32 kommentarer to “Rättsliga normer och sociala cybernormer”

1. Marcin de Kaminski den 8 May, 2009 kl. 11:19

   Cybernormer: Ett sätt att se utvecklingen http://bit.ly/W02Hc

2. Fredrik Larsson den 8 May, 2009 kl. 16:30

   Huvudet på spiken förutom att det rör så mycket mer än nätet. Här handlar det om inte bara de demokratiska värderingarna som t.ex. yttrandefrihet och den rättsfilosofi som vi har (oskyldig tills bevisat skyldig). Här handlar det om en del av många människors personlighet att jämföra med en arm eller ett ben.

   Problemet som jag ser just nu är att de som sitter vid den beslutande makten inte har en aning om vad nätet betyder för många. Dom skulle aldrig komma på iden att hindra folk från att prata med varandra eller skicka brev. Dom skulle inte ens komma på tanken att låta posten öppna och registrera innehållet i våra brev. Dom är i mångt och mycket troligen relativt goda människor som gör sina jobb efter bästa förmåga. Men dom har underskattat vikten av vad dom gör och även konsekvenserna. Jag tror att det för dom är detta något i den virtuella världen som har väldigt liten återverkan på det för dom “riktiga” livet.

   Skulle nätet beskäras – regleras – stympas på det vis som det är tal om skulle jag och många andra som omedvetet använder det som en andra mun eller eller ett kollektivt minne känna det som om Staten fysiskt amputerar en lem ifrån vår kropp. Att kunna kommunicera på det viset vi är uppvuxna med och dagligen gör har blivit en integrerad del av våra personligheter.

   Jag ser två reella framtids scenarier framför mig

   I det ena respekterar Staten att vi har en annan syn på vad som är våra grundläggande rättigheter och ger möjlighet till föhandling och kompromiss. Detta skulle innebära att de mest drakoniska lagarna som redan är införda avskaffas eller iaf. lindras. Problemen som uppstår med t.ex. olaglig fildelning kommer vi då tillsammans att få lösa.

   I det andra scenariet respekterar inte Staten vårt synsätt och vår kultur och alienerar på så sätt väldigt många medborgare. Risken med detta är att dessa grupperna kommer ha mindre tilltro till rättssystemet och mindre vilja att bidra till samhället. Istället kommer det skapas “communities” IRL där egna regler och normer gäller. Man kommer kunna jämföra dessa med en fredligare form av Motorcyckelklubbar iaf. till att börja med. Medlemmarna kommer bidra till eget rättsväsende som till stor del kommer att gå ut på försvar ifrån det vanliga samhället (jmf. insamlingar till dömda fildelare eller blommorna till R. Wallis). Hur stor motivation det finns till detta kan lätt besvaras. man måste bara ställa frågan “Hur långt är du beredd att gå för att staten inte skall skära av dig en arm?” Det låter otroligt dramatiskt men för tillräckligt många är intrånget i livet av en jämförbar dignitet.

   Skulle samhället driva det till denna punkten kommer spiralen att fortsätta – Staten kommer att vara tvungen att lagstifta hårdare och “Gängen” kommer att svara. I slutändan kommer detta att vara en mer eller mindre öppen väpnad kamp. Det finns redan identiteter som mer eller mindre förtäckt agiterar för detta på nätet och det förekommer redan hot och nätattacker.

   Jag är inte filosof eller forskare jag är analytiker och därför kan jag inte föra disskusionen på det planet som förs här på Cybernormer utan måste konkretisera och sätta i samanhang. Därför är också det jag skriver mycket hårdare, konkretare och osmakligare än den normala disskusionen som förs här. Icke desto mindre vet jag att jag själv även med mina humanliberala värderingar och medelmåttiga internetberoende kommer tvingas att leva ett dubbelliv om regleringarna fortsätter i nuvarande takt ett tag till.

   Så i hopp om att världen blir en ännu bättre plats för vårra barn än för oss önskar jag en trevlig helg :0)

   Mvh
   Fredrik Larsson

3. Ann Catrine den 16 June, 2009 kl. 22:11

   Beskrivningen av Peter Sundes agerande är intressant. Han som själv representerar ett olagligt forum, kritiserar andra människors agerade som han eventuellt, enligt sina egna sociala cybernormer, tycker är “fel”. Statens representanter står, enligt min mening, handfallna inför den “anarki” som råder på nätet. För att kunna komma till rätta med olikheterna mellan de befintliga, rättsliga normerna och det som man kan se som mer icke etablerade sociala cybernormer, måste staten och framför allt dess juridiska representanter i olika organ anpassa sitt arbete till att omfatta ett större perspektiv är det traditionella. Idag är äganderätten och förfoganderätten över något man skapat skyddad i lag. Detta skydd går bevisligen inte att upprätthålla trots diverse försök att på traditionellt sätt stifta lagar och sedan straffa folk därefter. För att kunna hitta en balans i den nuvarande “anarkin” måste staten, enligt min uppfattning, ge sig in i de sociala cybernormernas värld och förändra attityderna och påverka ett allmänt rättsmedvetande. Det som sker nu är en polarisering som är kontraproduktiv för hela samhället. Skall staten driva saken till sin spets på traditionellt vis så får de ge polis och domstolsväsendet enorma resurser samt bygga ut fängelserna för att kunna straffa alla enligt praxis om den kommer att hålla fortsättningsvis. I undersökningar som gjorts, vill jag minnas, har en stor del av befolkningen sagt sig vara villig att betala rimliga priser för att ladda ner det andra människor har skapat. Genom att möta nätaktivisterna i deras värld och ge incitament till att ändra de sociala cybernormer som nu byggs upp genom polariseing kanske man till viss del kan komma till rätta med problemet (eller så är detta ett naivt önsketänkande). Att utplåna problemet tror jag inte går, likväl som man genom tiderna inte lyckats utplåna annan brottslighet. Att stävja “anarkin” till viss del kanske man får nöja sig med. Hur de incitament eller påtryckningar skulle se ut som skulle kunna förändra cybervärldens normer till att respektera de rättsliga normerna i större utsträckning, har jag inte förslag till. Det får bli en annan fundering.

4. TB den 17 June, 2009 kl. 15:49

   Att stoppa eller hindra det informationsflödet som sker i vårt nätverksamhälle tycker jag är att ta ett steg tillbaka i utvecklingen. Genom att vi, i vårt it-baserade samhälle, kan inhämta och sprida kunskap och information ger det möjlighet och självständighet till stora delar av världens befolkning. Även om teorin om nätverksamhälle menar på att de som inte har tillgång till datorer står utanför gemenskapen tror jag ändå att nätverksamhället i det stora hela skapar ett rättvisare samhälle. Fler kan exempelvis läsa på universitet genom nätbaserade kurser. Du kan sitta hemma i din lägenhet och samtidigt få tillgång till all världens information, musik, filmer med mera. Det gör att nästan alla får tillgång till, inte bara kunskapen, utan också kulturinslag som ger en glädje och utveckling. Alla även gamla, rörelsehindrade och fattiga kan lyssna, titta och söka information vilket ger dem större makt och självständighet över sina liv. Varför ska vi då stoppa detta flöde, bara för att några ska tjäna mer pengar, när vinsterna för världsbefolkningen skulle bli så mycket större. Kanske är detta ett tecken på att klassamhället fortgår där kapitalägarna vill bibehålla sin makt genom att kontrollera resurserna och produktionsmedlen. Självklart ska artisterna, konstnärerna och filmskaparna också tjäna pengar för det jobb de gör, men det behöver ju inte handla om miljonbelopp. Exempelvis artister tjänar pengar på konserterna och kringförsäljning vilket de förmodligen skulle klara sig alldeles utmärkt på.

5. LL den 17 June, 2009 kl. 16:21

   Fredrik Larsson väljer att använda den talande termen dubbelliv. För det är just så att Internet utgör en näst intill rumslig företeelse som ger oss möjlighet att leva ett med det reella livet parallellt liv. Det är dock en värld i sin utvecklingsfas och som sådan en plats utan klart definierade normer. Denna osäkerhet och brist på just enhetliga cybernormer ger utrymme för exstrema åsikter i skilda riktningar. Fredrik Larsson ger som exempel att staten aldrig skulle tilllåta att Posten öppnade och registrerade våra brev. Jag anser denna brist på respekt för cybervärlden dock vara ömsesidig. Människor som i det verkliga livet inte hade begått ens smärre lagöverskridanden, inte ens med full vetskap om att de inte skulle upptäckas, ser ingen problematik i att ladda ner ett upphovsrättsskyddat verk. Förklaringen ligger som jag ser det i att de moraliska föreställningar av rätt och fel som vi bär med oss sedan barnsben inte omfattar lagöverskridandet i den andra världen. De normer som i den reella världen finns dels på individnivå, i det att vi anser en viss handling vara moraliskt förkastlig, dels på en högre nivå i det att vi riskerar att bli fördömda i våra sociala nätverk om det uppdagas att vi företar sådana handlingar, har inte sina motsvarigheter i cybervärlden. De regler som finns överensstämmer således inte med rådande cybernormer. Vi befinner oss dock i en i allra högsta grad pågående utveckling som som med tiden sannolikt kommer att medföra större enhetlighet mellan cyberregler och cybernormer. Den pågående debatten torde vara härvid vara utslagsgivande för var på skalan mellan idag rådande extremer vi kommer att sluta.

6. AF den 17 June, 2009 kl. 21:12

   En grundläggande frågeställning inom rättssociologin är på vilket sätt lagar påverkar samhällsförhållandena. Den alltmer tilltagande regleringen av fildelningen har delat vårt land i två läger. Den ena sidan är starkt kritisk till begränsningarna och förespråkar ett fritt nyttjande av det digitala samhällets teknik. Den andra sidan vill ha tuffa lagregleringar och begränsningar gällande fildelning. Den lagändring som vidtagits under det senaste året har således påverkat samhällsförhållandena.

   En viktig följdfråga är vilka effekter den nya lagregleringen får. Eftersom i princip en hel generation kriminaliseras kan man fråga sig vad detta kommer att få för följder. Måhända finns det en risk för att ungdomar tappar tron på lagar. Enligt deras synsätt finns det inget kriminellt med att ta tillvara på den teknik som finns idag, detta har de sysslat med sedan många år tillbaka. De som struntar i att det faktiskt är förbjudet att ladda ner olagliga filer kanske ser sig själva som småförbrytare. De ser inget allvar i brytandet av upphovsrättslagen, och kanske leder detta till att de inte heller ser något allvar vad gäller brytande av andra lagar.

7. SJ den 18 June, 2009 kl. 12:14

   Staten har alltid varit den som bestämt vad icke önskade handlingar är. Det är en del av statens roll, att skapa ett övergripande normsystem med tillhörande brott och påföljder, men dessa normer måste korrelera med samhällets.

   Det är inte så lätt som att säga att artister kan tjäna pengar genom konserter och försäljning av tröjor. Det är mycket möjligt att de skulle kunna gå runt på detta. Även författare och individer bakom filmindustrin skulle kanske kunna finna inkomster på annat håll (även om jag tror att det skulle bli svårt utan att tvingas öka reklambiten ännu mer), men det är inte det som är grejen. Hur vi än vrider och vänder på det, så handlar nedladdning ändå om att olovligen ta något som tillhör någon annan. Det handlar om stöld. Stöld är något som större delen av samhället tycker är fel (i vart fall om det rör ens egna saker). Visst kan statens tafatta försök till lagstiftning leda till att folk tappar tron på rättssystemet, men jag tror också att frånvaron av reaktion från statens sida skulle påverka vår tro på samhälleliga normer. Rättsliga normer och samhälleliga normer samspelar och jag vägrar tro att cybernormer skulle fungera annorlunda. Om man tvunget skall ha fri nedladdning på internet, så får man snarare avskaffa äganderätten till materialet än att göra ett undantag från stöldbegreppet. Annars kanske vi helt tappar respekten för användandet av andras saker.

8. Siv karlsson den 18 June, 2009 kl. 13:41

   Upphovsrättslagen vara eller icke vara är en stor diskussion idag. Då jag jämför diskussionen om upphovsrätten med Marx teorier med att kapitalägare tjänar stora pengar på arbetarna kan jag se att staten har ett egenintresse i att låta de stora bolagen behålla det monopol som finns inom exempelvis musik industrin. Eftersom det finns mycket makt och pengar finns det stora vinster att hämta till statskassan bland annat genom skatter. Givetvis vill den lilla människan inte betala mer än vad individen behöver. De som inte vanligtvis har ekonomi till att köpa vad musik och filmbranschen kräver får möjlighet att ta del av material som de annars haft tillgång till. Om detta leder till en ökad övervakning av vad den enskilde gör på nätet blir vi fråntagna vår integritet. Det har i dag blivit normalt och legitimt bland många att ta del av andras material även om det strider mot lagen. Samtidigt behöver de som försörjer sig på sin kreativitet ha lön för mödan annars avstannar nyproduktionen av film och musik. Många unga kan inte överleva efter fullgången utbildning och träning inom musik och filmranchen. Det finns även en marknad som försörjer sig på människor som olagligt laddar ner från nätet. De har byggt upp sin tillvaro och trygghet på människor som illegalt laddar ner musik och filmer.

9. MT den 18 June, 2009 kl. 15:25

   En kamp mellan sådana paradigm som Stefan Larsson beskriver finns inom flera områden, graffitimålare är en grupp yngre människor med en konstnärlig ambition. De utgör en subkulturgrupp som anser sig försköna omgivningen med sin konst. Detta i stark motsättning mot det etablerade finkulturkonsumenterna som ser konst som något som hänger på väggarna i konsthallar eller museum.
   I Aftonbladet 2009-02-22 skriver Martin Aagård ”Klotter hotar områdets status” vidare att
   ”Du hittar mest graffiti i bostadsområden där det saknas övervakningskameror, Securitasvakter och grindar till garageuppfarten.”
   Här förespråkas alltså kontroll över medborgarna rent generellt genom kameraövervakning, vakter och grindar, likheterna med övervakning av nätet är slående.
   På några få platser är graffitimålning tillåtet vilket polisen opponerar sig mot eftersom den som blir tagen med sprayburkar alltid påstår att han/hon skall måla där det är tillåtet. Polisen vill alltså totalförbjuda graffitimålning.
   På samma sätt som med nätet är detta en kamp mellan etablerade i samhället som försvarar rådande förhållande och någon subkultur med specifika intressen.
   I Marx teori beskrivs konflikten mellan arbetare och kapitalägare, i dagens samhälle ses konflikter mellan olika intresseområde. Intresset att tjäna pengar på musik mot intresset att fritt kunna dela med sig av den musik som finns på nätet. Etablerade paradigmets motdrag blir att stifta lagar och försöka få medborgarna att följa dessa genom övervakning. Ju mer omotiverade lagarna upplevs som ju mer övervakning behövs.

10. E.S. den 20 June, 2009 kl. 12:50

    Som jag ser den aktuella debatten så är det så att samhället på makronivå är i ett läge där normer för en relativt ny företeelse håller på att skapas. Dessa normer betyder mycket för olika grupper och individer. Det finns därför i huvudsak två grupper på var sin sida; den ena gruppen vill profitera på det som de hävdar är deras äganderätt till idéer. Den andra gruppen vill i huvudsak kunna utbyta information gratis i enlighet med en slags liberal teori om utbyte. Grupperna vill att deras normer skall bli rådande för framtiden, varför de också arbetar hårt för att få just sina normer transformerade till lagstiftning och därmed skapa normer för aktörerna. Jag skulle vilja säga att de två grupperna utgör två institutioner som gör anspråk på att påtvinga den andra gruppen sina normer. Eftersom de båda gruppernas normer är totalt motstående varandra så är det också så att den ena gruppen på sikt inte kan existera bredvid den andra. Detta medför att de måste kollidera och antingen anpassa sig efter varandra i en slags kompromiss eller att den ena gruppens normer helt slår ut den andras.

    Jag tror att det är viktigt att se cybervärlden som en ny plattform där det fortfarande finns plats för gamla teorier och värden. Att internet på många sätt har revolutionerat världen och skapat många nya möjligheter och hot innebär inte att vi skall frångå viktiga demokratiska grundvärderingar som rättssäkerhet och rätten till ett privatliv. Det är därför viktigt att se till de konsekvenser som en normgivning kan få på makronivå.

    Personligen anser jag att internet är en del av globaliseringen och inget som är önskvärt att stoppa. Globaliseringen är precis som vetenskapen mångfacetterad ej heller stoppbar. Den utvecklas ständigt och det finns både goda och negativa sidor med den. Informationsutbytet är i grund och botten bra eftersom det ökar nätverksmöjligheterna för människor på mesonivå och därmed i ett längre perspektiv ger individer större handlingskompetens och en bättre möjlighet att välja vilka mål man vill uppnå med sina handlingar. Ju mer upplysta individer är desto större möjlighet har samhället att utvecklas.

11. F.H den 20 June, 2009 kl. 13:45

    Just frågan om fildelning på nätet och de normer som där råder är intressant mot bakgrund av att en viss lagstiftnings effektivitet synes i förhållandevis hög grad vara beroende av i vilket landskap lagstiftningen ifråga landar i. Det sistnämnda innebär kanske att IPRED inte kommer att bli särskilt effektiv vilket är, ett av flera argument, mot lagstiftningen ifråga. Enligt min mening är det dock möjligt att vidga perspektivet och analysera frågan huruvida de diametralt motsatta uppfattningarna i den här frågan även blottlägger vitt skilda meningar angående synen på demokrati. Med det sistnämnda menar jag fildelarna och dess förespråkare, d.v.s. de som förmodligen kanske är i majoritet i samhället, syn på huruvida rättsordningens normer skall vara överensstämmande med de sociala/samhälleliga normerna, d.v.s. att det inte skall användas så pass repressiva åtgärder mot fildelarna eller att fildelning avseende upphovsrättsskyddat material över huvud inte skall vara kriminaliserat. I en demokrati skall därför de judiciella normerna stämma överens med majoritetens, således borde fildelning i det här avseendet inte vara olagligt.

    För egen del anser jag emellertid att demokrati inte kan definieras som att lagstiftningen vid en viss tidpunkt motsvarar den uppfattning vilken har samlat 50,1 % av rösterna i ett riksdagsval, demokrati måste förstås i en vidare mening. Demokrati behöver även innebära att individer åtnjuter rättsordningens skydd mot kollektivets uppfattning av vad som är rätt eller fel, allt annat kan anklagas för att inte vara annat än en simpel majoritetsdiktatur. Den sistnämnda uppfattningen kan nog anses vara problematisk försåvitt de sociala/samhälleliga normerna, vilket kanske är fallet i den här frågan, kraftigt avviker från de rättsliga, då särskilt i effektivitetshänseende. Emellertid kan lagstiftning, över tid, ha inverkan på beteendemönstret hos de individer som fildelar samt kanske åstadkomma förändringar i de nuvarande sociala/samhälleliga normerna beträffande sagda fråga. Hur det sistnämnda går till i praktiken får nog anses vara förhållandevis oomstritt. För egen del är jag inte särskilt övertygad om lagstiftningens moralbildande verkan, ej heller rent allmänpreventiva teorier. Hade allmänprevention alltid fungerat hade det inte funnits några rattfyllerister i Sverige. Emellertid torde, för att återknyta till de inledande meningarna i min text, en mer repressiv politik kunna fungera någorlunda väl för det landskap av människor som fildelar, dessa torde vara mer mottagliga för en sådan ”skrämselpolicy”.

12. Catrine Manne den 20 June, 2009 kl. 16:55

    Jag skulle vilja ”spinna” vidare på vad AF skrev den 17 juni, 2009 kl. 21:12. Jag håller fullt med om att ungas respekt för lagstiftning och vad som ska betraktas som brottsligt eller inte till stor del kan komma att urholkas genom att någonting som hos många ses som en alldaglig rättighet är kriminaliserat. Alla, eller i alla fall de flesta, blir småförbrytare och respekten för lagstiftningen och dess förbud eller påbud kan komma att förbises. I 8 kap. 2 § BrB stadgas att om brott som i 1 § sägs med hänsyn till det tillgripnas värde och övriga omständigheter vid brottet att anse som ringa, skall för snatteri dömas till böter eller fängelse i högst sex månader. Om unga, alltså ”framtiden”, ser det som ok att vara ”småbrottslingar” kanske även vad som föreskrivs i 8 kap. 2 § blir betraktat som mindre allvarligt och således inte heller värt att tas på allvar. Enligt min mening är vårt rättsystem uppbyggt på och fortsätter att existera genom att det respekteras av medborgarna. Visst är det lagstiftarens och domstolarnas uppgift att driva utvecklingen framåt och se till att ordning och rättvisa även fortsättningsvis upprätthålls. Dock tror jag att dessa båda måste göra detta med viss försiktighet när det gäller avvägningen mellan exempelvis den fria användningen av vad som finns på Internet och skyddet för exempelvis upphovsmännens rättigheter, dvs. vid den avvägningen mellan rättsregler och sociala normer som blir aktuell.

13. EF den 20 June, 2009 kl. 21:11

    Storebror vill inte tappa kontrollen! Jag vill dock börja med att säga att internet, enligt min mening, bör inte höjas till skyarna. Det finns många risker med internet och tycka att det är rätt att bryta mot lagen bara för att det sker på internet är inte en samhällsutveckling att förespråka. Integritet är väldigt viktigt för människan men trots det utelämnar sig människor otroligt mycket på internet. Frågan man då kan ställa sig är: Kommer människan förlora mer integritet på att Staten vill kunna förhindra brottslighet? Jag håller givetvis med tidigare skribenter om att människor som vill kommunicera på internet ska ha samma grundläggande rättigheter som andra som skickar brev eller dylikt. Vi måste värna om vår grundlag och viktigt att belysa är att EG-rätten står över vår egen grundlag. Vi har lämnat våra mest fundamentala rättigheter i händerna på någonting som vi knappt kan kallas demokratiskt (min egen åsikt).
    För att återgå till min inledande mening och med den vill jag belysa hur jag tror att Staten vill vara med och forma våra normer samt värderingar kring nätet. Det här är något relativt nytt som har slagit igenom stort. Staten och dess kompanjoner vill ge form åt denna nya sociala värld som skapats, precis som den gjort med andra redan etablerade sociala världar. De vill ha kontroll och kanske kan det vara bra? Det är viktigt att poängtera att även våra grundlagar har inskränkningar.

14. HJ den 21 June, 2009 kl. 08:11

    Fredrik Larsson skriver i sitt inlägg att staten måste respektera Internetanvändarnas grundläggande rättigheter och således avskaffa aktuella lagändringar. Det Fredrik Larsson betecknar som grundläggande rättigheter omfattar bland annat användning av annans upphovsrättsskyddade material. Nog borde väl upphovsmännens ensamrätt också ses som en grundläggande rättighet? Jag håller med SJ på den punkten att fildelning är stöld – den enda skillnaden är att stöld rör sig om konkreta ting medan fildelning rör sig om abstrakta ting. Båda brotten innebär ju de facto ett olovligt tagande av något som tillhör annan.

    De cybernormer som råder är knappast sociala normer som en majoritet av vår befolkning ställer sig bakom. Det rör sig om en mindre grupp individer som motsätter sig lagändringarna – individer som protesterar högljutt och därför märks tydligare än den stora grupp av individer som inte har något emot aktuella lagändringar. Jag tror snarare att den rådande sociala normen i Sverige är att upphovsrätt är något som bör skyddas. De rättsliga normerna bör därför inte anpassas efter den lilla grupp som stödjer cybernormerna. Integritet är naturligtvis av största vikt, men man måste ha i åtanke att integriteten endast kommer inskränkas vid misstanke om fildelning.

    Avslutningsvis vill jag poängtera att fildelningen faktiskt minskat drastiskt efter IPRED-lagens ikraftträdande. Det kan bero på att lagändringarna lett till nya värderingar i samhället. Det kan naturligtvis också bero på att folk helt enkelt är rädda för en eventuell lagföring. Hur det än gått till visar hur som helst undersökningarna att majoriteten av den svenska befolkningen rättar sig efter lagen och att den faktiskt har allmänpreventiv verkan.

15. ZH den 21 June, 2009 kl. 09:15

    Som både Fredrik Larsson och Ann Catrine påpekar i sina kommentarer så tror även jag att statens hårdare tag leder till ökade motsättningar. Ökade motsättningar betydande att en relativt stor del av den svenska befolkningen är beredd att bryta mot lagen och ta brottslingarnas sida i kampen om samhället. Ökade motsättningar betydande ökade krav på ingripande från staten för att upprätthålla dessa lagar, mer resurser och hårdare straff- kan det ändra inställningen? Ökade ingripande i någons integritet och frihet är sällan receptet för att få över personen på sin sida, tvärtom. Bilden av staten som en förtryckare blir däremot tydligare, en förtryckare att göra revolution mot, ju starkare förtryck desto starkare kontraåtgärder. Exempelvis så är min privata uppfattning inte den att mina nedladdande bekanta ändrat attityd angående fildelning sedan IPRED-lagens införande, snarare hörs fler radikala uttalanden. Det har istället blivit viktigare att ta ”rätt” sida – sidan som inte sparar våra IP-nummer och kränker vad vi fortfarande ser som våra rättigheter. För att bli av med de här revolutionära åsikterna kan staten köra på sin linje och hoppas att protesterna, och kanske delar av vår internetkultur, dör ut alternativt sätta mer press på dem som missköter sig – tillräckligt starka hot och tillräckligt intensiv övervakning brukar kunna hålla befolkningen och deras åsikter i schack, åtminstone ett tag.

16. KO den 21 June, 2009 kl. 10:45

    Det har tillkommit många möjligheter för de som vill fortsätta ladda trots lagen, som dessa tjänster där man är anonym på nätet och inte kan spåras via IP-nummer. Många är villiga att betala för dessa tjänster för att kunna fortsätta ladda, och då anser jag att det borde finnas ett sätt att få dessa personer att istället betala till upphovsrättsägarna.

    Spotify är ett exempel på att det kan fungera mycket bra. De som har detta program känner förmodligen inte samma behov av att ladda olagligt när de har tillgång till allt via laglig väg genom programmet. Artisterna bakom musiken tjänar även på detta då de får betalt via reklamintäkter eller de avgifter som folk betalar till företaget. Det finns versioner för både de som är villiga att betala lite för musiken, samt för de som inte är det. Att ha något liknande där man kan få tillgång till filmer och annat material också hade säkert blivit väldigt stort. Folk kan fortsätta ”ladda”, samtidigt som film och musikindustrin tjänar på det.

    Med tanke på alla möjligheter som finns i dagens tekniska samhälle så är det lönlöst att försöka stoppa fildelarna, man tjänar mer på att ge dom andra möjligheter för att göra fildelning mindre attraktivt. Detta görs inte genom straffpåföljder utan genom att erbjuda andra bättre alternativ.

17. CJ den 21 June, 2009 kl. 11:25

    Internet bygger till stor del på att människor delar och utbyter information med varandra. Att hindra den utvecklingen genom repressiv lagstiftning motverkar syftet med Internet och dess funktion. Den tekniska utvecklingen har tagit större steg framåt än lagstiftningen, vilket lett till en diskrepans mellan sociala normer och lagnormer. Den i svensk rätt traditionellt starka äganderätten/upphovsrätten är numera oförenlig med informationssamhällets integritet och frihet, vilket lett till en polarisering mellan dessa intressen. En rättsregel kan genomdrivas om rättsstaten eftersträvar en förändring av samhället genom lagstiftning men det krävs desto större resurser och incitament att genomföra den i praktiken med ett sådant förhållningssätt. Om en stor del av de yngre generationerna inte anser att det borde vara olagligt att ladda ner upphovsrättsskyddat material har lagstiftningen och dess repressiva effekter därmed liten inverkan. Det är dock förmodligen även den yngre majoritetens åsikt att upphovsrättsmännen äger sina verk och har rätt till ersättning för sitt skapande. Det måste dock ske på ett sätt som är förenligt med det informationssamhälle vi idag lever i. Lagstiftningen bör istället kodifiera den normativa förändringen som sker i samhället.

18. JL den 21 June, 2009 kl. 13:48

    Debatten kring fildelning påverkar hela samhället. Det är väldigt vanligt att vanliga ”svenssons” laddar ner filmer, musik och annat från nätet och de flesta tycker att det är helt okej att göra det. Men bara för att det är vanligt förekommande gör ju inte att det blir mindre olagligt att ta något som tillhör någon annan. Hur kommer det sig att det ska vara accepterat på Internet att stjäla något, men inte i resten av samhället? Vi lever inte i ett samhälle vart lagändringar tillkommer på grund av att många bryter mot de lagar som finns i samhället. Det krävs ett engagemang och en debatt i samhället och på regeringsnivå för att en lagstiftningen ska ändras, vilket finns idag finns för en lagändring vad gäller upphovsrätten. Men det verkar ändå inte är nog, de krafter som vill bevara upphovsrätten är fortfarande starkare.

    Något som också kan diskuteras är vart man drar gränsen för vad som är okej att ta på Internet? Är det bara filmer, musik och sådant som kommer från film- och musikindustrin, eller är det okej att stjäla en privat bild och använda den i annat syfte? Om det ska vara fritt att fildela, ska detta gälla åt alla håll eller krävs det ändå en lagstiftning som i slutändan inskränker på någons privatliv?

19. HG den 21 June, 2009 kl. 16:22

    SJ skriver ovan att “Hur vi än vrider och vänder på det, så handlar nedladdning ändå om att olovligen ta något som tillhör någon annan. Det handlar om stöld. Stöld är något som större delen av samhället tycker är fel “. Han eller hon konstaterar sedan att om fri nedladdning på internet ska tillåtas måste man avskaffa äganderätten till materialet snarare än att göra ett undantag från stöldbegreppet. Detta vill jag knyta an till i detta inlägg.

    Nedladdning av upphovsrättsskyddat material betraktas visserligen som en slags stöld i rättsliga sammanhang. Problemet är enligt mig att bland väldigt många människor och framförallt bland unga personer ser man inte nedladdning av upphovsskyddat material som stöld. Jag tror nämligen att de flesta människor – även ungdomar – tycker att ”vanlig” stöld är fel. När det gäller nedladdning av upphovsrättsskyddat material stämmer dock inte den rättsliga definitionen av stöld överens med den egna stölddefinitionen hos dem (eller oss) som laddar ner. Jag tror således att den enda varaktiga vägen att minska fildelandet måste gå genom en attitydförändring. Att kriminalisera en handling genom att kalla det för stöld trots att en stor grupp människor inte ser detta som att stäla är knappast effektivt. Hur en sådan attitydförändring i praktiken skulle genomföras har jag dock inget svar på. En annan utväg som således kanske aktualiseras är den som SJ nämner, nämligen: ”avskaffa äganderätten” (till denna typ av material)…

20. M.N den 21 June, 2009 kl. 16:23

    Nätverkssamhället, konsumtionssamhället, det mångkulturella samhället, det globala samhället och det byråkratiska samhället. Vi lever i en tid eller i ett samhälle innehållandes en mängd element, vilka alla påverkar individens valmöjligheter och handlingsutrymmen. Vi har vidare, i vårt samhälle, en lagstiftning som på ett ytterst explicit sätt säger åt oss vad vi får och inte får göra, samt vilka konsekvenser som följer om vi bryter mot uppsatta regler. Sedan har vi normer, det vill säga sådant som talar om för oss hur vi bör agera, vilka inte alltid går hand i hand med rådande lagstiftning. Allt detta kan sägas gälla livet i allmänhet.

    Att fritt kunna verka i cyberrymden har i dagens samhälle blivit en möjlighet på väldigt kort tid bland annat genom tekniska utvecklingar. Är detta något som bör regleras via lagstiftning? Går samma, lagar, regler och normer appliceras på Internetgalaxen? (för att använda Manuel Castells boktitel). Är det eftersträvansvärt att göra det? Till viss del givetvis! Internet är en värld som liksom den reella verkligheten behöver en gemensam värdegrund . Precis som i världen där vi andas, är det inte, via datorn, tillåtet att diskriminera, misshandla eller sexuellt utnyttja någon. Däremot kan vi stänga av datorn, vi kan inte stänga av verkligheten. Andra normer gäller i datavärlden. Andra strukturer existerar.

    En viktig skillnad är den grad av information man kan komma åt genom dessa världar. Internet utgör, en nästintill outgrundlig källa av information som individen på ett relativt enkelt sätt kan ta del av. Enligt mig är tillgång till information en av de viktigaste delarna i kampen mot ett rättvisare samhälle. Om vi förlikar oss med tanken att individer är rationella i sina val bygger deras handlingar inte sällan på basis av den information som hon fått. Normen bör vara en icke begränsad tillgång till information, då restriktioner riskerar att resultera i ett maktsamhälle där ekonomiskt privilegierade grupper kommer att ha makten över informationen och bestämma vilken, hur mycket, och till vem informationen ska nå fram.

21. Richard Larsson den 21 June, 2009 kl. 16:34

    Marx teori behandlar den intressanta konflikten mellan arbetaren (konsumenten om man så vill i detta fall) och kapitalet (bolagen i denna fråga). Det är en intressekonflikt som är mycket intressant vad gäller att tjäna pengar på sin musik eller att med frihet dela med sig av densamma. Som ett utslag kan man nu konstatera att lagar stiftas i ett försök att få bukt på det problem som i vart fall bolagen/ägarna till rätten anser sig besitta. Men som ett bekant senario så skapar ett hinder (i detta fall lagarna) endast en ny alternativ väg att söka i sitt mål att fritt kunna disponera vad som erbjuds på nätet.
    Richard Larsson, rättssoc

22. HG den 21 June, 2009 kl. 16:41

    AF skriver den 17/6 att den nya lagregleringen i relation till fildelning riskerar att leda till att ungdomar ”tappar tron på lagar”. Han eller hon skriver även att ”kanske leder detta till att de inte heller ser något allvar vad gäller brytande av andra lagar ”

    En tanke jag har angående detta (som dock inte nödvändigtvis är riktig) är att detta är en onödig farhåga. Som jag har skrivit ovan finns det i samhället en stor grupp med människor (kanske särskilt ungdomar, men även personer från andra generationer) som inte ser det som fel att ladda ner och sprida upphovsrättsskyddat material. Många människor betraktar inte detta som stöld vilket innebär att lagstiftningen i detta sammanhang inte överensstämmer med denna (stora) grupps uppfattning om vad som är rätt och fel. Jag tror dock att de flesta människor – även denna grupp – inte alls måste känna en sådan misstro mot annan lagstiftning. Jag tror att de flesta människor i Sverige – även denna grupp – i hjärtat känner att det är fel att exempelvis misshandla, kränka och använda narkotika. Jag tror, vilket jag skrev ovan, att även denna grupp generellt betraktar det som fel att stjäla, men att de inte ser just detta som stöld. Detta tror jag innebär att man egentligen inte behöver vara orolig för att ungdomar som fildelar tappar tron på lagar. Jag tror således att de som fildelar kan misstro en och endast en lag utan att sluta ta andra lagar på allvar.

23. Richard Larsson den 21 June, 2009 kl. 16:51

    Som jag tidigare framfört så drar jag gärna en liknelse till Marx teorier till den konflikt som nu uppstått mellan konsumenterna och ägarna till rättigheterna av sin produkt. Frågan är hur de som nu sammanfört lagarna i ett försök att undvika otillåten fildelning , dvs. att hålla ”snyltarna” borta från skyddat material, resonerat vad gäller en framtida jämlikhet åt alla individer, utan att diskriminera en viss etnisk grupp av individer. Konflikten verkar endast i sitt inledande läge. Bolagen och ägarna vill självfallet kunna tjäna så mycket pengar som möjligt på sin produkt, medan konsumenten självfallet önskar obegränsad tillgång till det material som finns att tillgå i cypervärlden. Konflikten är ett faktum. Jag anser istället att alla etniska grupperingar borde sträva mer efter vad Marx teori egentligen avser.
    Richard Larsson, rättssoc

24. ASe den 21 June, 2009 kl. 17:05

    I blogginlägget ”Rättsliga normer och sociala cybernormer” debatterar Stefan Larsson huruvida lagstiftning och traditionell politik skall få fortsätta att sätta käppar i hjulet för de nya s.k. cybernormerna. I det sammanhanget nämner Larsson olika rättsregler som går emot den fria nedladdningens varande på Internet, bl.a. IPRED-lagen och INFOSOC-direktivet( 2001/29/EG). I samma anda framhåller han trafikdatalagringsdirektivets (2006/24/EG) och FRA-lagens skadliga inverkan. Detta anser jag är att jämföra äpplen och päron. Även den som anser att man bör göra rätt för sig genom att betala för nedladdning av upphovsrättsligt skyddat material kan ha invändningar mot en ökad kontroll av privatpersoners korrespondens, även om syftet är att komma åt terroristers verksamhet.

    ”Raster av reglering läggs över internet och dess brukare. Internetfriheten nedmonteras, och som argument används brottsbekämpning”, hävdar Larsson. Här finns dock en klar skillnad mellan att övervakas UTAN att gjort något brott och att bli uppspårad på Internet PÅ GRUND AV att man utfört en brottslig handling, såsom nedladdning på Internet utan att betala rättighetsinnehavaren någon ersättning. Sverige har en lång tradition av offentlighetsprincipen, vilken innebär att varje medborgare har långtgående rättigheter till insyn i offentliga myndigheters förehavanden. 2 kap. regeringsformen garanterar medborgarna den grundläggande absoluta rättigheten att gentemot det allmänna vara skyddad mot tvång att ge till känna sin åskådning i politiskt, religiöst, kulturellt eller annat sådant hänseende. Vidare finns där ett relativt skydd mot att en medborgares personliga integritet kränkes genom att uppgifter om honom registreras med hjälp av automatisk databehandling utan att lag föreligger. Tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen försäkrar oss (under vissa förutsättningar) tryck-, yttrande- och meddelarfrihet – även på Internet! Om dessa friheter steg för steg inskränks finns det en stor anledning för alla medborgare att reagera – även de som inte nedladdar material olagligt på Internet!

    Larsson betonar i sitt inlägg att rättsliga normer inte alltid är i överensstämmelse med internetanvändarnas normer, vilket är sant. Det är dock viktigt att inte dra alla lagar som behandlar internetanvändning över en kam, utan analysera normer var för sig. Förenklingar är inte alltid till godo, inte ens ur ett rättssociologiskt perspektiv.

25. ED den 21 June, 2009 kl. 19:18

    Enligt Marx teori drivs samhällets utveckling av människors konflikter, där människor har olika förhållanden till samhällets produktionsmedel. Konflikten här gäller ju upphovsrättsinnehavarnas rätt till sitt material å ena sidan och konsumenternas/internetanvändarnas integritetsskydd å andra sidan. Frågan har vuxit till att handla om så mycket mer än bara gratis tillgång till musik på internet. För som sagts ovan anser en stor del av befolkningen att det inte är stöld att ta del av material som någon olagligen spridit till allmänheten över internet. Nästan alla skulle väl hålla med om att det är ett värre brott att gå in i en skivaffär och ta en cd-skiva än att ladda ner 10 låtar?

    En grundläggande rättssociologisk frågeställning är hur samhällsförhållanden och sociala normer bland människor påverkar lagstiftningen på makronivå. Internet är en del av samhället vi lever i, utvecklas ständigt och påverkar människors liv dagligen. Problemt är dock att många av de normer och regler som reglerar andra samhällsförhållanden inte är anpassade för denna snabba och föränderliga miljö. På internet råder andra normer och regler än i samhället i övrigt varför även lagstiftaren måste anpassa sig till detta och kanske hitta nya vägar för att reglera denna företeelse. Även om det finns rättsliga normer som inte är anpassade till internet får de grundläggande fri och rättigheterna som tex. yttrandefrihet och offentlighetsprincipen inte kränkas.

26. JP den 21 June, 2009 kl. 20:24

    Jag håller med om vad Catrine och HJ skriver ovan – inte så att jag anser att olovlig fildelning är lika med stöld – men det faktum att debatten verkar inrikta sig på att många anser att olovlig nedladdning är acceptabelt och därför skall nuvarande lagstiftning ändras. Är det inte intressant att försöka diskutera bakomliggande normer ur ett moraliskt/politiskt perspektiv? Det verkar som att det borde vara ”rättssamhällets förespråkares” första uppgift, för att utröna om nuvarande trend är legitim med bakgrund i andra normer och principer som genomsyrar svenskt rättsväsende? Jag kan inte tänka mig många andra exempel där detta inte görs – en jämförelse av analys med piratpartiets framgångar i valet till Europaparlamentet med tidigare ”uppstickarpartier” ger stöd för en sådan tankegång.
    Vidare ställs frihet mot äganderätt i debatten. Många anser tvärtom att äganderätt och respekten för densamma är en grund för frihet och inte varandras motpoler.

27. K.J. den 21 June, 2009 kl. 21:33

    Stefan Larsson kommenterar, i ovanstående inlägg, trendutvecklingen vad gäller normerna i dagens samhälle, såväl rättsliga normer (rättsregler, t.ex. lagar, förordningar, direktiv, rättspraxis); som sociala normer/cybernormer (sociala regler). Syftet med Larssons blogginlägg är att söka skapa struktur och därmed ökad förståelse för, utifrån ett samhällsvetenskapligt perspektiv, de existerande samhälleliga företeelserna. Det handlar om att försöka finna ett samband eller ett icke-samband mellan rättsliga normer och cybernormer.

    Cybernormer är ett begrepp som tillkommit, som ett verktyg, inom det rättssociologiska projektet: ”Cybernormer – om normbildningsprocesser i unga nätkulturer”. Projektet syfte är att kartlägga de sociala normerna (cybernormerna) i olika unga nätkulturer och därefter begrunda och värdera dem på klassiskt samhällsvetenskapligt sätt. I takt med att dessa cybernormer samlas in såsom empiriskt material erhålls erfarenheter, vilka tillsammans med en bra metod och teori kan svara på den rättssociologiska frågeställningen om hur väl dessa cybernormer överensstämmer med samhällets rådande rättsliga normer, d.v.s. rättsreglerna. Bloggen är en del i ovannämnda projekt och fungerar som ett hjälpande verktyg med syfte att öka dialogen med det s.k. nätsamhället, vilket är en samhällsform som är relativt nyutvecklad. Att projektdeltagarna valt att använda sig av verktyget blogg i sin forskning ser jag som ett alldeles utmärkt sätt att nå ut till sina undersökningsobjekt, unga nätanvändare. Att det fokuseras på just unga nätanvändare ser jag som mycket positivt, eftersom det är denna generation i samhället där cybernormer skapas och tillämpas, framför allt då den teknik som krävs för att nyttja Internet behärskas bäst och mest av just denna grupp. Det är också bland de unga och flitigaste Internetanvändare som man kan se effekterna av rådande rättsregler, d.v.s. om införd lagstiftning får avsedd effekt eller kanske helt motsatt, icke önskvärd effekt. Att använda sig av en Internetblogg i sin forskning anser jag vara mycket modernt och ökad möjlighet erhålls att få kontakt och kommentarer av tilltänkt undersökningsgrupp. Dessutom är cyperspace oändligt och det är fritt för var och en att kommentera inläggen i bloggen, vilket kan ge inspiration samt nya uppslag till vidare forskning inom ämnet. Bloggen utgör även en metod (tillvägagångssätt) för att samla in empiriska data och om metoden kan sägas att den som jag tidigare nämnt är modern vad gäller anpassningen rent tekniskt till rådande samhällsförhållanden där Internet är en stor tillgång vad gäller att samla information. Dock skall man vara lite försiktig med att dra allt för långtgående slutsatser av den information man såsom rättssociolog får in via bloggen, då tillförlitligheten inte är den bästa. Detta pga att man inte helt säkert kan identifiera undersökningsobjektet (dock tas hänsyn på ett utmärkt sätt till den personliga integriteten). Möjligheten till relativ anonymitet hos deltagarna i forskningen på cybernormer.se kan däremot göra att människor vågar vara mer fria i sina åsikter, vilket gynnar forskningen.

28. K.J. den 21 June, 2009 kl. 21:34

    De rättsliga normerna i dagens samhälle är djupt rotade genom själva lagstiftningsprocessen, vilken i sig också är väldigt långsam. Detta till skillnad från den utveckling som ständigt sker beträffande cybernormer, något som också sker i en rasande takt. Från en dag till en annan kan sociala normer om vad man får och inte får göra på Internet med andras upphovsrättsliga verk ändras, detta pga att det har kommit någon ny lagstiftning, såsom exempelvis Ipredlagen, vilket medför att rädslan för att åka fast ger effekten att t.ex. fildelning och nerladdning sjunker avsevärt. Dessutom får nya domar, såsom den i målet Pirate Bay, samma effekt. Dock är denna effekt endast kortvarig, vilket bekräftades så sent som i fredags på självaste midsommarafton i en artikel i GP (”Full fart på fildelningen” publicerad fredag 19 juni 2009 i fysisk upplaga av GP) där Sten Gustafsson skriver att fildelningen i full fart igen, trots rättslig reglering. Rättsliga regler har således enbart allmänpreventiv verkan under en kort tid och när den första rädslan över att åka fast gått över återgår nätanvändare till sina gamla vanor – att fildela och ladda ner, varför rättsliga normer ej får avsedd verkan under en längre tid. Enligt ovannämnd artikel i GP anser Kristoffer Schollin, doktor i immaterialrätt i Gbg och sakkunnigvittne i Pirate Bay rättegången, att människor inte bryr sig om rättsregler på aktuellt område om de inte känner en direkt oro över att åka fast. Dessutom anger Schollin i samma artikel att det finns två viktiga faktum beträffande problemet kring upphovsrätt med illegal fildelning, vilka man skulle kunna utnyttja för att få bukt med problemet. Dessa är:
    1. att det finns lagliga alternativ till illegal nerladdning; och
    2. rädslan för att åka fast

    Detta håller jag med Schollin om till fullo! Utnyttjas dessa två faktum på rätt sätt skulle såväl upphovsmän och fildelare/nerladdare gynnas. Ett annat sätt att motverka illegal fildelning, är enligt min mening, att sänka priserna radikalt på exempelvis DVD och CD-skivor! Dessutom är det solklart att om lagstiftning skall användas för att påverka individers handlande så måste denna vara mer flexibel och anpassas till dagens samhällsutveckling vad gäller teknik och annat!

29. Ulrika Sandberg den 10 July, 2009 kl. 12:49

    Det är uppenbarligen stor skillnad på cybernormer och rättsliga normer. Som Stefan skriver i sitt blogginlägg finns det otaliga bevis på detta: motåtgärderna från internet-operatörer och anonymiseringstjänsterna på webbsidor, piratpartiets enorma framgång och en debatt som under månader rasat i media. Men jag frågar mig ändå om inte cybernormerna och de rättsliga normerna kommer att närma sig varandra genom lagstiftningen. Internet har länge varit en oreglerad arena där helt andra normer regerat än i det verkliga samhället. Så borde det inte vara, då det som sker där har minst lika stor betydelse för det reella samhället som det som sker utanför. Lagstiftningsåtgärderna kommer alldeles för sent, men jag tror ändå att man genom dem och den intensiva debatten kan ändra synsättet från grunden. Cybernormerna är inte något som är hugget i sten utan har förändrats hela tiden allteftersom Internets betydelse och användningsområde har förändrats.

    Jag frågar mig ofta sedan när det blev en rättighet att ta andras verk gratis. I flera kommentarer ovan framläggs det faktiskt så: att människor äntligen kan ta del av konst och musik hemma från soffan har blivit en grundläggande rättighet. Men frågan är om utbudet av konst och musik verkligen kommer att vara lika stort i framtiden om det blir omöjligt att tjäna pengar på det. Är Piratpartiets enorma framgångar verkligen ett uttryck för cybernormernas särställning, och för att människor verkligen tycker att integritetskränkning är en viktig fråga? Eller är det helt enkelt ett uttryck för att dagens unga går mot ett mer egoistiskt synsätt där att kunna ladda ner sin favoritmusik gratis blir en långt viktigare fråga än till exempel klimatförändringar?

30. Forskningsrapport från rättssociologiska enheten i Lund: Sociala normer kring fildelning och den europeiska lagstiftningstrenden : Cybernormer.se den 4 December, 2009 kl. 11:24

    [...] som symptom på samhällskonflikt, rättens legitimitet, och den strukturella åtskillnaden mellan en lagstiftningstrend och sociala normer, som tar sig olika [...]

31. Nytt år, nya tag! : Cybernormer.se den 22 January, 2010 kl. 00:18

    [...] funderingar och resultat. De mest populära inläggen under året var bland andra Rättsliga normer och sociala cybernormer, Vetenskap, journalistik och politik, och Domen mot The Pirate Bay – några reflektioner så [...]

32. Upphovsrättens stigberoende : Cybernormer.se den 21 July, 2010 kl. 10:48

    [...] vara en legitim lagstiftning. Ni förstår. Det blir problem när legitimiteten faller. De sociala normerna seglar åt ett håll, lagstiftningen ett annat. Och den mycket stigberoende regleringen letar sig in och påverkar en rad andra, ibland mycket [...]

Lämna gärna en kommentar!