Jag frågar mig ofta sedan när det blev en rättighet att ta andras verk gratis. I flera kommentarer ovan framläggs det faktiskt så: att människor äntligen kan ta del av konst och musik hemma från soffan har blivit en grundläggande rättighet. Men frågan är om utbudet av konst och musik verkligen kommer att vara lika stort i framtiden om det blir omöjligt att tjäna pengar på det. Är Piratpartiets enorma framgångar verkligen ett uttryck för cybernormernas särställning, och för att människor verkligen tycker att integritetskränkning är en viktig fråga? Eller är det helt enkelt ett uttryck för att dagens unga går mot ett mer egoistiskt synsätt där att kunna ladda ner sin favoritmusik gratis blir en långt viktigare fråga än till exempel klimatförändringar?

Detta håller jag med Schollin om till fullo! Utnyttjas dessa två faktum på rätt sätt skulle såväl upphovsmän och fildelare/nerladdare gynnas. Ett annat sätt att motverka illegal fildelning, är enligt min mening, att sänka priserna radikalt på exempelvis DVD och CD-skivor! Dessutom är det solklart att om lagstiftning skall användas för att påverka individers handlande så måste denna vara mer flexibel och anpassas till dagens samhällsutveckling vad gäller teknik och annat!

Cybernormer är ett begrepp som tillkommit, som ett verktyg, inom det rättssociologiska projektet: ”Cybernormer – om normbildningsprocesser i unga nätkulturer”. Projektet syfte är att kartlägga de sociala normerna (cybernormerna) i olika unga nätkulturer och därefter begrunda och värdera dem på klassiskt samhällsvetenskapligt sätt. I takt med att dessa cybernormer samlas in såsom empiriskt material erhålls erfarenheter, vilka tillsammans med en bra metod och teori kan svara på den rättssociologiska frågeställningen om hur väl dessa cybernormer överensstämmer med samhällets rådande rättsliga normer, d.v.s. rättsreglerna. Bloggen är en del i ovannämnda projekt och fungerar som ett hjälpande verktyg med syfte att öka dialogen med det s.k. nätsamhället, vilket är en samhällsform som är relativt nyutvecklad. Att projektdeltagarna valt att använda sig av verktyget blogg i sin forskning ser jag som ett alldeles utmärkt sätt att nå ut till sina undersökningsobjekt, unga nätanvändare. Att det fokuseras på just unga nätanvändare ser jag som mycket positivt, eftersom det är denna generation i samhället där cybernormer skapas och tillämpas, framför allt då den teknik som krävs för att nyttja Internet behärskas bäst och mest av just denna grupp. Det är också bland de unga och flitigaste Internetanvändare som man kan se effekterna av rådande rättsregler, d.v.s. om införd lagstiftning får avsedd effekt eller kanske helt motsatt, icke önskvärd effekt. Att använda sig av en Internetblogg i sin forskning anser jag vara mycket modernt och ökad möjlighet erhålls att få kontakt och kommentarer av tilltänkt undersökningsgrupp. Dessutom är cyperspace oändligt och det är fritt för var och en att kommentera inläggen i bloggen, vilket kan ge inspiration samt nya uppslag till vidare forskning inom ämnet. Bloggen utgör även en metod (tillvägagångssätt) för att samla in empiriska data och om metoden kan sägas att den som jag tidigare nämnt är modern vad gäller anpassningen rent tekniskt till rådande samhällsförhållanden där Internet är en stor tillgång vad gäller att samla information. Dock skall man vara lite försiktig med att dra allt för långtgående slutsatser av den information man såsom rättssociolog får in via bloggen, då tillförlitligheten inte är den bästa. Detta pga att man inte helt säkert kan identifiera undersökningsobjektet (dock tas hänsyn på ett utmärkt sätt till den personliga integriteten). Möjligheten till relativ anonymitet hos deltagarna i forskningen på cybernormer.se kan däremot göra att människor vågar vara mer fria i sina åsikter, vilket gynnar forskningen.

En grundläggande rättssociologisk frågeställning är hur samhällsförhållanden och sociala normer bland människor påverkar lagstiftningen på makronivå. Internet är en del av samhället vi lever i, utvecklas ständigt och påverkar människors liv dagligen. Problemt är dock att många av de normer och regler som reglerar andra samhällsförhållanden inte är anpassade för denna snabba och föränderliga miljö. På internet råder andra normer och regler än i samhället i övrigt varför även lagstiftaren måste anpassa sig till detta och kanske hitta nya vägar för att reglera denna företeelse. Även om det finns rättsliga normer som inte är anpassade till internet får de grundläggande fri och rättigheterna som tex. yttrandefrihet och offentlighetsprincipen inte kränkas.

”Raster av reglering läggs över internet och dess brukare. Internetfriheten nedmonteras, och som argument används brottsbekämpning”, hävdar Larsson. Här finns dock en klar skillnad mellan att övervakas UTAN att gjort något brott och att bli uppspårad på Internet PÅ GRUND AV att man utfört en brottslig handling, såsom nedladdning på Internet utan att betala rättighetsinnehavaren någon ersättning. Sverige har en lång tradition av offentlighetsprincipen, vilken innebär att varje medborgare har långtgående rättigheter till insyn i offentliga myndigheters förehavanden. 2 kap. regeringsformen garanterar medborgarna den grundläggande absoluta rättigheten att gentemot det allmänna vara skyddad mot tvång att ge till känna sin åskådning i politiskt, religiöst, kulturellt eller annat sådant hänseende. Vidare finns där ett relativt skydd mot att en medborgares personliga integritet kränkes genom att uppgifter om honom registreras med hjälp av automatisk databehandling utan att lag föreligger. Tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen försäkrar oss (under vissa förutsättningar) tryck-, yttrande- och meddelarfrihet – även på Internet! Om dessa friheter steg för steg inskränks finns det en stor anledning för alla medborgare att reagera – även de som inte nedladdar material olagligt på Internet!

Larsson betonar i sitt inlägg att rättsliga normer inte alltid är i överensstämmelse med internetanvändarnas normer, vilket är sant. Det är dock viktigt att inte dra alla lagar som behandlar internetanvändning över en kam, utan analysera normer var för sig. Förenklingar är inte alltid till godo, inte ens ur ett rättssociologiskt perspektiv.