(1) Alla lagar måste kunna dö snabbt.
(2) Vissa lagar bör vara trögrörliga för att garantera demokratisk trygghet.
(3) Vissa lagar bör kunna dö snabbare än i dag.
(4) Lagar bör aldrig konstrueras så att vi inte kan ändra dem.

(2)-(4) är inte motsägande. (1) är en position som jag inte tror att någon skulle försvara. Jag vill hävda (2)-(4).

Jag är inte säker på det.

För vad händer då en lag snabbt dör? Det område den reglerade lämnas vanligtvis inte vind för våg. Det täcks i stället av något annat: ett utvidgat statligt ansvarstagande, en omformulerad lag-granne. Där är risken för hast och bristande precision stor och uppenbar.

Demokrati förutsätter ett visst mått av frustrerande tröghet. En tvingande eftertanke: Det par som ber om skilsmässa hos tingsrätten måste återkomma och fullborda sin begäran efter sex månader, försåvitt det finns minderåriga barn i äktenskapet.

Jag föredrar att analysera och jämföra med mer konkreta och i tiden avgränsade förlopp, exempelvis det när Sveriges riksdag på 1840-talet beslutade avskaffa slaveriet.

Ja, inte i Sverige givetvis, utan i kolonin Saint Barthélemy i Västindien, som då kontrollerades av Sverige.

Det skulle vara intressant att höra de dåvarande slavägarnas reaktioner på förslaget att beröva dem deras arbetskraft. De hade ju ärligen betalat för dessa slavar, försett dem med mat och låtit dem föda barn; skulle dessa investeringar nu gå till spillo? Hur skulle slavägarna få betaaalt?

I själva verket var betaaalt precis vad slavägarna fick. Riksdagen beslutade inte bara att förbjuda innehav av slavar från en dag till en annan; riksdagen anslog först medel att köpa alla slavar från sina tidigare ägare, en form av expropriation där slavägarna inte hade något val, men dock fick ekonomisk kompensation för förlusten. Därefter förklarades slavarna fria att gå, och slaveriet var avskaffat.

Det är kanske för väl att inte korporativismen hunnit formuleras och få fäste i Västindien på 1800-talet; i så fall hade de svenska riksdagsledamöterna antagligen dränkts i propaganda från SOAC, Slave Owners Association of the Caribbean, som visat hur stor betydelse slaveriets vidmakthållande hade för näringslivets utveckling i hela den civiliserade världen. Utan slavar skulle det inte odlas ett enda sockerrör, och plantageägarna tvingas tigga på gatorna!

Fast skråväsendet, som väl får anses vara en tidig form av korporativism, var ju samtidigt på väg att avvecklas…