Gästblogg: När näträttigheter blir globala
Ibland bjuder vi på Cybernormer.se in skribenter utifrån att gästblogga hos oss. Det kan då röra sig om kommentarer kring aktuella och brännande ämnen. Författarna till gästblogginläggen står själva för sitt innehåll, men vi på Cybernormer.se har som förhoppning att inläggen kan väcka diskussion och eftertanke – oavsett innehåll och position.
När näträttigheter blir globala
Internet, mänskliga rättigheter och demokrati är de hetaste ämnena på Internet at Liberty, en konferens anordnad av Google och Centraleuropeiska universitet i Budapest. Samtidigt presenterade våra deltagarbrickor oss bara med förnamn och land. Några av besökarna står under hot i sina hemländer. För att undvika skada begränsades därför tydligt vad som fick och inte fick läcka från konferensen. Att hamna på en live-stream skulle för vissa kunna innebära stor fara.
Kina och Iran har dragits upp tid efter annan som tydliga exempel på censur. Kina är det land i världen som arresterar flest journalister per år, och de senaste åren har allt fler av de drabbade varit bloggare och nättidningsredaktörer som publicerat kritik mot staten. Under Internet Governance Forum förra veckan pratade jag mycket med tunisisk-japanske aktivisten Rafik om försämrade omständigheter för bloggare i Mellanöstern. I Vietnam, Thailand och Filippinerna har DDoS-attacker använts mot NGO:er som förespråkat yttrandefrihet.
Men medan Europeiska unionen och USA kritiserar många odemokratiska regimer för censur och begränsning av internetfrihet, påtalas vid Internet at Liberty att båda regionerna allt mer ses som exempel för förtryckande regimer att efterlikna. Robert från Freedom House i USA har upprepat gång efter annan att situationen där förtryckande regimer ser till EU och USA för exempel på begränsningsmekanismer måste tas på allvar, att vi måste kunna sätta goda exempel. Harmonisering av lagstiftning och internationellt samarbete kring cyberbrottslighet är inte hållbart utan att först arbeta, och mycket hårdare, med ramverk för mänskliga rättigheter som ofta saknas i stora delar av världen.
Representanter från svenska UD presenterade några av Carl Bildts visioner för det fria internet. Tillsammans med en tidigare fransk UD-anställd pratade de om sina respektive arbetsgivares visioner för hur internet kan bli ett verktyg för fri kommunikation och demokratisk utveckling i u-länder. Jag tycker det låter platt. Som någon berättade för mig förra veckan i Vilnius har olika department i ett lands regering ofta helt olika syn på samma frågor, och när svenske regeringsrepresentanten får applåder då han säger att mänskliga rättigheter måste in i diskussionen om nätneutralitet frågar man sig dels hur mycket inflytande UD har över internetpolitik, hur mycket inflytande Näringsdepartmentet har över den svenska nätpolitiken och om Näringsdepartmentet håller med Utrikesdepartmentet om internets möjligheter att stärka rättigheter. Och om, i så fall, båda departmenten utsträcker sina insikter om internets storhet också till europeisk internetlagstiftning**. Det är talande att det är just utrikespolitiskt som internet kan bli ett starkt demokratiskt verktyg medan vi inrikespolitiskt pratar om hur mycket vi måste blockera för att skydda våra invånare.
Paneldeltagarna representerades i hög grad av talare från Europa, och ett stort intryck på mig gjorde den aktivist som under en paneldiskussion reste sig upp och sa “Det är lätt att sitta i Ungern och prata om hur internet utgör ett bra, demokratiskt verktyg för att få ut information från förtryckande regimer, men jag är bloggare och i mitt land och många andra har bloggande blivit inte bara en politisk protest utan en seriös hälsorisk för mig och min familj.”
Konferensen sammanfattades också via Twitter-taggen #ial2010, där bland annat Geraldine Juárez kompletterade med inlägg om internet som plats för yttrandefrihet i Mexico (något hon också tidigare gästbloggat om på Cybernormer). Begränsade möjligheter att få tillgång till internet har i många länder* setts som ett komplement till förtryck på offentliga platser, verkar internet i Mexico ha blivit en arena för dialog med makthavare. Twitter används ofta som enda plattform för direktkontakt med folkvalda och regeringsrepresentanter, även om konsekvensen kortsiktigt inte verkar ha lett till någon etyande ökning av inflytande över politiken.
Under en workshop analyserade vi några synnerligen bisarra internetfiltreringslagar från Sydostasien. En italiensk deltagare påtalade försynt att Italien visserligen också registrerar alla användare av offentliga trådlösa nätverk med foto-identifikation. En ungersk deltagare tog till orda och förklarade att ett nytt lagförslag i Ungern förväntas leda till obligatorisk förregistrering av alla ungerska bloggare hos ett mediadepartement. Vi hörde två polacker och en turk som förklarade hur deras blockeringslagar är löst skrivna och i domstolar lett till en praxis om mycket långtgående censur. Även om jag vill hjälpa till, blir man lätt trött när sådana som Robert från Freedom House säger att vi måste bry oss mer om konsekvenserna av våra handlingar i u-länder. När det är så mycket i Europa, hur ska man då ha tid?
Rafik, Siew, Merve och Katarzyna sa att det som kan göras är att prata om alla fall av förföljda, utsatta bloggare. De måste ges större uppmärksamhet och det krävs medvetenhet om läget. I USA och i Europa växte sig internet stort innan nationalstaterna hann börja reglera i omfattande utsträckning. I många andra delar av världen har staterna hunnit börja reglera innan infrastrukturen ens finns på plats. Utan gemensam, global, aktion kommer vi i bästa fall därför bara se ett halvöppet internet där fri kommunikation samsas med dödshot. Det ligger ganska långt från mina och många andras ideal.
Amelia Andersdotter
Tillträdande EU-parlamentariker för Piratpartiet, bloggar även på kollektivbloggen Stenskott och twittrar som @teirdes.
* Ett av de mer talande exempel jag har sett är #teleinternets prisceremoni vid Ars Electronica 2010 i Linz: en uzbekisk bloggportal hade utsetts till en av årets internethjältar, för att den agerat katalysator för regimskifte i ett uzbekist val. Portalen huserar nu 1300 bloggar totalt. Motiveringen av utnämningen att döma är varken tidigare presidenten eller nuvarande några särskilt demokratiska eller icke-korrupta politiker, och jag kände själv för att kritisera utnämningen på basis att bloggportalen främst lär ha representerat den övre medelklassen eller överklassen, vilket väl nomineringen också erkänner med raderna “internetuppkopplingar är svårtillgängliga i Uzebekistan och väldigt dyra.”
** Under en tematisk middag som anordnades under tisdagen står det förhållandevis tydligt att många européer inte känner att mänskliga rättigheter utgör någon betydande del av nätpolitiken i Europa.
Kommentarer
3 kommentarer to “Gästblogg: När näträttigheter blir globala”
Lämna gärna en kommentar!










Hur har rent praktiskt Amelia Andersdotter möjlighet att åka på dessa arrangemang och knyta internationella kontakter? Hon är uppenbarligen mycket påläst och duktig. Vem betalar detta? Är det piratpartiet? Jag skulle vilja stödja den organisation som gör det möjligt. Det är otroligt bra att unga människor för möjlighet att utöva ett professionellt engagemang i så pass viktiga frågor.
#ial2010 betalades av Google. IGF betalades av registry.asia. Andra konferenser har betalats av vissa forskningsprojekt, ett creative commons-projekt, subventioner för arrangemang med fri kultur-inriktning eller påpassliga arrangemang i bryssel där man kommer in gratis om man kan tricksa sig till en officiell roll i EU-etablissemanget (jag har hittills varit stagiare).
Uppehälle på platserna betalas antingen av de som anordnar konferensen, eller så bor jag hos vänner eller soffdelare. Mat äter jag antingen mycket billigt eller blir bjuden. Det största bekymret är faktiskt klädtvättning.
Vill man stödja vidare utveckling av internationellt engagemang i den europeiska piratrörelsen (vilket man bör vilja göra jättemycket!), tror jag att det är bättre att donera öronmärkta pengar till Ung Pirat i Sverige. Det vore bra med någon typ av fond med villkoren att ungpirater från minst två EU-länder kan åka tillsammans som representanter på evenemang i utlandet. Sandra Grosse (terobi.se) har t ex tidigare åkt till Geneve flera gånger för att lära sig/kunna rapportera om vad som händer i den stående patentkommitten i världsorganisationen för immaterialrätt (WIPO). När jag åkte till Internet Governance Forum i Vilnius för lite drygt två veckor sedan åkte jag tillsammans med Leon Bayer från tyska Junge Piraten.
Joonas Mäkinen från Piraattinuoret i Finland lyckas representera både sig själv och piratrörelsen i Litauen, på finska evenemang och en gång i Ryssland, tror jag. Patrik Greco (sikevux) har åkt på tyska evenemang för piratgrejer och fri mjukvarugrejer. Etu Axelsson har besökt flera fri mjukvarugrejer i hela Europa, plus ett Battlemesh-evenemang i Rom i somras. Jonathan Walck har, till min vetskap, varit i Bryssel ett antal gånger även om han där bara indirekt representerat Ung Pirat (han är tekniskt sett medlem, men åker inte i egenskap av ungpiratmedlem) OCH jag träffade honom och några andra i Linz i Österrike under #teleinternet-konferensen anknuten till Ars Electronica 2010. Ungpirater i Tjeckien, Serbien och sydöst-Tyskland har ett livligt utbyte av erfarenheter och politiska kampanjer eller kontakter.
Jag tror att en fond i Ung Pirat öronmärkt för att hjälpa inte bara svenska ungpirater, utan ungpirater (eller gammelpirater för den delen!) från flera länder (typ villkorat: två personer åker, en från något land en från ett annat), vore bra. Det ökar sammanhållningen i vår rörelse, och det ökar insikt och kunskap i internationella frågor.
Superb artikel!
Rakt på sak vad det här handlar om. Jag är nyfiken på vilket land som aktivisten kom ifrån som du nämner….
Man skulle gärna ha en topp-lista på vilka länder det är farligast att blogga från och vilka konsekvenser det kan få att blogga fel.
När kommer du och besöker Södertälje? Södertäljepiraterna tar gärna emot dig.
/Erik – vice KL Piratpartiet Södertälje