Sverige i världen: svenska ifpi, ökad skivförsäljning och omvärldens intresse
Det är väl med bloggar som med myggor och små barn. När dom är tysta är det nåt jävelskap som håller på att hända. I vårt fall är det helt enkelt bearbetning av data från våra två undersökningar och författandet av artiklar enligt konstens alla regler. Vi bearbetar både anonymitetsspåret i termer av icke avsedda (latenta) och avsedda (manifesta) effekter av en lag, den rättsliga Europeiska utvecklingen och styrkan (eller snarare svagheten) i de sociala normerna i relation till den upphovsrättsliga konstruktionen. Samtidigt som Marcin skriver uppsats.
Efter en snabb koll på internationella nyheter kan vi konstatera att Sverige bevakats flitigt den senaste tiden vad det gäller effekterna av ipred. I vart fall i Storbritannien. Siffror från svenska Ifpi pekar på att skivbolagens vinst gått upp de senaste nio månaderna. Det här är kärnan av IFPIS rapportering, enligt The Guardian, och nåra andra, jag har inte gått till källan själv:
“18% rise in Swedish sales over the past nine months, an 80% increase in the digital market, and a 9% rise in physical format sales.”
The Guardian har alltså plockat upp tråden och rapporterar i anslutning till det brittiska intresset för vad som händer i Sverige: “Music executives in Britain are looking to Sweden’s experience for signs that their own tumbling sales can be stemmed by new laws outlined by the government last week”. I artikeln uttalar sig IFPI’s chief executive John Kennedy försiktigt optimistiskt gällande den bransch han företräder, tuffare lagar och onlinetjänster:
“The increase in sales in Sweden, set against the backdrop of innovative new digital services and tighter copyright laws, is encouraging.
It is too early to say if Sweden has permanently turned a corner, but we hope that users there will permanently switch from unlicensed filesharing networks that give nothing back to the music community to great value legal services whose operators recognise continuous investment is needed to discover and promote the talent of tomorrow.”
The Guardians artikel ynglar av sig både här, här, här, och där. Vissa är skeptiska mot IFPI och deras siffror i sig:
“First, there are some who are questioning the actual numbers. So far, the only numbers have come directly from the IFPI, who hasn’t provided much in the way of detail (and have a long history of publishing questionable, fact-challenged numbers). In fact, the very lack of detail would likely indicate that there are extenuating circumstances here.”
Vissa trycker på korrelationen med att Spotify slog igenom ungefär under samma tid och nämner ett gäng andra liknande tjänster som är viktiga för Storbritannien:
The music industry reckons the rise is largely due to the implementation of new anti-file sharing laws.
We don’t – and we reckon revenues are going to increase further now that Swedish ISP Telia is bundling Spotify Premium subscriptions into its internet and mobile offerings. Despite Lord Mandelson’s best efforts we don’t have severe anti-piracy legislation in the UK, but we do have a massively growing market for legal digital music: the year isn’t over yet, but already the BPI is claiming that 2009 is “the biggest ever year for UK singles”.
The reason? iTunes, and We7, and Play.com, and Amazon, and all the other decent music sites. Together they’ve done more to dent illegal downloading than lawsuits ever will.
Nate Anderson konstaterar att det är lite svårt att veta vad siffrorna egentligen säger:
”As with most statistics in the Copyright Wars, these are hard to evaluate. Digital music sales are up, but has copyright infringement also dropped? IFPI doesn’t know.”
Craig Fernandes sitter i New Delhi och försöker förstå frågan, och tar vägen via Napster, Demosundersökningen som sa att fildelare även köper mer, och IFPI, och konstaterar att det är svårt att få klarhet i frågan. Han är dock positiv:
Hindsight in this case still does not provide enough clarity. What is interesting though is that the future looks quite good. Maybe not for major music companies but certainly for music audiences who now have access to more music than ever before and from more sources, which more often than not are free.”
Så, en kort och relativt grund och oreflekterad summa är trots allt att Sverige är i blickfånget när det gäller fildelning och frågan om vilken effekt hårdare lagar egentligen har när det gäller att stävja beteenden som är väl förankrade i de sociala normerna.
Se även
svt
expressen
Tysk blogg
The Guardian återkommer till analys av spotify
Radioinslag om anonymitet, fildelning och Cybernormer
Måns Svensson från Cybernormer var med i SR P4 Malmös morgonprogram den trettonde november. Där pratades det bland annat anonymitet, fildelning och sociala normer kontra lagstftning.
Var tioende mellan 15 och 25 år gömmer sig på nätet för att kunna fildela. Efter Ipredlagen har många hittat sätt att hålla sig gömda på nätet för att kunna fortsätta ladda ner filer i fred. Måns Svensson har i sin forskning i rättsociologi vid Lunds universitet kommit fram till att var tioende person mellan 15 och 25 år är hemlig och håller sig undan övervakning. Och en anledning är att det inte finns nån social kontroll som signalerar att detta är fel.
Inslaget som sändes i morgonprogrammet (SR P4 Malmö) hittar man här.
Om fildelares köpvanor i TPB-domens kölvatten
Internetsäkerhetsföretaget McAfee har undersökt förekomsten av fildelningssiter på sistone. Pirate Bay nämns i pressen lite varstans runt klotet, bla tar TimesOnline i San Fransisco upp internetsäkerhetsföretagets rapport, som konstaterar att “file-sharing websites” har ökat med 300 % de senaste tre månaderna och knyter det till den uppmärksamhet som skapades kring saken i och med domen mot The Pirate Bay i april.
Samma sak tar ZDNet i Storbritannien upp. De nämner även det interimistiska beslutet mot Black internet. I anslutning till Storbritanniens egna HADOPI-inspirerade förslag nämns en intressant sak, som knyter an till huruvida fildelare är sådana som vant sig vid ”gratis lunch”, som man hör refereras till ibland:
The Department for Business, Innovation and Skills under Lord Mandelson has pushed ahead with plans to include a ‘three-strikes’ provision in legislation that would see persistent unauthorised file-sharers disconnected from the internet. However, Demos found that these file-sharers on average spend over £30 per year more on music than those who download legally.
Det där är ju faktiskt oerhört intressant, om det stämmer. och ställer väl upphovsrättsindustrins argumentation delvis på ända? Demos, som beskriver sig som ”Independent think tank and research institute” har alltså gjort en undersökning, och artikeln ovan fortsätter med ett referat till deras rapport.
“Internet users who claim to never illegally download music spend an average of £44 per person on music per year, while those who do admit to illegal downloading spend £77, amounting to an estimated £200m in revenue per year,” Demos said in a statement. “The findings suggest that government plans to disconnect repeat illegal downloaders from the internet, announced by Lord Mandelson, could do the music industry more harm than good by punishing core consumers.”
Kan det stämma, vad säger ni? Någon som har fler undersökningar att visa upp? Man kan läsa mer här, bl a.
TPB-domen: Försvaret överklagar jäv, i SvD, Black Internet överklagar beslut.
The Pirate Bay har återigen stängts
Ännu en gång har The Pirate Bay varit nere under ett antal timmar. Det är ännu oklart vad som ligger bakom stoppet – det spekulerades under natten om att det hade att göra med att tingsrätten den 30 oktober hotar Gottfried Svartholm-Warg och Fredrik Neij med böter om vardera 500 000 kronor om fildelnings-siten inte plockas bort från nätet. I nuläget förefaller The Pirate Bay emellertid att återigen vara i full drift.
Om anonymisering och rättens legitimitet
Jag har tidigare varit inne på “Anonymisering som symptom på samhällskonflikt” och tänkte här kommentera nyheterna om hur många som anonymiserar sig online, komma in på legitimitetsfrågor genom att nämna partipolitiska riktlinjer och avsluta med att pusha för ett intressant föredrag (som dock är fullt).
Efter att TT:s Sten Gustafsson varit i kontakt med oss och skrivit om anonymisering, var Måns Svensson med i Ekot i helgen och snackade, och nyheter om hur många som surfar anonymt har surfat runt i media, bl a i DN och SvD, baserat på vår senaste undersökning.
Jag förutspådde i våras att ipred skulle pressa fram ett mycker mer dolt internet, en tydligt ökad anonymisering. Så har också rapporterats i media. Men, när jag tittar på siffrorna från vår senaste undersökning, och jämför med vår förra, från tiden innan Ipred, verkar inte ökningen vara lika explosionsartad som det har låtit i media ibland. Vart fall inte i åldersgruppen 15 – 25 år, ska tilläggas (för åldersgrupperna utanför det spannet täcks inte av vår undersökning). Frågan är hur man skall tolka den ökning som trots allt har skett.
Men utan att fortsätta klyva hår över adjektiv (när blir en ökning “explosionsartad”?) så ser vi att ökningen till oktober 2009 av de som faktiskt använder sig av en anonymiseringstjänst jämfört med tidigare undersökning i januari/februari 2009 är från 8,6% till 10,2 %. Det är ungefär samma antal (runt 60 %) som vid båda undersökningstillfällena säger sig vilja skaffa anonymiseringstjänst för det fall att ”om man genom ny lagstiftning ökar olika aktörers (exempelvis musikproducenters) möjligheter att stämma dig om du blir ertappad med att fildela?”.
Även om man kan slå på trumman om hur många som anonymiserar sig, så är det svårare att säga hur rationaliteterna ser ut bakom de som anonymiserar sig, och hur djup ipreds påverkan egentligen är. Det finns såklart flera förklaringsfaktorer till varför folk vill vara anonyma, och Ipred är ju snarare en hantlangare åt den upphovsrättsliga reglering (”enforcement of IPR”) som in sin tur i vart fall har delvisa legitimitetsproblem. Upphovsrättens nya muskler i den digitala världen.
Införandet av ipred kunde man tro skulle realisera denna vilja att anonymisera och därmed öka antalet som faktiskt använder en anonymiseringstjänst. Ökningen verkar vara mellan 15 och 20 %. Lägg därtill att det tycks finnas en bred potential, en stor grupp som står beredda att betala för att springa in i skuggan när ipred börjar upplevas som en reell fara, för det fall lagen kommer att praktiseras mer.
Samtidigt vore ett anonymiserat internet en utveckling som går emot mycket av det fria flödets ideologi som många ”nätaktivister” jobbar för idag. Ett anonymiserat internet vore i deras ögon ett ”trasigt internet”, varför det finns strömningar som tror på både flödet och på öppenheten, och därmed är benägna att inte gömma sig, trots att den (icke flödesbaserade) upphovsrättslagen kriminaliserar deras beteende. Detta knyter an till en förändringstrend som kan ses i det svenska nätsverige, som jag beskrivit tidigare.
Samtidigt, pratar man om anonymisering ligger det i det här fallet nära till hands att diskutera frågan om rättens legitimitet, vilket ger oss skäl nog att återkomma till Måns tidigare inlägg om Socialdemokraternas reviderade politiska riktlinjer. Av det man ser i nyheterna så verkar vilja riva upp FRA men inte ipred (även om de vill förändra den, som kompromiss). De konstaterar härmed att
”Ipred-lagen måste förändras. Kulturskapare ska ha samma möjligheter som andra att leva på frukten av sitt eget arbete.
Vi står därför bakom upphovsrättsinnehavarnas legitima krav att få ersättning för sina verk på ett rättssäkert sätt. Men det finns en berättigad oro för att tillämpningen av Ipred kan kränka den enskildes integritet och göra intrång i privatlivet. Den som använder internet utan att begå brott ska inte behöva känna sig övervakad.”
Det är alltså för integritet så länge man inte begår brott, och för upphovsrätt i betydelsen rätten att leva på sitt kulturarbete. Det är givetvis goda ståndpunkter, men lite grunda när det gäller frågor där rättens legitimitet hos folket kan ifrågasättas. Som med upphovsrätten, så som den är formulerad idag.
Dvs, ingenting om det egentliga dilemmat, dvs hur man ska lösa problemet med en upphovsrättslig reglering som i vissa delar gällande exemplarkontroll inte har någon representation hos de sociala normerna hos en stor grupp i samhället.
Inget om dilemmat i termer av en demokratifråga, inget av dilemmat i termer av en legitimitetsfråga. Vilket är det som blir så oerhört pikant när ser hur svag acceptans fildelarjakten har i samhället, speciellt hos de yngre .
Nu är det väl inte så att just detta parti tänkt mer eller mindre än de flesta andra partier, men partiet är stort, och frågan är viktig – och svår – varför jag vill hänvisa till att det finns forskare/rättsvetare som har tänkt till lite mer i frågan, och dessutom lyckligtvis reser långt för att tala inför våra kära folkvalda den 18 november. Det svåra är väl att få dit de som inte redan är frälsta.
Läs mer om anonymiseringen i Helsingborgs Dagblad Realtid.se Blekinge Läns Tidning DN
SR Ekot SR SVT SVT SvD Smålandsposten Aftonbladet
Socialdemokraterna och nätpolitiken
Socialdemokraterna har genom kongressbeslut förbundit sig att förändra Ipredlagen om de vinner valet 2010 – det är dock oklart i vilken utsträckning och på vilket sätt lagen skall förändras. Kongressens beslut har beskrivits som en seger för de inom partiet som vill värna integriteten på nätet. Åsa Westlund återger på sin blogg följande utdrag ur de nya politiska riktlinjerna för partiet:
IPRED lagen måste förändras. Kulturskapare ska ha samma möjligheter att som andra leva på frukten av sitt eget arbete. Vi står därför bakom upphovsrättsinnehavarnas legitima krav att få ersättning för sina verk på ett rättssäkert sätt. Men det finns en berättigad oro för att tillämpningen av IPRED kan kränka den enskildes integritet och göra intrång i privatlivet. Den som använder Internet utan att begå brott ska inte behöva känna sig övervakad. Hänsyn måste också tas till att privatpersoners internetabonnemang kan ha missbrukas av någon annan. Rättssäkerheten för enskilda behöver därför stärkas. Det måste finnas en rimlig proportion mellan den vidtagna åtgärden och den skada brottet kan ha åsamkat. Utgångspunkten är att det är polisen som utreder brott, även mot upphovsrätten.
Vi måst inrätta en integritetsombudsman som i första hand ska arbeta förebyggande i syfte att värna den personliga integriteten. Det behövs en obereoende översyn av hur olika lagstiftningar och olika företags agenade påverkar den personliga integriteten. Uppdraget är brett och inkluderar integriteten på nätet, i arbetslivet och som konsumenter.
Det ska inte gå att få ut uppgifter om en persons internetanvändande utan att det finns starka skäl för det.
Det är svårt att se hur dessa skrivningar skall kunna ligga till grund för en ny och modern nätpolitik. Nyckelmeningen i texten ovan får nog sägas vara: Den som använder internet utan att begå brott ska inte behöva känna sig övervakad. Slutsats e-contrario: de miljontals svenska internetanvändare som regelbudet fildelar upphovsrättsskyddat material får med en socialdemokratisk politik finna sig i att känna sig övervakade.
Läs- och länktips
Jonas Andersson & Pelle Snickars (red.): EFTER THE PIRATE BAY
Måns Svensson and Stefan Larsson: Social Norms and Intellectual Property – Online norms and the European legal development
Paul Przemyslaw Polanski: Customary Law of the Internet (Volume 13)
Håkan Hydén, Stefan Larsson, Dennis Töllborg: FRAMTIDSBOKEN: Volym 1.0 - 'The Darling Conceptions of Your Time'
Matthias Baier, Måns Svensson: Om normer
Projektets Facebookgrupp: Gå gärna med!
