Gästblogg: Vad ska vi göra åt det som hände på Flashback?
Ibland bjuder vi på Cybernormer.se in skribenter utifrån att gästblogga hos oss. Det kan då röra sig om kommentarer kring aktuella och brännande ämnen. Författarna till gästblogginläggen står själva för sitt innehåll, men vi på Cybernormer.se har som förhoppning att inläggen kan väcka diskussion och eftertanke – oavsett innehåll och position.
Vad ska vi göra åt det som hände på Flashback?
Som debatten sett ut hittills tycker jag att man allt för lättvindligt lyfter fram internets skuld. I en tid då extremt lite sker utan någon som helst koppling till internet blir det lite löjligt att dra fram nätet som en bidragande orsak. Dessutom på ett sätt som vi normalt inte gör när det gäller andra infrastrukturella element. Jag ser inte samma debatt när det gäller våldtäkterna i Örebro, även om man skulle kunna diskutera hur kommunen sköter gator och torg med avseende på belysning och andra trygghetsskapande åtgärder. Men det gör man som sagt inte lika ofta.
I fallet med självmordet som direktsändes på Flashback finns det däremot en högst relevant koppling till internet att göra men det ligger ändå och skaver att vi så fullkomligt fixerat debatten vid internet i allmänhet och Flashback i synnerhet. Det ligger ändå en mänsklig tragedi i den här historien, det handlar ändå om en ung människa som inte orkade leva. Att så totalt tappa bort den dimensionen är ett sätt att förminska den unge mannens lidande, hans rop på hjälp, hans närmastes hjälplöshet och vårt sjuka förhållande till psykisk ohälsa.
Ett av problemen med internetkopplingen när vi pratar om det här självmordet är att vi stirrar oss blinda på det som skiljer internet från rummet. Istället kanske vi bör göra kopplingen till hur vi behandlar självmordsbenägna utanför nätet. Och utanför nätet kan man inte hitta situationer med 30 personer som hetsar en ung man att hänga sig, det är sant, men vi kan översätta den situationen till något annat. Vi kan tänka oss att motsvarigheten till de elaka kommentarerna på Flashback är utfrysning och ryktesspridning på en skola eller arbetsplats.
Då faller alla argument om anonymitet och att man inte fattar att det är på riktigt. Man kan vara fullständigt öppen med sin identitet, vilket man normalt är på en skola eller arbetsplats, och befinna sig mitt i det vissa kallar verkligheten och ändå vara väldigt, väldigt elak mot andra.
Vi människor har svårt att fatta att saker är på riktigt. Till en viss gräns kan vi förstå vår omgivning men ju längre ifrån våra närmaste kretsar vi kommer, desto svårare blir det. Vi är egocentriska i den bemärkelsen att vi inte kan läsa andras tankar och känslor. De flesta är utrustade med förmågan att avläsa tankar och känslor med hjälp av yttre signaler, ofta rätt subtila sådana, men vi måste likväl erkänna att den förmågan är begränsad.
Ett annat problem med diskussionerna som de förs i media är ungdomskopplingen. Det kan på ytan se ut som att det är unga människor som står för de avarter av mänskligt beteende man kan hitta på nätet och ibland förs även diskussioner om en sorts avtagande empati. Inte avtagande med åren, utan avtagande med generationerna, alltså att unga idag är mindre empatiska än tidigare generationer. En ogrundad tanke men relativt vanlig. Här behöver vi återigen översätta internet till något vi känner igen. Det är inte mindre empatiskt att tolka en tråd på Flashback som ett grymt skämt eller en sjuk önskan om uppmärksamhet än att sitta framför Rapport och äta chips och se hur folk svälter ihjäl i ett land långt borta. Inget av dessa exempel handlar troligen om empati över huvud taget utan mer om vår förmåga att stänga av det som känns för tungt. En förmåga som har tagit människan framåt därför att medkänslan inte förlamar oss med all sin kraft.
I den mån man kan mäta sånt här kommer man att komma fram till att unga är mer empatiska idag än tidigare. Det är helt enkelt en följd av civilisationen – vi har ingen dokumenterad baklängesutveckling historiskt sett och det verkar inte rimligt att utvecklingen skulle backa nu. Dessutom misstänker jag att vi skulle komma fram till att unga generellt är mer empatiska än gamla. Vi trubbas av med åren, inte för att vi konsumerar medieutbud av olika slag utan för att vi utsätts för livet. Just avtrubbning är ett intressant begrepp och jag skulle väldigt gärna vilja se med av vad en psykolog kan säga om detta. Vi lekmän har en förkärlek för att slänga oss med termer som avtrubbning och empati utan att reflektera så noga över vad vi säger. Det finns nämligen också ett maktperspektiv att lägga på empati: vem säger att en annan person är avtrubbad eller mindre empatisk? Är det du som bestämmer vad som är ett friskt sätt att hålla alltför mycket lidande ifrån sig eller kan jag själv bedöma när jag ska engagera mig och agera?
Själv blir jag ohyggligt provocerad av bilderna från Efterlyst (8.20 in i programmet) där en man sitter mitt emot en kille som blir brutalt misshandlad av tre skinheads[1]. Mannen mitt emot offret låtsas läsa sin tidning medan misshandeln pågår och ber till slut offret flytta sig till en annan bänk så att han ska få läsa i fred[2]. Vad är det för fel på den mannen? Ungdom tycks inte vara hans sjukdom i alla fall. Samtidigt säger många jag pratat med att de inte skulle ha gjort nåt heller för att de skulle varit för rädda. Jag vet inte vem som har rätt men jag ser att det går att översätta det som hände på Flashback till den här händelsen och att det är viktigt att komma ihåg. Vem hade jag varit i flashbacktråden? Den cyniska som sitter och flinar åt de empatiska efteråt när de hela visade sig vara en bluff? Eller den som fixade fram ip-nummer och adress och larmade polis? Jag är inte helt säker om jag ska vara ärlig.
Vi som är vuxna idag måste ständigt påminna oss om att det inte var bättre förr. Vi måste sluta romantisera de slag och glåpord man fick på grusiga skolgårdar på 50-talet. Jag blir djupt nedstämd när vuxna pratar om att man slogs schysst förr i tiden. Att slåss schysst är inte ett rimligt uttryck, det används bara av den som vill slippa minnas hur illa tilltygade de blev eller hur illa de gjorde andra. Och det är fel. Begripligt men fel. Att klaga på unga av idag för att skydda sin egen värdighet kan aldrig vara ok.
Vad ska vi då göra åt det som hände på Flashback? Vi måste ta tag i grundproblemet – att folk som mår dåligt inte får hjälp och att de som far illa och deras anhöriga inte får prata om det. Vi måste börja prata om psykisk ohälsa på samma sätt som vi pratar om benbrott. Vi behöver inte ta fram särskilda handlingsprogram för att få unga att uppföra sig bättre på nätet. Eller ett ännu värre förslag jag hörde idag – lagpröva kommenterandet på Flashback och liknande händelser.
Vi behöver bara erkänna att vi är åt helvete elaka ibland[3] vi människor, men att vi är underbart medkännande och självuppoffrande de allra flesta gångerna. Då kommer vi någonstans i våra diskussioner och slipper börja från början varenda gång.
Elza Dunkels
Lärare och forskare vid Umeå universitet, bloggar på Kulturer.net och på NetNanny.
1: Märkte ni hur jag med ordet skinheads markerade avståndstagande och stereotypiserade de tre männen utan att behöva ta ansvar för det?
2: Märkte ni hur jag med de i sammanhanget opåkallade orden ”så att han ska få läsa i fred” fick honom att framstå som ännu mer klandervärd utan att jag behövde ta ansvar för det?
3: Som jag har varit i detta inlägg, se ovan.
Kommentarer
2 kommentarer to “Gästblogg: Vad ska vi göra åt det som hände på Flashback?”
Lämna gärna en kommentar!
Cybernorms.net- Conference on norms in April 6 February 2012There is a conference coming up 24-25 April at Lund University in Sweden. If you are academically into norms from any perspective, you should probably check it out. The name of the conference is The Normative Anatomy of Society. Relations Between Norms and Law in the 21st Century and it deals with “to promote an […]
- Cybernorms featuring Roger Cotterrell 15 January 2012Cybernorms.net at Lund University proudly presents a series of lectures on Sociology of Law hosted on iTunesU. The series display interviews with some of the worlds most prominent scholars in the field today. Håkan Hydén, professor at the sociology of law department, Lund university, has traveled around Europe in this first season, talking to famous sociolog […]
- Hungarian conference on Human rights v. Copyright in Feb 2012 10 December 2011We have during the last few years heard arguments for treating internet access with a rights-based approach, and we have seen national legislative examples of it (i.e. Finland, Costa Rica). That the internet and access to it, means so much for so many in terms of how we lead our lives, education, information, banking etc, […]
- Copyright and metaphors 5 November 2011Don’t miss the TorrentFreak article on my PhD thesis Metaphors and Norms – Understanding copyright law in a digital society (download thesis here [pdf]). TorrentFreak writes: When talking about piracy the entertainment industry and politicians often use the term “theft.” This is a huge problem according to the Swedish sociologist of law Stefan Larsson. In [. […]
- Cybernorms featuring Reza Banakar 4 November 2011Cybernorms.net at Lund University proudly presents a series of lectures on Sociology of Law hosted on iTunesU. The series display interviews with some of the worlds most prominent scholars in the field today. Håkan Hydén, professor at the sociology of law department, Lund university, has traveled around Europe in this first season, talking to famous sociolog […]
- Conference on norms in April 6 February 2012
[...] föreningen för psykisk hälsa bjuder in till ett samtal, som jag tror kan bli riktigt givande. Bland annat medverkar Elza Dunkels, som ju gästbloggat om det här hos oss på Cybernormer. * Michael Westerlund, forskare i självmord och Internet knuten till NASP (Nationell Prevention [...]
[...] Vi skrev ju en snabbis om det i höstas, för egen maskin, på en debattsida och så hade vi också en gästblogg i [...]