Gästblogg: Vad är en cybernorm, egentligen?
Ibland bjuder vi på Cybernormer.se in skribenter utifrån att gästblogga hos oss. Det kan då röra sig om kommentarer kring aktuella och brännande ämnen. Författarna till gästblogginläggen står själva för sitt innehåll, men vi på Cybernormer.se har som förhoppning att inläggen kan väcka diskussion och eftertanke – oavsett innehåll och position.
Vad är en cybernorm, egentligen?
1. Begreppet norm
Vad är en cybernorm egentligen? Det är en fråga som är minst lika intressant som att utreda till exempel vad cyberspace, cyberkrig, eller cyberterrorism kan tänkas betyda. Om vi för en stund lägger förledet “cyber” åt sidan, återstår ett för sociologin mycket intressant, omdiskuterat och i praktiken ganska ungt begrepp: norm.
Om man spårar normbegreppet baklänges i tiden, närmare bestämt i lite mer än hundra år, hamnar man i sekelskiftets Paris. I slutet av artonhundratalet var sociologin en “ny vetenskap”, som utlovade ett vetenskapligt förhållningssätt på det som tidigare hade fallit under de klassiska humanvetenskapernas domäner, exempelvis etnologin, litteraturen och andra filologiska discipliner.
Det är svårt att underskatta det inflytande som Emile Durkheim hade på sociologin i allmänhet, och studier av normer i synnerhet. Det var flera saker som samverkade för att hans fotavtryck i sociologins gyttja skulle stelna och påverka hela disciplinen under nittonhundratalet. Dels var Durkheim i fas med samtidens statistiska tekniker och kunde dra nytta av de datamängder som samlades in, men det fanns också ett växande behov i de industrialiserade nationalstaterna att skapa kunskap om befolkningens sociala liv. Dessutom hade Durkheim lärjungar, som förvaltade hans teorier och metoder, och kanske (med en försiktig reservation) var de de första sociologerna som arbetade i grupp, snarare än reflekterade på sina kammare.
Vad har då detta med normbegreppet att göra? Jo, man skulle kunna säga att det fick sin vetenskapliga innebörd först med Durkheims metodologiska klädedräkt. Ur Sociologins Metodregler läser vi:
“De sociala fenomenen är emellertid ting och bör behandlas som sådana. För att bevisa detta påstående är det inte nödvändigt att filosofera över deras natur, eller att diskutera vilka likheter de har med fenomen inom tillvarons lägre skikt. Det räcker med att konstatera att de utgör de enda data som står till buds för sociologen. Ting är i själva verket allt som är givna fakta, allt som går att eller snarare måste observeras. Att behandla fenomen som ting är att behandla dem i egenskap av data, vilka bildar utgångspunkt för vetenskapen.” (Durkheim 1895: 37)
Normer, tillsammans med andra fenomen som räknas som sociala, blir för Durkheim mät- och studerbara. Men de förvandlas också till sociala ting, det sociala livets “byggstenar”, vilka ligger utanför individen och strukturerar hennes tillvaro.
Hoppar vi ett femtiotal år framåt till den första systematiska svenska sociologin är detta arv väl förvaltat. Torgny Segerstedt, vår första sociologiprofessor skriver 1956 i den programmatiska skriften The Uppsala School of sociology:
“By norm speaker we mean one or several persons (a social institution) who pronounce norms and see to it that they are observed by means of punishment and reward. The father of a family, the board of an organization, the management, all of these are norm speakers pronouncing particular social norms, and the government (the king, the government, the parliament) who pronounce general norms.” (Segerstedt 1956: 87-88)
2. Normer och medieteknologiska innovationer
I våra samhällen finns alltså normer, som ger oss människor de grundläggande sanktionerna för socialt handlande. Om vi bryter mot normer följer bestraffningar, som kan vara uttalade i informella såväl som i formella sammanhang. Normer uttalas och definieras alltid av en normkälla, och vilka av de många normkällor som är mest betydelsefulla kan variera. Men, det är här vi måste ställa oss en kritisk fråga som kopplar specifikt till ”cyber” i sammansättningen cybernormer.
Kan normer finnas i allmänhet, eller formas de även av det medium som de uttalas genom?
Med andra ord – är normer om exempelvis artighet, sex, pengar, lögner etc. funderade på samma sätt oberoende av hur de förmedlas, sprids och diskuteras? Befinner de sig verkligen “där ute” som stabila enheter vilka när som helst låter sig mätas?
Samtidigt som Durkheim verkade en annan Parisisk sociolog vid namnet Gabriel de Tarde, som ger oss viktiga ledtrådar till hur det sociala uppstår i relation till nya innovationer, teknologier och vardagliga bruksföremål. I hans magnum opus The Laws of Imitation skriver han så här om hur “begär” uppstår i förhållande till det sena artonhundratalets nya uppfinningar:
” I answer by suggesting in the first place that, since the desire for cannot precede the notion of an object, no social desire can be prior to the invention by which the conception of the commodity, or article, or service able to satisfy it, was made possible. It is true that the invention was the response to a vague desire, that, for example, the idea of the electric telegraph solved the long-standing problem of a more rapid epistolary form of communication. But it is in becoming specific in this way that such a desire is spread and strengthened, that it is born into the social world. Besides, was it not developed itself by some past, or series of past, inventions, as in the given example, by the establishment of a postal service and, later, of the aerial telegraph?” (Tarde 1903:93).
Tardes formulering pekar på hur vårt sociala liv (där normer spelar en central roll) både förändras på ett kvalitativt sätt då nya innovationer framträder, men samtidigt hur analoga innovationer har likheter med varandra. Om vi byter ut telegrafen, som ju faktiskt liknar ett primitivt internet, kan vi föra ett resonemang liknande Tardes även för cybernormerna. Före internet fanns det givetvis inga normer för vad internet skulle “vara”. Normerna måste istället formas immanent till nätet som praktisk tillämpning och utvecklingslinje (som snarare består av flera utvecklingslinjer). Samtida fenomen som “netikett”, bloggares normer för att länka varandra – till och med språkliga konventioner som exempelvis att 
betyder “glad” – är normer som uppstår, förändras och smittar av sig på nätet.
Men, det finns även saker i cybernormer som kan spåras till långt före det att nätet uppfanns. I de nätpolitiska diskussioner som kokar i Sverige just nu hänvisas ofta till brevhemligheten och nätneutralitet som grundläggande förutsättningar för ett friare internet. Dessa ekar av våra tidigare medieteknologiska genombrott, och deras karaktär som normer får så att säga ett nytt, men ändå igenkännbart ansikte.
3. Normförändringar i samtiden
Det finns en tes om att det speciellt inom upphovsrättens områden pågår en genomgripande normförändring bland den generation som växer upp med internet. Denna fråga ser jag som mycket viktig för samhällsvetenskaperna att besvara, inte bara ur ett inomvetenskapligt perspektiv. Det är även en fråga med politisk sprängkraft, där flera aktörer, till och med från företag och näringsliv, vill ha ett finger med i spelet i att besvara den.
Men frågan måste även formuleras i termer av hur en sådan normförändring ser ut, och vilka konsekvenser detta har för hur våra samhällen sätts samman ur ett större perspektiv. För att flytta fram forskningshorisonten från artonhundratalet till den historiska minut (för vetenskaperna kan minuter vara väldigt långa) precis innan internet slår igenom som ett vardagligt kommunikationsmedium, eller, innan det föds som en arena för normbildning. Torgny Segerstedt skriver 1980 i boken Ordens makt över verkligheten:
“Det är småtidningarnas, väggtidningarnas och torgmötenas marknad. På sextiotalet var det först och främst politiska frågor av Vietnam-typen med FNL, men nur har intresset glidit över till kärnkrafts- och miljöfrågor. Det är visst inte utan makt – det var sådana oidentifierbara grupper som stoppade eller fördröjde DNA-laboratoriets byggande i Uppsala. De nya normkällorna sker ge ord bestämt innehåll och därmed styra våra handlingar och bygga upp både vår verklighetsbild och våra personligheter. Det stora problemet är om vi genom dem ska få en ny världsbild!” (Segerstedt, 1980: 14) *
Segerstedt argumenterar att nya politiska frågor gror och växer till opinioner genom hemmasnickrade palmfletter, anslag och möten. Istället för att komma från de stora tidningarnas ledarsidor eller televisionens reportage, kan nya idéer gro i dessa mindre rumsrena sätt att utbyta idéer medborgare emellan.
Segerstedt frågade med ett utropstecken om det är dessa nya normkällor som ska tillåtas forma vår världsbild. Frågan går dock inte att ställa på ett så pass grovt sätt. På både lyktstolpar och anslagstavlor, precis som i det som ibland kallas för “bloggkloaken”, frodas både bra och dåliga idéer. Men det föreligger en väsentlig skillnad: Det som står på en digital anslagstavla i Mexico kan på under en sekund flimra till på en skärm i Sverige, två personer som vill diskutera med varandra kan befinna sig på två olika torg i två olika världsdelar och det finns i praktiken ingen merkostnad för att starta ytterligare en blogg, ett till Twitterkonto eller en ny chatkanal när nätet väl är på plats.
Exakt vad internet gör med normbildningen i våra samhällen är en öppen fråga, för samhällsvetenskaperna, men minst lika mycket för alla de som deltar, påverkas av och lever sina liv genom, inuti och utanför de kablar som förgrenar sig, likt skogar, spindelnät, eller varför inte svärmar av maneter i havet. Frågan “Vad säger internet till dig idag?” försvinner endast om nätet stängs av, eller den dag vi glömmer bort att det ständigt finns närvarande, så att frågan längre inte är relevant att ställa.
Christopher M. Kullenberg
Doktorand i vetenskapshistoria vid Göteborgs universitet. Bloggar på Intensifier, Resistance Studies och Panspectroism.org.
- Durkheim, Emile (1978) Sociologins Metodregler, Stockholm: Bokförlaget Korpen.
- Tarde, Gabriel, The Laws of Imitation, (New York: H Holt and Company, 1903)
- Torgny T. Segerstedt: “Ordens makt över verkligheten“, 1980, i Tankar som styr Sverige 1980, Torgny T. Segerstedt (red), Stockholm: Ratio
- Torgny T. Segerstedt 1956 The Uppsala School of Sociology, in Acta Sociologica 1/1, 1956
Andra bloggar om: normer, norm, cybernormer, sociologi, tarde, durkheim, segerstedt, förändring
The Pirate Bay indraget i tvärt-om-språks-härva?
De senaste dagarna har man kunnat läsa om att The Pirate Bay (TPB) kan vara på väg att omvandlas till en laglig betaltjänst. Hans Pandeya, VD på Global Gaming Fatory X (GGF), som nyligen pekats ut som potentiell köpare av TPB, menar att upphovsrätten är bra och väl utformad – men att den nuvarande fildelningstekniken är föråldrad. Med den rätts-/marknadsanalysen som grund är Pandeya och GGF villiga att satsa 60 miljoner kronor i ett försök att utveckla fildelningstekniken så att den skall svara mot en vad man menar är en väl fungerande upphovsrätt. När de nu tvekar inför affären gör de samtidigt klart att de står bakom upphovsrättinnehavarna i slaget om internet.
Argumentationen får mig att tänka på mina två små döttrar som kiknar av skratt när de först genom bisarra resonemang får mig att tappa hakan för att sedan frankt tala om att de bara talar tvärtomspråket. Nu tror jag inte att GGF skulle spendera 60 miljoner kronor på att leverera ett nationellt tvärtomspråks-skämt. Förmodligen menar de verkligen att den tekniska utvecklingen gått bakåt samtidigt som upphovsrättsivrarna gjort vad de kunnat för att hålla ställningarna tills teknikutvecklingen vänder rätt igen; och att den som levererar en fildelningsteknik på upphovsrättens villkor kommer att tjäna grova pengar.
Håkan Hydén påminde i ett tidigare inlägg om rättssociologen Boa Ventura de Sousa Santos klassiska artikel Law as a map of misreading som handlar om hur lagen (kartan) många gånger ger en felaktig bild av verkligheten. Hydén skriver:
När kartan inte stämmer överens med verkligheten anses det självklara vara att kartan måste ritas om för att bättre motsvara de faktiska förhållandena. Det är precis den situation som uppstått i samband med den digitala tekniken och internet. Verkligheten har ändrats i samband med övergången från analogt till digitalt. Den rättsliga och moraliska karta som gällt i fråga om upphovsrätt har kommit ur takt med tiden på det sätt som bl a vår undersökning redovisad kortfattat i DN-artikel uppvisar. Kartan stämmer helt enkelt inte längre överens med människors uppfattningar om vad som är rätt och fel. Likväl blundar politiker och makthavare för verkligheten och envisas med att följa kartan, även om den leder fel.
GGF gör uppenbarligen en annan bedömning i det att de genom köpet av TPB och planerna på att omvandla TPB till en laglig betaltjänst tar ställning för kartan. Innebär det med nödvändighet då att GGF tar ställning mot verkligheten? Nej, inte nödvändigtvis. Det finns en väsentlig skillnad mellan kartans förhållande till vekligheten och rättens förhållande till verkligheten. Rätten har nämligen till skillnad från kartan viss potential att påverka verkligheten.
Ett tydligt historiskt exempel på en sådan påverkan var när statsmakterna i Sverige 1979 var först i världen med att förbjuda barnaga. Då den nya regleringen infördes i föräldrabalken hade den svagt stöd hos Sveriges befolkning och opinionen mot de förändrade förutsättningarna för barnuppfostran var stark. I dag är lagen mot barnaga en av de lagar i vårt samhälle som har starkast stöd i det allmänna rättsmedvetandet och olika analyser har visat att det faktum att staten valde att via lagen peka med hela handen hade stor betydelse för att svänga opinionen.
GGF inser självklart att det i dag finns en stark opinion mot att applicera en historisk upphovsrätt på den fildelningsteknik som fritt vuxit fram i unga nätkulturer. Samtidigt gör GGF förmodligen bedömningen att upphovsrätten är så stark (såväl genom sin förankring i internationella konventioner som genom de ekonomiska intressen som värnar den) att den är stabilare och därigenom ”verkligare” än den verklighet som utgörs av människors åsikter och sociala normer. Det skulle i så fall innebära att paradigmskiftet från analogt till digitalt inträffar inom ramen för en bevarad upphovsrätt och att den som blir först med att skapa en teknisk lösning som bygger på den här insikten kommer att bli ekonomiskt framgångsrik. GGF:s analys bygger i så fall på en prognos om att rätten kommer att skapa en artificiell brist i den digitala världen som undanröjer den frånvaro av brist som von Mises menade omöjliggör ekonomi (se jeffers kommentar till inlägg nedan).
Till syvende och sist handlar det nog om att GGF funderat på att satsa 60 miljoner på att upphovsrättsindustrin kommer vinna slaget om internet och därmed makten över hur verkligheten kommer att gestalta sig i framtiden. Den som lever får se! Att de nu tvekar handlar snarast om att de inte vill ärva TPB:s rättstvister.
Vetenskap, journalistik och politik
Jag blev i våras intervjuad för en artikel publicerad i KK-bladet nr 2/2009 och på KK-stiftelsens hemsida (även publicerad här). Sättet på vilket intervjun genomfördes och hur den publicerades ger mig anledning att utveckla några principiella synpunkter på vetenskap, journalistik och politik.
Det finns anledning att understryka att vårt forskningsprojekt om Cybernormer studerar normbildningsprocesser i samhället. Cybernormer är ett normvetenskapligt projekt. Vi är dock inte normativa i den meningen att vi uttrycker åsikter om vad som är bra eller dåligt ur normativ synvinkel. Vi studerar helt enkelt förekomsten av normer i samhället och då inte minst normativa förändringar i hägnet av den digitala tekniken.
Andra vetenskaper kan vara öppet normativa och ha uppfattningar om vad som är rätt handlande i samhället. Det kan man göra med stöd av en normativ måttstock som man går efter. Inom juridiken t ex är det legitimt att uttala sig om vad som är rätt och fel mot bakgrund av vad som är lagligt respektive olagligt. Detta gör man då med stöd av rättssystemets påstådda innehåll. Problemet många gånger är dock att det kan uppstå tolkningsskiljaktigheter, där människor har olika uppfattningar om vad som är rättens innehåll. Detta gäller även inom juristkåren. Teologin är ett annat exempel. Där är den religiösa läran (kristendom, islam, hinduism, buddism, m fl) utgångspunkten för vad som ska betraktas som normativt riktigt och rätt. Även här förekommer naturligtvis – i ännu högre grad – tolkningsskillnader, inte minst mellan olika religioner.
Ytterligare ett exempel utgörs av moralfilosofin, som mot bakgrund av olika etiska teorier kan uttala sig om vad som ska anses moraliskt riktigt i en viss given situation. Moralfilosofin har bl a bidragit till att upprätta klassifikationer av olika moraluppfattningar och/eller etiska ståndpunkter. I vår tid dominerar utilitarismen – som är en konsekventialistisk etiklära, som syftar till att maximera den sammanlagda mängden av det goda, underförstått många gånger sett i ett (eget) nyttoperspektiv, samt regeletik, där en handling anses vara rätt om det är ens plikt att utföra dem. Beroende på vilken etisk position en person intar kan han eller hon med säkerhet uttala sig om det moraliskt riktiga i euthanasi och liknande i övrigt kontroversiella handlingar.
Inom den rättssociologiska normvetenskapen har vi ingen annan måttstock för bedömningen av vad som är rätt och riktigt än den som människor ger uttryck för. Om dessa uppfattningar både är spridda och frekventa uttryck för förväntningar hos andra människor om hur jag som individ bör agera, så kan vi tala om förekomsten av (sociala) normer. Som betonats tidigare i vår blogg finns det anledning att betrakta övergången från industri- till informationssamhälle som ett paradigmskifte betingat av övergången från analog till digital teknik. I detta paradigmskifte tycks värderingsskillnader uppstå bland dem som använder den nya tekniken, inte minst i samband med fildelning, som ger upphov till nya värden och normer. Ett sådant värde är att information ska vara fri och att internet är en informationskälla. Rätten till information, kan till och med betraktas som en mänsklig rättighet i enlighet med vad Måns Svensson redogör för. I detta perspektiv framstår inte fildelning som något brott eller ens som något moraliskt förkastligt. Detta har vi vetenskapligt stöd för i bl a den enkätundersökning vi låtit genomföra. Detta kan man ha olika uppfattningar om, men det ligger så att säga utanför den vetenskapliga problematiken i ett normvetenskapligt perspektiv. Av olika skäl som nedan utvecklas.
Detta är i korthet vår normvetenskapliga utgångspunkt. Mot denna bakgrund blir det svårt att förhålla sig till en journalist som envisas med att fråga om vad man tycker om det ena eller andra. Ledande frågor av typen: Är inte fildelning att betrakta som stöld? Men är det inte så att hela musik- och filmindustrin kommer att dö ut om man inte kommer åt (läs klämmer åt) fildelarna? Ungdomar har helt enkelt vant sig vid att inte betala och nu har vi problem med det, inte sant!
När jag envist förklarat att min uppfattning i dessa frågor inte är särskilt intressant i jämförelse med vad vi kommer fram till i vårt vetenskapliga arbete, så inträffar det att den inledningsvis nämnda intervjun med mig sammanförs med en intervju med innovationsforskaren vid Örebro universitet, Per Frankelius, under rubriken ”Fildelning utmanar äganderätten”. Intervjun med innovationsforskaren Per Frankelius får bli bärare av de argument som journalisten helst velat klämma ur mig. Under en bild av innovationsforskaren påstår denne helt frankt, ”att en utarmning av äganderätten (underförstått att en sådan pågår, min anm.) utarmar innovationskraften”, trots att det finns dem som med fog hävdar motsatsen. ”Alla som har lite hum om världens historia inser att samhällen utan fredad äganderätt inte blir några roliga samhällen att leva i”, säger Per Frankelius, ett påstående som i sig har fog för sig, men som likställer den immateriella äganderätten med all äganderätt.
Det finns i sammanhanget – som Dennis Töllborg understrukit, se Framtidsboken – anledning att göra skillnad mellan bruksvärdet och bytesvärdet till något som man äger. Den immateriella äganderätt som hotas i samband med fildelning rör enbart bytesvärdet, det vill säga den förväntade ekonomiska vinst som följer på en intellektuell prestation, något som samhället inte står och faller med. Jag ska gärna utveckla detta tema i senare inlägg.
“Ingen kommer att vilja dra igång stora musik- eller filmproduktioner om de inte kan få skörda frukterna av sina ansträngningar. Kvaliteten på musik, film och upplevelser kommer att sjunka. Om alla stjäl finns det till slut inget av värde att stjäla”, är ytterligare en kommentar av Frankelius, något som tas för givet är något negativt, trots att det i historiens ljus kan komma att betraktas som en del i en naturlig förändringsprocess.
Den här typen av uttalanden och andra kommentarer av innovationsforskaren i artikeln har en klart normativ prägel. Frågan är, om vi ser till genomgången inledningsvis, vilka utgångspunkter eller vilken måttstock som tjänar som normativ bedömningsgrund.
Innovationsforskaren tycks ha en allmänt rationell inställning till vad som är bra och dåligt i samhället. Det ger mig anledning att lyfta fram att det utöver de normativa teorier som redovisades ovan finns en del vetenskaper med normativa anspråk som har grundantaganden som är så självklara att de inte behöver redovisas. Det är för övrigt det som kännetecknar paradigm. De vilar på axiomatiska antaganden som är så självklara att de inte sägs ut. Dessa antaganden bildar en normativ grundton för allt som sägs inom paradigmet. Det fungerar så att vetenskapen uttalar sig om fakta, men dessa fakta blir bara meningsfulla i praktiken om de ses i ljuset av paradigmets grundantaganden.
Låt mig förklara.
Om vi t ex ser till teknik som vetenskap så bygger den på grundantagandet att den tekniska lösning som fungerar är bra och det som man genom vetenskapliga fakta kan fastslå fungerar bättre än tidigare tekniska lösningar är bättre än de gamla, etc. På samma sätt kan konstateras att den ekonomiska vetenskapen utgår från att det som är (kostnads)effektivt är bra och att det som genom vetenskapliga fakta kunnat konstateras vara (kostnads)effektivare är bättre än det tidigare tillvägagångssättet, etc.
Det förefaller vara denna typ av synsätt som återspeglas i innovationsforskarens tänkesätt, när han så villigt vetenskapligt verifierar journalistens alldagliga, på förment sunt förnuft grundade, funderingar. Innovationsforskaren har inte svårt att hitta vetenskapligt stöd för sina ståndpunkter. Problemet är ur mer förutsättningslös vetenskaplig synvinkel att han utgår från industrisamhällets och den analoga teknikens ideal. Nu är det emellertid så att även de vetenskapliga grundantagandena förändras i en tid av samhällsomvandling. Vi kan här tala om paradigmskifte på ett metavetenskapligt plan av samma dignitet som det som Stefan Larsson besjunger i sin ballad om Galileo Galilei, se åter även Framtidsboken.
Om man försöker sätta sig in i det nya samhällets potentiella grundantaganden – sådana de uttrycks av dess förespråkare i deras med nödvändighet förvetenskapliga tappning – så är det möjligt att hävda raka motsatsen till vad innovationsforskaren vid Örebro universitet för fram och som jag ofrivilligt sammanförs med. Jag tror det är synnerligen olyckligt att i den tid av samhällsförändring vi lever i hävda bestämda uppfattningar om vad som ska betraktas som rätt och fel, bra eller dåligt för mänskligheten, utan att vara medveten om och lyfta fram de många gånger diametralt motsatta uppfattningar som uppstår i samband med förändring av paradigm och deras grundantaganden. Vad som var bra för den industriella revolutionen är inte nödvändigtvis bra för den digitala revolutionen.
”Det som är bra för General Motors är definitivt inte längre bra för vare sig landet” (klassisk slogan) eller mig (i synnerhet inte som SAAB-ägare). Däremot vet vi att när industrialismens produktionsordning växte fram för lite drygt hundra år sedan, så var strejker liksom fackliga förhandlingar förbjudna och kollektivavtalen inte erkända som rättsligt giltiga. Arbetare som stred för sina ideal skjöts till döds på öppen gata även i Sverige (Ådalskravallerna så sent som 1931). I hägnet av industrialismens etablering var det mycket av det som tidigare betraktades som olagligt som så småningom – till den materiella välfärdens fromma –inte bara blev legaliserat utan också idealiserat som politisk ideologi.
”Enfrågan” om arbetets rätt blev så småningom rätt för hela samhället på samma sätt som yrkesfarelagen 1889, gällande ett fåtal farliga arbeten, utvidgades till en Arbetarskyddslag 1912 gällande hela kollektivet av arbetare och slutligen en arbetsmiljölag som inte längre betraktades som en partsskiljande fråga utan som en angelägenhet för hela samhället. I medvetande om denna dåtida historia torde en viss ödmjukhet kunna vara påkallad när man tar ställning till händelser i nutid.
Det är här som politiken kommer in i bilden. Preferenser knutna till det existerande blir i historiska skeden av samhällsförändring ett politiskt ställningstagande. Det blir liktydigt med ett konservativt vidmakthållande av status quo på bekostnad av en potentiell – alltmer påtagligt nödvändig i hägnet av ekonomiska kriser och klimathot – samhällsomvandling, där kriteriet för vad som tekniskt fungerar och vad som är ekonomiskt effektivt antar andra former och värden än vad de har idag. Hur dessa kommer att se ut vet inte mycket om idag, men det finns all anledning att vara lyhörd för den utveckling som pågår, många gånger mitt framför ögonen på oss, utan att vi märker det förrän i efterhand.
Cybernormsprojektets inriktning på studiet av värdemässiga och normativa förändringar är en strategi för att åstadkomma denna sensitivitet för den nödvändiga förändring som komma skall. Det är det enda vi med historiens hjälp vet med säkerhet.
Andra bloggar om: cybernormer, normer, internet, upphovsrätt, innovation, håkan hydén, dennis töllborg, per frankelius, kk-stiftelsen, vetenskap, journalistik, politik
Gästblogg: Vissa lagar kanske måste dö
Ibland bjuder vi på Cybernormer.se in skribenter utifrån att gästblogga hos oss. Det kan då röra sig om kommentarer kring aktuella och brännande ämnen. Författarna till gästblogginläggen står själva för sitt innehåll, men vi på Cybernormer.se har som förhoppning att inläggen kan väcka diskussion och eftertanke – oavsett innehåll och position.
Hur dör en lag? Mycket av rättsvetenskapens studier av normer har handlat om frågan hur en norm blir en formell rättsregel, men det är minst lika intressant att studera hur formella rättsregler löses upp, försvinner och – om vi ska tillåta oss en biologistisk metafor – dör.
Det är lätt att tro att schemat ungefär ser ut såhär: en norm uppkommer i samhället, den stabiliseras och efter ett tag koagulerar den till en formell rättsregel. Därefter kan denna rättsregel ersättas först när en ny norm gått genom samma fas och denna nya norm formaliseras och ersätter den första rättsregeln med en ny rättsregel. Enligt den här synen skulle en lag endast kunna dö när den ersätts med en annan lag som upphäver den gamla lagen.
Denna teori – låt oss kalla den formalistisk – om hur lagar dör är emellertid behäftad med ganska stora problem. Visst, det kan gå till precis såhär: att en norm (eller en normsvärm) förändras, kodifieras och formaliseras till en lag som ersätter och upphäver en äldre lag som behandlar ungefär samma område som den nya normsvärmen. Men en sådan modell eller historieskrivning innehåller ett betydande element av efterhandsrationalisering.
Låt oss titta på ett annat möjligt schema, ett där ett språkspel kring en norm långsamt blir allt stabilare, tills dess att det är möjligt att tala om normen som mer eller mindre formaliserad, och där normen till sist upphöjs till lag, men där språkspelet som ligger under regeln ständigt förändras – socialt, tekniskt, ekonomiskt – till en punkt där det inte finns tillstymmelsen till en ny kandidat till norm som skulle kunna framträda för att ersätta den gamla lagen p åsikt, men där den gamla lagen långsamt förlorar möjligheten att kugga i det underliggande språkspelet.
Rättsregeln förmår inte längre uttrycka något meningsfullt i det språkspel där den har sitt ursprung, användningen av regeln och dess begrepp börjar kännas artificiellt, dött – arkaiserande – och resultatet blir oftast att regeln helt enkelt försvinner, den blir obsolet. Den faller ur bruk.
Problemet är när en döende rättsregel fortfarande utgör grunden för ett maktfält i samhället. Plötsligt finns en grupp som vägrar låta rättsregeln dö, och i stället investerar de betydande resurser i att se till att den fortfarande efterlevs. Trots att språket, och världen, fortsätter att utvecklas så insisterar de på att kunna fortsätta att göra de drag i språkspelet som rättsregeln ger dem tillåtelse att göra.Denna grupp påminner om en schackspelare som insisterar på att damen bara får slå andra pjäser diagonalt, och endast förflytta sig ett steg – för att schack spelades så innan det nådde Europa. Men till skillnad från schackspelaren kan denna grupp engagera statens våldsmakt i sitt försvar av den döende regeln.
Staten fortfarande arbetar efter den formalistiska teorin om rättsreglers uppgång och fall. Staten försvarar alla lagar med samma kraft, just för att de är lagar – det saknas möjlighet för staten att erkänna att en lagstiftning håller på att dö, eller ens att utsätta den för seriös prövning utan att föreslå en ny lag. Lagar är antingen gällande eller ej. Om de är gällande är de alla lika gällande. Det är – ur ett perspektiv – en viktig princip, som vi förmodligen alla omhuldar. En lag är en lag, säger vi, och det enda rätta i ett demokratiskt samhälle är att vi respekterar de lagar som vi enats om. Om vi vill upphäva en lagstiftning skall det ske i demokratisk ordning, och det skall ske med rättssäkra processer. Gott så.
Men hur kan vi se till att vi inte håller lagar vid liv bara på grund av respekten för ett litet fåtal höga röster och starka kapitalinsatser? Se på de lagar som förbjöd homosexualitet runtom i världen – de upprätthölls åtminstone delvis av ett fåtal religiösa extremister, trots att de definitivt förlorat all kontakt med de normativa språkspel de en gång varit en del av. Hur kom det sig?
Ett svar är att det har att göra med en intressant egenskap i lagstiftningen: den är en asymmetrisk process. Lagar formas gradvis: de utreds, remitteras, diskuteras, analyseras och sedan röstar man om dem: och sedan är de lagar. Vill man reformera den är det genom samma process. De flesta lagar vävs dock in i en regulatorisk institutionell miljö som gör det ännu svårare att förändra dem: Europeiska direktiv, internationella konventioner, handelsavtal och andra instrument kompletterar nationell rätt – och ofta uppstår också särskilda organisationer som syftar till att bevaka och stärka de särintressen som lagstiftningen gynnar. Kostnaden för ett särintresse som vill upprätthålla och försvara en lag är alltid mindre än kostnaden för de grupper som vill reformera samma lagstiftning. Ett sätt att försöka motverka denna asymmetri vore att införa ett instrument för att signalera att en lag inte längre fungerar, en demokratisk process som skulle kunna användas för att rensa ut döende lagar snabbare och kringgå de särintressen som desperat försöker värna dem.
Det finns en del lagstiftningsmetoder som bygger in denna typ av omprövning i lagen – regler som helt enkelt sätter ett slutdatum för en lag eller kräver att en lag skall utvärderas efter en viss given tid, men dessa verktyg är än så länge ganska primitiva och de skulle kunna utvecklas.
En möjlighet vore att ge en kvalificerad minoritet i riksdagen – en tredjedel, säg – en möjlighet att tidsbegränsa en lag. Antag att om en tredjedel av riksdagen ville det så skulle de kunna tidsbegränsa lagstiftning på ett sådant sätt att om den inte utreddes och ett nytt förslag förelades riksdagen, ja, så skulle den aktuella lagen upphöra gälla. Eller antag att man kunde göra samma sak genom en sorts folkomröstningar: låt oss säga att man satte kravet ganska lågt och sade att det krävs 100 000 underskrifter för att tidsbegränsa en lag – skulle det inte vara en förstärkning av demokratin?
En annan möjlighet vore att införa någon sorts mer formell konstitutionell prövning – det finns många olika versioner av konstitutionsdomstolar – och där pröva lagars förenlighet inte bara med grundlagen, utan också med dagens samhälle. Prövningen kanske bara skulle vara rådgivande, men tänk att kunna utmana en lagstiftning inför konstitutionsdomstolen som samhällsskadlig och få ett utslag där kvalificerade jurister analyserade lagen och gav ett omdöme om den – det skulle knappast skada den demokratiska processen. Om något skulle det ge en intressant debatt.
Till sist borde vi se över all lagstiftning och försöka uppskatta hur lätta de är att förändra. Regeringen ägnar sig åt ett regelförenklingsarbete som är berömvärt, men det borde som en naturlig del av detta arbete också göras en översikt över hur demokratiskt öppna olika lagar är för förändring. Det finns utmärkta skäl att se till att det är svårt för att förändra vissa lagar – de regler som omger grundlagen är bra exempel på frihetsskyddande tröghet. Men ett tröghetsindex skulle också säkerligen avslöja lagar som är svårare att förändra än grundlagen, trots att de rimligen inte har samma tyngd och vikt och det är ett demokratiskt problem. I dessa fall bör Sverige verka i internationella sammanhang för att återföra frågorna till demokratiskt valda församlingar.
Hur dör en lag? Svaret i dag är “för sällan, för långsamt och ofta med stor skada för samhället”. Vi borde kanske just därför ägna mer uppmärksamhet åt hur lagar dör, och se till att vi ökar inslaget av evolutionär utslagning i lagstiftningsprocessen. Idag finns inget evolutionärt tryck på lagstiftningen, och skadliga lagar selekteras inte ut fort nog. I övergången från en samhällsorganisation till en annan blir denna fråga än viktigare, och skadan en döende lag kan ställa till med oerhörd.
Det kanske måste bli *lättare* för lagar att dö.
Nicklas Lundblad
Fil dr Informatik och ledamot i Regeringens IT-råd.
Andra bloggar om: nicklas lundblad, rättsmedvetande, lag och rätt, it, demokrati
Tillgång till internet är en mänsklig rättighet
En av de mest fundamentala frågorna i debatten om internet handlar om huruvida tillgången till internet är att betrakta som en grundläggande mänsklig rättighet. För internetaktivister och unga nätkulturer förefaller det vara självklart att så är fallet medan skeptikerna ryggar inför tanken att en teknik som bara funnits i några årtionden skulle kunna åtnjuta en sådan status.
Om tillgången till internet verkligen skulle komma att betraktas som en grundläggande mänsklig rättighet så skulle det få åtminstone tre centrala konsekvenser. För det första (a) skulle det innebära att enskilda internetanvändare inte godtyckligt kan stängas av från internet. Rättsligt borde avstängning från internet ur det perspektivet hanteras på liknande sätt som andra former av frihetsberövanden (såsom fängelse eller tvångsvård). Möjligheterna att stänga av användare från internet skulle därmed kraftigt begränsas och omgärdas med en synnerligen hög grad av rättssäkerhet. För det andra (b) skulle det innebära ett skydd för internet som sådant. Det skulle vara poänglöst att tala om tillgången till internet som en grundläggande mänsklig rättighet om man inte samtidigt gav internet en definition som vilade på idéer om yttrandefrihet och skydd mot överdriven kontroll och styrning. I förlängningen kan man peka på en tredje central konsekvens (c) som handlar om allas rätt till internet. Om tillgången till internet upphöjs till en grundläggande mänsklig rättighet blir det svårt att argumentera för att den tillgången skall vara begränsad till dem som har råd att betala för den. Man skulle bli tvungen att hantera internetfrågan på samma sätt som man hanterat exempelvis frågan om rätten till utbildning.
Cybernormer har nyligen initierat ett projekt som har för avsikt att genom praktiskt byggande testa de här tankarna. Det handlar om det projekt som Stefan Larsson skriver om i tidigare inlägg och som vi har för avsikt att driva i delstaten Kerala i sydvästra Indien. Nedan ett nyhetsinslag i indisk TV om det besök i Kerela vi just återvänt från.
Utgångspunkten för projektet är en av FN:s nio konventioner om mänskliga rättigheter – nämligen Barnkonventionen. I artikel 13 kan man läsa att:
1. Barnet skall ha rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar frihet att oberoende av territoriella gränser söka, motta och sprida information och tankar av alla slag, i tal, skrift eller tryck, i konstnärlig form eller genom annat uttrycksmedel som barnet väljer.
2. Utövandet av denna rätt får underkastas vissa inskränkningar men endast sådana som är föreskrivna i lag och som är nödvändiga
(a) för att respektera andra personers rättigheter eller anseende; eller
(b) för att skydda den nationella säkerheten, den allmänna ordningen (ordre puplic) eller folkhälsan eller den allmänna sedligheten.
Projektets grundidé är att internet i dag är så fundamentalt för kommunikation och information att det inte är möjligt att uppfylla Barnkonventionens artikel 13 utan att erbjuda alla barn (upp till 18 år enligt barnkonventionens definition) tillgång till internet. En värld där alla barn har tillgång till internet är långt borta. Vår ambition är emellertid att peka på principen och att visa på ett exempel på hur man kan arbeta med frågan. Vi har för avsikt att tillhandahålla ett antal skolor i Kerela internettillgång samt att studera de möjligheter som öppnar sig för barn och skolpersonal. Vidare är vår tanke att visa på hur internet i skolan kan användas för att främja arbetet med att implementera och integrera hela barnkonventionen i det dagliga skolarbetet. Det vill vi göra genom att knyta samman de uppkopplade skolorna i ett skoldatanät där skyddet av barnens rättigheter spelar en central roll. Projektet kommer att drivas av medarbetarna på Cybernormer. Ericsson AB har en nyckelroll och representeras av Henrik Pålsson som är stationerad i Delhi. Vidare kommer Per Wickenberg, rättssociolog vid Lunds universitet, som arbetat med skolutveckling och barns rättigheter internationellt (bland annat i Indien och Kerala) i många år för SIDAS räkning att ingå i projektets ledningsgrupp. Ett antal skolledare och skoladministratörer i Kerala, Indien har också knutits till projektet.
Andra bloggar om: internet, mänskliga rättigheter, fns barnkonvention, barnkonventionen, sida, kerala, rättssociologi
From India with love
Orsaken till att det varit lite tystare här på cybernormer.se några veckor beror på att flera av oss varit på uppdrag i det oerhört spännande Indien. Och orsaken till det är framförallt ett SIDA-projekt om barns rättigheter till och i utbildning.
En annan orsak är dock att Cybernormer.se har en samarbetspartner i Ericsson, och eftersom företrädaren för Ericsson utgår från Indien, så vi har varit där och diskuterat fortsättning och framtida forskning. Inom SIDA-projektet besökte vi en rad skolor, för olika åldrar, och fick därmed en inblick hur utbildningen bedrivs, hur klassrummen, skolorna, barnens och pedagogernas situation ser ut i delstaten Kerala.
Skolbarn på rad i Kasaragod.
Först kan allmänt konstateras att av det komplexa, intressanta, turbulenta, vackra och ibland våldsamma Indien ser vi inte mycket i svensk media. Sen kan man konstatera att det inte alltid är helt lätt att hitta dörrar in till internet här i den sydöstra delen (Kerala) av Indien som vi rest runt i. Statistiken avslöjar att det 2007 fanns så många som 42 miljoner som hade tillgång till internet. Med detta sagt skall man dock inte glömma att detta inte ens innebär 4 % av befolkningen.
I skolorna i bergsområdena i Wayanad hittade vi oftast en dator inne på rektorns kontor. I övrigt var det glest. I de lite större skolorna, t ex i en skola med 900 elever i Kasaragod (den med alla barnen på rad på bilden ovan) kunde man se en datorsal. Dock ej uppkopplad. Uppkopplingen fanns, återigen, inne i lärarrummet. Vad det gäller mjukvara kunde man dock se på tavlan att den friare varianten användes.
Datasal.
Vägen till mjukvaran
Nu är vi hemma igen. Under tiden har Pirate bay hunnit säljas, Almedalsveckan passera och Ipredator fortsatt omskrivas. Det återstår ännu att se på vilket sätt cybernormer kommer att betrakta, studera eller samarbeta med Indiska intressen. Bollen är hursomhaver satt i rullning.
Andra bloggar om: indien, kerala, cybernormer, internet, sida, barns rättigheter
Cybernormer nu också på Twitter
Från och med nu finns vi på Cybernormer.se också som twittrare. På www.twitter.com/cybernormer kan man få reda på när det dyker upp något nytt här på hemsidan. Tanken är också att skicka ut intressanta länkar och uppslag vad gäller vårat forskningsområde.
Välkommen att följa oss även där!
Andra bloggar om: cybernormer, twitter, rättssociologi
Ipred, Ephone och internet
För en tid sedan kom Solna Tingsrätts beslut i det första ärendet kopplat till Ipred-lagen. Internetleverantören Ephone ålades då att lämna ut uppgifter om en kund till Svenska förläggarföreningen, som med Svenska Antipiratbyrån som ombud sökt och funnit en misstänkt fildelare i Ephones nät.
Det talas om Ipred som en fildelningslag, men Ephone hanterar istället Ipred-frågan som något som rör internet som helhet. I ett pressmeddelande de sänt ut tidigare menar de att finns en risk att Ipred skapar ett otryggt internet.
Det första Ipred-målet i Solna tingsrätt har inte bara betydelse för en av ePhones kunder, utan kan även innebära att 500 miljoner EU-medborgare får ett Tryggt Internet.
(…)
Ett Tryggt Internet kräver dessutom ett starkt integritetsskydd för privatpersoner vilket ePhone värnar om. Därför är det viktigt med ett prejudikat som ställer höga krav på bevisföringen.
Skivbolagen tog snabbt Tingsrättens utlåtande som ett klartecken för en ökad fildelningsjakt. Ephone har därför vänt sig till internetgemenskapen för att söka råd.
– Vi tvekar inför vårt beslut att överklaga tingsrättens beslut till högre instans. Det tar mycket tid och resurser men samtidigt har vi förstått att det finns ett allmänt intresse att vi överklagar säger Bo Wigstrand, VD på Ephone.
Ephone har därför på sin hemsida en omröstningsfunktion. Om en majoritet av dem som röstar vill att man överklagar Tingsrättens beslut till högre instans kommer det göras, säger man från Ephones sida.
Andra bloggar om: ephone, ipred, internet, överklagande, tingsrätt, tryggt internet, personlig integritet, omröstning
Mer om debattläget kring upphovsrätt
Gårdagens debatt om upphovsrätt och fildelning, betitlad “Fred efter Pirate Bay” gav inte direkt något nytt vatten på kvarnen. Samtidigt visar panelbredden på hur debattklimatet ser ut i Sverige. De inledande presentationerna visar tydligt var debattörerna står i frågan om framtidens upphovsrätt och synen på fildelning.
Hela debatten finns att se på Fores hemsida. Här är några smakprov (fritt skrivna, så tempus- och grammatiska fel kan förekomma):
Monique Wadsted, upphovsrättsadvokat: Om tio år ser jag en stark och levande upphovsrätt. Det vi upplever nu är en historisk parantes. Människor i allmänhet vill göra rätt för sig. Därför ser jag framför mig att de lagförslag som kommit den senaste tiden ger goda möjligheter för konkurrenskraftiga alternativ som ger ett friskt coh tryggt kulturliv.
Erik Schült, kulturjournalist och författare: Ungdomarna sitter på kunskapen på hur framtiden kommer se ut. Kultur bara finns, på nätet. Det kommer inte försvinna, inte heller branschen. Branschen måste förändras, nostalgi är aldrig rätt väg – men det finns mycket att vinna för den som gör rätt.
Göran Holmertz, justitiekansler: Upphovsrätten måste finnas kvar, stark, man ska kunna leva på gott kulturarbete. Samtidigt ska verken finnas tillgängliga utan att frestelsen att begå brott är stor, och att man ska ha en sådan tillgänglighet att man inte behöver betala för mycket för att få tillgång till verken. Visionen är alltså fred på goda villkor för alla.
Isobel Hadley-Kamptz, författare och journalist: Ser två olika trender just nu, en är otroligt dyster och en är otroligt bra. Den dystra är att vi nu hela tiden ser de kulturella allmänningarna hängnas in – det vill säga att kulturarvet, kulturskatten blir allt svårare för oss att göra saker med. Det är otroligt skadligt, eftersom all kultur egentligen skapas på annan kultur. I ett tioårsperspektiv tror jag inte den trenden kommer hinna brytas, det kommer bli mer och mer – längre och längre skyddstider och hårdare och hårdare integritetskränkande lagar. Men samtidigt ser man hur internet har realiserat det alexandriska biblioteket och realiserat yttrandefrihetens idé på ett sätt som tidigare var helt otänkbart. Och den trenden är rent mänskligt mycket starkare, så om vi ser lite längre fram än tio år så kommer det vara mer dominerande.
Dilsa Demirbag-Sten, ledarskribent: Jag ser framför mig en framtid där vi alltmer kommer vara präglade av EU-politik. Jag blev lite skakad under debatten om The Pirate Bay att man på fullt allvar tror att man kan ställa sig utanför de konventioner om upphovsrätt som existerar. Jag ser nätet som en ny och gigantisk arena för kultur, men parallellt med en mycket stark upphovsrätt som respekterar upphovsmannen.
Nicklas Lundblad, Google: Om tio år är vi långt inne i kreativitetens strukturomvandling. Redan idag skapas en enorm massa verk inom ramen för det som kallas för Creative Commons. Ungefär 130 miljoner verks säger man, vilket innebär att om tio år kommer majoriteten av skapandet gått från att vara ett ensamskapande till ett remixskapande. Det betyder att i vårat samhälle kommer skapandets huvudform vara remixformen. Och då måste man ju ändra lagstiftningen så att den representerar det den ska skydda – skapandet. Om skapandet förändras måste man även ändra lagstiftningen, så jag hoppas att den ändras i takt med det och möjliggör remix på ett helt annat sätt än vad den kunnat göra tidigare.
Olle Abrahamsson, rättschef på Justitiedepartementet: Lagstiftningen kring upphovsrätt kommer inte ändras särskilt mycket på tio år. Den bygger i stor utsträckning på internationella konventioner och rättsakter inom EU – som tar lång tid att ändra på. Det är svårt att ändra på, så Sverige kan bara på marginalen påverka hur lagstiftningen ser ut. Man ska också komma ihåg att den här upprorsstämningen som finns nu i sverige inte alls finns i de andra konventionsstaterna. Det här Piratpartiets framgång här i Sverige finns det ingen motsvarighet till i någon av de andra medlemsstaterna. Vi får vänta länge innan vi ser mer radikala förändringar av upphovsrätten.
Rasmus Fleischer, forskare och bloggare: Om tio år kommer diskussionen om digital kultur vara förlegad, ungefär som om vi skulle prata om Cyberspace idag. Det vi sett de senaste åren är inte att vi flyttat från en materiell värld till en virtuell värld som det brukade låta på niottiotalet, utan tvärtom att digitaliseringen av kulturella verk leder till ett överflöd, där vi istället uppvärderar plats och fysiska samlingar och att urval blir något mycket viktigt. Både genom mjukvara, remix och olika kuratorsfunktioner – och att just kopplingen till platsen blir mycket viktigare. Så jag skulle vilja tala om en postdigital kultur där det digitala är integrerat och en självklar del av kulturella kretslopp. Man tar då inte betalt per exemplar, utan man tar betalt på en massa olika sätt i de kretslopp som hela tiden går fram och tillbaka mellan digitalt och analogt. Fildelningen ser jag som en självklarhet i sammanhanget – att skicka filer är lika självklart som att kunna skicka några rader text i ett epostmeddelande. Upphovsrätten å sin sida är inget som försvinner, den är för djupt rotad i internationella konventioner. Däremot kommer vi antagligen få se många negativa följder av den konflikt som finns, särskilt när upphovsrättslagstiftningen sammansmälter med det som kommer i terrorlagstiftningens kölvatten, Datalagringen och så vidare.
Andra bloggar om: fores, upphovsrätt, fildelning, datalagringsdirektivet
Fildelningsdiskussion i Almedalen
Almedalsveckan är fylld av diskussioner, möten och debatter om fildelning, upphovsrätt och internet. Höjdpunkten var kanske den stora debatten anordnad av tankesmedjan Fores, kallad “Efter Pirate Bay – vilken upphovsrätt, vilka affärsmodeller?”.
I den tio personer starka panelen satt bland annat upphovsrättsadvokaten Monique Wadsted, kulturjournalisten Eric Schült, bloggaren Rasmus Fleischer och ledarskribenten Dilsa Demirbag-Sten. Som senaste tillskott fanns också VD:n för det företag som planerar att köpa The Pirate Bay, Hans Pandeya, på plats.
Diskussionen handlade framförallt om de olika deltagarnas syn på en framtida upphovsrätt, ställd i relation till den tekniska utveckling vi upplever idag. Positionerna kändes relativt låsta och förutsägbara, men visade ändå på någon form av koncesus kring att situationen idag inte är hållbar.
Mycket av debatten handlade om Cybernormers verksamhetsområde, bland annat hur man ska komma tillrätta med att upphovsrättsbrott tycks ses som naturligt av en stor del av befolkningen. Journalisten och författaren Isobel Hadley-Kamptz kommenterade det hela genom att dra en tvåminuters beskrivning av Cybernormer-projektet (cirka 42 minuter in i videon), innan hon blev avbruten. Det tackar vi förstås för.
“Det finns ett projekt på Rättssociologiska institutionen i Lund med det nittiotalistiskt klingande namnet Cybernormer som gör lite undersökningar kring det här. De visar precis på det – riskerna för ett rättssamhälle när glappet mellan det allmänna rättsmedvetandet och lagarna är för stora.
Deras undersökningar visar att det inte bara är ungdomar som fildelar och tycker att det är moraliskt oproblematiskt – utan deras föräldrar tycker också att det är helt moraliskt oproblematiskt, deras lärare tycker att det är oproblematiskt. Enligt de sociala koderna är det här något som är helt oproblematiskt.
Och när glappet blir så stort, det finns väldigt många problem för samhället som helhet när lagarna…”
(En längre sammanställning av de argument som framkom i debatten kommer under fredagen.)
Andra bloggar om: almedalen, fores, the pirate bay, cybernormer, rättssociologi, upphovsrätt, fildelning
Cybernorms.net- The Research Bay closed, for this time 12 May 2012At 0900 o’clock Saturday morning local time we closed the survey that we have had promoted on The Pirate Bay, called The Research Bay. After 72 hours we’ve got almost 100 000 answers – covering people of all ages from all over the world! This gives the research community a great pool of data and […]
- The Research Bay, reloaded 9 May 2012Welcome to Cybernorms.net, the blog of the Cybernorms Research Group. We are a group of researchers mainly based at the Department of Sociology of Law at Lund University, Sweden, affiliated with the Lund University Internet Institute. During three days in April last year the Cybernorms Research Group conducted a big survey study called The Research […]
- Releasing data on online anonymity 3 May 2012The week has been a good week in the media for the LUii affiliated Cybernorms research project. With Måns Svensson, head of the research group, in the lead, we released data from our latest follow up survey on file sharing and online anonymity. We found that when compared to figures from late 2009, 40% more […]
- Conference on norms: session on law, language and the mind 25 April 2012The international conference on norms in Lund, Sweden, is now in its second of two days. The official name is The Normative Anatomy of Society – Relations Between Norms and Law in the 21st Century. Its is arranged by the Department for Sociology of Law at Lund University. Picture from the morning plenary. From the […]
- Conference on norms in April 6 February 2012There is a conference coming up 24-25 April at Lund University in Sweden. If you are academically into norms from any perspective, you should probably check it out. The name of the conference is The Normative Anatomy of Society. Relations Between Norms and Law in the 21st Century and it deals with “to promote an […]
- The Research Bay closed, for this time 12 May 2012
