Om anonymisering och rättens legitimitet
Jag har tidigare varit inne på “Anonymisering som symptom på samhällskonflikt” och tänkte här kommentera nyheterna om hur många som anonymiserar sig online, komma in på legitimitetsfrågor genom att nämna partipolitiska riktlinjer och avsluta med att pusha för ett intressant föredrag (som dock är fullt).
Efter att TT:s Sten Gustafsson varit i kontakt med oss och skrivit om anonymisering, var Måns Svensson med i Ekot i helgen och snackade, och nyheter om hur många som surfar anonymt har surfat runt i media, bl a i DN och SvD, baserat på vår senaste undersökning.
Jag förutspådde i våras att ipred skulle pressa fram ett mycker mer dolt internet, en tydligt ökad anonymisering. Så har också rapporterats i media. Men, när jag tittar på siffrorna från vår senaste undersökning, och jämför med vår förra, från tiden innan Ipred, verkar inte ökningen vara lika explosionsartad som det har låtit i media ibland. Vart fall inte i åldersgruppen 15 – 25 år, ska tilläggas (för åldersgrupperna utanför det spannet täcks inte av vår undersökning). Frågan är hur man skall tolka den ökning som trots allt har skett.
Men utan att fortsätta klyva hår över adjektiv (när blir en ökning “explosionsartad”?) så ser vi att ökningen till oktober 2009 av de som faktiskt använder sig av en anonymiseringstjänst jämfört med tidigare undersökning i januari/februari 2009 är från 8,6% till 10,2 %. Det är ungefär samma antal (runt 60 %) som vid båda undersökningstillfällena säger sig vilja skaffa anonymiseringstjänst för det fall att ”om man genom ny lagstiftning ökar olika aktörers (exempelvis musikproducenters) möjligheter att stämma dig om du blir ertappad med att fildela?”.
Även om man kan slå på trumman om hur många som anonymiserar sig, så är det svårare att säga hur rationaliteterna ser ut bakom de som anonymiserar sig, och hur djup ipreds påverkan egentligen är. Det finns såklart flera förklaringsfaktorer till varför folk vill vara anonyma, och Ipred är ju snarare en hantlangare åt den upphovsrättsliga reglering (”enforcement of IPR”) som in sin tur i vart fall har delvisa legitimitetsproblem. Upphovsrättens nya muskler i den digitala världen.
Införandet av ipred kunde man tro skulle realisera denna vilja att anonymisera och därmed öka antalet som faktiskt använder en anonymiseringstjänst. Ökningen verkar vara mellan 15 och 20 %. Lägg därtill att det tycks finnas en bred potential, en stor grupp som står beredda att betala för att springa in i skuggan när ipred börjar upplevas som en reell fara, för det fall lagen kommer att praktiseras mer.
Samtidigt vore ett anonymiserat internet en utveckling som går emot mycket av det fria flödets ideologi som många ”nätaktivister” jobbar för idag. Ett anonymiserat internet vore i deras ögon ett ”trasigt internet”, varför det finns strömningar som tror på både flödet och på öppenheten, och därmed är benägna att inte gömma sig, trots att den (icke flödesbaserade) upphovsrättslagen kriminaliserar deras beteende. Detta knyter an till en förändringstrend som kan ses i det svenska nätsverige, som jag beskrivit tidigare.
Samtidigt, pratar man om anonymisering ligger det i det här fallet nära till hands att diskutera frågan om rättens legitimitet, vilket ger oss skäl nog att återkomma till Måns tidigare inlägg om Socialdemokraternas reviderade politiska riktlinjer. Av det man ser i nyheterna så verkar vilja riva upp FRA men inte ipred (även om de vill förändra den, som kompromiss). De konstaterar härmed att
”Ipred-lagen måste förändras. Kulturskapare ska ha samma möjligheter som andra att leva på frukten av sitt eget arbete.
Vi står därför bakom upphovsrättsinnehavarnas legitima krav att få ersättning för sina verk på ett rättssäkert sätt. Men det finns en berättigad oro för att tillämpningen av Ipred kan kränka den enskildes integritet och göra intrång i privatlivet. Den som använder internet utan att begå brott ska inte behöva känna sig övervakad.”
Det är alltså för integritet så länge man inte begår brott, och för upphovsrätt i betydelsen rätten att leva på sitt kulturarbete. Det är givetvis goda ståndpunkter, men lite grunda när det gäller frågor där rättens legitimitet hos folket kan ifrågasättas. Som med upphovsrätten, så som den är formulerad idag.
Dvs, ingenting om det egentliga dilemmat, dvs hur man ska lösa problemet med en upphovsrättslig reglering som i vissa delar gällande exemplarkontroll inte har någon representation hos de sociala normerna hos en stor grupp i samhället.
Inget om dilemmat i termer av en demokratifråga, inget av dilemmat i termer av en legitimitetsfråga. Vilket är det som blir så oerhört pikant när ser hur svag acceptans fildelarjakten har i samhället, speciellt hos de yngre .
Nu är det väl inte så att just detta parti tänkt mer eller mindre än de flesta andra partier, men partiet är stort, och frågan är viktig – och svår – varför jag vill hänvisa till att det finns forskare/rättsvetare som har tänkt till lite mer i frågan, och dessutom lyckligtvis reser långt för att tala inför våra kära folkvalda den 18 november. Det svåra är väl att få dit de som inte redan är frälsta.
Läs mer om anonymiseringen i Helsingborgs Dagblad Realtid.se Blekinge Läns Tidning DN
SR Ekot SR SVT SVT SvD Smålandsposten Aftonbladet
Kommentarer
25 kommentarer to “Om anonymisering och rättens legitimitet”
Lämna gärna en kommentar!
Läs- och länktips
Måns Svensson and Stefan Larsson: Social Norms and Intellectual Property – Online norms and the European legal development
Paul Przemyslaw Polanski: Customary Law of the Internet (Volume 13)
Håkan Hydén, Stefan Larsson, Dennis Töllborg: FRAMTIDSBOKEN: Volym 1.0 - 'The Darling Conceptions of Your Time'
Matthias Baier, Måns Svensson: Om normer
Projektets Facebookgrupp: Gå gärna med!
Apropå att så många "gömmer sig på nätet" som surrat i media idag och igår.
"Om anonymisering och rättens legitimitet"
http://bit.ly/2llxKq
Kan det vara så att det faktum att Ipredlagen inte har skapat någon reell jakt på enskilda fildelare gör att den avskräckande effekten blir svag och behovet av att gömma sig pga Ipredlagen förhållandevis litet?
Vår undersökning visar ju att väldigt många människor ligger kvar i en hög beredskap för att gömma sig.
Apropå att många gömmer sig på nätet. RT @Cybernormer: "Om anonymisering och rättens legitimitet"
http://bit.ly/2llxKq
Så är det nog med största sannorlikhet. Själv har jag väntat på ett avgörande på ePhone målet innan jag tar ställning till om jag ska skaffa VPN eller inte..
Sen blir man ju bara skadeglad av att kunna läsa
http://ledomainedanais.blogspot.com/2009/11/perseus-vs-hadopi.html
The låter absolut rimligt, men är ju samtidigt inget vi kan säga med säkerhet eftersom vår undersökning inte ger oss några detaljer om bevekelsegrunderna i någon djupare mening (mer än avsaknaden av sociala normer MOT illegal fildelning). Men visst är det skillnad på lagen i en formaliserad mening och lagen i en mer tillämpad mening. Kanske som med reprimander i övrigt så lyssnar folk till när fingret och rösten höjs men sen när man märker att inga sanktioner följer så avtar den första effekten och man återgår till det man sysslade med innan man fick skäll….som en analogi.
OM ipred blir mer aktivt använt, OCH vi då ser en ökning av anonymisering i en kommande undersökning så kan vi ju med större sannolikhet säga att den hypotesen stämde.
Jag är samtidigt nyfiken på anonymiseringstjänsteleverantörernas (vilket ord!) stats. Det hade varit kul att se huruvida snäppet och snäppen över vår åldersgrupp har varit mer benägna att “gömma sig”. Man kan ju tänka sig att 25+arna oftare är ansvariga för hushållets uppkoppling, och rentav har mer att förlora på att bli upptäckt med illlegal fildelning och därmed har anonymiserat sig i högre utsträckning? Vad tror ni?
[...] två undersökningar och författandet av artiklar enligt konstens alla regler. Vi bearbetar både anonymitetsspåret i termer av icke avsedda (latenta) och avsedda (manifesta) effekter av en lag, den rättsliga [...]
[...] i Denver i maj, men också på bloggen i termer av anonymisering som symptom på samhällskonflikt, rättens legitimitet, och den strukturella åtskillnaden mellan en lagstiftningstrend och sociala normer, som tar sig [...]
Jag tror att många går efter minsta motståndets lag när det gäller den här frågan, man vill inte betala för något som man kan få gratis och tills dess att risken att åka fast inte är större än vad den är idag så orkar man helt enkelt inte försöka gömma sig än. Men om det nu är som Måns säger, att enskilda fildelare fortfarande inte känner någon rädsla för att ”åka fast” på grund av att Ipred inte jagar dessa och därmed inte känner att de måste gömma sig, är det då en jakt på enskilda fildelare som behövs innan de 60 procent som säger att de vill skaffa en anonymiseringstjänst men inte gjort det ännu kommer att göra det? Och hur ska man då kunna stoppa fildelarna om de hela tiden ligger steget före med till exempel en anonymiseringstjänst? Jag tycker att det känns som att lagstiftarna kommer att måsta byta taktik och ligga steget före fildelarna istället för tvärtom för att på något sätt kunna stoppa den olagliga fildelningen. Men samtidigt så förstår jag att det är en svår nöt att knäcka då den grupp som vi talar om faktiskt är ”datanördarna”…
Om man skulle göra en undersökning av alla Sveriges internetanvändare tror jag bestämt att en majoritet skulle välja en anonymiseringstjänst i framtiden. Men i nuläget är riskerna inte så stora med att åka fast, vilket gör att problematiken inte ens existerar i tankarna för de flesta. Problemet kommer istället om några år tror jag. Det största, innebärande hur man då ska kunna stoppa fildelarna om de hela tiden ligger steget före med till exempel en anonymiseringstjänst. Återigen är dagens normer annorlunda i jämförelse med hur det var förr. Det kommer troligen alltid finnas problem och brister på detta område. Frågan är bara hur det kommer att utvecklas. I nuläget är det dock så att Ipredlagen inte har skapat någon konkret jakt på enskilda fildelare. Detta leder därför i sin tur att det inte finns någon direkt avskräckande effekt och att behovet av att gömma sig pga. lagen är knapphändig. En förändring måste alltså ske för att folk verkligen ska gömma sig. Till dess verkar det vara nära fritt fram. Personligen hade jag inte rekommenderat att en anonymiseringstjänst skulle få komma till stånd, eller ens vara laglig. Vi måste fortfarande kunna ha kontroll och makt över olagligheter. Vilket säkert de flesta håller med om.
Jag tror att det största problemet med hela anonymiseringsfrågan är att man fortfarande diskuterar utifrån gamla normer. Det är enligt min mening stor skillnad mellan olika generationer vad gäller inställningen och användandet av internet. Den generation som är uppväxt med internet är inte alls lika oroade över anonymitet och legalitetsfrågor. För dem är anonymitet på nätet inte viktig eftersom de lever stora delar av sitt sociala liv via nätet. De finns upplagda på Facebook, de twittrar och de laddar ned musik och film som aldrig förr. Denna generation har inget intresse av att vara anonyma och de ser få risker med det de håller på med. Den rådande åsikten bland denna grupp är snarare att det bara är en tidsfråga innan det blir lagligt att ladda ner. Det finns också ett visst mått av revolt i att inte gömma sig i anonymitet. Ipred lagen ses som ett försök att hindra dem från att göra det som de ser som naturligt. Liksom min generation växte upp med att kopiera kasettband och vinylskivor växer denna generation upp med att ladda ned musik från nätet. Det finns ingen egentlig diskussion kring olagligheten i det de gör så varför vara anonym. Enligt min mening kommer jakten på fildelare inte att fortgå så länge till. De nya samhälleliga normerna kommer istället att påverka lagstiftningen i motsatt riktning.
Jag kan bara hålla med om att IPRED-lagen inte fått den starka påverkan som man avsett att den ska ha. Det som i ett första skede minskade på nedladdningen, med lagen som skrämselfaktor, verkar tyvärr inte ha hållit i så länge. Det verkar nu som att de som med lagens ankomst minskade sin nedladdning åter igen har ökat. Jag har samtalat med flertalet 18 åringar och de tycker inte att någon annan ska styra, så länge nedladdningen inte är för stor, musiken och filmerna ligger ju bara där och väntar. Precis som JL menar är detta den nya generationens internetanvändare som träder fram nu och de ser inte något konstigt i att ladda ner om det nu finns där att ladda ner. Ett stort problem med det är att dagens ungdomar ser det inte som kriminellt att ladda ner. För att få ett efterlevande av en lag vill det ju till att samhällets normer stämmer någorlunda överens med lagens innehåll vilket inte är fallet här. Min känsla är att både Stefan Larsson och Måns Svensson har sina poänger i dels att när faran upplevs som reell kommer det att märkas på en ökad anonymisering eller minskad nedladdning, dels när lagens jakt på enskilda fildelare inte finns, medför att IPRED-lagens avskräckande effekt blir för liten Att skapa en lag för att tala om vad vi får och inte får och samtidigt sätta gottpåsen mitt framför näsan på oss utan att kollar om vi smakar.
Vem vill betala för något som man kan få gratis?
Jag tycker inte att det är speciellt märkvärdigt eller konstigt att en så stor massa har anslutit sig till gratiskonceptet.
Har nedladdningen minskat i den omfattning som förespråkarna om förbud har haft? Någon här som vet? Intressant att göra en analys över tid, inte enbart under en kort period när stormen rasar som mest.
Stämmer lagen med hur vårt samhälle ser ut idag? Kunskapen om att rätten inte kan ses som en isolerad företeelse har jag fått lära mig utan måste sättas in i, ett samhälleligt sammanhang får ju här ett ansikte.
Samtidigt kan jag ju förstå upphovsmannen som förlorar pengar på detta system, men som med allt annat, så ger det konsekvenser, alla kan inte bli vinnare.
Hur tänker man sig att kunna ha fullständig kontroll på fenomenet nedladdning?
Jag tycker att man är ute på tunn is, syftet med att kamma hem massvis med pengar genom att skapa en lag gällande för några få, skapar samtidigt en stor kriminell massa av individer både unga och äldre. Finns det någon som på allvar tror att detta fenomen går att lagstifta bort?
Pengar har makt, i detta fall gäller det båda sidor av myntet: upphovet och nedladdaren, båda landar i val som bygger på ekonomi.
Jag tror inte att individer genom anonymisering och användning av anonymiseringstjänster kan undvika tillämpning av Ipred-lagen och Fra-lagen
fast det är många som tycker att båda lagarna inte har varit framgångsrika i sin strävan att sätta fast de som strider emot lagen. Anledning till detta försäkrar polisen är saknad av resurser för att genomföra lyckade insatser, från exempelvis musik branschen tycker man att polisens insatser är inte relevanta eftersom de har inte tagit några speciella åtgärder i sak fråga, detta kan påverka en del av människors beteende. Konsekvens är att många trotsar förbudet (lagen) och försätter med den olagliga fildelningen.
Vad är begränsningar inom IT-kulturen?
Enligt min åsikt IT-kulturen har alltid varit ett fri zon som har bidragit till att olika kulturer delar med varandras kunskap, kultur, seder med mera,problem med det är att staten förlorar sin styrande ställning, åtgärd för att återuppta kontrollen över individer är att införa lagen som på något sätt kan markera att begränsningar finns.
Att anonymisiering dyker upp som en protest mot kontroll system är jag helt övertygad om, det skulle vem som helst reagera på. Lagom kontroll är bra men när den överskrider individens integritet kan det uppstå oavsedda konsekvenser. Ipred-lagen har inte förändrat individens beteende utan individen har hittat andra strategier för att kringgå lagen. Enligt lagen de nya strategier kan ses som kriminella handlingar men från individens vinkel ses som ett redskap för att ta tillbaka det som tillhörde de sociala normer inom
IT-världen.
Anonymisering antar jag ger individen en låtsas frihet men rättens legitimitet kommer alltid att göra sig närvarande och reglera ändå individens handlingar eftersom sociala normer och rättsregler avgör till slut samhällets grundliga värderingar.
Håkan Hydén har skrivit om att de normer som vinner status som rättsregler är de som är till för att skydda individer, avseende livet och den personliga integriteten. Om man går in på företaget Relakks.com som erbjuder anonym surfing så skriver de om när de är skyldiga att lämna ifrån sig uppgifter. Bland annat att datatrafik lämnas ut om det föreligger misstanke om ett brott med ett straffvärde på minst två års fängelse så.
Om de normer som vinner status är de om skyddar individen avseende livet, kommer dessa företag som erbjuder dessa tjänster hamna i en svår dilemma avseende vem de vill skydda, den som är misstänkt för något eller den som blivit utsatt. Företagen kommer då att ställas inför ekonomiska och moraliska frågor.
Normer som skyddar den personliga integriteten påverkas ju även av hur de som får tillgång till informationen av vad man gör på internet kommer att använda den till. Här kommer nog anonymiseringstjänsterna att öka avseende de uppgifter som riskerar få konsekvenser om andra får tag i det. Oavsett om man gör något olagligt eller inte och i och med medvetenheten om hur mycket av det som görs via internet registreras, kommer individer att vilja anonymisera sig om det skyddar deras personliga integritet.
Internet är det enda ställe där vi känner oss fria och ännu inte är övervakade, åtminstone inte i den mån det går med tanke på att cyberspace är enormt för den som vet möjligheterna. IPRED och FRA äventyrar därmed vår fria zon att handla och agera som vi vill utan egentlig rättslig följd beroende på vad vi förknippar med frihet sett från det som är lagreglerat idag. Om man överväger riskerna med att bli upptäckt och åka fast för ex, nedladdning och vad man tjänar på det, ekonomiskt men då även emotionellt i och med frihetskänslan det ger, verkar det sistnämnda ha övertaget. Vad gäller anonymitetstjänster så måste man redan nu se att det finns en efterfrågan och ett behov då det ändå, mer eller mindre finns en risk att åka fast vilket tyder på att det är tillräcklig för att inte vilja chansa på att vara en utav dem få. När det kommer till FRA – lagen: den som inte har något orätt att dölja borde inte heller ha något problem med att bli kontrollerad till fördel för dem som blir utsatta för hot och annat så att gärningsmän blir lättare att komma åt!? Det handlar inte om att uppoffra sin personliga integritet till fullo utan det handlar om ett gemensamt ansvar där man som en del av samhället hjälper varandra och ser till att allt fungerar… Eller är det mer min ideologi än verkligheten? Jag håller vidare med om att någonstans måste det finnas gränser för hur man handlar och vad man gör även på internet, något annat vore konstigt. Men uppenbarligen delar inte alla den tanken och det måste då vara ett tecken på att det finns ett missnöje med regelverket som leder till protester… Kanske är innehållet för distanserat och på vissa områden även främmande då det skiljer sig allt för mycket från samhällets normer men även att det kan bero på ev. överreglering som Hydén (2002) varit inne på.
Jag funderar på om det kan vara så att folk inte använder sig av anonymiseringstjänster på grund av att de inte tar lagen på allvar. Jag håller med om att det förmodligen finns många som avvaktar för att se om Ipredlagen kommer att genomdrivas på ett effektivare sätt och om så sker är beredda att ”gömma” sig. Men som sagt så tror jag att många inte ser det som nödvändigt eller önskvärt på grund av att lagen inte har något stöd bland så många individer i samhället eller som undersökningen har visat att det inte finns sociala normer som säger att det är fel. Om man inte riskerar någon sanktion, varken formella sanktioner eftersom lagen inte genomdrivs eller från sin omgivning som tycker att man gör fel så finns det inte heller någon anledning att vara anonym. I mycket är det nog en ”generationsfråga” där olika grupper har olika normer om vad som är rätt att göra. Flertalet yngre som är väldigt aktiva på Internet ser det som en självklarhet att de kan dela med sig och ta del av allt material som finns utan att behöva betala för det och den lagstiftande makten har en motsatt åsikt. De rättsliga reglerna och de sociala normerna rörande, till exempel, fildelning hamnar då i ”otakt”. Frågan blir då om de nya sociala reglerna kan komma att bli starkare än rättsreglerna och att det helt enkelt blir lagligt eller om det blir så att rättsreglerna kommer att genomdrivas mer effektivt i strid med vad majoriteten av användarna ser som rätt. Även om jag själv tycker att det är fel att ta del av någon annans arbete utan att betala för det så är det viktigt att diskutera just våra normer eftersom en så stor grupp ser det som sin självklara rätt och därför väljer att bryta mot de lagar som finns idag. En lag som ignoreras av så många har ju bevisligen inte stöd bland befolkningen och jag har svårt att se hur en sådan lag ska kunna upprätthållas.
Jag tycker att det här är jätte intressant.
I de flesta fal så väljer ju nästan alla i ett samhälle att följa de uppsatta rättsregler som finns, det blir liksom de värden och de normer som följs. Och här är det en hel grupp som väljer att ha sina egna normer och bryter mot rättsregler som om det vore något så enkelt som etikettsregler.
I de flesta fall hamnar annars de som bryter mot normer och rättsregler utanför i någon bemärkelse, de ses som avvikare, men det tycks ingen bry sig om gällande dessa normer och regler. Varken att se på det som ett sådant normbrott att det blir en klar avvikelse från andra samhällsmedlemmars sida eller att de som väljer att bryta mot rättreglerna ser det så heller.
Det är inte så att det är någon som ”ringer och anger” någon som fildelar, istället tror jag många fler än de som är aktiva med sådant själva gärna tar del av deras nedladdningar och liknande.
Några tankar som dyker upp är att jag tror inte att någon är speciellt rädd för att åka fast, och ingen tar liksom lagen på fullt allvar, vi har alltid kopierat filmer och musik av varandra, från att spela in på kassettband från radion fram tills nu när tekniken har utvecklats.
Jag ser att fler varit inne på liknande tankegångar innan i inläggen, och jag fortsätter att hålla med i exempelvis tankegångarna om anonymiseringstjänsterna.
Dessa kommer säkerligen att öka i användning om det blir större risk att åka fast.
För jag tror det är ett av problemen, ingen har liksom verkligen fått något straff som skrämt oss till lydnad och satt spår hos den vanliga människan.
Det är ingen som ringt på hos grannen så ryktet spridit sig i området att herr Nilson på 37:an sitter inne för olaglig fildelning, nu får man passa sig så som med exempelvis hembränningen på sin tid.
Och bara att det finns en sådan tjänst gör att det känns som att lagen inte tas på allvar, vilka andra lagar kan man köpa sig ett skydd emot?
En annan tanke som slog mig var att man kanske tycker att man redan har betalat för det man laddar ner på sätt och vis. Vi betalar tv-licens, och nätavgifter och vi betalar för datorn, modemet och vi betalar för att ha och använda Internet. Om det ligger något som bara är att klicka på utan att passera inköpskorgen, är det inte gratis då? Jag har ju redan betalat för att ta mig dit.
Samtidigt om frågan om att vara anonym på nätet är aktuell så blir det ju mer och mer vanligt att lägga ut hela sitt liv på internet. För visst skulle många vilja ha anonymiserings tjänster om det blev mer uppenbart för den enskilda individen att den övervakades men så länge som individen inte ser något som påverkar dess värld kommer den inte agera. De som fildelar har andra sätt att göra sig osynliga på nätet än att köpa tjänster, de skapar tjänster. Men vad ska rätten säga om att man kan köpa tjänster som hindrar dens insyn. Rätten har som några tidigare kommenterat inte hängt med utvecklingen och är fortfarande byggd kring gamla normer, som det står i inlägget. Den är inte anpassad till den verklighet som många av internetanvändarna lever i idag och då speciellt i den åldersgrupp som tas upp, 15 till 25 år.
Internet kommer sannolikt inte finnas på samma sätt om tio år som det gör idag, vilket gör att vårt beteendemönster kommer att ändras. Människor kommer att vara beredda att betala för upphovsrättsskyddat material om det görs på rätt sätt och att pengarna går till upphovsmakarna istället för företag som tar en stor del av vinsten. Spotify är ett exempel, där kan man betala hundra kronor i månaden för att lyssna på musik eller gratis om man vill lyssna på reklam emellanåt. Däremot är den inte tillgänglig i så många länder ännu, men upphovsmännen får sina slantar från STIM. Folk är beredda att betala, det är distributionen som är felet. En film som släpps i USA och två månader senare kommer till Sverige väljer man kanske hellre att ladda ner från internet där den läggs upp efter 2 timmar.
Mattias Baier och Måns Svensson har i boken Om normer skrivit om de rättsligt tvingande strukturer som tvingar fram ett förändrande beteende som med tiden innebär att människor inte bara döms och straffas av rätten utan också fördöms av sina medmänniskor genom den sociala kontrollen. I tidigare inlägg diskuterades att man inte ringer och anmäler någon som fildelar. Avseende andra lagstiftande områden som exempelvis skatter och bidrag finns det exempel på människor som har ringt och angett varandra. Men internet är i en ständig förändring och i normala fall skulle kanske kommande generationer som växer upp med nya lagstiftningar kring internet finna det möjligt att anmäla grannar för fildelning om rättsnormen fick fäste i samhället. Men detta kommer inte att ske då tekniken i detta fall alltid kommer ligga ett steg före, däremot kommer anonymiseringstjänster finnas så länge det finns hinder för ett fritt Internet.
Själv tror jag att vårt sätt att använda internet kommer att ändras med kommande generationers inflytande över nätet. Därmed kommer nya normer att tillkomma gamla försvinna. Våra lagar, normer, värderinga ändras ständigt så jag är övertygad att både jakten på fildelning kommer att ta en annan form men även anonymitets och integritetsfrågorna. Som jag ser det så följer inte rätten, normer, lagar med i nätvutvecklingen. Nätet är ett otroligt socilat nätverk, men olika mötesplatser som utvecklas ständigt och som ett naturligt del av dessa möten måste också rätten ha sin givna mötesplats för att utvecklas och förnyas.
Däremot behöver det diskuteras, utredas samt lagstadgas vem som har upphovs eller ägande rätten till de olika inläggen som skrivs i de olika mötesplatserna , bloggarna, facebook, twitter etc som finns på nätet.
Jag tror att alla här är rörande överens om att kulturskapare ska ges samma möjligheter som andra att leva på sitt arbete. Det kan aldrig vara moraliskt försvarbart att ta någonting utan att betala för sig.
Samtidigt kan jag känna att film- och musikbranschens hetsjakt efter mesta möjliga ekonomiska vinning har sig själva att skylla. Varför har branschen envisats med att sälja fysiska cd- och dvd-skivor? De har genom sitt agerande drivit på utvecklingen av olika fildelningstekniker som utnyttjas för att sprida upphovsrättsskyddat material. Visst finns det idag ett fåtal internetbutiker där du kan ladda ner både film och musik och samtidigt göra rätt för sig. Dock är utbudet tunt och dessutom får man betala i stort sätt samma pris som den fysiska produkten i butik. Man har hela tiden från branschens sida varit en motståndare till filer eftersom man resonerat som så att en fil kan spridas utan att de får betalt för den. Ett mycket märkligt resonemang. Jag är övertygad om att den absoluta majoriteten av internetanvändarna vill göra rätt för sig- men inte till vilket pris som helst. Fildelning har stor potential, se bara på Apples iTunes Store som på bara några år vuxit till världens största butik på internet som säljer musik. Det är branschens egen trångsynthet som ligger till grund för dagens volym av illegal fildelning. Om branschen legat i framkant och tidigt erbjudit lagliga alternativ är jag övertygad om att vi idag inte hade stått inför samma problematik. Vi hade inte heller haft ipred eftersom behovet av en sådan reglering inte varit lika stort.
Att ökningen av användningen med anonymitetstjänsterna inte var lika explosionsartad bland 15-25 åringar som det förutspåtts är kanske inte särskilt förvåningsvärt. Eftersom att man först opch främt måste vara 18 år fylda enligt svensk lag innan ett avtal får slutas enligt avtalslagen, så mellan 15-18 får individen inte ens inneha en egen internetuppkoppling. För det andra är det vanligt att efter 18 år fylda väljer individer pga arbetslöshet, fortsatt gymnasie eller dylikt att fortsätta bo hemma vilket resulterar i att dessa individer rör sig i med en IP-adress som kan antas tillhöra förälder, äldre syskon eller liknande. många föräldrar tänker heller inte på att det är de som har det yttersta ansvaret över sitt internet när dennes tonåring kommer med förslag som kan “skydda” familjen i nedladdningsfrågorna. Där ser jag även orskan till varför denna åldergrupp inte ökat markant men den totala ökningen ändå nått ungefär samma resultat som mätningarna visade på innan lagen trädde i kraft. Utifrån perspektivet norm, har ungdomar idag en naturlig del i internetanvändadet och nedladdning. Under 1980 talet spelade man in musik på ett kassettband. Att ta del av musik utan att betala har skett över tid på olika sätt utifrån den teknik som är befintlig.
Detta är en mycket intressant debatt om ett anonymiserat Internet tycker jag som nu läser en kurs som handlar om rättsregler och normer. IPRED – lagen som nu har funnits ett tag har inte haft någon större genomslagskraft som den var tänkt att den skulle bli. Det förutspåddes att Ipred skulle pressa fram ett mycket dolt Internet en tydligt ökad anonymisering.
Många tror att det var en skrämseltaktik speciellt de yngre och som laddar ner filmer och musik som tidigare och som inte alls har problem med anonymitet på nätet, som man kan se på Facebook, Twitter etc. de lämnar helt ut sig själva foto och allt.
Att vara ute på Internet gör att många känner sig fria och det kan ge en kick av anonymitet att ingen vet vem jag är och framförallt ingen som kontrollerar en. Personligen tror jag att de personer som vill vara anonyma på nätet har ofta en tanke bakom sig och de vill kanske dölja att de är t.ex. pedofiler. Jag tror att många unga trotsar förbudet (lagen) och försätter med den olagliga fildelningen. Vem skulle anmäla dem fastän man vet att flera laddar ner musik och de nyaste filmerna så berättar ingen detta ingen vill lägga sig i och det har blivit 2000 – talets nya norm att inte blanda sig i andras affärer och handlande.
Visst är det en intressant diskussion om ett nutida fenomen. Men har det inte alltid sett ut såhär genom tiderna? När det gäller nya samhällsfenomen som för med sig en hel rad med nya sätt att tänka och agera så tar det ett bra tag innan det hinner bli någon ordning på vad som ska gälla. Samhället förändras och så gör även de normer och regler som styr samhället. Ta t ex röstningsrätt som förändrade vår syn på demokrati. Detta innebar nya normer att följa. När det gäller internet så är det ett relativt nytt sätt att interagera på olika plan. Detta innebär nya normer som styr vårt sätt att agera i just denna värld ute på internet. Det är inte alls konstigt tycker jag att vissa väljer att vara anonyma och vissa inte. Jag tror inte att det bara är en generationsfråga utan det är även ett ställningstagande som vi måste göra. Personligen så är jag själv lite rädd för hur öppen man skall vara över internet. När det gäller IPRED lagen och illegal nedladdning så tror jag att det är ett fenomen som med tiden kommer att ändra sig. Det är ännu i ett tidigt stadium och jag tror att vi kommer att kunna se en förändring även på detta område. Problemet är som alltid att vissa personer väljer att bryta mot lagar och normer medan andra väljer att följa de lagar som finns. Jag vet personer som iom att lagen kom slutade att ladda ner illegalt på en gång så visst finns två olika sidor när det gäller IPRED.
Jag tror som JL (och flera) att detta är en generationsfråga (i flera avseenden) Vi har här två parallella världar som inte möts. Lagstiftare som tillhör en generation och de yngre som växt upp med nätet som en naturlig del av tillvaron. Det är här de lever sina liv, skapar en del av sin identitet och då är man inte anonym. Det ligger också revolt i det – ”Detta tillhör mitt privatliv, vem bestämmer där?”
Jag tillhör ”generation stenåldern” och är inte särskilt hemma på det här med fildelning osv (= jag pysslar inte med det själv
. Har barn och när lagen kom diskuterade vi det här, upphovsrätt osv. Sönerna menade då, (som andra också nämner) ”varför betala för det som är gratis? Det ligger ju där framför näsan på oss” Gällande anonymitet så är de av åsikten att ”nej, varför det? Varför fega ur? Och vad ska hända? De kan aldrig komma åt alla”. I detta går det att utläsa ett slags (helt naturligt!) förakt för lagstiftarna, lagen och de som ska se till att den efterföljs. Ett förakt som jag tror ytterligare ökar klyftorna mellan generationerna och framförallt mellan samhällsmedborgare och lagstiftare.