Nätfilters effektivitet och legitimitet
På förra veckans filterseminarium diskuterades frågan om nätfilter friskt. Journalisten Anders R Olsson som skrivit boken “Sökes: En teknisk lösning på ondskans problem“, förde ihop med Patrik Hiselius från Telia och Sus Andersson från SJF diskussionen framåt.
Frågan om nätfilter börjar segla upp på dagordningen, inte minst i och med EU-kommissionär Cecilia Malmströms förslag om ett samordnat europeiskt filtersystem. Tidigare har vi länkat två inlägg av nyss nämnde Anders R Olsson och ett av filterseminariets moderator Isobel Hadley-Kamptz. Diskussionen har fortsatt snurra runt på nätet, bland annat utifrån piratpartistiske europaparlamentarikern Christan Engströms blogg.
Anders R Olsson inledde seminariet med att problematisera förekomsten av nätfilter utifrån sina huvudteser. Framförallt menade han att filtrering är ett väldigt trubbigt vapen när det gäller att undanröja oönskat material från nätet. Dels är det svårt att på ett effektivt och rättssäkert vis avgränsa vad som bör och ska filtreras, och dels är det svårt att avgöra hur effektivt ett filter är. Han pekade på att man i Sverige sedan 2005 haft ett samarbete mellan Rikspolisstyrelsen och en majoritet av de svenska internetleverantörerna där man arbetar med en central lista på sidor som görs oåtkomliga för slutanvändare. När listan läckt ut har man kunna utläsa att det som spärrats varit förvånansvärt lite, och därtill inte alltid haft någon tydlig koppling till övergrepp mot barn.
Den stora stötestenen hos filterkritiker har hittills varit en oro för ändamålsglidning, alltså att annat än övergreppsmaterial skulle filtreras. Om man bortser från att listan som sådan kan ifrågasättas menar Patrik Hiselius från Telia att risken för att den nuvarande blockeringslistan utvidgas är väldigt liten. Från internetleverantörernas sida har man inget intresse av att blockera annat än övergrepp mot barn. Han menade på filterseminariet dessutom att det är att se som ett krav från internetleverantörernas sida, att man godtar ett filter som blockerar övergrepp mot barn, men inget annat.
Anders R Olsson såg det som problematiskt och menade att internetleverantörerna i och med accepterandet av ett nätfilter lämnat sin position att leverera det vi känner som internet och undrade hur man motiverar att man inskränkt den fria tillgången till nätet. Anledningen till detta är, enligt Hiselius, att det finns en sådan samsyn kring övergrepp mot barn och att detta inte är acceptabelt. Varje möjlighet att minska spridning av sådant material bör därför nyttjas på bästa sätt, och när det gäller nättillgång kan filtrering vara en väg att gå.
Sus Andersson från SJF menade visserligen att hon förstod Hiselius tankegångar, men ifrågasatte det rättssäkra i att låta en liten avdelning på RPS avgöra vad som bör vara tillåtet att ta del av på nätet. Hiselius bekräftade Anderssons oro och menade att det är just det som är internetleverantörernas största invändning. Han återkom under hela seminariet till fyra riskområden som kan vara värda att bära med sig:
- Transparens: Det saknas insyn i vad som egentligen filtreras bort. Avtalet mellan Polisen och internetleverantörerna säger att leverantörerna ska ta emot och implementera den filterlista RPS tillhandahåller utan att värdera innehållet. Internetleverantörerna har inte för avsikt att inrätta egna filtreringsavdelningar, utan ser det som en fördel att detta sköts centralt av välinsatt personal. Dock kan det vara ett bekymer att internetleverantörerna inte själva vet vad de tvingas filtrera bort.
- Ändamålsglidning: Det är viktigt att hålla fast i vad som ska få filtreras. Förre justitieminister Thomas Bodström har sagt sig vilja filtrera sidor relaterade till människohandel, den nuvarande regeringen har uttryckt att utländska spelsidor och vissa terrorrelaterade hemsidor kan vara i riskzonen. Även privata intressen, främst på upphovsrättssidan har försökt utöva påtryckning på internetleverantörerna för att få exempelvis fildelningssidor bortfiltrerade.
- Rättssäkerhet: Det finns idag ingen formell väg att överklaga om man upptäcker att ens sida felaktigt hamnat i det nätfilter som nu är aktivt. Det är därför svårt att hävda sin oskuld om man hamnat i filtret av misstag. Det är ett problem när filtreringen hanterar sådant som annars ses som viktigt, fri kommunikation och yttrandefrihet i praktiken.
- Effektivitet: Det är svårt att veta hur effektivt nätfiltret är. Polisen brukar uppge siffror som menar att filtret idag fångar upp 50000 träffar om dagen. Dessa siffror ställer sig Hiselius tveksam till, då det i varje fall från Telias sida inte finns någon sådan statistik att tillgå.
Hiselius berättade dessutom om att Telia rapporterar omkring 6000 sidor med möjligt övergreppsmaterial till polisen varje dag. Det finns alltså anledning att diskutera eventuella lösningar på problemet. Det stora problemet anser han är att det saknas insyn, utvärdering och forskning kring nätfiltrens effektivitet. Det torde också vara det spår vi på Cybernormer ansluter oss till.
Vad man än tycker om nätfilter är det ett problem att det saknas insyn i hur arbetet ser ut. Vissa punkter borde därför redas ut innan man börjar skrika varg och alarmisera kring nätfiltreringen.
Arbetet med filterlistorna borde genomlysas. Det är viktigt att den grupp som arbetar med urvalet som filterlistorna baseras på också arbetar transparent. Dels för att säkerställa att det som filtreras bort också överensstämmer med det som enligt lag (och eventuellt social samsyn?) betraktas som övergrepp. Dels också för att avväpna diskussionen om ändamålsglidning. Det talades vid seminariet mycket om tredjepartsinsyn, och även om det inte är någon garanti för varken det ena eller andra så kan det vara ett steg på vägen.
Om filtret ska betraktas som verkningsfullt, och därigenom kanske legitimt, så bör det finnas mätbara resultat av hur tillgången på övergreppsmaterial förändras. Minskar antalet träffar eller rapporterbara sidor kan man anta att nätfilter är effektivt vad gäller att hantera oönskat material. Det finns idag inga säkerställda offentliga siffror på hur väl filtret slår ut. Polisen rör sig med siffror som internetleverantörerna inte vill kännas vid, och de å sin sida har statistik som inte heller granskats eller åskådliggjorts på något sätt.
Om filtret ska betraktas som ett effektivt verktyg i kampen mot övergrepp mot barn så bör det också finnas mätbara resultat vad gäller just detta. Man kan hoppas på att det går att se ett samband mellan nätfiltrering och statistik vad gäller övergrepp mot barn. Det torde vara så att det ensamt mest giltiga skälet för en aktiv (och utökad?) nätfiltrering också är att man kan rädda barn undan övergrepp och lidande. Utan sådan information blir diskussionen svår.
Diskussionen fortsätter på många håll, bland annat i en paneldebatt i Göteborg den 6 maj. Där deltar Måns Svensson från Cybernormer tillsammans med bland andra nätdebattören Oscar Swartz och Björn Sellström från Rikskriminalpolisen. Vi välkomnar även diskussion och debatt här i bloggen. Missa inte heller diskussionen som förs på Cecilia Malmströms egen blogg, den är väl värd att följa.
Kommentarer
8 kommentarer to “Nätfilters effektivitet och legitimitet”
Lämna gärna en kommentar!
Läs- och länktips
Jonas Andersson & Pelle Snickars (red.): EFTER THE PIRATE BAY
Måns Svensson and Stefan Larsson: Social Norms and Intellectual Property – Online norms and the European legal development
Paul Przemyslaw Polanski: Customary Law of the Internet (Volume 13)
Håkan Hydén, Stefan Larsson, Dennis Töllborg: FRAMTIDSBOKEN: Volym 1.0 - 'The Darling Conceptions of Your Time'
Matthias Baier, Måns Svensson: Om normer
Projektets Facebookgrupp: Gå gärna med!
Nätfilters effektivitet och legitimitet, kort från #filtersem: http://cybernormer.se/2010/04/27/natfilters-effektivitet-och-legitimitet/
Jag är medveten om att det råder viss begreppsförvirring i posten, och hoppas att jag kan få lite hjälp. I diskussionen används ofta “barnpornografi”, men det är kanske inte den mest optimala beskrivningen av det som filtreras. Det rör sig snarare om bilder som visar övergrepp mot barn. Det är dock ett begrepp som inte är helt smidigt att hantera, varför det i texten kan bli lite klumpigt här och då.
Om tips finns på vilka begrepp man kan och bör använda så tar jag gärna emot dem.
Rekommenderad läsning utifrån #filtersem @cybernormer http://bit.ly/bNXKIM
Jag ställer mig undrande till dessa 50000 träffar om dagen på spärrfiltret som polisen talar om.. Det är helt enkelt inte möjligt. Ponera att 5000 pedofiler om dagen försöker besöka 10 sajter. Ok. Dessa är då spärrade. Då skulle de försöka med 10 nya nästa dag .. Och nästa dag.. Och nästa dag.. Var skulle de få dessa tio nya adresser varje dag ifrån? Det hela är orimligt. Eller är det något jag inte förstår?
[...] kontrollerar inte innehållet i filtret, utan tar det i sin helhet från Rikspolisstyrelsen. Det saknas faktiskt helt insyn från någon tredje part i vad som filtreras och varför. Det innebär en rad [...]
Text om den internationella situationen (väst-).
“Do web filters hinder free speech?”
[...] en fortsättning på den diskussion om nätfilter som blossat upp bland annat här hos oss på Cybernormer arrangeras imorgon torsdag en paneldebatt [...]
[...] resonemang kring det här med nätfilter är lätthittad här på Cybernormer. Det är något vi skrivit en hel del om, förhoppningsvis finns det något som kan stimulera till diskussion. Spara och/eller dela med [...]