Nya krav på varningsbrev till fildelare

February 22, 2010 · Posted in Cybernormer, Juridik, Media · 1 Comment 

Som vi på Cybernormer tidigare skrivit avslog Hovrätten Antipiratbyråns begäran om att få ta del av uppgifter ur internetoperatören Ephones kundregister. (Har ni inte läst Stefan Larssons ordentliga genomgång av det ärendet, så gör det!) I väntan på att det hela tas upp av Högsta Domstolen har så Antipiratbyrån gått ut med krav på nya lagändringar.

Antipiratbyrån, med juristen Henrik Pontén, i spetsen vill göra det möjligt för upphovsrättsorganisationer att skicka varningsbrev till misstänkta fildelare. Tanken är att det ska ske via en “statlig instans eller tredjepartsorganisation” som internetoperatörer är tvungna att att foga sig efter när så krävs.

Anledningen är troligen att bevisläget för Bittorrent är klart annorlunda jämfört med protokoll som Direct Connect. Via programvara för Direct Connect är det lätt att få översikt över vad varje enskild användare delar med sig av. Det blir då lätt att hävda att en enskild användare är ansvarig för tillgängliggörande av mycket stora mängder material. Via programvara för Bittorrent kan man inte på samma sätt se var varje användare delar ut, utan istället enbart få tillgång till vilka ip-adresser som deltar i spridning av en enskild fil. Det är då svårt att hävda något mer än att fildelning skett i ett enskild fall.

Tanken med Antipiratbyråns nya förslag är därmed att man ska kunna varna fildelare som kunnat spåras till filöverföringar som i kvantitet ännu inte nått upp till vad som krävs för att åtal ska väckas.

Förfarandet är inte helt olikt tidigare tillvägagångssätt, då upphovsrättsorganisationer direkt via internetoperatörerna skickat varningsmail till personer vars uppkoppling använts för olovlig fildelning. Då fick Antipiratbyrån backning av Datainspektionen på grund av sin hantering av personuppgifter och ändrade då sina arbetsmetoder. Den nya tanken med en extra instans som mellanhand kan därmed tänkas vara ett sätt att ta sig runt Datainspektionens kritik.

Tags: no tags

Riskerar nätaktivismen att förrättsligas?

February 16, 2010 · Posted in Cybernormer · 8 Comments 

Håkan Gustavsson och Stellan Vinthagen höll ett spännande seminarium (Rättssociologiska enheten vid Lunds universitet 8/2-2010) med stor relevans för projektet Cybernormer på temat Rättslig mobilisering och sociala rörelser. Gustavsson och Vinthagen har nyligen fått finansiering från Vetenskapsrådet för att bedriva forskning på området. Gustavsson har sin hemvist inom juridiken och Vinthagen är sociolog och deras projekt är tydligt rättssociologiskt.

Presentationen rörde visserligen inte specifikt sociala rörelser på nätet – men de berörde många frågor som har att göra med sociala rörelsers möjligheter att påverka rätten. Samt frågor om hur engagemang i rättsliga frågor med tiden tenderar att påverka de sociala rörelserna mot ett slags förrättsligande. Teman som är av största intresse för oss som sysslar med att försöka förstå sociala och rättsliga normer i förhållande till internet.

Att förstå normbildningsprocesser på nätet och deras förhållande till rätten är dels en fråga om att förstå de sociala processer som uppstår i det att människor umgås, kommunicerar och interagerar på internet. Det vill säga att se nätet som en av alla de arenor där människor möts, socialiserar och genererar gemensamma förhållningssätt och förväntningar.

Men det är också en fråga om att förstå det som på engelska brukar kallas för Internet activism – grupperingar och strömningar på nätet som arbetar aktivt med att åstadkomma förändringar av samhället och rätten. Internet activism handlar således om att uttnyttja de kraftfulla verktyg för kommunikation och informationshantering som nätet erbjuder i syfte att påverka strukturer i samhället. Inte sällan handlar det om olika försök att påverka politik, lagstiftning och maktutövning.

I Sverige har begreppet nätaktivism ofta använts för att beskriva Internet activism som syftar till att påverka politik, lagstiftning och maktutövning rörande internet. Internet activism som syftar till att påverka andra strukturer i samhället än de som enbart rör internet har inte refererats till som nätaktivism i samma usträckning (men det finns undantag – exempelvis då aktioner på nätet som syftat till att stödja människorättsaktivister i Iran har fått epitetet nätaktivism).

Ett annat utmärkande drag hos de fenomen/rörelser som i Sveriga har beskrivits som nätaktivism är att de i hög utsträckning anammar vad Gustavsson och Vinthagen kallar för legalstrategier. Det innebär att man lägger stor kraft på att agera i förhållande till rätten och lagstiftningen. Det kanske tydligaste exemplet är det motstånd som växte fram på nätet mot den så kallade FRA-lagen. I övrigt har det framförallt handlat om ett engagemang i lagstiftningsprocesser på en EU-nivå med relevans för internet.

I sammanhanget kan nämnas The European Community Directive on Copyright in the Information Society (INFOSOC, Directive 2001/29/EC), The Intellectual Property Rights Enforcement Directive (IPRED, Directive 2004/48/EG), The Data Retention Directive (Directive 2006/24/EC), och nu senast det paket av direktiv som refereras till som The European Telecoms Reform Package (telekompaketet). Engagemanget har rört dels EU-direktiven som sådana, men också implementeringen av direktiven genom svensk lagstiftning.

Gustavsson och Vinthagen pekade på fem legalstrategier som används av sociala rörelser i allmänhet:

1. Upprätthålla existerande rätt eller kompensera dess bristande tillämpning, genom rörelseverksamhet som praktiskt påverkar eller underlättar rättsutövningen.
2. Reformera rätten genom att försöka övertyga eller påverka berörda aktörer eller allmänhet, eller genom att påverka existerande rättsliga institutioner.
3. Skapa ny rätt (som inte fanns tidigare) genom att ta över rättsutövningen på ett område (rättsbildning).
4. Utmana existerande rättsordningar, normregler, lag eller dess tillämpning genom att hävda en tolkning eller annan/högre rätts giltighet.
5. Underminera existerande rätt genom att göra motstånd och undergräva de maktrelationer som upprätthåller rätten.

Det krävs inte allt för mycket ansträngning för att se att svenska nätaktivister har begagnat sig av samtliga de fem legalstrategier som Gustavsson och Vinthagen menar är de centrala. Man har dessutom gjort det med en betydande grad av framgång.

En intressant och kanske viktig fråga i sammanhaget är om nätaktivismen i likhet med många andra sociala rörelser kommer att förrättsligas i den mening som Gustavsson och Vinthagen (med hänvisning till Brännströms avhandling Förrättsligande) beskriver:

Förrättsligande kan […] beteckna en utveckling genom vilken ett rättsligt handlingsmotiv får företräde framför ett annat – till exempel kulturellt, moraliskt, politiskt eller ekonomiskt – eller genom vilken en rättslig beskrivning av en situation får företräde framför andra sätt att beskriva situationen.

Med andra ord handlar det om att sociala rörelser i det att de anammar legalstrategier tenderar att låta de rättsliga frågorna bli överordnade i förhållande till konfliktens politiska (och egentliga) sidor. Om man vill formulera det i klartext kan man ställa sig frågan om nätaktivismen i det att nätaktivismen rör sig så frekvent på en rättslig nivå riskerar att förrättsligas och därmed underordnar sig rättsliga frågeställningar och rättsligt språk på bekostnad av friare visioner.

Jag har inget självklart svar på de här frågorna – men jag kommer att med stort intresse följa Gustavssons och Vinthagens forskningsprojekt. Bland annat genom den forskningsblogg som de står i begrepp att dra igång.

Tags: no tags

Valåret börjar med upphovsrättspolitiska utspel

February 1, 2010 · Posted in Cybernormer, Media · 4 Comments 

Den moderate riksdagsledamoten Karl Sigfrid listar på sin blogg några viktiga utspel som ägt rum den senaste tiden och som alla behandlar upphovsrättsproblematik i någon omfattning. Dels finns en politisk skiljelinje som blivit alltmer tydlig sedan Piratpartiet grundades för fyra år sedan. Här skriver Karl Sigfrid:

Det är kul att Carl Bildt som första regeringsföreträdare går på offensiven i arbetet för ett fritt internet. Han gör det med ett utrikespolitiskt perspektiv och fokuserar särskilt på regimerna i Kina och Iran.

Piratpartiets ordförande Rick Falkvinge svarar att Sverige ska sopa rent på den egna uppfarten innan vi börjar moralisera över andra länder. Smutsfläckarna som han anser måste gnuggas bort för att Sverige ska återfå sin trovärdighet är FRA-lagen, IPRED och Thomas Bodströms datalagringsdirektiv.

Det är intressant att studera hur den politiska agendan vrids i takt med att debatten hårdnar. Det har de senaste valrörelserna tyckts vara en kamp om främst unga väljare som gjort att politiker tvingats ta ställning till frågor rörande upphovsrätt, fildelning och internet. Exempelvis har det också resulterat i tydliga vallöften, som sedermera kanske inte infriats riktigt så som det var tänkt. Det har också blivit het debatt kring de här frågorna på partikongresser, och där är resultatet ännu okänt.

Överlag är dock diskussionsklimatet väldigt polariserat och inte särskilt progressivt. I mer generella nätsammanhang ser det lite annorlunda ut. Liksom nätaktivismen försökt svänga om för att ta sig bort från brandkårstänket och istället sikta framåt har också den mer etablerade politiken börjat röra sig åt samma håll. Det har under det senaste året funnits flera hoppfulla tecken på att det faktiskt är förändringar på gång, vilket förstås känns hoppfullt. Fortfarande saknas dock en god plan för internetleverantörernas roll i förändringsprocessen, oavsett om det gäller upphovsrätt eller allmänt nätansvar. Kanske kan man börja diskutera de stora frågorna istället för att snurra runt i gamla cirklar?

Tags: no tags