Fortsatt splittring i fildelningsdiskussionen
Idag inleddes så rättegången mot The Pirate Bay, eller i varje fall de fyra personer som fått axla ansiktet utåt för den kända fildelningssiten. Lagom till det drog också en intressant offentlig diskussion om fildelningen som fenomen igång. Det är svårt att hitta en jämnröd tråd, men några nedslag kan i alla fall göras.
Idag, på själva rättegångspremiären har Svenska Dagbladet två diametralt olika debattartiklar på sin debattsida Brännpunkt. Först Pelle Snickars, medievetare och forskningschef vid Kungliga biblioteket samt redaktör till boken “Efter The Pirate Bay” (som vår Stefan Larsson deltar i med ett kapitel). Snickars antar en position inte helt olik den som vi försökt utgå från här (och använder dessutom normbegreppet på ett sympatiskt vis):
“När hovrätten idag inleder sina förhandlingar mot The Pirate Bay (TPB) bör man erinra sig att åtalet rör så mycket mer än en påstådd virtuell gratiskultur. Det är snarare en rättsprocess mot ett socialt beteende och det slags delandets kultur som präglar, och på många sätt utgör själva grunden för nätet. Normbildning är komplicerat…”
Han kontras av Per Strömbäck, debattör från branschorganisationen Dataspelsbranschen tillika redaktör på sajten Netopia. Strömbäck är mångårig debattör, och har aldrig uppskattat fildelning. Det gör han inte heller idag:
“Hovrättsprocessen mot The Pirate Bay tycks bli ett slags favorit i repris, där parterna deklarerat att de har samma ståndpunkt som i tingsrätten och flera vittnesmål är bandinspelningar från den förra rättegången. Vad som däremot skiljer sig är omvärlden, det är svårt att tänka sig en större attitydförändring på kortare tid i någon samhällsfråga.”
Här är vi snabbt och sniffar på något spännande. Det är en tydlig skillnad i approach. Snickars tänker på de inom-nätsliga normerna, medan Strömbäck utgår från en känsla av förändring i attityd. (Hade det varit Twitter hade det här kanske hashtaggats #sakersominteärlika.) Det är varken en enkel eller solklar fråga, utan handlar dels om vad man lägger i normbegreppet, men också utifrån vilket perspektiv man väljer att se på det hela. Måns Svensson gav en tydlig fler-liner när han svarade på en av våra första gästbloggar:
Normer är sprungna ur en social gemenskap och upprätthålls av den specifika gemenskapens sociala kontroll. Individer kan givetvis bryta mot normer och till och med omforma dem. Men bara om de får acceptens i den omgivande gemenskapen. Det är för övrigt inte alldeles enkelt att “koppla ur” – särskilt inte när det gäller de rättsliga normerna. Men jag håller med dig om att normer är dynamiska och rörliga – om än med en viss inbyggd tröghet. I tider av omvälvning är normbrytarna förmodligen ofta steget före in i nästa normstruktur.
Nu pågår det samtidigt en diskussion om huruvida det som tidigare kallats piratrörelse nu är dött. Strömbäck är involverad i den diskussionen, inte bara i ovan länkad artikel utan också i en artikel i Dagens Nyheter häromdagen där Sam Sundberg presenterar tesen om det “Kapsejsade Pirate Bay”. Samtidigt menar Rasmus Fleischer, bland annat medgrundare av Piratbyrån, att det aldrig funnits något sådant som kan liknas vid en enad piratrörelse – och att detta i sig inte är dåligt.
Nåja, det är en diskussion för ett meta-plan. Intressant för intresserade, men det är nog tveksamt om det bidrar med något särskilt i sak. Mer intressant är, utifrån vårt perspektiv, exempelvis att försöka sätta fingret på det både Snickars och Strömbäck skriver som sin sanning: hur fungerar nätnormer, har ungas fildelningsvanor förändrats, och om så är fallet på grund av någon typ av förskjutning i dessa normer eller av annan orsak?
Håkan Hydén satte det här i ett piraträttegångsperspektiv i en bloggpost från förra året:
Det tidigare, analoga samhället mobiliserar mot det framväxande digitala samhällets teknik och de normer och förhållningssätt som blir naturliga med detta samhälles (paradigms) logik för ögonen. De stora film- och musikbolagens av upphovsmännen/kvinnorna för en billig penning köpta ensamrätter kränks ovedersägligen av fildelning.
Fildelning är dock ett naturligt inslag som tillhör den digitala tekniken, vilket gör att det används av en majoritet av de ungdomar som är konsumenter av film och musik. Någon laddar upp upphovsrättsskyddat material på nätet och någon annan laddar ner samma typ av material.
Cybernormer har redan tidigare presenterat en matig och innehållsrik rapport om sociala normer i förhållande till upphovsrätt. Missa inte den! Vi vet också från den första undersökningen som gjordes inom ramen för projektet att 75 procent inte betraktar det faktum att fildelning av upphovsrättsskyddat material är olagligt som skäl att låta bli. När vi studerat hur lagändringar förändrar ungas fildelningsnormer är våra slutsatser därtill hyfsat klara: Ipred och liknande skrämselskott fungerar om man vill göra folk rädda, men verkar inte vara det bästa alternativet om man vill förändra sociala normer på djupet.
Gästblogg: När näträttigheter blir globala
Ibland bjuder vi på Cybernormer.se in skribenter utifrån att gästblogga hos oss. Det kan då röra sig om kommentarer kring aktuella och brännande ämnen. Författarna till gästblogginläggen står själva för sitt innehåll, men vi på Cybernormer.se har som förhoppning att inläggen kan väcka diskussion och eftertanke – oavsett innehåll och position.
När näträttigheter blir globala
Internet, mänskliga rättigheter och demokrati är de hetaste ämnena på Internet at Liberty, en konferens anordnad av Google och Centraleuropeiska universitet i Budapest. Samtidigt presenterade våra deltagarbrickor oss bara med förnamn och land. Några av besökarna står under hot i sina hemländer. För att undvika skada begränsades därför tydligt vad som fick och inte fick läcka från konferensen. Att hamna på en live-stream skulle för vissa kunna innebära stor fara.
Kina och Iran har dragits upp tid efter annan som tydliga exempel på censur. Kina är det land i världen som arresterar flest journalister per år, och de senaste åren har allt fler av de drabbade varit bloggare och nättidningsredaktörer som publicerat kritik mot staten. Under Internet Governance Forum förra veckan pratade jag mycket med tunisisk-japanske aktivisten Rafik om försämrade omständigheter för bloggare i Mellanöstern. I Vietnam, Thailand och Filippinerna har DDoS-attacker använts mot NGO:er som förespråkat yttrandefrihet.
Men medan Europeiska unionen och USA kritiserar många odemokratiska regimer för censur och begränsning av internetfrihet, påtalas vid Internet at Liberty att båda regionerna allt mer ses som exempel för förtryckande regimer att efterlikna. Robert från Freedom House i USA har upprepat gång efter annan att situationen där förtryckande regimer ser till EU och USA för exempel på begränsningsmekanismer måste tas på allvar, att vi måste kunna sätta goda exempel. Harmonisering av lagstiftning och internationellt samarbete kring cyberbrottslighet är inte hållbart utan att först arbeta, och mycket hårdare, med ramverk för mänskliga rättigheter som ofta saknas i stora delar av världen.
Representanter från svenska UD presenterade några av Carl Bildts visioner för det fria internet. Tillsammans med en tidigare fransk UD-anställd pratade de om sina respektive arbetsgivares visioner för hur internet kan bli ett verktyg för fri kommunikation och demokratisk utveckling i u-länder. Jag tycker det låter platt. Som någon berättade för mig förra veckan i Vilnius har olika department i ett lands regering ofta helt olika syn på samma frågor, och när svenske regeringsrepresentanten får applåder då han säger att mänskliga rättigheter måste in i diskussionen om nätneutralitet frågar man sig dels hur mycket inflytande UD har över internetpolitik, hur mycket inflytande Näringsdepartmentet har över den svenska nätpolitiken och om Näringsdepartmentet håller med Utrikesdepartmentet om internets möjligheter att stärka rättigheter. Och om, i så fall, båda departmenten utsträcker sina insikter om internets storhet också till europeisk internetlagstiftning**. Det är talande att det är just utrikespolitiskt som internet kan bli ett starkt demokratiskt verktyg medan vi inrikespolitiskt pratar om hur mycket vi måste blockera för att skydda våra invånare.
Paneldeltagarna representerades i hög grad av talare från Europa, och ett stort intryck på mig gjorde den aktivist som under en paneldiskussion reste sig upp och sa “Det är lätt att sitta i Ungern och prata om hur internet utgör ett bra, demokratiskt verktyg för att få ut information från förtryckande regimer, men jag är bloggare och i mitt land och många andra har bloggande blivit inte bara en politisk protest utan en seriös hälsorisk för mig och min familj.”
Konferensen sammanfattades också via Twitter-taggen #ial2010, där bland annat Geraldine Juárez kompletterade med inlägg om internet som plats för yttrandefrihet i Mexico (något hon också tidigare gästbloggat om på Cybernormer). Begränsade möjligheter att få tillgång till internet har i många länder* setts som ett komplement till förtryck på offentliga platser, verkar internet i Mexico ha blivit en arena för dialog med makthavare. Twitter används ofta som enda plattform för direktkontakt med folkvalda och regeringsrepresentanter, även om konsekvensen kortsiktigt inte verkar ha lett till någon etyande ökning av inflytande över politiken.
Under en workshop analyserade vi några synnerligen bisarra internetfiltreringslagar från Sydostasien. En italiensk deltagare påtalade försynt att Italien visserligen också registrerar alla användare av offentliga trådlösa nätverk med foto-identifikation. En ungersk deltagare tog till orda och förklarade att ett nytt lagförslag i Ungern förväntas leda till obligatorisk förregistrering av alla ungerska bloggare hos ett mediadepartement. Vi hörde två polacker och en turk som förklarade hur deras blockeringslagar är löst skrivna och i domstolar lett till en praxis om mycket långtgående censur. Även om jag vill hjälpa till, blir man lätt trött när sådana som Robert från Freedom House säger att vi måste bry oss mer om konsekvenserna av våra handlingar i u-länder. När det är så mycket i Europa, hur ska man då ha tid?
Rafik, Siew, Merve och Katarzyna sa att det som kan göras är att prata om alla fall av förföljda, utsatta bloggare. De måste ges större uppmärksamhet och det krävs medvetenhet om läget. I USA och i Europa växte sig internet stort innan nationalstaterna hann börja reglera i omfattande utsträckning. I många andra delar av världen har staterna hunnit börja reglera innan infrastrukturen ens finns på plats. Utan gemensam, global, aktion kommer vi i bästa fall därför bara se ett halvöppet internet där fri kommunikation samsas med dödshot. Det ligger ganska långt från mina och många andras ideal.
Amelia Andersdotter
Tillträdande EU-parlamentariker för Piratpartiet, bloggar även på kollektivbloggen Stenskott och twittrar som @teirdes.
* Ett av de mer talande exempel jag har sett är #teleinternets prisceremoni vid Ars Electronica 2010 i Linz: en uzbekisk bloggportal hade utsetts till en av årets internethjältar, för att den agerat katalysator för regimskifte i ett uzbekist val. Portalen huserar nu 1300 bloggar totalt. Motiveringen av utnämningen att döma är varken tidigare presidenten eller nuvarande några särskilt demokratiska eller icke-korrupta politiker, och jag kände själv för att kritisera utnämningen på basis att bloggportalen främst lär ha representerat den övre medelklassen eller överklassen, vilket väl nomineringen också erkänner med raderna “internetuppkopplingar är svårtillgängliga i Uzebekistan och väldigt dyra.”
** Under en tematisk middag som anordnades under tisdagen står det förhållandevis tydligt att många européer inte känner att mänskliga rättigheter utgör någon betydande del av nätpolitiken i Europa.
Dags för rättegång mot The Pirate Bay (igen)
På tisdag inleds så nästa omgång av “The Pirate Bay-målet”. Det kan därför vara dags att fräscha upp det som sades förra året, särskilt kommentarerna till den tingsrättsdom som då överklagades och nu ska ses över av Hovrätten. Samma dag som domen presenterades levererade Cybernorm-trojkan (som nu blivit fyra med mig) – Håkan Hydén, Måns Svensson och Stefan Larsson – varsin kommentar som kan fungera som god uppfriskning av minnet. Håkan Hydén skrev senare också en längre text för att sätta domen i större perspektiv.
Vidare pekade Håkan Hydén på en av de springande punkterna, kontrasten mellan världsbilderna hos de olika sidorna i rättssalen. Utifrån en tanke om ett pågående paradigmskifte blir just den idékonflikten otroligt viktig att sätta fingret på:
Det tidigare, analoga samhället mobiliserar mot det framväxande digitala samhällets teknik och de normer och förhållningssätt som blir naturliga med detta samhälles (paradigms) logik för ögonen. De stora film- och musikbolagens av upphovsmännen/kvinnorna för en billig penning köpta ensamrätter kränks ovedersägligen av fildelning.
Fildelning är dock ett naturligt inslag som tillhör den digitala tekniken, vilket gör att det används av en majoritet av de ungdomar som är konsumenter av film och musik. Någon laddar upp upphovsrättsskyddat material på nätet och någon annan laddar ner samma typ av material.
Pirate Bays verksamhet ligger däremellan, men inte nödvändigtvis och inte ensamt. Inför den mer eller mindre omöjliga uppgiften att åtala de som begår huvudbrotten, så har det etablerade intressena valt att åtala den som tillhandahåller tekniken för fildelning.
Detta är en fullständigt unik situation rättsligt sett, att åtala någon utan att det finns en eller flera utpekade gärningsmän som begått det eller de huvudbrott som de medverkansansvariga anklagas för. Det visar tydliga spår av det gamla samhällets desperata strävan att upprätthålla tidigare privilegier. Rättegången uppvisar fundamentala skillnader mellan de uppfattningar som uttrycks av åklagaren och de stora bolagens advokater, å ena sidan och den syn som försvarssidans advokater för fram.
Den konflikten, eller skiftet, finns fortfarande där och är väl värt att tänka på. Samtidigt har det hänt rätt mycket under det gångna året, varav en del säkert har ett visst ansvar i att temperaturen kring den kommande rättegången är betydligt svalare än förra året. Ipred kom… och gick. Floden av andra nätpolitiska regleringar blev allt större. Piratpartiet kom in i EU-parlamentet, men lyckades betydligt sämre på hemmaplan. Fildelningsfrågan är överlag inte lika avgränsat het som den varit tidigare.
På sätt och vis är det i linje med det som fördes fram under och kring tingsrättsförhandlingarna. Jag var själv mycket aktiv i att försöka styra diskussionerna från fildelning till ett större internetperspektiv. Fortfarande är jag av åsikten att det är otroligt viktigt. Fildelningen är bara en tummetott när det gäller större nätrelaterade skeden. Samtidigt är det lätt att se hur demonteringen av fildelningen som symbol också lett till ett avsmalnande av den tidigare hyfsat breda diskussionen. Kanske är det ett tecken i tiden.
“Som Herakleitos stiger du ner i en ny fil varje gång” – Efter The Pirate Bay recenserad i SvD
Ursäkta min sena reaktion. Beror på Oxford och konferens. Isobel recenserar boken Efter The Pirate Bay i SvD. Läs här. Hon diskuterar tätheten av metaforanalyser i boken, och kul nog ägnar hon en stor del av texten åt mitt bidrag. Det ligger i linje med de metaforteoretiska grunder som jag använder mig av för att analysera rättsliga imperativ, när hon säger:
“Vi kan ju inte tänka utanför språket, men vi kan försöka se igenom det. Öppna ögonen under vattenytan, om liknelsen tillåts. Just därför är det så viktigt vilka ord vi sätter på saker, vilka metaforer vi använder.”
Uppdatering: Läs gärna Anders Rydells recension.
Nicklas Lundblad noterar kort.
HD frågar EU-domstolen i Ipred-fall
Högsta Domstolen meddelade prövningstillstånd i Ephonefallet i januari i år, och nu har HD beslutat att hämta in synpunkter från EU-domstolen gällande förhållandet till datalagringsdirektivet, som Ekot, kulturnyheterna och DN rapporterade igår. Och den Europeiska unionens domstols handläggning kommer att ta tid.
Det är alltså första gången ett Ipred-fall når till HD. Lite mer detaljer hittar du i inlägget från tiden när HD meddelade prövningstillstånd. Det övervägande mest intressanta med Ipredfallet är att det pressar fram frågan om relationen mellan Ipred och Datalagringsdirektivet. HD konstaterar att, trots att EG-domstolen (den har bytt namn nu) tagit upp liknande fall så
…kvarstår en viss osäkerhet om unionsrätten utgör hinder mot att tillämpa regeln i 53 c § upphovsrättslagen. Eftersom Datalagringsdirektivet inte nämns i något av dessa två avgöranden uppkommer frågan om bestämmelsen kan stå i strid med det direktivet. Vidare aktualiseras frågan om det förhållandet att Sverige, trots att tiden för införlivande med nationell rätt gått ut, ännu inte har genomfört Datalagringsdirektivet påverkar bedömningen. Svar på dessa frågor om tolkningen av Datalagringsdirektivet är nödvändiga för att fatta beslut i saken.
Kolla själva HDs beslut.
För övrigt: MiNimaliteter har mycket info, och Karl Sigfried ställer viktiga frågor i kölvattnet av detta.
Oxford och nätpolitik
Man kan konstatera att, även om FRA-lagen förekommit i debatten, så är det tunt på nätpolitikområdet i traditionell media inför valet på söndag. Även om såklart Piratpartiet gör vad de kan. Utan att spekulera för mycket, var säkerligen regeringen visa av EU-parlamentsvalet vad de har att förlora på ett sådant fokus, och lät detta bland annat bli en medveten motivator till att flytta införandet av Datalagringsdirektivet till efter valet, trots att EU varnar för böter.
Foto av Dimitry b
Så, mitt i valtider där nätpolitiken tycks få en undanskuffad roll (trots att bra bok nyligen släppts på temat) ska Cybernormer (jag) till anrika Oxford för att presentera en artikel om anonymisering och Ipred som är på gång. Det är en tvådagars konferens arrangerad av Oxford Internet Institute som går under namnet Internet, Politics, Policy 2010: An Impact Assessment. Artikeln i sig ska revideras och submittas till den tidskrift som är knuten till konferensen, Policy & Internet. Jag tror att konferensen kommer att ha en öppnare hållning mot nätets omvälvande samhällseffekter i relation till reglering än en del andra rättssociologiska konferenser, som ibland visar tendenser på att luta sig mot ett inomrättsligt underliggande värde. De senare ger vid handen att rätten alltid har rätt och att problemlösningen därmed bara handlar om att få samhället i samklang med rätten. Förenklat och förkortat sagt. Det är en problematisk hållning på flera sätt, som mer kan försvaras i exempelvis politiska sammanhang, under specifika syften, men inte rimligen i akademiska och vetenskapliga. Denna konferens är dedikerad till just reglering och Internet, och att döma av de sessions som kommer att hända i konferensen så ser det lovande och intressant ut.
Har varit inne på anonymisering och rättens legitimitet i post tidigare, i anslutning till när vi samlade in data.
När lärare hamnar på Youtube
I förra veckan var jag med i en diskussion rörande det faktum att elever ibland hänger ut lärare på nätet. Det var det lokala tv-/nätprogrammet 30 Minuter som hade bjudit in mig, Hans Flygare från lärarförbundet, Sofia Jannati från elevkåren på Folkungaskolan i Linköping och linköpingsforskaren Marcus Samuelsson.
Marcus Samuelsson har ställt till med lite rabalder, om än möjligtvis bara lokalt, när han uttalat sig om att nätpublicering av dåliga lärare kan vara ett vettigt hjälpmedel både när det gäller pedagogisk utveckling och diskussioner om exempelvis lärarroll och förebilder. Det var från detta diskussionen utgick. Se gärna inslaget här:
Ämnet är intressant, men första svårigheten är att hitta rätt utgångspunkt. Hans Flygare talar om det här som ett arbetsmiljöproblem. Att lärare riskerar att hängas ut på Internet, oavsett vad skälet är, ser han som något man måste komma tillrätta med. Marcus Samuelsson, som är forskare i pedagogik vid Institutionen för beteendeveteskap och lärande vid Linköpings universitet, å andra sidan närmar sig elden när han menar att de här filmerna som finns på bland annat Youtube pekar på en skev relation mellan lärare och elever. Utan att vara särskilt insatt i skolfrågor tänker att det finns många poänger i det. Det är också det jag försöker peka på i min del av diskussionen.
Att utifrån ett barn- och ungdomsperspektiv resonera kring vad de elever som hänger ut sina lärare egentligen vill säga med detta är ett konstruktivt sätt att bemöta det här. Att prata om kränkningen av läraren som det primära menar jag är inlåsande och befäster de strukturer som de här filmerna kan tolkas som ett svar på. Jag menar inte att förringa den upplevda kränkningen en uthängning på Internet, utan snarare dyka in i just precis den.
Mitt utgångsläge var, och är, att man måste försöka läsa in och av vad som egentligen försöker sägas med en videopublicering. Försöker man göra narr av en lärare kan jag personligen tycka att det är rätt fånigt, men det kan också vara något djupare som man försöker förmedla. Vi får inte glömma att elever faktiskt har rätt att bli bemötta värdigt och professionellt av de lärare de möter (på en arbetsplats dessutom, som är tänkt att delas).
Än mer intressant blir det när man lägger på den dimension Sofia Jannati tillför. Hon menade att det inte är Internet man ska fokusera på, vilket hon menade på ett ickeförringande sätt. Det gäller istället att se vad Internet innebär för de ungdomar som publicerar den här typen av filmer. Det går i många fall inte att se Internet som begränsat till att vara en anslagstavla. Istället krävs det att man sätter på sig nätkulturglasögonen och noterar att ungdomar använder nätet som en social arena, i många fall kan man också anta att det till och med är en primär eller i varje fall mycket betydelsefull sådan. Att då se publiceringen som ett kommunikativt grepp i ett socialt sammanhang kan därför vara nyckeln till en ökad förståelse av fenomenet, snarare än att måla in sig i ett kränk-hörn.
Tillägg: Som bonus vill jag också pusha för att jag och Marcus Samuelsson båda har pytsat in till den kommande boken “Youth Culture and Net Culture: Online Social Practice” som redakterats av Elza Dunkels, Gun-Marie Frånberg och Camilla Hällgren (priset är absurt, men låna den gärna på bibliotek när den kommer ut, den verkar vara riktigt bra!).
Hösten innebär fortsättning och nyheter
Hösten har verkligen rivstartat. Snart är det val, tätt följt av hovrättsförhandlingar i målet mot The Pirate Bay. Samtidigt sker en hel del nätpolitiskt såväl på EU-plan som närmare oss här i Sverige. Samtidigt fortlöper Cybernormers arbete när det gäller att fördjupa sig kring olika fenomen inom ramen för fältet “unga nätkulturer”. Fildelning och bild-publicering är något vi här med jämna mellanrum återkommer till, och det kommer vi förstås fortsätta med.
Rent praktiskt har jag (Marcin) fortsatt min bana in mot vetenskapens inre. Från och med i onsdags (faktiskt!) är jag inte bara knuten till Cybernormer på projektbasis, utan nu istället som doktorand vid Rättssociologiska enheten vid Lunds universitet som ju projektet bor hos. Mitt huvudspår kommer där vara nätfilter i såväl bred som smal kontext, vid sidan om mitt tidigare intresse för allmän nätpolitik och nätbaserad interaktion.
Missa förresten för all del inte den bok som Stefan, trots idogt avhandlingsarbete, har skrivit om här. Med en närstående piraträttegång är det säkert dags för många att uppdatera det nätpolitiska tänket.
Bokrelease 8 sep i STHLM
Med anledning av att boken Efter The Pirate Bay släpps hålls en release i Stockholm. Redaktör Jonas Andersson skriver:
Boken håller som sagt på att bli tillgänglig nu i dagarna, och “släppet” den 8 sept är tänkt som ett enkelt panelsamtal med Anders Rydell och oss redaktörer, samt möjligtvis några av de medverkande, på pressklubben Desken (på baren Kåken i Stockholm). Ni är alla givetvis varmt välkomna! Återkommer med mer info om det, spika gärna den 8 i almanackan.
Så: Baren Kåken, restaurang 1900:s bakficka. Regeringsgatan 66. Onsdag 8 september. Redaktörerna Pelle Snickars och Jonas Andersson är där, i samtal med skribenten och författaren Anders Rydell, som skrev Piraterna. De svenska fildelarna som plundrade Hollywood ihop med Sam Sundberg. Förhoppningsvis är en och annan av de 17 författarna till bidragen i Efter The Pirate Bay där. Jag kan inte komma. Sitter fastkedjad vid mitt avhandlingsmanus i Malmö.
Uppdatering (bild med inbjudan). Boken kan man köpa billigast på plats med andra ord.
Ny bok: Efter The Pirate Bay
Det har kommit en ny bok som behandlar den nätpolitiska debatten från olika håll, med namnet Efter The Pirate Bay. Redaktörer är Jonas Andersson, mediaforskare med intressen åt det digitala och Pelle Snickars, docent i filmvetenskap och verksam som forskningschef på Kungliga biblioteket, som ger ut boken i serien Mediehistorisk arkiv.
Förutom att den erbjuds till ett sympatiskt pris, känns antologin med sina 17 bidrag ovanligt intressant och aktuell, med texter från många av de som märkts i den nätpolitiska debatten i det senaste. Kul att vara med i en bok som kostar runt 70 kronor och som släpps fritt (här är en pdf) under Creative Commons-Licens istället för en som kostar 1534 kr och som är inlåst och svåråtkomlig.
Vi är ett par stycken som utvecklar teman relaterade till metaforanvändning, något även en av de bidragande författarna, Rasmus Fleischer, uppmärksammat. Här kan jag lyxa till med att låta Rasmus recension stå för fiolerna i vad mitt bidrag handlar om:
Detta problematiseras av Stefan Larsson som belyser hur metaforerna flöde och exemplar samexisterar. Även de kommersiella aktörer vars affärsidé är att erbjuda flöden måste förhålla sig till det juridiska ramverk som utgår från att de som flödar ändock är enskilda exemplar, försedda med en tänkt prislapp. Därav de fullständigt absurda siffror som Stockholms tingsrätt räknade ut i skadeståndet för The Pirate Bay.
Stefan Larssons bidrag till antologin är även det som mest uttalat teoretiserar metaforernas betydelse. Hans utgångspunkt är en bok som har utövat stort inflytande inom kognitionsforskningen, Metaphors we live by (1980) av George Lakoff och Mark Johnson. Dessa hävdar att inte bara vårt tänkande utan även vårt handlande är djupt metaforstyrt. Nätets politik kan då förstås som en strid om vilka metaforer som ska gälla.
Det är en bra beskrivning, även om sista meningen förenklar. Många i antologin skriver om vad vi uppfattar som tydliga figurativa metaforer, men en poäng jag vill lyfta fram i min text är att metaforanvändningen går till på ett mer fundamentalt plan än så. Det blir ju lite pedagogiskt svårt eftersom jag själv ägnar mest möda åt en explicit metafor som just ingår i ett slags kamp om nätets politik. Exemplarmetaforen är dock av ett sådant slag att vi inte lika lätt uppfattar den som en metafor, som vi kanske enklare gör med ”molnet” i cloud computing eller ”pirat” i piratpartiet.
En längre poäng i min text än den Fleischer redovisar är att rätten inte alls är värderingsfri, om någon trodde det, men också att den kan leda till absurda konsekvenser utan att det ens uppmärksammas som något inneboende problem hos rätten. Jag analyserar en central del hos upphovsrätten i termer av konceptuella metaforer. Metaforer brukar ju betraktas som något uteslutande knutet till språkliga konstruktioner snarare än tankemässiga. Som kontrast till minimalistiska föreställning av metaforer har språk- och kognitionsforskarna George Lakoff och Mark Johnson visat att ”metaforer finns överallt i vårt vardagsliv, inte bara i språket utan även i tanke och handling. Våra vanliga begreppsmässiga system, enligt vilka vi både tänker och agerar, är i grunden metaforiska till sin karaktär”. Metaforer och de föreställningar de bygger på uppstår ur vårt interagerande med vår fysiska och sociala omgivning. De är härledda ur kroppsliga upplevelser (”balansen” håller dig upprätt; ”mer är upp” för när du lägger saker på varandra så höjs högen ”uppåt”) (Lakoff 1993, s 240), visuella bilder (lagens ”långa arm”). (se Berger 2009, s 262-266).
Med detta konceptuella metaforbegrepp kan man analysera sig in bakom dolda värdestrukturer i formuleringar. Speciellt intressant blir det i rättsliga formuleringar, eftersom dessa har en explicit maktapparat knuten till sig som kan styra marknader, låsa in människor, premiera monopol och så vidare. Vidare kan man säga att kan man kontrollera formuleringen av dessa imperativ kan man även rama in föreställningar om hur verkligheten är uppbyggd. Och om man skulle vilja protestera mot imperativet, men inte förstått att man redan köpt och tagit till sig den metaforapparat som det är uppbyggt kring så kommer man finna sig i den extremt utsatta och svårmanövrerbara positionen att man inte bara försöker argumentera mot imperativet men också förhåller sig i underläge eftersom man låtit sin motståndare rama in debatten med sin version av tillvaron.
En sådan dold värdestruktur i upphovsrätten är dess bundenhet till ”exemplar” och därmed kontroll över dessa. När de exemplar som upphovsrätten reglerade i en analog tillvaro också skulle regleras i en digital tillvaro expanderades begreppet ”exemplar” till att innefatta även de digitala ”exemplaren”, trots att dessa inte är bundna av samma begränsningar och karakteristika som sina föregångare. Konsekvenserna blir – tada – stundtals absurda.
Rasmus gör förresten en bra och viktig samtidshistorisk exposé i antologin, fylld av rättssociologiska poänger som att enskilda lagförslag som rör nätmiljön inte kan betraktas utifrån sin omedelbara (tänkta) effekt. Konsekvenserna är långt större och mer svåröverblickbara än så. Nätets karaktär är sådant (generativt) att entiteter kan splittras upp eller aggregeras, som The Pirate Bay, flödena gömmas, anonymisering förstärkas, krypteras, och alternativa lösningar erbjuds ständigt, om det så är mot spotifyreklamljudet eller bevarande av den data som streamtjänsterna är menade att inte lämna kvar. Exposén är viktig just för att den nyanserar allt det som vi retrospektivt tenderar att helt vulgärt förenkla och polarisera. Rasmus diskuterar inledningsvis piratestetikens död, som jag även varit inne på i en post och diskuterar metaforrelationen vatten och Internet. Rasmus kretsar påfallande ofta kring rättens roll i nätpolitiken, vilket gör hans text rättssociologiskt intressant, om man nu inte skulle tilltalas nog av nätpolitiska analyser.
Övriga medverkande i Efter The Pirate Bay är
Jonas Andersson, Leif Dahlberg, Andreas Ekström, Rasmus Fleischer, Lars Ilshammar, Peter Jakobsson, Daniel Johansson, Nicklas Lundblad, Tobias Nielsén, Karl Palmås, Kristoffer Schollin, Karl Sigfrid, Pelle Snickars, Oscar Swartz, Johan Söderberg, Nina Wormbs.
Andra om boken:
Andreas Ekström
Staffan Malmgren om dess licens
Copyriot var först ut med tillgängliggörande.
Jag har varit inne på tankekonstruktionernas inlåsningar i upphovsrätten tidigare, i termer av conceptions, eller föreställningar. Och har skrivit om det i en antologi från presentatörer på FSCONS 2008. Finns i tryck här.
Cybernorms.net- Cybernorms featuring Roger Cotterrell 15 January 2012Cybernorms.net at Lund University proudly presents a series of lectures on Sociology of Law hosted on iTunesU. The series display interviews with some of the worlds most prominent scholars in the field today. Håkan Hydén, professor at the sociology of law department, Lund university, has traveled around Europe in this first season, talking to famous sociolog […]
- Hungarian conference on Human rights v. Copyright in Feb 2012 10 December 2011We have during the last few years heard arguments for treating internet access with a rights-based approach, and we have seen national legislative examples of it (i.e. Finland, Costa Rica). That the internet and access to it, means so much for so many in terms of how we lead our lives, education, information, banking etc, […]
- Copyright and metaphors 5 November 2011Don’t miss the TorrentFreak article on my PhD thesis Metaphors and Norms – Understanding copyright law in a digital society (download thesis here [pdf]). TorrentFreak writes: When talking about piracy the entertainment industry and politicians often use the term “theft.” This is a huge problem according to the Swedish sociologist of law Stefan Larsson. In [. […]
- Cybernorms featuring Reza Banakar 4 November 2011Cybernorms.net at Lund University proudly presents a series of lectures on Sociology of Law hosted on iTunesU. The series display interviews with some of the worlds most prominent scholars in the field today. Håkan Hydén, professor at the sociology of law department, Lund university, has traveled around Europe in this first season, talking to famous sociolog […]
- Understanding copyright law in a digital society 14 October 2011Stefan Larsson, member of the Cybernorms research group, is today defending his doctoral thesis at the department of Sociology of Law, Lund University. The titel of the thesis is Metaphors and Norms – Understanding copyright law in a digital society Abstract: This is a compilation thesis in the sociology of law, which analyses copyright law […]
- Cybernorms featuring Roger Cotterrell 15 January 2012
