När skyddsvärda objekt ställs mot varandra
Att Internet, eller i varje fall många av de värden som Internet kan agera plattform för, är att betrakta som en mänsklig rättighet tycks allt oftare dyka upp som resonemang. Vi har på lite olika vis berört det här i bloggen, och jag tror där att det bäst länkade inlägget är det som har rubriken “Internet som demokratisk arena och rättighet” och som innehåller massa matnyttig information och vidarevisning. Även vår mexikanska gästbloggare Geraldine Juárez’ inlägg “Cyber-democratization of democracy” kan här vara läsvärt. Jag skulle nog dock vilja säga att ämnet alltför sällan problematiseras i svenskspråkiga bloggar, artiklar eller ens resonemang. Låt mig därför presentera en tankebana, som i varje fall kanske kan stimulera till diskussion.
I början av maj var Måns Svensson från Cybernormer paneldeltagare vid en debatt i Göteborg, som var tänkt att handla om ett lagförslag som EU-kommissionär Cecilia Malmström presenterat. Det Malmström har förslagit är att ett nätfilter likt det svenska “barnporrfiltret” ska implementeras på EU-nivå. Vi har redan tidigare skrivit om det, särskilt inlägget från ett seminarium hos Stiftelsen för Internetinfrastruktur kan visa hur diskussionen kring nätfilter kan förstås. Vid Göteborgsdebatten sade Måns Svensson i varje fall bland annat så här:
Det har sagts här att det här med att filtrera barnpornografi på nätet inte är en fråga om yttrande- och informationsfrihet. Men det menar jag att det är. Det är ju inte rätten att få ta del av barnpornografi som är fråga om yttrandefrihet utan tekniken att filtrera som är en fråga om yttrandefrihet och informationsfrihet. Och den frågan tycker jag är grundläggande och väldigt svår. Om man ska starta den här typen av lagreglerad filtrering, oavsett om det gäller barnpornografi eller vad man nu bestämmer sig för att filtrera, så måste man skapa ett fungerande regelverk.
Vi har att göra med två skyddsvärda objekt här, å ena sidan har vi barn som utsätts för övergrepp och det måste man hantera på något sätt, och å andra sidan har vi yttrandefrihet och informationsfrihet och det måste också hanteras på något sätt.
Internet är idag ett femton-tjugo år gammalt fenomen, och rätten arbetar långsamt, rättsprinciper växer fram under lång lång tid och rätten har stora svårigheter att hänga med här för att skapa fungerande apparater som motsvarar de sociala normer som finns i samhället. Och här finns ett behov av att göra saker i rätt ordning, om man nu vill skynda på rättsapparatens hantering av saken på det här området. Och då menar jag här att rätt ordning är att först skapa ett grundläggande skydd för information- och yttrandefrihet på nätet och att därefter ta tag i frågan om vilka undantag vi ska göra från det här grundläggande skyddet.
Särskilt mittenstycket tycker jag är intressant och värt att fundera en extra gång kring. Ofta glöms det bort att det inte finns någon given position i resonemanget kring exempelvis nätspärrar – eller för den delen barnskydd. Istället är det hela tiden en avvägning: å ena sidan… å andra sidan. Barns frihet från övergrepp ställs mot en mer allomfattande frihet att uttrycka och ta del av åsikter. Det är inte helt enkelt, och kan vara värt att samtala mer om.
Just precis det, fast inte särskilt problematiserat, tog den kristdemokratiske EU-parlamentarikern och tidigare partiledaren Alf Svensson upp häromsistens. För att förstå det som komma skall krävs kanske viss förståelse för bakgrunden. Kort sagt så lades det fram ett förslag till parlamentsgemensamt uttalande, kallat Smile 29. Innebörden i uttalandet var ungefär att det är välkänt att övergrepp mot barn sprids via internet, och att det därför måste införas någon form av varningssystem gällande detta. Det som i uttalandet föreslogs var att man skulle utöka datalagringsdirektivet till att även gälla sökningar på Internet. Det är något oklart hur detta var tänkt att fungera i praktiken, men diskussionen gick i varje fall varm. Alf Svensson var, efter att ett antal parlamentariker dragit tillbaka sitt stöd, ende svensk att skriva under det här uttalandet och motiverade det så här i en intervju med Europaportalen:
Alf Svensson från Kristdemokraterna menar att hänsyn till den personliga integriteten måste få stå tillbaka när det handlar om att bekämpa barnpornografi.
– Det här är en sådan kolossal kränkning av barnen. Då får man ta ett steg tillbaka och inte vara rädd för att ens personliga intressen kan avslöjas. Även om man inte kommer åt allt material måste man försöka, säger Alf Svensson.
Samma resonemang för Alf Svensson i en debattartikel i tidningen Kristdemokraten, som är ett svar på några partikollegors kritik mot hans underskrift. Kritikertrojkan har för övrigt fått ytterligare ett genmäle publicerat, men den passage i Alf Svenssons inlägg som är i sammanhanget intressant är sista meningarna:
Politik handlar om att behöva ta svåra beslut. Ofta ställs två intressen mot varandra. Det komplicerar, men vad kan vara viktigare än att värna barn från kränkningar och förnedring?
Det här hänger någonstans ihop, även om jag misstänker att Måns Svensson och Alf Svensson inte spelar på samman planhalva, kanske inte ens samma spel. Här är jag lite osäker på hur man i Internetsammanhang bör presentera Patrik Fältström, han har en fot i varenda del av den svenska delen av Internet, men han sammanför någonstans båda ovanstående Svenssons (såväl Måns som Alfs) resonemang i en lång bloggpost fylld av diskussionslust. Det jag tänkte rycka ut ur sitt sammanhang är följande passage:
[Är] frågan så svartvit? Jag anser inte det, och även om man accepterar de grundläggande mänskliga rättigheterna så måste man också acceptera att det kan finnas specifika regler som är undantag från dessa grundläggande rättigheter.
Den svåra frågan är därför inte om vi ska ha dessa lagar och förordningar (läs: Datalagringsdirektivet och FRA-lagen m.fl.), utan snarare vilka undantag från de grundläggande rättigheterna som vi ska acceptera, hur de ska implementeras, och naturligtvis hur det ska övervakas.
Utifrån ett ställningstagande som är mer problematiserande än politiskt kan det, precis som Fältström skriver, vara intressant att konstatera att Internet idag på olika sätt är en plattform som rymmer en massa fri- och rättigheter. Visst, några skyldigheter finns också där, men inte fler än i det vi kan kalla köttvärlden. I takt med att det betraktas som svårhanterligt kommer vi med stor sannolikhet se allt fler inskränkningar i det vi varit vana att kalla Internet. Det kan röra sig om Datalagrings- och Ipreddirektiv, mer lokala tillämpningar som Hadopi och brittiska Digital Economy Bill och sådant som idag står bortom lag och rätt, exempelvis det svenska barnporrfiltret.
Att vara mitt i ett sådant skeende, när något okontrollerat plötsligt ska försöka bemästras, kan ur ett maggropsperspektiv kännas lite konstigt. Men det är ändå där vi är idag.
Visst, så kallad barnporr bör jagas rätt på och tas bort istället för att blockeras och gömmas undan. Men det är i sammanhanget teknikaliteter. Det man borde diskutera mer är därför istället vilka ingrepp som kan godtas göras vad gäller grundläggande mänskliga rättigheter, och kanske framförallt vilka effekter dessa ingrepp kan tänkas ha – bortom de fördelar man tycker sig se i stunden. Inför man blockeringar, lagring och övervakning måste man ofelbart ta ställning i frågor som rör överblockering, överlagring och över-övervakning (?).
För att såväl framtidens mänskliga rättigheter som framtidens Internet – ja kanske framtiden i sig – inte ska springa ifrån oss (och det i fel riktning!), är det dags att vi börjar sätta fingret på några väsentliga frågor. Här är mina fem cent, eller i varje fall några frågor som är värda att utgå från:
- Vilka värden ser vi kring Internet?
- Vilka andra skyddsvärden skulle kunna motivera inskränkningar i dessa värden?
- På vilket sätt kan eventuella konflikter utredas, studeras och utvärderas (och eventuellt göras ogjorda)?
Kommentarer
5 kommentarer to “När skyddsvärda objekt ställs mot varandra”
Lämna gärna en kommentar!
Läs- och länktips
Jonas Andersson & Pelle Snickars (red.): EFTER THE PIRATE BAY
Måns Svensson and Stefan Larsson: Social Norms and Intellectual Property – Online norms and the European legal development
Paul Przemyslaw Polanski: Customary Law of the Internet (Volume 13)
Håkan Hydén, Stefan Larsson, Dennis Töllborg: FRAMTIDSBOKEN: Volym 1.0 - 'The Darling Conceptions of Your Time'
Matthias Baier, Måns Svensson: Om normer
Projektets Facebookgrupp: Gå gärna med!
[...] kontaktyta”, “politik 2.0″. Så här avslutar jag en längre bloggpost på Cybernormer: För att såväl framtidens mänskliga rättigheter som framtidens Internet – ja kanske [...]
Jag har tänkt på att skillnaden mellan att propagera för ett nätfilter mot barnporr och att försöka stänga ner servrar med barnporr, är en kapitulation inför tanken på att normer inte är globala. Barnporren verkar bara vara ett problem för vissa länder, och inte bara den rumsliga aspekten utan också bara för vissa tidåldrar.
Få av de äldre debattörerna vågar stå för att de i samband med med 68-revolten benhårt hävdade att det var en borgelit synsätt att vara emot barnporr och att pedofili var en läggning.
Om man är för nätfilter, så får man två fördelar. Dels så är detta någon som kan propageras inom en normuppsättning, och därmed undviker man att försöka påverka andra länders normuppfattning. Man slipper försöka övertala en sysop att ta ner en server med vad denne uppfattar som material som är skyddat av yttrandefrihet. Dels är nätfilter svåra att hantera juridiskt, och därför förloras möjligheten att överklaga och därmed juridiskt pröva beslutet om vilka nätadresser som blockeras.
Vi har i Sverige hanterat problemet förtal kontra yttrandefrihet genom ett system med JK osv. Kanske det skulle vara en väg att ha en Integritetsombudsman placerad hos JK som prövar om man har försökt att påverka innehållet innan ett nätfilter kommer på plats?
[...] är på gång från cybernormerhåll. Det är lite sommartyst här, det är in princip Marcin som burit det publika på sin axlar senaste tiden. Han skrev även med Christopher Kullenberg och Juliagruppen [...]
[...] resultatet kommer i början av september kommer vi få anledning att återkomma till det här. Tills dess kan vi fortsätta grotta ner oss i hur det så ofta blir totalhaveri när mellan olik sky…a. Det är där vi är idag. Spara och/eller dela med [...]
[...] hans engagemang för den skriftliga förklaringen Smile 29, som jag berör i inlägget “När skyddsvärda objekt ställs mot varandra“. I korthet handlar det om att Svensson varit enda svenska EU-parlamentariker att skriva [...]