Comments on: Riskerar nätaktivismen att förrättsligas?

By: Marcin de Kaminski

Marcin de Kaminski — Mon, 28 Mar 2011 13:44:00 +0000

Jättekort instick: Missa inte inbjudan till RÄS-studenter på http://cybernormer.se/2011/03/18/pausmusik-och-efterlysning-av-ras-studenter/

By: pan

pan — Sun, 27 Mar 2011 09:54:22 +0000

Att rätten idag på olika sätt även flyttats ut och finns på Internet skapar förutsättningar både för ingripanden eller kontroll. Facebook är ett verktyg som används även av polisen. I och med att rätten finns tillgänglig både som information, kommunikation och även i form av möjligheter till att göra en polisanmälan över Internet, kan rätten ses som närvarande. Bedrägerier, hot, kränkning, förtal etc över Internet har blivit en del av samhällets vardag och därmed vår vardag. Det finns ingen garanti för att inte du eller jag inte drabbas. Med den kanske största kraft som nätaktivismen står för handlar om att skriva om och informera eller sälja uppfattningar, produkter, tjänster mm. Det handlar definitivt om att påverka strukturer i samhället, i en del fall genom en långsiktig påverkan – som till sist förändrar normer. Steget därifrån till att även i politiska ställningstaganden påverkas att ta olika former av populistiska beslut. Internet aktivism är inte en ensidig eller begränsad företeelse. Obemärkt eller tydligt bryter den igenom de flesta strukturers väggar och sakta med säkert påverkar för sitt ändamål. Den som har Internet makt – har också möjlighet att påverka att förändra. Anonymitet i denna form av underliggande påverkan kan i många fall hållas anonym, för att när påverkan slår ut i blom låta anonymiteten få ett namn och därmed skörda frukten. Det som gör det svårt att slå tillbaka mot källan är att denna är både anonym och kan även vara globalt baserad. Jag menar att i ett negativt och makthotfullt scenario blir nätaktivismen förrättsligad.

By: Stefan Larsson

Stefan Larsson — Sun, 20 Mar 2011 20:10:58 +0000

Tack, Marcin! underbart med lite insatta kommentarer kring grupperingar som inte är så lätta att kartlägga (det ligger ju så att säga i sakens natur).

By: dl

dl — Thu, 17 Mar 2011 11:07:03 +0000

En social rörelse torde ha sitt ursprung i en genuin uppfattning att en förändring är nödvändig. En sådan visionär utgångspunkt fungerar som tändvätska för engagemanget. För att nå framgång måste kanske det utopiska modifieras, frågeställningen förrättsligas och därmed förlorar frågan den initiala sprängkraft den fria fantasin erbjuder. Är det verkligen så att legalstrategier lägger en hämsko på det kreativa, går det att förändra lagstiftning på annat sätt? Oavsett var den sociala rörelsen manifisterar sig är grundfrågan den samma: skymmer teknikaliteter den egentliga frågan? Enligt mitt förmenande kommer den armada av utbildade rättssociologer borga för att denna balansgång i framtiden utförs med bravur.

By: Petra O.

Petra O. — Wed, 16 Mar 2011 19:31:17 +0000

Kommentar till CS den 28 mars, 2010, kl. 09:16
Visst har internet gett nya möjligheter och rätten kan förflyttas till att allt fler människor engageras. Fler människor kan kan deltaga och samtidigt vara anonyma och ger ett exempel som Facebook. I det sociala nätverket, kan man i olika grupper, visa sitt stöd och ta ställning i olika frågor och uttrycka alla möjliga åsikter till skillnad mot förr då det var mindre anonymt med handskrivna listor. Du anser att det ger makt och förflyttande av makt, då man når fler och människor får större information om rätten.
Den sociala rörelse, som Facebook är, ger i och för sig människor möjlighet att lättare och i större kollektiv ställa krav på de som innehar makt men jag menar också att man samtidigt ger bort en viss makt. Makt i form av information. Informationen kan bli en betydelsefull resurs i den sociala relationen med en arbetsgivare. Med informationens hjälp ges makt till en arbetsgivare som då vinner fördelar och kan utnyttja informationen, ur en arbetsrättslig synvinkel, genom tex. uppsägning av en tjänst pga bristande lojalitet mot sin egen arbetsgivare. Maktperspektivet borde oftare ses och tänkas över två gånger eftersom makten i detta fall snabbt kan förflyttas. Så visst kan nätaktivism och aktivister förrättsligas men också ge mer makt till makthavare och rätt gentemot en enskild individ då det blivit en ny norm hos många arbetsgivare att “kolla av” Facebook innan en nyrekrytering eller för att hålla koll på redan anställda.

By: GC

GC — Wed, 16 Mar 2011 15:55:38 +0000

Problemet ligger väl ändå inte att aktivism av olika slag har bytt arena, från torg och namninsamlingar till Facebook och twitter. Problemet handlar väl snarare om att budskapet inom aktivismen inte når fram till makthavare och lagstiftare. Genom Internet ges många fler människor möjlighet att aktivera sig, oavsett socialt nätverk eller geografisk plats. Är du boende i Norrland kan du ändå engagera dig i frågor som rör skåne – om du bara vill! Problemet som jag ser det är att nätaktivismen kan anses som oseriös, då det är att bara klicka ”gilla” på Facebook. Hur skulle det gått i anti-apartheidrörelsen om facebook funnits på den tiden? Förmodligen hade det inte hänt vidare mycket, då aktivister verkligen var engagerade på den tiden. Internet är bra för att nå ut till den breda massan om ett budskap, dock kan förmodligen inte nätaktivismen uträtta samma stordåd som aktivismen förr. Problemet ligger till viss del hos lagstiftare, då jag i viss mån tycker att de bär ett visst ansvar för att se vad folket tycker. Dock är nog ett problem aktivisterna själva, då de inte verkar förstå bakomliggande mekanismer till varför viss aktivism fungerar och inte. Aktivister kan inte bara skylla ifrån sig på att ”makthavare” inte gör något eller bryr sig. Aktivisterna bär ett lika stort ansvar för att lyckas lyfta frågor så att det blir aktuellt att undersöka för lagstiftarna.

By: Marcin de Kaminski

Marcin de Kaminski — Tue, 15 Mar 2011 11:53:47 +0000

SH, Stefan: Nu hoppar jag inte lite här som gubben i lådan. HBGary-hacket är sjukt intressant och det är lite konstigt att det inte nått nyheterna i Sverige. Innehållet i läckorna som uppstått efter hacket är i sig väldigt intressanta och innehåller mycket som man borde försöka få en överblick över och ha någon form av koll på. Samtidigt tycker jag att hacket som sådant också pekar på en väldigt intressant aspekt av Anonymous och dess organisering.

Anonymous som rörelse (inte i gruppslig bemärkelse, utan i rörlig bemärkelse) är väldigt svårgreppbar. Jag har varit bekant med en del anon-kluster i några år nu, och i gruppen började vi i Cybernormer diskutera det här i samband med Wikileaks/DDOS-rabaldret i december som vi skrivit lite om här och dessutom pratat om i press emellanåt. Anon finns i ordets egentliga bemärkelse inte. Samtidigt som agerar Anon som någon form av fluffig enhet emellanåt.

Mest verkar det synas när Anon är hotat, som man nu upplevde när man från HBGary’s håll gick ut och förklarade att man skulle outa (i anon-termer face/name-fagga) folk man stalkat upp information om (doxxat). Plötsligt möttes man av en samlad och ordnad hackattack. Sjukt spännande.

När jag började kika på Anon var det rätt uppenbart att det var väldigt många olika grupper som kallade sig Anon, men att lojaliteten fanns i de enskilda cellerna som höll till på olika chan-siter. 4chan stod i krig med 777chan och 420chan och så tävlade man i att antingen sabba för varandra eller hitta på allt tokigare tokigheter på Internet. Nu verkar det som att den identitet man ändå kanske kan knyta till Anonymous vilar på en rätt stabil grund av informationsfrihet och radikalism. Man jobbar inte längre bara för lulz, utan också för mer långsiktigt srs bsns.

Lite kort instick så här, jag råkade bara snubbla över den här spännande kommentarstråden.

By: IF

IF — Sun, 13 Mar 2011 12:00:39 +0000

Det är ju intressant att nätaktivismens uttryck visar på så stora skillnader att se på detta fenomen. Min inställning är att nätaktivismen bör vara ett verktyg för beslutsfattare att använda vid tillskapande av nya rättsordningar och att det är en fördel för det demokratiska rättssamhället om beslutsfattare drar nytta av nätaktivism. Teubner lanserade den reflexiva rätten, där han menar att rättssystemet har utvecklats från en tidigare formalisering av rättsfrågorna till en mer proceduraliserad syn på rättsordningen. Genom att beslutsfattare tvingas att reflektera över strukturer och samhällsnormer, medför det med nödvändighet att rätten utvecklas i takt med samhället självt. Nätaktivism kan vara en viktig del av detta. Den reflexiva rätten speglar normer och moraliska aspekter i vårt samhälle, och möter upp mot samhälleliga funktioner. Därför kan detta bli ett nytt sätt att se på rätten, som givetvis hänger samman med den politiska utvecklingen. Min åsikt är i vart fall klar – dra nytta av nätaktivism och låt den gärna bli förrättsligad i den meningen att den på detta vis utgör ett verktyg för att förbättra vårt demokratiska rättssamhälle, som nu utvecklas ständigt och allt snabbare. Beslutsfattarna ansvarar för en balans mellan stabilitet och utveckling, och det är medborgarna som påverkar vilka beslutsfattare vi ska ha.

By: Stefan Larsson

Stefan Larsson — Sun, 13 Mar 2011 09:30:01 +0000

@SH. Intressant story, den hade jag inte hört. Visar på styrkan i verktygen, för de som kan använda dom. Och, även om hackande aktivistgrupper ibland kan se ut som lösa kanoner, så finns det ju även inte så militanta men likväl nätaktivistiska grupper som helt öppen driver en politisk linje och manar till diskussion och reflektion. Och det är ju absolut inget konstigt med det, ville bara nyansera lite. Samtidigt är det väl något kittlande med att regeringar och storföretag och vemsomhelst får svårare med att gömma obekväma grejer dom gjort, som en följd av läck-gruppers grävande jobb. Och jag förstår din granskningspoäng, helt klart.

By: SH

SH — Sat, 12 Mar 2011 20:27:00 +0000

Jag hoppas att den inte kommer att förrättsligas. Som jag ser det, skulle vi förlora en gransknings möjlighet, ett extra perspektiv på händelser i samhället. Det är engagerade människor som är nätaktivister, kanske inte alltid engagerade för saker som just jag skulle föredra. Men jag tycker att det priset ska vi betala för den extra granskning av samhället som dessa grupper utför för samhället själva kommer att ligga ett steg efter.
Jag tänker på HBGary´s network, en nätsäkerhetsfirma som skulle infiltrera Anonymous som är en ofinansierad och löst organiserad nätaktivistgrupp. Det stora och ekonomiskt starka företaget var så självsäkra att VD:n lät sig intervjuas av Financial Times just om att de skulle infiltrera Anonymous ledning för att avslöja deras identiteter och troligen då också dra nytta kommersiellt av att kunna visa eller bevisa nätaktivisternas aktiviteter – för att själva kunna sälja ytterligare dataprogram. Varpå Anonymous slår tillbaka genom att publicera 71 tusen av HBGarys´s företags email, de kommer över källkoder till säkerhetsrelaterade program, tömmer VD:ns Ipad m.m.
Genom Anonymous aktion fick omvärlden upp ögon för att HBGary ´s verksamhet innehöll lite annat än vad de anger på sin hemsida. De sålde rootkits, keyloggers för stora pengar specialanpassade till kundens behov, de planerade en aktion mot Wikileaks genom att ge sig på deras supporters som t.ex. journalisten Glenn Green genom smutskastning – falska facebookanvändare osv. för att få honom att rädda sin karriär genom att lägga ner sitt stöd för Wikileaks.