Comments on: Om anonymisering och rättens legitimitet

By: pan

pan — Sun, 27 Mar 2011 09:33:35 +0000

När Larsson säger att han förväntade sig att Ipred skulle pressa fram en mera dolt Internet verkar inte detta vara fallet. Det föreligger inte någon explosiv ökning av anonymisering före och efter Ipred. Medias roll i frågor som väcker folkligt intresse tenderar snabbt att skapa uppfattningar som lika snabbt ses som sanning och enkelt blir till en utgångspunkt och början till ett normbeteende i samhället. Den alltmer öppna och samtidigt sårbara värld som cybervärlden erbjuder kombinerad med snabbt kommunikationsutbyte handlar i huvudsak om pengar, förtjänster och samtidigt marknadsföra sina produkter. Det blir ett motsägelsefullt budskap. Tekniken möjliggör användandet av Internet, producenterna vill inte försvåra att konsumenten kan ”pröva” produkterna. Marknadsföringen blir en lockelse och ”besökaren” riskerar att bli krävd. Operatörer har en nyckelroll, samtidigt som dessa konkurrerar om kunderna. Den som följer lagarna ska heller inte utsättas för ens en misstanke om brott. Risken för att jakten på fildelare tappar sin udd är stor. En ökad ovilja till att inte förstå eller vilja förstå urholkar rättens legitimitet. Risken att fällas för brott är väldigt liten. Är det inte så att myndigheters och inte minst rättsväsendets diskussion och framtagande av underlag till stor del bygger på händelser som har blivit gamla i ett informationssamhällesperspektiv. Man utgår ifrån ”gamla normer”, normer som finns kvar i myndighetsvärlden men som hela tiden förändras i framför allt den yngre generationens kunskapsvärld och till och med deras praktik. Vem betjänas egentligen? Jag tror inte att anonymiseringen i första hand beror på rädsla som har att göra med rättens legitimitet. Det personliga, ibland naiva, utlämnandet av sig själv i sociala medier är mera kännbart och oroande än anonymisering. Handlar det om rättens legitimitet och samhällsmedborgaren kan inte fokus läggas på fildelning. Här handlar det verkligen om samhällsnormer som får stora konsekvenser om inte rätten kan medverka till att människor känner sig sedda, lyssnade på och förstådda.

By: Erik L

Erik L — Wed, 23 Mar 2011 12:08:19 +0000

Frågan som ställs i inlägget är hurvida Ipred lagen kommer att öka anonymiseringen på nätet och vilka följder detta kommer att få. Den åldersgrupp som kanske mest använder nätet för att fildela 15-25åringarna, har man inte fått en fullständig bild av hur Ipredlagen påverkat dessa och i vilken omfattning dessa använder sig av någon form av anonymiseringstjänst.
Frågan är i vilken omfattning dessa efterlever lagen eller om det är andra normer dessa formas och påverkas av? Den manifesta funktionen med lagen är att motverka fildelningen, medan den latenta mer hör samman med påverkan av fildelarens agerande dvs. avskräcka från att stjäla upphovsskyddat material och sprida detta, genom att öka risken för att bli upptäckt. Ett motmedel skulle då vara någon form av anonymiseringstjänst. Eftersom lagen knappast stoppat fildelningen, att graden av påverkan inte är klarlagd och att risken för upptäckt är relativt låg så är frågan om detta ens påverkat de normer som styr fildelare, då dessa normer knappast påverkas av om det är lagligt eller ej. Det ”landskap” lagen hamnar i är uppenbarligen inte särskilt mottagligt. Det brukar fungera så att de rättsliga normerna i sitt ursprung varit sociala normer som upphöjts till rättslig nivå. I detta fall har den rättsliga normen ingen motsvarighet i en social norm bland fildelarna. Risken för anonymisering bygger istället på hurvida man upplever en påtaglig risk för en rättslig sanktion eller ej. Jag tror istället att man påverkas mer av den sociala sanktion det innebär att gentemot andra fildelare visa sig vara feg och förändra sitt användande av Internet pga. av lagstiftningen. Piratpartiet visar åtminstone på en motsats till detta och att den sociala sanktionen kan vara nog så viktig. Konsekvensen blir att lagstiftarna misslyckats att ge de rättsliga normerna den inverkan man velat, då den hamnat i ett ”landskap” där mottagligheten är ringa eller obefintlig hos dem man velat påverka beteendet hos. Man har också misslyckats i kommunikationen till mottagarna, vilket gör att lagen inte hellre uppfattas som en integrerad del av samhället, för dessa personer.
Fildelarna resonerar på lite olika sätt vad gäller lagstiftningen. Hos vissa finns en attityd att man fortsätter att fildela då alla andra gör det. Med en lättillgänglig teknik och att många fildelar, så upplever man en allmän tolerans gentemot detta i samhället och inte minst bland kompisarna. Dessas normer har skapats, då man ser fildelning som en del av dagens samhälle. Om man utgår från kategorin som anslöt sig till Piratpartiet, så betraktar man lagen som ett allvarligt ingrepp att fritt använda Internet. Man betraktar fildelningen som något som är rätt och riktigt, där man utmålar motståndaren ex. filmindustrin som en ond aktör, vilket implicit legitimerar det egna beteendet. Med politiseringen av frågan har den förskjutits till en form av ideologisering dvs. man tycker att det är rätt. Via den fildelning som man utfört under längre eller kortare tid har man utvecklat en typ av handlingsnorm, där man först senare via lagstift- ningen har börjat argumentera varför beteendet är rätt och riktigt. Ytterligare en kategori fildelare ser det som man blivit överkörda av beslutsfattarna. Det har blivit en form av vi-och-dom-känsla. Maktlösheten som präglar denna kategori består i att man tappat tron på den politiska beslutsprocessen och möjligheterna att påverka denna. Synen på lagen blir att man inte behöver följa denna, så länge ingen inte någon annan direkt tar skada. Då lagen också anses ha låg legitimitet, så är det inte hellre något fel att bryta mot den. Kanske också politikerna borde börja fundera över de beslut man tagit och hurvida man har en relevant bild av hur utvecklingen i samhället ser ut.
Sammanfattningsvis så finns det inget större incitament till en ökad anonymisering pga.lagen, då den rättsliga sanktionen inte framstå som tillräckligt hotfull. Dessutom framstår den som drabbas av lagbrottet inte hellre som speciellt skyddsvärd. Då beteendet dessutom är utbrett, så framstår det inte som något rationellt beslut hos fildelare att förändra sitt beteende. Om man vill förändra normerna och handlandet hos fildelarna så måste man hitta andra sätt än att förändra lagarna eller tro att man kan förändra beteendet via en lag.

By: Stefan Larsson

Stefan Larsson — Sun, 20 Mar 2011 20:08:00 +0000

Hej alla, tack för alla tänkvärda och bra kommentarer! Vill först nämna tipsa om ställen där vi utvecklat spår som kommer fram i kommentarerna. Undersökningarna om anonymisering relaterad till IPRED sammanfattades och analyserades vidare i en artikel, som jag skrev om här.

Artikeln, som fick namnet Compliance or Obscurity? Online Anonymity as a Consequence of Fighting Unauthorised File-sharing, kan laddas ner här.

The article empirically shows changes in levels of use of Online Anonymity Services (OAS) as a result of the implementation of IPRED in Sweden, as being a latent dysfunction of the implementation The data consists of two surveys of about 1,000 people between 15 and 25 years of age, where the first survey was conducted two months prior to the implementation of IPRED, and the second one seven months afterwards. This data is complemented with OAS statistics as well as Google search engine statistics in Sweden during 2009 on a selection of phrases related to online anonymity, revealing the link between encrypted anonymity fluctuations and copyright enforcement. The article suggests that a key to understand any relationship between IPRED and fluctuations in online anonymity can be found in the law’s relationship to social norms and levels of perceived legitimacy. The implementation of illegitimate laws is likely to spur dysfunctional (for the law) counter-measures. In the case of copyright enforcement and encryption technologies, the first seems to drive the other to some extent, affecting the balance of openness and anonymity on the Internet, possibly and at worst leading to that the enforcement of legislation that has a weak representation among social norms negatively affects the enforcement of legislation that has a strong representation among social norms.

Annars, några korta noteringar till några av kommentarerna:
Till RS:
Jag vet att det inte är din huvudpoäng, men jag vill ändå kommentera ditt öppnande påstående, ”Självklart ska musiker och filmproducenter och alla andra som skapar något och distribuerar över internet ha betalt för sin skapelse”, för att jag menar att det är långt ifrån självklart och har egentligen aldrig varit så. Det handlar om var man har dragit gränsen för vilken TYP av skapande som man rättsligt sett vill premiera. Det är snarare så att en mindre klick av allt skapande är sådant skapande som åtnjuter detta rättsliga privilegium. Tänk på alla bloggar, eller alla youtubeklipp där folk gör något roligt eller spelar med i kända låtar. Allt detta skapande är sådant som faller utanför den rättsligt privilegierade ramen. Detta bara sagt som en nyansering av ditt öppningspåstående
Kolla även Lawrence Lessigs REMIX från 2008 om den här poängen.

Till IF 13 mars:
En studie kommer fram till samma poäng som du väl har, dvs kolla hellre på orsakerna än jobba hårt med enforcement (typ), som Torrentfreak skriver om här:

”One of the main conclusions of the report is that competition rather than enforcement is the key to dealing with piracy. Implementing harsh and restrictive anti-piracy measures is useless if the causes of piracy are ignored.”

By: Erik L

Erik L — Fri, 18 Mar 2011 14:16:33 +0000

När det gäller Ipredlagen, kan man ställa sig samma fråga som gentemot en stor mängd andra lagar, uppfyller den sina syften? I många fall uppfyller en rad lagar inte sina syften fullt ut. Eller annorlunda uttryckt hamnar lagen sällan i ett ”landskap” som möter den på det sätt som lagstiftaren önskade. Ofta brukar normer i samhället för eller senare uttryckas i någon form av reglering eller lagstiftning. När det gäller Ipredlagen så är inte detta fallet, utan den är mer en skrivbordsprodukt uppifrån för att reglera ett problem som uppstått med de möjligheter Internet gett för att kringgå upphovsrätten för olika alster och de ekonomiska intressen som finns runt detta.
Frågan är hurvida lagen följs i någon större omfattning och om detta ger upphov till en ökad anonymisering på nätet? Om det är som Bo Carlsson antyder, att gemene mans syn på rätt, rättvisa och juridik färgas av den bild populärkulturen serverar så kommer aldrig Ipredlagen att få den betydelse eller funktion som lagstiftarna räknade med. Enligt den ”common law”-traditionen som framförs i populärkulturen med ett amerikaniserat stuk, ligger denna väldigt långt från den svenska rättstraditionen. Den juridiska ledstjärnan är känsla och moral i motsats det som i Norden och Sverige bygger på lagar och en form av rationalitet.
När fildelaren utför en olaglig handling tror jag inte att denne ser handling problematisk ur den aspekten att det begås ett lagbrott, utan istället att det är lagens utformning som är det egentliga problemet. Dessutom späds detta på, genom den populärkultur som förmedlar en bild av hur juridiken är utformad och fungerar som ligger väldigt långt ifrån den rättstradition som vi lever i. Hos fildelaren tror jag bilden av vad juridik är, mer handlar om att denna skall spegla den egna moralen och att detta då mer handlar frågor som avspeglas i ex. brottmål dvs. när det gäller brott mot företrädesvis personer. Om de flesta som fildelar har denna bild av juridiken, så måste lagstiftningen runt fildelning och att detta blivit kriminaliserat, upplevas som orimligt. I vårt samhälle måste tanken på att det skulle finnas en allmängiltig moral som delas av alla individer och följs som ett rättesnöre, ses som befängt. Istället sätts rättssäkerhet och förutsebarhet i vårt samhälle i främsta rummet dvs. att medborgaren skall själv kunna räkna ut vad den rättsliga reaktionen blir på ett visst handlande och att detta inte skall vara beroende av vilken enskild person som gör den rättsliga bedömningen. När däremot en fildelare bedömer den rättsliga lagstiftningen runt denna fråga, med glasögon färgade av populärkulturen blir bedömningen som att bedöma egenskaperna hos en cykel med kriterier för en bil. Vilket gör att slutsatsen blir att populärkulturen får en mycket stor betydelse för hur man ser på den rättsliga regleringen av fildelning och hurvida man är beredd att följa lagen eller ej.

By: Eva P.

Eva P. — Fri, 18 Mar 2011 09:14:39 +0000

När det gäller den skrala efterlevnaden av lagen om fildelning tror jag att det beror dels på att risken för upptäckt är mycket liten och dels på att sanktionen inte är speciellt tydlig och stark. I exemplet som Anna T. den 13/3 tar upp om högertrafik inser de flesta att risken för att förr eller senare råka ut för en mycket stark sanktion iform av en krock är oundviklig (kan göra mycket ont för både kropp och/eller plånbok) och möjligheten att undvika upptäckt är därmed i stort sett obefintlig !
Rättssystemets tillrättavisning i form av Ipred-lagen anser jag vara uddlös, då risken för upptäckt är minimal speciellt eftersom möjligheten till anonymitet tillkommit. Dessutom är fildelning så utbrett i samhället att antalet enskilda individer som i så fall bör utsättas för någon form av sanktion gör det administrativt orimligt.
Ju längre rättsregeln (Ipred-lagen) kommer ifrån normen (fildelning) krävs dessto starkare sanktion. I nuläget utgör lagen endast ett hot som inte följs upp med någon form av konsekvens. Eftersom att väldigt många laddar ned åtminstone inom “it-generationen”, utgör det en så stark norm att jag (likt JL 21/3-10) tror att det kommer medföra att lagstiftningen får stryka på foten !

By: dl

dl — Thu, 17 Mar 2011 13:04:44 +0000

kommentar petra, jw konfliktperspektiv.
Enligt min mening är det alltför trubbigt att definiera artistpopulationen som en homogen makt/profit hungrig grupp. Att den befintliga skivindustrin varit saktfärdiga med att anamma ny teknik och varit tondöva för prissättnings nivåer, skymmer inte det faktum att de “små” musikproducenterna är de stora förlorare i en värld där dessa tjänster är gratis. När man är etablerad har säljkanaler som konserter och reklam införlivats i verksamheten, vilket skulle möjliggöra att musiken är gratis på nätet på bekostnad av en amatörism för alla som inte tillhör de priviligerade. Vidare har jag svårt att se rekreationskonsumtion som en rättighet. Låt vara att det tidigare var svårt att hitta betalningsalternativ, så är inte längre fallet. Istället kan man konstatera att den fria lunchen är en högst påtaglig motivationsfaktor. Detta är en pedagogisk uppgift som möter stora utmaningar när ett beteende skall stävjas i en svår kontrollerad miljö där frihet är en ledstjärna.

By: JW

JW — Thu, 17 Mar 2011 08:18:12 +0000

Jag håller helt med Petra o om att samhället är ett instabilt system där konfliktperspektivet bara blir allt tydligare genom att överprivilegierade grupper, så som musikproducenter blir skyddade med hjälp av IPRED-lagen mot de underprivilegierande grupperna, så som nedladdarna/fildelarna som i sin tur ses som ett allt större hot. De underprivilegierade grupperna ser även sig själva som underprivilegierade i den mån att musik/filmbranschen tar överpris och tjänar alldeles för mycket pengar. Man tycker ju att det borde finns effektivare sätt att minska nedladdningen än att lagstifta om det, så som att erbjuda ett mer rimligt pris. Samtidigt kan jag inte annat än hålla med AM ovan, varför skulle människor börja betala för något som de kan få gratis? Då nedladdarna/fildelarna är en mycket stor grupp människor blir risken för att åka fast minimal och lagen blir därmed relativt verkningslös. Problemet som jag ser det är vad många redan har varit inne på, att normer och rättsregler måste stämma överens för att en rättsregel skall bli verksam. För att människor skall följa en lag eller regel måste de också anse att det är moraliskt fel att inte följa den, vilket inte är fallet med nedladdning. Jag tror med andra ord att lagstiftarna får tänka om för att få bukt med problemet, för de som laddar ner kommer knappast sluta i dagsläget.

By: Petra o.

Petra o. — Thu, 17 Mar 2011 05:57:45 +0000

Intressant ämne om anonymisering och rättens legimitet utifrån ett rättssociologiskt perspektiv med många bra och intressanta kommentarer. Det råder helt klart en konflikt genom olika gruppers intressen som ställs mot varandra genom konkurrens och en kamp om vem som ligger steget före i IT lösningar. Idag råder det en dominans hos en stor del av individerna i samhället som förverkligar sina intressen på andras bekostnad (låtskrivare, musikproducenter). Jag tror dels att normen att kopiera och ladda ner gratis film eller musik skapades långt innan internet fanns. Internet har bara underlättat möjligheterna. Det har alltid funnits lag om skyddande av upphovsrätt men möjligheten att kopiera eller ladda ner tror jag är en motreaktion mot de överpriser som tidigare rått för att pengar/vinster ska vara så otroligt stora inom musik- och filmbranschen, som även Tobias S. var inne på. Detta med att människor fortsätter att ladda ner olagligt visar på att samhället ibland är ett instabilt system, konfliktperspektivet, där en stabil ordning försöker återskapas och säkras genom rättsregler, Ipred-lagen, från statens sida. Utifrån konfliktperspektivet inom rättssociologin så hävdas det att det finns en norm från straffrättens sida att skydda de som redan är priviligerade grupper (i detta fall musikskaparna) från de underpriviligerade grupperna (i detta fall köpare/nerladdare av musik eller film). De underpriviligerade grupperna straffas oftast hårdare även i andra områden om det begåtts brott till skillnad mot de som ingår i en priviligerad grupp. Vi är ännu inte lika inför lagen oavsett vad rättsreglerna säger. Jag tror inte som Anna T. i hennes inlägg, att lagen har införts för att finnas “vid behov” utan för att faktiskt skydda de resursstarka och priviligerade (i detta sammanhang musik- och filmbranschen). Jag tror att de som skapar rättsreglerna kommer att bli tvingade att ändra ipred-lagen och istället möta upp fildelningen över internet, då det stora kollektivet i samhället kommer att fortsätta med nerladdningar av musik och film, oavsett om man är uppvuxen med internet eller inte. En ökad anonymisering ser jag därför inte som ett problem!

By: Anna T

Anna T — Sun, 13 Mar 2011 15:30:07 +0000

Det mest intressanta med lagen mot fildelning är enligt min åsikt att normkonflikten mellan rättslig och social norm blir så pass tydlig. Ur rättssociologisk synvinkel är det särskilt anmärkningsvärt då det rör frågor som ”varför människor följer/inte följer lagen” och ”vad som avgör om en nyskriven lag får någon verkan”. I det här fallet finns det en tydlig rättsregel som säger att fildelning är olagligt, men ytterst få incitament för privata fildelare att faktiskt följa rättsregeln. En del slutade ladda ner, men många andra gjorde det inte. Det vi kan läsa i inlägget ovan är att brukarna generellt inte heller primärt funderar på att faktiskt sluta bryta mot lagen, utan snarare på sätt att kunna fortsätta bryta mot den utan att åka fast för det. Något som inte bör glömmas är dock att bra alternativ till olaglig nedladdning, som musiktjänsten Spotify, faktiskt kan minska den privata nedladdningen avsevärt.

Svenska folket ville inte ha högertrafik, men tvingades vänja sig vid det, det vill säga de anpassade sig efter rättsregeln. I det här fallet tror jag att det blir tvärtom; att lagens syfte – minskad nedladdning – är och förblir verkningslöst, varav rättsregeln i stället måste anpassas efter samhället (läs: den grupp i samhället som är mån om fildelning, öppenhet på Internet etc.). Lagen finns dock där ”vid behov” för presumtiva extremfall (tänk Pirate Bay). Som att politikerna hellre har en lag som tar allt för många fall i anspråk, med förhoppning att det ska minska den privata nedladdningen, än att ha en så kallad lucka i lagen gällande just IT och fildelning – trots konsekvensen att rättens och statens legitimitet minskar.

By: IF

IF — Sun, 13 Mar 2011 13:20:02 +0000

Eftersom det här är en knivig fråga, som handlar om avvägning mellan upphovsrätten och möjligheterna/friheten på nätet, och jag absolut håller med EH (den 20 mars 2010) om att de som är bäst på data hela tiden ligger steget före, så måste väl en variant vara att motivera människor snarare än straffa. Hur skulle detta gå till? Exempelvis genom att utveckla och förbättra de möjligheter som redan finns idag att till ett rimligt pris köpa just den låten (eller något annat) som man vill ha, och därmed på laglig väg skaffa sig det som man även kan få på olaglig väg. Vi får inte glömma bort att de flesta av oss människor med automatik söker efter sätt att agera lagligt och ha ett rent samvete osv, det är en moralisk grundperspektektiv. Den norske sociologen Gudmund Hernes talar om motivationssystem, exempelvis genom de två principerna egenintresse och konkurrens, som befrämjar ett decentraliserat beslutssystem. Pålagor “uppifrån” utgör sällan motivation, medan egenintresse (t ex moraliska intentioner) kan göra att människor agerar konstruktivt. Kanske kan man bättre använda och ta till vara datanördars kunskaper till att utveckla intervenerande system.