Comments on: Telekompaketet och nätkulturernas identitet

By: Om telekom, motstånd och byggande at blay.se

Om telekom, motstånd och byggande at blay.se — Thu, 29 Apr 2010 23:26:39 +0000

[...] vi blåser in affekt i systemet (som Karl Palmås säger) och vi bygger. Måns på Cybernormer skriver om detta utifrån Castells uppdelning i motståndsidentiteter och projektidentieter där han, likt Castells, [...]

By: Maria Rensfelt

Maria Rensfelt — Tue, 05 Jan 2010 19:59:45 +0000

Rätten kan sägas ha två diametralt olika funktioner i förhållande till samhället. Dels att bromsa ner dess utveckling dels att påskynda den. Lagrådets funktion kan sägas vara den förstnämnda. Riksdagen skall inte kunna rusa iväg i sina förhoppningar om att blidka opinionen. Samtidigt kan rätten stå i framkant för utvecklingen,som vid införandet av förbudet mot barnaga. Genom lagen skapades samhällsnormer som idag tillhöra de mest fundamentala.

Telekompaket är för mig en stor bromskloss i samhällets utveckling. Genom reglering vill lagstiftarna förhindra nya fenomen. Men försök att frysa tiden och stoppa utveckling leder sällan till framgång. När VHS kom protesterade filmbranschen, när kassettbanden kom skrek musikindustrin och nu står de alla på enad front och kämpar med näbbar och klor för att stoppa utvecklingen. Rätten har här enligt mig bara ett vettigt val. Ett val att gå i framkant att stifta lagar för att underlätta och harmonisera utvecklingen inte för att stoppa dem.
Den norske proffesor i rättsvetenskap Ragnar Knoph( 1894-11938) beskrev rätten som en funktion av samhällsförhållandena och menade att du genom rätten kan lära känna ett samhälle. Om detta skall tas för sanning så måste rätten inte motarbeta de samhällsfenomen som uppstår utan bejaka dem.

By: EE

EE — Fri, 10 Jul 2009 07:34:50 +0000

Den europeiska frihetstanken backas i det här fallet upp av de europeiska medborgarna och internetanvändarna. Det är ett exempel på internets förmåga att mobilisera demokratiska krafter liksom att få medborgarna att agera politiskt när möjligheterna för insikt i den politiska processen och dess konsekvenser ökar. Avståndet mellan den nya generationen och den äldre blir allt större. De som vill bygga ett nytt samhälle och välkomnar de nya processerna för flöde och specialisering och de som uppenbarligen ser att det i viss mån leder till negativa effekter och fördjupande av negativa strukturer. För att nätkulturerna skall kunna utvecklas till en ny nivå där de inte är ifrågasatta krävs en politisk uppslutning där minimal reglering förespråkas. För att detta skall bli verklighet tror jag att nätkulturerna oavbrutet måste arbeta för uppvisandet av nätets positiva funktioner och utvecklingspotential, de får inte visa sig bristfälliga eller möjliga att begränsa. Ingen vill backa upp de negativa konsekvenserna eller motståndsrörelsena, däremot stödjer politiker gärna utveckling och positiva effekter. Eftersom den huvudsakliga delen av internetmotståndarna, de som förespråkar ökad reglering på området, tillhör en äldre generation tror jag att frågan kommer att lösa sig med tiden. För att utvecklingen inte skall begränsas på sikt krävs då att inte lagstiftning införs som kan hämma även framtidens utveckling då majoriteten förespråkar teknikutvecklingen och informationssamhället. Framtidens generationer behöver inte växa upp med begränsande lagstiftning om nutidens generationer förhindrar detta.

By: Johan Rosquist

Johan Rosquist — Sun, 21 Jun 2009 21:00:35 +0000

Måns Svensson avslutar sin artikel med frågeställningar om nätkulturernas framtid: “Kommer nätkulturerna att med samma lekfullhet och i samma innovativa anda som tidigare söka nya vägar att bygga sociala strukturer för en ny värld? Eller kommer nätkulturerna att nötas ner till renodlade motståndsidentiteter vilka lägger sitt krut på att försvara sig mot ekonomiska, kulturella och politiska rättighetsförluster?”

För att besvara frågorna bör man fundera över hur de “sociala strukturerna” egentligen ser ut på nätet. Internet skapar en helt ny form av social struktur som inte är direkt applicerbar på det samtida samhället. I realsamhället (tillskillnad från cybersamhället) grundar sig sociala strukturer till stor del på att man har en identitet som är direkt knuten till den fysiska personen. Inom cybersamhället måste man inte, men har fortfarande all möjlighet att dölja sin verkliga identitet och helt och full utveckla en alldesles egen identitet, helt bortkopplad från den fysiska personen. På så sätt blir också sanktionerande lagstiftning i viss mån omodern. Cyberkulturen kommer att utvecklas på ett helt annat sätt än realkulturen, och lagstiftarens utmaning blir stor om den vill reglera cybersamhället på samma sätt som realsamhället.

Utan sanktionerande lagstiftning kommer nätkulturerna att söka sig till nya vägar obehindrat och innovativt–på gott och ont. Med sanktionerande lagstiftning krävs det förmodligen att man gör stora intrång i människors prvatliv–eller i vart fall cyberprivatliv.

Ur rättssociologisk synvinkel bör man söka att identifiera de många olika former av cyberidentiteter som finns till buds. En möjlig och intressant infallsvinkel som tar ett steg bort från fildelningsdiskussionen är att studera andra former av kulturbyggande på nätet. Ett bra ställe att börja är måhända wikipedia, där såväl etablerade som mindre etablerade kontributörer har frihet att utveckla sina idéer och tolkningar. Där finns också en enorm bredd av intressen att rikta in sig på. Ur forskningssynpunkt kan det vara svårt att finna en lämplig avgränsning, men tanken är ändock intressant.

By: M.N

M.N — Sun, 21 Jun 2009 15:18:13 +0000

Frågeställningen är oerhört viktig och belyser framförallt i vilken utsträckning det faktiskt är möjligt att förändra rådande strukturer. Sociala rörelsers möjlighet att existera bygger till viss del på att historiens demokratiska omvandling av de politiska systemen tillåter individer att öppet formulera missnöje. Dels för att vi idag har tillång till kommunikationsredskap som låter oss visa engagemang i frågor som inte berör oss på ett direkt personligt plan. Internet är ett sådant kommunikationsredskap. Att begränsa Internetanvändning och inkräkta på individens handlingsutrymme blir på så vis även att inkräkta på de sociala rörelserna tillåtna existens.

Det blir vidare en fråga om föreställningar. Hur föreställer vi oss att framtiden kommer att se ut? För att återknyta till frågeställningen huruvida nätkulturen kommer att förmå att behålla drag av projektidentiteter eller nötas ned till renodlade motståndsidentiteter, blir den andra frågan, i sociologen Jürgen Habermas anda, om människor föreställningsvärldar kommer kunna vara öppna nog för att förändras av nya kunskaper, kritiska argumentationer och reflektioner?

Vi lever i ett samhälle med nya tekniska kunskaper. Genom informationstillgången som delvis förmedlas via nätet kan vi förhålla oss kritiskt reflekterande. Många av oss vet att det inte går att stoppa den utveckling som sker inom cybervärlden och jag håller med Henrik Brändén när han i sin artikel ”Låt upphovsrätten vila i frid” menar att vi står i ett vakuum av argumentation vad gäller upphovsrättens vara eller inte vara. Flödet av information via Internet kommer inte att upphöra bara för att staten, med hjälp av lagstiftning, sytar till att begränsa individers handlingsutrymme när det handlar om Internettillgång. Det kommer alltid att finnas tekniska lösningar för att undgå diverse lagstiftning mot detta och politiska makthavare måste öppna sina föreställningsvärldar och, tillsammans med nätkulturen, föra dialogen framåt och inte bakåt.

By: L.O.

L.O. — Sun, 21 Jun 2009 13:36:52 +0000

Jag vill, precis som A-L C delvis gjorde, kommentera Telekom-paketet utifrån ett mänskliga rättigheters-perspektiv.

Det är mycket nedslående att se hur det alltsedan den 11 september 2001 tullas på tidigare självklara fri- och rättigheter. Oavbrutet diskuteras och införs nya lagar och internationella överenskommelser som begränsar människors handlingsutrymme. Terrorattackerna visade visserligen att de konventionella brottsförebyggande och –bekämpande metoderna inte var tillräckliga för att möta viss brottslighet, men lagstiftare idag verkar ha glömt bort eller ignorerar medvetet den regel som återfinns i såväl regeringsformen som Europakonventionen och som säger att inskränkningar i de mänskliga rättigheterna endast får göras om de är proportionerliga och nödvändiga i ett demokratiskt samhälle. Att med Telekom-paketet föreslå att människor ska berövas rätten att endast dömas efter domstolsprövning, den mest grundläggande allmänna rättsprincipen, är definitivt att gå över gränsen. Någonstans måste vi fråga oss vad som är rimligt. Det kan knappast vara proportionerligt och nödvändigt i ett demokratiskt samhälle att döma någon utan att ge honom eller henne möjlighet att bemöta detta på ett konstruktivt och produktivt sätt. Det kan heller inte anses proportionerligt, nödvändigt i ett demokratiskt samhälle och rättssäkert att lägga över kontrolluppgifter och ansvar för efterlevnaden av lagar på privata aktörer i form av Internetleverantörer istället för staten. När ska det sunda förnuftet komma tillbaka?

By: JL

JL — Sun, 21 Jun 2009 12:47:36 +0000

Det är en väldigt svår balansgång mellan att på ena sidan skydda användarna av Internet och på andra sidan kränka deras rättigheter. På Internet är det otroligt lätt att vara anonym och inte behöva ta ansvar för sina handlingar.

Som med allt annat så finns det både för- och nackdelar med en större kontroll på Internet, en fördel är att man kan skydda till exempel barns rättigheter genom en ökad lagstiftning. Idag råkar väldigt många barn illa ut på Internet genom till exempel nät pedofiler. Det måste finnas ett sätt att skydda dessa barn och deras rätt att vara trygg i sitt Internet användande! Nackdelar är såklart att enskilda individer riskerar att kränkas och få inskränkningar på sitt privatliv.

Det måste finnas normer, lagar och regler som gäller även på Internet, men som ändå medför att vi kan upprätthålla en integritet och ett privatliv även när vi använder oss av nätet.

By: A-L C

A-L C — Sun, 21 Jun 2009 10:10:14 +0000

Det telekompaketet föreslog var straff utan domstolsprövning och ingen ska kunna dömmas ohörd. Jag ser detta som en mänsklig rättighet och inte som en seger för de som förespråkar ”användarnas rättigheter på nätet”. Ingenstans i vårt samhälle ska någon kunna dömmas utan rättegång.
Vad detta avslag innebär för närkultererna? Att upphovsindustrin skulle vara en attack på all nätkultur håller jag inte riktigt med om. Lagar och regler måste kunna upprätthållas även på internet. Men att få panik och föreslå allt för långtgående reglering/övervakning av internetanvändet tror jag som skribenten endast kommer att leda till motståndsidentiteter, vilket förhindrar internet att utvecklas så som det gjort hitintills. Informations och kunskapssamhället är här för att stanna iaf ett bra tag framöver och vi måste förr eller senare hitta lagar som både tar hänsyn till internet som kunskapskälla och upphovsrätten. Fildelningen kommer antagligen att minska men detta ser jag inte som något problem då vi har lagar som ger upphovsmannen rätten att betämma över hur dennes material ska distruberas. Antagligen kommer det att krävas några avskräckande exempel innnan lagen får resultat och det kommer i sin tur innebära att vi istället hyr filmer, lånar böcker ljudböcker osv i större utsträckning, det kommer alltså inte innebära att kulturen dör ut. Kanske får band som tillåter att deras musik fildelas konkurrensfördelar jämfört med kommersiell musik som endast är vinstdrivande och mindre band kan slå sig fram på det sättet. Internet ska inte vara laglöst, dagens och framtidens lagar måste få forma internetanvändandet men jag tror inte att det kommer ta bort kunskapen, lekfullheten och inovationslusten.

By: EF

EF — Sat, 20 Jun 2009 21:40:36 +0000

Mycket bra frågor! Projektidentiteterna har skapat många goda ting med internet. Vii har lärt oss mycket. Frågan är nu om de som ställt sig i rollen som motståndare kommer att gräva sin egen grav? Diskussionen kring internet kretsar idag främst kring de som håller på med ting som strider mot upphovsrätten. Är det inte viktigare att framhäva det som är positivt med nätet? Jag tror att det kan vara förödande för nätets utveckling samt även samhällets utveckling att fokus läggs på ”fel” saker. Jag säger inte att vi inte ska visa vad som är rätt och fel i samhället som idag också består av nätet. De som älskar internet och säger att ett liv utan nätet skulle vara deras nederlag måste tänka om. Om fildelning är det enda som de orkar lägga energi på att förespråka för ser de internet som en väldigt begränsad resurs.
Frågan är om nätkulturen har kommit till en fas där saker och ting måste struktureras upp. Det kan inte råda totalt självstyre på nätet. Det skulle vara patetisk av mig att säga att det skulle fungera. I utvecklandet av en struktur med normer och regler för hur man ska handla krävs det en motmakt. Det är viktigt att vi individer i samhället är med och visar vad vi vill och ställer upp krav. Följden kan eljest bli att Staten kan leka med oss som tennsoldater. Jag försöker här tänka samhället ur ett konfliktperspektiv, där samhället utvecklas genom att människor står i konflikt gentemot varandra. Om denna teori skulle stämma så skulle internet utvecklas av motståndaridentiteterna istället för att utvecklingen skulle stanna av.

By: E.S.

E.S. — Sat, 20 Jun 2009 12:08:05 +0000

Det är intressant att de krafter inom EU som verkat för fri rörlighet inom unionen vad gäller arbetskraft, kapital och tjänster nu motarbetar den största frihetsrörelsen som någonsin uppenbarat sig. Genom internet bereds en mycket stor publik att bredda sin kompetens och att skapa sig större valmöjligheter och skapa en bättre föreställning om vilka mål som vill uppnås. Internet är också det bästa harmoniseringsverktyg som någonsin erbjudits Europa och kan på många sätt stärka banden över gränserna. Jag tror att de grupperingar som motarbetar denna utveckling är ute på mycket farligt vatten eftersom inskränkningar på rättssäkerhetens område kan bidra till att den rationella individen blir mer tveksam till att utbyta information och att vårt accelererande informationsutbytande samhälle riskerar att tvärnita och hamna i en slags medeltid med kulturell recession.

Vi måste låta informationsutbytandet fortske utan inskränkningar på privatlivet som för bara några år sedan skulle te sig som mycket främmande. Att folk inte kan profitera på samma sätt som förr är inte ett försvar för att inskränka dessa grundläggande demokratiska principer. Istället bör alla grupperingar anpassa sig till den nya globala värld vi lever i.