Två spår om Wikileaks
Wikileaks fortsätter vara i ropet. I snabb följd har jag dessutom hunnit göra gästspel i DN, City Malmö Lund (sid
och den danska tidningen Information (två gånger). Dessutom hade jag igår en debattartikel inne på SVT Debatt.
Jag tror det är viktigt att understryka att man kan prata om Wikileaks utan att ta ställning vare sig för eller emot Julian Assange som person eller Wikileaks som verksamhet. Det finns enormt många frågetecken kring allt som hänt den senaste tiden som antingen bör eller inte bör klaras ut. På ett högst personligt plan föredrar jag exempelvis att inte diskutera eventuella scenarion kring de anklagelser Assange ställts inför här i Sverige. Det enda som märks i sammanhanget är spekulationer som inte bidrar till något konstruktivt. Vad gäller verksamheten kan man säkert stöta och blöta rätt länge om det är rätt eller inte att släppa information som längre varit hemlig. Det kan så att säga finnas både problem och förtjänster med att vädra diplomatiska processer vars slutresultat skiljer sig från arbetsteorierna.
De diskussioner jag varit involverad i handlar mer om det område jag faktiskt känner som mitt eget. Hur kan man tolka Wikileaks och de konsekvenser vi nu så sakteligen ser utifrån ett nätperspektiv? Är nätet hotat, och hur ser det då ut? Är Wikileaks egentligen mer än bara Julian Assange?
Här har jag två linjer. Den ena kommer till sin rätt i SVT debatt när jag förklarar (med en väldigt bombastisk rubrik) att det är “bra att regeringar försöker stänga ner Wikileaks“. Här finns en klar parallell till hela DN-artikeln (med en mer negativ rubrik) “Början till slutet för ett fritt Internet“. De som samlats till den artikeln har en viktig sak gemensam. Alla bekräftar att Internet varit hotat länge, och att det finns många parallella stigar som just nu leds mot ett mer slutet Internet.
Det går att ha invändningar mot det här. Bland annat stöter jag på patrull i City Malmö Lund (sid
när säkerhetskonsulten Dan Egerstad menar att det alltid kommer komma lösningar på problem som uppstår på nätet. Bland annat tar han upp hur fildelningen klarat sig, trots ett ökat rättsligt motstånd. Det är märkligt att det här ställs mot varandra, tänker jag själv, och får stöd av författarna Christopher Kullenberg och Linus Larsson som i gårdagens Studio Ett poängterar hur det hänger ihop. Tekniska lösningar på det problem som dyker upp kommer förstås komma, och har man bara rätt tekniska kompetens kommer man inte drabbas av något stängt Internet.
Däremot slår alla former av lägesförbistring mot dem som har lägst knowhow. Hos oss kan man tänka sig att vardagsnätanvändaren kommer vara den första som blir lidande om nätet stryps (i varje fall om man vill komma bortom det kabeltv-Internet som bland annat tas upp i DN) – men på många andra håll kan man anta att de som drabbas först är de som verkligen behöver kommunicera fritt över nätet. Folk som antingen befinner sig i behov av kunskap eller fri kommunikation har inte alltid enorm hjälp av att hackers kan komma runt nät-låsningar.
Den andra utlovade linjen är den som tas upp i Informations två artiklar. Där är frågan snarare ställd som en fundering om vad som kan hända med Wikileaks om Julian Assange försvinner. Där menar jag att man dra en tydlig parallell mellan Internet som enhet och grupper som arbetar vad man skulle kunna kalla nät-optimerat. I det decentraliserade Internet klarar sig decentraliserade enheter bäst. Därför riskerar kriget mot Wikileaks, om man nu ska kalla det krig, att bli fruktlöst.
Nu arbetar Wikileaks trots allt på en nivå som tidigare inte varit ens aktuell för diskussion. Läckande av statshemligheter har inte skett i den här omfattningen tidigare. Därför vet man inte vad man släpper lös när man nu försöker sig på att hindra det här. Det är ett stort problem. Min kommentar i Information kanske förklarar min oro:
Ifølge Marcin De Kaminski er udviklingen af alternativer helt logisk i den internetkultur, som Wikileaks selv udspringer af.
»Wikileaks er som en omvendt hydra. Jeg har længe ment, at man kunne forstå internettet som en hydra, med en masse hoveder der fungerer uafhængigt af hinanden. Wikileaks er mere et væsen med ét hoved, men vældig mange kroppe. Hvis man hugger hovedet af væsenet, ved jeg ikke, om der kommer nogle andre og tager Assanges plads. Men risikoen bliver, at man kommer til at have en masse kroppe, som man må håndtere hver for sig,« siger han.
Update: Under tiden jag skriver den här artikeln sägs Julian Assange ha överlämnat sig till brittisk polis. Historien fortsätter…
Kommentarer
2 kommentarer to “Två spår om Wikileaks”
Lämna gärna en kommentar!










Här har du en intressant artikel som analyserar precis som du, men kanske drar en något annorlunda slutsats, eller vad man nu skall kalla det. Cracks in the wilderness of mirrors av Pepe Escobar publicerad på Asia Times. Jag tycker att artikeln sas. håller en viss nivå som gör den läsvärd, här ett översatt citat ur artikeln:
“Om konspirationen är ett elektroniskt nätverk, låt säga The Matrix, så slår Wikileaks mot dess kognitiva förmåga genom att späda ut kvalitén av information. Här intervenerar ett annat viktigt element. Konspirationens förmåga att lura allmänheten är likvärdig med dess fallenhet att lura sig själv genom sin egen propaganda. Det är med dessa glasögon man skall se Wikileaks tsunami av läckor, som en vektor i informationslandskapet. Det tar oss till en annan viktig aspekt, det spelar ingen roll om läckorna är nya, handlar om skvaller eller bara önsketänkande (så länge de är autentiska). Den, väldigt ambitiösa, grunidén är att underminera informationssystemet och således få datorn att crasha, få konspirationen att angripa sig själv i självförsvar.”
“Konspirationen” skall i citatet läsas som konspirerande politiker, diplomater statsmakter osv..
[...] Några (tillfälligt) avslutande ord om det som hänt senaste veckan kring Wikileaks. Det har från vårt perspektiv här inte direkt handlat om Wikleaks-läckorna. Det är visserligen en av de sakerna som faktiskt kan beklagas kring Wikileaks, att det mest blivit meta-diskussioner, men vi på Cybernormer har lagt ner mycket energi på att försöka förstå strömningarna runt Wikileaks som fenomen istället. [...]