Gästblogg: Vissa lagar kanske måste dö
Ibland bjuder vi på Cybernormer.se in skribenter utifrån att gästblogga hos oss. Det kan då röra sig om kommentarer kring aktuella och brännande ämnen. Författarna till gästblogginläggen står själva för sitt innehåll, men vi på Cybernormer.se har som förhoppning att inläggen kan väcka diskussion och eftertanke – oavsett innehåll och position.
Hur dör en lag? Mycket av rättsvetenskapens studier av normer har handlat om frågan hur en norm blir en formell rättsregel, men det är minst lika intressant att studera hur formella rättsregler löses upp, försvinner och – om vi ska tillåta oss en biologistisk metafor – dör.
Det är lätt att tro att schemat ungefär ser ut såhär: en norm uppkommer i samhället, den stabiliseras och efter ett tag koagulerar den till en formell rättsregel. Därefter kan denna rättsregel ersättas först när en ny norm gått genom samma fas och denna nya norm formaliseras och ersätter den första rättsregeln med en ny rättsregel. Enligt den här synen skulle en lag endast kunna dö när den ersätts med en annan lag som upphäver den gamla lagen.
Denna teori – låt oss kalla den formalistisk – om hur lagar dör är emellertid behäftad med ganska stora problem. Visst, det kan gå till precis såhär: att en norm (eller en normsvärm) förändras, kodifieras och formaliseras till en lag som ersätter och upphäver en äldre lag som behandlar ungefär samma område som den nya normsvärmen. Men en sådan modell eller historieskrivning innehåller ett betydande element av efterhandsrationalisering.
Låt oss titta på ett annat möjligt schema, ett där ett språkspel kring en norm långsamt blir allt stabilare, tills dess att det är möjligt att tala om normen som mer eller mindre formaliserad, och där normen till sist upphöjs till lag, men där språkspelet som ligger under regeln ständigt förändras – socialt, tekniskt, ekonomiskt – till en punkt där det inte finns tillstymmelsen till en ny kandidat till norm som skulle kunna framträda för att ersätta den gamla lagen p åsikt, men där den gamla lagen långsamt förlorar möjligheten att kugga i det underliggande språkspelet.
Rättsregeln förmår inte längre uttrycka något meningsfullt i det språkspel där den har sitt ursprung, användningen av regeln och dess begrepp börjar kännas artificiellt, dött – arkaiserande – och resultatet blir oftast att regeln helt enkelt försvinner, den blir obsolet. Den faller ur bruk.
Problemet är när en döende rättsregel fortfarande utgör grunden för ett maktfält i samhället. Plötsligt finns en grupp som vägrar låta rättsregeln dö, och i stället investerar de betydande resurser i att se till att den fortfarande efterlevs. Trots att språket, och världen, fortsätter att utvecklas så insisterar de på att kunna fortsätta att göra de drag i språkspelet som rättsregeln ger dem tillåtelse att göra.Denna grupp påminner om en schackspelare som insisterar på att damen bara får slå andra pjäser diagonalt, och endast förflytta sig ett steg – för att schack spelades så innan det nådde Europa. Men till skillnad från schackspelaren kan denna grupp engagera statens våldsmakt i sitt försvar av den döende regeln.
Staten fortfarande arbetar efter den formalistiska teorin om rättsreglers uppgång och fall. Staten försvarar alla lagar med samma kraft, just för att de är lagar – det saknas möjlighet för staten att erkänna att en lagstiftning håller på att dö, eller ens att utsätta den för seriös prövning utan att föreslå en ny lag. Lagar är antingen gällande eller ej. Om de är gällande är de alla lika gällande. Det är – ur ett perspektiv – en viktig princip, som vi förmodligen alla omhuldar. En lag är en lag, säger vi, och det enda rätta i ett demokratiskt samhälle är att vi respekterar de lagar som vi enats om. Om vi vill upphäva en lagstiftning skall det ske i demokratisk ordning, och det skall ske med rättssäkra processer. Gott så.
Men hur kan vi se till att vi inte håller lagar vid liv bara på grund av respekten för ett litet fåtal höga röster och starka kapitalinsatser? Se på de lagar som förbjöd homosexualitet runtom i världen – de upprätthölls åtminstone delvis av ett fåtal religiösa extremister, trots att de definitivt förlorat all kontakt med de normativa språkspel de en gång varit en del av. Hur kom det sig?
Ett svar är att det har att göra med en intressant egenskap i lagstiftningen: den är en asymmetrisk process. Lagar formas gradvis: de utreds, remitteras, diskuteras, analyseras och sedan röstar man om dem: och sedan är de lagar. Vill man reformera den är det genom samma process. De flesta lagar vävs dock in i en regulatorisk institutionell miljö som gör det ännu svårare att förändra dem: Europeiska direktiv, internationella konventioner, handelsavtal och andra instrument kompletterar nationell rätt – och ofta uppstår också särskilda organisationer som syftar till att bevaka och stärka de särintressen som lagstiftningen gynnar. Kostnaden för ett särintresse som vill upprätthålla och försvara en lag är alltid mindre än kostnaden för de grupper som vill reformera samma lagstiftning. Ett sätt att försöka motverka denna asymmetri vore att införa ett instrument för att signalera att en lag inte längre fungerar, en demokratisk process som skulle kunna användas för att rensa ut döende lagar snabbare och kringgå de särintressen som desperat försöker värna dem.
Det finns en del lagstiftningsmetoder som bygger in denna typ av omprövning i lagen – regler som helt enkelt sätter ett slutdatum för en lag eller kräver att en lag skall utvärderas efter en viss given tid, men dessa verktyg är än så länge ganska primitiva och de skulle kunna utvecklas.
En möjlighet vore att ge en kvalificerad minoritet i riksdagen – en tredjedel, säg – en möjlighet att tidsbegränsa en lag. Antag att om en tredjedel av riksdagen ville det så skulle de kunna tidsbegränsa lagstiftning på ett sådant sätt att om den inte utreddes och ett nytt förslag förelades riksdagen, ja, så skulle den aktuella lagen upphöra gälla. Eller antag att man kunde göra samma sak genom en sorts folkomröstningar: låt oss säga att man satte kravet ganska lågt och sade att det krävs 100 000 underskrifter för att tidsbegränsa en lag – skulle det inte vara en förstärkning av demokratin?
En annan möjlighet vore att införa någon sorts mer formell konstitutionell prövning – det finns många olika versioner av konstitutionsdomstolar – och där pröva lagars förenlighet inte bara med grundlagen, utan också med dagens samhälle. Prövningen kanske bara skulle vara rådgivande, men tänk att kunna utmana en lagstiftning inför konstitutionsdomstolen som samhällsskadlig och få ett utslag där kvalificerade jurister analyserade lagen och gav ett omdöme om den – det skulle knappast skada den demokratiska processen. Om något skulle det ge en intressant debatt.
Till sist borde vi se över all lagstiftning och försöka uppskatta hur lätta de är att förändra. Regeringen ägnar sig åt ett regelförenklingsarbete som är berömvärt, men det borde som en naturlig del av detta arbete också göras en översikt över hur demokratiskt öppna olika lagar är för förändring. Det finns utmärkta skäl att se till att det är svårt för att förändra vissa lagar – de regler som omger grundlagen är bra exempel på frihetsskyddande tröghet. Men ett tröghetsindex skulle också säkerligen avslöja lagar som är svårare att förändra än grundlagen, trots att de rimligen inte har samma tyngd och vikt och det är ett demokratiskt problem. I dessa fall bör Sverige verka i internationella sammanhang för att återföra frågorna till demokratiskt valda församlingar.
Hur dör en lag? Svaret i dag är “för sällan, för långsamt och ofta med stor skada för samhället”. Vi borde kanske just därför ägna mer uppmärksamhet åt hur lagar dör, och se till att vi ökar inslaget av evolutionär utslagning i lagstiftningsprocessen. Idag finns inget evolutionärt tryck på lagstiftningen, och skadliga lagar selekteras inte ut fort nog. I övergången från en samhällsorganisation till en annan blir denna fråga än viktigare, och skadan en döende lag kan ställa till med oerhörd.
Det kanske måste bli *lättare* för lagar att dö.
Nicklas Lundblad
Fil dr Informatik och ledamot i Regeringens IT-råd.
Andra bloggar om: nicklas lundblad, rättsmedvetande, lag och rätt, it, demokrati
Kommentarer
16 kommentarer to “Gästblogg: Vissa lagar kanske måste dö”
Lämna gärna en kommentar!
Läs- och länktips
Jonas Andersson & Pelle Snickars (red.): EFTER THE PIRATE BAY
Måns Svensson and Stefan Larsson: Social Norms and Intellectual Property – Online norms and the European legal development
Paul Przemyslaw Polanski: Customary Law of the Internet (Volume 13)
Håkan Hydén, Stefan Larsson, Dennis Töllborg: FRAMTIDSBOKEN: Volym 1.0 - 'The Darling Conceptions of Your Time'
Matthias Baier, Måns Svensson: Om normer
Projektets Facebookgrupp: Gå gärna med!
RT @cybernormer Nytt på Cybernormer.se: "Vissa lagar kanske måste dö" (@nicklaslundblad) – http://bit.ly/sDtLV
Shared: Gästblogg: Vissa lagar kanske måste dö : Cybernormer.se – Om normbildningsprocesser i unga nätkul.. http://tinyurl.com/n7hy6j
Utan exempel blir texten väldigt abstrakt. Låt mig kasta in en brandfackla.
Jag antar att du särskilt tänker på de lagar som gör det möjligt att skapa och upprätthålla monopol på texter, bilder, kompositioner, ljudupptagningar, filmer, uppfinningar, programkod, algoritmer, affärsprocesser, livsformer, etc.
Lagar som tillkommit för att reglera förhållanden mellan storföretag, men som numera har blivit applicerbara på privatpersoner.
Lagar som är så komplicerade att de kräver specialutbildade domare.
Lagar som saknar stöd i unga människors rättsmedvetande.
Lagar som kan ge oss långa fängelsestraff och astronomiska böter utan att vi förstår varför.
Lagar som inte ger en privatperson möjlighet att försvara sig mot ett stort företag.
Är det sådana lagar som det inte går att ta bort?
Gästblogg: Vissa lagar kanske måste dö http://tinyurl.com/n7hy6j
RT: @telecomix: Gästblogg: Vissa lagar kanske måste dö http://tinyurl.com/n7hy6j @riksdagdep @twixdagen @danielg0ldberg @ossicarp
RT @telecomix: Gästblogg: Vissa lagar kanske måste dö http://tinyurl.com/n7hy6j
Lundblad är fantastisk på cybernormer! RT @telecomix: Gästblogg: Vissa lagar kanske måste dö http://tinyurl.com/n7hy6j
En av de vackraste avsluten på en era var när skråprivilegierna avskaffades och frihandel infördes i slutet på 1700-talet. Det lär finnas studier på exakt hur detta gick till, men jag har inte läst dem.
RT @telecomix: Gästblogg: Vissa lagar kanske måste dö http://tinyurl.com/n7hy6j
I Sverige avskaffades väl inte skråväsendet förrän vid mitten av 1800-talet, i och med näringsfrihetens införande? Det är möjligt att det var en mer utdragen process än så; jag har inte studerat den närmare.
Jag föredrar att analysera och jämföra med mer konkreta och i tiden avgränsade förlopp, exempelvis det när Sveriges riksdag på 1840-talet beslutade avskaffa slaveriet.
Ja, inte i Sverige givetvis, utan i kolonin Saint Barthélemy i Västindien, som då kontrollerades av Sverige.
Det skulle vara intressant att höra de dåvarande slavägarnas reaktioner på förslaget att beröva dem deras arbetskraft. De hade ju ärligen betalat för dessa slavar, försett dem med mat och låtit dem föda barn; skulle dessa investeringar nu gå till spillo? Hur skulle slavägarna få betaaalt?
I själva verket var betaaalt precis vad slavägarna fick. Riksdagen beslutade inte bara att förbjuda innehav av slavar från en dag till en annan; riksdagen anslog först medel att köpa alla slavar från sina tidigare ägare, en form av expropriation där slavägarna inte hade något val, men dock fick ekonomisk kompensation för förlusten. Därefter förklarades slavarna fria att gå, och slaveriet var avskaffat.
Det är kanske för väl att inte korporativismen hunnit formuleras och få fäste i Västindien på 1800-talet; i så fall hade de svenska riksdagsledamöterna antagligen dränkts i propaganda från SOAC, Slave Owners Association of the Caribbean, som visat hur stor betydelse slaveriets vidmakthållande hade för näringslivets utveckling i hela den civiliserade världen. Utan slavar skulle det inte odlas ett enda sockerrör, och plantageägarna tvingas tigga på gatorna!
Fast skråväsendet, som väl får anses vara en tidig form av korporativism, var ju samtidigt på väg att avvecklas…
RT @cybernormer Hur dör en lag? Svaret i dag är “för sällan, för långsamt och ofta med stor skada för samhället”. http://bit.ly/sDtLV
Biggles: jag ville nog skriva en abstrakt text, bara för att visa att problemet är generellt. Det finns många olika delar i lagstiftningen i dag som jag tror skulle behöva bli mer känsliga för evolutionärt tryck och selektion; faktum är att upphovsrätten kanske till och med är mer komplicerad än så, på grund av samspelet med licenser som bildar någon sorts mellanform där normer och rättsregler kan föra en sorts förhandling om hur lagstiftningen skall utvecklas. Creative commons är en sådan förhandling som inte bara ger en möjlighet att inom upphovsrätten diskutera hur verk skall nyttjas, utan också – genom vad som inte blir möjligt – blir en diskussion om rättsreglernas utveckling.
Måste det bli lättare för lagar att dö?
Jag är inte säker på det.
För vad händer då en lag snabbt dör? Det område den reglerade lämnas vanligtvis inte vind för våg. Det täcks i stället av något annat: ett utvidgat statligt ansvarstagande, en omformulerad lag-granne. Där är risken för hast och bristande precision stor och uppenbar.
Demokrati förutsätter ett visst mått av frustrerande tröghet. En tvingande eftertanke: Det par som ber om skilsmässa hos tingsrätten måste återkomma och fullborda sin begäran efter sex månader, försåvitt det finns minderåriga barn i äktenskapet.
Andreas: jag tror att trögheten är bra också, och jag skriver ju att det finns kategorier av lagar som måste vara tröga – som grundlagen. Det är nog orimligt att säga att alla lagar ska kunna dö snabbt, och det var inte min position. Man måste skilja mellan:
(1) Alla lagar måste kunna dö snabbt.
(2) Vissa lagar bör vara trögrörliga för att garantera demokratisk trygghet.
(3) Vissa lagar bör kunna dö snabbare än i dag.
(4) Lagar bör aldrig konstrueras så att vi inte kan ändra dem.
(2)-(4) är inte motsägande. (1) är en position som jag inte tror att någon skulle försvara. Jag vill hävda (2)-(4).
@MissPirata Cybernormer.se: Vissa lagar kanske måste dö: http://bit.ly/sDtLV
@SinkDeep Cybernormer.se: Vissa lagar kanske måste dö: http://bit.ly/sDtLV