Dags att hala flaggan och hissa …vadå? Om att gå från motståndets estetik till skapandets och nybyggandets
Jag vill lyfta fram en trend som har att göra med identitetsbeskrivningar av nätets aktörer. Visst finns det många trender, och som i alla trendbeskrivningar beror det ju på vad man väljer att ta fasta på. Likväl vill jag greppa om senaste årets tendens. Får se om ni håller med.
Talande för många av de nätburna initiativen under millenniets första år var motståndet, rebelliskheten och söndrandet. Det handlade om att hacka sig in, knäcka spärrar och räcka fingret åt befintliga strukturer. Piratflagg restes och vajade upproriskt stickande i ögonen på upphovsrättsindustri och politiskt etablissemang. Lagstiftningen var fortfarande lagstiftningen, politiken var fortfarande politiken, och båda något väsentligt annat än de olika nätcommunities som blommade upp.
På tidningen Fokus arrangemang i förra veckan ”När tekniken förändrar politiken” bytte jag några ord med Isobel Hadley kamptz, bland annat medlem i Juliagruppen , och Piratpartiets Rickard Falkvinge om identiteter och nätet. I bakhuvudet surrade Castells begrepp om motståndsidentiteter respektive projektidentiteter (som Måns Svensson tagit upp tidigare och Blay kommenterat) när jag la ut texten om att det tycks komma fler uppbyggande inslag i nätkulturerna nu, dvs kluster som snarare konstruerar eget än försöker rasera något redan etablerat. Något mer för än emot.
Både Juliagruppen och Piratpartiet är intressanta aktörer i det här sammanhanget, eftersom de utgår från så olika estetik. Kanske är de få åren som skiljer dem åt en viktig aspekt, de har uppstått ur delvis olika kontexter, identitetsmässigt.
Kort prolog: Även om Internets första decennier var en lekfull barndom, när lärandet och skapandet fortfarande var motorn så kan man tala om en period när striden om internet utvecklades. Kanske kan man säga att nånstans runt 2002 till 2008 därmed blev nätaktivismens trotsålder, tonårsperioden när man skulle bråka med etablissemanget, med de regler som fanns, bryta mot utegångsförbud och svära i kyrkan. Tiden när internet var punk. Detta var tiden när segare strukturer bjöd upp till kamp och estetiken här var tydlig: piraterna började segla: i bukter, byråer och partier. Men nu, när det bubblande tonårstrotsiga varit med ett tag förändras spelplanen, i takt med några av dess aktörer.
Rebellestetiken är tilltalande. Alla vill vara utmanaren, the underdog som reser sig på 5 och vinner matchen. Även Jan Guillou (delägare av Piratförlaget – som nyligen inte fick ut ip-nummer från server med talböcker i Hovrättsdom).
Samtidigt växer den regleringsmässiga överbyggnaden åt ett håll som inbegriper mer statlig och upphovsrättslig kontroll, fildelningssiternas fildelningssite ur ovan nämnda tidsålder The Pirate Bay, ett tydligt uttryck för protesten, trotset och brytandet mot etablissemangets normer, är hårt pressat av den dömande makten, sitens operatör dras in i målet, frågor om integritet i relation till övervakning samsas i samhällsdebatten med kreatörernas och kulturindustrins bevarande. Och här händer något. Som kan vara tecken på en mognadsprocess.
Men är det bara estetiken som förändras, eller är det även något mer grundläggande och identitetsmässigt? Några exempel på det senare: Med begrepp som fraktalpolitik och medborgarjournalism kan man beskriva hur nätaktivismen påverkat, exv. telekompaketet. Här kan man placera den redan nämnda nätverkande Juliagruppen (”internets vänförening”!) som till och med nämns av biståndsminister Gunilla Carlsson på newsmill som verkande ”för ett fritt och öppet internet”. Vi har sett en kamp för mänskliga rättigheter i iran med förgreningar till svenska nätneutralitarianer (som man skulle kunna kalla dom), WeRebuilds öppenhetsutredning, den franska gruppen La Quadrature du Net, bloggarnas seglivade påverkan i FRA-debatten när traditionell medias pansarkryssare både la till sent vid frågan och sedan för snabbt stövade vidare (fyll gärna på med fler exempel).
En fråga är naturligtvis om det hela är toppen på isberget, eller bara själva isberget? Mycket talar för det förra. Även om klustrena är små så tycks deras förgreningar vara större och i viss mån deras effekter stora. Och det ser ut som en föregångstrend för vad som komma skall, i större mått. När medvetenheten väl är planterad finns det väl ingen rimlig återvändo? Det finns med andra ord tecken på att utvecklingen går åt ett annat håll än vad Måns Svensson befarade i det sköna maj, efter både TPD-dom och införande av ipred:
Omfattningen vad gäller de attacker på unga nätkulturer som upphovsrättsindustrin via EU just nu formerar är av en sådan dignitet att man får förmoda att nätkulturerna kommer att tvingas allt längre in i en motståndsidentitet. Om man till det lägger att upphovsrättsindutrin förmodligen backas upp i sina ambitioner att bygga en central kontroll och övervakning av nätet, av ett säkerhetstänkande som uppstått i kölvattnet av bland annat “nine-eleven”, så förstår man att det är starka krafter som är i rörelse.
Det finns en aktivism som på ett annat sätt vill bygga, på ett annat sätt vill skapa nya strukturer baserat på en etik som har fötts ur nätverkets förutsättningar, ur internets möjligheter snarare än risker. Kort sagt, som att en gryende våg har börjat rulla där fröet är sått för en trovärdig övergång från en motståndsidentiteten i en projektidentitet. En förståelse i att det går att delta, det går att påverka, och det går att förändra – lagarna är inte huggna i sten. Politiken är inte till enbart för professionella. EU är inte en ointaglig borg långt bort. Grupper som kämpar för en ideologi som inkluderar förändringar för kollektivet, inte bara deras egen roll i förhållande till en gammal, traditionell logik.
Och Piratpartiet då? Den politiska kropp som anammat det vajande seglet, och i så mycket motståndets estetik. Hur når de nästa steg? När blir estetiken en black om foten för ett nödvändigt identitetsbyte? Lars Ilshammar och Kajsa Klein har på newsmill varnat för att underskatta partiet med hänvisning till att de bygger på en ”bestående samhälls- och värderingsförändring”. Kan partiet stå på egna ben, som en trovärdig projektör och byggare av framtiden?
Det intressanta och svåra året inför riksdagsvalet 2010 kommer att få utvisa detta. Eller som Falkvinge sa, när jag tog upp frågan om detta svåra år: – ”Alla år är svåra”.
Om piratpartiet och riksdagsval: sr nyheter24 dn
Kommentarer
10 kommentarer to “Dags att hala flaggan och hissa …vadå? Om att gå från motståndets estetik till skapandets och nybyggandets”
Lämna gärna en kommentar!














Dags att hala flaggan och hissa …vadå? Om att gå från motståndets estetik till skapandets och nybyggandets. http://bit.ly/5C1ai
intressant inlägg på cybernormer http://bit.ly/2aoSMy som länkar till min artikel om FRAKTALPOLITIK #lulz
Bra inlägg! RT @cybernormer: Dags att hala flaggan och hissa …vadå? Om att gå från motståndets estetik till skapandets http://bit.ly/5C1ai
Lång mitt-i-prick-text! RT @cybernormer: Om att gå från motståndets estetik till skapandets och nybyggandets estetik. http://bit.ly/5C1ai
Å så klokt! RT @cybernormer: Om att gå från motståndets estetik till skapandets och nybyggandets. http://bit.ly/5C1ai
RT @cybernormer Dags att hala flaggan & hissa …vadå? Om att gå från motståndets estetik till skapandets och nybyggandets http://bit.ly/5C1ai
Om att gå från motståndets estetik till skapandets (@cybernormer) http://bit.ly/5C1ai
Intressant text på Cybernormer RT @telecomix Om att gå från motståndets estetik till skapandets http://bit.ly/5C1ai
RT @isobelsverkstad: Å så klokt! RT @cybernormer: Om att gå från motståndets estetik till skapandets och nybyggandets. http://bit.ly/5C1ai
[...] har också berört ämnet när vi talat om nätpolitiska rörelser, såsom de svenska nätaktivisternas pågående fokusförändring och kinesiska upprop med krav på nätfrihet och öppenhet liksom att den franska [...]