Artikel om anonymisering, fildelning och rättslig enforcement
Då och då hörs röster om hur ökad kryptering som konsekvens av införandet av IPRED försvårar för lagförandet även av andra brott, inte bara mot upphovsrätten. Vi var inne på anonymiseringsfluktuationen kring IPRED för lite mer än ett år sedan när vi gjorde enkätstudier med 15 till 25-åringar i Sverige. Nu är det dags att flagga för vår senaste vetenskapliga artikel som följer i kölvattnet av den datainsamlingen. Artikeln publicerades precis innan jul i Policy & internet, ett samarbete mellan Oxford Internet Institute (OII) och Berkeley Electronic Press. Artikeln fick namnet Compliance or Obscurity? Online Anonymity as a Consequence of Fighting Unauthorised File-sharing och kan laddas ner gratis genom länken.
Artikeln, skriven av mig och Måns Svensson, är troligen den första att knyta förändringar i användning av anonymiseringstjänster till upphovsrättsenforcement. Artikeln handlar i viss mån om anonymitet som en del av nätets karaktär och föreslår att nyckeln till att förstå förändringarna i grad av nätanonymitet innan och efter IPRED kan hittas i lagens förhållande till de sociala normerna och rättens upplevda legitimitet.
This study shows that unauthorized file sharing of copyrighted content is at least one reason for seeking stronger anonymity online. The increase from before to after the IPRED implementation was significant for high-frequency file sharers. These results must however be seen in a grander perspective of law in relation to social norms. Online anonymity is not only about a few services being offered for an obscure and small group in the corners of society; it is often perceived as part of the “normality” of Internet behavior.
Som ett komplement till enkäterna tog jag ut lite stats från googletrends för att se om det fanns något intressant sökstatistik för ett par valda ord som har med anonymisering eller anonymiseringstjänster att göra i Sverige under 2009. Det finns en del svårigheter med sökmotordata, men det är ett kul sätt att utmana de ibland lite förlegade metoduppfattningarna som finns i samhällsvetenskapen. Kul också att se om det gick att peta in i en vetenskaplig tidskrift. Även om man alltså inte ska luta sig alltför hårt åt just dessa data så kan man se att precis runt implementeringen av IPRED tycks finnas ett ökat intresse för anonymisering och vpn-tjänster finnas, knutet till vad folk söker på.
Poängen med att se rätten i förhållande till de sociala normerna är att ha ett slags måttstock för rättsliga förändringar, utanför rätten, och att man därigenom även kan spekulera kring en lags funktionalitet, i betydelsen att huruvida den verkligen får de effekter den var tänkt att få. I artikeln kan man dock säga att vi fokuserar en dysfunktion, en latent sådan, dvs en konsekvens som inte var väntad och som fungerar direkt emot den åsyftade effekten. Vilket alltså även påverkar annan enforcement med. Från abstract:
The implementation of illegitimate laws is likely to spur dysfunctional (for the law) counter-measures. In the case of copyright enforcement and encryption technologies, the first seems to drive the other to some extent, affecting the balance of openness and anonymity on the Internet, possibly and at worst leading to that the enforcement of legislation that has a weak representation among social norms negatively affects the enforcement of legislation that has a strong representation among social norms.
Ungerske upphovsrätts- och nätforskaren Péter Mezei skriver om artikeln.
Avslutande ord om senaste veckan
Några (tillfälligt) avslutande ord om det som hänt senaste veckan kring Wikileaks. Det har från vårt perspektiv här inte direkt handlat om Wikleaks-läckorna. Det är visserligen en av de sakerna som faktiskt kan beklagas kring Wikileaks, att det mest blivit meta-diskussioner, men vi på Cybernormer har lagt ner mycket energi på att försöka förstå strömningarna runt Wikileaks som fenomen istället.
Just i detta nu håller avhoppare från Wikileaks på att bygga upp en ny läckstruktur, kallad Openleaks. Det hela frontades i slutet av förra veckan av DN (gånger två), Metro, Copyriot och tysk press. Dessutom dök det upp i SVT:s Dokument Inifrån “Wikirebels” (förövrigt väldigt sevärd dokumentär!) och så hade jag en liten fjutt i Expressen om det under tisdagen. I min fjutt tar jag upp det jag sett som mest problematiskt med Wikileaks som fenomen, nämligen fokuseringen kring Julian Assange:
Tillgången på läckor har enligt uppgift inte sinat. Snarare är det möjligheterna att få ut dem som blir begränsade av sidospår och personligt drama. Därför öppnas nu fler kanaler. Utan personkult, med läckorna i centrum.
Assange har förövrigt under tisdagen blivit släppt mot borgen av brittisk domstol. The Guardian har haft väldigt bra direktrapportering från rätten. Uppoffringar Assange fått göra är att lämna in sitt pass, få elektronisk fotboja och reseförbud.
Brittisk domstol beslutade under tisdagen att släpppa Assange mot borgen, något som svensk åklagare överklagade med resultatet att han får fortsätta sitta i häkte tills vidare.
Fler kringhändelser som är intressanta att notera är att Island, där Wikileaks nu har sin bas, tycks upprörda över att Visa och Mastercard stoppat transaktioner till Wikileaks. En process mot kortföretagen är nu på uppseglande, med tänkbart scenario att de inte längre får operera på Island. Vilka alternativ som finns är dock oklart.
Förra veckan handlade mycket om Operation Payback, som kampanjat mot bland annat ovanstående kortbolag med hjälp av överbelastningsattacker. Jag gav några perspektivvidgningar om det här och på andra håll, och även Måns Svensson gjorde några bra utvikningar om hur man kan se på saken:
– Jag tror att det delvis är gamla gäng som har sysslat med att knäcka hemsidor under en lång tid. Men det som hände i går är att det tillkom många nya som inte tidigare funnits i de här kretsarna, säger Svensson.
Genom att följa den öppna kanal där aktionen samordnades kunde Svensson se att det var många frågor från nybörjare som inte visste hur man skulle gå tillväga. Han kunde också utröna att många var svenskar, ungefär tio procent.
– Svenskarna har ju haft en lång erfarenhet av att driva aktionsrörelser på nätet och i Sverige har det pågått en debatt kring internet länge, säger Svensson.
– Jag tror inte att det här är knutet enbart till Wikileaks utan att man ska se det i skenet av alla andra konflikter kring hur internet regleras. Det finns ett utbrett missnöje, en massa människor som är förbaskade på att man försöker förstöra deras internet och när man upptäcker att man faktiskt kan åstadkomma röra genom att protestera så gör man det, säger Svensson och drar paralleller till strejkrörelser, fast i en annan form.
Det Måns och jag pratat om bekräftas också i ett kort Twitter-meddelande från några av dem som är engagerade i Anonymous-fluffet:
@AnonymousIRC: Some media believes that a bunch of annoyed people are miraculously turned into psychic uberterrorists jacked into an Internet Hate Machine.
Att kalla det cyberkrig, terrorism eller sabotage är att förenkla saken. Istället måste man försöka förstå vad det är som är drivkraften för dem som deltar i den här typen av aktioner. Det är här vi gjort våra viktigaste instick. Det blir ännu tydligare om man dessutom tar i beaktning att Operation Payback grenat sig i andra kampanjgrupper. Exempelvis finns det nu gäng som mobiliserar för att folk med hjälp av svarta profilbilder på Facebook ska sprida diskussionen och mer kreativa grupper som den som organiserat faxattacker där Wikileaks-läckor faxats till de företag som tidigare utsatts för överbelastningsattacker. Vissa grupper har också förstått nyttan av att sprida information om vad det egentligen är man pysslar med.
Även överbelastningsattacker kräver perspektiv
Jag har fått äran att köra ännu ett race i pressen. I kölvattnet till Wikileaks-turbulensen har grupper på Internet börjat attackera sidor man ser som fiender till nätet. I Sverige har Åklagarmyndigheten och Borgström & Bodström Advokatbyrå fått ta smällen. Båda kan väl, med Julian Assange som gemensam nämnare, sägas vara relaterade till Wikileaks och därför mål som anses legitima av kampanjgruppen Operation Payback. Jag blev uppringd sent på tisdagskvällen av både IDG TechWorld och Sydsvenskan, och försökte förklara läget.
Dagen efter, igår onsdag, fick jag dessutom chans att fördjupa resonemanget på Aftonbladet Debatt under rubriken “Därför slår hackarna till“. Då gav jag också en köttslig liknelse som jag hoppas kan nyansera det här med överbelastningsattacker och vad det egentligen är.
Internet kan liknas vid ett tunnelbanenät med tunnlar och stationer. Man kan oftast åka hyfsat fritt mellan olika stationer, beroende på vad man ska. Som alla vet är dock tunnelbanedörrar rätt smala. Det går bra om några få kliver av eller på vid en station, då är man ändå säker på att komma dit man vill. Ibland kan det bli trängsel, som när det är rusningstrafik eller om det händer något särskilt vid en viss station. Då bildas det köer, som på internet gör att man upplever att vissa sidor är lite långsamma. Vid överbelastningsattacker av DDoS-typ kan man likna det vid att man medvetet ställer sig i dörrhålet, med resultatet att ingen varken kommer in eller ut. Det är det som nu hänt med åklagarmyndighetens hemsida. En grupp, som kallar sig Operation Payback, har med hjälp av särskild programvara skapat sådan trafik till sidan att hemsidans server helt enkelt inte klarar av att släppa igenom vanlig trafik förbi den arrangerade trängseln. Resultatet blir att den helt blockeras.
Och hur ska man förstå Operation Payback som grupp? Ja, en tänkbar tolkning som jag försöker resonera kring är att det är som ungdomsgäng i upploppshärjade förorter.
Operation Payback och deras likar har ofta liknats vid en nätets pöbelmobb, som drar från sida till sida och saboterar så mycket som möjligt. Jag menar att den liknelsen är orättvis. Istället skulle jag vilja likna den här typen av händelser vid fenomen vi tidigare sett vid upplopp i socialt nedgångna förorter. Där har man kunnat se hur ungdomar som tidigare inte haft någon direkt koppling på varsitt håll börjat reflektera över upplevda orättvisor, och reagerat med sådan kraft att man till slut på ett sätt som utifrån kan tyckas vara planlöst kollektivt gjort kaos med allt i sin närhet.
Jag menar inte att jag sitter på enda förklaringen, men jag tror man tjänar mycket på att försöka förstå varför saker går sönder på Internet. Att bara rakt av fördöma något är att vägra förstå, och vidare att vägra se någon vettig lösning. Här har vi helt uppenbarligen ett problem. Något är trasigt på Internet. Det måste vi försöka förstå.
Update: Jag pratade om samma sak i norska NRK Dagsnytt Atten igår kväll. 22 minuter in börjar avsnittet där jag är med.
Och när prinsar och presidenter ljuger medvetet i kapp…
…skaldade Mikael Wiehe 1972 i Hoola Bandola Bands låt Vem kan man lita på?
I en TT-artikel (ursprunglig källa SVT) som återges i bland annad DN, Sydsvenskan, SvD kan man läsa om hur Sverige, enligt ett av de dokument som släppts av Wikileaks, tagit emot en lista på krav från USA:s ambassad om hur Sveriges myndigheter bör agera för att komma till rätta med illegal fildelning. Senare konstaterar USA att Sverige genomfört förändringar i enlighet med flertalet av kraven. Bland annat handlar det om att det svenska rättsväsendet har rättat in sig i ledet; och detta trots att “frågan är känslig i Sverige”… Justitieminister Beatrice Ask menar dock inte att det skall tolkas som att Sverige gått i USA:s ledband i frågan:
Det är inte så att vi genomför förändringar efter påtryckningar från något annat land. Vi arbetar med frågeställningar utifrån vårt eget underlag, säger hon till Rapport. Ask säger att de åtgärder som Sverige vidtog är sådana som har diskuterats internationellt.
Samtidigt kan man i dag läsa mindre smickrande uttalanden om det svenska rättsväsendet i amerikansk press. Anledningen är den beskrivning som givits av Julian Assanges advokat i samband med förhandlingar i brittisk domstol idag. LA Times beskriver advokat Stephens syn på Sverige:
“one of the lickspittle states” that have kowtowed to American demands in the past, particularly by assisting in the controversial practice of “extraordinary rendition” of terrorism suspects… He expressed confidence that Britain’s judicial system was “robust enough” not to be intimidated by political pressure, but declared the same could not be said for Sweden’s.
Seminarium om självmord på nätet, igen
Självmord på nätet fortsätter diskuteras. Imorgon onsdag bjuder IKT-studion vid Linköpings universitet till seminarium med Michael Westerlund, som nyligen disputerat i medie- och kommunikationsvetenskap vid Stockholms universitet.
Internet har möjliggjort nya former för information och diskussion. Intima och personliga samtal om självmord har flyttat ut från det privata rummet och in i den virtuella världen. Hur talar vi nu om självmord? Vilka blir konsekvenserna för människor i deras liv?
Seminariet är öppet för alla, och börjar klockan 15:15 i lokal Key 6 vid Liu. Jag ska dit tänkte jag.
Två spår om Wikileaks
Wikileaks fortsätter vara i ropet. I snabb följd har jag dessutom hunnit göra gästspel i DN, City Malmö Lund (sid 
och den danska tidningen Information (två gånger). Dessutom hade jag igår en debattartikel inne på SVT Debatt.
Jag tror det är viktigt att understryka att man kan prata om Wikileaks utan att ta ställning vare sig för eller emot Julian Assange som person eller Wikileaks som verksamhet. Det finns enormt många frågetecken kring allt som hänt den senaste tiden som antingen bör eller inte bör klaras ut. På ett högst personligt plan föredrar jag exempelvis att inte diskutera eventuella scenarion kring de anklagelser Assange ställts inför här i Sverige. Det enda som märks i sammanhanget är spekulationer som inte bidrar till något konstruktivt. Vad gäller verksamheten kan man säkert stöta och blöta rätt länge om det är rätt eller inte att släppa information som längre varit hemlig. Det kan så att säga finnas både problem och förtjänster med att vädra diplomatiska processer vars slutresultat skiljer sig från arbetsteorierna.
De diskussioner jag varit involverad i handlar mer om det område jag faktiskt känner som mitt eget. Hur kan man tolka Wikileaks och de konsekvenser vi nu så sakteligen ser utifrån ett nätperspektiv? Är nätet hotat, och hur ser det då ut? Är Wikileaks egentligen mer än bara Julian Assange?
Här har jag två linjer. Den ena kommer till sin rätt i SVT debatt när jag förklarar (med en väldigt bombastisk rubrik) att det är “bra att regeringar försöker stänga ner Wikileaks“. Här finns en klar parallell till hela DN-artikeln (med en mer negativ rubrik) “Början till slutet för ett fritt Internet“. De som samlats till den artikeln har en viktig sak gemensam. Alla bekräftar att Internet varit hotat länge, och att det finns många parallella stigar som just nu leds mot ett mer slutet Internet.
Det går att ha invändningar mot det här. Bland annat stöter jag på patrull i City Malmö Lund (sid när säkerhetskonsulten Dan Egerstad menar att det alltid kommer komma lösningar på problem som uppstår på nätet. Bland annat tar han upp hur fildelningen klarat sig, trots ett ökat rättsligt motstånd. Det är märkligt att det här ställs mot varandra, tänker jag själv, och får stöd av författarna Christopher Kullenberg och Linus Larsson som i gårdagens Studio Ett poängterar hur det hänger ihop. Tekniska lösningar på det problem som dyker upp kommer förstås komma, och har man bara rätt tekniska kompetens kommer man inte drabbas av något stängt Internet.
Däremot slår alla former av lägesförbistring mot dem som har lägst knowhow. Hos oss kan man tänka sig att vardagsnätanvändaren kommer vara den första som blir lidande om nätet stryps (i varje fall om man vill komma bortom det kabeltv-Internet som bland annat tas upp i DN) – men på många andra håll kan man anta att de som drabbas först är de som verkligen behöver kommunicera fritt över nätet. Folk som antingen befinner sig i behov av kunskap eller fri kommunikation har inte alltid enorm hjälp av att hackers kan komma runt nät-låsningar.
Den andra utlovade linjen är den som tas upp i Informations två artiklar. Där är frågan snarare ställd som en fundering om vad som kan hända med Wikileaks om Julian Assange försvinner. Där menar jag att man dra en tydlig parallell mellan Internet som enhet och grupper som arbetar vad man skulle kunna kalla nät-optimerat. I det decentraliserade Internet klarar sig decentraliserade enheter bäst. Därför riskerar kriget mot Wikileaks, om man nu ska kalla det krig, att bli fruktlöst.
Nu arbetar Wikileaks trots allt på en nivå som tidigare inte varit ens aktuell för diskussion. Läckande av statshemligheter har inte skett i den här omfattningen tidigare. Därför vet man inte vad man släpper lös när man nu försöker sig på att hindra det här. Det är ett stort problem. Min kommentar i Information kanske förklarar min oro:
Ifølge Marcin De Kaminski er udviklingen af alternativer helt logisk i den internetkultur, som Wikileaks selv udspringer af.
»Wikileaks er som en omvendt hydra. Jeg har længe ment, at man kunne forstå internettet som en hydra, med en masse hoveder der fungerer uafhængigt af hinanden. Wikileaks er mere et væsen med ét hoved, men vældig mange kroppe. Hvis man hugger hovedet af væsenet, ved jeg ikke, om der kommer nogle andre og tager Assanges plads. Men risikoen bliver, at man kommer til at have en masse kroppe, som man må håndtere hver for sig,« siger han.
Update: Under tiden jag skriver den här artikeln sägs Julian Assange ha överlämnat sig till brittisk polis. Historien fortsätter…
Töllborgs Sorg 2.1 En nyttig idiot fabulerar
Dennis Töllborg är allmänt väl känd och synnerligen känd i rättssociologiska kretsar. Omstridd och stridbar professor i rättsvetenskap, från Göteborg och med fäbless för det marina. För den som eventuellt har missat hans bok Sorg 2.1 En nyttig idiot fabulerar (SPC Swedlaw stella-bianca.se open source 2009) så finns det möjlighet att hämta hem den här.
Stefan Tengblad, professor i företagsekonomi beskriver på FALF-bloggen sin upplevelse av boken:
Sverige beskrivs i många sammanhang, särskilt i internationella jämförelser som ett öppet, demokratiskt och okorrumperat samhälle. I Sorg ges en helt annan bild, med hycklande politiker, korrumperade jurister och inkompetenta och arroganta poliser. Det återkommande temat är i boken är att de som har makt inte vill bli granskade, att de är beredda att betala för att få tyst på kritik och yrkesutövare på olika nivåer blundar för oegentligheter i syfte att inte dra på sig ilska och för att erhålla belöningar. Töllborg som mer bryr sig om vad som är rätt och hedersamt snarare än vad som är taktiskt och opportunt och visar prov på en osviklig förmåga att göra sig obekväm för politiker (särskilt S-märkta sådana!), höga jurister och polisbefäl. Kritiken är hård inte bara mot dessa utan även mot alla som av feghet och opportunism väljer att inte engagera sig för det rätta.
Töllborg beskriver i sin bok ett samhälle tämligen väsenskilt från den gängse förmedlade bilden av en rättskaffens makt vilande på demokratiska och allmänt goda principer. Nyttig läsning även för cybernormare…
Cybernormer förgrenas – Finja Five är här
Cybernormer och den miljö som växt fram kring projektet har genererat många idéer. Några av dem tar vi med oss och bygger på riktigt när nu företaget Finja Five blir verklighet. I samarbete med riktigt spännande aktörer på området är första målet att erbjuda internet åt skolbarn som tidigare haft svårt att få tillgång till det som är så självklart här. Allt med en större tanke i ryggen, där internet och FN:s konvention om barns rättigheter går hand i hand.
Företaget Finja Five AB har vuxit fram ur det rättssociologiska forskningsprojektet Cybernormer. Rättssociologiska enheten vid Lunds Universitet har unik kompetens vad gäller barns rättigheter och hur de bäst hanteras i en internetmiljö. Utifrån FNs konvention om barns rättigheter arbetar Finja Five med att, i nära samarbete med internationella partners, utforma en barnsäker internetmiljö. En ny typ av lösning baserat på en skärm och ett tangentbord uppkopplat mot internet, där den reella datorkraften är lokaliserad till centrala servrar, innebär många fördelar: datorn åldras inte, kan inte drabbas av virus, har en minimal starttid och ger bra möjligheter att styra innehållet så att det passar för barn. I miljöer där det finns en utbredd skepsis mot att låta barn få tillgång till internet medger Finja Fives lösning en åldersanpassad tillgång till information som öppnar möjligheten för barn att tryggt kunna använda nätet.
Läs gärna mer i LUABs pressrelease. Allt eftersom arbetet med Finja Five fortskrider kommer även det synliggöras här via Cybernormbloggen.
Cybernorms.net- The Research Bay closed, for this time 12 May 2012At 0900 o’clock Saturday morning local time we closed the survey that we have had promoted on The Pirate Bay, called The Research Bay. After 72 hours we’ve got almost 100 000 answers – covering people of all ages from all over the world! This gives the research community a great pool of data and […]
- The Research Bay, reloaded 9 May 2012Welcome to Cybernorms.net, the blog of the Cybernorms Research Group. We are a group of researchers mainly based at the Department of Sociology of Law at Lund University, Sweden, affiliated with the Lund University Internet Institute. During three days in April last year the Cybernorms Research Group conducted a big survey study called The Research […]
- Releasing data on online anonymity 3 May 2012The week has been a good week in the media for the LUii affiliated Cybernorms research project. With Måns Svensson, head of the research group, in the lead, we released data from our latest follow up survey on file sharing and online anonymity. We found that when compared to figures from late 2009, 40% more […]
- Conference on norms: session on law, language and the mind 25 April 2012The international conference on norms in Lund, Sweden, is now in its second of two days. The official name is The Normative Anatomy of Society – Relations Between Norms and Law in the 21st Century. Its is arranged by the Department for Sociology of Law at Lund University. Picture from the morning plenary. From the […]
- Conference on norms in April 6 February 2012There is a conference coming up 24-25 April at Lund University in Sweden. If you are academically into norms from any perspective, you should probably check it out. The name of the conference is The Normative Anatomy of Society. Relations Between Norms and Law in the 21st Century and it deals with “to promote an […]
- The Research Bay closed, for this time 12 May 2012
