Är upphovsrätten opartisk?
Jävsfrågan kring målet mot The Pirate Bay har dykt upp igen. Denna gång är det målsägande (de som stämt TPB) i form av Ifpi som kräver att en av nämndemännen plockas bort inför att fallet tas upp i Hovrätten, på grunderna av att nämndemannen är anställd av Spotify.
Målsägandes representanter, som har jävsproblematiken efter tingsrättsmålet färskt i minne, uttalar sig i dn. Monique Wadsted, ombud för de amerikanska filmbolagen: – Det ska inte finnas några som helst tveksamheter i det här fallet. Vi får se det här som ett olycksfall i arbetet”, säger hon.
Marcin de Kaminski kontrar dock i artikel på Newsmill och menar att det finns dolda avsikter med Ifpi:s jävsanmälan i detta fall, i form av att den jävsanklagade nämndemannen sitter på en teknisk expertis kring bittorrenttekniken som kunde vara målsägande till last. De Kaminski skriver att ” Ifpi och de övriga målsägarna är dödligt oroliga för att låta personer med alltför stort tekniskt kunnande vara med och påverka domslutet” och lyfter ånyo upp den delikata jävsproblematiken i fallet:
Det tycks fortfarande vara svårt att hitta en domare som är obefläckad från samröre med upphovsrättsträsket och samtidigt kompetent nog att hantera rättegången mot The Pirate Bay. Men när det förts på tal hävdar målsägarsidan, med just Ifpi i spetsen, att det är viktigt att ha en rätt som förstår upphovsrättsproblematik. Plötsligt godtas det då som argument för att behålla domare som på sin fritid fikar med upphovsrättsadvokaterna som samtidigt försöker sätta dit grabbarna bakom The Pirate Bay.
Och det handlar om, som så ofta, från vilken grund man betraktar frågan. Om man betraktar jävsfrågan från ett strikt rättsdogmatiskt perspektiv så ligger det ju såklart inom rättens ramar att ha upphovsrättsligt kompetenta domare och opartiska nämndemän. Och här kommer gränsdragningsfrågan att spela den stora rollen, dvs mer exakt var gränsen skall dras utifrån den rätt som föreligger.
Om man däremot lyfter blicken och betraktar jävsfrågan från ett mer samhälleligt perspektiv kan andra, mycket större problem skönjas. Utifrån det samhälleliga perspektivet kan konstatera att 3 av 4 ungdomar mellan 15 och 25 inte känner att fildelning är fel. Vilket så att säga lyfter frågan kring själva den del av rätten som TPB-målet berör, dvs upphovsrätten. Sedd i det här ljuset kommer upphovsrätten, som kriminaliserar fildelningen, i så fall för de yngre samhällsmedborgarna inte att så mycket vara ett uttryck för en rättslig spegel av de sociala normerna för hur produkterna av skapande skall hanteras – ett slags vertikalt perspektivet, om man så vill – utan snarare som en support för den industri som vuxit upp under analoga förutsättning, som något som snedvrider de förhållanden som skulle fått råda – ett mer horisontellt perspektiv. Dvs, inte som ett uttryck för rätt och fel utan som ett maktmedel för en industri som inte förstått att rulla med slagen, att skapa en fungerande marknad av de nya förutsättningarna. Som undertecknad och professor Hydén uttryckt i en artikel om samhällsförändring och rätten (2008, sid. 12):
Legal science must understand how society changes. Or else there is a too strong risk that the legal order turns into an institution that uses its powers to support the parties that act and are coming from the traditional order in society, meaning an institution that distorts the societal development to fit some interests before others, as a consequence from that the legal regulations has first appeared in the same time as the old structures and parties emerged. These aging parties will receive support, not because they represent something more true or more just, but simply because they are the next to kin of the emperor, so to speak. The legal order then becomes a tool for power in a struggle between the old and the new, rather than a democratically legitimate interpreter of what is right and just.
Och då blir frågan huruvida detta är fallet med upphovsrätten. För Lawrence Lessig, stanfordprofessor och styrelsemedlem i Creative Commons , står svaret klart. Han uttrycker sin ståndpunkt gällande “kriget om upphovsrätten” i förordet till sin senaste bok Remix – Making art and commerce thrive in the hybrid economy:
It is time we stop wasting the resources of our federal courts, our police, and our universities to punish behavior that we need not punish. It is time we stop developing tools that do nothing more than break the extraordinary connectivity and efficiency of this network. It is time we call a truce, and figure a better way. And a better way means redefining the system of law we call copyright so that ordinary, normal behaviour is not called criminal.
Och det är i ljuset av detta större samhälleliga perspektiv som upphovsrätten och målet mot TPB och därmed även i viss mån jävsfrågan kan problematiseras. Som en maktkamp mellan företrädare för en utbredd och accepterad praktik och en rättsligt subventionerad industri. Om rätten i det här fallet kan problematiseras och kritiseras, kan även gränsdragningen i jävsfrågor rimligen också problematiseras och kritiseras under samma logik. Och i så fall blir frågan: är upphovsrätten opartisk?
Cybernormer om jäv i TPB-fallet 1 2 3 4 5 6 7
SvD SvD dn.se dn.se svt SR SR Nyheter24.se Nyhetskanalen.se
Andra bloggar om: jäv, The Pirate Bay, TPB
Kommentarer
6 kommentarer to “Är upphovsrätten opartisk?”
Lämna gärna en kommentar!
Läs- och länktips
Måns Svensson and Stefan Larsson: Social Norms and Intellectual Property – Online norms and the European legal development
Paul Przemyslaw Polanski: Customary Law of the Internet (Volume 13)
Håkan Hydén, Stefan Larsson, Dennis Töllborg: FRAMTIDSBOKEN: Volym 1.0 - 'The Darling Conceptions of Your Time'
Matthias Baier, Måns Svensson: Om normer
Projektets Facebookgrupp: Gå gärna med!
RT @cybernormer Jäv. Igen. Cybernormer.se ställer den i allra högsta grad relaterade frågan: Är upphovsrätten opartisk? http://bit.ly/w1ktU
Cybernormer: Är upphovsrätten opartisk? http://bit.ly/mjaNm
Fast vad Lessig avser med “ordinary, normal behaviour” är väl remixkultur som innehåller något kreativt inslag snarare än kopiering rakt av av andras verk?
Hej Tor. Bra kommentar. Visst är det så att han ägnar sin stora poäng åt just remixkulturen, men när han talar om “What does it mean when a whole generation is raised as criminals?” (2008, sid xvii) så kan man ana att han också siktar på något bredare beteende än så. Eller, att remixkulturen är en ofrånkomlig bundsförvant med “flödet”, om man vill uttrycka det så. Dvs, fildelningen är en del av den tillvaro som amatörkulturen uppstår ur.
När Lessig utbrister i ett “We should always be thinking about how to moderate regulation in light of the likelihood that the target of regulation will comply” så har han ju en väldigt rättssociologiskt poäng som jag även berör i inlägget i att rätten och de sociala normerna kan inte segla ifrån varandra för långt. Och gör de det, så är det rätten som ska “modereras”. Därmed dock inte sagt att man inte kan väga in andra faktorer i stil med att även om de flesta vill köra snabbare på landsväg så kan hänsyn till den ökade olycksbenägenheten vägas in i lagstiftningen som strävar efter att hålla hastigeterna nere.
I bokens tredje del – Enabling the future – har Lessig ett underkapitel, 9.4, som tar upp problemet med en reglering som är knuten till just kopior och kontrollen över dessa: “If copyright regulates copies, and copying is as common as breathing, then a law that triggers federal regulation on copying is a law that regulates too far” (s 269). Han menar vidare här att lagen borde i så fall fokusera en användning som är kommersiell och konkurrerar med upphovsrättsinnehavarnas. Och det är ju möjligt att TBP skulle dömas under ett sådant fokus också, men å andra sidan kunde TPB då betraktas som en entreprenöriell lösning på hur man faktiskt kan tjäna pengar på “flödet” utan att fokusera på kopior, dvs som ett uttryck på den “hybrid economy” som Lessig söker. Håller du med?
Han går dock vidare i kap 9.4 i underkapitlet med namnet “decriminalizing file sharing” och menar att en avkriminalisering av fildelning är den rätta strategin för att kompensera skapare, och minimera kriminaliserandet av de unga. Förvisso i remixkulturens namn, men med bredare konsekvenser än “bara” remixkulturen. ..Och det knyter definitivt an till frågor om maktcentra i anslutning till skapande och att dessa maktcentra inte nödvändigtvis bidrar till att bygga ett system som är så bra för skapandet som möjligt. Därmed är man tillbaks till frågan kring hur upphovsrätten kan tolkas.
Bra artikel.
Hela nöjesindustrin är problematisk ur ett perspektiv som utgår från opartiskhet och oberoende. Under decennier har det odlats en kultur där nöjesindustrin kommer undan med maktpolitiska insatser som är helt otänkbara i andra industrier. Betrakta gärna hur det ses som helt naturligt att ministrar och riksdagsmän förekommer på filmpremiärer och kändisfester med bjudsprit. Jag vet inte exakt hur mötena i upphovsrättsföreningarna går till, men en gissning (obs! gissning) är att det bekostas en del förtäring och lokalkostnader av de företag som stödjer föreningarna. Enligt både svensk och europeisk lagstiftning är detta väldigt tveksamt, om inte direkt olagligt, men om man också snärjt in hela juristkåren i beteendet, så är ju sannolikheten att tolkningen just för denna typ av verksamhet skulle bli lovligt sagt förlåtande. Jämför med hur det skulle uppfattas om Königsegg började låna ut bilar till näringsdepartementet, eller Capio erbjöd gratis sjukvård för riksdagsmän.
[...] i målet mot The Pirate Bay. Vi på Cybernormer har tidigare gjort vårt bästa för att försöka summera och kommentera så mycket som möjligt. Håkan Hydén har också uttalat sig om tidigare [...]