Centern vill ha ett öppet samhälle… och stryper den interna debatten
Centerpartiet håller stämma och för några dagar sedan gjorde Annie Johansson, integritetspolitisk talesperson (c), i en debattartikel i SvD, ett nummer av att Centern värnar integriteten på nätet. Cybernormer ställde sig då frågan om Centern med ett sådant utspel skulle förmå internetaktivister att ändra sin skeptiska syn på partiet.
DN beskriver hur hård kritik mot partiets sätt att hantera integritetsfrågorna reses från de egna leden – och främst då från de yngre deltagarna.
De som argumenterades mest bestämt och hårdast tillhörde oftast den yngre generationen på stämman. En av dem var ungdomsförbundets ordförande Magnus Andersson.
- De unga människor som jag företräder har sitt liv på internet. Det finns ingen skillnad. Man skickar kärleksbrev, man skickar sms, sköter sina bankärenden och också kontakten med sin mamma via nätet. Därför är den personliga integriteten så otroligt viktig. Jag är mer besviken än när jag kom till den här stämman, sa han.
Annie Johanssons utspel i SvD ter sig allt mer som ett spel för gallerierna. “Centern eftersträvar ett samhälle där människor vågar vara öppna” skrev hon. Samtidigt försöker partiet att strypa debatten på den egna stämman.
Rättsliga normer och sociala cybernormer
Några kommentarer om den rättsliga trenden kontra den sociala . Ett försök att se strukturen, från ett samhällsvetenskapligt håll.
Ett sätt att beskriva utvecklingen på är att först teckna den rättsliga trenden och att sedan ställa den i kontrast mot en social och internetrelaterad sådan. Rättsliga normer mot cybernormer, om man så vill. De två paradigmens uttryckssätt är olika, om man vill fortsätta med paradigmmetaforen, dvs att i samhället finns olika typer av uttryck för de olika positionerna i samhället. Det som funnits längst har också rimligen fler formaliserade uttryck. Som lagstiftning. Och etablerade politiska organisationer.
Man kan alltså i korthet beskriva kampen mellan paradigmen som lagstiftning, etablerad industri och traditionell politik å ena sidan, och cybernormer, pionjära webtjänster, web-gerilla och nätaktivism om vartannat å andra. Från “megafon till polyfon”, som gästbloggare Daniel Risberg uttryckte det angående politiken och aktivismen. Och alla ingående delar hänger inte alls nödvändigtvis ihop i den meningen att vi bedömer dom som likvärdigt legitima. Exempelvis fördömde Peter Sunde (Pirate Bay) websidesattacker på sin blogg men samtidigt står han ju bakom en pionjär webtjänst som bedömts vara olaglig enligt upphovsrättslagen. Likväl kan dessa strömningar kategoriseras i samma fack, enligt denna (lite grova) uppdelning. Låt mig visa hur.
Hur låter då den rättsliga trenden sig beskrivas? Här kommer fem punkter, varav tre är direktiv som har eller snart ska implementeras i Sverige, en är nationell lag och den sista är ett knippe direktiv kring telekom som ännu inte är genomröstade i Europaparlamentet. Alla tecknar regleringstrenden.
1. Upphovrätt: införandet av direktivet INFOSOC i Sverige 1 juli 2005 innebar att fler handlingar kriminaliserades i anslutning till fildelning, exempelvis kringgående av tekniska skydd. Jag tar med detta exempel för att det är en del i helhetstrenden.
2. Upphovsrätt – process: Ökade möjligheter att lagföra och driva civilrättsliga processer för upphovsrättsinnehavare genom den svenska implementeringen från den 1 april 2009 av IPRED-direktivet . Svensk domstol kan härmed besluta att en internetleverantör ska ge en rättighetshavare information om vilken abonnent som har ett visst IP-nummer.
3. Trafikdata: Trafikdatalagringsdirektivet kan ses i samma linje som Ipred ovan. Initiativet bakom trafikdatalagringen är förvisso att bekämpa terrorism, vilket tar sig uttryck i att operatörer skal tvingas lagra trafikdata för att, som uttrycks i artikel 1 i direktivet (2006/24/EG):
säkerställa att uppgifterna är tillgängliga för utredning, avslöjande och åtal av allvarliga brott såsom de definieras av varje medlemsstat i den nationella lagstiftningen.
Vilket reser den viktiga frågan vad som egentligen ska betraktas som allvarlig brottslighet. Betänkande för den svenska implementeringen av direktivet kom 7 november 2007. Propositionen kommer i juni i år (se sid 3 om direktiv 2006/24/EG ). En fråga är här hur trafikdatalagringen korresponderar med IPRED-lagen. IPRED bör ses i samband med implementeringen av trafikdatalagring som är på gång för Sverige. Och där kommer det handla om hur implementeringen sker i detalj, precis som copyriot skriver. På den svenska arenan har vi även den uppmärksammade
4. FRA-lagen såklart. Inte kopplad till upphovsrätt, men till frågan om den personliga integriteten och var gränsen skall dras för det statliga övervakningsbehovet, och därmed en del av frågan vad internet är, och hur vi kollektivt vill att det ska vara. Och nu, senast
5. Telekompaketet, som nyligen gick till förlikning, som precis som gällande FRA-lagen tydligt visat på en nätaktivism som en reell faktor i lagstiftningsprocessen. Telekompaketet utgör ett knippe direktiv kring området för elektroniska kommunikationer, se riksdagens faktapromemoria, där framförallt operatörernas ansvar varit i centrum för diskussionen. Det handlar bland annat om hur bredbandabonnenter skall behandlas om de döms för fildelning och Frankrike förefaller driva avstängningslinjen hårt, även om deras nationella förslag föll tidigare i vår gällande en s k 3-strike law.
Nog med rättsliga referenser. Trenden är tydlig. Raster av reglering läggs över internet och dess brukare. Internetfriheten nedmonteras, och som argument används brottsbekämpning, dvs försvårandet av icke önskade handlingar, generellt sett. Låt oss se till de sociala konsekvenserna just nu, dvs hur folk har reagerat, och vilka strukturella förändringar som lanseras som kontraåtgärder. Och kampen handlar bland annat om vad som skall betraktas som icke önskade handlingar, och vem som ska göra bedömningen. Om vi betraktar det som en kamp mellan paradigm så är det följande till stora delar uttryck för det nyare, mindre etablerade paradigmet. Verktygen i kampen är därmed också annorlunda än för det rådande.
En tydlig konsekvens är formerandet av kontraåtgärder i stil med websidesattacker som vi skrev om tidigare, t ex mot IFPI och andra. Här ingår även hot mot antipiratbyrån. Dessa kom i kölvattnet av domen mot The Pirate Bay. Både denna dom och införandet av IPRED-lagstiftningen stimulerade ett stort intresse för anonymiseringstjänster, som Pirate Bays egna initiativ Ipredator som enligt vissa uppgifter snabbt fick över 150 000 intresseanmälningar, men även andra tjänster som mullvad.net, dold.se och relakks. Fonder startades för rättshjälp åt fildelningsåtalade.
Operatörer har statuerat sin ställning, i alla fall de som inte vill spara de trafikdata som gör IPRED-lagen användbar, exv Tele2, T3, Bredband2 och Bahnhof. Även om detta är inom ramarna för den rättsliga regleringen idag så är det ändå ett uttryck av politiskt värde, ett statement mot den repressiva lagstiftningstrenden. Även påhejat av riksdagsledamot som inte gillar IPRED-lagen.
Vilket tar oss in i den politiska arenan. Medlemmarna i Piratpartiet ökar till antalet och folk protesterar mot TPB-domen. I takt med att nätaktivismen kommer att stå för en bred och folklig utveckling, att de cybernormer som inte är förenliga med den traditionella regleringen sprids och uppmärksammas, kommer rimligen också traditionella politiska element att svänga med i de frågor som bloggas. Se här inlägget om Centern som exempel. Här kommer också politiker att bli osäkra på om den rättsliga trenden är en god trend att följa. Sydsvenskan rapporterade om osäkerhet gällande nyttan av IPRED hos de politiker som kan bli invalda i EU-parlamentet å Sveriges vägnar, exempelvis.
Jag har här försökt rekapitulera dels den europeisk-rättsliga trenden, med bäring på Sverige, dels en del av de sociala konsekvenser som kommit i dess kölvatten. Ett sätt att mer övergripande beskriva det som händer är att se det i ljuset av kampen mellan två paradigm, som Håkan Hydén skrivit om här och här och som Oscar Swartz höll med om men mer frankt beskrev om i termer av två olika och oförenliga drömmar om nätet. Läs gärna Måns Svenssons Castellsinlägg om nätkulturernas identitet i anslutning till omröstningen om Telekompaketet. Blir motståndsidentiteten ett tvång för närkulturen, för att värnandet av allmänningen blir en allt tuffare kamp? Eller, för att låta en av inläggets kommentatorer måla baksidan av den drivkraft som tycks finnas i nätaktivismen:
Din text sätter verkligen ord på min egen sorg.
…Och jag frågar mig att om jag inte anstränger mig i den här kampen, förtjänar jag verkligen det nät jag älskar?
Avslutande kuriosa om den kulturella spridningen av aktuella rättsfallsavgöranden:
Göteborgs”graffaren” Lång målade en Free BROKEP-graffiti.
Andra bloggar om: infosoc, ipred, trafikdatalagring, trafikdata, upphovsrätt, 3-strike law, telekompaketet, paradigm, the pirate bay, anonymisering, nätaktivism, ifpi, piratpartiet, 2001/29/EC, 2004/48/EC, 2006/24/EG
Centern tar strid för medborgerliga rättigheter på nätet?
Annie Johansson, integritetspolitisk talesperson (c) skriver i SvD att Centerpartiet skall verka för bland annat en integritetsbalk och ökat skydd för internetanvändare gentemot staten. Bland annat skall Centerpartiet verka för rätten att vara anonym på nätet.
- Centerpartiet försvarar tanken att det ska vara möjligt att vara anonym på Internet genom krypterings- och anonymiseringstjänster. Internet ska vara ett område där den enskilde anonymt kan agera, exempelvis uttrycka sina åsikter, söka information och interagera med andra människor. Att förbjuda någon att vara anonym på Internet vore som att förbjuda någon att skicka anonyma i insändare till tidningar eller att tvinga människor att legitimera sig för att få skicka ett vanligt brev med posten.
Uppenbarligen har Centerpartiet, givet att partistämman i helgen ger tummen upp, beslutat sig för att göra medborgerliga rättigheter på nätet till en profilfråga. Kraften i nätets engagemang för de här frågorna har uppenbarligen blivit tydlig även för de etablerade partierna. Nu skall det bli intressant att se om Centerpartiet kan svänga nätaktivisternas uppfattning om partiet (bilden hittills har varit att Centern kör ett dubbelspel) samt att se hur övriga partier kommer att förhålla sig till Centerns nya hållning.
Andra bloggar om: Centerpartiet, anonymisering, Annie Johansson, integritet
Gästblogg: Nyskapande nätaktivism försökte bygga om telekompaketet
Ibland bjuder vi på Cybernormer.se in skribenter utifrån att gästblogga hos oss. Det kan då röra sig om kommentarer kring aktuella och brännande ämnen. Författarna till gästblogginläggen står själva för sitt innehåll, men vi på Cybernormer.se har som förhoppning att inläggen kan väcka diskussion och eftertanke – oavsett innehåll och position.
I och med dagens omröstning om telekompaketet nere i Strasbourg står det klart att människor kan påverka politiker samt hacka traditionella politiska kanaler. Även om det nu inte blev en solklar ”seger” eller ”förlust” såsom basunerades ut av media, har nätaktivister gemensamt bidragit med engagemang, uppoffringar och individuella egenskaper, vars handlingar och positiva inställning sände vågor genom hela Europa…
Många ställer sig nog frågan ”hur kunde vi påverka i denna omfattning?” Det hänger ihop med en rad olika komplexa faktorer varav en är att traditionella medier passivt söker enkla förklaringar i sin rapportering – europeiska medborgare försöker däremot aktivt förstå och förändra. Men detta är bara en del av en helhet som finns hitom politiken.
Det har inte alltid varit såhär. Medborgare börjar nu höja sig över den förlegade vänster-höger-skalan, skapar kontakter och bygger ut internationella relationer i hopp om att omstrukturera EU:s ogenomträngliga byråkratiska maskineri. Många människor med olika politiska övertygelser och åsikter växer nu ihop i flöden som har ett gemensamt perspektiv på fri- och rättigheter.
Nätpolitiken och nätaktivismen hänger ihop, men vi behöver fundera vidare över vad begreppen egentligen innebär och hur de hänger ihop. Många undrar antagligen ”Vad är det som sker just nu?” när vi också måste stanna upp och analysera de små historiska fragment som på ett ickelinjärt sätt måste analyseras för att förstå komplexiteten mellan det lilla politiska engagemanget och den stora EU-strukturen.
Det har uppstått en situation då vi inte bara kan använda oss av förklaringsmodeller som på ett top-down-manér analyserar ”det lilla”fenomenet utifrån ”det stora” – utan vi måste även titta på hur det ”lilla” påverkar det ”stora” som ger upphov till nya teorier och praxis.
Nedan ska jag dock kort försöka återge mitt perspektiv på det som har skett under de senaste veckorna i relation till arbetet med telekompaketet.se
Nätaktivismen
Aktivism är det hängivna engagemang varigenom handlingar ämnar att uppnå politiska mål, oftast i samband med protester och demonstrationer. Nätaktivismen fungerar dock annorlunda på flera olika sätt jämfört med traditionell aktivism. Låt mig försöka förklara varför.
Demonstrationer och protester är traditionellt sätt rätt centraliserade. Givetvis sprider demonstrationer ringar över det politiska vattnet – men inte på samma sätt som nätaktivismen sprider tusentals ringar på de globalpolitiska haven. Internets inneboende struktur har ersatt den centraliserade formen av budskapsspridning till förmån för ett centraldecentraliserat perspektiv på förståelse och spridning av information.
Nätaktivismens budskap och informationsspridning sker genom tusentals olika kanaler samtidigt och informationen bearbetas inte av en enskild upphovsman. Nätaktivismen kan stå utan ledare eller pådrivare. Information bearbetas i realtid av olika aktivistkluster som ibland oberoende av varandra drar egna slutsatser eller verkar helt oberoende av varandra. När dessa kluster sedan möts i friktionsberikande möten, uppstår ny information och spridningen förändras.
Grupparbetets bearbetning av flera olika informationskällor påverkas av olika kluster. Att samarbeta med varandra och lära sig av sina misstag är ett tecken på att oberoende kluster möts och omformas genom ett gemensamt perspektiv eller ställningstagande. Den traditionella politiken inbegriper i polemik medan nätaktivismen jobbar prodynamiskt. Nätaktivismen blundar inte för förändring och föränderlighet utan använder sig av den.
Alla möjliga analysperspektiv möjjliggör en bred informationsbevakning och man kan spinna vidare på olika konsekvenser, negativa aspekter, riskanalyser och positiva egenskaper på samma gång. För de olika perspektiven handlar ju om viljan att förstå något – inte att föra ”sanningar” bort från rampljuset.
Nätaktivismen har således ersatt megafonen med polyfonen. Internet och bloggsfären utgör tillsammans en disharmonisk harmoni, som likt en symfoniorkester med sin starka kravall(akustik) konstituerar – inte med hjälp av pengar och organisationer – utan genom potentialen att kunna göra sig hörd.
Det-att-göra-sig-hörd gör nog en hel del politiker nervösa och de spelar inte samma melodi som medborgarna. Medborgarnas massiva melodiösa ljudväg kan med sitt sorl få politikernas fiolspelande att helt tystna så de måste starta om från början. Men medborgarnas olika vibrationsfrekvenser formar om individers såsom multitudens gemensamma ljudvägg. Häri ligger en dynamik som gör att jag kan ana att antalet människor som på ett öppet eller anonymt sätt kan göra sig hörda, spelar roll för nätaktivismen som sådan.
Omformningsmöjligheterna samt förståelsen för politiska fenomen kan öka i takt med att fler kan agera, reagera, strukturera, interagera och ”skapa” tillsammans med olika informationsstrukturer och människor.
Missnöjet med att våra fri- och rättigheter inte försvaras i tillräckligt stor utsträckning gör att engagemanget för det politiska och politiken ökar per se. Med hjälp av ett fritt och öppet Internet kan medborgaren inte bara göra sig hörd inför staten som vårdar hennes frihet, utan även diskutera problematiken och staten med sina medmänniskor. Och detta på grund av att vi både kan arbeta i det dolda och i det öppna på samma gång; Det semidolda.
Jag tror inte att vi behöver någon integritetsombudsman, jag tror inte heller att vi behöver prata om integritet som begrepp. Vad betyder integritet för dig? För mig har det nästan helt tappat sin innebörd och partier slänger ur sig detta ord i tid och otid. Vi behöver rikta om perspektivet och blicka mot den anonymitet som istället är en väldigt fruktbar utgångsposition. Nätaktivismen tror jag kommer att kunna belysa detta perspektiv framöver.
Internet gör det fortfarande möjligt för oss att vara anonyma. Nätaktivismen motsätter sig till exempel olika förslag som vill införa blogglicenser. Hur ska detta kontrolleras och efterlevas?. I analogi till Näringsdepartementets halvtomma journalistseminarium om telekompaketet tidigare i veckan förstår jag att upprättandet av en blogglicens skulle nedmontera Internets inneboende potential till flervägskommunikation och dessutom leda till sömniga tillställningar som inte alla får möjlighet att ta del av.
Nätaktivismen visar upp en vilja att förändra och är öppen för förändring. Den inbegriper handlande som vill förändra strukturer, direktiv, lagar eller orättvisor – men dess riktadhet går tillbaka mot medborgarna som bidrar med sitt engagemang, tänkande och tid. I det att man ämnar att förändra, ges det möjligheter till att förändra sina egna åsikter och ståndpunkter. Dubbelriktningen är något som är nyttigt om det relaterar till en mängd olika faktorer i fråga om fri- och rättigheter.
-Vad är då nätpolitiken för något? ”Är inte det hur vi gemensamt omkullkastar staten” säger kanske någon. En annan utbrister möjligtvis att ”det är något som vi ägnar oss åt för att politikerna suger”. Men hur ser vi då på nätpolitiken som formats i relation till telekompaketet? Jag gör ett försök att belysa dess positiva inställning.
Nätpolitiken
Politik relaterar sig staten, arbete, politiskt handlande, samt olika manövreringar. Politiken har alltid varit teoretisk: Många metoder, handlingssätt, skalor, etc. har använts för att forma verkligheten och för att förstå verkligheten.
Men politik är mer än processer och taktik. Politiken förändrar världen vi lever i och moraliska ställningstaganden formar våra gemensamma beslut. Jag tror att transparens och möjligheten till flervägskommunikation gör att vi lättare kan forma om vår individuella moraliska och etiska måttstock. Som politiker måste man beakta multitudens uppfattningar och synpunkter och som frihetsvänlig politiker måste man låta multituden få göra sig hörd.
Nätpolitiken har uppehållit sig vid telekompaketet för att knippet med direktiv innehåller skrivningar som lobbyn, telekombranschen och nationella intressen har tvingat in i paketet. Regleringar och enandet av telekommarknaden har gått till förlikning inte på grund av att medborgare engagerar sig och gör sig hörda, utan för att korporativistiska intressen styrde förhandlingarna och att politikerna lät det ske.
Det medborgarrättsliga engagemanget har försökt visa detta för traditionella medier under en längre tid, men de ser fortfarande dikotomier och binära möjligheter där nätpolitiken tänker polynärt. Här finns tendenser som gör det svårare för traditionella medier att sätta fingret på vad som försegår samt att informera medborgarna om detta.
Nätpolitiken ser inga gränser. De senaste veckorna har nätpolitiken erkänt internets grundläggande struktur, innovationskraft och ekonomiska potential. Medborgare har sett möjligheter där politiker sett problem. Internets fria struktur gör det ju möjligt att skapa innovation och att stärka marknader. Internet ökar konkurrensen mellan företag som försöker tjäna pengar på olika efterfrågade, billiga och bra tjänster.
Internet finns ingenstans och överallt. Det är internetionellt. Var någonstans finns dess gränser och dess slut? Vi använder oss varken av ett europeiskt internet eller ett svenskt internet, för dess struktur likställs ej med nationers gränser. Internet är gränslöst.
Nätpolitiken är även den gränslös. På en mycket kort tid har svenskar börjat ringa ned till Europa för att tala med europaparlamentariker och tyskar har ringt till svenska politiker för att argumentera för starkare fri- och rättigheter. Nätaktivismen kan sägas vara gränslös för att den knyter kontakter och bygger upp internationella relationer och samförstående, men nätpolitikens gränslöshet ligger i att en person i Sverige, anonym eller öppet, kan ringa ned till politiker i EU för att prata en stund av om delar ev ett telekompaket.
Näringsdepartementet försöker undvika debatten. Henrik Hansson vågar iallfall och försöker att kommunicera med medborgare på bloggar . Detta är någonting som borde uppmuntras. Politiker måste våga. Medborgare runt om i Europa vågar ringa till fransmän, tyskar, italienare, britter och spanjorer klockan halv nio på morgonen och fråga hur de tänker rösta i telekompaketsomröstningen, men jag ser inte att politiker i speciellt stor utsträckning försöker ta sig tid att hoppa in och debattera det som diskuteras mellan människor.
Jag efterlyser ett politiskt sätt att debattera, på nätet och afk, som bygger på lika villkor, åsiktsfrihet och respekt. I dagsläget kan tonen vara rätt bitter och hård mot de politiker som vågar att blogga eller kommentera och det blir svårt för politikerna att våga uttrycka sig i risk för att bli förödmjukade och hånade.
Nätaktivismen jobbar i en positiv anda och försöker att hålla sig transparent. Telekompaketet.se har vid upprepande tillfällen bjudit in traditionella medier till dess kanal på irc där man kan se hur olika kluster jobbar i realtid. Några har tittat förbi, men jag skulle vilja se mer av denna typ av kommunikation.
Våra politiska partiers hemsidor, bloggar, informationsmaterial och twittrande är fortfarande i det stora hela top-down envägskommunikation. Politiker kan inte längre stå och mässa och predika för de saliga medborgarna, för det är nya tider i det politiska klimatet. Partierna måste ta sina plattformar in i samtiden.
Nätpolitiken kan göras mer genomskinlig. Nätaktivismen har visat i och med telekompaketsdebaclet att ökad öppenhet och arbete avslöjar politiker som ändrar åsikt innan direktiv och paket röstas igenom. I fallet med Näringsdepartementet så fick de erfara hur några fraser blev sprängstoff i det nätaktivistiska arbetet, som på ett rakt och sjysst sätt tog upp problematiken på bordet och synade exakt vad som hade sagts. Detta innebär att nätpolitiken måste förändra sig efter avslöjanden av olika slag och nätaktivismen bör skapa fler verktyg för att hålla reda på hur politiker röstar i förhållande på den politik som de driver.
Nätpolitiken ser solidaritet med europeiska medborgare. I Sverige har vi rätt bra lagar (sanning med modifikation) jämfört med olika länder inom EU, så finns det ingenting i internationella relationer och arbetet inom EU som stätter stopp för att bry oss om resten av Europas medborgare. Om Internet är internetionellt så visar vi internetionell solidaritet.
Sveriges förhållningssätt till Europeiska medborgare bär spår av den ”tredje vägen” eller ”neutraliteten”, vars konnotationer sträcker sig långt tillbaka i Sveriges historia.
Nätpolitikens begreppslighet kan däremot liknas vid ett ‘fraktalskott’ vars dolda praktiska potential måste slipas fram, borstas rent och poleras. Nätaktivismen vill verkligen väl. Inställningen har varit att inte måla upp några konspirationsteorier eller att kalla politiker för onda. Nätpolitiken bekräftar den traditionella politikens problematik. Allianser bildas, grupptryck skapas och politiker vågar inte rösta. Nätaktivismen är medveten om detta och kommunierar både med multituden och med individer. Nätpolitiken rättar sig inte i leden. Fraktalpolitiken står inte och väntar i samtidens politiska kö, utan den strukturerar om kön och omdefinierar köandet i sig. Om man är en del av fraktalpolitik gör man bäst i att inte stänga in sig i ett destruktivt vi-mot-dom-tänk.
Avslutande tankar inför framtiden
Vi kan inte längre rikta in oss på olika direktiv när de redan är färdiga att implementeras; målsättningen ska vara att förslagen börjar granskas så fort de läcker ut från Riksdagens konferensrum eller från EU.
Daniel Risberg
Student i Teoretisk filosofi och språk @ Stockholms Universitet
Bloggar på DOOM4, Eco & Ethics och Skumgardiner.
Andra bloggar om: nätaktivism, nätpolitik, telekompaketet, internet
Telekompaketet och nätkulturernas identitet
Under eftermiddagen dominerades tidningarnas rubriker här här här av beskedet om att Telekompaketet stoppats (åtminstone tillfälligt). Europa-parlamentet beslutade efter stor dramatik att gå emot ministerrådets kompromissförslag som om det hade accepterats hade inneburit att internetanvändare hade kunnat stängas av från sitt abonnemang utan föregående prövning i domstol.
Helt naturligt ser alla de nätaktivister, debattörer, bloggskribenter etc som strider för användarnas rättigheter på nätet det här som en viktig seger. I någon mening bör man nog också betrakta dagens händelser i EU-parlamentet som ett historiskt skifte vad gäller europapolitikens förutsättningar. Det är uppenbarligen svårt för ministerrådet att styra parlamentet då parlamentet har uppbackning av nätkulturernas snabba och informerade kommunikatörer. Trycket från medborgarna blev helt enkelt för stort.
Svenske EU-parlamentarikern Olle Schmidt (FP) försökte förra veckan övertala den liberala parlamentsgruppen i London att stödja Telekompaketets omstridda ändringsförslag 138. Enligt källor till DN.se bestämde liberalerna först i går, vid ett kaotiskt gruppmöte i Strasbourg, att man absolut inte stöder kompromissen med ministerrådet. Detta efter ett enormt tryck utifrån.
Samtidigt kan det finnas anledning att fundera kring vad framgången innebär för nätkulturerna – och då inte minst ur ett identitetsperspektiv. Sociologen Manuell Castells, professor emeritus vid University of California, Berkeley har genom sin mastodont-trilogi om informationsåldern lagt ett fundament för förståelsen av nätsamhällets förutsättningar. En av Castells viktigaste poänger är distinktionen mellan motståndsidetiteter och projektidentiteter inom olika sociala rörelser. Han skriver:
Å ena sidan tenderar alltså de dominerande, globala eliter som bebor flödesrummet att bestå av identitetslösa individer (“världsmedborgare”), å andra sidan tenderar människor i sin opposition mot ekonomisk, kulturell och politisk rättighetsförlust att dras mot kollektiva identiteter /…/ Vid sidan av statsapparater, globala nätverk och jagcentrerade individer finns det alltså kollektiv som formas kring motståndsidentitet. Alla dessa element hänger dock inte samman. Deras logik utesluter varandra och deras samexistens lär inte bli fredlig.
Utifrån den här insikten argumenterar Castells för behovet av att motståndsidentiteterna omvandlas till projektidentiteter med potentiell förmåga att bygga ett nytt civilt samhälle. Sociala rörelser vilka inte tar sin utgångspunkt i ett passivt motstånd utan i det framåtsyftande byggandet av nya strukturer för en ny värld. Dagens händelser i europaparlamentet får nog ses som resultatet av det tryck som en social rörelse vilandes på en motståndsidentitet har förmått att applicera på rådande maktstrukturer.
Omfattningen vad gäller de attacker på unga nätkulturer som upphovsrättsindustrin via EU just nu formerar är av en sådan dignitet att man får förmoda att nätkulturerna kommer att tvingas allt längre in i en motståndsidentitet. Om man till det lägger att upphovsrättsindutrin förmodligen backas upp i sina ambitioner att bygga en central kontroll och övervakning av nätet, av ett säkerhetstänkande som uppstått i kölvattnet av bland annat “nine-eleven”, så förstår man att det är starka krafter som är i rörelse.
Den kanske mest intressanta frågan just nu blir då om nätkulturerna kommer att förmå att samtidigt behålla de drag av projektidentitet som varit så tydliga under internets första årtionden. Kommer nätkulturerna att med samma lekfullhet och i samma innovativa anda som tidigare söka nya vägar att bygga sociala strukturer för en ny värld? Eller kommer nätkulturerna att nötas ner till renodlade motståndsidentiteter vilka lägger sitt krut på att försvara sig mot ekonomiska, kulturella och politiska rättighetsförluster?
Andra bloggar om: telekompaketet, nätkulturer, Manuell Castell, motstånd
Presentation av forskarlaget bakom Cybernormer.se
Nu har vi äntligen sett till att fylla på sidan Om oss, där man nu kan läsa presentationer av oss fyra som jobbar med projektet Cybernormer: Måns Svensson, Stefan Larsson, Håkan Hydén och Marcin de Kaminski.
För information om själva projektet finns sidan Om Cybernormer.
Andra bloggar om: Cybernormer, rättssociologi, forskning
Domen mot Pirate Bay – några reflektioner så här i efterhand
Det finns ett behov av att sätta in domen mot Pirate Bay (och f ö hela den utveckling med Telekompaket och lagändringar) i ett större och i ett historiskt perspektiv. I detta perspektiv ska jag här lyfta fram två aspekter, som jag ventilerade i den debatt som juridiska fakulteten vid Stockholms universitet anordnade efter domens avkunnande, som även finns på film . Därefter ska jag kort peka på en del egenheter i själva domen.
1. Brott betraktas som ”avvikande beteende”
Det huvudbrott som är aktuellt i Pirate Bay målet kan knappast betraktas som ”avvikande beteende”. Det är en hel ungdomsgeneration som ägnar sig åt detta. Det uppstår ett gap mellan rättsregler och sociala normer om vad som är rätt och fel. Jfr vår undersökning från januari-februari som vi delvis presenterat i debattartikel i DN den 23 februari och här på bloggen som visar på avsaknaden av sociala normer mot fildelning i åldersgrupperna mellan 15 till 25 år.
Nu kan man naturligtvis invända, att den omständigheten att det är många som begår brottet i sig inte gör det mindre brottsligt. Men nu är inte fildelningsbrott vilket brott som helst. Det är kopplat till en helt ny kärnteknologi som är på väg att förändra samhället, dess värderingar och normer. Se mer härom i FRAMTIDSBOKEN.
Detta visar sig bl a i att fildelningsfrågan uppvisar ett annat politiskt konfliktmönster än vad det gamla industrisamhället bygger på. Det är inte längre en höger-vänster skala som gäller utan fildelningsfrågan skär genom alla partier. Fildelning är en del av själva den nya teknikens rationalitet.
Det innebär
- Att det är oerhört svårt och kostsamt att i olika hänseenden försöka kontrollera med rättsliga medel. Kontrollsamhället kommer allt närmare.
- Det ena ingreppet föder det andra i en ond spiral där till slut legitimiteten sätter en gräns för vad människor kommer att tolerera och hela systemet kapsejsa.
- Jämför återigen vår undersökning när det gäller ungdomars syn på anonymitetsskydd, som Måns Svensson har kommenterat här.
2. Vi står inför ett paradigmskifte
Den analoga synen på upphovsrätt hänger samman med industriellt tänkande när det gäller film, musik och litteratur. Det är något som produceras för att säljas på en marknad. Den digitala tekniken ändrar förutsättningarna för detta. Det blir inte längre en fråga om att tillhandahålla produkter, utan tjänster.
Gamla affärsmodeller måste bytas ut mot nya – om man överhuvudtaget kommer att tala om affärsmodeller i detta sammanhang i framtiden. Det finns en viss betalningsvilja hos fildelare, frågan är bara hur det ska fördelas och betalas, vilket Stefan Larsson har skrivit om i anslutning till domen mot the Pirate Bay.
Kunskap är knutet till paradigm. Paradigmen täcker olika kunskapsområden. När något nytt dyker upp som ligger utanför etablerade kunskapsområden, då uppstår problem. Först försöker vetenskapen och forskarna lösa detta genom att låtsas som det regnar. Man försöker helt enkelt inkorporera det nya i det gamla paradigmets tankemönster. Det där kan fungera ett par gånger, men sedan tenderar dessa förklaringar bli allt mer motsägelsefulla. Människor genomskådar så småningom detta och det uppstår en ”efterfrågan” på nya paradigm.
Thomas Kuhn, som är pappa till den moderna paradigmteorin, pekar på att det först uppstår ett förvetenskapligt stadium som kännetecknas av ett mer eller mindre fritt skapande. Därefter följer ett stadium då flera konkurrerande paradigm tävlar om att vara det som ska bestämma våra tankar. Så småningom går ett visst synsätt segrande ur striden och vi får ett stadium av normalvetenskap som dominerar allas vår sett att se världen.
Det här är något som också gäller juridiken. Den digitala tekniken och internet vänder upp och ner på mycket av invanda juridiska sanningar. Det gamla paradigmet får svårt att hantera de nya fenomen och problem som uppstår i hägnet av den nya tekniken. Detta visar sig i de tappra försök som har förevarit när det gäller att täppa till luckor för att förhindra fildelning, såsom att göra användning för privat bruk olagligt i vissa fall.
3. Egenheter i Stockholms tingsrätts dom i Pirate Bay målet.
Det gamla paradigmets begränsningar visar sig i Stockholms tingsrätts dom i det att denna uppvisar en del egenheter och motsägelser, vilket jag tidigare har kommenterat här, Stefan Larsson här och Måns Svensson här.
Domen kan måhända förefalla motsägelsefri ur ett juridiskt perspektiv, men det gör nästan alla juridik. Jurister är tränade att skapa konsistens även i fall där sådan saknas. Det beror på att juridiken är – som jag framhållit i tidigare kommentar – ett slutet system och att juridiken av idag kännetecknas av ett inifrånperspektiv. Värre är det om vi anlägger ett utifrånperspektiv och granskar domen ur ett perspektiv av sunt förnuft. Jag ska av utrymmesskäl här väldigt kort bara peka på dessa motsägelser i domen.
- De åtalade doms för medverkan utan åtal föreligger för huvudbrott. Detta är synnerligen ovanligt och stridande mot vanligt språkbruk. Kan man medverka om det inte finns någon annan som medagerar. Fildelning blir med Stockholms tingsrätts dom objektivt sett ett brott, som man kan döma för när det subjektiva rekvisitet uppsåt föreligger.
- Skadestånd döms ut för beräknad förlust för att de som begått huvudbrotten inte gjort rätt för sig. Här ådöms de åtalade att betala skadestånd för att någon annan inte gjort rätt för sig. Det rimmar – vid närmare eftertanke (läs med ett utifrånperspektiv) – dåligt med det sunda förnuftet.
- Påföljden blir ett års fängelse. Motiv: det höga straffvärdet, som i och för sig inte förklaras. I domen konstateras det att medverkansansvar kan komma att betraktas som lika strängt som huvudbrottet. Och det kommer Stockholms tingsrätt fram till bör gälla i detta fall. Det innebär att tingsrätten måste ha ansett att huvudbrottet, själva nedladdningen, motiverar ett års fängelse. För man kan väl ändå inte mena att alla huvudbrott, dvs det sammanlagda värdet av de nedladdningar som domstolen menar att Pirate Bays verksamhet givit upphov till, motiverar ett års fängelse. Domstolen är under alla omständigheter inne på diverse konstiga resonemang, sådant som uppstår i tider av samhällsförändring och paradigmskiften.
Andra bloggar om: The Pirate Bay, Håkan Hydén, paradigmskifte, Thomas Kuhn, upphovsrätt, dom, Stockholms Tingsrätt, juridik
Cybernorms.net- The Research Bay closed, for this time 12 May 2012At 0900 o’clock Saturday morning local time we closed the survey that we have had promoted on The Pirate Bay, called The Research Bay. After 72 hours we’ve got almost 100 000 answers – covering people of all ages from all over the world! This gives the research community a great pool of data and […]
- The Research Bay, reloaded 9 May 2012Welcome to Cybernorms.net, the blog of the Cybernorms Research Group. We are a group of researchers mainly based at the Department of Sociology of Law at Lund University, Sweden, affiliated with the Lund University Internet Institute. During three days in April last year the Cybernorms Research Group conducted a big survey study called The Research […]
- Releasing data on online anonymity 3 May 2012The week has been a good week in the media for the LUii affiliated Cybernorms research project. With Måns Svensson, head of the research group, in the lead, we released data from our latest follow up survey on file sharing and online anonymity. We found that when compared to figures from late 2009, 40% more […]
- Conference on norms: session on law, language and the mind 25 April 2012The international conference on norms in Lund, Sweden, is now in its second of two days. The official name is The Normative Anatomy of Society – Relations Between Norms and Law in the 21st Century. Its is arranged by the Department for Sociology of Law at Lund University. Picture from the morning plenary. From the […]
- Conference on norms in April 6 February 2012There is a conference coming up 24-25 April at Lund University in Sweden. If you are academically into norms from any perspective, you should probably check it out. The name of the conference is The Normative Anatomy of Society. Relations Between Norms and Law in the 21st Century and it deals with “to promote an […]
- The Research Bay closed, for this time 12 May 2012
