Att läsa Flashback som just Flashback
Idag skriver jag på Aftonbladet Debatt med anledning av det tragiska självmordet som livediskuterades i en forumtråd på Flashback. Även andra, som exempelvis Tove Hansson, Julia Skott, Lisa Magnusson och Elza Dunkels har skrivit viktiga saker. Självmord är förstås inget lätt att diskutera, men det är något som bör göras oftare. Ju oftare folk umgås och samtalar på nätet desto oftare berör ämnet dessutom vårt intresseområde utifrån ett Cybernorm-perspektiv.
Att prata om svåra ämnen på några få tusen tecken är dock inte det lättaste, vilket också gör den faktiska händelsen svårhanterad. Utifrån mitt fokus finns många trådar att dra i, men jag tänker att själva händelseförloppet som sådant kan vara en början till något större. Framöver hoppas jag kunna återkomma till en del av de punkter som jag tycker väger tyngst i debattartikeln. Här och nu ger jag istället en beskrivning av mentaliteten i Flashbacktråden. Jag hoppas att jag inte trampar på några ömma tår, och om så är fallet är det inte alls min mening. Jag menar dock att man måste förstå Flashback, för att få på sig rätt glasögon när man ser tillbaka på det som hänt. Som utgångspunkt i det jag skriver nedan tar jag den passage ur min debattartikel som handlar om Flashback.
Flashback ses av många som ett gränslöst forum. Lite klumpigt kan man säga att allt ryms däri. Riktigt så enkelt är det inte.
Det finns tydligt dragna interna gränser inom de flesta nätgemenskaper, så även på Flashback. På Flashback kan man exempelvis uttrycka nästan alla åsikter, förutom sådant som anses vara politiskt korrekt. Det är i varje fall inte accepterat att tillrättavisa någon som uttrycker något olämpligt eller oväntat. Ribban är nästan in absurdum hög.
Därför reflekteras det inte särskilt på saker som bortom Flashback skulle vara väldigt upprörande. Det anses inte vara konstigt när folk rapporterar drogeffekter, häver ur sig extrempolitiska åsikter eller ens diskuterar självmord. I det här fallet är det dock något som gör att det skiljer sig från mängden. Det var inte tomt snack, tankebollningar eller funderingar. Här tog faktiskt en ung människa sitt liv.
Först, Flashback är ett fält som är svårtydbart och för ett nätovant öga något som lätt upplevs destruktivt och otrevligt. Jag menar dock, som jag också nämnde i artikeln, att det är att förenkla det hela. Flashback är inte lätt att förstå sig på, men det grundar sig nog ofta i en svårighet att ringa in hur man ska förhålla sig till det som där står. Användare på Flashback har en tendens att använda forumet som någon sorts kognitiv lekstuga, där man prövar sina egna och andras gränser till det yttersta. Genom att utmana varandra på ett eller annat sätt kan man på sätt och vis lära känna sig själv (och lite poetiskt även då möjligtvis en hel drös mänskliga extremet).
Därför är det inte så märkligt att Flashbacktråden till en början är skeptisk mot trådstartarens påstående om att han ska ta livet av sig. När vi i Cybernormer pratat med personer som antingen följt händelserna, eller varit delaktiga i forumtråden, menar de att det helt och fullt följt standardiserad Flashback-konvention.
Det första som gjorts har varit att kartlägga användaren. Det görs ofta när det dyker upp oroväckande eller alltför provocerande trådar. I det här fallet var användaren nyskapad (inläggen i självmordstråden är de enda som gjorts från det kontot), och det valda användarnamnet inleddes med “Lurifax”. Det gjorde att de mer rutinerade Flashback-rävarna höll sig på sin vakt. Man har blivit lurad förr, det är inte helt ovanligt med practical jokes som är både avancerade och morbida.
Nästa skede man kan se i tråden är det som av många beskrivits som hets eller hån. Personligen skulle jag spontant också läsa många kommentarer som färgade av en underliggande hånfullhet, men sett i en Flashback-kontext blir det mer komplext. Det deltagarna i tråden har engagerats i har varit en avancerad form av online-probing. Man har på olika mer eller mindre fantasifulla och smakfulla sätt testat trådstartarens påståenden, som i ett försök att avgöra huruvida man skulle ta självmordshotet och -planen på allvar. Tyvärr verkar man inte nått ända fram.
Något tydligt oväntat hände plötsligt. Den unge mannen tog sitt liv. Som jag skrev i Aftonbladet kan man se en svängning i tråden när det sker. Visst, det förekommer fortsatt oseriösa och/eller hånfulla inlägg även efter självmordet, men tendensen tycks vara att man plötsligt förstår vad som hänt.
Det som sker därefter är det som normalt är steg nummer tre, och som alltså borde gjorts innan det gått för långt. I ett försök till räddningsaktion söker tråden upp IP-nummer och personuppgifter till trådstartaren, och larmar polis.
Tragiskt, absolut. Jag beklagar så gott jag kan sorgen. Samtidigt är det viktigt att vi kan prata om sådant här, ur så många perspektiv som möjligt. Nätperspektivet får bli det vi kan pytsa in med. Utan att egentligen förklara eller försvara något tänker jag att det är viktigt att man läser av situationen så initierat som möjligt, så att värderingarna inte blir alltför känslosamma (och i värsta fall skeva). Det vore ovärdigt, på alla sätt och vis.
Därför vill jag också i kommande inlägg återkomma till två saker; dels tanken om hur nätgemenskaper kan agera ångesthärbärgerande och dels tanken på Internet som en arena under utveckling. Det här inlägget kan ses som hastig damage control.
Uppdatering: Jag har förstått att det här inlägget tassar på gränsen. Självmord är förstås alltid tragiskt och ska inte förminskas. Därför vill jag göra klart att jag väl känner till nätets baksidor, liksom det faktum att det finns siter dedikerade till självmordsinstruktioner och -uppmuntran. Det är djupt störande, men jag vill ändå framhålla att de exemplen inte per automatik är tillämpliga här. Det bekräftas på något sätt också när Flashback idag kommenterar självmordet från officiellt håll. Därför är det viktigt att förstå vad som skett i forumtråden, för att lättare kunna bearbeta händelsen som sådan. Min slutsats efter att ha studerat tråden är att Flashback som kollektiv agerade så som Flashback oftast gör, om än tyvärr alldeles för långsamt. Det är det jag försöker visa i ovanstående inlägg.
Kommentarer
6 kommentarer to “Att läsa Flashback som just Flashback”
Lämna gärna en kommentar!
Cybernorms.net- Conference on norms in April 6 February 2012There is a conference coming up 24-25 April at Lund University in Sweden. If you are academically into norms from any perspective, you should probably check it out. The name of the conference is The Normative Anatomy of Society. Relations Between Norms and Law in the 21st Century and it deals with “to promote an […]
- Cybernorms featuring Roger Cotterrell 15 January 2012Cybernorms.net at Lund University proudly presents a series of lectures on Sociology of Law hosted on iTunesU. The series display interviews with some of the worlds most prominent scholars in the field today. Håkan Hydén, professor at the sociology of law department, Lund university, has traveled around Europe in this first season, talking to famous sociolog […]
- Hungarian conference on Human rights v. Copyright in Feb 2012 10 December 2011We have during the last few years heard arguments for treating internet access with a rights-based approach, and we have seen national legislative examples of it (i.e. Finland, Costa Rica). That the internet and access to it, means so much for so many in terms of how we lead our lives, education, information, banking etc, […]
- Copyright and metaphors 5 November 2011Don’t miss the TorrentFreak article on my PhD thesis Metaphors and Norms – Understanding copyright law in a digital society (download thesis here [pdf]). TorrentFreak writes: When talking about piracy the entertainment industry and politicians often use the term “theft.” This is a huge problem according to the Swedish sociologist of law Stefan Larsson. In [. […]
- Cybernorms featuring Reza Banakar 4 November 2011Cybernorms.net at Lund University proudly presents a series of lectures on Sociology of Law hosted on iTunesU. The series display interviews with some of the worlds most prominent scholars in the field today. Håkan Hydén, professor at the sociology of law department, Lund university, has traveled around Europe in this first season, talking to famous sociolog […]
- Conference on norms in April 6 February 2012
[...] Marcin De Kaminski: Att läsa Flashback som just Flashback [...]
Jag la till en kort uppdatering till i lägget efter att ha hittat Flashbacks officiella uttalande via HD.se:s blogg Taggat, som också länkat hit.
[...] På Cybernormer.se, en sajt för ett rättssociologiskt projekt med samma namn, utvecklar de Kaminski resonemanget. Han menar att Flashbacks användare utnyttjar ”forumet som någon sorts kognitiv lekstuga, där man prövar sina egna och andras gränser till det yttersta. Genom att utmana varandra på ett eller annat sätt kan man på sätt och vis lära känna sig själv”. Hetsen och hånet var en del av jargongen men var också ett uttryck för att en del helt enkelt inte trodde att självmordet skulle iscensättas. [...]
[...] Jag fortsatte även med en lite längre utvikning på Cybernormer där jag uppmanar till att läsa F…. [...]
[...] till det som tidigare skrivits här gällande nätsjälvmord och Flashback vill jag tipsa om ett seminarium som äger rum imorgon onsdag. Svenska föreningen för psykisk [...]
[...] fortsätter vara i ropet. Vi skrev ju en snabbis om det i höstas, för egen maskin, på en debattsida och så hade vi också en gästblogg i [...]