Ny undersökning visar på ändrade fildelningsvanor
I början av året publicerade vi på Cybernormer en undersökning om ungas fildelningsvanor. Den visade bland annat att tre av fyra ungdomar i åldrarna 15-25 år inte känner att det faktum att fildelning är olagligt är ett skäl för att låta bli att fildela. Nu, ett drygt halvår senare har undersökningen gjorts om, för att se om det skett en förändring.
Sedan förra undersökningen har väldigt mycket hänt inom området internet och fildelning. Vissa saker kunde man se vara på väg redan i vintras, annat har tillkommit. Det har dock varit svårt att förutse vilket genomslag saker som rättegången mot The Pirate Bay, införandet av Ipred, diskussionen kring Telekompaketet och andra aktuella händelser som inträffat skulle ha. Det är i skenet av allt detta den nya undersökningen gjorts.
En längre och utförligare presentation av resultatet av undersökningen kommer publiceras här inom en hyfsat snar framtid. Som en lite kaxig teaser kan vi idag presentera en del av det undersökningen visat. Slutsatser kan man antingen dra själv eller vänta på de uppföljande artiklar som kommer inom ramen för Cybernormer.
Först och främst, man _kan_ se en skillnad i fildelningsfrekvens från senaste undersökningen. Andelen ungdomar som anger att de inte fildelar har ökat. Vid förra undersökningen angav drygt 20% att de aldrig fildelade, en siffra som nu ligger på knappt 40%. Vad man lite hastigt kan anta är att Ipred kan vara en påverkande faktor här, och då ha påverkat fler ungdomar att sluta fildela.
Samtidigt innebär detta att 60% av de tillfrågade uppger att de fildelar, antingen dagligen eller mer sällan. Här kan man dock utifrån undersökningsresultatet se att fildelningsfrekvensen förskjutits, så att man även om man fildelar gör det vid betydligt färre tillfällen.
Dagens Nyheter publicerar idag en artikel som tar upp just den här undersökningen. Cybernormers Måns Svensson tar där upp viktiga poänger man kan och bör diskutera när man talar om de här frågorna.
Uppdatering: Marcin de Kaminski skriver på samma tema på Newsmill, med utgångspunkt i att Ipred fått fildelningen att minska, men inte lyckats ändra ungdomars inställning till fildelning.
Nätoperatörernas nyckelroll för framtidens tillvaro
Telekompaketet är uppe för diskussion igen. Dock kommer Europaparlamentet bara att driva frågan om huruvida domstol behöver vara med i beslut om att stänga av fildelare från internet, dvs paragraf 138, och inte kring den större frågan om nätneutralitet.
Nätoperatörernas roll har att göra med vad Internet är och vad internet kommer att vara. Så länge de snarast är neutrala tillhandahållare av en infrastruktur kan de hålla sig utanför den värsta striden om Internets vara. Många nätoperatörer har exempelvis tagit ställning mot ipred, ofta med hänvisning till kundernas integritet .
Men det ligger en hel del gammal, ny och kommande lagstiftning som pekar ut nätoperatören som i en nyckelroll till att kontrollera internet. För att göra det hela tydligt, om än förenklat:
Telekompaketet har med operatörernas roll att göra (de ska kontrollera/filtrera).
Datatrafiklagring har med operatörernas roll att göra (de ska spara trafikdata).
Ipred har med operatörernas roll att göra (de ska lämna ut trafikdata).
Upphovsrätten har med operatörernas roll att göra (jfr Black internet)
Det ligger en legitimitetsfråga i det här som har med lagstiftning i relation till sociala normer att göra, och har därmed oundvikligen med makt att göra: Vem får säga vad internet skall innehålla, och därefter se till att det blir så? Vem skall tillåtas ha makten att stänga av individer från internetaccess och på vilka grunder? Det väcker naturligtvis även frågan om vem skall tillåtas övervaka internetanvändandet (läs: alla) i syfte att finna det rättsligt sett oönskade beteendet? Legitimitetsfrågan är central, och till den knyts integritetsaspekten eftersom i syfte för lagstiftaren att stävja ett rättsligt oönskat beteende så måste väldigt många helt lagligt internetsurfande människors förehavanden kartläggas. Och när detta teoretiska abstraherande landar i praktiken sitter nätoperatörerna som spindlar i nätet.
Och dessa spindlar känner sig med rätta hårt ansatta.
Operatörerna säger dock ifrån nu i en debattartikel undertecknad av Ann-Marie Fransson från IT&Telekomföretagen, tillsammans med vd:arna för nio internetoperatörer (Och får ett visst stöd från några svenska oppositionspolitiker).
De tar i vart fall upp tre viktiga poänger som jag vill peka på:
1. Som helhet sätter debattörerna fingret på den helt centrala frågan kring nätoperatörernas roll, vilken skall den vara? De tar upp både analogijämförelser med vägnätet som infrastruktur och med postgången i relation till att Posten inte kontrollerar vad som finns i breven.
2. Debatten måste igång INNAN lagarna är formaliserade och fasta. Dvs, inte bara innan de träder ikraft, utan även innan de slutgiltigt har beslutats om i demokratiska(?) parlamentariska församlingar. Generellt kan man nog säga att ju tidigare desto mer påverkansmöjligheter.
Detta har vi också sett under den växande nätaktivism, ett slags internetmedvetenhet som vuxit i FRA-debattens kölvatten, via Ipredimplementeringen för att landa i Telekompaketets förberedande stadier under senvåren och framåt. Det ser med andra ord ut som att denna medvetenhet har vuxit i nätaktivismens klusterbildningar under bara det senaste året. Hur mycket makt dessa klusterbildningar sedermera har är dock en annan, intressant, fråga som får diskuteras annorstädes.
3. Den rättssociologiska huvudfrågan genom det pikanta citatet från justitieminister Beatrice Asks ämbetsförklaring, som bland annat innehåller:
”Människor ska känna att rättsväsendet finns nära dem och finns till för dem, att lagar och regler är rimliga och relevanta och att rättsväsendet fungerar effektivt och rättssäkert”.
Detta kan då ses i ljuset, såklart, av fildelning kontra upphovsrätt och legitimitetsfrågan. Och därmed även upphovsrätten roll i helheten.
Detta sätter den repressiva regleringstrenden åter i fokus. Måns Svensson kommenterar på dn.se idag apropå vår undersökning om sociala normer kring fildelning och upphovsrätt:
“Jag tror att lagstiftaren har en för svag känsla för hur stor del av människors liv som pågår på nätet i dag. Särskilt i den här ålderskategategorin. Egentligen oroar jag mig inte för fildelningsfrågan, utan jag är mycket mer orolig för vad politikerna hinner gör med nätet. Marknader kan snabbt byta affärsmodell, men tunga europeiska lagstiftningar är oerhört svåra att byta.”
Vi återkommer med mer om undersökningen inom kort, men kan konstatera att internets vara ligger i vågskålen, genom kampen kring de politiskt utformade böra som regleringen skall sätta i pränt. Och med internets vara menar jag inte bara vår onlinetillvaro i någon mer banal mening utan snarare i en så betydande mening som att det är hur vår framtida levnadstillvaro i sig som avgörs av hur vi reglerar internet idag. Och en central gestalt att knyta ansvar till för vad som sker på internet är enligt regleringstrenden just nu nätoperatörerna.
Andra bloggar om: telekompaketet, nätoperatörer
Cybernormer på bokmässan
Vi var inbjudna av KK-stiftelsen till det Forskartorg som NE arrangerar på Bok- och biblioteksmässan i Göteborg. I vår presentation följde vi i princip Måns inlägg på Kunskapsbloggen om den klyfta och det avstånd som i dag riskerar att växa fram mellan det traditionella samhällets regler och de sociala normer som genereras inom ramen för unga nätkulturer. Snackade med andra ord om internet, de nätanpassade sociala normerna i unga nätkulturer som de rättsliga normerna inte klarar av att fungerar ihop med, om ipred, TPB-domen och nätaktivism, och avslutade med en cliffhanger om vad vår pågående undersökning kommer att visa.
Är upphovsrätten opartisk?
Jävsfrågan kring målet mot The Pirate Bay har dykt upp igen. Denna gång är det målsägande (de som stämt TPB) i form av Ifpi som kräver att en av nämndemännen plockas bort inför att fallet tas upp i Hovrätten, på grunderna av att nämndemannen är anställd av Spotify.
Målsägandes representanter, som har jävsproblematiken efter tingsrättsmålet färskt i minne, uttalar sig i dn. Monique Wadsted, ombud för de amerikanska filmbolagen: – Det ska inte finnas några som helst tveksamheter i det här fallet. Vi får se det här som ett olycksfall i arbetet”, säger hon.
Marcin de Kaminski kontrar dock i artikel på Newsmill och menar att det finns dolda avsikter med Ifpi:s jävsanmälan i detta fall, i form av att den jävsanklagade nämndemannen sitter på en teknisk expertis kring bittorrenttekniken som kunde vara målsägande till last. De Kaminski skriver att ” Ifpi och de övriga målsägarna är dödligt oroliga för att låta personer med alltför stort tekniskt kunnande vara med och påverka domslutet” och lyfter ånyo upp den delikata jävsproblematiken i fallet:
Det tycks fortfarande vara svårt att hitta en domare som är obefläckad från samröre med upphovsrättsträsket och samtidigt kompetent nog att hantera rättegången mot The Pirate Bay. Men när det förts på tal hävdar målsägarsidan, med just Ifpi i spetsen, att det är viktigt att ha en rätt som förstår upphovsrättsproblematik. Plötsligt godtas det då som argument för att behålla domare som på sin fritid fikar med upphovsrättsadvokaterna som samtidigt försöker sätta dit grabbarna bakom The Pirate Bay.
Och det handlar om, som så ofta, från vilken grund man betraktar frågan. Om man betraktar jävsfrågan från ett strikt rättsdogmatiskt perspektiv så ligger det ju såklart inom rättens ramar att ha upphovsrättsligt kompetenta domare och opartiska nämndemän. Och här kommer gränsdragningsfrågan att spela den stora rollen, dvs mer exakt var gränsen skall dras utifrån den rätt som föreligger.
Om man däremot lyfter blicken och betraktar jävsfrågan från ett mer samhälleligt perspektiv kan andra, mycket större problem skönjas. Utifrån det samhälleliga perspektivet kan konstatera att 3 av 4 ungdomar mellan 15 och 25 inte känner att fildelning är fel. Vilket så att säga lyfter frågan kring själva den del av rätten som TPB-målet berör, dvs upphovsrätten. Sedd i det här ljuset kommer upphovsrätten, som kriminaliserar fildelningen, i så fall för de yngre samhällsmedborgarna inte att så mycket vara ett uttryck för en rättslig spegel av de sociala normerna för hur produkterna av skapande skall hanteras – ett slags vertikalt perspektivet, om man så vill – utan snarare som en support för den industri som vuxit upp under analoga förutsättning, som något som snedvrider de förhållanden som skulle fått råda – ett mer horisontellt perspektiv. Dvs, inte som ett uttryck för rätt och fel utan som ett maktmedel för en industri som inte förstått att rulla med slagen, att skapa en fungerande marknad av de nya förutsättningarna. Som undertecknad och professor Hydén uttryckt i en artikel om samhällsförändring och rätten (2008, sid. 12):
Legal science must understand how society changes. Or else there is a too strong risk that the legal order turns into an institution that uses its powers to support the parties that act and are coming from the traditional order in society, meaning an institution that distorts the societal development to fit some interests before others, as a consequence from that the legal regulations has first appeared in the same time as the old structures and parties emerged. These aging parties will receive support, not because they represent something more true or more just, but simply because they are the next to kin of the emperor, so to speak. The legal order then becomes a tool for power in a struggle between the old and the new, rather than a democratically legitimate interpreter of what is right and just.
Och då blir frågan huruvida detta är fallet med upphovsrätten. För Lawrence Lessig, stanfordprofessor och styrelsemedlem i Creative Commons , står svaret klart. Han uttrycker sin ståndpunkt gällande “kriget om upphovsrätten” i förordet till sin senaste bok Remix – Making art and commerce thrive in the hybrid economy:
It is time we stop wasting the resources of our federal courts, our police, and our universities to punish behavior that we need not punish. It is time we stop developing tools that do nothing more than break the extraordinary connectivity and efficiency of this network. It is time we call a truce, and figure a better way. And a better way means redefining the system of law we call copyright so that ordinary, normal behaviour is not called criminal.
Och det är i ljuset av detta större samhälleliga perspektiv som upphovsrätten och målet mot TPB och därmed även i viss mån jävsfrågan kan problematiseras. Som en maktkamp mellan företrädare för en utbredd och accepterad praktik och en rättsligt subventionerad industri. Om rätten i det här fallet kan problematiseras och kritiseras, kan även gränsdragningen i jävsfrågor rimligen också problematiseras och kritiseras under samma logik. Och i så fall blir frågan: är upphovsrätten opartisk?
Cybernormer om jäv i TPB-fallet 1 2 3 4 5 6 7
SvD SvD dn.se dn.se svt SR SR Nyheter24.se Nyhetskanalen.se
Andra bloggar om: jäv, The Pirate Bay, TPB
“Musiker i allen länder…”
Organisering är ordet. När några historiskt tunga artister organiserar sig under gemensamma värderingar kring nätets nyttigheter, kring att skapande, distribution och digital decentralisering kan gå bra ihop, tycks deras röster höras mer. Detta kanske är något överdrivet men sant nog för att vara intressant.
Det är något mer organiseringen som tycks göra spridda röster mer legitima i en formaliserad lagstiftningsprocess. Se till valfri remisslista för de offentliga utredningar som skall bli propositioner i Sverige, och sedan röstas igenom till att bli lag. En accepterad organisation inkluderas, de spridda rösterna, hur många de än må vara, exkluderas.
När det relativt nybildade så kallade Featured Artists Coalition (FAC) i Storbritannien protesterar mot den tunga position som mediaindustrin har kan de också påverka förslagen på kommande lagstiftning. När man nyligen i Storbritannien åter presenterade den tidigare lagda idén om att stänga av fildelare från internetaccess fick förslaget kritik från både operatörer och artister – däribland FAC. The Guardian rapporterade 3 september:
”The Featured Artists Coalition (FAC), the British Academy of Songwriters, Composers and Authors (Basca) and the Music Producers Guild (MPG) have joined forces to oppose the proposals to reintroduce the threat of disconnection for persistent file sharers, which was ruled out in the government’s Digital Britain report in June.”
Man tyckte bland annat att straffet var grovt oproportionerligt i förhållande till handlingen att fildela. I ett statement (enligt The Guardian) skriver dom angående förslaget:
“We vehemently oppose the proposals being made and suggest that the stick is now in danger of being way out of proportion to the carrot. The failure of 30,000 US lawsuits against consumers and the cessation of the pursuit of that policy should be demonstration enough that this is not a policy that any future-minded UK government should pursue.”
Så turerna går fram och tillbaka även i Storbritannien. Ämnet är en het potatis som rör upp känslor i alla läger beroende på åt vilket håll lagförslagen drar. Och det känns igen från Frankrike med hadopi eller numera hadopi2, där turerna kring antifildelarlagstiftningen varit många framförallt det senaste sex månaderna. Men i Frankrike har inte de kritiska artisterna organiserat sig i samma utsträckning, tycks det, och därmed inte lyckats legitimera sina protester i samma utsträckning. Är det så? Kan det vara en del i förklaringen till att Hadopi trots allt kan komma att träda ikraft, efter vissa ändringar, medan liknande lagstiftning stöter på patrull i Storbritannien?
Sista ordet är inte sagt i vare sig Storbritannien eller Frankrike, men utvecklingen sätter fingret på något intressant: Hur mycket spelar graden av organisering roll? Decentralisering är i sig ingen direkt motsats, om man nu så tänker, något kan både vara decentraliserat och organiserat. Den som vill påverka de formellt organiserade processerna som lagstiftande innebär, kommer troligen vinna på att organisera sig, för att därmed legitimera sig, i lagstiftarens ögon.
+++
Opassande skriver om hur låtskrivarna måste bryta sig ur källaren av egen kraft och kämpa för sina rättigheter, apropå FAC och att SvD rapporterar idag.
Uppdatering: Kriget kring förslaget trappas upp.
Uppdatering2: Se där, nu manar Lily Allen till kraftsamling mot fildelning. Ska man tolka detta som att den brittiska scenen är mer och mer aktiv kring cybernormsfrågor, att de organiserar sig kring frågorna mer och mer (som ovan)?
++++
The GuardianYouTube and PRS make peace as musicians protest about plans to punish file sharers
The Guardian Filesharing crackdown divides UK music industry
cybernormer om hadopi 1 2 3 4 5 6
Sverige ett ideal i debatt om fransk fildelningslag
I dag röstar den franska generalförsamlingen återigen om en variant av fildelningslagen som kommit att kallas Hadopi. Vi har här på Cybernormer från tid till annan försökt följa utvecklingen någolunda, något som inte alltid varit så lätt. Ursprungligen röstade nationalförsamlingen nej, men blev överkörda av senaten. När så den franska författningsdomstolen sa nej tvingades regeringen arbeta om lagförslaget i enlighet med domstolens utslag.
Det nya lagförslaget, som kallas Hadopi2, är att betrakta som det tidigare förslaget, men med en twist. Det författningsdomstolen gav underkänt för var den del av förslaget som gjorde det möjligt för en nyinrättad myndighet att stänga av internetanvändare om de ertappats med fildelning. Istället poängterade man då att det enbart var domstolar som hade rätt att utkräva den typen av begränsande sanktioner.
I den halvnya Hadopi2 har man därför frångått den tanken, och istället modifierat lagförslaget så att det ska passa författningsdomstolens krav bättre.
– Författningsrådet har godkänt allt utom den artikel som säger att myndigheten kan stänga av fildelare, jag ser inget nederlag i detta. Det är bara en justering av lagen, säger Bernard Debré till SR Ekot.
Intressant i sammanhanget är att man i den franska debatten använder Sverige och den svenska Ipred-lagen som ett föredöme. Den fransksvenska bloggaren Anaïs, som förövrigt har skrivit en väldigt innehållsrik genomgång av turerna kring Hadopi, kommenterar i sin blogg om hur diskussionerna ser ut:
Pascal Nègre, Universal: “…den 1:a april instiftades en lag som är ungefär en motsvarighet till Hadopi. De följande tre månaderna ökade den digitala försäljningen med 78% och den fysiska exemplarförsäljningen gick också framåt. Det betyder att så snart internauts görs medvetna om problemen med piratverksamhet, så kan man plötsligt konstatera närmast en fördubbling av den digitala försäljningen och att nedgången i skivförsäljningen avstannar. Det är exakt detta vi förväntar oss av Hadopi nästa år.”
Vincent Frèrebeau, skivbolagsdirektör: “Titta på Sverige: sedan tre månader har marknaden för den digitala musiken ökat med 89% tack vare en ny antipiratlag. Varför förhindra detta i Frankrike?”
Som komplement till den delen av diskussionen kan det därför vara intressant att vänta in nästa del av Cybernormers stora undersökning om ungdomars fildelningsvanor. Då kommer vi kanske kunna dra något fler paralleller mellan lagändringar och faktisk beteendeföränding.
Kommissionär för mänskliga rättigheter och integritet ett steg i rätt riktning
EU-kommissionens ordförande väljs av medlemsländernas regeringar men måste godkännas av Europaparlamentet. Nästa onsdag skall parlamentet ta ställning till om det skall godkänna medlemsländernas förslag om en ny mandatperiod för nuvarande orföranden José Manuel Barroso. Det är i skenet av det som man skall tolka Barrosos löfte om att tillsätta en särskild kommissionär för mänskliga rättigheter och integritetsfrågor. Den folkpartistiska parlamentsledamoten Olle Schmidt uttalar sig i SvD och menar att löftet kan vara det som krävdes för att den liberala gruppen i parlamentet skall ge Barroso sitt stöd:
- Vi har tidigare varit missnöjda med honom på det här området. Han har saknat passion och inte engagerat sig tillräckligt, men nu visar han stor vilja att förändra Europa. Det var många som överraskades av en stark insats igår. Men det är väl så när man känner att marken gungar och uppdraget är hotat.
Oavsett att löftet måhända har givits av Barroso i syfte att möjliggöra sitt fortsatta orförandeskap så är det en spännande utveckling. Inte minst det faktum att beskrivningen av den tilltänkta kommissionärens ansvarsområde så tydligt pekar på en koppling mellan nätfrågor och mänskliga rättigheter. Ger om inte annat oss på Cybernormer lite råg i ryggen i förhållande till vårt projekt Networking@school i Indien. Vår avsikt är att genom att tillhandahålla internet till skolor i Indien visa hur barns tillgång till internet är en fråga om mänskliga rättigheter. Den som är intresserad kan höra oss tala om projektet på tidningen Fokus temadag Tekniken-förändrar-politiken den 15 oktober.
Bambuserföreläsning om Cybernormer
Bambusersändning från Håkan Hydéns föreläsning (om Cybernormer, fildelning och paradigmskifte) vid Lunds universitets politiska och ekonomiska förening (LUPEF) den 8 september 2009.
Större risk att råka ut för trafikolycka än att åka fast för fildelning
Det är nu ungefär ett halvår sedan Ipred-lagen trädde ikraft. Lagen har onekligen haft inverkan på debatten om fildelning och mycket tyder på att den också haft en viss dämpande effekt på fildelningen av upphovsrättsskyddat material (mer om det här om någon vecka då vi publicerar resultat från ny undersökning). Paradoxalt nog har lagen däremot inte haft någon nämnvärd påverkan om man ser till den rättsliga praktiken. Ifpi:s VD Lars Gustavsson förklarar i en intervju i DN varför lagen ännu inte har resulterat i en enda anmälan mot misstänkta olagliga fildelare av musik.
– Det har inte alls blivit som vi har väntat oss, eftersom vi sedan bestämde att vi skulle vänta på domen från bokförlagens första ärende. Dessutom har motparterna gjort det fantastiskt komplicerat för oss och åberopat alla tänkbara invändningar även mot lagstiftningen.
Gustavsson förklarar dock att det skall bli ändring – i höst kommer ett antal anmälningar att göras och han rekommenderar alla fildelare att använda sig av något av de lagliga alternativ som finns på marknaden. Det är tydligt att Gustavsson i intervjun vill sända ut signalen att från och med i höst föreligger det en reell risk att åka fast om man väljer att fortsätta att fildela. Enligt Gustavsson själv handlar det inte om så många som hundra anmälningar under hösten – men ett antal. Säg att det kan röra sig om femtio anmälningar.
Gustavssons löfte om en offensiv under hösten gör att man kan filosofera lite kring risk. Låt oss anta att man anmäler urskiljningslöst och att alla som fildelar löper lika stor risk att åka fast (i praktiken jagar man sannolikt i första hand de som bedriver omfattande verksamheter). Vi vet idag att omkring två av tre personer i åldern 15-25 år fildelar regelbundet (färska siffror). Antalet personer i den här åldersgruppen är omkring 1,2 miljoner. Det innebär att vi i Sverige har omkring 800 000 olagliga fildelare bara i ålderskategorin 15-25 år. Om alla (säg 50 st) som anmäls är 15-25 år så innebär det att 1 på 16 000 kommer att anmälas. Om man sedan ser till hur många som därefter verkligen blir dömda till skadestånd så minskar risken sannolikt ytterligare.
För att göra en parallell som kan ge en fingervisning om hur stor (eller liten) risken är kan man nämna att varje år skadas drygt 650 personer allvarligt i vägtrafiken i den här ålderskategorin och omkring 50 dör. Det gör att under hösten kommer ungefär 16 stycken av de 800 000 som laddar ner olagligt att omkomma i vägtrafiken och drygt 200 kommer att skadas allvarligt. I det perspektivet blir det mindre dramatiskt att tänka sig att 50 av dem blir anmälda för upphovsrättsbrott.
För den som är intresserad av att hålla koll på om man är en av de 50 som det lämnas in en anmälan mot så rekommenderas ipredkoll.se – Piratbyråns bevakning av anmälningar som lämnas in till landets tingsrätter.
Anonymisering som symptom på samhällskonflikt
Våren 2009 kan nog sägas vara våren då krypteringen av privatpersoners Internettrafik blev en mer allmän kunskap. Man kan säga att under 2009 lärde sig folket att det går att vara anonym på internet även när stora krafter inte vill att man skall vara det. Och under 2009 växte intresset, även till vissa anonymiseringstjänsteleverantörers förvåning. Anonymiseringen kan ses som ett symptom på en konflikt i samhället, som bland annat har med upphovsrätt, politik och föreställningar om ägande att göra.
I tidigare inlägg diskuteras nätneutralitet, och anonymisering kan ses som en variant av minskad nätneutralitet, som en trend som går mot ett mer protektionistiskt internet. Och att öppenheten är en poäng i sig är något bland annat Marcin menar när han därmed uttrycker det hela som “ett anonymt internet är också ett trasigt internet”. Anonymisering är bara en liten aspekt av vår pågående undersökning, men jag vill gräva lite i just denna lilla aspekt här. Man kan tänka sig att man analyserar anonymiseringstrenden i förhållande till integritet, mänskliga rättigheter kontra terrorism och säkerhetspolitik. Å andra sidan kan man snäva in spektrat något och analysera i förhållande till upphovsrätt, fildelning och mediadistribution. Jag väljer här det senare, men utan att för den skull säga att det förra är mindre intressant. Syftet är här att visa på de systematiska förutsättningar som bidrar till lagstiftning som ipred och rättsprocesser som den mot The Pirate Bay, som fortsätter i HovRätten, och efterverkningar mot operatören Black Internet som i mycket stod för anslutningen av siten.
Det kan i mycket beskrivas som en maktkamp. En maktkamp mellan en relativt välorganiserad industri (till den del det handlar om spridning av media) traditionellt sammankopplad med skapande verksamhet och en relativt oorganiserad men bred samling individer som finner den rättsliga regleringen illegitim. Vilket leder till en utbredd önskan att vara anonym online. Vilket lett till framväxten av en marknad för sådana tjänster vi inte sett förut med samma utbredning. Det här är naturligtvis inte raketvetenskap. Att det förhåller sig så är troligt. Men att sedan förklara varför är en svårare sak. Det handlar bland annat om att formulera detta relativt enkla faktum lite mer tydligt. Men först en kort tillbakablick.
Jag skrev två examensarbeten under 2005. Ett i rättssociologi och ett i juridik (med rättssociologisk inriktning). Det juridiska kallade jag Musikupphovsrätten i ett samhälle under förändring – Internet och fildelning ur ett rättssociologiskt perspektiv, där jag analyserade upphovsrätten från ett normperspektiv. Det var ett litet underkapitel på sidorna 59-60 med namnet ”Något kort om vad som är att vänta” som väckte mitt intresse när jag nyligen bläddrade igenom uppsatsen. I underkapitlet hade jag listat tre punkter som var någon typ av halvgrundade förutsägelser baserat på min normanalys.
-
”Som en följd av den digitala miljöns potential listas här tre förutsägelser om vad som troligen kommer att bli vanligare:
- Fler och mer anonymiserade fildelningsnätverk. Nätverk som genom olika lösningar begränsar insynen och möjligheten att rättsligt knyta individer till olaglig fildelning. Lösningarna kommer att vara av olika innovativ teknisk natur, exempelvis starkt krypterad.
- Upphovsrättsliga organisationer väljer, i brist på att kunna identifiera individerna, att via operatörerna försöka komma åt den olagliga fildelningen, vilket redan synts av. Dock kommer också Upphovsrättslobby försöka påverka lagstiftning åt att operatörer exv måste spara trafikinformation längre tid eller att lägre straffsats krävs för åtkomst av den.
- DRM. Det upphovsrättsliga skyddet privatiseras i högre grad, eftersom den offentliga bevakningen av upphovsrättens upprätthållande brister, ur dataföretagens och medieindustrins synvinkel.”
Och detta stod alltså klart redan 2005. Nu är det ju naturligtvis inte riktigt raketvetenskap det här heller, att göra dessa förutsägelser så sent som 2005 när upphovsrättslagen just reviderats och därmed beskrivits noga och bearbetats. Men ändå. Vart fall två av de tre punkterna stämmer bra in på vad som hänt under år 2009. Även om DRM, Digital Rights Management, dvs digitala skydd mot exempelvis kopiering som producenterna inför på produkter, numera oftast betraktas som en sämre väg att gå så såg vi ett tag hur tekniska spärrar talades varmt om inom upphovsrättsindustrin. Att operatörerna har en nyckelroll som både lagstiftning (telekompaketet, ipred, trafikdatalagringsdirektivet) och upphovsrättsindustrin förstått var inte lika klart 2005 men är ställt bortom alla tvivel och aktualiseras i mycket under år 2009.
Tillbaka då till krypteringen, eller mer specifikt uttryckt här, anonymiseringen. Precis som vår studie i januari/februari i år visade, så var majoriteten av de tillfrågade beredda att betala för anonymitet på internet för det fall att lagstiftning dök upp med syfte att enklare komma åt fildelare. Och mycket riktigt trädde den så kallde ipredlagen ikraft den 1 april 2009. Det totala internetflödet i Sverige sjönk enligt visa uppgifter med mer än 30 procent över en natt samtidigt som intresset för anonymiseringstjänster ökade.
“Vi har blivit överrumplade, fast vi kanske inte borde ha blivit det”, konstaterade i juni 2009 Jan Erik Fiske, styrelseordförande för Relakks, en anonymiseringstjänst som startades i kretsen runt Jonas Birgersson. Ipredatorinititativet visades upp för den anonymiseringstörstande (troligen yngre) allmänheten. Det är denna tjänst som mottog ca 170 000 intresseanmälningar och som inom kort kommer att släppas, enligt grabbarna bakom (TPB-trion med ett nätverk runt sig). Andra operatörer låter nu anonymisering ingå gratis i abonnemanget. Anonymisering har helt enkelt blivit en tjänst på en marknad.
Då, precis när ipred trädde ikraft, handlade det mycket om fildelning i tidningsrubrikerna. Men argumentationen har vuxit sig större än så. Många har utvecklat argumenten kring integritet och yttrandefrihet. Exemplet med klustret kring WeRebuild.eu och där TPB hjälpte till med nyhetsflödet ut ur Iran för några månader sedan, visar på aktivismen kring dessa värderingar och den oerhörda potential som finns i denna riktning. Vilket även politikerna plockade upp, inte minst efter Piratpartiets framgångar i valet till Europaparlamentet.
Men, som Måns Svensson skrev här på cybernormer.se redan den 2 april, dvs dagen efter Ipred trädde ikraft och när nedgången i trafiken precis visat sig:
Det är väl känt att repressiva reformer (ökad övervakning och skärpta sanktioner) ofta får en omedelbar och förhållandevis kraftig avskräckande effekt på människors benägenhet att bryta mot regler. Särskilt gäller det sådana regleringar som saknar starkt stöd i de sociala normerna. I regel klingar den initiala avskräckande effekten av med tiden.
Detta skrevs alltså baserat på en mer allmän förståelse för rättens roll i relation till de sociala normerna. Och då hade vi just visat på den totala avsaknaden av sociala normer i ålderskategorierna 15 till 25 år som säger att fildelning är fel. Dvs, de kände inte så själva och de kände inte några sådana förväntningar på sig från sin omgivning. Lägg nu till faktumet att datatrafiknivåerna är uppe på samma nivåer som innan IPRED trädde ikraft så har vi några intressanta frågeställningar kring relationen mellan rättslig reglering och sociala normer (notera också ”I regel klingar den initiala avskräckande effekten av med tiden”).
I och med att man kunde förutsäga att anonymiseringsintresset fanns redan innan Ipred trädde ikraft och att vi kunde visa på hur starka och spridda de sociala normer är som lever med flödet av det kommunikativa internet, vilket inkluderar företeelser som twitter, bloggande, facebookande, fildelande, msn:ande, wikibyggande, onlinerollspel med mängder deltagare (mmorpg). Sätt då in den rättsliga trenden mot den sociala utvecklingen och vi har konflikt mellan vad många känner är rätt och fel och vad som är formaliserat som rätt och fel. Anonymiseringen visar dels på styrkan i teknologin och dels på styrkan i den sociala norm hänger ihop med viljan att vara anonym.
Här någonstans kan man fortsätta teckna maktkampen i förhållande till upphovsrätt. Och komponenter i denna maktkamp är inte bara marknadsmodeller (”hur tar man betalt för gratis?!”, som upphovsrättsaggregatörer uttrycker det ibland) utan också hur tillvaron kan betraktas, för att beskriva det lite mer abstrakt. Det handlar om föreställningar om tillvaron. Det finns med andra ord en industri, en politik och en juridik som är konstruerad efter analoga förutsättningar där saker som att distribuera ljud och bild var en dyr investering som ganska rimligt krävde skydd för att bli av. Det låg här i samma riktning att se till att folk kunde skapa, leva på sitt skapande (såvida intresset fanns för deras skapande) och att skydda de dyra investeringar som behövdes för distributionen av skapandet.
En viktig poäng i sammanhanget är att med industrin, politiken och juridiken följer ett språk, en retorik som är bärare av de tankar som förmedlas och placeras i juridiken, försvaras inom politiken och operationaliseras inom industrin. Det är vad jag har beskrivit som the darling conceptions of your time. De föreställningar som ligger inbakade i systemet, kan man säga. Detta hänger också ihop med den paradigmatiska kamp som Håkan Hydén har beskrivit i bloggen. Den politiska-juridiska-idémässiga konstruktion fungerade och vilade på de förutsättningar som fanns att vila på. Och systemet fungerade för att förutsättningarna och konstruktionen som vilade därpå var så lika, det var tillräckligt homogent.
Nu vet ni redan nästa steg: förutsättningarna förändrades drastiskt. Det som var ljud och bild började kallas information, kunde översättas i digital form och därmed också kopieras utan några tunga investeringar. Den respekterade sociologen Manuel Castells beskrev det som nätverkssamhällets framväxt. Det handlar med andra ord inte längre bara om att skeppa ljud och bild från producenter till konsumenter (vilket bl a Oscar Swartz kritiserar i anslutning till tanken om bredbandsavgift, dvs den föreställningen) utan något socialt sett bredare hade vuxit fram, något nätverksbaserat, något som utnyttjade och formerade sig över de nya digitala förutsättningarna för att kommunicera, ta del av saker, ge av saker, skapa, prata, socialisera, bråka, bevaka och leva ut sina lustar. Det här är historia. Systemet däremot – nu talar jag om industrin, politiken och juridiken – adapterar sig i olika takt. Det har uppstått en konflikt mellan konstruktionen och de underliggande förutsättningarna.
Nu ska vi alltså påminna oss om att förutsättningarna snabbt förändrades. Vi pratar här om de senaste 20 åren, men framförallt de senaste 10, medan industrins formeringar vuxit från 50-100 år (från inspelningsmöjligheternas början och sen utvecklats), politikens roll är mer än sekelgammal, medan juridiken – och det här är intressant – å ena sidan utvecklats i form av immaterialrätt och mer specifikt upphovsrätt under framför allt andra halvan av 1900-talet men med element i form av formaliserade tankar om äganderätt som kommer från en mångtusenårig tradition beskriven även av den romerska rätt vi har inkorporerat från våra starka tyska influenser under 1800-talet (den som vill fördjupa sig här kan läsa Ditlev Tamms Romersk rätt och europeisk rättsutveckling).
Den juridiska sidans föreställningsvärld, dvs den juridiska konstruktionen, är här med andra ord en mix av relativt nya föreställningar om immateriellt ägande, knutna till de analoga förutsättningarna för distribution, och ett mångtusenårig tanketradition kring ägande. Man kan då konstatera framför allt två saker.
Den ena är att retoriken, språkbruket och de idéer om ägande som är mångtusenåriga och mycket utbredda i samhällskonstruktionen föder den kortare immaterialrättsliga traditionen med tyngd. Dvs förespråkare för den senare hämtar tunga argument ur den förra. Detta alltså oavsett om det är relevant eller ej. Det immateriella ägandet och det materiella ägandet är rimligen väsensskilda ting, därför bör man vara mycket vaksam på när dessa sammanblandas.
Den andra saken vi kan konstatera här är att den juridiska konstruktionen av det immateriella ägandet är beroende av förutsättningarna för den materiella/analoga distributionen. Dvs, hade det inte för tiden när de immaterialrättsliga idéerna kodifierades och utvecklades varit så tungt och dyrt att producera och distribuera ljud, bild och vad vi nu kallar information så hade inte juridiken konstruerats kring idén om kontroll över exemplar. Juridiken hade troligen inte konstruerats kring idén om produkter för media så mycket som för tjänster. Dvs, inte så mycket kring exemplar som kring flöden.
Här ligger med andra ord en viss paradox. Idéerna om immateriellt ägande är konstruerade och beroende av en tid när saker i allra högsta grad var materiella, dvs analoga. Hade upphovsrätten, exempelvis, skapats nu, dvs hade vi kommit på hur man spelar in ljud och bild och direkt gjort detta digitalt så hade upphovsrätten säkerligen också sett helt annorlunda ut på några bärande punkter. Den hade inte inte funnits, dvs behovet av någon typ av erkännande åt skaparen och någon typ av bestämmande hade vi troligen konstruerat i enlighet med en lång tradition av ägande och socialt förankrad norm, men den hade haft andra karaktärsdrag, mer anpassade åt de digitala förutsättningarna.
Vad har då denna schism, denna aktersegling som förutsättningarna och dess sociala konsekvenser har gjort mot industrin-politiken-juridiken (eller, såklart, bara delar av) med anonymisering att göra? Jo, man kan beskriva anonymiseringen, dvs den konstaterade breda önskan och strävan att surfa anonymt som finns hos folk, som ett symptom på glappet mellan å ena sidan stora delar av den samhälleliga konstruktionen och de sociala normerna. Följande fråga ställdes i januari/februari 2009, ca 100 individer mellan 15 och 25 år gamla:
Dvs, det finns sedan en tid en rätt så alarmerande glipa mellan vad folk tycker är ett lämpligt sätt att konstruera juridik, formera politik och operationalisera industri över de givna förutsättningar som finns för det och hur det nu är konstruerat.
Och nu återstår att se vad som hänt i 15-25åringarnas inställning till anonymisering EFTER ipredlagens ikraftträdande. Så här såg det ut i januari/februari 2009, dvs två-tre månader innan ipred trädde ikraft och fick stor plats i media.
Hur ser det då ut nu, post-ipredimplementering? Kommer vi att kalla 2009 anonymiseringens år? Det återstår att se. Anonymiseringen är dock i sig ett otvetydigt exempel på en samhällelig konflikt knuten till upphovsrätt och distribution av media.
Media om anonymisering
DI BLT SVT Sundsvalls Tidning Aftonbladet SvD Kulturnyheterna SR Ekot Lokaltidningen Lund IDG
Andra bloggar om: anonymisering, ipred, sociala normer
Läs- och länktips
Jonas Andersson & Pelle Snickars (red.): EFTER THE PIRATE BAY
Måns Svensson and Stefan Larsson: Social Norms and Intellectual Property – Online norms and the European legal development
Paul Przemyslaw Polanski: Customary Law of the Internet (Volume 13)
Håkan Hydén, Stefan Larsson, Dennis Töllborg: FRAMTIDSBOKEN: Volym 1.0 - 'The Darling Conceptions of Your Time'
Matthias Baier, Måns Svensson: Om normer
Projektets Facebookgrupp: Gå gärna med!
