Riskerar nätaktivismen att förrättsligas?
Håkan Gustavsson och Stellan Vinthagen höll ett spännande seminarium (Rättssociologiska enheten vid Lunds universitet 8/2-2010) med stor relevans för projektet Cybernormer på temat Rättslig mobilisering och sociala rörelser. Gustavsson och Vinthagen har nyligen fått finansiering från Vetenskapsrådet för att bedriva forskning på området. Gustavsson har sin hemvist inom juridiken och Vinthagen är sociolog och deras projekt är tydligt rättssociologiskt.
Presentationen rörde visserligen inte specifikt sociala rörelser på nätet – men de berörde många frågor som har att göra med sociala rörelsers möjligheter att påverka rätten. Samt frågor om hur engagemang i rättsliga frågor med tiden tenderar att påverka de sociala rörelserna mot ett slags förrättsligande. Teman som är av största intresse för oss som sysslar med att försöka förstå sociala och rättsliga normer i förhållande till internet.
Att förstå normbildningsprocesser på nätet och deras förhållande till rätten är dels en fråga om att förstå de sociala processer som uppstår i det att människor umgås, kommunicerar och interagerar på internet. Det vill säga att se nätet som en av alla de arenor där människor möts, socialiserar och genererar gemensamma förhållningssätt och förväntningar.
Men det är också en fråga om att förstå det som på engelska brukar kallas för Internet activism – grupperingar och strömningar på nätet som arbetar aktivt med att åstadkomma förändringar av samhället och rätten. Internet activism handlar således om att uttnyttja de kraftfulla verktyg för kommunikation och informationshantering som nätet erbjuder i syfte att påverka strukturer i samhället. Inte sällan handlar det om olika försök att påverka politik, lagstiftning och maktutövning.
I Sverige har begreppet nätaktivism ofta använts för att beskriva Internet activism som syftar till att påverka politik, lagstiftning och maktutövning rörande internet. Internet activism som syftar till att påverka andra strukturer i samhället än de som enbart rör internet har inte refererats till som nätaktivism i samma usträckning (men det finns undantag – exempelvis då aktioner på nätet som syftat till att stödja människorättsaktivister i Iran har fått epitetet nätaktivism).
Ett annat utmärkande drag hos de fenomen/rörelser som i Sveriga har beskrivits som nätaktivism är att de i hög utsträckning anammar vad Gustavsson och Vinthagen kallar för legalstrategier. Det innebär att man lägger stor kraft på att agera i förhållande till rätten och lagstiftningen. Det kanske tydligaste exemplet är det motstånd som växte fram på nätet mot den så kallade FRA-lagen. I övrigt har det framförallt handlat om ett engagemang i lagstiftningsprocesser på en EU-nivå med relevans för internet.
I sammanhanget kan nämnas The European Community Directive on Copyright in the Information Society (INFOSOC, Directive 2001/29/EC), The Intellectual Property Rights Enforcement Directive (IPRED, Directive 2004/48/EG), The Data Retention Directive (Directive 2006/24/EC), och nu senast det paket av direktiv som refereras till som The European Telecoms Reform Package (telekompaketet). Engagemanget har rört dels EU-direktiven som sådana, men också implementeringen av direktiven genom svensk lagstiftning.
Gustavsson och Vinthagen pekade på fem legalstrategier som används av sociala rörelser i allmänhet:
1. Upprätthålla existerande rätt eller kompensera dess bristande tillämpning, genom rörelseverksamhet som praktiskt påverkar eller underlättar rättsutövningen.
2. Reformera rätten genom att försöka övertyga eller påverka berörda aktörer eller allmänhet, eller genom att påverka existerande rättsliga institutioner.
3. Skapa ny rätt (som inte fanns tidigare) genom att ta över rättsutövningen på ett område (rättsbildning).
4. Utmana existerande rättsordningar, normregler, lag eller dess tillämpning genom att hävda en tolkning eller annan/högre rätts giltighet.
5. Underminera existerande rätt genom att göra motstånd och undergräva de maktrelationer som upprätthåller rätten.
Det krävs inte allt för mycket ansträngning för att se att svenska nätaktivister har begagnat sig av samtliga de fem legalstrategier som Gustavsson och Vinthagen menar är de centrala. Man har dessutom gjort det med en betydande grad av framgång.
En intressant och kanske viktig fråga i sammanhaget är om nätaktivismen i likhet med många andra sociala rörelser kommer att förrättsligas i den mening som Gustavsson och Vinthagen (med hänvisning till Brännströms avhandling Förrättsligande) beskriver:
Förrättsligande kan […] beteckna en utveckling genom vilken ett rättsligt handlingsmotiv får företräde framför ett annat – till exempel kulturellt, moraliskt, politiskt eller ekonomiskt – eller genom vilken en rättslig beskrivning av en situation får företräde framför andra sätt att beskriva situationen.
Med andra ord handlar det om att sociala rörelser i det att de anammar legalstrategier tenderar att låta de rättsliga frågorna bli överordnade i förhållande till konfliktens politiska (och egentliga) sidor. Om man vill formulera det i klartext kan man ställa sig frågan om nätaktivismen i det att nätaktivismen rör sig så frekvent på en rättslig nivå riskerar att förrättsligas och därmed underordnar sig rättsliga frågeställningar och rättsligt språk på bekostnad av friare visioner.
Jag har inget självklart svar på de här frågorna – men jag kommer att med stort intresse följa Gustavssons och Vinthagens forskningsprojekt. Bland annat genom den forskningsblogg som de står i begrepp att dra igång.
Kommentarer
34 kommentarer to “Riskerar nätaktivismen att förrättsligas?”
Lämna gärna en kommentar!
Cybernorms.net- Conference on norms in April 6 February 2012There is a conference coming up 24-25 April at Lund University in Sweden. If you are academically into norms from any perspective, you should probably check it out. The name of the conference is The Normative Anatomy of Society. Relations Between Norms and Law in the 21st Century and it deals with “to promote an […]
- Cybernorms featuring Roger Cotterrell 15 January 2012Cybernorms.net at Lund University proudly presents a series of lectures on Sociology of Law hosted on iTunesU. The series display interviews with some of the worlds most prominent scholars in the field today. Håkan Hydén, professor at the sociology of law department, Lund university, has traveled around Europe in this first season, talking to famous sociolog […]
- Hungarian conference on Human rights v. Copyright in Feb 2012 10 December 2011We have during the last few years heard arguments for treating internet access with a rights-based approach, and we have seen national legislative examples of it (i.e. Finland, Costa Rica). That the internet and access to it, means so much for so many in terms of how we lead our lives, education, information, banking etc, […]
- Copyright and metaphors 5 November 2011Don’t miss the TorrentFreak article on my PhD thesis Metaphors and Norms – Understanding copyright law in a digital society (download thesis here [pdf]). TorrentFreak writes: When talking about piracy the entertainment industry and politicians often use the term “theft.” This is a huge problem according to the Swedish sociologist of law Stefan Larsson. In [. […]
- Cybernorms featuring Reza Banakar 4 November 2011Cybernorms.net at Lund University proudly presents a series of lectures on Sociology of Law hosted on iTunesU. The series display interviews with some of the worlds most prominent scholars in the field today. Håkan Hydén, professor at the sociology of law department, Lund university, has traveled around Europe in this first season, talking to famous sociolog […]
- Conference on norms in April 6 February 2012
Riskerar nätaktivismen att förrättsligas? http://cybernormer.se/2010/02/16/riskerar-nataktivismen-att-forrattsligas/
RT: @cybernormer Riskerar nätaktivismen att förrättsligas? http://cybernormer.se/2010/02/16/riskerar-nataktivismen-att-forrattsligas/
RT @telecomix: RT: @cybernormer Riskerar nätaktivismen att förrättsligas? http://cybernormer.se/2010/02/16/riskerar-nataktivismen-att-forrattsligas/
Tips! RT: @cybernormer Riskerar nätaktivismen att förrättsligas? http://cybernormer.se/2010/02/16/riskerar-nataktivismen-att-forrattsligas/
RT @cybernormer Riskerar nätaktivismen att förrättsligas? http://cybernormer.se/2010/02/16/riskerar-nataktivismen-att-forrattsligas/
Bra Måns! Inte bara för att jag missade seminariet och behövde lite input om det, men också för att det är så relevant för det senaste två årens trend i nätaktivismens och “fraktalpolitikens” framfart. Att måla upp möjliga generella förhållningssätt a la Gustavsson och Vinthagen att kontrastera trenden mot är bara till hjälp.
De fem legalstrategierna följer i viss mån en tilltagande skala av rättslig skepsis, eller kanske snarare tilltagande skala av hur mycket som saknas i gällande rätt. Dvs, ju mer som saknas, desto mer egen aktivitet, desto mer kontraåtgärder. “Saknas” skall här inte ses i relation till enbart att “fylla i” utan snarare att den största saknade utgör en inställningen där rätten är direkt felaktig och behöver “undermineras”.
Vad jag kan notera är att Gustafsson och Vinthagen, i din redogörelse, trots allt tycks behålla fokus vid rätten i alla alternativ. Det finns med andra ord inget inslag av det som kunde vara den största extremen, dvs att helt ignorera rätten, i syfte att skapa egen rätt, helt parallellt till sådan som redan finns. Dvs att gå ett steg vidare från att underminera rådande ordning, ignorera den i syfte att inte tillskriva den värdet ens att behöva undermineras. Förstår du steget? Borde inte det vara den yttersta extremen?
Här kunde man då kanske göra den bryggan till Castells projektidentitet så starkt som du har tolkat den
http://cybernormer.se/2009/05/06/telekompaketet-och-natkulturernas-identitet/
medan jag har tolkat den lite mindre krävande
http://cybernormer.se/2009/10/21/dags-att-hala-flaggan-och-hissa-%E2%80%A6vada-om-att-ga-fran-motstandets-estetik-till-skapandet-och-nybyggandets/
Jag håller med dig helt om att man kan se det här i skenet av Castells – jag ser legalstrategierna som ett byggande av en motståndsidentitet. Gustavsson och Vinthagens resonemang kring förrättsligandet ger en fördjupad insikt i de mekanismer som förklarar hur motståndsidentiteten leder till ett bevarande av rådande paradigm (om man vill vara högtidlig…). Medan projektidentiteten bryter sig loss och skapar egna förklaringsramar.
Men – och det här är nog viktigt – utvecklandet av projektidentiteten kräver en grad av frihet. Legalstrategierna är en naturlig väg i det här läget om man vill bevara tillräcklig frihet för att kunna utveckla projektidentiteten.
Jag undrar om man inte dessutom kan hitta ytterligare en kategori i den andra ändan av den tilltagande skalan av skepsis som du beskriver. Det skulle i så fall vara “deltagande” eller något i den stilen – rent inomparlamentariska aktioner.
Hej, vill bara säga att jag håller med er båda, Stefan och Måns, det finns utrymme för att tänka sig att de strategier som rörelser använder innehåller även Ignorerande och Deltagande. Låter spontant helt korrekt. Skall fundera över det och tror att empiriska undersökningar kommer att ge er rätt. Tack för kommentarerna!
Mvh
Stellan
Jag anser att det här är ett klockrent exempel på hur det skett en växelverkan mellan samhället och rätten. Rätten inför något exempelvis FRA lagen för att förbättra möjligheterna till att få fast organiserad brottslighet. Samhället reagerar med mot kampanjer då de känner att dess personliga integritet blir krängt av detta förslag och vissa börjar då med sina nätkampanjer för att i sin tur kunna påverka både människor och rätten.
Ska man se det från ett makt perspektiv då kanske det är värt att nämna hur mycket makt har egentligen dessa nätaktivister över vad som sker offline. Är nätaktiviteterna farligt för demokratin eller är uppmärksamheten riktat mot dem bara en form av moralpanik?
Personligen anser jag att mycket av sådana här kampanjer skulle lätt kunna undvikas om kommunikationen mellan politiker, rätten och samhället fungerade bättre.
Med Internets intågande och rasande utveckling sker mycket och det sker snabbt. Om man bara tittar på de olika grupperingar som bildas på exempelvis Facebook. Där kan man gå med om det så handlar om att nöjen eller allvar i form av protester mot något. Du kan hitta vänner från förr och nu, gå med i gruppen som protesterar mot… Detta ger oanade möjligheter för alla sorters människor att vara delaktiga i något via internet som man kanske aldrig tidigare vågat ta del av. I bloggen tas upp man vill förstå de sociala processer som uppstår i och med att människor umgås och kommunicerar med varandra på nätet. Detta skapar gemensamma förhållningssätt och förväntningar. Detta ”anonyma” sätt att umgås gör dock att man kan möta fler människor och dessutom kan skapa grupper som motstånd till eller medgörare av något. De rättsliga aspekterna när det gäller påverkan av rätten eller olika aktörer är intressant, oavsett om det sedan är för befintlig rätt eller nyskapande av. En av dessa motstånd som varit är just för IPRED-lagen och det skapade stora motståndsgrupper i olika forum. Om jag inte minns fel så var det just på Facebook som motståndsgruppen mot lagen växte enormt. Det är ett exempel på motstånd eller internetaktivism. Jag tror att vi i framtiden kommer att få se mer av detta, både på gott och ont. Vi ska inte bara ta emot nya förslag om lagar. Provokationen i sig har ett värde då vi protesterar och gör motstånd. Om inte annat kan det ge våra lagstiftare en aning om hur väl lagen landar hos medborgarna.
Att det blivit så stort med just nätaktivism förvånar inte särkilt mycket. Internet ger ju oändlig möjligheter att integreras med andra människor över hela världen, att diskutera intressefrågor, ta del av andras åsikter, skapa grupper där man finner gemenskap etc. Effekten av att uttnyttja internet är betydligt större och effektivare än om man ska försöka möta människor med sina frågor, åsikter och diskussioner “ansikte mot ansikte” på stadens gator etc.
Via nätaktivismen får vår regering en inblick i vilka frågor som till stor del berör folket, vilka frågor som känns viktiga och vilka åsikterna är, vilket man kan försöka uttnyttja till något positivt. Hur stor risken/chansen är att de grupperingar som bildas och dess åsikter och intressefrågor skulle förrättsligas är svårt att säga. En del frågor kommer säkert kännas mer relevanta än andra att kunna riskera/få chansen att förrättsligas, med positiva eller negativa effekter till följd återstår att se.
Precis som Johanna K säger så kan man ju se internetaktivismen som ett uttryck för att det finns frågor som en växande grupp i samhället ser som viktiga, dock ännu utan att de har “förrättsligats” eller funnit något mer formaliserat uttryck. Och man kan väl tänka sig en längre växelverkan över tid mellan det formaliserade samhällsuttrycken, som lagar, och de sociala normer som ibland lite mer spontant och följsamt snabbt formas efter ändrade förutsättningar i samhället. Här kan man läsa in Internet i ett nutidsperspektiv, men även sociala rättigheter och arbetsrätt i ett hundraårigt perspektiv, som Håkan Hydén tagit upp på olika ställen och som jag och Håkan skriver i ett kapitel som kommer i tryck så småningom i år:
Nätet som social rörelse har ju oändliga möjligheter. Via olika mötetsplatser, med olika grupperingar är det inte svårt att förstå att olika frågor som är intressanta för de olika grupperna diskuteras, ventileras och på så sätt påverkas samhället. I alla tider har det funnit rörelser för att påverka för eller emot något. Nu när nätet har en så stor utbredning i vårt samhälle – så sker påverkan mycket snabbare och fler har också möjlighet att vara med. När det gäller rätten och sociala normer så ingår ju denna i det samhälle vi lever i, vilket gör att olika grupper försöker påverka för att uppnå gruppens syfte.
Man kan självklart fråga sig om nätaktivismen är farlig för demokrati, rätten och makten etc? Både ja och nej – ja att inte våra företrädare för demokrati, rätt inte läser eller har tillgång till det skrivna ordet på nätet. Alltså inte känner till de sociala rörelserna som finns ute i samhället , utan sitter i sin egen lilla bubbla. Nej om de lär sig använda nätet som informationbildande för att veta vad som händer och följer debatten, alltså vara en del av det sociala samhället ute på nätet.
Jag delar Johanna K:s uppfattning att Internet ger oändliga möjligheter att kommunicera, knyta samman och påverka i olika riktningar. Mediet ger också människor som annars inte hade uttryckt sin åsikt nya möjligheter, såväl anonymt som i egen person. Däremot tror jag inte att vi kommer få se förrättsligande av samhällsfrågor både privata och allmänna i någon större utsträckning. Anledningen tror jag är att man får svårt att hitta budskapets direkta avsändare, samtidigt som innehållet på Internet förändras oerhört snabbt och det blir näst intill omöjligt att förrättsliga något som finns ena dagen och är bortplockat dagen efter.
I inlägget skriver man att nätaktivism inte sällan handlar om olika försök att påverka politik, lagstiftning och maktutövning. Min uppfattning är att detta borde klassas som vilket budskap som helst oavsett vilket medium man använder. Sverige har ju en stark yttrandefrihet som vi gång på gång försvarar, varför kampanjer med syfte att påverka borde värderas som vilket medium som helst både ur rättslig och ur etisk synvinkel. Våra politiska partier använder även dom Internet i allt större utsträckning för att få ut sitt budskap. Det som gör det till en större utmaning är att människor har en tendens att kliva in och ur cybervärlden. Dvs. man använder en viss typ av normer på nätet och en annan i sitt vardagliga liv. Därför blir det som politiker och samhällsmedborgare svårt att få en bild av vilka normer och uppfattningar som faktiskt är aktuella just nu. Detta tillsammans med Internets snabba förändringstakt gör det till en svår uppgift att lösa.
Med internet ges helt nya möjligheter att enas kring frågor och påverka den allmänna opinionen. Rätten kan på så sätt bli allt fler människors angelägenhet på ett helt nytt sätt. De diskussioner som tidigare enbart skett kring i lunchrummet kan nu flyttas ut och påverka andra. Det handlar också om delaktighet och nu med nätet kan allt fler människor deltaga och samtidigt vara anonyma vilket jag tror är något som många tycker om. Som någon tidigare nämnt är facebook ett bra exempel på hur aktiviteter på nätet kan påverka även utanför webben. Man går med och visar sitt stöd och grupper i ett socialt nätverk ersätter då de handskrivna protestlistorna som tidigare var ett sätt att påverka. Fler får möjlighet att vara med och tycka till och utrycka sina åsikter. Det handlar också om makt och förflyttandet av makt. Förut var makten att förändra rätten begränsad till den egna korridoren, ungdomsförbund och andra organisationer som samlades för att påverka. De som styr tror jag ska vara beredda att lyssna mer på vad som händer på internet för det är där åsikter uttrycks och grupper enas om frågor. Nätet är ett ställe där många kan uttrycka sin åsikt och få mer information om rätten.
Jag instämmer i vad som sagts tidigare som Internets potential som arena för sociala rörelser av olika slag.
Internetaktivismens styrka är dess tillgänglighet. För det första saknar Internet gränser, det spelar ingen roll var i landet eller världen du bor. Det är många som har åsikter men inte tillräckligt med tid, ork eller motivation att engagera sig politiskt. Att gå med i en Facebook grupp eller liknande är ett enkelt och snabbt sätt att göra ett ställningstagande i en viss fråga. Även om internetaktivisen har potential är det också av vikt att komma ihåg att det inte är alla som har möjlighet att påverka. Sverige ligger visserligen i framkant i världen vad det gäller andelen av befolkningen som har tillgång till Internet men man ska dock inte förringa de som inte har det. Ålderstrukturen på de som engagerar sig på nätet är också intressant att titta närmare på.
Själv har jag svårt att se hur internetaktivismen direkt skulle kunna påverka lagstiftningen. Däremot kan jag se potentialen att grupper på internet mycket väl kan påverka sociala normer. Och som vi vet sker det en växelverkan mellan samhälleliga normer och rätten över tid.
Det vore intressant att se vad som skulle hända om Riksdag och Regering skulle ge medborgarna möjlighet att lämna sina åsikter och kommentarer till exempelvis ett lagförslag på ett enkelt och smidigt sätt på Internet. Framförallt när det gäller kontroversiella lagförslag som nu senast med både ipred och den så kallade ”FRA-lagen”. Undrar om resultatet skulle vara en rätt som har större legitimitet och förankring hos medborgarna?
Intressant frågeställning, gällande risken om nätaktivismen kommer att förrättsligas. Nätaktivismen kanske kan se en möjlighet, men att nå dit är nog svårare för dem. Gustavsson och Vinthagen nämner fem olika legalstrategier som utövas av människor. För att peka på punkt 4 citat “Utmana existerande rättsordningar, normregler, lag eller dess tillämpning genom att hävda en tolkning eller annan/högre rätts giltighet.” har vi sett tydliga sociala rörelser där de använder olika forum för att påverka allmänneheten. I skolans värld har korridorerna blivit längre gällande diskriminering och kränkande behandling. Om det händer något under en persons vardag som den inte riktigt tycker om har den alla möjligheter att få ut sitt budskap genom att exempelvis blogga. Kränkningar blir allt mer vanligt. Frågan som vi ställer oss många gånger är om Internet är ett laglöst forum? Ta exemplet som visades under tv-serien “uppdrag granskning” den 2010-03-24 på SVT 1, där två flickor har blivit våldtagna. Våldtäktsmannen har blivit dömd i två distanser (tingsrätt och hovrätten). Ändå fortsätter kränkningarna på de båda flickorna medan mannen hyllas på olika sätt. . det finns även andra exempel där myndighets personer blir uthängda och kränkta som går under rubriken “om ärekränkning” i brottsbalken. Här kan man fråga sig vilka normer som styr när det är förövaren som får hyllningar samt att människorna tar förövarens parti.
Nätaktivist? Missa inte diskussionen på http://cybernormer.se/2010/02/16/riskerar-nataktivismen-att-forrattsligas/ !
RT @cybernormer: Nätaktivist? Missa inte diskussionen på http://cybernormer.se/2010/02/16/riskerar-nataktivismen-att-forrattsligas/ !
RT @Cybernormer: Nätaktivist? Missa inte diskussionen på http://cybernormer.se/2010/02/16/riskerar-nataktivismen-att-forrattsligas/ !
Att internet används som arena för olika typer av aktiviteter, vare sig det rör sig om att hålla kontakt med vänner eller nätaktivism är inte konstigt då det mer och mer utformas för att kunna göra det. Politiker använder sig av internet i olika former för att nå ut till så många väljare som möjligt och då är det inte konstigt att människor använder samma forum för att få fram sina åsikter och försöka påverka. Internet har skapat en helt ny arena för att kunna nå ut till ett näst intill obegränsat antal individer, vilket givetvis föder olika typer av fenomen som inte är socialt accepterade eller rör sig i en gråzon om det är helt korrekt eller inte. Politikerna försöker få makt över internet och hur det brukas genom att införa viss lagstiftning, vare sig det rör sig om potentiell terrorism eller fildelning. Problemet kan tyckas vara att de kommer efter ett beteende eller norm har etablerats och försöker förbjuda det. Vilket kan tyckas dömt att misslyckas då, som tidigare nämnts, de kommer försent och får på så sätt inte med sig de aktiva som redan har det invanda beteendet.
Kloka tankar av KK, tänkte jag, och sen tänkte jag att de alltmer utbredda nätaktiviteterna innebär att det sker en polarisering i samhället mellan de etablerade institutionerna – regering, riksdag, myndigheter med flera – där medelåldern är rätt hög, kommunikationskanalerna de traditionella och budskapen rätt förutsägbara. Å andra sidan har vi de informella grupperna nätaktivister som antagligen ökar i antal och får allt fler typer av nätbaserade kommunikationskanaler att verka igenom och med opinionsbildning, påverkan och normbildning som institutionerna inte har någon egentlig koll på. De traditionella politiska partierna, folkrörelserna och intresseorganisationerna tappar medlemmar och status, de alternativa rörelserna ökar i betydelse och nätaktivisterna blir troligen allt starkare, om än splittrad, grupp. Vad händer när nätaktivisterna vuxit ännu mycket mer i antal och vänt fokus än mer från de etablerade institutionerna? Det kan leda till en situation där beteenden, kulturyttringar och normer inom det gamla och det nya kommer helt i otakt, vilket kan medföra svåra legitimitetsproblem för institutionerna. Vad händer med den gamla rättsordningen och den gamla demokratin? Vad skulle krävas för att de olika sidorna ska bli mer synkade?
När jag började läsa inlägget, tänkte jag direkt på den aktivitet på internet som uppmärksammats i och med Uppdrag gransknings program ”Den andra våldtäkten” på SVT 1 den 24-03-10. Jag såg sedan att I.W gjort samma koppling och fortsätter i dennes spår. I.W. såg det som ett exempel på internet som ett kränkande forum. Jag skulle däremot vilja peka på den motrörelse som följt i spåren av programmet. Idag finns flera facebook-grupper som visar sitt stöd för de utsatta flickorna och ännu fler som kräver förändringar i mobbingsarbetet på skolorna. Även många bloggare har berört ämnet och menar att skolans måste ta sitt ansvar i liknande situationer. Eftersvallningarna efter programmet visar hur nätaktivism kan uppstå på otroligt kort tid, i detta fall rör det sig både om olika typer av legalstrategier, såsom krav på reformering av mobbningsregleringen och om stödåtgärder. Jag hoppas och tror faktiskt också att denna typ av nätaktivism kan förrättsligas. Jag ser det inte som en ”risk” som titeln på inlägget indikerar utan snarare en ”chans”. En chans att den vanliga människan på ett tillgängligt sätt kan göra sin röst hörd. Så länge våra makthavare är kapabla och villiga att lyssna…
Jag hoppas att den inte kommer att förrättsligas. Som jag ser det, skulle vi förlora en gransknings möjlighet, ett extra perspektiv på händelser i samhället. Det är engagerade människor som är nätaktivister, kanske inte alltid engagerade för saker som just jag skulle föredra. Men jag tycker att det priset ska vi betala för den extra granskning av samhället som dessa grupper utför för samhället själva kommer att ligga ett steg efter.
Jag tänker på HBGary´s network, en nätsäkerhetsfirma som skulle infiltrera Anonymous som är en ofinansierad och löst organiserad nätaktivistgrupp. Det stora och ekonomiskt starka företaget var så självsäkra att VD:n lät sig intervjuas av Financial Times just om att de skulle infiltrera Anonymous ledning för att avslöja deras identiteter och troligen då också dra nytta kommersiellt av att kunna visa eller bevisa nätaktivisternas aktiviteter – för att själva kunna sälja ytterligare dataprogram. Varpå Anonymous slår tillbaka genom att publicera 71 tusen av HBGarys´s företags email, de kommer över källkoder till säkerhetsrelaterade program, tömmer VD:ns Ipad m.m.
Genom Anonymous aktion fick omvärlden upp ögon för att HBGary ´s verksamhet innehöll lite annat än vad de anger på sin hemsida. De sålde rootkits, keyloggers för stora pengar specialanpassade till kundens behov, de planerade en aktion mot Wikileaks genom att ge sig på deras supporters som t.ex. journalisten Glenn Green genom smutskastning – falska facebookanvändare osv. för att få honom att rädda sin karriär genom att lägga ner sitt stöd för Wikileaks.
@SH. Intressant story, den hade jag inte hört. Visar på styrkan i verktygen, för de som kan använda dom. Och, även om hackande aktivistgrupper ibland kan se ut som lösa kanoner, så finns det ju även inte så militanta men likväl nätaktivistiska grupper som helt öppen driver en politisk linje och manar till diskussion och reflektion. Och det är ju absolut inget konstigt med det, ville bara nyansera lite. Samtidigt är det väl något kittlande med att regeringar och storföretag och vemsomhelst får svårare med att gömma obekväma grejer dom gjort, som en följd av läck-gruppers grävande jobb. Och jag förstår din granskningspoäng, helt klart.
Det är ju intressant att nätaktivismens uttryck visar på så stora skillnader att se på detta fenomen. Min inställning är att nätaktivismen bör vara ett verktyg för beslutsfattare att använda vid tillskapande av nya rättsordningar och att det är en fördel för det demokratiska rättssamhället om beslutsfattare drar nytta av nätaktivism. Teubner lanserade den reflexiva rätten, där han menar att rättssystemet har utvecklats från en tidigare formalisering av rättsfrågorna till en mer proceduraliserad syn på rättsordningen. Genom att beslutsfattare tvingas att reflektera över strukturer och samhällsnormer, medför det med nödvändighet att rätten utvecklas i takt med samhället självt. Nätaktivism kan vara en viktig del av detta. Den reflexiva rätten speglar normer och moraliska aspekter i vårt samhälle, och möter upp mot samhälleliga funktioner. Därför kan detta bli ett nytt sätt att se på rätten, som givetvis hänger samman med den politiska utvecklingen. Min åsikt är i vart fall klar – dra nytta av nätaktivism och låt den gärna bli förrättsligad i den meningen att den på detta vis utgör ett verktyg för att förbättra vårt demokratiska rättssamhälle, som nu utvecklas ständigt och allt snabbare. Beslutsfattarna ansvarar för en balans mellan stabilitet och utveckling, och det är medborgarna som påverkar vilka beslutsfattare vi ska ha.
SH, Stefan: Nu hoppar jag inte lite här som gubben i lådan. HBGary-hacket är sjukt intressant och det är lite konstigt att det inte nått nyheterna i Sverige. Innehållet i läckorna som uppstått efter hacket är i sig väldigt intressanta och innehåller mycket som man borde försöka få en överblick över och ha någon form av koll på. Samtidigt tycker jag att hacket som sådant också pekar på en väldigt intressant aspekt av Anonymous och dess organisering.
Anonymous som rörelse (inte i gruppslig bemärkelse, utan i rörlig bemärkelse) är väldigt svårgreppbar. Jag har varit bekant med en del anon-kluster i några år nu, och i gruppen började vi i Cybernormer diskutera det här i samband med Wikileaks/DDOS-rabaldret i december som vi skrivit lite om här och dessutom pratat om i press emellanåt. Anon finns i ordets egentliga bemärkelse inte. Samtidigt som agerar Anon som någon form av fluffig enhet emellanåt.
Mest verkar det synas när Anon är hotat, som man nu upplevde när man från HBGary’s håll gick ut och förklarade att man skulle outa (i anon-termer face/name-fagga) folk man stalkat upp information om (doxxat). Plötsligt möttes man av en samlad och ordnad hackattack. Sjukt spännande.
När jag började kika på Anon var det rätt uppenbart att det var väldigt många olika grupper som kallade sig Anon, men att lojaliteten fanns i de enskilda cellerna som höll till på olika chan-siter. 4chan stod i krig med 777chan och 420chan och så tävlade man i att antingen sabba för varandra eller hitta på allt tokigare tokigheter på Internet. Nu verkar det som att den identitet man ändå kanske kan knyta till Anonymous vilar på en rätt stabil grund av informationsfrihet och radikalism. Man jobbar inte längre bara för lulz, utan också för mer långsiktigt srs bsns.
Lite kort instick så här, jag råkade bara snubbla över den här spännande kommentarstråden.
Problemet ligger väl ändå inte att aktivism av olika slag har bytt arena, från torg och namninsamlingar till Facebook och twitter. Problemet handlar väl snarare om att budskapet inom aktivismen inte når fram till makthavare och lagstiftare. Genom Internet ges många fler människor möjlighet att aktivera sig, oavsett socialt nätverk eller geografisk plats. Är du boende i Norrland kan du ändå engagera dig i frågor som rör skåne – om du bara vill! Problemet som jag ser det är att nätaktivismen kan anses som oseriös, då det är att bara klicka ”gilla” på Facebook. Hur skulle det gått i anti-apartheidrörelsen om facebook funnits på den tiden? Förmodligen hade det inte hänt vidare mycket, då aktivister verkligen var engagerade på den tiden. Internet är bra för att nå ut till den breda massan om ett budskap, dock kan förmodligen inte nätaktivismen uträtta samma stordåd som aktivismen förr. Problemet ligger till viss del hos lagstiftare, då jag i viss mån tycker att de bär ett visst ansvar för att se vad folket tycker. Dock är nog ett problem aktivisterna själva, då de inte verkar förstå bakomliggande mekanismer till varför viss aktivism fungerar och inte. Aktivister kan inte bara skylla ifrån sig på att ”makthavare” inte gör något eller bryr sig. Aktivisterna bär ett lika stort ansvar för att lyckas lyfta frågor så att det blir aktuellt att undersöka för lagstiftarna.
Kommentar till CS den 28 mars, 2010, kl. 09:16
Visst har internet gett nya möjligheter och rätten kan förflyttas till att allt fler människor engageras. Fler människor kan kan deltaga och samtidigt vara anonyma och ger ett exempel som Facebook. I det sociala nätverket, kan man i olika grupper, visa sitt stöd och ta ställning i olika frågor och uttrycka alla möjliga åsikter till skillnad mot förr då det var mindre anonymt med handskrivna listor. Du anser att det ger makt och förflyttande av makt, då man når fler och människor får större information om rätten.
Den sociala rörelse, som Facebook är, ger i och för sig människor möjlighet att lättare och i större kollektiv ställa krav på de som innehar makt men jag menar också att man samtidigt ger bort en viss makt. Makt i form av information. Informationen kan bli en betydelsefull resurs i den sociala relationen med en arbetsgivare. Med informationens hjälp ges makt till en arbetsgivare som då vinner fördelar och kan utnyttja informationen, ur en arbetsrättslig synvinkel, genom tex. uppsägning av en tjänst pga bristande lojalitet mot sin egen arbetsgivare. Maktperspektivet borde oftare ses och tänkas över två gånger eftersom makten i detta fall snabbt kan förflyttas. Så visst kan nätaktivism och aktivister förrättsligas men också ge mer makt till makthavare och rätt gentemot en enskild individ då det blivit en ny norm hos många arbetsgivare att “kolla av” Facebook innan en nyrekrytering eller för att hålla koll på redan anställda.
En social rörelse torde ha sitt ursprung i en genuin uppfattning att en förändring är nödvändig. En sådan visionär utgångspunkt fungerar som tändvätska för engagemanget. För att nå framgång måste kanske det utopiska modifieras, frågeställningen förrättsligas och därmed förlorar frågan den initiala sprängkraft den fria fantasin erbjuder. Är det verkligen så att legalstrategier lägger en hämsko på det kreativa, går det att förändra lagstiftning på annat sätt? Oavsett var den sociala rörelsen manifisterar sig är grundfrågan den samma: skymmer teknikaliteter den egentliga frågan? Enligt mitt förmenande kommer den armada av utbildade rättssociologer borga för att denna balansgång i framtiden utförs med bravur.
Tack, Marcin! underbart med lite insatta kommentarer kring grupperingar som inte är så lätta att kartlägga (det ligger ju så att säga i sakens natur).
Att rätten idag på olika sätt även flyttats ut och finns på Internet skapar förutsättningar både för ingripanden eller kontroll. Facebook är ett verktyg som används även av polisen. I och med att rätten finns tillgänglig både som information, kommunikation och även i form av möjligheter till att göra en polisanmälan över Internet, kan rätten ses som närvarande. Bedrägerier, hot, kränkning, förtal etc över Internet har blivit en del av samhällets vardag och därmed vår vardag. Det finns ingen garanti för att inte du eller jag inte drabbas. Med den kanske största kraft som nätaktivismen står för handlar om att skriva om och informera eller sälja uppfattningar, produkter, tjänster mm. Det handlar definitivt om att påverka strukturer i samhället, i en del fall genom en långsiktig påverkan – som till sist förändrar normer. Steget därifrån till att även i politiska ställningstaganden påverkas att ta olika former av populistiska beslut. Internet aktivism är inte en ensidig eller begränsad företeelse. Obemärkt eller tydligt bryter den igenom de flesta strukturers väggar och sakta med säkert påverkar för sitt ändamål. Den som har Internet makt – har också möjlighet att påverka att förändra. Anonymitet i denna form av underliggande påverkan kan i många fall hållas anonym, för att när påverkan slår ut i blom låta anonymiteten få ett namn och därmed skörda frukten. Det som gör det svårt att slå tillbaka mot källan är att denna är både anonym och kan även vara globalt baserad. Jag menar att i ett negativt och makthotfullt scenario blir nätaktivismen förrättsligad.
Jättekort instick: Missa inte inbjudan till RÄS-studenter på http://cybernormer.se/2011/03/18/pausmusik-och-efterlysning-av-ras-studenter/