Behovet av att reformera upphovsrätten
Cybernormer (Måns Svensson och Stefan Larsson) besöker just nu The Law and Society Associations (LSA) årliga konferens – den här gången i Chicago, Illinois. Vi presenterade vår kommande artikel Compliance or Obscurity? – Online Anonymity as a Consequence of Fighting Illegal File Sharing på en session som hade titeln IP Online: Unexpected Properties and Policies.
Det råder inget tvivel om att immaterialrätten (IP-law) i förhållande till internet möter ett växande intresse hos rättsvetare och rättssociologer runt om i världen. Vår presentation mötte exempelvis en betydligt större och mer engagerad publik i år än vad som var fallet under förra årets LSA-konferens som hölls i Denver, Colorado då vi presenterade det paper som i tryckt version kom att få titeln Social Norms and Intellectual Property – Online Norms and the European Legal Development.
Icke desto mindre är det slående hur ensidig mycket av den forskning som bedrivs på området är – fortfarande betraktas immaterialrätten som den självklara ”verklighet” utifrån vilken samhället skall bedömas. Det är allt för ont om jurister och rättssociologer på den internationella arenan som vågar sig på att ifrågasätta rättens utformning. “Man vill ju inte bli stämplad som kritisk och radikal – då är man ju körd i professionella sammanhang” som en ung Harvard-forskare uttryckte det under en session.
Ett av de mer intressanta inslagen (ur ett Cybernorm-perspektiv) på den här konferensen var en paneldiskussion med titeln: Round Table – Law and Society Scholarship on Intellectual Proparty Law: Promise, Practice, and future Directions. Diskussionen leddes av William Gallangher, Golden Gate University och temat presenterades enligt följande:
This Roundtable session continues a collaborative effort begun at the Law and Society Association annual meeting in Berlin. It focuses on questions relating to whether or not there is a unique “law and society” approach to studying intellectual property law and, if so (which many of us believe), what exactly does–and should–a “law and society” approach to this increasingly critical area of law look like. One response from previous discussions has been a call for increasing “law and society” scholarship on intellectual property, including increasing empirical studies of IP law, processes, actors, and Institutions “in action”, largely from social science and interdisciplinary perspectives. This is a good first step precisely because there is still a relative dearth of such studies in the IP law field (which is itself an issue worthy of discussion).
This Roundtable seeks to continue this discussion by including informal presentations from prominent scholars who do research on IP law from a “law and society” perspective, informed by such disciplines as sociology, political science, anthropology, law, history, and and cultural studies. These presentations will draw on current work, which will form the basis for a planned book that explicates these themes and issues.
Förra årets motsvarande panel i Denver stannade i princip vid att ställa sig frågan: ”givet internet; hur uppnår vi regelefterlevnad på immaterialrättens område?”. I årets Chicago-upplaga var diskussionen öppnare och flera av paneldeltagarna poängterade vikten av att se immaterialrätten i ett samhälleligt normativt sammanhang. Man diskuterade bland annat vikten av att det utvecklades nya affärsmodeller som bättre svarade mot den nya tekniken.
MEN – fortfarande pekade ingen av de diskuterande forskarna på behovet av att reformera upphovsrätten. Det verkar som att rättsvetare och rättssociologer i allmänhet ännu inte förmår att rikta kritiken mot de rättsliga konstruktionerna som sådana.
Runt om i världen sjösätts det emellertid just nu olika nya reformer vilka bland annat syftar till att skapa mer effektiva verktyg åt dem som strävar efter att upprätthålla upphovsrätten på nätet. Håkan Hydén skriver om arbetet i Sverige med att reformera upphovsrätten. Det är i det perspektivet beklagligt att så mycket av den internationella forskningen intar en så passiv ställning. Att hoppas på att nya affärsmodeller skall lösa problemen håller inte – behovet av samhälls- och rättsvetenskapligt grundad kunskap om hur upphovsrätten kan reformeras är enormt.
Gästblogg: Cyber-Democratization of Democracy
Ibland bjuder vi på Cybernormer.se in skribenter utifrån att gästblogga hos oss. Det kan då röra sig om kommentarer kring aktuella och brännande ämnen. Författarna till gästblogginläggen står själva för sitt innehåll, men vi på Cybernormer.se har som förhoppning att inläggen kan väcka diskussion och eftertanke – oavsett innehåll och position.
Cyber-Democratization of Democracy
Talking about democracy seems hard these days. Every single country have failed to excercise it. Digital Economy Bill, ACTA, Sinde Law, HADOPI, Manzanero Law, airport authorities searching devices. No data is protected only surveilled. No parlament is guaranteeing their citizens their protection against corporate interest. It would really be the end if it weren’t for what we can do with, and as, an Internet.
The Internet is one of the most important spaces where real democracy takes place. So people around the world – depending on their level of connectivity – are defending in different ways, different parts of this infrastructure. From Mexico to Sweden, Venezuela to Iran and many other. I would’t be afraid to say that all internauts are together in this one, even if we all interpret it differently.
If you ask me: what we are fighting for? I really couldn’t answer that we are doing it for democracy but for the Internet as democratic system. Unfortunately the access to this super functional system depends of connectivity and here is where I think the case of Mexico is interesting. It is necessary to understand all the implications that the internet have in places like Mexico, where the connectivity defines democracy in all possible levels.
Mexico is a country with a population over 100 million where connectivity is controlled by a monopoly called Telcel, owned by the richest man of the world: (Measuring the Information Society 2010 Executive Summary Page x)
So yes, Internet access and connectivity is a luxury in Mexico, one that takes work and effort to maintain for most of the society, as you have to pay your cellphone bill too. For example I pay 20 euros for a 1MB connection of internet and around 48 euros for 200 mins of mobile and 3G. So last year when the government tried to tax the internet with 3%, together with cable services and mobile services, mexicans jumped and start fighting not for internet per se, but actually to democratize the access to telecommunications, for all.
The pressure from the civil society sparked at Twitter and it grew to the point that internauts had to go to the Senate to explain to the government what the Internet means, using banal apple metaphores. The pressure and civil action of #internetnecesario got so big that the tax was stopped at least for the internet connection service and only, if your service was not hooked to Triple Play. However, the discussion have started and lots of people are more involved in the discussion about media and telecoms since the demonstrations held back in October of 2009. They were beautiful Really
Thanks to this event, a lot of people articulate the importance of connecting more people in a more cohesive way. Which includes regulating the anti-market generated by Telmex and open up the competition in order to fill the gaps that the monopoly leaves behind.
After this, a lot of debate and on-/off-line protest and debate arouse around pretty much every single law related with telecom, intellectual property, piracy and data. Yes, we have reacted around every single event but we haven’t been that good with pre-emptive protests or trying other channels. For good or bad and like other developing nations, the actions happens through Twitter mostly.
Anyway, during the negotiations of ACTA in Mexico back in january, a protest were held to demand transparency outside the Hotel Fiesta Americana, where the meeting took place.. Independent blogs and citizen media have been covering the development of the treaty and lately traditional national newspapers. Now, #ACTA is a daily trending topic in Mexico and it merges often with other topics worth contesting, like the Manzanero Law that enables authorities to prosecute piracy ex-oficio and is surrounded by dangerous statements of the industry lobbyist and politcians urging to regulate file-sharing and the internet at all.
One of the answers to this is a blog called openacta.org. The main object was to open up the discussion and demand, well, to open the ACTA. The dynamic so far has been to use information against itself by building news-streams of mainstream news that construct some kind of answers to their recent unreasonable laws and statements, trying to spark some dialogue about freedom, digital rights and democracy in relation to the global trend of controlling internet to the benefit of the industries that depend of the explotation of intellectual property. OpenActa also investigates legislative action in Congress and Senate through the daily monitoring of their initiatives and votes and sometimes have the really boring task of delivering petitions to Senators.
The mexican telecommunications ecosystem is really moving fast, even though our embarasing level of connectivity. Within a week we just had RENAUT – a controversial law that require to fingerprint cellphone users in order to combat organized crime - that almost disconnect up to 20 million users that refused to do so. In which other democracy do you substitute legal procedures with threats of removing connectivity? This was followed by a striking news from TIME Magazine announcing a government crackdown on Twitter under the same national security arguments. And keeps going, same week, lobbyist from the industry have been appearing in mainstream media calling for a “gradual response” (they don’t say 3 strikes) bill that regulate file-sharing. Finally, today the debate around the new Telecommunications and Audiovisal Content Federal Bill struck the internet.
As I write this article, a new Telecomunications and Audiovisual Content Bill is being discussed in the Congress, and as much as it offers all the basis to democratize the access to telecoms and even enables competition and promotes the respect to net neutrality principles, it also lacks a component that can guarantee the access to an internet where the most important thing is not “content” and stronger protection to freedom of speech rights. The next days are going to be interesting for sure.
As someone worded it perfectly in a recent discussion: “internet needs to be free, but first we need internet. 80% don’t have it”. So this is what we are fighting for. Rich countries like Sweden pay less for telecom access than developing countries like Mexico. If you consider that we have 50 million people living in poverty and around 19 million in extreme poverty it is obvious where the priority is.
Connectivity do define the state of democracy of a society.
So Sweden is the benchmark for connectivity. Until a few years ago Europe was a model to look for when speaking about democracy. However, The Pirate Bay Trial, HADOPI, Digital Economy Bill, Sinde Law, etcetera, have undermined this status Europe used to have as a role for democracy. An this is also where a country like Mexico with serious infrastructure and democracy disadvantage. level up and join the rest of the internet, to fight for democracy as a common interest.
It is going to be interesting to experience how the mexican society act and defend both, the democratization of internet and the internet as democratic system.
Geraldine Juárez
Living in the streets of Mexico City and on the internet, she is interested in understanding the configurations and effects created when society, information, pop culture, intellectual property and power collide in México. She has been collaborating with net activist projects like OpenActa and the Physical Agents of the Internet (A.F.I.) ‚ and writting about information and politics in the citizen blog Critica Pura.
Om varför undersökningar som ”Unga svenskar och Internet” är viktiga
Kolla gärna in den färska rapporten om Unga svenskar och Internet 2009 som kom idag. Den är en specificering av den tidigare rapporten Svenskarna och Internet. Rapporterna ges ut av institutet i Gävle med det flådiga namnet World Internet Institute, wii, med Olle Findahl i spetsen. Rapporten om Unga svenskar och Internet hittar du här.
Det visas bl annat på genusaspekter av hur internet används, hur exv bloggande är vanligare bland tejer, hur onlinespel är vanligare bland killar, internets plats i skolan, hur internets olika områden används, hur föräldrarnas bakgrund spelar in, och den mycket vanskliga frågan ”ägnar man för mycket tid åt internet?”. Som delvis är vansklig för att det beror på värdegrunder hos de som tolkar.
Jag trycker att såna här undersökningar är viktiga. Dels för att skingra vanföreställningar om internetanvändning (visst finns det metodproblem med intervjuer (och enkäter), kanske speciellt när dom är riktade till barn, men om vi lämnar det för en stund). Och dels, specifikt för undersökningar av den yngre generationen, ger det oss en förförståelse för vad som komma skall. Dvs, vilka beteenden, vanor, teknikkunskaper, vilken plats i tillvaron får digitala praktiker, hur används Internet mm kan berätta om hur sociala normer förändras. Vad är det då i kvardröjande rättsliga regleringar och organisationsmässiga strukturer som inte kommer att möta de behov som en datorvan 4-åring skaffar sig när hon växer upp? Det är relevant för en traditionellt sett så obskyr lagstiftning som upphovsrätten, som nu exploderat i våra ansikten i sitt anvädningsområde, det är relevant för hur demokratiprocesser ska utformas, som samråd i stadsplanering som ett möjligt men kanske obskyrt exempel, det är relevant för nyhetsförmedling, för skapande. Och så vidare. För förståelsen om vad som kommer.
Läs i DN
Ungdomsmagasinet Plaskis
Internetstatistik.se
Två Ipredfall i en smäll
Det har i dagarna kommit två viktiga Ipred-utslag, varav ett dessutom är intressant att utveckla för att om inte annat förklara den tekniska terminologin.
För några dagar sedan dömde Svea Hovrätt till Antipiratbyråns fördel och tvingas nu Telia Sonera att lämna ut abbonentsuppgifter rörande siten Swetorrents. Det är en följetong som nu rullat på ett tag, där Telia Sonera bland annat hävdat att Ipred strider mot EUs Datalagringsdirektiv. Datalagringsdirektivet, menade man, är väldigt tydligt med att uppgifter rörande trafikdata och nätabbonenter endast får lämnas ut till rättsvårdande myndighet – vilket väl inte Antipiratbyrån ska anses vara. Hovrätten menar dock att Datalagringsdirektivet inte är tillämpligt i detta fall, vilket innebär att Telia Sonera måste lämna ut uppgifterna. Telia Soneras jurist Patrik Hiselius är inte nöjd:
– …det börjar ärligt talat bli lite tjatigt med det här anti och ipred. Vi skulle hellre sitta och prata om filmpremiärer i hemmasoffan för att stävja upphovsrättsbrotten, säger Patrik Hiselius.
Han tillägger att företaget lyssnar av både kunder och opinion, men att det mestadels är en principiell fråga.
– För oss inom kommunikationsbranschen har tystnadsplikten alltid varit väldigt stark, säger han.
Stefan uppdaterar: TeliaSonera begär prövningstillstånd i HD.
Nu under torsdagskvällen kom så ett kanske mer överraskande och någonstans också mer problematiskt beslut. Ett gäng amerikanska filmbolag, med Monique Wadstedt från advokatfirman Maqs som svensk representant, stämde i höstas internetleverantören Portlane för att de erbjöd sina tjänster åt bittorrent-trackern OpenBittorrent. Då krävde Maqs att Portlane skulle stänga av OpenBittorrent från internet, vilket Tingsrätten inte godtog. Efter ett mer segdraget beslut åläggs Portlane nu att lämna ut uppgifter som vem som är den kund som driver OpenBittorrent.
Maqs menar att OpenBittorrent tagit över funktionen som The Pirate Bays tracker hade, innan den i höstas stängdes ner, och att OpenBittorrent därmed ska anses vara en del av den tjänst The Pirate Bay tillhandahåller. Kanske krävs det lite resonerande kring det här, med utgångspunkt i den fråga Copyriot formulerade i höstas: “Vad är egentligen The Pirate Bay?“. Stockholms Tingsrätt anförde då att The Pirate Bay bestod av tre delar:
- en hemsida som tillhandahåller användargränssnitt, sök- och databasfunktioner som är åtkomlig via web-adressen http://thepiratebay.org,
- en hemsida som lagrar och/eller från vilken torrentfiler laddas ner, som är åtkomlig via web-adressen http://torrent.thepiratebay.org, och
- en trackerfunktion, bestående av BitTorrent-trackrar, som kontrolleras via eller hänvisas till via http://tracker.thepiratebay.org/ och/eller announcewebbadresserna /…/ htp://tracker.thepiratebay.org.announce och udp://tracker.thepiratebay.org/announce
Och visst är det så att det tidigare varit vanligt att en fildelningstjänst som bygger på bittorrentteknik hittills bestått av dessa tre tätt sammanlänkade delar. Det fönster ut mot världen som slutanvändaren ser har dock aldrig varit mer än nummer ett. Som fildelare ser man sällan mer än sökmotorn på sidan, med tillhörande knappar och fält. De andra delarna har ingen direkt publik funktion, utan kan – inte utan fördel – drivas på helt annat håll.
Nummer två, alltså lagringen av de filer man laddar ner från bittorrentsidor, har sedan länge varit decentraliserad. Samlingssidor som Suprnova och Mininova, varav ingen idag väl egentligen är funktionsduglig, har haft egna uppladdningsfunktioner för att hålla ordning på att de torrenter som indexerats i databasen faktiskt finns. Likaså har The Pirate Bay fillager för de torrenter som sprids via sidan. Nu har det dessutom börjat dyka upp helt fristående torrentlagringstjänster som exempelvis Torrage, och det är väl bara en tidsfråga innan The Pirate Bay sönderfaller än mer och flyttar ut lagringen till någon sådan tjänst.
Nummer tre, trackerfunktionen, är egentligen det mest centrala i bittorrentnavet. Där torrentfilerna, som kan lagras och skickas precis hur som helst, kan sägas vara digitala skattkartor som hjälper datorer som vill dela filer att koppla ihop sig kan trackern kanske liknas vid en kartläsare med väldig simultankapacitet. Torrentfilerna innehåller information om vilken tracker som kan hjälpa dem att hitta varandra, varpå trackern koordinerar filutbytet.
I höstas ansåg The Pirate Bay att den funktionen inte längre behövdes för att sidan skulle fungera, varpå de stängde ner sin tracker. Snabbt dök det upp stabila efterträdare, såsom PublicBittorrent och den nu ansatta OpenBittorrent, som tog över funktionen och snabbt dök in som standardtrackers på de torrenter som läggs upp på The Pirate Bay. För sakens skull kan nämnas att det finns en otrolig uppsjö trackers som håller koll på olika typer av torrentfiler, men man kan väl anta att de inte ansetts vara tillräckligt tillförlitliga.
Nu har alltså OpenBittorent ansetts vara tillräckligt olaglig för att dess operatör Portlane ska tvingas lämna ut uppgifter om vem som ligger bakom trackern. Tidigare har det spekulerats i att det är Fredrik Neij från The Pirate Bay som ligger bakom projektet, men det återstår väl att se. OpenBittorrent hävdar själva att man är ett gäng Peruanska studenter.
Upp och ner, ner och upp. Om upphovsrättsjuridikens ofrånkomligt politiska syskon
Olika medier berättar idag om hur Piratpartiet tagit över att härbärgera The Pirate Bay på sina servrar i Stockholm leverera bandbredden till Pirate Bay. Bakgrunden är att domstolen Landgericht Hamburg nyligen beslutade att gå på sex stora Hollywoodbolags linje och utdöma ett direkt gällande förbud för operatören CB3ROB/CyberBunker mot att leverera bandbredd till The Pirate Baysajten. Piratpartiet har i sin tur sett ett politisk värde i att ta sig an frågan, tala om händelserna i termer av yttrandefrihet, och låta sajtens trafik gå via deras bandbredd. Sydsvenskan skriver exempelvis att
”Piratpartiet levererar bandbredd till hemsidan och sökmotorn, däremot inte till själva torrentfilerna. Och inte heller till någon tracker, eftersom The Pirate Bay inte längre har någon egen tracker.”
Kolla exempelvis copyriot för skillnaden mellan att ha en bittorrenttracker och en sökmotor för torrentfiler. Den är, inte minst rättsligt, väldigt viktig.
För att rekapitulera frågan något, och sätta den i ett händelsesammanhang. En annan väg än att gå rakt på de som driver en sajt man inte gillar är att försöka strypa deras bandbredd genom att angripa deras operatör. Operatörerna, eller ISPerna, är ju väktare av internets infrastruktur, de kan härbärgera webbsajter åt kunder och de ser till att trafiken når dessa när folk surfar runt på internet. Eftersom ISPerna sitter på en sådan nyckelposition skyddas de från attacker och sig själva genom lagstiftning som poängterar att de skall förhålla sig neutralt till innehållet på sajter och att de t ex inte ska spara information om surfares identiteter längre än nödvändigt.
Det är också därför det är extra intressant när en ISP utsätts för påtryckningar från någon part. Ipredlagen handlar om detta, i sin praktik, och utgör alltså ett undantag mot den neutrala principen. Vi har sett det i fallet med Ephone, Telia och vi hör om lagstiftning som börjar rucka på principen som direktivet om trafikdata. ISPn Black Internet stängde ju ner sina leveranser av TPBsajten när de riskerade vite. Och nu är det The Pirate Bay revisited – igen.
Bandbreddsleverantören CB3ROB/CyberBunker levererar levererade bandbredd till The Pirate Bay, och har alltså nyligen belagts med ett preliminärt eller interimistiskt förbud mot att göra så av en domstol i Hamburg, rapporterar TorrentFreak. Hitta domen här (pdf) (från TorrentFreak).
Bakom förbudet står sex stycken Hollywoodjättar: 1) Columbia Pictures Industries Inc., 2) Disney Enterprises Inc., 3) Paramount Pictures Corporation, 4) Twentieth Century Fox Film Corporation, 5) Universal City Studios Productions, 6) Warner Bros. Entertainment Inc. Och de har rättigheterna till var sin film som de menar sprids med hjälp av TPB-sajten på ett olagligt vis (förutom nr 3, som det verkar som inte har lyckats visa detta för någon av sina filmer? Vad gör dom i sammanhanget? ”Hänger” med?).
Operatören CB3ROBs företrädare, Sven Kamphuis, vänder på det rättsligt sanktionerade perspektivet på ett ganska frispråkigt sätt:
“Now don’t get me wrong, I’m all for removing MPA content, as it’s crap anyway, and gives free promotion to criminal cartels that corrupt our governments, engage in unfair competition, and act [with hostility] against ISPs [which] is not the way to go, but as we believe in an open Internet, we’ll even let them stay around for a while”.
Trots denna kaxighet stängdes alltså leveranserna av. Vilket ledde till att PiratPartiet såg en chans att höja sin medianärvaro igen. Här träder upphovsrättsjuridiken ånyo in i den politiska sfären. Peter Sunde, denna gång som “Pirate Bays tidigare talesman”, ser den politiska sammankopplingen på ett väldigt konkret sätt som något som kommer att skydda sajten.
SVT: Om Piratpartiets it-operatörer har några synpunkter på att The Pirate Bay ligger hos Piratpartiet så blir det svårt för dem att göra något åt det. Om de klipper bandbredden så blir det ju faktiskt politisk censur – då klipper de ju även Piratpartiets nät.
Det här berättar också om rättens geografiska bundenhet. Kaliforniska mediaföretag går till en tysk domstol under tysk lag för att tvinga ett hollandbaserat tyskt företag att strypa bandbredden till en sajt som har svenska grundare. Och det ställer återigen upphovsrättens reglerade kontrollsystem i fokus. Upphovsrätten har otidsenliga element i sig, och en konsekvens av detta har gett en flora av skrivande kring TPB men även PiratPartiets plats i den politiska etern.
Nu är det ju inte så att Piratpartiet är den enda lösningen på vare sig bandbredd eller härbärgeringsproblem. Aktörer i andra länder, med annan politik, eller snarare andra juridiska råmärken, erbjuder naturligtvis sina tjänster. Man kan fråga sig vad följderna egentligen blir, mer än att man möjligen jagar bort härbärgerandet, riktar om flödena till länder som inte står under kalifornisk kontroll – i sin mest extensiva mening – och att man tummar på neutralitetsprinciper för infrastruktur för upphovsrättsliga mellanhänders skull.
svt om PP som operatör
svt och Sunde
SvD om att TPB är uppe igen
Nyhetskanalen.se
SR1 SR2 SR3
Mathias Klang
Inget nytt jäv kring The Pirate Bay
Det har varit många turer kring eventuellt jäviga domare i målet mot The Pirate Bay. Vi på Cybernormer har tidigare gjort vårt bästa för att försöka summera och kommentera så mycket som möjligt. Håkan Hydén har också uttalat sig om tidigare jävsmisstankar i DN, samtidigt som jag själv skrivit hos Newsmill. Nu rörde det dock Svea Hovrätts domare, däribland Ulrika Ihrfeldt.
Ihrfeldt har tidigare enligt egen utsago varit medlem i Svenska Föreningen för Upphovsrätt, vilket upprört bland andra Peter Sunde, en av de åtalade i målet mot The Pirate Bay. Idag skriver dock SvD att Högsta Domstolen utrett Ihrfeldts misstänkta jäv och kommit fram till att det inte föreligger några hinder för att Ihrfeldt och hennes kollega Kristina Boutz ska döma i målet. Enligt SvD skriver Högsta Domstolen:
“I svensk praxis har det ansetts inte utgöra jäv att en domare i ett lagstiftningsärende eller i en dom i ett annat mål eller i ett rättsvetenskapligt sammanhang uttryckt en åsikt i en rättsfråga som aktualiseras i målet”
Det verkar alltså som att målet mot The Pirate Bay tas upp av Svea Hovrätt till hösten. Exakt när det blir är ännu oklart, eftersom man har svårt att fastställa datum som passar alla inblandade. Någon som dock inte är nöjd med Högsta Domstolens besked är Per E Samuelsson, advokat åt Carl Lundström som också är åtalad i samma mål:
– Det är inget som väcker förtroende hos den breda unga opinion som är på piraternas sida i rättegången. Tyvärr tror jag att det här får en kontraproduktiv effekt där den kommande domen inte kommer att mötas med något större förtroende, hur det än går. Ungdomar skrattar åt det här och tycker det är en fars, och nu har de fått ytterligare vatten på sin kvarn.
Vi på Cybernormer kommer givetvis fortsätta följa turerna i målet mot The Pirate Bay. Andra som skriver om det här är bland annat Dagens Juridik och SR Nyheter.
Kommentarer och video från paneldebatt om nätfilter
Gårdagens paneldebatt om nätfilter var en välbesökt tillställning med fullt panelbord och fullt i publiken. Det är svårt att på ett bra sätt sammanfatta vad som sades av nio personer under två timmar, men det förenklas av att en inspelning från debatten dykt upp på nätet. För enkelhetens skull länkar jag här till inspelningen, och sammanfattar därefter det Måns Svensson från Cybernormer framförde.
Här nedan följer Måns Svenssons inlägg i debatten, sorterade efter tid. Viss redigering kan har ägt rum, så se gärna inspelningen ovan för att få ihop sammanhanget ordentligt.
Om hur man ska hantera frågan om filtrering av visst material (ca 39min):
Det har sagts här att det här med att filtrera barnpornografi på nätet inte är en fråga om yttrande- och informationsfrihet. Men det menar jag att det är. Det är ju inte rätten att få ta del av barnpornografi som är fråga om yttrandefrihet utan tekniken att filtrera som är en fråga om yttrandefrihet och informationsfrihet. Och den frågan tycker jag är fgrundläggande och väldigt svår. Om man ska starta den här typen av lagreglerad filtrering,oavsett om det gäller barnpornografi eller vad man nu bestämmer sig för att filtrera, så måste man skapa ett fungerande regelverk.
Vi har att göra med två skyddsvärda objekt här, å ena sidan har vi barn som utsätts för övergrepp och det måste man hantera på något sätt, och å andra sidan har vi yttrandefrihet och informationsfrihet och det måste också hanteras på något sätt.
Internet är idag ett femton-tjugo år gammalt fenomen, och rätten arbetar långsamt, rättsprinciper växer fram under lång lång tid och rätten har stora svårigheter att hänga med här för att skapa fungerande apparater som motsvarar de sociala normer som finns i samhället. Och här finns ett behov av att göra saker i rätt ordning, om man nu vill skynda på rättsapparatens hantering av saken på det här området. Och då menar jag här att rätt ordning är att först skapa ett grundläggande skydd för information- och yttrandefrihet på nätet och att därefter ta tag i frågan om vilka undantag vi ska göra från det här grundläggande skyddet.
Om nätfilter är verksamma (ca 1h28min):
Det är viktigt att inte bara ställa sig frågan om det här [tillgång på barnpornografi] kommer få pedofiler att konsumera barnpornografi utan det handlar också om vad man vill bygga för normaliteter i samhället. Vad är det för något man ska stöta på utanför det som är pedofilt, alltså dem som aktivt söker. För jag tror inte att det här [nätfilter] är särskilt verksamt för praktiserande pedofiler, däremot tror jag att om man skulle låta framväxandet av barnpornografi på nätet bli en normalitet då skulle man säkerligen trigga många fler att konsumera och betala för barnpornografi vilket i slutändan skulle innebära fler övergrepp någonstans i världen där man producerar den här barnpornografin.
Så jag tycker inte att frågan är fullt så enkel. Hindrar man pedofiler från att komma åt barnpornografi genom att blockera vissa siter? Nej, det tror jag inte att man gör, men däremot kanske man hindrar att det växer fram en normalitet kring barnpornografi som bidrar till att öka konsumtionen av barnpornografi.
Om övervakning kontra integritet (ca 1h34min):
Det är någonstans där den stora diskussionen kring nätsamhället pågår idag. Kommer vi att landa i ett samhälle och ett nät där vi är tvingade att identifiera oss och kontrolleras det centralt vad vi gör nät vi är på nätet eller kommer vi ha ett öppet och fritt nät? Och för mig är det alldeles självklart att sträva efter att inte hamna i ett samhälle där vi har en centralmakt som tvingar mig att identifiera mig och allt jag gör och dessutom övervaka och kontrollera mig när jag gör det.
Men däremot tycker jag att när man har skapat ett grundläggande skydd för nätet, och för mig som användare av nätet så ska man ha möjlighet att göra undantag för det. Exempelvis tycker jag att övergrepp mot barn som används i kommersiella syften är ett sådant undantag. Där skulle jag personligen kunna ställa mig i diskussionerna på den sidan som säger att “här skulle jag vilja se ett undantag”.
Vi talade om en risk för normalisering av bilder på ung sexualitet på nätet som kan spä på någonting. Här finns det också en självklar risk för normalisering av filteranvändning och ökade förbud. Och tillåter man den här katt- och råttaleken som beskrivs här att fortgå, dvs att det blir en kapprustning mellan medborgarna och statmakten om i vilken grad man ska vara övervakad eller inte – då har vi hamnat dundersnett i samhället.
Om risker för rättssamhället (ca 1h57min):
Rättssamhället idag har en bristande förståelse för vad som händer bland unga människor som har vuxit upp och har skapat sig ett liv på nätet, med mobiltelefoner och sociala medier. Antalet frågor som uppstår för rättssamhället i förhållande till det här är oändligt många och till exempel handlar det om unga människors bildanvändning och hur man publicerar bilder på sig själv och på andra, och rätten har jättesvårt att hänga med här och skapa goda strukturer eller ett bra sätt att tolka det här för man förstår inte de sociala strukturer kring vilka människor interagerar på nätet.
Och det är klart att om man inte skapar sig verktyg för att förstå det här så kommer man med tiden att utarma acceptansen för rättssamhället, och det är oerhört allvarligt. Nu tror ju jag att barnpornografi är ett av de områden där det här problemet inte är så stort idag, för när det gäller barnpornografi så finns det en extrem social konsensus kring att det är förkastligt.
Paneldebatt om nätfilter
Som en fortsättning på den diskussion om nätfilter som blossat upp bland annat här hos oss på Cybernormer arrangeras imorgon torsdag en paneldebatt i Göteborg. Från Cybernormer deltar Måns Svensson, och vi hoppas på intressant diskussion. För dem som inte kan närvara kommer, såvitt jag förstått, debatten att webbsändas.
EU:s nya lagförslag om censur av barnpornografi på Internet
Institutionen för tillämpad IT arrangerar en debatt kring ett mycket aktuellt ämne. Debatten är öppen för allmänheten och deltar gör företrädare för internetindustrin, polisen, kriminalvården och media. Moderator är Hannes Råstam, SVT.
EU har nyligen presenterat ett lagförslag som innebär ökad censur på Internet i syfte att bekämpa barnpornografi. I Sverige filtrerar redan internetleverantörer webbsidor med barnpornografiskt material. Men var går gränsen för vad som ska censureras på nätet? Hur effektiva är egentligen dessa filter? Och vilka konsekvenser har tekniken för yttrandefriheten?
Vad innebär det för rättssäkerheten när internetleverantörer åläggs att reglera olagligt material? Och vad förväntar man sig att uppnå för resultat när filter införs på nätet – och till vilket pris?
Moderator är Hannes Råstam, flerfaldigt prisbelönt journalist, verksam vid SVT.
Panelen består av:
- Anders Persson, kriminalkommissarie vid Interpol
- Björn Sellström, kriminalinspektör vid Rikskriminalpolisen
- Hanna Harnesk, psykolog vid Skogomeanstalten
- Johanna Bäckström-Lerneby, journalist på SVT
- Måns Svensson, fil dr i rättssociologi, Lunds universitet
- Ola Lindholm, chefredaktör för Kamratposten
- Oscar Swartz, frilansjournalist
- Patrik Hiselius, jurist på TeliaSonera
- Pär Nygårds, IT&Telekomföretagen(…)
Datum: 2010-05-06
Tid: 13:00 – 15:00
Arrangör: Institutionen för tillämpad IT
Plats: IT-universitetet, Torg 2, Forskningsgången 6, Lindholmen
Uppdatering: Debatten webbsänds direkt på mms://wms.it.gu.se/medieteknik – strular länken så klistra in adressen i din media/videospelare.
Läs- och länktips
Jonas Andersson & Pelle Snickars (red.): EFTER THE PIRATE BAY
Måns Svensson and Stefan Larsson: Social Norms and Intellectual Property – Online norms and the European legal development
Paul Przemyslaw Polanski: Customary Law of the Internet (Volume 13)
Håkan Hydén, Stefan Larsson, Dennis Töllborg: FRAMTIDSBOKEN: Volym 1.0 - 'The Darling Conceptions of Your Time'
Matthias Baier, Måns Svensson: Om normer
Projektets Facebookgrupp: Gå gärna med!
