Fotoförbud och bildanvändande i nätkulturer
Bloggaren och riksdagskandidaten Carl Johan Rehbinder (pp) skriver om “Fotograferingsförbud – för integritetens skull?”. Han har med andra politiker debatterat Integritetsskyddskommitténs slutbetänkande ”Skyddet för den personliga integriteten – Bedömningar och förslag” (SOU 2008:3). En del av det kommittén i sitt slutbetänkande föreslår har kommit att kallas “Fotoförbudslagen”, och har diskuterats lite fram och tillbaka under en längre tid – om än väldigt lågintensivt. Kanske är det på väg att ändras nu.
Det som diskuteras är det kommittéledamöterna Annie Johansson och Agne Svensson presenterade på DN Debatt i början av 2008. De skriver där bland annat:
Det finns [idag] inget skydd mot olovlig fotografering. Inget skydd mot närgången uppmärksamhet och ryktesspridning exempelvis via smygfoto eller smygfilmning [och inte heller någon] rätt till skadestånd för kränkning av integriteten.
Det man därför föreslår är att ansvarsbördan för exempelvis kränkning flyttas från publicerings- eller spridningstillfället som det är nu till själva fotograferingsögonblicket. Den som fotograferar måste försäkra sig om att den tagna bilden inte kommer upplevas som kränkande, och att den inte inkräktar på den personliga integriteten exempelvis beroende på plats för fotograferingen.
Tidigare har Pressfotografernas förening med Mia Karlsvärd i spetsen kritiserat förlaget. Hon menar att det gör fotografarbete omöjligt, om man lite hårddraget måste fråga alla fotoobjekt om lov innan bilder tas. Carl Johan Rehbinder diskuterar detta utifrån ett självcensursperpektiv, med tydlig piratpartistisk klang, och kopplar det till ett övervakningssamhälle med allehanda begränsande lagar.
Själv var jag tidigare i år med och diskuterade frågan i östgötsk regional-TV. I studion fanns då också ovan nämnda Mia Karlsvärd. Min huvudpoäng var, som jag då skrev i ett eget blogginlägg, att det är minst sagt problematiskt när det kommer upp förslag på nya lagar som på ett väldigt trubbigt sätt försöker hantera något så flyktigt och flytande som internet. Man riskerar då att resultatet snarare blir ett glapp där väldigt många bryter mot lagar, mest för att det “ju är så man gör”.
Utifrån den samlade kunskap som idag finns om barn och ungdomars bildanvändande på nätet kan man dessutom sluta sig till att det är något som är otroligt viktigt för barn och ungdomars identitetsutveckling. Finns man på Internet idag, och det gör de flesta unga, så är egentagna bilder otroligt viktiga för att bekräfta för sig själv och andra vem man egentligen är och inom vilka sociala sammanhang man agerar. Det visar bland annat en studie jag genomfört under våren och som behandlar just ungdomars bildanvändning och kopplar vidare till Integritetsskyddskommitténs slutbetänkande.
De ungdomar jag då pratat med menar nästan unisont att fotografering och bildpublicering är något de sysslar med på regelbunden basis, vissa till och med dagligen. Lite krasst man säga att det är så de visar upp vilka de är och var de befinner sig i livet. Visst, menar man, det händer att det blir fel – exempelvis kan folk bli stötta eller till och med mobbade på grund av att vissa bilder tagits vid fel tillfälle eller lagts upp på fel ställe – men i de flesta fall går det att reda ut. Oftast räcker det med att prata med den som lagt upp bilden, varpå de tar bort bilden. Det tycks finnas tydliga sociala normer för att sådana misstag inte ska drabba någon mer än nödvändigt.
De slutsatser man kan dra av studien är bland annat att Integritetsskyddskommittén inte har den insikt som nog ändå krävs kring hur bilder idag hanteras på nätet. Det finns en överhängande risk för att man genom att missa viktiga faktorer i ungdomars bildanvändande, som att bilder spelar en stor roll för ungdomars självuppfattning, banar väg för än fler nätrelaterade lagar som unga mer eller mindre struntar i. Samtidigt som en lagändring kan vara ett sätt att komma åt vissa typer av kränkande bildanvändning finns risken att man åter kriminaliserar en hel ungdomsgeneration.
Kommentarer
5 kommentarer to “Fotoförbud och bildanvändande i nätkulturer”
Lämna gärna en kommentar!
Läs- och länktips
Jonas Andersson & Pelle Snickars (red.): EFTER THE PIRATE BAY
Måns Svensson and Stefan Larsson: Social Norms and Intellectual Property – Online norms and the European legal development
Paul Przemyslaw Polanski: Customary Law of the Internet (Volume 13)
Håkan Hydén, Stefan Larsson, Dennis Töllborg: FRAMTIDSBOKEN: Volym 1.0 - 'The Darling Conceptions of Your Time'
Matthias Baier, Måns Svensson: Om normer
Projektets Facebookgrupp: Gå gärna med!
[...] både före och efter att jag varit med i 30 minuter och diskuterat “nya fotolagen”. Utifrån det skriver jag nu på Cybernormers blog. Det finns en överhängande risk för att man genom att missa viktiga faktorer i ungdomars [...]
Instämmer. Det många lagivrare och Internetfördömare verkar missa är att en stor del av våra liv numera försiggår på Internet. Det som för 20-30 år sedan fortfarande utspelade sig med alla parter fysiskt närvarande – man kollade in varandras kläder, lånade varandras böcker, lyssnade på vad de andra spelade i sin freestyle – mycket av detta sker nu istället på Internet, inte minst ibland unga.
För oss “Internetgenerationer”, som ser Internet som en fullt normal och naturlig del av tillvaron, krävs det redan i stort sett lagbrott/piratkopiering för att vi ska kunna “umgås” på det sätt tidigare generationer var vana vid att göra “face to face”. Om jag ska kunna låna en bok av min polare så vill jag att han ska kunna skicka den digitala PDF-filen till mig, enkelt och smidigt utan kostnader. Om jag har hört en bra låt vill jag att min kompis ska kunna lyssna på den, utan att behöva köpa ett extra exemplar och, eftersom Internet låter mig lära känna människor från hela världen och just den här vännen är från Tjeckien, vill jag att hon ska kunna lyssna på låten utan att hon tvingas lära sig att ansluta via proxyserver för att kringgå ett geografiskt bundet IP-filter.
I utvecklingen av nära, sociala relationer ingår bytes-/delarkulturen naturligt. Vi vill dela med oss av det vi gillar och inte gillar, väcka reaktioner, få medhåll, känna gemenskap. Det gör vi genom att bland annat dela text, musik – och bilder. Att försöka begränsa detta är att begränsa vår utveckling som människor, individer och sociala varelser. Ge istället människor kunskap och verktyg för att hantera känslan av att vara “kränkt”, något folk säger sig bli till höger och vänster utan att egentligen tänka efter (Är du verkligen kränkt om någon tar ett foto av folkvimlet på Storgatan och du råkar sitta och äta glass framför Åhléns?).
Vi behöver inte fler trubbiga lagar. Ett generellt förbud mot fotografering utan motivets uttryckliga medgivande vore idiotiskt. Och skydd mot avsiktligt dold fotografering/filmning i smyg finns väl redan? Monterar någon upp en dold kamera i min lägenhet utan mitt medgivande så räknas det väl som ofredande eller nåt?
Hur tänker de egentligen? I synnerhet då begreppet kränkande blivit så devalverat, hur ska man mäta det? Subjektivt? Ökar lagen tilltron till lagstiftaren och dess insikter om den verklighet som vi lever i?
Jag bara undrar hur tänker de egentligen?
Kakan: Jo, precis. Det är väl lite det jag tänker också. Det mesta som kan vara olagligt kring fotografering och/eller bildpublicering är redan reglerat i Brottsbalken som kränkning, ofredande, förolämpning, sexuella trakasserier, hets mot folkgrupp, utpressning osv…
Jag tror man gör sig själv en otjänst genom att lagstifta alltför brett, särskilt när det finns en tydlig generationskoppling. Jag ser problemen med ungas nätpublicering som betydligt större än ev fotografers rätt att utöva sitt arbete – men det är någonstans två sidor av samma mynt. Integritetsskyddskommittén säger klart och tydligt att deras målsättning med de förslag de lägger fram är att försöka hantera exempelvis smygfilmning i omklädningsrum, under kjolar och liknande situationer av mer sexuell natur. Tyvärr tycks deras förslag vara alltför trubbiga, vilket alla kritiker verkar ense om oavsett vilken utgångspunkt man har.
[...] gång från cybernormerhåll. Det är lite sommartyst här, det är in princip Marcin som burit det publika på sin axlar senaste tiden. Han skrev även med Christopher Kullenberg och Juliagruppen om [...]