Nätanpassade mänskliga rättigheter snart här

Internet Rights and Principles, som vi tidigare enbart berört vid något tillfälle, börjar se ljuset i tunneln. Då skrev jag om projektet i samband med ett av våra inlägg om Internet som mänsklig rättighet och beskrev det så här:

…det internationella och mycket arbetssamma projektet Internet Rights and Principles Coalition har samma ambitioner. De har som uttryckt målsättning att gemensamt i ett pågående samtal översätta och transponera FN:s konvention om mänskliga rättigheter till ett mer internetionaliserat sammanhang, så att den både passar och kan vara verksam i en digital kontext.

Nu börjar deras arbete så lida mot sitt slut. På en stor IGF-konferens i Vilnius i september planerar de att presentera “Charter of human rights and principles on the Internet” som slutarbetet kommer heta. IGF står för Internet Governance Forum och är FN-initierade forum som arrangeras där frågor rörande övergripade frågor kring infrastruktur och utbyggnad av Internet hanteras. Svenska representanter som brukar delta är exempelvis Post- och Telestyrelsen, Näringsdepartementet och andra initierade nyckelpersoner.
Det utkast till näträttighetshartern jag fått se är riktigt ambitiöst och verkar täcka in väldigt mycket. I förordet står exvis:

This Charter applies human rights standards and principles to the internet. The internet is the emerging foundation of global communication, with other communication and media platforms, from broadcast to mobile phones, gradually converging around internet-based networks. The internet is also a globally interconnected resource: actions taken by users, businesses, or governments in one country can shape the nature and function of the network for all people all over the world.

(…)

The following rights and principles identified as crucial for the governance of the internet are based on the core values of human rights like human dignity, equality and non-discrimination, solidarity, diversity, rule of law and social justice. All stakeholders need to respect, protect and fulfil all the human rights on the Internet, and to ensure that the internet operates to evolve in a way that supports and expands these human rights as an instrument supportive to human rights. Internet governance must therefore be guided by internationally agreed human rights standards, and designed and implemented in an inclusive process bringing together public administrations, governments, civil society as well as businesses. This Charter seeks to support that process through applying human rights standards to the internet.

När det färdiga resultatet kommer i början av september kommer vi få anledning att återkomma till det här. Tills dess kan vi fortsätta grotta ner oss i hur det så ofta blir totalhaveri när mellan olik skyddsvärden på nätet ställs mot varandra. Det är där vi är idag.

Upphovsrättens stigberoende

Det är på sin plats med en kort uppdatering om lite vad som är på gång från cybernormerhåll. Det är lite sommartyst här, det är in princip Marcin som burit det publika på sin axlar senaste tiden. Han skrev även med Christopher Kullenberg och Juliagruppen om nätneutralitet i SvD häromdagen.

Men ta inte tystnaden från cybernormer som ett tecken på inaktivitet. Tvärtom, ett knippe längre texter författas, eller har just författats, alla på cybernormertema. Det är ju så att jag ska lägga fram en avhandling i vinter, och det kostar tid att svänga ihop den. En av de fyra artiklar som kommer att ingå i sammanläggningsavhandlingen, som just nu har arbetsnamnet The Path dependence of European Copyright beskriver just det titeln pekar på, hur återblickandet är starkt i den upphovsrättsliga traditionen, hur historien i en rättslig utveckling blir ett imperativ, blir normativ för den framtida utvecklingen: stigberoende är starkt. Det är egentligen inget ovanligt i rättslig utveckling, men blir oerhört problematiskt i förhållande till när det fält den syftar till att reglera förändras på ett helt revolutionerande vis. Internet, liknande teknologier, digitalisiering, nätverkande, kalla det vad man vill, men den stigberoende upphovsrätten är för stigberoende i förhållande till sin omvärld. I förhållande till människornas praktik, och i förhållande till hur karaktären av exemplar förändrats. Och människornas praktik, som har mycket med de sociala normerna att göra, är en mycket god måttstock på vad som kan förväntas vara en legitim lagstiftning. Ni förstår. Det blir problem när legitimiteten faller. De sociala normerna seglar åt ett håll, lagstiftningen ett annat. Och den mycket stigberoende regleringen letar sig in och påverkar en rad andra, ibland mycket främmande lagar, och kommer att föra in sina begrepp och formaliserade föreställningar i samma sammanhang som exempelvis i harmoniseringen av telekommarknader, jakten på terrorism och hemliga handelsavtal.

Terminologin är förstås hämtad från den rätt ekonomiteoretiserade teknikutvecklingen, där man gärna pratar om inlåsningseffekter och standarder. Det började i princip med tangentbordsexemplet QWERTY (Liebowitz & Margolis) men har vuxit ut till att beskriva även planeringsinlåsning till bilism (Falkemark), historisk sociologi (Mahoney reder ut bra) och common law-systemets reproduktion (Hathaway, via tidiga amerikanska klassikern Oliver Wendell Holmes Jr.). Och nu då Europeisk upphovsrätt i ett rättssociologiskt sammanhang. Vilket är nytt för just detta sammanhang, men ger begrepp som är användbara för rättsliga förändringstrender när politiken långtifrån är helt fri att välja fortsatt bana för en reglering. Artikeln kommer i Edinburghtidskriften SCRIPTed, troligen så sent som i december.
De vetenskapliga tidskrifternas kvarnar mala långsamt.

En annan artikel, möjligen lite mer eklektisk, som jag skrivit med Håkan Hydén, kommer under senhösten i en Mexikansk/Kanadensisk antologi med det i sammanhanget något märkliga namnet Technology for Facilitating Humanity and Combating Social Deviations: Interdisciplinary Perspectives. Även om vi inte riktigt passar in i sammanhanget (vi bryter snarare upp diskussionen i att vad som är “social deviations” förändras) kommer artikeln under senhösten någon gång. Den har fått namnet Law, deviation and paradigmatic change: Copyright and its metaphors. Mer om det senare.

Att fundera på: “Kassettersättning” för mobiltelefoner? Sydsvenskan. SvD.

När skyddsvärda objekt ställs mot varandra

Att Internet, eller i varje fall många av de värden som Internet kan agera plattform för, är att betrakta som en mänsklig rättighet tycks allt oftare dyka upp som resonemang. Vi har på lite olika vis berört det här i bloggen, och jag tror där att det bäst länkade inlägget är det som har rubriken “Internet som demokratisk arena och rättighet” och som innehåller massa matnyttig information och vidarevisning. Även vår mexikanska gästbloggare Geraldine Juárez’ inlägg “Cyber-democratization of democracy” kan här vara läsvärt. Jag skulle nog dock vilja säga att ämnet alltför sällan problematiseras i svenskspråkiga bloggar, artiklar eller ens resonemang. Låt mig därför presentera en tankebana, som i varje fall kanske kan stimulera till diskussion.

I början av maj var Måns Svensson från Cybernormer paneldeltagare vid en debatt i Göteborg, som var tänkt att handla om ett lagförslag som EU-kommissionär Cecilia Malmström presenterat. Det Malmström har förslagit är att ett nätfilter likt det svenska “barnporrfiltret” ska implementeras på EU-nivå. Vi har redan tidigare skrivit om det, särskilt inlägget från ett seminarium hos Stiftelsen för Internetinfrastruktur kan visa hur diskussionen kring nätfilter kan förstås. Vid Göteborgsdebatten sade Måns Svensson i varje fall bland annat så här:

Det har sagts här att det här med att filtrera barnpornografi på nätet inte är en fråga om yttrande- och informationsfrihet. Men det menar jag att det är. Det är ju inte rätten att få ta del av barnpornografi som är fråga om yttrandefrihet utan tekniken att filtrera som är en fråga om yttrandefrihet och informationsfrihet. Och den frågan tycker jag är grundläggande och väldigt svår. Om man ska starta den här typen av lagreglerad filtrering, oavsett om det gäller barnpornografi eller vad man nu bestämmer sig för att filtrera, så måste man skapa ett fungerande regelverk.

Vi har att göra med två skyddsvärda objekt här, å ena sidan har vi barn som utsätts för övergrepp och det måste man hantera på något sätt, och å andra sidan har vi yttrandefrihet och informationsfrihet och det måste också hanteras på något sätt.

Internet är idag ett femton-tjugo år gammalt fenomen, och rätten arbetar långsamt, rättsprinciper växer fram under lång lång tid och rätten har stora svårigheter att hänga med här för att skapa fungerande apparater som motsvarar de sociala normer som finns i samhället. Och här finns ett behov av att göra saker i rätt ordning, om man nu vill skynda på rättsapparatens hantering av saken på det här området. Och då menar jag här att rätt ordning är att först skapa ett grundläggande skydd för information- och yttrandefrihet på nätet och att därefter ta tag i frågan om vilka undantag vi ska göra från det här grundläggande skyddet.

Särskilt mittenstycket tycker jag är intressant och värt att fundera en extra gång kring. Ofta glöms det bort att det inte finns någon given position i resonemanget kring exempelvis nätspärrar – eller för den delen barnskydd. Istället är det hela tiden en avvägning: å ena sidan… å andra sidan. Barns frihet från övergrepp ställs mot en mer allomfattande frihet att uttrycka och ta del av åsikter. Det är inte helt enkelt, och kan vara värt att samtala mer om.

Just precis det, fast inte särskilt problematiserat, tog den kristdemokratiske EU-parlamentarikern och tidigare partiledaren Alf Svensson upp häromsistens. För att förstå det som komma skall krävs kanske viss förståelse för bakgrunden. Kort sagt så lades det fram ett förslag till parlamentsgemensamt uttalande, kallat Smile 29. Innebörden i uttalandet var ungefär att det är välkänt att övergrepp mot barn sprids via internet, och att det därför måste införas någon form av varningssystem gällande detta. Det som i uttalandet föreslogs var att man skulle utöka datalagringsdirektivet till att även gälla sökningar på Internet. Det är något oklart hur detta var tänkt att fungera i praktiken, men diskussionen gick i varje fall varm. Alf Svensson var, efter att ett antal parlamentariker dragit tillbaka sitt stöd, ende svensk att skriva under det här uttalandet och motiverade det så här i en intervju med Europaportalen:

Alf Svensson från Kristdemokraterna menar att hänsyn till den personliga integriteten måste få stå tillbaka när det handlar om att bekämpa barnpornografi.
– Det här är en sådan kolossal kränkning av barnen. Då får man ta ett steg tillbaka och inte vara rädd för att ens personliga intressen kan avslöjas. Även om man inte kommer åt allt material måste man försöka, säger Alf Svensson.

Samma resonemang för Alf Svensson i en debattartikel i tidningen Kristdemokraten, som är ett svar på några partikollegors kritik mot hans underskrift. Kritikertrojkan har för övrigt fått ytterligare ett genmäle publicerat, men den passage i Alf Svenssons inlägg som är i sammanhanget intressant är sista meningarna:

Politik handlar om att behöva ta svåra beslut. Ofta ställs två intressen mot varandra. Det komplicerar, men vad kan vara viktigare än att värna barn från kränkningar och förnedring?

Det här hänger någonstans ihop, även om jag misstänker att Måns Svensson och Alf Svensson inte spelar på samman planhalva, kanske inte ens samma spel. Här är jag lite osäker på hur man i Internetsammanhang bör presentera Patrik Fältström, han har en fot i varenda del av den svenska delen av Internet, men han sammanför någonstans båda ovanstående Svenssons (såväl Måns som Alfs) resonemang i en lång bloggpost fylld av diskussionslust. Det jag tänkte rycka ut ur sitt sammanhang är följande passage:

[Är] frågan så svartvit? Jag anser inte det, och även om man accepterar de grundläggande mänskliga rättigheterna så måste man också acceptera att det kan finnas specifika regler som är undantag från dessa grundläggande rättigheter.

Den svåra frågan är därför inte om vi ska ha dessa lagar och förordningar (läs: Datalagringsdirektivet och FRA-lagen m.fl.), utan snarare vilka undantag från de grundläggande rättigheterna som vi ska acceptera, hur de ska implementeras, och naturligtvis hur det ska övervakas.

Utifrån ett ställningstagande som är mer problematiserande än politiskt kan det, precis som Fältström skriver, vara intressant att konstatera att Internet idag på olika sätt är en plattform som rymmer en massa fri- och rättigheter. Visst, några skyldigheter finns också där, men inte fler än i det vi kan kalla köttvärlden. I takt med att det betraktas som svårhanterligt kommer vi med stor sannolikhet se allt fler inskränkningar i det vi varit vana att kalla Internet. Det kan röra sig om Datalagrings- och Ipreddirektiv, mer lokala tillämpningar som Hadopi och brittiska Digital Economy Bill och sådant som idag står bortom lag och rätt, exempelvis det svenska barnporrfiltret.

Att vara mitt i ett sådant skeende, när något okontrollerat plötsligt ska försöka bemästras, kan ur ett maggropsperspektiv kännas lite konstigt. Men det är ändå där vi är idag.

Visst, så kallad barnporr bör jagas rätt på och tas bort istället för att blockeras och gömmas undan. Men det är i sammanhanget teknikaliteter. Det man borde diskutera mer är därför istället vilka ingrepp som kan godtas göras vad gäller grundläggande mänskliga rättigheter, och kanske framförallt vilka effekter dessa ingrepp kan tänkas ha – bortom de fördelar man tycker sig se i stunden. Inför man blockeringar, lagring och övervakning måste man ofelbart ta ställning i frågor som rör överblockering, överlagring och över-övervakning (?).

För att såväl framtidens mänskliga rättigheter som framtidens Internet – ja kanske framtiden i sig – inte ska springa ifrån oss (och det i fel riktning!), är det dags att vi börjar sätta fingret på några väsentliga frågor. Här är mina fem cent, eller i varje fall några frågor som är värda att utgå från:

  • Vilka värden ser vi kring Internet?
  • Vilka andra skyddsvärden skulle kunna motivera inskränkningar i dessa värden?
  • På vilket sätt kan eventuella konflikter utredas, studeras och utvärderas (och eventuellt göras ogjorda)?

Juridik + Teknik = Svart?

Nej, det är ingen felstavning i rubriken. Det är en så kallad ordlek. Liksom det mesta som rör The Pirate Bay tycks även sitens relation till internetoperatören Black Internet nämligen bli en långdragen historia. Vi har skrivit om relationen dem emellan flera gånger här på Cybernormer. Som en kort sammanfattning kan man konstatera att Black Internet haft en kund som i sin tur levererat bandbredd åt TPB, en relation som för snart ett år sedan under viteshot avslutades.

Black Internet överklagade då tingsrättsbeslutet, och häromsistens kom Hovrättens utlåtande som – också kort sammanfattat – fastställer det tidigare beslutet. Black Internet får inte leverera bandbredd till The Pirate Bay.

På detta beslut följde dock nu en twist. Black Internet beslutade, tämligen överraskande, att inte bara i fortsättningen undvika att ha TPB som kund (om än per proxy) utan också helt spärra åtkomsten till siten i sitt nät. Alla Black Internets kunder får därmed finnas sig i att ha åtkomst till ett internet utan TPB.

Pressen värmde pressarna. Bloggarna vässade bloggarna. Och argast av dem alla var som vanligt Rick Falkvinge, som dundrade från under sin eh… korkek:

“Rättsväsendet fungerar inte i upphovsrättsmål — det enda som hjälper är att ändra lagarna, och om nödvändigt, byta ut de domare som suttit för mycket i knät på industrin.”

Moderate riksdagsmannen Karl Sigfrid menar något mer diplomatiskt att det krävs en tydliggörande lagändring:

“För att komma till rätta med osäkerheten behöver vi tydliga skrivningar i lagen om att tillhandahållande av nätkapacitet inte är att betrakta som medverkan till upphovsrättsbrott.”

När jag samma dag som det här blev känt ringde upp Victor Möller som är VD för Black Internet var han lika försiktig som han lät bekymrad.

“Vi har ett stort problem här”, sa han allvarligt, “för som jag ser det förstår varken tingsrätt eller hovrätt konsekvenserna av vad de egentligen beslutar om. De menar att vi inte får ’tillhandahålla uppkoppling till Internet’ för en site som vi aldrig haft som kund. Det är inte jätteenkelt att förstå vad som egentligen menas med det. För att vara på den säkra sidan, och inte riskera något vite, målar vi därför fan på väggen och blockerar den helt och hållet i vårt nät”.

Det är det som står i Hovrättens utlåtande. Black Internet får inte “tillhandahålla uppkoppling till Internet för fildelningstjänsten The Pirate Bay som består av (…) [sökmotor] (…OCH…) hemsida (…OCH…) trackerfunktion”. Man väljer därför från Black Internets sida att helt sonika stänga av all tillgång till TPB för sina kunder.

Hovrätten gick snabbt ut och förklarade att Black Internet övertolkat utlåtandet, vilket också går att läsa på flera av de ovan nämnda länkarna. Samtidigt är det i utlåtandet inte tydligt avgränsat var Black Internets ansvar börjar och slutar. När vi pratades vid fortsatte Victor Möller:

“Det vi skulle behöva är att Hovrätten förklarar för oss precis vad vi får och inte får göra, exempelvis att vi är skyldiga att spärra viss typ av data eller vissa dns-poster. Inte för att det är något vi ser fram emot att göra, utan för att vi ska veta hur vi ska undvika att gång på gång hotas av vite när vi gör det vi gör bäst – levererar Internet.”

Måhända att Black Internet nu läst lagen som (tankepaus) jurister läser Internet, men det är inte svårt att se en del tänkbara problem.

Dels det uppenbara problemet; The Pirate Bay är inte längre den helhetstjänst man en gång varit, utan har idag knoppat av trackerfunktionen. Innebär det att de här domsluten och utlåtandena ens är giltiga? Kanske. Vem vet, och ännu viktigare – vem vågar utmana ödet för att ta reda på det?

Dels det Black Internet här tagit fasta på; vad menar man egentligen med att “tillhandahålla uppkoppling mot Internet” för en viss tjänst? Man skulle kunna tänka sig att det handlade antingen om att inte erbjuda bandbredd direkt till tjänsten. Det skulle nog de flesta tolka det som. Men Internet är de facto strukturerat som ett nät, och genom att tillåta åtkomst till en tjänst bereder man – om än lite lagom luddigt – plats för tjänsten att finnas på/i nätet.

Det är här inte helt långsökt att koppla till Stefan Larssons post om upp- och nerladdning som ett återkommande bekymmer för upphovsrättsjuridiken. Här finns en parallell som nog kan anses vara klar, och som är det Victor Möller refererar till; var går gränsen för att “tillhandahålla uppkoppling till Internet”?

Black Internet tolkar i varje fall Hovrättens utlåtande som att de måste göra The Pirate Bay onåbar i och från deras nät. Hovrätten menar att de övertolkar. Hur Black Internets motparter, den samlade upphovsrättsindustrin, ser det är oklart. Just nu är de nog rätt glada.

(Vill man göra sin egen tolkning kan man läsa Hovrättens utlåtande, det finns här som PDF.)