Anonymisering som symptom på samhällskonflikt
Våren 2009 kan nog sägas vara våren då krypteringen av privatpersoners Internettrafik blev en mer allmän kunskap. Man kan säga att under 2009 lärde sig folket att det går att vara anonym på internet även när stora krafter inte vill att man skall vara det. Och under 2009 växte intresset, även till vissa anonymiseringstjänsteleverantörers förvåning. Anonymiseringen kan ses som ett symptom på en konflikt i samhället, som bland annat har med upphovsrätt, politik och föreställningar om ägande att göra.
I tidigare inlägg diskuteras nätneutralitet, och anonymisering kan ses som en variant av minskad nätneutralitet, som en trend som går mot ett mer protektionistiskt internet. Och att öppenheten är en poäng i sig är något bland annat Marcin menar när han därmed uttrycker det hela som “ett anonymt internet är också ett trasigt internet”. Anonymisering är bara en liten aspekt av vår pågående undersökning, men jag vill gräva lite i just denna lilla aspekt här. Man kan tänka sig att man analyserar anonymiseringstrenden i förhållande till integritet, mänskliga rättigheter kontra terrorism och säkerhetspolitik. Å andra sidan kan man snäva in spektrat något och analysera i förhållande till upphovsrätt, fildelning och mediadistribution. Jag väljer här det senare, men utan att för den skull säga att det förra är mindre intressant. Syftet är här att visa på de systematiska förutsättningar som bidrar till lagstiftning som ipred och rättsprocesser som den mot The Pirate Bay, som fortsätter i HovRätten, och efterverkningar mot operatören Black Internet som i mycket stod för anslutningen av siten.
Det kan i mycket beskrivas som en maktkamp. En maktkamp mellan en relativt välorganiserad industri (till den del det handlar om spridning av media) traditionellt sammankopplad med skapande verksamhet och en relativt oorganiserad men bred samling individer som finner den rättsliga regleringen illegitim. Vilket leder till en utbredd önskan att vara anonym online. Vilket lett till framväxten av en marknad för sådana tjänster vi inte sett förut med samma utbredning. Det här är naturligtvis inte raketvetenskap. Att det förhåller sig så är troligt. Men att sedan förklara varför är en svårare sak. Det handlar bland annat om att formulera detta relativt enkla faktum lite mer tydligt. Men först en kort tillbakablick.
Jag skrev två examensarbeten under 2005. Ett i rättssociologi och ett i juridik (med rättssociologisk inriktning). Det juridiska kallade jag Musikupphovsrätten i ett samhälle under förändring – Internet och fildelning ur ett rättssociologiskt perspektiv, där jag analyserade upphovsrätten från ett normperspektiv. Det var ett litet underkapitel på sidorna 59-60 med namnet ”Något kort om vad som är att vänta” som väckte mitt intresse när jag nyligen bläddrade igenom uppsatsen. I underkapitlet hade jag listat tre punkter som var någon typ av halvgrundade förutsägelser baserat på min normanalys.
-
”Som en följd av den digitala miljöns potential listas här tre förutsägelser om vad som troligen kommer att bli vanligare:
- Fler och mer anonymiserade fildelningsnätverk. Nätverk som genom olika lösningar begränsar insynen och möjligheten att rättsligt knyta individer till olaglig fildelning. Lösningarna kommer att vara av olika innovativ teknisk natur, exempelvis starkt krypterad.
- Upphovsrättsliga organisationer väljer, i brist på att kunna identifiera individerna, att via operatörerna försöka komma åt den olagliga fildelningen, vilket redan synts av. Dock kommer också Upphovsrättslobby försöka påverka lagstiftning åt att operatörer exv måste spara trafikinformation längre tid eller att lägre straffsats krävs för åtkomst av den.
- DRM. Det upphovsrättsliga skyddet privatiseras i högre grad, eftersom den offentliga bevakningen av upphovsrättens upprätthållande brister, ur dataföretagens och medieindustrins synvinkel.”
Och detta stod alltså klart redan 2005. Nu är det ju naturligtvis inte riktigt raketvetenskap det här heller, att göra dessa förutsägelser så sent som 2005 när upphovsrättslagen just reviderats och därmed beskrivits noga och bearbetats. Men ändå. Vart fall två av de tre punkterna stämmer bra in på vad som hänt under år 2009. Även om DRM, Digital Rights Management, dvs digitala skydd mot exempelvis kopiering som producenterna inför på produkter, numera oftast betraktas som en sämre väg att gå så såg vi ett tag hur tekniska spärrar talades varmt om inom upphovsrättsindustrin. Att operatörerna har en nyckelroll som både lagstiftning (telekompaketet, ipred, trafikdatalagringsdirektivet) och upphovsrättsindustrin förstått var inte lika klart 2005 men är ställt bortom alla tvivel och aktualiseras i mycket under år 2009.
Tillbaka då till krypteringen, eller mer specifikt uttryckt här, anonymiseringen. Precis som vår studie i januari/februari i år visade, så var majoriteten av de tillfrågade beredda att betala för anonymitet på internet för det fall att lagstiftning dök upp med syfte att enklare komma åt fildelare. Och mycket riktigt trädde den så kallde ipredlagen ikraft den 1 april 2009. Det totala internetflödet i Sverige sjönk enligt visa uppgifter med mer än 30 procent över en natt samtidigt som intresset för anonymiseringstjänster ökade.
“Vi har blivit överrumplade, fast vi kanske inte borde ha blivit det”, konstaterade i juni 2009 Jan Erik Fiske, styrelseordförande för Relakks, en anonymiseringstjänst som startades i kretsen runt Jonas Birgersson. Ipredatorinititativet visades upp för den anonymiseringstörstande (troligen yngre) allmänheten. Det är denna tjänst som mottog ca 170 000 intresseanmälningar och som inom kort kommer att släppas, enligt grabbarna bakom (TPB-trion med ett nätverk runt sig). Andra operatörer låter nu anonymisering ingå gratis i abonnemanget. Anonymisering har helt enkelt blivit en tjänst på en marknad.
Då, precis när ipred trädde ikraft, handlade det mycket om fildelning i tidningsrubrikerna. Men argumentationen har vuxit sig större än så. Många har utvecklat argumenten kring integritet och yttrandefrihet. Exemplet med klustret kring WeRebuild.eu och där TPB hjälpte till med nyhetsflödet ut ur Iran för några månader sedan, visar på aktivismen kring dessa värderingar och den oerhörda potential som finns i denna riktning. Vilket även politikerna plockade upp, inte minst efter Piratpartiets framgångar i valet till Europaparlamentet.
Men, som Måns Svensson skrev här på cybernormer.se redan den 2 april, dvs dagen efter Ipred trädde ikraft och när nedgången i trafiken precis visat sig:
Det är väl känt att repressiva reformer (ökad övervakning och skärpta sanktioner) ofta får en omedelbar och förhållandevis kraftig avskräckande effekt på människors benägenhet att bryta mot regler. Särskilt gäller det sådana regleringar som saknar starkt stöd i de sociala normerna. I regel klingar den initiala avskräckande effekten av med tiden.
Detta skrevs alltså baserat på en mer allmän förståelse för rättens roll i relation till de sociala normerna. Och då hade vi just visat på den totala avsaknaden av sociala normer i ålderskategorierna 15 till 25 år som säger att fildelning är fel. Dvs, de kände inte så själva och de kände inte några sådana förväntningar på sig från sin omgivning. Lägg nu till faktumet att datatrafiknivåerna är uppe på samma nivåer som innan IPRED trädde ikraft så har vi några intressanta frågeställningar kring relationen mellan rättslig reglering och sociala normer (notera också ”I regel klingar den initiala avskräckande effekten av med tiden”).
I och med att man kunde förutsäga att anonymiseringsintresset fanns redan innan Ipred trädde ikraft och att vi kunde visa på hur starka och spridda de sociala normer är som lever med flödet av det kommunikativa internet, vilket inkluderar företeelser som twitter, bloggande, facebookande, fildelande, msn:ande, wikibyggande, onlinerollspel med mängder deltagare (mmorpg). Sätt då in den rättsliga trenden mot den sociala utvecklingen och vi har konflikt mellan vad många känner är rätt och fel och vad som är formaliserat som rätt och fel. Anonymiseringen visar dels på styrkan i teknologin och dels på styrkan i den sociala norm hänger ihop med viljan att vara anonym.
Här någonstans kan man fortsätta teckna maktkampen i förhållande till upphovsrätt. Och komponenter i denna maktkamp är inte bara marknadsmodeller (”hur tar man betalt för gratis?!”, som upphovsrättsaggregatörer uttrycker det ibland) utan också hur tillvaron kan betraktas, för att beskriva det lite mer abstrakt. Det handlar om föreställningar om tillvaron. Det finns med andra ord en industri, en politik och en juridik som är konstruerad efter analoga förutsättningar där saker som att distribuera ljud och bild var en dyr investering som ganska rimligt krävde skydd för att bli av. Det låg här i samma riktning att se till att folk kunde skapa, leva på sitt skapande (såvida intresset fanns för deras skapande) och att skydda de dyra investeringar som behövdes för distributionen av skapandet.
En viktig poäng i sammanhanget är att med industrin, politiken och juridiken följer ett språk, en retorik som är bärare av de tankar som förmedlas och placeras i juridiken, försvaras inom politiken och operationaliseras inom industrin. Det är vad jag har beskrivit som the darling conceptions of your time. De föreställningar som ligger inbakade i systemet, kan man säga. Detta hänger också ihop med den paradigmatiska kamp som Håkan Hydén har beskrivit i bloggen. Den politiska-juridiska-idémässiga konstruktion fungerade och vilade på de förutsättningar som fanns att vila på. Och systemet fungerade för att förutsättningarna och konstruktionen som vilade därpå var så lika, det var tillräckligt homogent.
Nu vet ni redan nästa steg: förutsättningarna förändrades drastiskt. Det som var ljud och bild började kallas information, kunde översättas i digital form och därmed också kopieras utan några tunga investeringar. Den respekterade sociologen Manuel Castells beskrev det som nätverkssamhällets framväxt. Det handlar med andra ord inte längre bara om att skeppa ljud och bild från producenter till konsumenter (vilket bl a Oscar Swartz kritiserar i anslutning till tanken om bredbandsavgift, dvs den föreställningen) utan något socialt sett bredare hade vuxit fram, något nätverksbaserat, något som utnyttjade och formerade sig över de nya digitala förutsättningarna för att kommunicera, ta del av saker, ge av saker, skapa, prata, socialisera, bråka, bevaka och leva ut sina lustar. Det här är historia. Systemet däremot – nu talar jag om industrin, politiken och juridiken – adapterar sig i olika takt. Det har uppstått en konflikt mellan konstruktionen och de underliggande förutsättningarna.
Nu ska vi alltså påminna oss om att förutsättningarna snabbt förändrades. Vi pratar här om de senaste 20 åren, men framförallt de senaste 10, medan industrins formeringar vuxit från 50-100 år (från inspelningsmöjligheternas början och sen utvecklats), politikens roll är mer än sekelgammal, medan juridiken – och det här är intressant – å ena sidan utvecklats i form av immaterialrätt och mer specifikt upphovsrätt under framför allt andra halvan av 1900-talet men med element i form av formaliserade tankar om äganderätt som kommer från en mångtusenårig tradition beskriven även av den romerska rätt vi har inkorporerat från våra starka tyska influenser under 1800-talet (den som vill fördjupa sig här kan läsa Ditlev Tamms Romersk rätt och europeisk rättsutveckling).
Den juridiska sidans föreställningsvärld, dvs den juridiska konstruktionen, är här med andra ord en mix av relativt nya föreställningar om immateriellt ägande, knutna till de analoga förutsättningarna för distribution, och ett mångtusenårig tanketradition kring ägande. Man kan då konstatera framför allt två saker.
Den ena är att retoriken, språkbruket och de idéer om ägande som är mångtusenåriga och mycket utbredda i samhällskonstruktionen föder den kortare immaterialrättsliga traditionen med tyngd. Dvs förespråkare för den senare hämtar tunga argument ur den förra. Detta alltså oavsett om det är relevant eller ej. Det immateriella ägandet och det materiella ägandet är rimligen väsensskilda ting, därför bör man vara mycket vaksam på när dessa sammanblandas.
Den andra saken vi kan konstatera här är att den juridiska konstruktionen av det immateriella ägandet är beroende av förutsättningarna för den materiella/analoga distributionen. Dvs, hade det inte för tiden när de immaterialrättsliga idéerna kodifierades och utvecklades varit så tungt och dyrt att producera och distribuera ljud, bild och vad vi nu kallar information så hade inte juridiken konstruerats kring idén om kontroll över exemplar. Juridiken hade troligen inte konstruerats kring idén om produkter för media så mycket som för tjänster. Dvs, inte så mycket kring exemplar som kring flöden.
Här ligger med andra ord en viss paradox. Idéerna om immateriellt ägande är konstruerade och beroende av en tid när saker i allra högsta grad var materiella, dvs analoga. Hade upphovsrätten, exempelvis, skapats nu, dvs hade vi kommit på hur man spelar in ljud och bild och direkt gjort detta digitalt så hade upphovsrätten säkerligen också sett helt annorlunda ut på några bärande punkter. Den hade inte inte funnits, dvs behovet av någon typ av erkännande åt skaparen och någon typ av bestämmande hade vi troligen konstruerat i enlighet med en lång tradition av ägande och socialt förankrad norm, men den hade haft andra karaktärsdrag, mer anpassade åt de digitala förutsättningarna.
Vad har då denna schism, denna aktersegling som förutsättningarna och dess sociala konsekvenser har gjort mot industrin-politiken-juridiken (eller, såklart, bara delar av) med anonymisering att göra? Jo, man kan beskriva anonymiseringen, dvs den konstaterade breda önskan och strävan att surfa anonymt som finns hos folk, som ett symptom på glappet mellan å ena sidan stora delar av den samhälleliga konstruktionen och de sociala normerna. Följande fråga ställdes i januari/februari 2009, ca 100 individer mellan 15 och 25 år gamla:
Dvs, det finns sedan en tid en rätt så alarmerande glipa mellan vad folk tycker är ett lämpligt sätt att konstruera juridik, formera politik och operationalisera industri över de givna förutsättningar som finns för det och hur det nu är konstruerat.
Och nu återstår att se vad som hänt i 15-25åringarnas inställning till anonymisering EFTER ipredlagens ikraftträdande. Så här såg det ut i januari/februari 2009, dvs två-tre månader innan ipred trädde ikraft och fick stor plats i media.
Hur ser det då ut nu, post-ipredimplementering? Kommer vi att kalla 2009 anonymiseringens år? Det återstår att se. Anonymiseringen är dock i sig ett otvetydigt exempel på en samhällelig konflikt knuten till upphovsrätt och distribution av media.
Media om anonymisering
DI BLT SVT Sundsvalls Tidning Aftonbladet SvD Kulturnyheterna SR Ekot Lokaltidningen Lund IDG
Andra bloggar om: anonymisering, ipred, sociala normer
Kommentarer
5 kommentarer to “Anonymisering som symptom på samhällskonflikt”
Lämna gärna en kommentar!
Cybernorms.net- Conference on norms in April 6 February 2012There is a conference coming up 24-25 April at Lund University in Sweden. If you are academically into norms from any perspective, you should probably check it out. The name of the conference is The Normative Anatomy of Society. Relations Between Norms and Law in the 21st Century and it deals with “to promote an […]
- Cybernorms featuring Roger Cotterrell 15 January 2012Cybernorms.net at Lund University proudly presents a series of lectures on Sociology of Law hosted on iTunesU. The series display interviews with some of the worlds most prominent scholars in the field today. Håkan Hydén, professor at the sociology of law department, Lund university, has traveled around Europe in this first season, talking to famous sociolog […]
- Hungarian conference on Human rights v. Copyright in Feb 2012 10 December 2011We have during the last few years heard arguments for treating internet access with a rights-based approach, and we have seen national legislative examples of it (i.e. Finland, Costa Rica). That the internet and access to it, means so much for so many in terms of how we lead our lives, education, information, banking etc, […]
- Copyright and metaphors 5 November 2011Don’t miss the TorrentFreak article on my PhD thesis Metaphors and Norms – Understanding copyright law in a digital society (download thesis here [pdf]). TorrentFreak writes: When talking about piracy the entertainment industry and politicians often use the term “theft.” This is a huge problem according to the Swedish sociologist of law Stefan Larsson. In [. […]
- Cybernorms featuring Reza Banakar 4 November 2011Cybernorms.net at Lund University proudly presents a series of lectures on Sociology of Law hosted on iTunesU. The series display interviews with some of the worlds most prominent scholars in the field today. Håkan Hydén, professor at the sociology of law department, Lund university, has traveled around Europe in this first season, talking to famous sociolog […]
- Conference on norms in April 6 February 2012
Nytt inlägg om "Anonymisering som symptom på samhällskonflikt". http://bit.ly/4iZuYd
Läsvärt om ett digitalt vägval! RT: @cybernormer: Nytt inlägg om "Anonymisering som symptom på samhällskonflikt". http://bit.ly/4iZuYd
RT: @cybernormer: Nytt inlägg om "Anonymisering som symptom på samhällskonflikt". http://bit.ly/4iZuYd
[...] presenterats på Law and Societykonferensen i Denver i maj, men också på bloggen i termer av anonymisering som symptom på samhällskonflikt, rättens legitimitet, och den strukturella åtskillnaden mellan en lagstiftningstrend och sociala [...]
[...] har tidigare varit inne på “Anonymisering som symptom på samhällskonflikt” och tänkte här kommentera nyheterna om hur många som anonymiserar sig online, komma in på [...]