens Grundnorm, det ursprung ur vilket alla andra regler kan härledas. Men det, av flera orsaker, är inte ett perspektiv som tilltalar mig. ”Toppstenen i guld” kunde vara protokollen det digitala vilar på. Ur denna struktur tillåts flödet, även om konträra lager byggs ovanpå – koden är lagen – för att vara Lessigist. Det gillar jag något bättre.
Om mätbarhet
Andreas Ekström skrev en fin recension av boken Framtiden åt Sydsvenskan där han avslutade med att konstatera att “årets bok? Kanske är det årets bok”.
Jag log åt omdömet. Först gladdes jag åt författarna. Sen funderade jag kring alltings mätbarhet. Eller snarare föreställningen om alltings mätbarhet. Det finns något ironiskt åt att en bok som ägnar sig åt att i mycket kritisera en övergripande trend åt ett mätbarhetssamhälle blir mätt som svar. Även om den mäts till att ligga bra till i konkurrensen mot andra.
Helena Granström, som skrivit Alltings mått, tillägnas boken. Men hur mäter man en text? Varför accepterar vi så reflexmässigt att det är en positiv sak att skriva årets bok? Vem gör ens den bedömningen?
Jag vet inte.
Hur mäter man denna text och säger att just 120 sidor Zamjatindoftande digitaliseringsreflektioner skall “slå” 357 sidor om…en deckare från Bergen? [mer om mätbarhet, på s 79] Det finns naturligtvis många argument varför en text kan vara bra, och även bättre än en annan text, det är inte det jag värjer mig emot i första hand. Men varför är det en så snabb reaktion från oss att mäta, varför accepterar vi det så enkelt? Vad är det mätbarheten gör med oss – statistiken, topplistorna, inläggen, diplomen, betygen och siffrorna?
Och jag är ju redan en del av akademin – mätbarheten är min norm – det är kanske därför jag så lätt fallit in i pyramiden?
“Om människan redan tidigare hade varit alltings mått blev nu måttet det som definierade människan. Allting skulle mätas, framtidens löfte sa att allting kunde mätas. Och det som inte kunde mätas existerade inte. Sådan var pyramidens lag.
Detta var grunden till din flykt, ditt uppror. Mätbarheten. Föreställningen om att det som inte gick att mäta inte heller existerade. Pyramidens hela syfte var att göra allt – allt – mätbart.
De försökte mäta dig och de mätte dig. De mätte allt de kunde hitta kring dig. Men de missade det allra viktigaste, att du innerst inne faktiskt inte gick att mäta. Du gick inte att mäta, eftersom du var i grunden orimlig. Du var inte byggd som en maskin. Du var en människa, full av en längtan som var omätbar.
Pyramiden sa att du var helt igenom rationell, en pusselbit, en myra, fullt mätbar, katalogiserbar. Du visste att det inte var sant. Du hade det enda som maskinen saknade. Du hade fortfarande en själ.” (Schüldt och Andersson 2011, s. 80)
Mer: CopyriotI copyriotII copyriot III copyriotIV DN Intensifier IntensifierII Intensifier III Artikel i Expressen tar upp boken En sågning i Helsingborgs Dagblad Ekström i Sydsvenskan Liljestrand i DN Henrik Summanen Spektakulärt Sondera Expressen
Två snabba om Facebook
Under torsdagen gjorde jag två små Cybernormrelaterade inhopp hos Aftonbladet. Aftonbladet är en av flera svenska tidningar som börjat fundera på hur man ska ta itu med det så kallade näthatet. Tidningarna har vidtagit rätt olika åtgärder, några har stängt av kommentarsfunktionen på vissa känsliga artiklar, andra stängt av kommenteringen helt. Aftonbladets lösning handlar om att outsourca kommentarfunktionen till Facebook, och man hoppas då att det faktum att varje kommentator kan spåras till en Facebook-profil ska lösa de värsta problemen. Om det här skrev jag först en artikel på debattplats:
För varje tecken vi skriver hos Aftonbladet, för varje klick vi gör och varje artikel vi väljer att läsa, fyller vi på Facebooks redan gigantiska statistiska databas än mer. Facebook har redan bättre koll på oss än vad vi har själva. De vet vilka filmer vi gillar, vilka vi varit tillsammans med och när våra sysslingbryllingar fyller år. De vet det eftersom vi frivilligt ger ifrån oss den informationen. Nu ska de dessutom i samarbete med våra nyhetsförmedlare få möjlighet att få insyn i vad vi egentligen tycker är spännande, och dessutom vad vi tycker om det.
Och så blev jag senare också inbjuden att expertchatta om Facebook med Aftonbladets läsare. Där fick jag bland annat chansen att prata om skillnader och likheter mellan Facebook och Google, det här med hur privat läsning av sexspalter egentligen är, lite näthat och förstås också katter.
Den ofrivillige fildelaren
I föregående post skriver Måns om de logiska vurpor som dykt upp i debatten efter den fildelningsrättegång som ägde rum i Göteborg tidigare i veckan. Samma dag som rättegången gick av stapeln, i tisdags, hade några av oss från Cybernormer en informativ och vetenskap-lik debattartikel i GP: Fildelningsåtal ett olycksfall i arbetet.
Det intressanta med just denna rättegång är att den misstänkte fildelaren inte är mer än 15 år samt att hela ansvaret för rättssamhällets totalkollision med det digitala samhällets sociala normer läggs på en 15-årings axlar.
…inleder vi, för att fortsätta med en snabbgenomgång av hur vi ser på den nuvarande situationen gällande fildelning.Under våren har vi genomfört intervjuer med en hel drös niondeklassare i Linköping. Parallellt med det har vi också gjort vad vi menar är världens största fildelningsundersökning [här också en post-blogg]. Vi behöver bara skrapa på ytan av vår data för att se att fildelning fortfarande är väldigt, väldigt vanligt. Samtidigt är det också vanligt att man framför allt kör drive-by’s på nedladdningssiterna, agerar vad man kallar “free riders” och tankar ner utan att bekymra sig om att dela med sig. Skulle alla göra så här skulle det förstås innebära ett problem för fildelningssystemet, som så uttryckligen bygger på att någon delar med sig. Det här har utvecklarna av BitTorrent löst genom att i sina program automatiskt samtidigt dela ut det som laddas ner. Utan ansträngning, och ibland utan att veta om det, ordnas kretsloppet så att filflödet alltid är igång. Bra eller dåligt, men det är inte alltid man vet om det. I varje fall är det inte något särskilt många bryr sig särskilt mycket om. I debattartikeln skriver vi ut det här med lite större ord:
Man skulle kunna säga att 15-åringarna hellre är vad man i samhällsvetenskapliga sammanhang brukar kalla för free riders. Det sätt på vilket fildelningsgemenskapen har kommit tillrätta med problemet med free riders är att man skapat gemensamma tvingande normer. En metod som i grunden liknar det sätt på vilket vi har konstruerat vårt välfärdssamhälle. Skillnaden är att när välfärdssamhället skapar tvingande rättsliga regler så skapar fildelningsgemenskaperna tvingande tekniska normer. Det vill säga att man bygger in system i fildelningstekniken som tvingar den som vill ta del av gemenskapens samlade resurser att också dela med sig. Man brukar i internetsammanhang tala om code as law. Det vill säga att där man i vårt analoga samhälle väljer att reglera genom lag och rättsliga normer så väljer man i en digital verklighet ofta att reglera genom programmeringskod och tekniska normer.
För högst troligt har den åtalade 15-åringen inte haft för avsikt att fildela. Det är i varje fall vad som framgår i polisförhör. Istället har han, precis som de flesta andra 15-åringar vi pratat med under våren, haft ett sug att kika lite på film. Och plötsligt sitter han i en rättssal och är hotad av ungdomstjänst och dryga böter. Det är hårda bud för den som verkligen gillar film idag.
Hur det gick för 15-åringen i rätten? Ja, han blev friad. Varför? Han menade att han inte alls var medveten om att han delade ut. Själva fildelningen sköttes ju tydligen helt automatiskt av hans dator, i bakgrunden utan att han haft ett enda finger med i spelet. Han själv ville ju bara kolla på film.
“Det är så svårt att döma oskyldiga när domstolarna lägger sig i”
Under tisdagen genomfördes rättegången mot den 15-åring, elev på Buråsskolan, som åtalats för fildelning. Trots att 15-åringen erkände att han laddat ner ett antal filmer så friades han från misstanke om att ha brutit mot upphovrättslagen (1960:729). Det har lett till åtminstone två kreativa idéer eller tankar avseende det svenska rättssystemet.
Åklagaren i målet Fredrik Ingblad är upprörd och tycker att domen är absurd:
I de här målen som är lite annorlunda kommer nämndemännen fel helt enkelt när det gäller de regler man ska följa gällande bevisvärdering och det som står i lagen. Jag kan inte uttrycka mig på något annat sätt.
Man kan fundera kring vad man skall dra för slutsats utifrån Ingblads reflektion. Måhända vore det bättre om åklagarna dömde? Det borde väl undanröja risken för framtida absurda domar? Annars har Netopia och Per Strömbäck en idé:
…som jag sa i P1-morgon igår så är åtalet ett bra exempel på det onödiga i att såna här ärenden hanteras av polis och åklagare (som många Ipred-kritiker förespråkat).
Javisst Strömbäck, om vi bara slopar domstolarnas inblandning i den här typen av ärenden helt och hållet så blir det mycket bättre. Domstolarna gör ju det, när allt kommer omkring, så förbaskat svårt att döma oskyldiga.
Cybernormer skriver om åtalet här
Cybernorms.net- Conference on norms in April 6 February 2012There is a conference coming up 24-25 April at Lund University in Sweden. If you are academically into norms from any perspective, you should probably check it out. The name of the conference is The Normative Anatomy of Society. Relations Between Norms and Law in the 21st Century and it deals with “to promote an […]
- Cybernorms featuring Roger Cotterrell 15 January 2012Cybernorms.net at Lund University proudly presents a series of lectures on Sociology of Law hosted on iTunesU. The series display interviews with some of the worlds most prominent scholars in the field today. Håkan Hydén, professor at the sociology of law department, Lund university, has traveled around Europe in this first season, talking to famous sociolog […]
- Hungarian conference on Human rights v. Copyright in Feb 2012 10 December 2011We have during the last few years heard arguments for treating internet access with a rights-based approach, and we have seen national legislative examples of it (i.e. Finland, Costa Rica). That the internet and access to it, means so much for so many in terms of how we lead our lives, education, information, banking etc, […]
- Copyright and metaphors 5 November 2011Don’t miss the TorrentFreak article on my PhD thesis Metaphors and Norms – Understanding copyright law in a digital society (download thesis here [pdf]). TorrentFreak writes: When talking about piracy the entertainment industry and politicians often use the term “theft.” This is a huge problem according to the Swedish sociologist of law Stefan Larsson. In [. […]
- Cybernorms featuring Reza Banakar 4 November 2011Cybernorms.net at Lund University proudly presents a series of lectures on Sociology of Law hosted on iTunesU. The series display interviews with some of the worlds most prominent scholars in the field today. Håkan Hydén, professor at the sociology of law department, Lund university, has traveled around Europe in this first season, talking to famous sociolog […]
- Conference on norms in April 6 February 2012
